VÄGEN TILL STJÄRNORNA

Transkript

1 VÄGEN TILL STJÄRNORNA TEXT: CHRISTIAN CARLSSON FOTO: KATARINA LÖFGREN BILDBEARBETNING: LARS ERIKSSON Begreppet talang har aldrig varit hetare än nu. TVtävlingar världen över dammsuger nationernas begåvningar i allt från sång, musik och akrobatik till mer eller mindre seriös komik. Men det är inte bara Bert Karlsson och TV-kanalerna som jagar talanger. Idrottsklubbar och förbund försöker hela tiden förfina instrumenten för att spåra de individer som har bäst förutsättningar att lyckas. Mängder av unga människor världen över strävar i dag efter att nå ända upp till stjärnorna. Hur ska de tänka för att lyckas? Vilka metoder har visat sig vara effektivast? Vilka individer har bäst förutsättningar? Ska man börja tidigt och smalt eller går det lika bra med sent och brett? Idrott&Kunskap har nyligen i samband med forskningsorganisationen European College of Sport Science konferens i Turkiet träffat flera världsledande experter för att söka svaren. Vi är glada för att vi till er läsare kan presentera de allra senaste forskningsresultaten på talangutvecklingens område. Låt dig inpspireras! För oavsett vad du lägger den största delen av din vakna tid på och oavsett vilken nivå du befinner dig på så finns det alltid utrymme till förbättringar. Även om du inte började när du var fyra år. 14 IDROTT & KUNSKAP NR IDROTT & KUNSKAP NR

2 Myelinisering Ingen som vill bli exceptionellt framstående inom en profession kommer undan denna tidsinvestering slår Anders Ericsson fast. Och ju tidigare resan börjar, desto större är sannolikheten att slutmålet kommer nås. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, konstate- Ett litet skrap med en bomullstops från insidan av kinden är allt som behövs. Det insamlade DNA-materialet skickas sedan in till företaget Atlas Sport Genetics i USA. Kostnad: 149 dollar. Ett par veckor senare erhålls testresultatet. Mamma och pappa får svaret på vilken variant av den så kallade ACTN3-genen deras son eller dotter begåvats med. Den ena varianten av genen innebär enligt ett flertal vetenskapliga studier goda förutsättningar för sprint- och explosivt inriktade idrotter. Den andra för uthållighetsidrotter. Testet Atlas First- är enligt företaget ett utmärkt verktyg för föräldrar och tränare som önskar veta vilken typ av idrott deras barn har genetisk disposition för. Jag tror att testet kan förhindra en massa föräldrafrustration, säger mamman Donna Campigliga till tidningen New York Times. Alla är dock inte lika imponerade av företagets affärsidé. Doktor Stephen M. Roth, chef för ett genlaboratorium vid University of Maryland, har studerat ACTN3-genen och anser att det är en intressant gen i ett idrottsperspektiv. Men, menar han samtidigt, det är en grov förenkling att hävda att en eller ett par gener skulle kunna avslöja en persons genetiska förutsättningar för en sport. Det finns uppåt 200 gener (andra forskare hävdar snarare 500) som på olika sätt påverkar vår fysiska kapacitet. Sigmund Loland, rektor för Idrottshögskolan i Norge, är också kritisk. Man berövar barnen deras rätt till en öppen barndom. Som tränare behöver du heller inget gentest för att avgöra om ett barn har förutsättningar att bli snabb eller inte. ACTN3-testet säljs numera i ett flertal länder världen över. Det är ett fenomen som visar åtminstone tre saker: 1)Företag har börjat identifiera den kommersiella potentialen i föräldrars förhoppningar om idrottslig framgång för sina barn. 2)Den akademiska forskningen verkar inte i ett vacuum. Dess resultat och upptäckter kan användas i sammanhang som forskarna inte räknat med (minns Björn Ekbloms forskning om bloddoping). 