evangelisk-luthersk missionstidning nummer kr Den första kärlekens tid livet är på allvar Från fruktan till tro Sommar i elm TRO och LIV

Transkript

1 evangelisk-luthersk missionstidning nummer kr Den första kärlekens tid livet är på allvar Från fruktan till tro Sommar i elm TRO och LIV

2 omslagsbild: isak engström REdAKTÖREn HAR ordet EvA AnDERSSOn Jag ber att Kristus genom tron skall bo i era hjärtan och ni skall bli rotade och grundade i kärleken. EF. 3:17 att bekänna sin kristna tro är att säga det samma Bibeln lär och som Kyrkan genom åren haft som grund jag vill omfatta den tron, jag bekänner den tillsammans med församlingen. Denna tro är också ett liv att leva. I livet får tron karaktären av förtröstan och tillit, att hålla sig till den Treenige Guden. Jag tror på en enda Gud, allsmäktig Fader Det finns hos varje människa en längtan, om än ibland svag, efter något mer. Den finns där eftersom hon är skapad av Gud och för att han i hennes hjärta har lagt in en bit av evigheten. Trots bortvändheten från Gud vill hon tillbaka till honom och han kallar och drar. Men det finns en risk att vi nappar på fel erbjudande, för många är de som vill erbjuda oss hjälp. Du som kommit till tro får lita på honom, be till honom och vara förvissad om att du är i hans händer vad som än händer. Han vill hjälpa och hela och livet blir fullständigt helt först genom döden. Detta är Guds stora triumf. Jag tror på en enda Herre, Jesus Kristus Genom Jesus död och uppståndelse har vi blivit fria, fria från syndens, dödens och djävulens makt, och vi får höra samman med Jesus. Något nytt har kommit, en frihet i Kristus. Den innebär att vi inte ska gå in under några andra påbud men väl ta livet som lärjunge på allvar. Friheten i Kristus föder också en frihet att avstå från något som i sig är gott men som kanske kan skada vår broder i Herren. Att vi älskar varandra och visar omsorg om varandra kan kanske få bli vårt kännetecken. Jag tror på den Helige Ande I dag finns Anden hos oss som en konkret verklighet och som en Hjälpare. Han fortsätter det Jesus påbörjat att kalla på oss, tala till oss, utrusta oss och uppmuntra oss. Vi får frimodigt tro att det är hans verk som kan ses bland annat i den sommar som varit i ELM. Gud är alls inte död! Hans ord och löften kan förvandla människor i dag. Be för dem som i sommar kom mit till tro, för dem som fått en fördjupad tro, för dem som är på väg tillbaka. Guds rike är här! Innehåll 3 Herren hjälper i dag! Ann-CHARLoTTE SELAndER SMETAnA Samtal med Carl-johan och Marianne Söderlind om ett livs vandring med jesus. 5 Barnens sommar med ELM 6 Ord till liv Den första kärlekens tid FRIdE MÅnSSon 8 Nådens ordning Så var det ändå grus AndERS göth upplysningen genom lagen brukar ses som det andra steget i nådens ordning. Lagen driver till Kristus, sade Martin Luther om detta. 10 Jesus, vänner och sport josefin BRAndT Följ med på en av de två resorna som gick till Etiopien i somras. under Asella Sports Camp fi ck många ungdomar lära känna jesus. 12 Livet är på allvar LARSoLoV ERIKSSon I serien den osmidige jesus vill vi lyfta fram några händelser där vi inte riktigt förstår oss på jesus. Ska vi verkligen hugga av våra händer? 14 Sommar i ELM Härliga bilder från sommarens händelser inom ELM-sfären! 16 Själavård Från fruktan till tro gustav BÖRjESSon 17 Kort & gott Strandhems Bibel- och lärjungaskola 17 Kort & gott Jubileum i Vimmerby gunnar AndERSSon 17 På tråden med Fredrik Smetana 18 Religioner & livsåskådningar Scientologin THoMAS nilsson Vi lär oss mer om en aktivt värvande religion som anspelar på våra vanliga mänskliga behov men har ett märkligt ursprung. 20 Rakt på sak För ett helnyktert ELM! jonny BjuREMo Läs Rakt på sak där skribenten själv väljer ett angeläget ämne! 21 ELUnytt PULS och ungdomsledare ELuS ungdomssekreterare 22 ELMnytt & info 23 Annonser och adresser 24 Jesus befriar från själviskheten ERIK j. AndERSSon Det yttre ska motsvaras av det inre. 2

3 SaMTal VAndRIngEn MEd jesus Herren HjÄLPER I dag! när sjukdom och olyckor drabbar oss utmanas vår förtröstan på Herren. Ett långt liv med både glädje och sorg vittnar här för oss om guds trofasthet. det är en varm sommardag i början av juli när jag tillsammans med familjen hälsar på hos Carl-Johan och Marianne Söderlind i Docksta, några mil söder om Örnsköldsvik. Jag ringer på och Marianne och Carl-Johan möter oss i hallen. Samtalet blir snabbt både varmt och uppsluppet. Livslång vandring med herren På en hylla strax innanför dörren står en vackert broderad tavla med orden I dag hjälper Herren. Marianne berättar att hon fått den efter att deras yngsta dotter Lovisa flyttat hem till Jesus. Lovisa hade Downs syndrom och även problem med hjärtat. Ofta var hon så sjuk att hon inte kunde gå till skolan. Hon ville gärna dit och en morgon sade hon till Marianne: Visst är det så att Herren hjälper i dag? Marianne svarade ja, och Lovisa knäppte sina händer och bad. När hon på eftermiddagen kom hem från skolan, trött men vid gott mod, utbrast hon: Ser du mamma, det gick ju, Herren hjälpte i dag! Marianne ler vid minnet. Marianne och Carl-Johan har ett långt liv bakom sig med stor erfarenhet av Guds hjälp och ledning. Det är för att samtala om det jag hälsar på hos dem. Vi slår oss ned i den rosa soffan i vardagsrummet och jag ber dem berätta lite om sig själva, om vandringen med Herren, med tanke på den glädje och sorg de mött i livet. drabbad av sjukdom Carl-Johan är född nära Docksta. Han växte upp på en gård, som enda barnet, och tanken var nog att han skulle ta över jordbruket. En dag när jag var fjorton år fick jag plötsligt svår huvudvärk, berättar Carl-Johan. Dagen efter vek sig benen under mig och vi förstod att det var allvarligt. Väl på sjukhus togs prover och det konstaterades att jag led av polio, eller barnförlamning. Sakta spred sig förlamningen till hela kroppen, utom vänsterarmen. Det visade sig senare att två pojkar som badat i samma sjö som Carl-Johan också hade blivit drabbade, dock inte lika allvarligt. Nu låg han där 14 år gammal och dömd till ett liv i rullstol. Kändes det inte hopplöst? undrar jag. Mänskligt sett såg det dystert ut, fortsätter Carl- Johan, men Jesus på korset talade så starkt till mig där i sjuksängen. Det gav mig hopp. Jag fick komma hem till slut och livet gick sin gilla gång. Jag kämpade på med de hjälpmedel som fanns att tillgå. När jag var 19 år träffade jag Marianne första gången. Det sa bara klick, säger Carl-Johan med glimten i ögat och Marianne fyller i: Anledningen till att jag hamnade i Docksta var att Carl-Johans mamma hade bjudit upp mig några dagar. Jag hade inte hört så mycket om honom, men visste att han var handikappad och bodde däruppe. Efter ett tags brevväxling gick flyttlasset till Docksta och vi gifte oss något år senare. Vår stora glädje har varit våra sex underbara barn, som Gud välsignat oss med, och sedan barnbarn och barnbarnsbarn. Carl-Johan och Marianne Söderlind, Docksta. Foto: carlåke söderlind TILL LIV

