STATENS M E T E O R O L O G I S K-H Y D R O G R A FI S K A ANS T ALT- FÖRTECKNING ÖVER SVERIGES VATTENFALL 110. ÖREKILSÄLVEN

Transkript

1 I STATENS M E T E O R O L O G I S K-H Y D R O G R A FI S K A ANS T ALT- FÖRTECKNING ÖVER SVERIGES VATTENFALL 11. ÖREKILSÄLVEN FRÅN INFLÖDET AV TÖFTEDALSÅN TILL MYNNINGEN I HAVET Kartblad 199 /1945 Läge. Geografiska och geologiska förhållanden. ^ 3a NeäfirböråsstatioiL IS A^dtenmängdsstaflörL j- Kaifblaäsgräns Talen, vid, neåenbördss ia um<er7?m, = ncmmal årsrz&d&^bötd, 1 3 _L örekilsälven har från inflödet av Töftedalsån till mynningen i havet (Gullinaisfjorden) en längd av 51.7 km. Tillhörande kartblad har benämnts örekilsälven. Kartbladets läge åskådliggöras av ovanstående kartskiss, där gränserna äro angivna. Sträckan återfinnes å de topografiska kartbladen 41 Uddevalla och 51 Fjällbacka i skalan 1 : 1 ävensom å de moderna ekonomiska kartorna över Bohuslän i skalan 1 : 1. I administrativt avseende tillhör området Krokstads och Uode socknar av Sörbygdens härad, S vai teborgs, BLabo och ï oss socknar av Tunge härad samtliga i Göteborgs och Bohus län samt Gesäters socken av Vedbo härad i Älvsborgs län. Vattenrättsligt tillhör området Västerbygdens vattendomstol. örekilsälven kommer från torvmarker inom ett bergområde V om Råggärds kyrka. Därifrån rinner den mot N" genom kärrmarker och över trånga och mot N allt djupare lerslätter. Ungefär km SO om Dals. Ed gör älven ett överraskande knä: den bryter här av mot SS.V och kopplar in på en dalgång som löper nästan jämsides med övre loppet. Orsaken till detta anmärknings-. värda förhållande är, att den avlänkats av en moränrygg tillhörande de s. k. mellansvenska ändmoränerna. Den når dock aldrig riktigt fram till det stora randdeltat vid Dals Ed, vilket dämmer upp Stora Le, älvens eljest naturliga utfallsbäcken. Från knät fortsätter älven över lermarkerna V om Rölanda och skär vid Fulska igenom en mindre ändmoränlinje som ingår i det nämnda stora stråket. Strax därefter når den fram till Gesätersslätten, för att sedan under nära 7 km följa tätt intill dess östra, nästan raka begränsningalinje, bildad av ett stort bergkomplex av järngnejs. Vid km 51.7 inkommer från TöftedalshåHet ett ganska stort tillopp, vilket avvattnar ett stort bergomrade med långsmala torvmarker N om Mon. Från denna punkt börjar älven slingra alltmera, dock med bibehållande av sin huvudriktning issv. Ute på Krokstadslättens lermarker blir detta än mera utpräglat, så att man här även finner meandrande sträckor. Ca l 1 /» km SV om Krokstad tillstöter ett ganska stort vattendrag, vilket avvattnar Lersjön och Sannesjön efter att ha runnit upp i Lerdals socken strax V om huvudälvens källområde. Vid km utfaller J örekilsälven i den milslånga, smala sprickdalsjön Ivärnsjön. Även denna sjö ser ut att vara dämd av en ändmoränvall. Från Kärnsjön avrinner örekilsälven- mot S i en svacka mellan moränvallen och angränsande järngnejsområde. S härom öppnar sig terrängen, lerslätterna få en större bredd än längre uppåt, och berghällarna sticka ej upp lika högt ur leran. Oa 1 mil nedanför Kärnsjön utfaller örekilsälven i en av Gullmarsfjordens inre vikar, Saltkällefjorden. Dessförinnan har den vid km 5.9 mottagit sitt största tillflöde, Munkedalsån. Berggrunden omkring vattendraget är järngnejs med undantag för den övre delen, alltså Råggärdstrakten, och ett begränsat område SV om Krokstad, där den består av granitgnejs. De riktningsändringar älven företer äro ofta markerade i vinklar. Detta föl-hållande betingas helt av berggrundens ytformer. Berggrunden inom området är skarpt uppdelad i markerade block med raka och branta sidor med flackt välvda överytor. Den är i exceptionellt stor utsträckning blottad. Jordarterna äro sålunda nästan helt bundna till sprickdalarnas bottnar