3)Det finns en utbredd uppfattning att idrottstalang i grund och botten handlar om genetik. Allt sitter i generna Den sistnämnda föreställningen om de lyckligt utvalda i vår herres genetiska tombola är knappast något nytt. Men kanske har den, Gentest av barn blir allt populärare i jakten på idrottsframgångar. åtminstone i vissa kretsar, förstärkts av den framstormande genforskningen. Redan i mitten av 1990-talet förklarade en auktoritet på området, professor Claude Bouchard på en idrottsvetenskaplig konferens i Köpenhamn frankt: It s all in the genes. Ett uttalande som han grundade på egna forskningsresultat som visade att ett standardiserat konditionsprogram under åtta veckor gav vitt skilda effekter på en grupp individer med ett likvärdigt utgångsläge. Några svarade väldigt positivt på träningen, de flesta hamnade i ett mellanskikt medan en tredje grupp inte uppvisade någon träningsadaptation överhuvudtaget. Noll effekt. Det finns forskare som finner det osannolikt att åtta veckors konditionsträning inte skulle ge någon som helst effekt, men den diskussionen fördjupar vi oss inte i här. Vi nöjer oss med att konstatera att det både i en bredare allmänhet och i initierade forskningskretsar finns de som bär på en övertygelse om att det är vår genuppsättning som avgör om vi har potentialen att nå stjärnorna eller får nöja oss med en resa till grantopparna. Skapa ett geni Men långt ifrån alla skriver under på en sådan biologiskt inriktad naturlag. En som definitivt inte gör det är den världsberömde professorn K. Anders Ericsson från Psykologiska Institutionen, Florida University. I en översiktsartikel från 2009 konstaterar han att det saknas vetenskapliga bevis för att några unika gener eller genkombinationer kan förklara exceptionella fysiska eller kognitiva kapaciteter. Och ni som kan er Ericsson vet att han brukar tituleras Experten på expertis och är känd för sina studier kring vilka faktorer som är avgörande för att nå den absoluta världstoppen inom exempelvis klassisk musik och elitidrott. Idrott&Kunskap lyssnade till professor Erikssons föredrag under organisationen European College of Sport Science:s forskningskonferens i Turkiet och fick därefter en exklusiv intervju med honom. Det kom att bli ett samtal om hörnstenarna i hans forskning, begreppen Deliberate practice och den omtalade timmarsregeln. Anders Ericsson inleder sitt föredrag med att visa en bild på en man som äger förmågan att minnas ända upp till 80 slumpmässigt utplockade siffror. Ett geni? Vi fann honom inte. Vi skapade honom, säger han och ler. Metoden bakom den makalösa prestationen är förstås den enda vägen som, enligt Ericsson, leder till expertis av vilket slag det än rör sig om. En väg som Ericsson döpt till Deliberate practise (DP). Hur ser den då ut, metoden för att till exempel bli en världsberömd elitidrottare, musiker, schackspelare eller kirurg? Kan alla bli det? Och i sådana fall hur? Kortversionen av formeln finner vi i följande anekdot: Den världsberömde pianisten Artur Rubinstein tillfrågas följande på en gata nära Carnegie Hall: Ursäkta mig herrn, vet ni hur jag kommer till Carnegie Hall? Rubinsteins svar lämnar inga tvivel: Practise, practise, practise. Se där den komiska versionen av Kjell Anders Ericssons omtalade timmarsregel. För er som aldrig hört talas om den så bygger den på Ericssons egna studier från tidigt 1990-tal där han jämförde violinister och pianister på olika nivåer. En grupp som hade nått internationell toppklass och en annan som befann sig på en betydligt mer oansenlig nivå. En faktor visade sig vara den utslagsgivande, nämligen antalet träningstimmar från novis till färdig musiker. Jämförande genomgångar av deras träningsdagböcker visade att de bästa hade i genomsnitt närmare timmars träning bakom sig. De som inte blev professionella endast omkring 2000 timmar. Professor K. Anders