4 SaMTal MIssIon I VAndRIngEn utlandet MEd jesus be i nöd och Gud ger kraft 1971 föddes deras yngsta flicka Lovisa. Läkaren gav dem då beskedet att hon skulle leva högst ett år och rådde dem att lämna bort henne. Men beslutet var enkelt! utbrister Marianne. Lovisa följde med hem från BB och fick sedan under många år vara till stor välsignelse för hela familjen. Till slut orkade inte hennes hjärta längre och Lovisa fick lämna oss samma år hon fyllde 23. Carl-Johans och Mariannes familj har även senare drabbats av sjukdom och bekymmer. Hur hanterar man prövning och lidande så att det inte leder till bitterhet och bortvändhet från Gud, undrar jag. Det har inte alltid varit lätt, men Gud har hjälpt oss gå vidare ett steg i taget. Vi har nog tänkt att om Gud har tillåtit den här svårigheten så ger han också kraft att klara av den, säger Marianne. Det har också varit avgörande för oss att gå till Gud med allt och leva nära honom varje dag. På så sätt har prövningarna fört oss närmare Guds hjärta. Bönen har varit central och livsnödvändig i våra liv. Carl-Johan påpekar att det inte är kraften i vår bön eller att man finner rätt ord som är avgörande. Han nämner berättelsen i Luthersk Barntidning om den lilla flickan som mötte vargar i skogen. Hon hade lärt sig att man kan be till Gud och nu knäppte hon skräckslagen sina händer och bad högt: Gode Gud välsigna maten. I Jesu namn, amen. Gud hörde hennes förtröstansfulla bön, även om orden inte var de rätta! Vi kan alltid ringa Guds telefonnummer 5015, fortsätter han: Åkalla mig i nöden, så skall jag hjälpa dig och du skall prisa mig (Ps. 50:15). hjälp åt varandra För Carl-Johans del ledde Gud det så att när resepredikant David Pålsson en gång var i Docksta såg han att korgmakaryrket skulle passa Carl-Johan. Många är de som sedan dess fått användning av hans fina korgföremål inropade på missionsauktioner och via försäljning från den egna verkstaden i hemmet. När Marianne och Carl-Johan talar med varandra lägger man märke till den kärlek och respekt som finns mellan dem. Vi har haft det så bra tillsammans! säger Marianne och ler ömt mot sin man. Carl-Johan har varit mitt stora stöd i livet och jag kan väcka honom mitt i natten och prata. Jag ligger ofta sömnlös av kronisk värk som jag haft sedan ungdomen. Gud visste verkligen vad jag behövde! Man förstår på Carl-Johan att det är ömsesidigt. Marianne har varit hans stora hjälp i alla år. tjänst för missionen Vi samtalar om deras långa tjänst i ELM-BVs missionsverksamhet i Ångermanland. Marianne berättar att hon en gång hade en dröm om att få åka ut som missionär. När hon var liten kom hennes faster hem och berättade spännande episoder från missionärslivet i Kina. Det visade sig dock att Herren hade and ra planer. De har fått tjäna här hemma i många år nu. Båda är ännu aktiva i bönhuset i Dynäs. Marianne är fortfarande vid 82 års ålder missionsombud och Carl-Johan, 84 år, sköter annonsering och kallar predikanter. Missionsintresset har de fört vidare till barnen. Två av dem, Paula och Carlåke, har bland annat varit ELM-missionärer i Kenya respektive Etiopien. Foto: carlåke söderlind herrens löften håller Marianne avslutar vårt samtal med att återkomma till orden på tavlan: I dag hjälper Herren. Det är något vi har fått stava på varje dag! Oavsett hur våra liv ser ut just nu, har Herren lovat att hjälpa och leda oss i dag. efter FIka och aftonbön runt köksbordet, där Carl- Johan omsluter oss alla i förbön, lämnar vi familjen Söderlinds rödmålade hus. Marianne och Carl-Johan tar sig ut på trappan och vinkar länge efter oss. Det är med en känsla av stor tacksamhet vi beger oss hemåt i den ljusa norrlandsnatten. Ann-CHARLOTTE SELAnDER SMETAnA Vännäs 4 TILL LIV

5 ELM Syds Sommarmöte. foto: kristina runeson foto: gustav ipsen Breanäs. ELM sommar Sommaren har varit fylld av läger för barn och för yngre tonåringar och vid både ELM Syds Sommarmöte och Fridhems Sommarläger anordnades särskilda barnmöten. BARN Åhus. foto: gustav ipsen Strandhem. Plusläger Breanäs. De som gått ut årskurs 6 och 7 har träffats på Plus-läger på Strandhem eller Breanäs sammanlagt 45 yngre tonåringar tog vara på denna möjlighet. På förmiddagarna var det undervisning och på eftermiddagarna olika workshops att praktisera de teoretiska bibelkunskaperna i, under ledning av ett ungt, inspirerande ledarteam. Gustav Ipsen. foto: isak engström Rebecka Sturesson. foto: maria nilsson Fridhem. Barnläger På missionsgårdarna Breanäs, Strandhem och Åhus har det varit läger för barn från förskoleklass upp till årskurs fem. Temat var Jesu under och genom olika bibelberättelser fick barnen med hjälp av duktiga ledare se vilken stor och mäktig Gud vi har. Och Signe Kofoed Brandt berättar från missionsgården Fridhem: Parallellt med sommarveckan på Fridhem hade vi också barnens sommarläger. Runt 50 barn var med på barnsamlingarna där vi fick höra att vi är säkert placerade i dopet, bland Guds folk, i Guds frälsningsplan och bakom blodet. På sångstunderna sjöng vi bland annat om att vi är tecknade i Jesu händer. Vi hade även bibelvandring i skogen, barntält, lek och barnlopp. Breanäs. Gustav Ipsen och Rebecka Sturesson har i som mar varit anställda av ELM Syd just med tanke på barnverksamheten. Här en reflektion efteråt från Rebecka: Beroendet av Gud blir extremt tydligt i den här situa tionen och därmed även tacksamheten när jag ser vad Han gör. Mitt liv handlar så lite om mig och så mycket om Honom. Det har också varit så gott att jobba med alla barnen! TACK till alla er som ingått i ledargrupper och gjort dessa läger möjliga! Kristina Runeson, ELM Syd Åhus. TILL LIV

6 ord TIll liv 15:E SÖn E TREFALdIgHET skaran av dem som trodde var ett hjärta och en själ, och ingen enda kallade något av det han ägde för sitt, utan de hade allt gemensamt. med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om Herren Jesu uppståndelse, och stor nåd var över alla. ingen av dem led någon nöd. alla som hade jord eller hus sålde vad de ägde och bar fram vad de hade fått för den sålda egendomen och lade ner betalningen för apostlarnas fötter. och man delade ut åt var och en efter vad han behövde. APG. 4:32 35 Foto: alex e. Proimos, FlicK

