En tidning från Stiftelsen Sjömanskyrkan i Stockholm-sjömansinstitutet // nr ÅKE, 83, kan. syskon fann varandra på pilgrimsvandring

Transkript

1 I hamn En tidning från Stiftelsen Sjömanskyrkan i Stockholm-sjömansinstitutet // nr Med sjömän ÅKE, 83, kan inte Glömma ANDREA DORIA KRIGSSEGLARDAGEN I DEN NYA KYRKAN syskon fann varandra på pilgrimsvandring ÅNGANDE KÄRLEK CLAES INSULANDER HaR STYRt S/S MarieFRED i 30 ÅR Med sjömän I hamn // DECEMBER

2 Ledaren Äntligen i hamn Bland det svåraste i livet är att vänta. Detta år har handlat om att lära sig att vänta. Men inte enbart att vänta som om inget kunde förändras här och nu. Det har handlat om en aktiv väntan, väntan som oftast krävt hårt arbete, oceaner av tålamod och stor tillit till den plan vi har haft att arbeta med. Allra mest har det handlat om att inge hopp och förtroende för den sjömanskyrkliga verksamheten under de kommande åren. De förändringar som under detta år skett i Sjömanskyrkans historia har till mångt och mycket handlat mer om praktiska förändringar än om förändringar i verksamhetens innehåll. Sjömanskyrkans närvaro i sin nya omgivning i Frihamnen ger oss fantastiska möjligheter att fullfölja och förnya våra arbetsuppgifter. a l l t d e t ov a n s a g d a om väntan och våra förväntningar, betyder inte att vi i framtiden kan slå oss till ro och bara vara. Ambitionen att ständigt förbättra, förnya, fördjupa och förändra utifrån nya situationer, måste alltid vara närvarande. Utan denna ambition kan vi inte möta morgondagens sjöfolk och deras behov. Jag känner stor tacksamhet och förtroende för kretsen av såväl nya som gamla samarbetspartners, som under detta år funnits med oss i förändringsarbetet, stöttat oss i vårt förnyelsearbete och delat med sig av sin kunskap, kompetens och sitt engagemang. Ett resultat av detta är vår tidning som ni just nu håller i er hand. Tidningen har fått ett nytt utseende och Ambitionen att ständigt förbättra, förnya, fördjupa och förändra utifrån nya situationer måste alltid vara närvarande. kommer att ges ut fyra gånger per år. Längre fram kommer det bli färre antal sidor, men med mer aktuell bevakning av allt det som sker i vår egen kyrka, i våra systerkyrkor i landet och i den maritima världen i stort. Tidningen kommer att produceras av Tidningsmakarna i Stockholm. Jag vill också tacka alla dem som skapat och arbetat med våra vackra och ändamålsenliga lokaler. Responsen från våra cirka besökare i år har varit varm och positiv. Ett stort tack till Oscars församling som varmt välkomnat oss till gemenskapen, gudstjänstverksamheten i Djurgårdskyrkan och det samarbete som sakta börjar ta form. sist, men absolut inte minst, vill jag, tillsammans med personalen, ge mitt varma tack till stiftelsens styrelse. Utan det stöd och den uppmuntran ni var och en och alla tillsammans givit oss, hade vårt förnyelsearbete inte varit möjligt och blivit till välsignelse för de kommande årens verksamhet för vårt sjöfolk. Tack till er alla som har besökt oss, gjort våra lokaler till en trivsam oas, hjälpt oss att finna nya vägar och nya sätt för att främja vårt arbete och föra ut vårt budskap bland sjöfolket från hela världen. Nu vet vi att det i vår värld inte är enkelt att förändra allt det invanda och trygga. Låt oss ändå öppna våra öron för det som Johannes Döparen, budbäraren och vägröjaren vill uppmana oss till, nämligen att våga lämna det gamla, förbereda plats och skapa rymd för det nya! Det är en stor lättnad att få välkomna ett nytt år genom att se det som en Guds gåva och ett nådens år i allt vad som sker. Med stor tacksamhet tillönskar jag er alla ett välsignat Nytt År. Ullamaija Nordström Direktor, Sjömanskyrkan i Stockholm 2 med sjömän I hamn // December 2008

3 Innehåll Nummer Årgång 66 I hamn Med sjömän 20 Tidskriften Med sjömän i hamn ges ut av Stiftelsen Sjömans kyrkan i Stockholm-Sjömansinstitutet. Ansvarig utgivare Ullamaija Nordström, ullamaija.nordstrom@sjomans kyrkan.nu Adress Stiftelsen Sjömanskyrkan i Stockholm, HUS N, Frihamnen Box Stockholm. Telefon Fax E-post info@sjomanskyrkan.nu Hemsida Plusgiro Redaktör Sten Windén, , s.winden@tidningsmakarna.se Form OcH layout Jesper Möller, j.moller@tidningsmakarna.se Omslagsfoto Ulf Lodin Repro Turbin Tryck AB Danagårds grafiska, Ödeshög Nästa nummer av tidningen kommer i mars. STIFTELSEN SJÖMANS- KYRKAN I STOCKHOLMsjömansinstitutet Styrelse Anders Björnberg (ordförande) Nils Göran Wetterberg Inga-Lena Arvidsson Torbjörn Cruth Chang Strömberg Lennart Jonsson Personal Ullamaija Nordström, direktor Gunilla Sävström, kamrer Kicki Wetterberg, fartygs assistent Roderica Perez, receptionist SjömanS institutet Gudstjänsliv Gudstjänst firas varannan söndag. Fartygsbesök Sjömanskyrkans personal besöker ankommande fartyg i Stockholms hamnar. Diakoni Sjömanskyrkans diakonala arbete består av socialkurativa och själavårdande insatser, bland annat genom hem- och sjukbesök. Läsrum Vårt läsrum är en öppen verksamhet för sjöfolk. Vi har servering, tidningar och tidskrifter, biljard och tillgång till telefon och internet. Grupper och föreningar På Sjömanskyrkan samlas ett flertal grupper såsom pensionärsklubb och syförening. Åke Elfgren har sin sjöfartsbok kvar. Och minnena från Andrea Doria. 10 Nya sjömanskyrkan mitt bland sjöfolket. 16 Prins Eugens gåva till Djurgårdskyrkan. 4 Profilen: Claes Insulander och kärleken till S/S Mariefred 9 Rekordsäsong för kryssningstrafiken 10 Kyrkan för dig i hamnen 13 Här är vår nya hemsida 15 Krigsseglardagen i Djurgårdskyrkan 18 Sjömanskyrkan mitt i bruset 20 MÖTET: Åke kan inte glömma Andrea Doria 24 Jubilaren Constantia piggare än någonsin 25 Syskonmötet i Abisko 28 Hökarns hörna 30 Noterat 32 Julhälsning FOTO: ulf lodin Med sjömän I hamn // DECEMBER