Ericsson vid Psykologiska Institutionen, Florida University. Atlas Sport Genetics gentest ska ge förhoppningsfulla föräldrar svaret på vilken variant av den så kallade ACTN3-genen deras son eller dotter begåvats med. Den ena varianten av genen innebär enligt ett flertal vetenskapliga studier goda förutsättningar för explosivt inriktade idrotter medan den andra för uthållighetsidrotter. Kritikerna hävdar att det är en grov förenkling att en eller ett par gener skulle kunna avslöja en persons genetiska förutsättningar för en sport. Det finns mer än 200 gener som på olika sätt påverkar vår fysiska kapacitet. Man berövar barnen deras rätt till en öppen barndom. Som tränare behöver du heller inget gentest för att avgöra om ett barn har förutsättningar att bli snabb eller inte 16 IDROTT & KUNSKAP NR IDROTT & KUNSKAP NR

3 rar han i en av sina studier, att redan från början hamna långt på efterkälken träningsmässigt. Talar vi klassisk musik till exempel så äger alla möjligheten mellan 3-5 års ålder att lära sig absolut gehör. Upp till 10 års ålder sker också den så kallade myeliniseringen (sa faktaruta) av våra hjärnceller. Studier på klassiska musiker har visat att de som startat sin träning tidigare har tjockare myelinskidor jämfört med de som startat senare. Övning med kvalitet Debatten om tidig kontra sen specialisering är dock föremål för heta diskussioner såväl inom forskarsamhället som bland allmänheten. Vi återkommer till den. Men är det då verkligen så enkelt som att de som börjar först och sedan tränar mest också blir bäst? Vi förflyttar oss till baren på fashionabla hotellet Adam and Eve Hotell i Turkiet där Anders Ericsson slår sig ned på en stol. Det är ett par timmar sedan han avslutade sitt föredrag för de europeiska forskarkollegorna. Den Anders Ericsson jag sett bilder på hade svart skägg, men åren har gått och stråna har blivit grå. Men det är också det enda som är grått med den sympatiske forskare som sitter mitt emot mig. Anders Ericsson är en sentida utvandrare som flyttade till USA för över trettio år sedan. I dag torde han vara en av de forskare som citeras flitigast av idrottsledare världen över. Någon gång varje år reser han till Sverige och han pratar fortfarande svenska utan brytning. Men när vi ska börja intervjun så vill han likväl att vi talar engelska. Den vetenskapliga begreppsapparaten känner han sig i dag bekvämare med på engelska. Han inleder med att göra ett förtydligande. Mina data har ibland blivit feltolkade. Det är inte så att alla som gör sina timmar per automatik når världseliten i vare sig musik, idrott eller något annat. Det handlar i lika hög grad om kvaliteten i det man gör. Samtidigt känner världen ännu ingen professionell klassisk musiker på toppnivå som inte har gjort sina timmar men bara mängden är inte tillräckligt för att bli en expert. Idrott&Kunskap: Din metod för att inte fastna i ett stadium av medelmåttighet är Deliberate Practice (se faktaruta sidan 20). Kan du kort beskriva kärnan i den? Det handlar i grund och botten om att hela tiden utmana sig själv. Att tvinga sig själv att gå utanför The comfort zone. Då stressar du hela tiden kroppens system som ger signaler till relevanta gener att börja anpassa sig till utmaningen. Gör man det på rätt sätt under tillräckligt lång tid så blir resultatet remarkabla förbättringar. Ju mer kunskap vi får om träningsprocesser, desto bättre kommer vi också bli på att trycka på de rätta knapparna för att aktivera dessa gener. I&K: Du betonar också vikten av att träningen leds av en kompetent instruktör. Ja, det är av avgörande betydelse att man lär rätt från början och då krävs det en duktig lärare. När du kommer upp i ungdomsåren blir det allt svårare att korrigera något som blivit fel från början. I&K: Din forskarkollega Mark Williams har här på konferensen visat nya data över hur många timmar som barn och ungdomar vid Premier Leagueklubbars akademier lägger ned på träning (se ruta). Nära hälften av deras totala träningsmängd visar sig komma från så kallad streetsoccer, det vill säga icke lärarledd d träning. Hur ser du på det? Jag har inte sett något vetenskapligt underlag för att det skulle le vara en effektiv träningsform. De finns dom som anser att träning i unga år inte ska vara utmanande utan mer på lek. Men frågar du mig så tror jag inte att det är ett effektivt ektivt sätt att bättra sig. Du behöver hela tiden monitorera för- det du gör och få professionell onell feedback för att komma vidare. Studier har också visat att vi endast klarar av 4-5 timmars maximal koncentration per dag. Därefter blir de rast en negativ sna- effekt. Dalande koncentreation Det finns alltså enligt Anders son en övre gräns för vad vi klarar av koncentrationsmässigt. Yngre Erics- barn i tioårsåldern klarar enligt forskning maximalt en timma med bibehållen skärpa. Men där är, menar han, kanske inte professionell musikundervisning och lagbollsporter riktigt jämförbara. a. Pianoläraren är ensam med sin elev och den effektiva undervisningstiden blir därför mycket hög. I en sport som fotboll blir det mer spill- tid i form av att hämta bollar och vänta på sin tur i övningar. Hur länge unga individer klarar av att koncentrera sig är också individuellt. En skicklig lärare eller tränare ser på sina adepter när koncentrationen börjar dala. Anders Eriksson är förstås medveten om den känslomässigt laddade debatten om tidig specialisering. Han ser dock inte någon motsättning mellan att tidigt ägna sig åt DP ett par timmar per dag och att även hinna med andra saker. Men långtifrån alla har motivationen att göra det och att då ändå försöka få dem att göra det är, menar han, meningslöst. Gapar du som vuxen över för mycket att barnet ska klara av saker som det inte vill eller kan så är risken stor att det enda som händer är att motivationen kommer att tryta. Jag vill också poängtera att den möjliga träningsmängden kan skilja sig åt mellan olika idrotter. En sprinter till exempel, kan inte träna hur många timmar som helst på grund av de högra krafter som uppstår vid löpning i höga hastigheter. För att tillgodogöra sig träning på hög nivå är återhämtningen mycket betydelsefull och där är det känt att många täv- lings- < Fakta om myelin Myelin har en isolerande förmåga som innebär att en nervimpuls kan färdas snabbare. Ju tjockare myelinet runt nervcellerna blir, desto snabbare kan impulserna färdas. Den unge tennisspelaren eller pianisten som dag efter dag förfinar sina tekniska färdigheter gör just det virar varv efter varv av myelin runt sina motoriska nervceller. Processen kan liknas vid en bredbandsuppkoppling. De elektriska impulserna hoppar mellan små hål i myelinskidorna så kallade ranvierska noder och på så sätt ökar hastigheten. Med maximalt tjocka myelinskidor kan signalen färdas i en hastighet av 120 millisekunder, jämfört med en millisekund för en omyeliniserad nervtråd. Förmågan att bilda myelin finns även i vuxen ålder men det anses klarlagt att förutsättningarna är som bäst tidigt i livet. Studier på klassiska musiker visar att de som börjat träna systematiskt i verkligt unga åldrar har tjockare myelinskidor jämfört med dem som börjat senare. Myelinet kontrollerar också vilka olika hastigheter nervimpulserna ska färdas i för att våra rörelser ska fungera optimalt, så kallad timing. 18 IDROTT & KUNSKAP NR IDROTT & KUNSKAP NR