7 den första kärlekens tid alla vi MännIskoR är olika. Gud är oändlig i sin rikedom. Snickarsonen från Nasaret hade mött skaran av dem som trodde. De hade sett att han är Guds Son som räddat dem från det stora eländet att gå förlorade. Sådan är Guds kärlek. Det gör dem till ett. Nu är den första kärlekens tid. Med Jesus i hjärtat vaknar de, med Jesus i hjärtat går de till vila. Det har fötts en frihet i förhållande till ägodelar. Allt har de gemensamt. Skaran av dem som trodde var alla olika, men de hade ett gemensamt. De övade en sång: Du har köpt oss åt Gud med ditt blod. Så lyder den himmelska lovsången. Alla i himlen sjunger den. Det gör dem till ett. Det är en underbar sång. Jesu uppståndelse omtalas på flera ställen i Apostlagärningarna. Den var avgörande för apostlarnas verksamhet hela livet. Med stor kraft vittnade de om vad de sett. De ser först Jesu död som ett nederlag. De har slutat att hoppas och glömt hans ord. De stänger sig inne, det kunde gå dem som deras Mästare. Oväntat står han där. Frid vare med er. Han visade dem att det var han. Såren i händer och sida var beviset. Lärjungarna blev glada när de såg Herren. Varje människa som fått se vad de såg fylls av obeskrivlig glädje över att få höra honom till. Uppståndelsen betyder att Jesus för alltid övervunnit döden. Han har fullt ut betalat syndens skuld för alla. Därför är inte graven det sista för en kristen. I tron på Jesus väntar en glad uppståndelse. Stor nåd var över alla. Guds nåd lämnar inte oss därför att Jesus själv är nåden. Men många har lämnat nåden. Du som läser gör inte det! Sök den! Ingen led nöd. Den helige Ande styrde handlandet. De som kunde sålde, inte av tvång utan i mån av behov i församlingen. Det var den första kärlekens tid. Också i vår tid finns de som gör så. Egendom säljs och pengar ges i hundratusental. De som ger har sett behoven. Att i tacksamhet och glädje ha mötts av den Uppståndne och kallats till honom löser och befriar. Ett liv under Guds välsignelse gör villig att få ge något tillbaka där behoven finns. Kanske något att pröva för den som har möjlighet. De troende i Jerusalem var till en början omtyckta av allt folket. Det var kärlekens tid. Men liksom Jesu liv var vägen till korset till uppståndelse och himmelsfärd, så skulle också vägen för hans efterföljare gå genom lidande till härlighet. Snart kom förföljelsen. Stefanus såg himlen öppen och Jesus på Guds högra sida när stenarna träffade. Att mitt i allt se Jesus är en skön död. Jag kommer snart, har han sagt. När det skymmer på vägen ska vi minnas tiden när snickarsonen från Nasaret fyllde hjärtat med innerlig, jublande glädje. Han är densamme även i sorgen. Fäst blicken på Jesus! Församlingen i Efesus hade övergett den första kärleken (Upp. 2:4). De får rådet att göra de första gärningarna. Det var att tro apostlarnas lära. Den är att vända tillbaka till Jesus. Han längtar efter att få innesluta oss i den rikedom som är full av nåd och sanning. Gör det nu! I dag! bön: Hela mig, Herre, så blir jag helad. Fräls mig, så blir jag frälst. Ty du är min lovsång. jer. 17:14 FRIDE MÅnSSOn, Ängelholm Predikant i ELM-BV, f.d. häradsdomare och lantbrukare med djur och skog. TILL LIV

8 NåDENS ordning del 2: upplysningen genom LAgEn 8 nådens ordning är en schematisk uppställning av ett antal steg i en männi skas väg till kristen tro. Den kan vara en hjälp till att se sin egen situation ur ett själavårdsperspektiv och veta att det som upplevs är något som andra gått igenom på sin väg till mogen kristen tro. Bakgrunden är det bl.a. Paulus skriver i rom. 8: Vi finner detta hos bl.a. kyrkofadern augustinus ( ), ignatius av loyola ( ) samt de svenska prästerna Henrik schartau ( ) och Bo Giertz ( ). antalet steg varierar, men det vanligaste är att man urskiljer fem steg: kallelsen, upplysningen genom lagen, upplysning genom evangelium, rättfärdiggörelsen och saliggörelsen. AnDERS GöTH, Malmö upplysningen GenoM LaGen brukar ses som det andra steget i nådens ordning, även om stegen inte nödvändigtvis behöver hända i nummerordning. Det är när människan upptäcker att hon inte av egen kraft kan bli den människa som Gud genom sin lag faktiskt kräver av henne. lagen driver till Kristus, sade martin luther om detta man leds av Guds ande fram till insikten av att man själv inte kan göra något som förbättrar situationen inför Gud. som utomstående kan man ge uppmaningen men se något mera på Jesus, dvs. att lyfta blicken från den egna oförmågan, till att se att Jesus gjort allt. KAPITEL 2 upplysningen Genom lagen Så var det ändå grus AnDERS GöTH Vilken semester han ändå haft. Sol, sol, sol. Högt uppe svirrade svalorna, allra högst tornseglaren, och halvvägs upp till dem rörde sig ladusvalor i graciösa piruetter. Han kisade lätt för att se bättre. I lumpen hade han kallts Hawk-eye eftersom han oftast var den som först såg de anfallande målflygen. Men det var nog inte så mycket skarpsynthet det gällde utan fokusering och uppmärksamhet. Somliga har det, andra inte. Att i ögonvrån se det som är på väg att hända, och hinna reagera. Vara beredd på det värsta ja, kanske om att inte jämt tro människor om det bästa, inte heller sig själv, snarare tvärtom Han hade på sistone tänkt sådana tankar då och då. Vad människor kan ställa till med det ena värre än det andra. Fanns det ingen spärr hos en del? Var det inte ganska självklart att uppföra sig hyfsat? Efter en omskakande vår och försommar då han själv tagit sig före att rensa upp i livet, kunde han nu känna att livet ändå var rätt bra. Han var faktiskt rätt nöjd med sig själv. Inga lik i någon garderob längre. Han kände sig som en man som mötte livet rakryggad och kunde möta andra med ärlig blick och fast handslag. Dessutom var han ju numera regelbunden nåja, något så när i alla fall gudstjänstbesökare i en faktiskt ganska populär kyrka. Det kändes gott. Han gillade de andra besökarna, och vanligtvis också predikningarna. Det mesta kunde man ställa upp på, tyckte han. Och jo, han tog dem på allvar, gjorde så gott han kunde, och var nog ändå rätt nöjd med hur han lyckades i den vägen. Självklart var det inget man kunde säga högt, en klädsam ödmjukhet passar ju bäst. Häromdagen hade han sett att konfirmanderna hade klistrat en dekal på prästens bil utan att denne märkt det. Elfte budet: Sköt dig själv och skit i andra! stod det. Han smålog åt det och tänkte: Ja, visst, perfekt, så är det ju. Svenska folk, läs Bibeln, gör så gott du kan och låt andra vara i fred! Synd att inte det där bonusbudet står i Bibeln, det hade platsat där. Ett ilsket tutande bakom fick honom att irriterat se i backspegeln. Vadå, är det inte nittio här, kanske? Ska du köra om då, det kommer ju en kurva inte långt fram! Han la sig demonstrativt mitt i körbanan så att han blockerade för omkörning. Regler är regler! På nästa raksträcka gled bilen förbi med föraren vänligt vinkande. Han ansträngde sig att vinka vänligt tillbaka, fastän det kokade inom honom. Då och då kom den alltså fram, Bibeln. Men på något konstigt sätt var det som att han liksom fastnade i läsningen vid ord som var obekväma. Då lade han vanligtvis undan boken, och nästa gång var det inte så farligt längre, inte om han valde ett annat bibelord. Det kändes i alla fall fint att kunna säga att Bibeln var viktig för honom. Det borde den vara för fler, tänkte han, mycket i samhället skulle se annorlunda ut då. Men de där obekväma orden, de liksom poppar upp ändå, då och då, lite obekvämt. Du är den mannen, Jag tackar dig för att jag inte är som denne publikan, av vilka jag är den störste var det inte Paulus som hade sagt det sista? Vilken