4 4 med sjömän I hamn // December 2008

5 Profilen Trettio år av ångande kärlek Han har levt halva livet med S/S Mariefred. Kört den vita ångbåten i 30 år på routen Stockholm Mariefred, tur och retur. Och entusiasmen över den 105-åriga skönheten visar inga tecken på att mattas. Det blir aldrig enformigt. Ingen tur är den andra lik, försäkrar skepparen Claes Insulander, 63. Text Sten Windén Foto Ulf Lodin Två upplevelser i barndomen har präglat Claes Insulanders liv orgelmusiken i kyrkan i Danderyd och skärgårdsbåten som la till vid familjens lantställe på Möja. Jag blev lika fascinerad av båda. Orgeln tronade som ett slott på läktaren. Man såg ingen som spelade, hörde bara orgelbruset som steg och sjönk. Tystnaden och värdigheten hos besättningen när båten la till. Så olikt skriken och hojtandet i familjens segelbåt, berättar Claes. Orgel fanns det ingen i hemmet i Danderyd, men väl ett piano. Det fick duga, åtminstone tillsvidare köpte föräldrarna en gård i Sörmland, där jag fick lära mig jobba och göra allt från att fiska kräftor, till att köra ut dynga. Och han fick undervisning på orgel. Kantorn i bygden var hans förste lärare på det åtrådda instrumentet. Claes bestämde sig: det var organist han ville bli. Jag åkte upp till Uppsala där man avlade kantors- och organistexamen. Avverkade sedan fem år på Musikaliska akademien, innan det var dags att göra lumpen. c l a e s v a r u t t a g e n till befälselev vid pansarregementet i Strängnäs. Men rekrytens lärare på akademien satte, med ett ampert telefonsamtal till översten, p för Claes karriär som stridsvagnsförare. Stridsvagnsbefäl! Aldrig i livet. Han kommer att förstöra hörseln och klämma fingrarna. Jag blev signalist i stället. Men det sved, för stridsvagnar lockade med teknik och urstarka motorer. Claes var i 25-årsåldern, färdig musikdirektör och vikarierade sig igenom hela Strängnäs stift och spelade orgel i varenda kyrka, när han greps av lusten till sjön. En kollega rådde honom att söka organisttjänsten på Tjörn där rederiet Blå stjärnan huserade med alla sina båtar. Männen i kyrkokören jobbade nästan samtliga till sjöss. Ordna ett jobb åt mig, vädjade Claes. Första hyran blev ombord på lastbåten Wallona, som seglade på Europas hamnar med salt och kork i lasten. Han mönstrade på som jungman, blev matros redan efter fyra månader och hade på bara tio månader avancerat till tredje styrman. Med sjömän I hamn // DECEMBER

6 Kapten Insulander känner varje tum av S/S Mariefred, inklusive maskinrummet. En säsong eldade han pannan. Telefonen i sky baren är av den gamla vevetypen. Och hans vackra askkopp har givetvis ett ankare på den välpolerade mässingen. Att det gick så fort berodde på den stora bristen på sjöbefäl, förklarar Claes. Claes stannade på Wallona tre år och samlade på sig tid för att komma in på sjöbefälsskolan i Härnösand, för att slutligen avlägga sin styrmansexamen på Stigbergsgatan på Söder i Stockholm. båtar när det inte var säsong för ångbåten. Jag seglade på olika båtar i Medelhavet, på Nordsjön och på de Stora sjöarna i Nordamerika i 20 år, fram till Vad hände med kyrkomusiken? Under tio år koncentrerade jag mig på sjön. Men när jag började på Mariefred var jag halvt i land, kunde gå på orgelkonserter och vikariera som organist. Stockholm är en helt underbar stad för alla som vill njuta av orgelmusik, menar Claes. Här finns en hel del stjärnor. Varje lördag och söndag kan man bevista två, tre orgelkonserter. nu korsades hans väg på nytt av befälhavaren på Wallona, skepparen Nils Johnson, som vintertid brukade vikariera på olika lastbåtar i främmande vatten, men hade S/S Mariefred som sommarjobb. Nu närmade han sig pensionen och såg i Claes en värdig efterträdare på S/S Mariefred. Kom till mig på Mariefred, vädjade han. Och så blev det tog Claes befälet över S/S Mariefred. Och precis som sin mentor och företrädare fortsatte han att vikariera på olika S/S Mariefred firar 106 år på sjön 2009 Namn: S/S Mariefred. Signalbokstäver: SFLE. Kapten: Claes Insulander. Byggår: 1903, vid Södra Varvet, Stockholm. Maskinstyrka: 295 hästkrafter. Ångmaskinen byggd vid Södra Varvet samma år. Marschfart: Cirka 10 knop. Drivmedel: Stenkol. Passagerare: 230 personer. Längd: 32,84 meter. Bredd: 6,33 meter. Djupgående: 2,80 meter. Rutt: Stockholm Enhörna Mariefred, 33 sjömil (61 kilometer). Gångtid tre timmar. Helger även Mariefred Taxinge Näsby. Säsong: Maj september, 80 avgångar, tur och retur. Matsal: Belägen på övre däck med plats för 30 gäster. På menyn finns (självklart) ångbåtsbiff och lax. Cafeteria: På nedre däck. Kajplats: Klara Mälarstrand (vid Rådhuset). Ägare: Rederiet Gripsholms- Mariefreds Ångfartygs AB. Vd: Claes Insulander. Telefon: Hemsida: 6 med sjömän I hamn // December 2008