och avgjort dominerande är leran. På sina håll såsom V om Gesäter, N om Krokstad och nedanför Kärnsjön finner man dock lokala sandfält. Men även i dalbottnen vid älven går fasta berget i dagen på ett flertal ställen. Detta är fallet nedom sammanflödet vid Snaben och vid Håfoss, vid Solberg och Elseröd, vid Krokstad, vid Lilla Röd, vid Gunnarsbo, vid inflödet i och utloppet av Kärnsjön, m ovan den skarpa kröken vid Bråland, vid Brålandfallet och vid Kviström. Profilen är inom övre delen av loppet mycket flack. På denna sträcka finner man den nära m höga Håfossforsen. Därifrån är fallet till km S, alltså på en mil lång sträcka, endast ca 3 m; där anträffas den ca 3 m höga Rödforsen och några km längre mot S den drygt 4 m höga Gunnarsboforsen strax före inflödet i Kärnsjön. Denna sjö ligger 49.5 och slutar ca 1 mil från Saltkällefjorden, varav framgår, att profilen på sista sträckan är mycket brant, örekilsälven störtar här i en serie avsatser och forsar, varav den största är det 1 m höga Brålandfallet, mot Västerhavet. Först ca 5 km innan detta niås, blir loppet, sedan Kviströmforsen passerats, lugnare. Stationsnamn Medelnederbörd i mm 19IS 4-. örekilsälvens område är till större delen beläget inom de nederbördsrika Nederbörd. trakter, som omfatta nordöstra Bohuslän och västra Dalsland, varest årsnederbörden uppgår till 8 à 9 mm. Tyvärr finnes inom själva vattenområdet ingen nederbördsstation med andvändbar serie. Med anledning därav hänföra sig i nedanstående tabell upptagna värden samtliga till stationer belägna utanför områdets gränser. De kunna därför vad månads- och årssummornas storlek beträffar icke anses fullt representativa för de verkliga nederbördsförhållandena. De angivna värdena hänföra sig till Fullständiga observationer för hela denna tid finnas icke för alla stationer, varför en omräkning till nämnda period i en del fall måst utföras med tillhjälp av värden från någon station med fullständig serie. Stationernas läge fram- Beteckning Höjd ö. h. m c-< P a fel C C». j-i s ra M l ir I p A K «. <-i o Ä' Gunnesbyn... Gn Håvelund... Hv Bäckefors... Bf Aspelunden.., As S Svandal SI Brålanda Ba Heden He Medeltal. so 4 =5(7 T o Nederbörd i mm ^ i medeltal for stationerna i tabellen 1 1 II Im Jg I g I VI yffhznilix I i l u J a 9. t J pe S o c+fei o r*. j ce D S3 S [mm y pn Yn

2 Bifloder och sjöar. Vattenstånd. går av den före texten stående kartskissen, där även beteckning enligt tabellens första kolumn och den normala årsnederbörden i mm äro angivna. Enligt tabellen är årsisummornas medeltal 77 mm, en siffra, som med hänsyn till de för området beräknade avrimiingsviirdena torde vara icke oväsentligt för låg för detta område. Diagrammet åskådliggör nederbördsfördelningen under året i medeltal för samtliga stationer under. Det framgår, att största nederbörden i genomsnitt faller under månaderna juli november, minsta under februari och mars. örekilsälvens nederbördsområde är nedom Töftedalsåns inflöde 333 lan och vid mynningen i havet 1344 km-'. På den mellanliggande sträckan mottager vattendraget följande tillflöden med nederbördsområden överstigande 1 km-'. Lerdal-sån från v. vid km km Munkedalsån från v. vid km 5.9 8» 81S» Av ökningen mellan Töftedalsåns inflöde och mynningen i havet, 1 11 km, komma alltså på dessa tillflöden SIS km eller SI % av den totala. Området är relativt sjöfattigt. Nedom inflödet av Töftedalsån uppgår sjöprocenten till 1.7, vid utloppet ur Kärnsjön till 3.3 och vid mynningen i havet till 4.. De största sjöarna äro: Kärnsjön 7. km 5 Ellnesjön 3.1» Viksjön.5 v Vattenståndsobservationer hava inom den här behandlade delen av örekilsälven utförts vid Braland ( 4 /io 1S99 31 t 19 oeh / ), Möe (från 1 jm 193) och Munkedal (från 1 ji 199). Möe har varit försedd med registrerande mätare