9 falsk ödmjukhet! Någon gång hade han hört i predikan att vi är alla gåvor till varandra, och det viktigaste är att vi tar vara på vars och ens gåvor och inte dömer någon det kändes lite tillrättalagt, men ändå med någon slags sanning, hur, det kunde han inte säga. Ja, det var mycket som inte gick ihop, som liksom skavde. Kanske man skulle leta efter någon som predikar lite mer rejält, hade han tänkt då, och så hade han verkligen hittat något som var salt så det förslog, inte ett dugg insmickrande, alla plattityder lyste med sin frånvaro men tänka sig, de där besvärliga orden kom tillbaka! Du är den mannen! Gång på gång riktigt hörde han orden. Nu kunde han inte ignorera dem längre. Vad betydde de? Han började lyssna till predikningarna på ett annat sätt. Annat dök upp i medvetandet och kopplades ihop på ett märkligt sätt. Elfte budet på förre pastorns bakruta och orden Du är den mannen och så något som hade hittat på nätet i våras, då när han hade den där jobbiga perioden, något om vi kom till tro på att en kraft starkare än vår egen kunde hjälpa oss att återfå vårt förstånd. Hur hänger allt ihop? Vad betyder det? Det gick gradvis upp för honom att han själv faktiskt inte lyckats i sitt projekt att bli en god människa, han var ju precis som den där farisén i Bibeln som satte sig över människor, människor som förmodligen var bra mycket bättre än han själv. Ja, orden Du är den mannen var faktiskt riktade till honom själv. Från vem? Skickar Gud tankar och ord så här? Nu kom han ihåg sammanhanget i Bibeln, det var profeten Natan som sa dem till kung David. Och David tog orden som om de var från Gud. Då är de kanske till mig också Det gjorde ont där inne att tänka på sig själv på det sättet. Förr brukade han fly från sådana jobbiga tankar nu gick det inte längre. Den där ödmjukheten som Paulus gett uttryck för, nu förstod han den bättre. Hur hanterar man sådana insikter? Han tog fram Bibeln igen, letade efter det där ödmjuka som Paulus hade skrivit, men fastnade i andra ord som grep tag i honom, direkt och omedelbart. Ja, det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. Precis så är det, tänkte han. Varför är jag sådan? Blicken for runt på boksidan, några rader högre upp läste han: Ty jag kan inte fatta att jag handlar som jag gör. Bottenärlige Paulus du sätter ord på mig själv. Blicken irrade vidare utan att stanna och läsa längre sammanhang. Lite längre ner, fler ord som grep tag: Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. För dem ja! Men för mig då? Hur skulle han förstå orden? Han kände att han behövde hjälp här. Hos honom lämnade de bara en känsla av att vara utanför, uträknad. Alla pratar ju numera om att man inte med sina ord ska stänga någon ute är det inte precis det som kristendomen gör? Du duger inte, för du är inte perfekt! Nu kom Bibeln fram så gott som dagligen. Men det var som att han bara såg allt som han inte klarade av, krav på krav. Även psalmer och sånger hamrade in samma budskap: det han behövde gällde den som sig bättrar och tror. Men han kunde ju inte bättra sig! Det är ju hela problemet! Han insåg i sitt projekt att bli en bättre människa bara stod och stampade på samma fläck. Nej, om han skulle vara lika bottenärlig som broder Paulus, så var det snarare så att han såg mer av fel och missgrepp i sin personliga historia än han sett förut. Människor han sårat, bortglömda felsteg, förträngda smärtsamma elakheter. Och hur bättrar man sig från minnena som hela tiden drar en nedåt och bakåt? Hur var det nu? Vi kom till tro på att en kraft starkare än vår egen kunde hjälpa oss Så mycket tro hade han i alla fall att han såg att den enda kraft som skulle kunna hjälpa honom det var Gud. Han själv klarade det inte. En bön han en gång hört steg upp i hans inre, gång på gång: Herre, Jesus Kristus, Guds Son, förbarma dig över mig. Herre, Jesus Kristus, Guds Son, förbarma dig över mig! 9

10 elms MIssIon I utlandet under juli månad arrangerade ELM tillsammans med ELu två Move-resor till Asella Youth and Children Ministries (ACYM) i Etiopien. Två veckor spenderades på sportlägret och en vecka till att resa runt i landet. ACYM består av en fl ick- och en pojkinternatskola, samt sportlägren på sommaren. I den första resan deltog Benedicte Artman och Maria Rubenson (reseledare) samt Henrik nilsson, Daniel Arvidsson och Frida James. I den andra deltog Jonas och Josefin Brandt (reseledare) samt Mathias Swartling, Johannes nilsson, Magdalena Lindström, Tina Enlund och Jonas Andersson. Jesus, vänner och sport Asella Sports Camp 2013 Foto: Jonas BranDt Sport, lek och Bibel. dessa tre är ledord för de evangeliserande sportläger som varje år får förändra unga människors liv i Asella, Etiopien. I somras var josefi n Brandt en av deltagarna från Sverige på lägren. det är torsdag eftermiddag och jag är på väg ner till området där deltagarna på lägret är samlade. På långt håll möts jag av ljudet från en medryckande sång i etiopisk stil. Sången gör mig glad och jag ser fram emot att få träffa ungdomarna som sjunger. Snart ska vi samlas i matsalen och äta middag tillsammans. På menyn står den festliga måltiden injera med doro wat (bröd med kycklinggryta). Jag öppnar dörren till lokalen som sången ljuder ifrån och ser hur killarna på lägret inlevelsefullt försöker lära sig en ny sång. De ser glada och livliga ut. FöR andra året I Rad anordnar EELC, den evangelisk-lutherska kyrkan i Etiopien, i Asella sportläger för barn och ungdomar med målet att evangelisera. Lägret varar från måndag till fredag och varje dag har sitt specifika tema ärlighet, tillit, enhet och att tjäna varandra som alla har sin utgångspunkt i var sin bibeltext. På lägret samlas ungdomar med olika religiösa bakgrunder. De flesta kommer från den ortodoxa kyrkan, några är muslimer och andra kommer från protestantiska kyrkor. Dagarna varvas med fotboll, lekar och undervisning från Bibeln, på olika sätt. Varje dag avslutas med en reflektionsstund tillsammans med ungdomarna. Det är under en av dessa stunder jag får höra vittnesbörd från två pojkar som berör mig och som bekräftar hur betydelsefulla dessa dagar kan få vara. Desta berättar att han kom hit med inställningen att bara spela fotboll, resten skulle han strunta i. Efter tre dagar på lägret har hans inställning ändrats. Nu kommer fotbollen i andra hand. Jag vill ha mer av det andra, säger han och syftar på undervisningen från Bibeln. 10 TILL LIV

11 Nästa kille med ett litet ruffigt utseende, en utslagen tand och en självsäker attityd tar vid efter Desta: Innan jag kom hit hade jag brutit mot alla Guds bud förutom ett och det är att ha mördat någon. Jag känner till Guds bud men har aldrig fått höra om Jesus. Nu vill jag lära mig mer om honom. Flera av barnen på lägret kan säkert hålla med honom. De trodde på en gud som skapare. De visste också att man ska leva rätt. Första kvällen berättar några av dem att de tänkt att Gud blir arg om man syndar, men att han blir glad igen om man lovar att aldrig göra om det eller om man ger pengar till kyrkan. LäGRet GeR stora MöJLIGheteR att förkunna evangeliet för ungdomar som ännu inte har nåtts av det. Ledarna predikar om Jesus som enda vägen till Gud. De får höra om honom som älskar dem så högt att han har dött för dem. De får veta att han har uppfyllt hela lagen i deras ställe och betalat biljetten till en underbar himmel med sitt eget blod. Honom får de umgås med utan att vara rädda för att bli bortvisade. Jesus försoningsverk är alltid aktuellt. De 28 ungdomarna, som är mellan 12 och 18 år, lyssnar tålmodigt och intresserat trots att ledarens enda pedagogiska hjälpmedel är en svart tavla. Ibland får ungdomarna frågor och många händer lyfts då mot taket. Dagarnas höjdpunkt är ofta dramat som spelas upp på kvällen. En kväll handlar det om det förlorade fåret. Flera av ungdomarna har själva jobbat som fåraherdar och känner igen sig i berättelsen. Efter dramat får de med egna ord återge det och reflektera kring budskapet. En av pojkarna räcker upp handen och ställer sig upp då han säger: Vilken konstig herde som lämnar nittionio får och söker efter ett enda. Ledaren frågar då vidare: Vem är fåret som har gått vilse? Efter en stunds tystnad räcker en annan pojke upp handen och svarar: Det är jag. Det är de som gått bort från Gud. en utmaning FöR kyrkan i Asella är att behålla kontakten med barnen som varit med på sportlägret och fortsätta att involvera dem i kyrkans verksamhet och gemenskap. En av lägrets huvudledare, Eyob Esayas, berättar att han känner oro i hjärtat när han tänker på barnen. Vad gör de nu? Hur har de det? är frågor som ofta dyker upp. Han lever nära barnen och ser deras problem. Eyob skulle vilja utveckla verksamheten genom att skapa en mötesplats för barnen där de kan delta i olika aktiviteter så som fotboll, bordtennis osv. och samtidigt få mer undervisning från Bibeln av goda kristna ledare. JaG ser Med tacksamhet tillbaka på lägret och de människor jag fått träffa där. Jag tackar Gud för ungdomarna och ledarna och ber att han ska få vara deras bäste vän och leda dem framåt ända hem till himlen. JOSEFIn BRAnDT, Borås Jonas hjälper till med att göra armband av pärlor. Dagens tema är enhet. nöjda och trötta svenskar före avresan hem till Sverige, tillsammans med de etiopiska värdarna. Från vänster: Magdalena Lindström, Tina Enlund, Johannes nilsson, qes Dawit Tufa, Jonas Andersson, Tamrat, Jonas Brandt, Josefin Brandt och Mattias Swartling på taket. Asella Sports Camp 2013 TILL LIV