7 S/S Mariefred är Mälarens verkliga tro tjänarinna. I 105 år har hon trafikerat sträckan Stockholm Mariefred. Utan att utebli en enda säsong. Och den skinande blanka interiören vittnar om stor och gränslös omsorg. Med sjömän I hamn // DECEMBER

8 Varje säsong gör S/S Mariefred en kulturell resa, då man brukar besöka olika kyrkor. Jag erbjuder mig ibland att spela på deras orglar. Det brukar uppskattas. Så mycket i livet handlar om tillfälligheter, menar Claes. Som det spännande mötet med en matros ombord på Mariefred, som sen blev både styrman och skeppare på andra båtar. Han kunde inte spela orgel, men han var passionerat intresserad av snickerierna. Orgeln och ångbåten, båda handlar om mekanik. Och båda har många estetiska värden och sin speciella miljö att värna om, menar Claes. I 30 år har han varit skeppare på S/S Mariefred. Han har gjort allt ombord för att lära sig hela båten. Under en säsong var han eldare. Tröttna på Mariefred kommer han aldrig att göra försäkrar han. För ingen resa är den andra lik. Eller som Harry Martinsson uttryckte det: Havet kan man inte tröttna på. Det är aldrig detsamma. Och S/S Mariefred är unik bara i sig. Hela båten med ångmaskin är original. I 105 år har hon gått fram och tillbaka mellan Stockholm och Mariefred utan att utebli en enda säsong, ett världsrekord inom sjöfarten, hävdar Claes. Hans tid ombord har präglats av avgörande händelser. Båten brann Tre år senare bytte vi ångpanna. Det har varit ständiga reparationsarbeten och en oavbruten kamp för att få ekonomin att gå ihop, summerar Claes. i b ö r j a n p å 1900-t a l e t fanns det ett 100-tal ångbåtar i Mälaren och Saltsjön. På talet var hela flottan på väg att raderas ut. I dag finns det fem ångbåtar kvar. Alla är mycket välhållna. Och jag tror att vi gör människor glada genom att fortfarande finnas. Claes är uppskattad inte bara som skeppare och kyrkomusiker men också i olika föreningar. Sen 1990-talet är han ordförande i Maria-Högalids föreningsråd i Hartwickska huset på Sankt Paulsgatan. Hit kommer inte bara besökare från Anonyma alkoholister och Anonyma narkomaner. Här basar Claes för ett 30-tal föreningar, här bedrivs bland annat undervisning i svenska för invandrare och teckenspråk. Och här dansar pensionärerna square dance, tjuter Claes, med en röst som slår över i falsett av ren och skär förtjusning. Till och med inbitna flygplansentusiaster har värvat den gamle sjöbjörnen som ordförande i Caravelleföreningen. Han som inte ens gillar att flyga. Händerna vilar stadigt på den nötta ratten. Många resor har det blivit under 30 år. Tjatigt? Inte heller. Ingen resa är den andra lik, säger välbefarne kaptenen Claes Insulander. Claes Insulanders andra stora passion är orgelmusik. Här spelar han i Gustavsbergs kyrka. Men de tycker väl att jag är bra på att tigga bidrag och jaga sponsorer, skrockar han. Kaptenen på S/S Mariefred har många strängar på sin lyra. Och kärleken till kyrkomusiken är ogrumlad. Hemma spelar jag på ett litet piano, på orgel så snart jag får tillfälle. Om han har några favoriter? Bach förstås. Och Otto Olssons Credo symfoniacum kan jag inte gå förbi. Credosymfonin är inspirerad av trosartiklarna och det största i svensk orgellitteratur. Claes Insulander har sin övertygelse, och det har varit helt naturligt för honom att spela i kyrkan. Religionen kan hjälpa oss att få lite stabilitet i tillvaron. Den ger oss levnadsregler som kan lära oss att leva och hjälpa oss att stå ut. 8 med sjömän I hamn // December 2008 FOTO: ulf lodin (stora bilden), lars berglöf (orgeln)

