Nr Mot. 1974: av herr Wijkman och fru Sundberg i anledning av Kungl. Maj :ts proposition 1974:14 angående studiesocialt stöd.

Transkript

1 Mot. 1974: Nr 1756 av herr Wijkman och fru Sundberg i anledning av Kungl. Maj :ts proposition 1974:14 angående studiesocialt stöd. Sammanfattning l motionen konstateras att regeri ngen i och med propositionen om studiesocialt stöd på flera punkter har kapitulerat får den mångåriga kritiken mot dagens studiemedelssystem. Det gäller i fårsta hand återbetalningsreglerna, där indexlånen visserligen icke avskaffas formellt men där nya regler i praktiken upphäver nuvarande orimliga ordning att skulderna god tyckligt skrivs upp med inflationen. På en annan punkt, som också gäller sku ldutvecklingen, riktar motionärerna hård kritik mot regeringsförslaget. Det gäller uppjusteringen av stu diebidraget. Regeringen vill höj a bidraget med drygt 200 kr. om året när det i real iteten behövs l 100 kronors höjning får att studiebidraget åter skall motsvara 25% av totalbeloppet, dvs. den andel som fastställdes vid systemets införande. Sedan dess har bidraget hela tiden urholkats i värde, ett faktum som har medfört att skuldbördan ökat starkt. Motionärerna vill nu höja bidragsdelen till 25% av totalbeloppet och dessutom införa en värdesäkring. När det gäller reglerna får beviljande av studielån riktas kritik på flera punkter. Motionärerna vill bl. a. inte acceptera att makes förmögenhet skall reducera möjligheterna att erhålla stud iemedel. Förekommande förmögenhet är oftast bunden i fastighet eller företag, och det kan inte vara rimligt att sådana tillgångar skall behöva realiseras därfår att make/maka studerar. Studielån bör alltså utgå oavsett makes förmögenhetssituation. Nu gällande studiemedelssystem antogs av riksdagen Det hade föregåtts av en omfattande utredning, vari ingick representanter får bl. a. stu dentorganisa tionerna samt de fackliga organisationerna. Moti ven får ett avskaftande av det tidigare garantilånesystemet sades främst vara önskvärd heten att skapa ett system som skulle innebära lägre skuldsättning får stu denterna. Departementschefen framhöll i propositionen 1964 "att tidigare system verkat avskräckande inte minst får ungdomar från lägre socialgrupper och då främst beroende på att garantilånens konstruktion framstod som riskabel ur skuldsättningssynpunkt". Kritiken mot studiemedelssystemet har vuxit i styrka under de år som gått sedan reformen beslutades. Den har dels gällt själva konstruktionen av återbetalningsreglerna, dels bidragsdelens successiva urholkning. Kritiken