4 Den kinesiska pianisten Lang Lang, född 1982, började ta pianolektioner vid tre års ålder och när han var fem gjorde han sitt första offentliga konsertframträdande. Idag räknas han som en av världens främsta pianister. Wayne Rooney föddes i Liverpool Han blev den yngste spelaren någonsin att spela för Englands landslag när han vid sjutton års ålder gjorde sin första landskamp mot Australien Vid samma ålder blev han också Englands yngste målskytt någonsin. Detta kännetecknar Deliberate Practise: 1) En undervisningsmodell designad för att förbättra prestationsförmågan. Kärnan är att hela tiden töja individens förmåga något över vad han eller hon för tillfället klarar av. Självklart kanske, men hur vanligt är det i verkligheten? 2) Ständiga repetitioner. Ett högt antal repetitioner är grunden för att automatisera motoriska färdigheter. 3) Kontinuerlig feedback. Återkoppling från kompetenta tränare är centralt för att skapa en medvetenhet om vad som behöver förbättras. 4) En mentalt krävande form av inlärning. Deliberate practise innebär att man hela tiden är koncentrerad och fokuserad. Det är detta faktum som skiljer DP från mindre genomtänkt träning 5) Det är krävande. Att göra saker man behärskar är trevligt men är raka motsatsen till deliberate practise. 6) Rätt typ av mål. De bästa idrottarna sätter upp mål som inte handlar om slutresultatet utan om processen för att nå slutresultatet. idrottare har problem. Två faktorer skiljde sig när vi jämförde de främsta musikerna med de på nivån under. Den ena var tiden de lade ned på att träna. Den andra var sömnen. De som sedan blev bäst tog en tupplur varje dag mellan till 15.00, för att sedan vara fullt koncentrerade till nästa pass, säger Anders Ericsson. Fördel ägna sig åt fler idrotter Tidig specialisering, Deliberate Practice och timmar av träning under tio års tid. Har vi då sammanfattat formeln för att bli en idrottsutövare på den internationella arenan? Eller finns det andra vägar, som också har stöd i vetenskapliga studier? Svaret är att ja, det finns en hel del forskare och forskningsresultat som rätt eller fel visar på andra möjligheter. Resultat från olika studier, bland annat från docent Rolf Carlsson vid GIH i Stockholm, visar att åldersdebuten för en mer specialiserad tränings- och tävlingsverksamhet varierar stort mellan framgångsrika utövare från olika idrotter. I en översiktsartikel från 2009 i tidskriften Journal of Applied Physiology presenteras data på hela 4455 olympier som svarade på när de började specialisera sig på sin huvudidrott. Resultaten visar två saker. Det ena är att skillnaderna var stora mellan olika idrotter, och även mellan individer som sysslar med samma idrott. Det andra att ett betydande antal av de olympiska deltagarna har inlett sin specialiseringsfas efter 8-12 års åldern, det vill säga efter den traditionella tidpunkten för talangidentifiering i flertalet idrotter. Forskarna drar slutsatsen att i många olympiska idrotter är specialiserad träning i unga år inte någon förutsättning för framgång på seniornivå. Kan det till och med vara en fördel att ägna sig åt flera idrotter under hela ungdomstiden? Den belgiske forskaren Arne Güllichs resultat från 2007 på tyska utövare av olympiska idrotter pekar i den riktningen. Av de totalt 680 aktiva tillhörde 347 den internationella eliten medan 222 av dem rankades i gruppen nationell elit. Hur såg då de båda gruppernas träningsbakgrund ut? Inte oväntat hade båda grupperna bedrivit ansenliga mängder träning under såväl ungdoms- som senioråren. Mer överraskande kanske är att idrottarna som i dag befinner sig på internationell nivå inte hade börjat specialisera sig tidigare än de som befinner sig på nationell elitnivå. Faktum är att de till och med ägnade sig mer Världselit Nationell elit Då började de träna och tävla: Träning i allmänhet 9,1 år 8,8 år Allmänt tävlande 10,9 år 10,8 år Träning i huvudsporten 11,4 år 10,2 år Tävlingsdebut huvudsport 