sedan 1933, Munkedal sedan 193. Med hjälp av de dagliga avläsriingarna ellor registreringarna hava följande karakteristiska vattenstånd erhållits för Möe och Munkedal : Station och period Högsta högvattenyta högvattenyta ni ö. h. medelvattenyta m ö. 1). medelvattenvta lågvattenyta lågvattenyta Möe Mankedal De högsta vattenstånden- fr. o. m. 199 inträffade i juli 197 ocli i februari 1935, de lägsta i september 1911, juli 1913, juni 1915, juni ocli augusti 19.1S och augusti Är med i medeltal särskilt höga vattenstånd voro 194 odi 197, med särskilt låga 1914, 191 och cm \aitenstscnd vid Murikedal 197 i" 1933 registrerade vattenstånden hava dagliga vattenmängder uträknats och på grundval av dessa månadsmedia och karakteristiska vattenmängder jämte avrinningens varaktighet för serien vid Möe och serierna och vid Munkedal. Vattenmängderna vid förstnämnda plats för den längre hava därpå bestämts genom jämförelse med motsvarande värden för Munkedal. De i den stora tabellen å sid 3 för varje avsnitt av vattendraget angivna vattenmängderna hava erhållits av värdena för de båda stationernas långa serier genom interpolation och extrapolation med hänsyn till nederbördsområdenas storlek och andra inverkande faktorer. Månadsmedia, karakteristiska vattenmängder ocli värden på den genomsnittliga avrinningsvaraktigheten finnas sammanställda i efterföljande tabeller. KaraUerisiisha vattenmängder och motsvarande avrinning. Möe Mankedal Vattenmängd m 7s V s. km in 3 / s Vs. km m 3 / s Vs. km m 3 / / s Vs. km Högsta högvattenmängd medelvattenmängd Vattenmängd m. 5 % varaktighet månadersvattenmängd Vattenmängd m. 75 % varaktighet månadersvattenmängd Vattenmängd m. 95 % varaktighet »» lägvattenniängd Nederbördsområden samt medelvattenmängd och medelavrinning för månad och år. Station och period Nederbördsområde i km Medelvattenmängd Medelavrinning i liter i m 3 pr sek. pr sek. och km jan. febr. mars april maj juni juli aug. sept. okt. nov. dec. år Möe , fi 14.3 Mankedal : ,S ' Avrinning i Avrinningens medelvaratctighet i dagar per år. V s. km Möe Munkedal Avrinningens varaktighet Murikedal Möe 1-fJ : M ;:f; f\.* I ï ï v v t v? y i j;v, II ID VII Iwi 1 ix: X XI xu Vattenntängd. I stort sett bruka vattenstånden i örekilsälven vara höga på senhösten, vintern oeh förvåren, låga på sommaren. Höga vattenstånd inträffa dock ibland även på sommaren vid häftiga regn. Likaså kunna vattenstånden på vintern stundom bliva låga, nämligen i samband med långvariga köldperioder. Högsta månadsmediet har i genomsnitt november, lägsta juni. Under har vid Munkedal maximum inträffat. ggr i april, 5 ggr i november, 4 ggr i vardera februari, mars ocli december men endast 1 gång i juli och augusti och ingen gång i juni, minimum 9 ggr i juli, S ggr i juni, ggr i augusti ocli 5 ggr i september, men endast 1 gång i januari och december, ingen gång i februari och april. Diagrammet visar vattenståndsvariationerna vid Munkedal under det vattenrika året 197 och det vattenfattiga Det förra året karakteriserades av ett flertal utpräglade flöden, av vilka det häftigaste inträffade vid månadsskiftet juni juli. Under 1933 var vattenståndet, bortsett från några mindre flöden, lågt hela aret. Inom denna del av örekilsälven hava vattenmängdsmätningar utförts vid Bråland, Möe och Munkedal. Säkra avbördningskurvor hava uppgjorts för de båda sistnämnda stationerna. På basis av dessa kurvor och de avlästa eller dagar per år 1-3 Avrinningens årliga gång följer i stort sett vattenståndets. De enligt månadsmedeltalen uppritade kurvorna för Möe och Munkedal hava båda maximum i april och november, det sistnämnda mest markerat samt ett långvarigt minimum omfattande månaderna juni augusti. Mellan de båda topparna i november och april återfinnes ett,mindre sekundä-ft minimum i mars.