2 Mot. 1974: har naturligt nog i första hand kommit från olika studerandeorganisationer men även partipolitiskt har meningarna varit delade. Sålunda har moderata samlingspartiet under flera år motionerat om förändringar i systemet. Att kritiken i hög grad vuxit sig stark bland de enskilda studenterna står helt klart. Detta framgår inte minst av att andelen studenter som utnyttjar stud iemedlen sjunkit kraftigt. Under systemets första år var utnyttjandegraden ca 80 %. l dag har denna sittra sjunkit till under 50%. (Vårterminen ,8 %.) Att negativismen gentemot systemet är stor kan även konstateras om man tittar på antalet frivilliga inbetalningar av skulder, dvs. tidigare låntagare som väljer att betala av hela den återstående skulden. Under 1968 inflöt l,7 milj. kr. i frivilliga inbetalningar, medan dessa under 1972 uppgick till hela 61.3 mi(j. kr. Både uppgifterna om hur många studenter som faktiskt utnyttjar systemet och den kraftiga ök ningen av de frivi!: iga inbetalningarna visar att systemet icke har förtroende bland studenterna. Indexlånen foreslå<> i praktiken avskaffade Redan vid beslutet om det nya systemet riktades kritik mot konstruktionen att varje år indexuppräkna lånesumman i relation till penningvärdeförsä mringen. Kritiken kom bl. a. från SACO och SFS men även dåvarande högerpartiet stäl lde sig skeptiskt till systemet. Vid riksdagsbehandlingen räknade man allmänt med en genomsnittlig årlig inflationstakt om ca 3%. Utvecklingen därefter har visat att detta var en alltför optimistisk bedömning. Inflationstakten de senaste åren har va rit avsevä rt högre, och dessutom har varje ökning av den indirekta beskatt ningen en förhöjande effekt på återbetalningsbeloppet. Den situation som studiemedelstagarna hittills befunnit sig i har varit mycket oförmånlig. lndexlåneprincipen har hittills under 1970-talet inneburit uppräk ningar av lånen som motsvarat kreditlån på över l O% rä nta. Detta har också inneburit att nertalet låntagare - trots att regelmässiga avbetalningar erlagts - sett sin nominella skuld öka år från år. Den fö rändring som departementschefen nu föreslår innebär i realiteten en total kapitulation för den kritik som riktats mot återbetal"ningsreglerna. Visserligen föreslås inte ett direkt avskaffande av indexsystemet men i praktiken innebär förslaget detta. Genom spärregelns nya konstruktion kommer ingen lånetagare att behöva betala mer än 3,2% effektiv ränta årligen (motsvarar 8,0% vid 60 % marginalskatt). Att sedan sj älva indexsystemet formellt bibehålls saknar varje politiskt betydelse. Från moderat sida har vi under många år kr'civt att studielånen skall ta konstruktionen av annuitetslån med en rä ntesats på 6-7 %. En sådan låneform är på många sätt att föredra. Dels blir den effektiva avbetal ningen låg i början på grund av lånens konstruktion, dels vet lån tagaren år från år hur sk ulden kommer att ut vecklas. Indexlån därem ot har alla tänkbara

3 Mot. 1974: nackdelar för låntagarna. Att regeringen äntligen retirerat, och avvisat tanken att en galopperande inoation skall avgöra akademikergruppernas studieamorteringar. är glädjande. Att man ännu icke tagi t steget fullt ut och föreslagit ett annuitetslån finner vi dock beklagligt. Ett dylikt lånesystem skulle nämligen bäst motsvara det krav på studielånen som statsrådet Edenman ställde i mitten av 1960-talet, dvs. en rimlig skuldbörda för låntagarna. Bidragsdelen urholkad När studiemedelssystemet infördes utgjorde den återbetalningsfria delen 25% av totalbeloppet. l dag är motsvarande andel blott 16%. Ar från år har sålunda värdet av bidragsdelen urholkats. Detta innebär at t skuldbördan succes ivt ökar och att dagens låntagare följaktligen är betydligt hårdare sk uldsatta redan från början än de som tog lån under 1960-talet års studiemedelsreform byggde på strävan att studiehjälpen skulle vara så likanad som möjligt för olika studerandekategorier. Bidragsdelen kopplades då till det allmänna studiebidraget inom studiehjälpssystemet. Sedan dess har det allmänna studiebidraget höjts från 75 till 125 kr. i månaden. Dessutom har inackorderings- och resetilläggen förbättmts. Det är bara bidragsdelen som utgår med oförändrat belopp. Riksdagsmajoriteten har hittills konsekvent vägrat att värdesäkra bidragsdelen. l propositionen föreslås nu en uppräkning av bidragsdelen till kr. studiebidraget kommer.om förslaget går igenom, att motsvara knappa 18 % av totalbeloppet. d vs. en viss förbättring mot dagsläget. Uppjusteringen är dock blygsam och kommer att vara uppäten av inoationsutvecklingen inom något år. kanske redan innan förslaget avses träda i kraft. Den kraftigt ökade skuldbördan är enligt vår mening tillräckligt skäl för att snarast återge studiebidraget dess ursprungliga värde. Därtill skall läggas den relativt sett oförmånliga realinkomstutveckling som stora akademikergrupper fått uppleva de senaste åren. De stora svårigheterna för nyexaminerade att få arbete är också en faktor som måste vägas in i totalbilden av hur studiemedelssystemet skall utformas. Utöver en uppjustering av bidragsdelen till 25% (vilket skulle motsvara ett belopp av ca kr. per år) vill vi också förorda en värdesäkring av bidraget. Det är enda sättet att motverka en upprepning av det senaste decenniets utveckling, dvs. där bidragsdelens värde successivt urholkats och därmed låntagarnas sk uldbelastning avsevärt ökat. l sy fte att skapa fullständig rättvisa mellan olika studielåntagare föreslår vi att en omräkning av varje låntagares skuldbelopp vidtas. Omräkningen skall utjämna skillnaderna i skuldbörda mellan låntagare som erhållit olika stora bidragsandelar, d vs. reglera varje skuldbelopp så att för alla, som fått fullt studiebidrag, detta uppräknas till 25% av då gällande totalbelopp. Därvid minskas skuldbördan i motsvarande del.