9 Rekordsäsong för kryssningstrafiken besättningsmän har besökt Sjömanskyrkans lokaler under den gångna säsongen. Årets kryssningar slog alla tidigare rekord. När spanska Empress satte punkt för kryssningssäsongen hade passagerare anlöpt Stockholm. Det märktes i Sjömanskyrkan. Enbart de besökande besättningsmännen har uppgått till Tillkommer gör alla övriga gäster, pensionärer och turister. Den 27 augusti var all time high och tjockt med besökare under hela dagen. Det var minst 150, konstaterade Sjömanskyrkans Kicki Wetterberg, som besöker fartygen med kyrkans minibuss. De håller ställningarna i Sjömanskyrkan: från vänster, Kicki Wetterberg, fartygsassistent, Rica Perez, receptionist, Gunilla Sävström, kamrer, och Ullamaija Nordström, diakon och direktor. Efter flytten till Frihamnen är Sjömanskyrkan granne med den nya kryssningsterminalen och Silja/Tallinks terminal. Sjömansservice har man runt hörnet, på Kaknäs. Vi har kommit närmare vår målgrupp, vilket också var syftet med flytten. Kyrkan ska ligga där sjöfolket finns, säger Sjömanskyrkans direktor Ullamaija Nordström. Kryssningsbesättningarna består till procent av filippinare. Och i Sjömanskyrkan kan de känna sig som hemma. För här, i receptionen, blir de varmt välkomnade av filippinska Rica Perez, som talar taglog till sina sjöfarande landsmäns stora förtjusning och hjälp. Rica har varit i Sverige i två år. Telefoner och datorer går varma i Sjömanskyrkan. Många besättnings - män från kryssningsfartygen har egna laptops och kan smidigt utnyttja kyrkans trådlösa bredband. 500 kaptener kommer att försvinna inom skärgårdstrafiken de närmaste tio åren. Skriande brist på sjöbefäl Det är strålande tider för sjöfarten. Transporterna ökar och beställningarna på nya fartyg är rekordstor. Över den glädjande utvecklingen vilar dock ett akut hot: bristen på sjöbefäl. Det finns i dag cirka fartyg i beställning på olika varv. Bara i Sverige var antalet nybeställningar vid årsskiftet 59, vilket är rekord. Inom några år ska alla dessa fartyg vara bemannade. Samtidigt spår den internationella transportarbetarefederationen, ITF, att det år 2015 kommer att saknas sjöbefäl runt om i världen. Allvarligast är bristen på maskinbefäl i handelsflottan. Runt hörnet hotar också en brist på sjökaptener. Problemet är världsomfattande. Hela världshandelsflottan skriker efter välutbildat sjöfolk. Vid Sveriges två sjöbefälsskolor, i Kalmar och Göteborg, utbildas i dag mellan 150 och 200 sjöbefäl varje år, vilket är otillräckligt för att fylla branschens behov. Som exempel kan nämnas att det bara inom skärgårdstrafiken kommer att försvinna 500 kaptener de närmaste tio åren. I somras genomförde Sveriges redareförening, Sjöfartsverket, andra aktörer inom svensk sjöfartsnäring och Kustbevakningen, en gemensam kampanj för att marknadsföra yrken till sjöss och säkra rekryteringen inför framtiden. Till hjälp hade man isbrytaren Ymer, med hemmahamn i Luleå, som besökte 18 kuststäder under en månad och lockade nyfikna besökare. Förhoppningsvis återfinns en del inom en snar framtid, som befäl ombord på svenska och andra handelsfartyg. FOTO: ulf lodin (personalen och kaptensmössan), kicki wetterberg (fartyget och telefonpratare) Med sjömän I hamn // DECEMBER

10 Kyrkan för dig i hamnen Den första januari 2008 blev starten för en historisk förändring för Sjömanskyrkan i Stockholm. Efter år av diskussioner hade stiftelsens styrelse i maj 2007 beslutat att verksamheten skulle flyttas till hyrda lokaler i Frihamnen. Med husets strategiska plats mitt i Stockholms hamn, och med närheten till en ny kryssningsfartygsterminal, blev det nu möjligt att bedriva den verksamhet som föreskrivs i stadgarna. Flytten genomfördes i mitten av januari Färdigställandet tog dock något längre tid än beräknat. Men den 1 april kunde kyrkan öppna sina dörrar för besökarna. Och den 6 april invigdes och välsignades de nyinredda lokalerna av biskop Caroline Krook. Idag kan vi konstatera att flytten in i hamnen, närmare det aktiva sjöfolket, har betytt ett lyft för verksamheten. Närheten till Frihamnens nya kryssningsfartygsterminal, Loudden och containerhamnen, underlättar inte bara kyrkans egna fartygsbesök. Kyrkans fartygsservice är också mera tillgänglig för de besättningar som gästar våra lokaler. I våra nya lokaler har vi plats för såväl det nya som det gamla. Antalet sjöfolksgäster och antalet aktiva besättningsmän från sommarens gästande kryssningsfartyg, cirka besök, slog alla rekord, Sjöfolkets Pensionärsförening och Sjömanskyrkans syförening har samlats till sina möten. Nya grupper bland annat från olika församlingar i Stockholms Stift, studiegrupper och pensionärsorganisationer, har gästat oss. Samarbetet med Sjöfartverkets Sjömansservice på Djurgården har varit intensivt och lyckosamt. Tjänster och gentjänster till sjöfolkets bästa är den gemensamma nämnaren även i samarbetet med Katarina Sjöfartsklubb vid Slussen. Tillsammans, och var och en för sig, har dessa tre samarbetspartners i Seafarer s Service kunnat hjälpa och erbjuda högklassig service till sommarens gäster, både från kryssningsfartygen och från fartygen inom handelsflottan. Sjömanskyrkans diakonala arbete under det gångna året har ökat, behovet av hem- och sjukbesök, önskemål om besök på sjukhus, servicehus och behandlingshem likaså. En diakon finns tillgänglig för socialkurativa och själavårdssamtal, såväl i konfidentens hemmiljö som i Sjömanskyrkans lokaler. Utöver den socialkurativa hjälpen har sjöfolkspensionärer möjlighet att söka ekonomiskt bidrag från kyrkans diakonipengar för särskilda ändamål. Skriftliga ansökningar skickas till Sjömanskyrkan. De är behovsprövade och behandlas konfidentiellt. Sjömanskyrkan delar också ut ekonomiskt bidrag i form av stipendier till elever i befälhögskolorna i Kalmar och Göteborg, samt till elever som studerar på gymnasiet för att utbilda sig till sjömän. Oscars församling är en helt ny samarbetspartner som står för den naturliga församlingsgemenskapen för dem som vistas i Stockholms Frihamn och besöker Sjömanskyrkans lokaler. Sjömanskyrkans gudstjänster har flyttats till den vackra Djurgårdskyrkan. Här kommer gudstjänsterna i samarbete med Djurgårdskyrkan att högtidlighållas. Men också Sjömanskyrkans gudstjänster i egen regi, som den traditionella minnesdagen för våra krigsseglare och gudstjänsten 1:a Advent. I Sjömanskyrkans övervåning finns ett litet kapell för andakter, minnesstunder och för enskild kontemplation. Här kan man också förrätta vigsel och dop. Det finns också några nyheter, som våra besökare, sjöfolket runt om i landet och utanför landets gränser kommer att få ta del av. Sjömanskyrkans tidning har fått ett nytt utseende och blir kvartalstidning. Det känns spännande och inspirerande att vara med och samarbeta med ett team som har så mycket kunskap och så stor entusiasm att utveckla och förnya vår tidning. Samma gäller vår nya hemsida, som under en lång tid levt ett skymundan liv, men nu har funnit sin enkla, rena och informativa form. Första årets verksamhet i Frihamnen och Sjömanskyrkans närvaro i en ny församlingsgemenskap har väckt nya tankar, skänkt nya krafter och stärkt vår tro inför framtiden. Vi kommer att utveckla vårt arbete, utöka vårt engagemang och förbättra vår service allt till sjöfolkets bästa. u l l a m a i j a n o r d s t r ö m Besättningsmän från ett av sommarens många kryssningsfartyg kopplar av med ett parti biljard. En paus i solen på den fina midsommarresan till Tällberg. 10 med sjömän I hamn // December 2008