12 UNDERVISNING den osmidige jesus, del 3 Ni har hört att det blev sagt: Du skall inte begå äktenskapsbrott. Men jag säger er: den som ser på en kvinna med åtrå har redan i sitt hjärta brutit hennes äktenskap. Om ditt högra öga förleder dig, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att en del av din kropp går förlorad än att hela kroppen kastas i helvetet. Och om din högra hand förleder dig, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att en del av din kropp går förlorad än att hela kroppen kommer till helvetet. matt Livet ÄR PÅ allvar Alla sprickor i livet riskerar att spräcka livet totalt. När inte det yttre stämmer överens med det inre, är den risken stor. Jesus utmanar oss till ett helhjärtat liv. Jesu bergspredikan har i alla tider vållat bibelläsare bekymmer, inte minst lutherska läsare. Där finns i de inledande saligprisningarna några av Jesu mest underbara ord; han står där som vishetsläraren som undervisar sina barn om himmelrikets hemligheter. Så finns där hans utmanande ord om att han inte har kommit för att upphäva lagen och profeterna utan för att uppfylla/fullborda den; Jesus är både anspråksfull och just utmanande. Och så finns där hans kompromisslösa uttalanden där han skärper lagens bud. Till dessa sista hör Jesu undervisning om att inte begå äktenskapsbrott. 1 Bergspredikan är inte bara allmän moralisk undervisning om hur människor i det stora hela ska leva ett rättskaffens liv, även om det finns mycket av god vägledning för envar i Jesu ord. Bergspredikan är undervisning för Jesu lärjungar. Det handlar om villkoren i det Guds rike som Jesus kommer med. Förnyas inifrån Men Jesus börjar med ett allmänt bud. Han citerar ett av de tio budorden, som i sig anvisar en god ordning för varje människa. I detta fall att inte begå äktenskapsbrott. Tanken med äktenskapet är att det ska bevaras genom att båda parter är trogna. Det är grundregeln. Det är Guds bud. Så långt finns eller åtminstone fanns inget kontroversiellt i Jesu ord. Det är dock nu han går ett steg längre. Det yttre hållandet av budet ska motsvaras av en inre hållning. Det handlar om hjärtat. Att den yttre handlingen är felaktig och ett brott, är det inte särskilt svårt att hålla med om. Att det avgörande är den inre viljan, är det kanske svårare att ta till sig. Men det är alltså på denna punkt som Jesus skärper både budet och tanken: det yttre ska motsvaras av det inre. De ska vara överens. Viktigt att veta allvaret För att illustrera detta budskap tar Jesus till en drastisk bild, som för övrigt finns även längre fram i Matteusevangeliet 2 när Jesus undervisar om himmelriket och förförelser. Formuleringarna är nästan identiska, vilket tyder på att Jesus kunde använda liknande uttryck i olika sammanhang. Uppmaningen att riva ut sitt öga och hugga av sin hand är drastiska bilder för den helhjärtenhet som Jesus vill inskärpa. Bilderna är drastiska för att ange allvaret. Guds bud är till för att hållas och följas; de är uttryck för Guds goda vilja. Den som vill leva som Jesu lärjunge i det rike som är Guds ska veta vad som gäller. Det handlar om att vara beredd att avstå allt för att leva rent. Det är bättre att gå miste om något mindre om nu en kroppsdel kan kallas så, och i detta fall är det möjligt för att få del av det viktigaste. Detta är alltså det allmänna, grundläggande budskapet i Jesu ord. Men det finns i formuleringarna något mera att ta fasta på. 12

13 Det yttre ska motsvaras av det inre. Fördjupande ledtrådar Det första är noteringen att Jesus här tilltalar med du. Det gäller i och för sig också budens formuleringar i Gamla testamentet som Jesus citerar, men Bergspredikans allmänna undervisning riktar sig till flera. Orden om att inte bryta ett äktenskap inleds med tilltalet Ni har hört, men sedan övergår det till ett mera personligt tilltal: Om ditt öga Detta betonar allvaret. De varningsord som Jesus förmedlar är allvarsord. Därför är de personligt formulerade. Det andra är den själavårdande insikt som ligger i Jesus uppmaning. Han vet att förförelse börjar med tankar och tankar väcks av iakttagelser. När han därför talar om att riva ut ögat rymmer den en medvetenhet om att många frestelser kommer via synen. Det heter också att se med åtrå på. Här som i så många andra fall ger Jesus exempel på en psykologisk klarsyn som vi i dag lätt missar att se. Det tredje är att Jesus betonar det högra ögat och den högra handen. Det kan verka oskyldigt, och ska kanske inte heller överdrivas, men troligen inskärper även det allvaret i Jesu ord. Det högra står i Bibeln för det värdefullare, det kraftfullare, det bättre. Då blir Jesu uppmaning inte bara drastisk i allmänhet; exemplifieringen med högra ögat och högra handen skärper till det hela genom att betona att en människa ska vara beredd att avstå det värdefullare för det viktigaste. Det fjärde är att Jesus tydligt talar om risken att gå evigt förlorad. Hans ord om helvetet är utmanande på sitt alldeles särskilda sätt. Visserligen talar Jesus till sina lärjungar, de (vi) som svarat ja på hans kallelse att följa. Men också för dem (oss) finns faror. En av dem är att trots att en människa en gång sagt sitt ja till Herren kan hon avfalla och gå miste om saligheten. Med påminnelsen om helvetet skärper Jesus ännu mer sina varningsord. När vi i dag hör Jesu ord från Bergspredikan eller andra sammanhang finns mycket som tilltalar oss. Det är goda ord, vänliga och mjuka ord. De är barmhärtighetens språk, uppmuntrans och upprättelsens språk. Men så finns där också Jesu utmanande undervisning, orden som skaver. Ibland tror jag att just de orden i en tid av självklarheter behöver uppmärksammas mer än vad som ofta är fallet. Inte i första hand för att vi är kallade att göra livet svårt för oss. Nej, snarare för att vi ska ta till oss den allvarliga sidan av livet. Den allvarssida som vardagens och kulturens och ibland även kyrkans förkunnelse bytt ut mot en ytlighet som inte kräver någon omvändelse. Och om det är något vi behöver påminnas om är det omvändelsens nödvändighet. Inte för inte sammanfattar evangelisten Markus Jesu budskap i orden: Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på evangeliet. 3 LarsOlov Eriksson, högskolelektor, Uppsala 1. Matt. 5: Matt. 18: Mark. 1:15