4 Mot. 1974: Beroendet av makes förmögenhet Enligt nu gällande regler för beviljande av studiemedel reduceras studiemedlen med dels 1/5 av den del av den egna förmögenheten som överstiger sex basbelopp, dels med den del av makes förmögenhet som överstiger sex basbelopp. Vardera maken kan alltså ha en förmögenhet som uppgår till sex basbelopp utan all någon reduktion sker. Genom förslaget i proposition 1974:14 skall reduktion påbörjas vid en gemensam förmögenhet av nio basbelopp. l och med förslaget om all summan av makarnas skattepliktiga förmögenhet skall utgöra underlag för behovsprövning av stu diemedel kommer nu en skä rpning all komma till stånd. Vi finner denna utveckling vara märklig. Enligt vår uppfallning skall alla - oavsell kön, samlevnadsform och ekonomisk standard - betraktas som ekonomiskt självständiga individer så långt det är möjligt. Propositionens förs lag syftar till all i ökad grad göra makarna ekonomiskt beroende av va randra, meda n det i stället är önskvärt all också inom stud iemedelssystemet sträva efter ett ökat ekonomiskt oberoende. En makes förmögenhet, för de kategorier det hör rör sig om. är dessutom i de nesta fall inte realiserbar. Den ena maken kan t. ex. ha ärvt ell jordbruk, vara egen företagare eller ha pengarna bundna i ell egethem. Vi finner det vara orimligt all den andra maken skall gå miste om rällen till studiemedel eller få dessa reducerade därför all vederbörande gifter sig med någon med skallepliktig förmögenhet. Vi anser därför all makes förmögenhetsinnehav icke skall påverka rällen till studiemedel. Detsamma bör gälla reglerna för återbetalning av studiemedel. Della innebär alltså all man vid fastställandel av avgiftsunderlaget icke bör ta hänsyn till makes förmögenhet. Rätt till visst studiemedel oberoende av makes inkomst Över huvud taget är det tvivelaktigt all makes räll till studiemedel skall till någon del va ra avhängig av makes ekonomi. Med tanke på kostnaderna som kan följa med ell helt frikopplande från makes inkomst när det gäller räll till studiemedel vill vi begränsa oss till ett yrkande om all JO% av basbeloppet i form av återbetalningspliktiga studiemedel alltid skall kunna utgå utan annan ekonomisk prövning än mot egen ekonomi. Denna summa bör täcka dc direkta studiekostnaderna, dvs. böcker. avgifter m. m. Det måste va ra yllerst angeläget all en icke förvärvsarbetande som önskar börja studera icke skall behöva ta av hushållspengar eller av pengar till barnens uppehälle för atttäcka kostnader för böcker och resor i samband med studier. Återbetalningspliktiga studiemedel - e n skuld All hänsyn tas till egen förmögenhet linner vi vara rimligt. Vi anser emellertid all studieskuld bör få avräknas från förmögenheten. Ingen kan