13,1 år 12,0 år Träningsvolym (antal pass): Totalt upp till 10 års ålder Totalt år Totalt år Huvudsport upp till 10 år Huvudsport år Huvudsport år Annat idrottsutövande (antal pass) Upp till tio års ålder Perioden år Perioden år åt andra idrotter än sin huvudidrott ända upp till junioråldern (se tabell nedan). Återvinning av talanger Frågan är bara hur man ska tolka detta faktum? Visar det att de tyska världsklassidrottarna tillhör en genetisk elit som länge var framstående i flera idrotter och som förmodligen hade nått lika långt vad de än skulle ha valt? Eller är deras framgång jämfört med den nationella eliten snarare en konsekvens av att deras varierade träning lett till en utökad motorisk repertoar? En annan tänkbar förklaring är att den diversifierade träningen kan ha reducerat risken för problem med överträning och mental utbrändhet? På dessa frågor finns i dag inga säkra svar. Men att det runt om i världen för närvarande provas helt nya grepp för att identifiera och förädla talanger står helt klart. En modell som initierades i Australien och nu adopterats av UK Sport inför OS i London är Talangrecycling. Aktiva som av en eller annan anledning kört fast i sin idrottskarriär kan ges möjligheter i en ny, närbesläktad sport. Som ett exempel kan nämnas att tio av de tolv OS-finalisterna i kvinnligt simhopp vid OS i Aten hade en bakgrund Skillnaden mellan världselit och nationell elit i olympiska idrotter Tabellen visar tränings- och tävlingsdebut samt träningsbakgrund för tyska elitidrottare i de olympiska idrotterna. Enligt forskaren Arne Güllich och medarbetare blir slutsatsen från nedastående data att samtliga av elitidrottarna har en bakgrund med generellt stora träningsvolymer. Men siffrorna visar, menar de, att det saknas stöd för att en hög volym med tidig grenspecifik träning skulle vara kopplat till en större framgång på seniornivå. Källa: The road to olympic succes, av Roel Vayens, Arne Güllich, Chelsea R. Warr och Renaat Philippaerts: Journal of Sport Science IDROTT & KUNSKAP NR IDROTT & KUNSKAP NR

5 Tre beachvolleybollspelare valdes ut till junior-vm fem månader efter att de introducerats till sporten. Tre kvinnliga och fyra manliga handbollspelare gjorde sina landslagsdebuter efter att ha spelat handboll i sex respektive tolv månader. inom gymnastiksporten. UK Sport har inte sparat på kreativiteten (se nästa sida) i sin jakt på oupptäckta talanger. Mature-age talent identification, en nationellt koordinerad screeningprocess i tre steg är ett annat nytt grepp. Målet är att finna nya, okända talanger med medaljpotential i rodd, volleyboll och handboll. Tidigare erfarenhet från idrotterna är inget krav för att delta i screeningen. Imponerande resultat Det är knappast någon slump att vissa idrotter väljs ut av UK Sport för den här typen av kampanjer. Det rör sig om idrotter som i analyserna visat sig tillhöra de svagare på det olympiska programmet och där tiden till att nå världseliten kan reduceras högst väsentligt för individer med idrottsbakgrund som av olika anledningar ålder, skador eller bortgallring har tvingats sluta med sin idrott. Men som fortfarande äger fysiologiska, tekniska och mentala färdigheter som de kan dra nytta av i den nya sporten. Vad kan man då säga om utfallet så här långt? Det är onekligen imponerande och kittlande resultat som ställer mycket av det vi tidigare tagit för givet på talangutvecklingens område på ända. Av de personer som ursprungligen sökte till The sporting giants campaign återstod till slut 48 aktiva som fick plats i det olympiska programmet. Tre beachvolleybollspelare valdes ut till junior-vm fem månader (!) efter att de introducerats till sporten. Tre kvinnliga och fyra manliga handbollspelare gjorde sina landslagsdebuter efter