14 RepoRtaGe elm Foto: isak engström sommar elm 2013 Sommarläger på Fridhem. under sommaren erbjöd ELM gemenskap och undervisning för alla åldrar. Missionsgårdarna anordnade läger och ELM Syd höll sitt sommarmöte. sommarlägret I FaLketoRp ägde rum första helgen i juli. Deltagarna kom främst från föreningen där men även några tillresta deltog. Ingemar Rådberg talade om Jesus bedjaren utifrån Joh. 17 och Erik J. Andersson om profeten Daniel. Barnen hade några samlingar med Birgitta Ask och Pernilla Andersson som ledare. Förutom undervisning innehöll dagarna mycket sång, musik, god mat och gemenskap. MIssIonsGåRden FRIdheMs sommarvecka juli inleddes med bibelskola i fyra dagar. Det kom deltagare i alla åldrar och under kvällarna strömmade det till ytterligare folk. Mats Giselsson, Eket, och Patrik Toräng, Lund, undervisade på dagarna, Isak Engström talade om mediamission och på kvällsmötena predikade Daniel Brandt. Tiden däremellan fylldes med fritidsaktiviteter som körsång, idrott och lek. I det därpå följande familjelägret undervisade bl.a. Mattias Brandt och David Appell, barnen samlades till barnmöten, det var fritidsaktiviteter med barnlopp för missionen med mycket mera. kristen semestervecka I åhus hölls runt månadsskiftet juli-augusti. Johan Danz, Håkan Persson och Thomas Nilsson medverkade. Drygt fyrtio vuxna vandrade runt i 1 Petrusbrevet medan knappt femtio barn fick följa med en bergsbestigare till olika berg i Israel. Ett fint lägerliv med undervisning, stora varma vågor och ljumma nätter! Kristen semestervecka i Åhus med undervisning i missionsgården och grillning på stranden. Barnsamling med pyssel på Falketorps sommarläger. Foto: Jan HenriKsson Foto: Kristina runeson

15 foto: paul ipsen foto: paul ipsen Morgonbön vid flaggstången på Breanäs Bibelcamping. Stefan Johansson undervisade på förmiddagarna. Vid Breanäs Bibelcamping stod husvagnar och tält tätt för att rymma alla deltagare 170 barn var anmälda till barnsamlingen varje förmiddag och flera kvällar. På förmiddagarna undervisade Stefan Johansson om Att leva livet och på kvällsmöten var det sång och predikan av olika talare. ELM Syds Sommarmöte juli hölls på gamla F10 norr om Ängelholm. Temat var Verklig frihet. Det blev två fina dagar med undervisning, sång, gudstjänst och gemenskap. Mötet kunde följas via närradio och på på webben kan man fortfarande lyssna på undervisningen samt även på intervjuer med besökare och medarbetare i de olika organisationerna. Vid Helsingborgsfestivalen i början av juli hade Nytt Hopp ett bord där man delade ut barntidningen Droppen. Sammanställt av eva andersson ELM Syds Sommarmöte i Ängelholm. foto: kristina runeson ELM Syds Sommarmöte i Ängelholm. foto: calle einarsson

16 själavård Välkommen att skicka in frågor om bekymmer, tvivel eller förståelse av bibelord. Gustav Börjesson vill gärna svara. Skicka din fråga till eller Till Liv Själavård, Sandgatan 14 B, Lund. Var gärna anonym. Från fruktan till tro Det var i slutet av 1940-talet. Jag höll på med mina teologistudier i Lund. En dag fick jag höra att våra kurskamrater från Växjö stift planerade en evangelisation. Under en vecka i början av sommaren ämnade de cykla runt i socknarna med kristna böcker. När de inbjöd oss göteborgare att delta var vi några som anmälde sig till att delta. En lördag i början av juni samlades vi i Växjö. När vi fått våra uppgifter satte vi oss på cyklarna och gav oss iväg, två och två, åt olika håll i stiftet. Min kamrat var från Småland och kände vägarna. Vi for söderut. När vi kom fram blev vi väl mottagna och inkvarterade. På söndagen Heliga Trefaldighets dag firade vi gudstjänst med församlingen i kyrkan. På måndagen fick vi våra böcker, dem som vi skulle sälja. Jag minns att några var av L.M. Engström och några av Bo Giertz. Vi gav oss iväg tillsammans. Men efterhand fann vi det praktiskt att dela på oss. Vi tog varsin gård. Aktionen var känd i förväg. Folket i gårdarna hade fått veta att vi skulle komma. De flesta köpte en bok eller ett häfte. Och i en gård bad de mig stiga in. De hälsade mig välkommen. De var glada för att jag kom. De tog med mig in i salen där bordet stod dukat. De var tre syskon i medelåldern. Föräldrarna var döda. Och de hjälptes åt med gården. De hade varit i kyrkan och hört mig predika. När de fick veta att jag kom från Göteborgs stift ville de veta hur det var i mina hemtrakter på västkusten. Vi hade en god stund med varandra. Så kom jag på detta med böckerna. Men när jag reste mig för att hämta dem sade den äldste av dem: Vi ska inte ha några böcker. Han sade det helt lugnt. Jag blev häpen. Jag hade ju förstått att här var människor som levde i Guds ord. Jag stod stum. Men mannen förklarade: Det var så vår far sade till oss. Barn, sade han, ni vet hur det är. Ni har goda och rätta böcker. Ni behöver inga andra. Så sade han. Och vi gör som han sade. När jag visade dem böckerna såg han att vi hade ett par häften av L.M. Engström. Då sade han: Hans böcker har vi ju förut. Vi kan ta ett häfte. Sedan har det gått sextiofem år. Men jag har inte glömt det. Jag fäste mig vid de tre syskonen. De var goda och fromma. De var noga med Guds Ord. Men de levde i ett slags fruktan. Och jag har undrat över detta: Kan det bli så för oss som lever i Guds Ord? Ja, det kan det. Världen är full av faror. Inte bara fysiska utan också andliga. Det fick folket i Israel uppleva. Herren gav dem profeter, goda profeter, sådana som Samuel och Natan och Jesaja. Men de fick också andra profeter, sådana som bar fram sina egna tankar. Och detta är något som fortsätter in i vår egen tid. Därför får vi varningar både av Jesus och av apostlarna. Men samtidigt får vi löften. Jesus lovar att han ska vara med oss alla dagar till tidens ände. Apostlarna försäkrar att vi inte behöver bli kastade hit och dit. För när vi lever i Guds Ord kommer Guds Ande till oss. Han kommer med vishet och uppenbarelse och kunskap (Ef. 1:17). Han ger oss sanningen. Och mer än så han hjälper oss att hålla fast vid sanningen (Ef. 4:14ff.). Han ger oss kunskap så att vi undan för undan kan pröva det som vi möter och behålla det som är gott (1 Tess. 5:20f.). Detta är läget. Världen är ond. Vi är omgivna av sådant som förvillar. Men vi behöver inte stanna i fruktan. Vi får gå från fruktan till tro. Vi får tro på den helige Ande. Vi får tro att han också nu ger oss goda ledare och förkunnare. Vi får tro att han också nu ger oss kunskap till att pröva allt och behålla det som är gott. Gustav Börjesson, prost, Sätila 16 TILL LIV