5 Mot. 1974: nämligen bestrida att de återbetalningspliktiga studiemedlen av den studerande betraktas som en skuld jämförlig med övriga skulder. l det alldeles övervägande antalet fall kommer också återbetalningsskyldigheten att full göms. Vi anser därför att återbetalningspliktiga studiemedel skall betraktas som sku ld också vid beviljande av studiemedel. Detta gäller nämligen vid fastställandel av avgiftsunderlaget vid återbetalningen. Statsrådet anför också i specialmotiveringen till 35 ~: Med förmögenhet bör, i överensstämmelse med CSN:s hittillsvarande praxis, avses skattepliktig förmögenhet enligt förordningen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt. Ä ven skuld som består av återbetalningspliktiga studiemedel bör således få beaktas. Jag vill i detta sammanhang erinra om att, enligt 12 * l mom. förordningen ( 1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, skall den skattepliktiga förmögenheten för makar beräknas va r för sig. Skuld, som inte kan avd ras från den närmast ber'jttigade makens förmögenhet, får dock avräknas på den andre m akens förmögenhet. Spärregel vid fastställande av avgiftsunderlaget När det gäller återbetalningen av studiemedel vill vi dessutom anföra följande. l proposition 1974: 14 framläggs förslag om nya regler när det gäller beroendet av makes inkomst för fastställandel av avgiftsunderlaget. Enligt förslaget skall till grund ligga dels egen inkomst, dels 40% av makes inkomst upp till kr. Dessa 40% ökas med en procentenhet för varje tusental kronor makes inkomst överstiger kr., dock till högst 65 %. l vissa fa ll slår denna regel orimligt hårt, nämligen i det fall bägge makarna har studieskulder och bägge har inkom ster. Som exempel kan nämnas att om två makar tjänar kr. var och bägge har återbetalningspliktiga studiemedel blir deras sammanlagda avgiftsunderlag kr. trots att deras inkomster tillsammans är endast kr. Som grund för vars och ens avgiftsunderlag ligger nämligen den egna inkom sten, kr % av makes inkomst = kr. Vi anser att en spärregel måste införas. Det gemensamma avgiftsunderlaget för två makar får aldrig överstiga summan av deras inkomster. Situationen blir annars den, att så länge en part har goda inkomster blir det en rimlig beräkning av hans avgiftsunderlag, men skulle bägge makarna dela på inkomsten ökar avgiftsunderlaget för båda. Vi vill här dessutom erinra vad CSN skrev i si n information augusti 1973: Att d in makes ekonomi beaktas v id beräkningen av avgiftsunderlaget och därmed kan komma att påverka din avgiftsskyldighet, innebär dock inte att din make ansvarar fö r betalningen av dina avgifter. Vi föreslår därför att en spärregel införs som fördelar avgiftsunderlaget, så att det m ed avseende på inkomst aldrig för två makar blir större än deras sammanlagda inkomst.

6 Mot. 1974: Hemställan Under åberopande av det anförda hemstäl ls att riksdagen hos K ung l. Maj:t anhåller l. att den återbetalningsfria delen av studiemedlen fastställs till 25% av utgående totalbelopp, 2. att bidmgsdelen indexreglems, 3. att rätten till studiemedel görs oberoende av makes förmögenhet, 4. att studerande ges rätt ti ll 10% av studiemedelsbeloppet i form av återbetalningspliktiga studiemedel utan att prövning sker mot makes inkomst, 5. att återbetalningspliktiga studiemedel får avräk nas som skuld från f6rmögenhet vid beviljande av studiemedel, 6. att avgiftsunderlaget för återbetalning av studiemedel fastställs oberoende av makes f6rmögenhet, 7. att en spärregel inf6rs innebärande att, for två makar med återbetalningspliktiga studiemedel, summan av de delar av avgiftsunderlagen som beräknats med hänsyn till makarnas inkomster icke får överstiga deras sammanlagda inkomster. Stockholm den 16 april 1974 ANDERS WIJKMAN (m) INGRID SUNDBERG (m)