11 Vad tycker du om nya Med sjömän i hamn? Ris och/eller ros? Skriv eller mejla vad du tycker om Sjömanskyrkans omgjorda tidning. Använd gärna talongen eller mejla oss på: info@sjomanskyrkan.nu. Hus N i Frihamnen, Sjömanskyrkans nya adress. Sjömanskyrkan i Stockholm HUS N, Frihamnen Box Stockholm Med sjömän I hamn // DECEMBER

12 Atlanterhavsveien, en makalös naturupplevelse mellan Vevang till Averöy, där fiskarlaget vid millennieskiftet reste minnesstenen över de omkomna på havet. Så oförglömligt vackert! Så vackert och så annorlunda! Och ändå är vi grannar. Under fyra, vackra dagar i början av augusti reste en grupp på 20 sjöfolkspensionärer till vårt vackra grannland Norge. Dagarna fylldes snabbt med upplevelser och sevärdheter. Första dagens etapp förde oss med en tidig buss från Stockholm till Örebro, där nya medresenärer klev på. Härifrån fortsatte vår resa via Kongsvinger till Gudbransdalen för övernattning i Otta. Förväntningarna var högt uppskruvade andra resdagen. Och det fanns skäl för detta. Längs vägen skulle vi besöka en gammal stavkyrka i Lom för att sedan fortsätta till Geiranger. I Geirangerfjorden väntade oss en Hurtigrutbåt och en några timmar lång, underbar sjöresa. I Geirangerfjorden kunde vi också beskåda kryssningsfartyget Grand Princes, en bekant skönhet från hennes besök i Stockholm. Sent på eftermiddagen nådde fartyget hamnen i Ålesund, alldeles ute i kustbandet. Den magnifika panoramavyn från stadens utsiktstopp avslöjade bilden av en utomordentligt ståtlig stad, dominerad av vackra byggnader i jugendstil. Nästa dag fortsatte färden mot nordost, med en kort färjeresa från Vestnes till Molde, känd som jazzens och rosornas stad. Efter ett tag fick vi njuta av den unika färden längs den berömda Atlanterhavsveien, vägen som är byggd mellan öar och skär från Vevang till Averöy. Så vackert, så oförglömligt vackert! En stor dag som avslutades med middag och nattvila i Oppedal. Men säg den lycka som varar. Sista dagen på resan känns alltid vemodig, hur fin och fylld av upplevelser och minnesvärda intryck den än varit. Hemresan är ju ett faktum. Via Dovre högfjällsplatå österut och via Venabygdfjället är vi åter i Gudbransdalen. Hemresan sker längs samma väg där resan mot Norge började. När vi passerar gränsen mellan våra länder vid Morokulien, fylls de flesta hjärtan av vemod och längtan, men också av underbart vackra och oförglömliga minnen. Tusen tack Norge, du vackra land i Norden. Och på återseende. u l l a m a i j a n o r d s t r ö m Loms gamla kyrka, en av Norges många stavkyrkor. Vyn över Ålösund ett minne för livet. Glatt samspråk under färden på Geirangerfjorden. 12 med sjömän I hamn // December 2008 FOTO: ullamaija nordström

13 Här är vår nya hemsida I november lanserades Sjömanskyrkans nya hemsida. Här följer ett urval av vad du kan finna där. Adressen? Seafarers service. Information om Sjömanskyrkans verksamhet på engelska. Verksamhet. Information om verksamheten. Här hittar du bland annat program för olika aktiviteter som är på gång, till exempel soppluncher och gudstjänster i Sjömanskyrkans regi. Kontakt. Adresser och telefonnummer till personalen. Här hittar du också kontaktinformation till övriga sjömanskyrkor i Sverige. Diakoni. Läs mer om Sjömanskyrkans diakonala verksamhet. Hitta till oss. Vägbeskrivning för att hitta till Sjömanskyrkans vackra lokaler i Frihamnen. Vår tidning. Här kan du läsa en digital version av papperstidningen du håller i din hand. Så småningom kommer du också att hitta gamla nummer av tidningen här. Med sjömän I hamn // DECEMBER