17 ny klass på strandhems bibel- och lärjungaskola En ny klass på 18 elever har påbörjat höstterminen på Strandhems bibelskola. Lärare detta år är Daniel Engelbrekt, Magnus Hagström och Lars-Åke Nilsson. Samtal och själavårdsundervisning står John Breneman, Benedikte Nilsson och Henrik Brink för. Läs mer om Strandhem på DAnIEL EnGELBREKT, föreståndare på Strandhems Bibel- och lärjungaskola På tråden Fredrik Smetana Fredrik Smetana, nybliven missionssekreterare för ELM i Sverige. Fredrik berätta lite om dig själv! Jag är 29 år, gift med Monica och vi har en kille på drygt 2 år (Micah) och väntar i dagarna ännu ett barn. Vi har precis flyttat tillbaka till Sverige från Norge och kommer att bo i Vännäs framöver. kort &gott Övre rad f.v. Camilla Strannhage (Hisings Backa), Louise Berglund (Kävlinge), Elias Petrén (Skene), Sara Simonsson (vittsjö), Folke Johanneryd (Markaryd), Kajsa-Lena Arnell (Hyssna), viktor Andersson (Istorp), Sofia Knopp (Kinna). Främre rad f.v. Jonathan Schäder (Lund), Annie Svensson (Kristianstad), Olof victor (Hok), Malin Månsson (Ängelholm), Joel nilsson (Åhus), Mattias Arvidsson (Kristianstad), Paulina Johansson (Skene), Rebecka nilsson (örkelljunga), Simon Priebe (Kristianstad). Ej med på bilden: Erik Alpner (Romelanda). LöRdaG eftermiddag den 29 juni firade ett nittiotal personer Östra Smålands Missionsförenings 150-årsjubileum i Vimmerby. Samlingen i Betelkapellet innehöll både predikningar, körsång, historik, årsmöte Jubileum i vimmerby och servering. Arne Engström, som representerade ELM, inledde jubileet med att predika utifrån Hebr. 13:5b 9a. Han påminde om tidigare generationer som gått före och hållit fast vid Guds ord. Är vi rädda om Ordet? Använder vi det? Sprider vi det? frågade han. Bland mycket tänkvärt var det som en besökare från Eritrea nyligen hade sagt: Den största uppmuntran vi kan ge dem är att vi troget håller fast vid hela Bibeln som Guds ord och vid den evangelisk-lutherska bekännelsen. Hans Andrae, USA, som är född i Vimmerby och har verkat som präst i området, deltog med ett anförande som kombinerade uppbyggelse och historia. Rune Karlsson, Andreas Eklund och undertecknad deltog också med korta vittnesbörd och predikningar. GunnAR AnDERSSOn, Vimmerby östra smålands MIssIonsFöRenInG (ösm) är en förening som bildades under den andliga väckelse som drog fram över sveriges land under andra hälften av 1800-talet. i dag finns ett tiotal lokala föreningar anslutna till ösm i linköping (ingen egen lokal), Hycklinge, Vimmerby, Brantestad, Västervik och Vena. På några platser är det samling någon gång per år medan det i Vimmerby oftast är gudstjänst varannan söndag med ca 30 personer. Gunnar andersson har en deltidstjänst inom ösm (35 %) och predikar då huvudsakligen i Vimmerby, linköping och Västervik. Vad har du gjort den senaste tiden i ditt liv? Jag har bott i Norge de sista tio åren. Först hade jag ett livsförvandlande år på Fjellheim Bibelskole i Tromsø. Det ledde till teologistudier och en magisters examen i teologi vid Fjellhaug Internasjonale Høgskole. Efter teologistudierna kände jag att jag ville ha ett mer livsnära komplement och valde då en magistersexamen i diakoni vid Diakonhjemmet Høgskole. Efter mina studier blev jag kallad tillbaka till Fjellheim där jag varit har jobbat som lärare de senaste två åren särskilt i troslära/systematik, diakoni och olika bibelämnen. Vilka är dina arbetsuppgifter? Alla arbetsuppgifter är inte helt klara ännu, men förutom administrativa uppgifter så hoppas jag att det blir en del strategiarbete för att stärka ELMs utåtriktade arbete i Sverige samt besök i olika delar av rörelsen. Jag har kontor på Fridhem och utöver tjänsten som missionssekreterare arbetar jag för ELM Nord med bl.a. ungdomsarbete. Är det något särskilt du vill fokusera på i arbetet? De senaste åren har visat mig vikten av sammanhängande bibelundervisning. Detta, tillsammans med ett diakonalt perspektiv, är något jag kommer att ha med mig vidare i liv och tjänst. Något annat du vill skicka med till läsarna? Ja, ett avsnitt i 2 Mos. 34 har varit avgörande för mig de senaste åren. Där visar Gud vem han är på ett helt avgörande sätt och Guds självuppenbarelse står som en fantastisk kontrast till Israels folks otro och fall i kapitlen före. Vi är tacksamma för förbön i de omställningar som familjen nu går igenom och för de uppgifter som jag ska in i framöver. Fredrik inledde sin tjänst som missionssekreterare den 1 september och kommer att arbeta på 50 %. tack för att du har med Fredrik och hans tjänst i dina böner! isak engström, informatör ELM TILL LIV

18 religioner & livsåskådningar del 5 Tidigare artiklar i serien har belyst buddhism, hinduism, islam och konsumism. Vad är scientologi? I Till Livs serie om religioner och livsåskådningar presenteras här scientologin. foto: wikipedia foto: wikipedia Scientologikyrkan i Arlöv, Malmö, öppnades Scientologerna på besök i Lund med frivilligpastorernas slogan Det går att göra något åt det. Om du som läser detta är ung och på väg till någon universitets- eller högskolestad så kan det vara bra att ha läst denna artikel. Det är nämligen inte helt osannolikt att du som nyinflyttad och lite ensam blir utsatt för värvningsförsök av en sekt. Sektfolket är experter på att bygga vänskapliga relationer, de är trevliga och bjuder in till en varm gemenskap. Men efter en tid kräver gemenskapen att du ska omfatta deras världsbild. Ofta framställs den nya läran på ett mycket intellektuellt sätt, men om ditt första intryck är att det känns underligt så håll fast vid det. Under min tid i Stockholm blev jag utsatt för värvningsförsök från både scientologerna och Kristi församling. 1 Från de första rymde jag från ett låst rum genom ett fönster. De andra var svårare att bli av med eftersom jag gett dem mitt telefonnummer. Min kontaktperson spelade på mina känslor genom att påstå att han var svårt sjuk och snart skulle dö. Trots det gick jag inte på flera än den första sammankomsten och efter en tid slutade han ringa. Scientologernas budskap Scientologikyrkan är utan tvekan mycket underlig. Grundaren var författare av science fiction-romaner och som utomstående betraktare av rörelsen måste man säga att det märks. Ron L. Hubbard ( ) påstår att för 75 miljoner år sedan blev en stor mängd varelser från en annan planet hitfraktade och itusprängda. Deras andar lever dock kvar i vår tid och ställer oavbrutet till förtret för mänskligheten. Man kan också se en likhet, förmodligen en påverkan, från hinduismen. Under några år i sin ungdom bodde och reste Hubbard i Asien. Människan är en odödlig andlig varelse som återföds till nya liv på jorden. Hon bär på mycket stor andlig potential men till följd av traumatiska upplevelser i tidigare liv är hon hämmad och försvagad. Andarna från de itusprängda påverkar också hennes psyke negativt. Genom att ta del av den kunskap som scientologikyrkan erbjuder kan människan successivt bli mer harmonisk och till slut uppleva verklig lycka. Vår värld kommer att bli en underbar plats om fler och fler blir scientologer, inga skilsmässor, inga krig. När en person är helt befriad från sina gamla trauman kan hon nå odödlighet, vilket är slutmålet. Scientologikyrkan tillhandahåller de psykoterapeutiska metoderna för denna utveckling. Den mest kända är audite- 18 TILL LIV