att ha spelat handboll i sex respektive tolv månader. Inom ett års tid nådde 17 roddare och kanotister nationella mästerskapsfinaler. Sammanfattningsvis Den brittiska satsningen The sporting giants campaign fick bland annat fram beachvolleybollspelare på rekordtid. så matchade eller överglänste 56 procent av deltagarna i programmet prestationerna från jämnåriga kollegor som ingått i olika traditionella talanggrupperingar. Allt inom ett års tid. Den bekväma zonen Tidig specialisering vs diversifierad inlärning. Gudomlig genetisk talang vs Deliberate practise. Att våra gener spelar en avgörande roll för hur långt vi når här i livet på olika områden är nog ställt utom allt tvivel. Men kanske inte i bemärkelsen att vissa har det och andra inte. Eller som Anders Ericsson formulerat saken: Det finns ingen celltyp som genier har som vi andra saknar. Men Mozart, Messi, Maradona och Marta då är det inte rätt uppenbart att de äger kvaliteter som alla andra inte är i närheten av? Jo, det skulle nog få protestera mot. Men frågan är alltjämt vad som är förklaringen till deras överlägsenhet. Resultaten av efterforskningar kring olika geniers bakgrund visar nämligen att de alla inklusive Mozart har slipat på sina diamanter i tusen och åter tusen timmar. Kanske ligger hemligheten snarare i att hela tiden finna de stimulin som aktiverar ett antal för prestationsförmågan relevanta gener så att de börjar producera något eftersträvansvärt, som ett muskelprotein eller myelin till exempel. De flesta av oss orkar någonstans på vägen till stjärnorna inte leta vidare efter de där knapparna. Vi går till våra jobb och gör en helt okay insats. Men handen på hjärtat hur många strävar efter att nå perfektion? Svaret är nog att de flesta efter några år hamnar i det Anders Ericsson kallar The comfort zone, det vill säga man behärskar det man behärskar och så är det bra med det. Tanken är kittlande: vad skulle hända med vårt samhälle om vi alla skulle försöka nå bortom den zonen? I&K Brittisk talangjakt inför OS i London 2012 UK Sport är övertygade: det går omkring ett antal oupptäckta OS-medaljörer runt om på de brittiska öarna. Med hjälp av stora massmediala kampanjer, screening, tester och analyser tror man sig kunna vaska fram guldkorn ur sanden. Nedan ser ni en kortfattad presentation av de olika kampanjerna. Talent 2012: Paralympic Potential Den brittiska talangsökargruppen, i samarbete med Paralympics Great Britain, söker idrottsmän och kvinnor med potentialen att bli paralympisk mästare I platsannonsen eftersöks personer som kan ha oupptäckta talanger i de olika paralympiska idrotterna. Talent 2012:Fighting Chance Fighting Chance är ett försök att genomföra en talangtransfer inom kampsporterna. Elitaktiva i olika kicksporter ges möjligheten att medverka i uttagningar till en olympisk Taekwondo akademi. Talent 2016: Tall and talented Här sökes storvuxna talanger som tros ha potential att ta OS-guld i idrotter som rodd, basketboll och andra utvalda olympiska sporter. Girls4Gold I Juni 2008 inleddes den största talangjakten någonsin på kvinnliga idrottsutövare i Storbritannien. Målet var att finna olympiska guldmedaljörer i ett antal utvalda idrotter som cykel, bob, kanot, modern femkamp, rodd och segling. Pitch2Podium I Pitch2Podium är sökarljuset riktat mot fotbolls-och rugbyspelare som misslyckats med att få ett professionellt kontrakt. Här ges de en andra chans att nå framgång i olika olympiska idrotter. Sporting Giants Kampanjen inleddes 2007 med syftet att talanger från olika idrotter skulle ge sig tillkänna. De enda kraven är att de är minst 190 centimeter långa (män) eller 180 centimeter (kvinnor), är mellan år och har någon form av idrottsbakgrund. Källa: UK Sport 22 IDROTT & KUNSKAP NR IDROTT & KUNSKAP NR