14 Midsommardröm vid Siljans strand Alla de som var med i årets midsommarfirande kommer sent att glömma den vackra och händelserika helgen på Greens Hotel i Tällberg. Här firas varje år midsommar på traditionellt dalavis. Dagen före midsommarafton tjuvstartar med en välkomstmiddag i matsalen med utsikt över Siljan och Tällbergsbygden. Midsommaraftonens fest är bara en bland många i byn och byarna omkring. Personalen, i vackra kläder, ser till att alla trivs med underhållningen. Spelmansmusik, samkväm och måltiderna ger en föraning om midsommardagens festligheter. Tidigt på midsommardagens morgon sker många viktiga saker. Allra viktigast är dock att plocka de sötaste och vackraste av ängens blommor i Guds artrika natur. Stora som små finner glädje i att få hjälpa till med denna trivsamma uppgift till allas glädje, när midsommarstången äntligen är klädd och rest. Att sedan tråda dansen kring midsommarstången är en plikt för alla och envar. På Greens har man förenat dansglädjen med kulturell ögonfröjd. På Greenverket, hotellets museum med ett hundratal verk av stora konstnärer, får man njuta av familjen Greens privata klenoder. Den genuina dalakonsten blandas med internationella mästare. Här kan du se stor konst av Zorn, Carl Larsson, Arosenius, Bauer, Picasso och många, många fler. Midsommarhelgen avslutas med dans på ett glasgolv ovanför innepoolen. I mörkret kan man sedan krama om sin käresta efter en stilla vals eller en eldig tango. Så obeskrivligt romantiskt. I nattens drömmar, med sju blommor under kudden, glömmer du dina onda fötter. Och din prins kommer på en vit springare och för dig till kärlekens paradis. Det starkaste minnet för flera av oss var den midnattsmässan som en ung lokal präst förrättade ute i det fria vid Siljans Strand då solen färgade himlen röd. Den vackraste altartavlan, skapad av Guds egen hand! Vi som var med vid nattens stämningsfulla gemenskap, fick ett budskap att ta med oss hem och minnas: Vi kan enbart lita på det vi själva sett, inte alltid på det vi av andra hört. Gud, lär oss som trädet vid Siljans strand, att tålmodigt vänta på nästa sommar när naturen åter står i sin vackraste skrud. u l l a m a i j a n o r d s t r ö m Den imponerande midsommarstången reses. Snart ska dansen trådas. Och fiol- och dragspelstoner rulla ut över Siljan. Lisbeth Helenius och Ann-Marie Gustafsson har slagit sig ner i salongen efter välkomst middagen. I Sundborns kyrka passade Aina Hedin på att tända ett ljus. 14 med sjömän I hamn // December 2008 FOTO: ullamaija nordström

15 Infrastrukturministern Åsa Torstensson höll tal i Djurgårdskyrkan för att hedra de sjömän som riskerat sina liv på haven. Krigsseglarna har fått upprättelse svenska sjömän omkom under andra världskriget. Deras minne hedras sedan elva år tillbaka första söndagen i september i kyrkor över hela Sverige. Text Sten Windén Foto Ulf Lodin Iår höll Sjömanskyrkan i nat med åren. Men krigsseglare Stockholm för första gången och anhöriga, tillsammans ett minnesstunden i sin nya kyrka 60-tal, hade letat sig ut på Djur- på Djurgården. gården för att högtidshålla Krigs- Det var också första gången seglardagen i Djurgårdskyrkan, för högtidstalaren, Sveriges infrastrukturminister för första gången, efter Sjömansson, Åsa Torstenskyrkans flytt från Katarinavägen att hedra alla de som offrade till Värtahamnen. livet under de mörka åren. Genom åren har Krigsseglardagen Skaran av krigsseglare har gles- uppmärksammats på olika håll, i Katarina kyrka, på Sjöhistoriska museet, Historiska museet och på Kaknäs. m e n n u ä r Djurgårdskyrkan vår kyrka, konstaterade direktor Ullamaija Nordström i sitt hälsningstal. Det är den 16:e söndagen efter Trefaldighet, när vi nu samlas för att minnas alla som miste livet, och andra som offrade sina bästa år för landet. Ullamaija talade om ankaret, en symbol för hoppet. De församlade sjöng psalmen När stormen ryter vilt på hav, ackompanjerade av Jörgen Toresson vid orgeln. s ve r i g e s infrastrukturminister Åsa Torstensson inledde sitt högtidstal med att tacka för inbjudan och förmånen att få vara med och hedra minnet av alla de modiga sjömän som riskerade sina liv på våra hav, och som i många fall Med sjömän I hamn // DECEMBER