19 utdrag ur program från Scientologikyrkan om ditt intryck är att det känns underligt så håll fast vid det. Filmvisning Berättelsen om Bok 1 Denna inledande film berättar historien om hur Dianetiken började, och avslöjar den tidigare okända källan till omotiverad rädsla, upprördhet och osäkerhet. Gratis rundtur i informationscentret Vad är scientologi? Kom in och ta reda på det med en självguidad rundtur bland multimediadisplayerna. alla är välkomna, oavsett religion och trosuppfattning. Kurs i personlig effektivitet arbete är 70 % av ditt liv. lär dig förbättra tryggheten i ditt arbete, arbetsrelationer, hantera utmattning med mera. skriv in dig idag. scientologin utövas på runt 30 olika språk, finns i ungefär 130 länder och har ca utövare. antalet medlemmar i sverige uppskattas till mellan 500 och scientologerna är i dag världens rikaste organisation. efter att ha skaffat sig hundratusentals anhängare siktar man nu på institutionerna. i dag bildas ideella organisationer och människorättsrörelser som kallar sig självstyrande, sekulariserade och oberoende men de är i själva verket delar av scientologin. exempel är riksorganisationen för ett drogfritt sverige (drogfritt.nu) samt narconon. Gratis personlighetstest Är du nyfiken på dig själv? Få en korrekt, tillförlitlig bedömning av dina starka och svaga sidor. Hubbard-Dianetik-seminariet Blockerar depression, tvivel på dig själv eller osäkerhet din fulla potential? Delta i Hubbard-Dianetik-seminariet och förbättra ditt självförtroende och din självrespekt. seminariets längd: 2 dagar Scientologins söndagsbetraktelse reparera veckans förödelse. Kom till scientologins söndagsbetraktelse alla är välkomna, oavsett religion eller trosuppfattning. reservera din plats. ring, vilket innebär att man under samtal med en ledare kopplas till en apparat som i grunden är en lögndetektor, dvs. visar förändringar i puls och blodtryck. Läran om allt detta kallas dianetik och sägs vila på vetenskaplig grund. Men processen tar lång tid och kostar mycket pengar. Avhoppare har berättat om sammanlagda belopp på flera hundratusen kronor och att skulder varit ett sätt att hålla kvar människor i beroendeställning. sedelärande exempel? Mitt tidigare nämnda möte med scientologin gick till så här: Det hade nyligen varit val och på en gata i Stockholm blev jag tillfrågad om jag ville svara på några frågor. Som förstagångsväljare blev jag smickrad. Till min förvåning fördes jag in i en byggnad och fick en tjock bunt med frågor som handlade om hur jag mådde, hur jag upplevde mina relationer mm. Det var 300 kryssa-i-frågor så efter ett tag kryssade jag utan att tänka. Därefter blev jag placerad i ett mindre källarrum med väggar fulla av religiösa planscher. Min guide satte på en bandspelare och låste dörren efter sig. Jag öppnade ett litet fönster högt upp och kravlade ut på trottoaren. Som väl var hade jag anat ugglor i mossen och fyllt i falska adressuppgifter. Farligaste sekten? För några månader sedan hade scientologerna ett informationstält i Kristianstad. Där talade jag med en före detta narkotikamissbrukare som blivit fri från sitt missbruk. Han verkade äkta, så jag antar att en del människor får hjälp, eller åtminstone tillfällig hjälp. (Rörelsen driver rehabilitering genom företaget Narconon.) När vi diskuterade den religiösa överbyggnaden lade han till att han inte trodde på allt de hade berättat för honom. Så det kanske finns nyanser. Men prästen Karl-Erik Nylund har i sin bok Att leka med elden sekternas värld 2 utnämnt Scientologerna till den farligaste av alla i den meningen att de är skickligast på att tvinga sina medlemmar att vara kvar. THOMAS nilsson, lärare, Åhus 1. En del av International Churches of Christ (ursprung Boston, usa). 2. Slut på förlaget; fi nns att få begagnad eller på bibliotek. TILL LIV

20 Rakt på sak Foto: erik ForsBerG, FlicKr FÖR ETT helnyktert ELM! I solidaritet med alla som lider av alkoholens följder bör vi tydligt ta avstånd från drogen. WILLIaM WILLbeRFoRce ( ), kämpade intensivt mot slavhandel och slaveri. Han var verksam i London och tillhörde det brittiska parlamentet. Till en början verkade hans uppfattning helt befängd. Han led flera nederlag i kampen mot slavhandel i det brittiska väldet. Han var bekännande kristen och värnade om att kristen tro skulle omsättas i handling vann Willberforce framgång efter flera års kamp, slavhandeln upphörde i det brittiska imperiet. Frimodigt gick han vidare och kröntes med framgång även internationellt. Slaveriet avskaffades helt 1833, strax efter Willberforces död. alkoholism är ett annat slags slaveri. Jag menar att vi som vill leva som kristna och följa Guds Ord bör bekämpa alla typer av slaveri. Jag tror att ELM- BV har en kallelse att stå på de svagas sida och vi borde därför säga ett klart och tydligt nej till alkohol. År efter år tar vi del av destruktiva nyheter om alkoholens tragiska inverkan på människan. Detta rapporteras varje dag med ökad intensitet vid våra storhelger. Varför vågar ingen tala klarspråk? Varför är det så tyst från alla samhällsföreträdare? Varför tiger vi kristna om ett problem som ger så många destruktiva inslag i Guds sköna skapelse? på DAGENS NYHETERS kultursida den 20 juni skriver Ann Heberlein om Den falska lyckan på flaska. Hon utgår från att många kommer att bli irriterade över vad hon skriver. Rakt igenom är artikeln ett tecken på att någon äntligen vågar ifrågasätta den spritkultur som finns i Sverige. Statistiken talar sitt tydliga språk. I åtta av tio misshandelsfall är alkohol inblandat. 45 % av våld med dödlig utgång beror på alkohol. Alkoholmissbruk är orsaken till var tredje sjukdom som leder till död. Vidare vet vi att mer än barn lever i familjer där alkoholen medför en katastrof. Svensken har numera både svenska och syeuropeiska dryckesvanor, alltså både en rejäl fylla i slutet av veckan och alkohol till maten några gånger under veckan. Alkoholmissbruket kostar vårt svenska samhälle omkring 80 miljarder svenska kronor per år. Detta borde räcka för att få oss att tänka till och reagera. I solidaritet Med alla som lider av alkoholens följder bör vi tydligt ta avstånd från drogen. Vill inte vi som kristna stå med dem som lider under och av alkoholens slaveri, anser jag att vi har svårt att bli trovärdiga i våra strävanden att förmedla kristen kärlek. Många kan vittna, inklusive undertecknad, om vilka katastrofala följder som alkoholen för med sig. Ungdomar som växer upp med tradition att alltid dricka alkohol före, under och efter högtider och fester förlorar förmågan att skapa sociala nätverk utan alkohol. Vi som föräldrageneration måste markera tidigt att det vimlar av goda och kreativa alternativ. Vi ser alltför ofta att alkoholen skadar, hämmar och leder in människor på ett villospår. I elms samarbetskyrkor i Afrika är total nykterhet en självklarhet. Våra vänner i väckelsen där kan aldrig tänka sig att dricka alkoholhaltiga drycker. De har erfarenhet av dess följder och räknar detta som något endast för människor utanför kyrkan. Kyrkorna kan inte acceptera personer som använder sina resurser till att köpa och konsumera droger. Även här har vi ansvar att inte kritisera en sådan hållning. bryt alkoholens slaveri i en gemensam hållning. Samtala med barn, ungdomar, släkt och vänner. Stöd vänner som lider av missbruk. Ge stöd till barn som lever i misär. Tillsammans skapar vi en bättre livsmiljö och samtidigt får vi peka på Jesus Kristus. Testa ett vitt år och låt pengarna gå till ELMs mission. Låt oss i stället uppfyllas av Anden! JOnnY BJuREMO, Sunne 20 TILL LIV