16 även fick betala det yttersta priset för detta. Att antalet omkomna svenska sjömän och fiskare uppgick till så många som är nog förvånande för många. Men det gör också den här dagen så pass mycket viktigare, menade ministern. Vi ska vara stolta över våra sjömän som såg till att Sveriges befolkning kunde få tillgång till allt livsviktigt som vi inte själva kunde producera, fortsatte hon. Och påminde om alla nära och kära på hemmaplan, som hade minst sagt begränsade möjligheter att få nyheter och information från sina anhöriga till sjöss, till följd av censur, dåliga kommunikationer och osäkerhet om fartygens destinationer. i n f o r m a t i o n e n var ofta felaktig. Ett sorgebesked kunde förbytas i glädje, när det visade sig att maken eller barnet visade sig vara vid liv. Men, sade Åsa Torstensson, ännu oftare var det tyvärr tvärtom. För alla oss som har fått privilegiet att växa upp i fred och frihet, ter det sig nästan omöjligt att föreställa sig hur det är att leva med en sådan ovisshet. Att veta att ens make, eller barn, dagligen riskerar livet. Och utan möjlighet att få riktig information, som kan lugna ens oroliga känslor och farhågor. å s a torstensson dröjde vid den skamliga behandling och det bemötande från samhällets institutioner, som väntade de sjömän som lyckades ta sig hem helskinnade. Man menade att de hade ju hållit sig undan både värnplikt och skatteinbetalningar under tiden som de hade riskerat livet till sjöss, enligt Åsa Torstensson. Nu har de fått upprättelse, och bättre sent än aldrig, sade ministern. Ni som är här idag håller fast vid en viktig uppgift, att se till att alla dessa människor och varje persons öde inte glöms bort. Och för alla anhöriga, efterlevande och Tyresö Jazzband med Sune Linder, saxofon, Jörgen Toresson, piano, Alf Hansson, bas, Nils-Göran Wetterberg, klarinett och Peter Inghe, trummor, inledde och avslutade minnesstunden. Efteråt bjöds det på kaffe och kakor i Sjömanskyrkans lokaler i Frihamnen. Ni som är här idag håller fast vid en viktig uppgift, att se till att alla dessa människor och varje persons öde inte glöms bort. släktingar så vet jag, att en sådan här dag för eftertanke och minne ger både tröst och längtan. Låt oss i sorgen och besvikelsen ta med vetskapen om att alla de uppoffringar som gjordes på de mörka haven för över 60 år sedan inte var förgäves, sade Åsa Torstensson. På ministerns tal följde Jörgen Toresson, med en egen komposition på orgel. Sjömansprästen Nils-Göran Wetterberg, erinrade om evangelisten Lukas, som var först att beskriva livet ombord på ett fartyg i krig. Han påminde också om att det sker en katastrof till havs, större 16 med sjömän I hamn // December 2008

17 De alltför länge bortglömda För drygt tio år sedan fick cirka krigsseglare, samt 300 anhöriga och efterlevande till krigsseglare, en inbjudan till vad som blivit en årlig tradition, en krigsseglarhögtid den första söndagen i september i Stockholm, Göteborg, Malmö, Helsingborg, Uddevalla och Karlstad. Avsändare var Sjömanskyrkan i Sverige. Året innan, i september 1997, hade dåvarande kommunikationsministern Ines Uusmann invigt det dramatiska minnesmärket över svenska krigsseglare på Stenpiren i Göteborg inför personer, däribland cirka 900 krigsseglare. Minnesskulpturen är gjord av konstnären Lars Kleen i Nacka. Det var en senkommen hyllning till alla de tiotusentals svenska sjömän i handelsflottan, svensk och utländsk, som vågade livet under ofärdsåren Officiellt dog svenska sjömän på havet, men denna siffra omfattar bara dödsoffer under svensk flagg. Totalt var det cirka sjömän som följde ubåtsangripna, torpederade, minsprängda och bombangripna fartyg i djupet, under sitt arbete med att förse Sverige och övriga Europa med livsmedel och annat under brinnande krig. Sjömannen och författaren Ove Allansson har beskrivit dessa, alltför länge bortglömda och självuppoffrande, vardagshjältar i sin bok Krigsseglare. Han skriver: Hemmasvenskarna fick ju kriget genom brevlådan och tidningarna, vad vet dom om krig? Filmaren Maj Wechselmann har uppmärksammat krigsseglarna med sin Rapport från de drunknade och döda, i vilken sjömän från de nordiska länderna berättar om slakten på civila sjömän under andra världskriget. Den behandling de svenska krigsseglarna bestods när kriget var slut var förbluffande okänslig och utgör ett dystert kapitel i vår historia. Därför innebar det något av en ursäkt och en upprättelse, när Ines Uusmann vid invigningen av minnesskulpturen yttrade följande: Vi tänker med stolthet och tacksamhet på alla de sjömän i den svenska handelsflottan som omkom i sitt arbete under krigsåren. Det är med djupt respekt för de svenska krigsseglarna och deras insatser som jag nu inviger det minnesmonument som har skapats till deras ära. Jörgen Toresson spelade en egen komposition på orgeln. Krigsseglardagen har hållits på flera olika platser, bland annat på Sjöhistoriska museet och Kaknäs. Men nu är detta vår kyrka, sade direktor Ullamaija Nordström. eller mindre, praktiskt taget varje dag. v i s k a t ä n k a på alla dem som är därute på haven, sade Nils-Göran Wetterberg. Minnesstunden i den anspråkslösa och trivsamma Djurgårdskyrkan avslutades som den börjat, det vill säga med musik av Tyresö Jazzband. Innan det var dags att embarkera bussen för den korta resan till Sjömanskyrkan i Värtahamnen, där doften av nybryggt kaffe och bakverk mötte besökarna. Liksom Jörgen Toresson, som lockade fram ljuv musik ur flygeln. Minnesskulpturen över krigsseglarna av konstnären Lars Kleen på Stenpiren i Göteborg. FOTO: ullamaija nordström (minnesskulpturen) Med sjömän I hamn // DECEMBER

18 Det är skärgårdsatmosfär över Djurgårdskyrkan. Votivskeppet, Hoppet, leder tankarna till havet. Kyrkan och skolan byggdes som en gåva av ägaren till Djurgårdsvarvet, skeppsredaren Johan Burgman. Året var Målarprinsen Eugen på Waldemarsudde var förtjust i Djurgårdskyrkan och skänkte Den stigande solen som altartavla. Stillhet mitt i bruset Djurgårdskyrkan den gröna stadens kyrka. Sen flytten till Frihamnen och samarbetet med Oscars församling, är den nu också Sjömanskyrkans i Stockholm kyrka. Text Sten Windén Foto Ulf Lodin Mitt i huvudstaden, i bruset och glammet mellan Gröna Lund och Skansen, på adressen Djurgårdsvägen 74, känns det likväl som att stiga in i en liten skärgårdskyrka. Det gäller att ha ögonen på skaft för att inte missa den. Sett utifrån påminner Djurgårdskyrkan om en vacker vitmålad profanbyggnad med svart plåttak. Korset på väggen mot gatan avslöjar emellertid att bakom väggarna väntar ett rum för andlighet och stillhet. e t t y t t e r l i g a re v i t t n e s b ö rd om detta är klockstapeln i trädgården, med poeten och författaren Hjalmar Gullbergs inskription på kyrkklockan. Kyrkan har en vacker altartavla. Den stigande solen, heter den och är en gåva från Prins Eugen, målarprinsen, som bodde nästan granne med Djurgårdskyrkan på sitt Waldemarsudde. Från taket hänger, som i så många kyrkor med anknytning till havet, ett votivskepp. Hoppet heter fartyget, som också är avbildat på kyrkans finaste vykort i form av en teckning, skänkt av Djurgådsbon Torgny Wenne. Djurgårdskyrkan byggdes 1828 av skeppsredaren och varvsägaren John Burgman. Därmed är kyrkan den äldsta i Oscars församling. Byggnaden användes länge som skola gick 217 barn i skola här. Men söndagarna var vikta för gudstjänster. På 1830-talet var Djurgårdskyrkan under en tid kolerasjukhus. Hot om rivning och Klockans ord Den gröna stadens klocka vet att bortom död och undergång finns nya vårars fågelsång. Det är naturens hemlighet. Den gröna stadens klocka vet. Inskription på Djurgårds kyrkans klocka, författat av Hjalmar Gullberg 1949 försäljning ruvade stundtals över kyrkan. Men alltsedan 1880 används kyrkan regelbundet för gudstjänster på söndagarna. Man arrangerar också agape måltider enkla måltider följda av nattvardsgång. En gång varje termin ordnar kyrkan retreat, en dag av stillhet och tystnad. Kyrkan har samtalsgrupper för sörjande, bibelstudiegrupper och studiecirklar i församlingslokalen på övervåningen. Allra viktigast är dock söndagarnas gudstjänster klockan elva med åtföljande kyrkkaffe. Till dessa tar besökaren sig utmärkt med hjälp av Djurgårdslinjens kyrktur från Norrmalmstorg som avgår klockan med sjömän I hamn // December 2008

19 Det är lätt för flanörer på Djurgården att missa kyrkan. Utan korset på väggen mot gatan och klockstapeln i trädgården, med Hjalmar Gulbergs finstämda ord, kan Djurgårdskyrkan lätt tas för en profanbyggnad. Med sjömän I hamn // DECEMBER

20 Mötet Det har gått mer än ett halvsekel. Men för Åke Elfgren, 83, lever minnet och dramatiken, då M/S Stockholm och S/S Andrea Doria kolliderade, och 52 människor miste livet utanför USA:s nordostkust. Text Sten Windén Foto Ulf Lodin Jag drömmer fortfarande om Andrea Doria Åke var 30 år och jobbade ombord på M/S Stockholm som steward. Och denna natt, mellan den 25 och 26 juli 1956, låg han och sov i överslafen i sin koj. Han vaknade på durken, mörbultad, med ett skärande ljud ringande i öronen. Stockholm hade kolliderat med det italienska lyxpassagerarfartyget Andrea Doria, uppkallat efter Italiens, jämte Christoffer Columbus, mest berömde sjöfarare. M/S Stockholm var med sina 160 meter det första och största, nya, svenskbyggda passagerarfartyg som trafikerade Atlanten efter kriget. Fartyget hade lämnat Svenska Amerikalinjens pir i New York och var på väg hem till Göteborg med 534 passagerare ombord. Andrea Doria stävade mot New York. f a r t y g e n k o l l i d e r a d e vid Nantucket Island, i en olycka som ofta betraktas som en av de märkligaste i sjöfartshistorien. Två moderna och välutrustade fartyg, med fungerande radio och radar, kolliderade mitt på öppna havet. Klockan var lite över elva på natten när det hände, berättar Åke. Från bryggan kom ordern att besättningen omedelbart skulle bege sig till sina respektive räddningsstationer i passagerargångarna. Vi hade fullt med passagerare och fick hjälpa dem tillrätta med livvästarna. Många klarade inte att sätta på sig västen, minns Åke. När passagerarna var omhändertagna gavs order från bryg- gan att livbåtarna skulle i sjön för att undsätta passagerare och besättning på Andrea Doria. Vi hade aldrig haft någon räddningsövning. Men jag kom ihåg att jag hade räddningsbåt nummer sex. Båtarna firades ner i vattnet. De drevs framåt med ett stag, ungefär som på en dressin. Men stagen var sönderrostade. Vi fick ta till de tunga årorna istället. Vattnet var strömt och det var slitsamt att ro. Vi kom knappast framåt överhuvudtaget. Andrea Doria hade snabbt fått slagsida åt styrbord. Men passagerarna kunde klättra ner i räddningsbåtarna. Jag såg ingen ligga i vattnet. I vår båt tog vi ombord en enda passagerare, en kvinna med en liten unge, berättar Åke. v i d k o l l i s i o n e n omkom 47 passagerare på Andrea Doria, medan fem personer fick sätta livet till på Stockholm. Många fartyg deltog i räddningsaktionen. De flesta överlevande på det italienska kryssningsfartyget räddades över till det franska linjefartyget Ile de France som var på väg till New York. Vi tog över hela kökspersonalen från Andrea Doria, minns Åke. Det verkliga miraklet inträffade i en hytt där två spanska flickor, tillika systrar, låg och sov. M/S Stockholms för skar rakt genom hytten, dödade den ena flickan, medan den andra, 14 år gamla Linda Morgan, slungades över på Stockholm och överlevde. Andrea Doria sjönk elva timmar efter kollisionen. 20 med sjömän I hamn // December 2008