3 3 3 Avrinning i medeltal per månad Ivfimkeclal l/skm -5 satsen äger rum vid sel och spakvatten, är det på grund av detta beräkningssätt vanligare, att forseträckornais effekter bliva för lågt än för högt beräknade. Till fallförlusterna i älven har ingen annan hänsyn tagits än som kan 'ligga i den antagna verkningsgraden och ej heller har hänsyn tagits till att vissa sträckor näppeligen kunna tillgodogöras. Då svårigheter råda att avgränsa vissa forsar och då uppgifterna rörande vissa forsars benämning ofta äro ofullständiga, kunna i tabellen och på kartorna mindre fel i dessa avseenden förekomma. Följande effektbelopp i turbinhästkrafter hava erhållits: Flodsträcka Effekt med varaktighet av 95 % 75 % 5 % Effekt vid medelvattenmängd Töftedalsåns inflöde- Kärnsjönkm Kärnsjöns utflöde Munkedalsåns inflöde km Munkedalsåns inflöde mynningen i havet km Summa De i tabellen å sid. 3 för varje avsnitt av vattendraget angivna turbin- effekterna hava beräknats ur de avrinnande vattenmängderna under antagande av en verkningsgrad av 75 %. Då det endast i undantagsfall varit möjligt att bestämma motsvarande fallhöjder, har beräkningen utgått från medelvattenytan, som vid avvägningen i regel blivit säkert bestämd'. Då fallhöjden vid forsar och fall vanligen ökar vid fallande vattenstånd, under det att mot Disponibel effekt. H ILL TZ v ner mm ix XL rar Tillgodo- gjord vattenkraft. Inga mera betydande vattenkraftanläggningar finnas i denna del av örekilsälven. Även småanläggninar förekomma mycket sparsamt. Allmän farled finnes icke i Örekilsälven. Allmän flottled finnes icke i örekilsälven. Kungsådra finnes icke i örekilsälven. Farled. Flottled. Kungsådra. Tabell över fallhöjder, vattenmängder, disponibel oeli utbyggd vattenkraft m. m. L&g-(liög-)vattenyta = lägsta (högsta) vattenståndet under ett år. Medelvattenyta = medeltalet av de dagliga vattenstånden under ett år. låg-(medel-, hög-)vattenyta = medeltalet av de årliga låg-(medel-, hög-)vattenstånden. (högsta) låg-(meael-, hög-)vattenyta hänför sig till den betraktade. Analoga betydelser tilläggas de olika vattenmängderna. 9-(-)månadersvattenmängd = vattenmängd med 75 (5) % varaktighet nnder ett år = den vattenmängd, som under ett år överskridits under 74 (183) Förklaringar till denna och föregående tabeller. dagar. Vattenmängd med 75 (5, 95) % varaktighet under en period = den vattenmängd som överskridits under 75 (5, 95) % av. Effekt vid olika vattenmängd = det antal turbinhästkrafter, som vid en verkningsgrad av 75 % motsvarar resp. vattenmängd och fallhöjden vid medelvattenstånd. Effekt med 75 (5, 95) % varaktighet har analog betydelse med motsvarande vattenmängd. Vattenmängd i m s / Turbineffekt i hk t] = 75 % Fallsträckaus benämning. km km 3 ni ö.h. Avstånd från mynningen Nederbördsområde Medelvattenyta Fallhöjd Vattenmängd med varaktighet av % 5 % Medelvattenmängd Högvattenmängd Högsta 95 % Effekt med varaktighet av 75 % 5 % Medelvatteneffekt Installerad turbineffekt hk Håfossforsen Rödforsen Gunnarsboforsen Kärnsjön Brålandfallet Kviströmforsen fi , lo.o l.o '

4 4 Avvägda fixpiinkter och peglar. Förklaringar. Örekilsälven avvägdes år 193. Avvägningen utgick från preeisionsfixen vid Saltkällan och utfördes två gånger. ^ Precisionsfix. A Järndubb (Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt) eller Koppardubb (Rikets allmänna kartverk, nyare fix). -f Kors. O Ring. v = vänster strand, h = höger strand. st. = sten, bg. = berg. Km fr. mynningen Höjd över havet Km fr. myn-. ningen Höjd över havet m Karta B 51 Fjällbacka 5.9 v 47. h i A 4.fl h 35. h 33,1 v 8. (i h 7.3 v 4.7 li 4.7 li. h 1.1 h A 5 9 bg. Smiben, ca 8 m nedom åmötet söder om Gesäter, vid vadställe med utlagda stenar, ca 1 m ovan vadstället på låg hylla av berget. 5 1 bg. Jlåjoss, ca 5 m nedom landsvägsbron, mitt för brant mot ån sluttande berg, ca 3 m ovali litet fall, uppe på bergryggen ca 9 m från ån. A 5 11 bg. Solberg, ca 1 m ovan bron vid Solberg, något nedströms från där vingmuren går in i jorden, på nedersta hyllan av berget, liögt läge. A 5 1 bg. Elseröd, vid Elseröds bro, 5 steg upp från bron utmed vägen på bergknalle utmed och i vägen, vid den sidan som vetter mot ån, 13 steg från vägen i mot ån sluttande liäll. A 5 13 bg. Krok-stad, ca ni upp från bron vid Krokstad, på nedersta bergknallen nedströms vägen från bron, ca m upp på berghällan från hällans uppströmshörna. A 5 14 bg. Lilla Köd a, vid älvkröken ea 1 km ovan Lilla Röd, steg nedom där berget börjar och ca 7 steg från ån, 1 m uppströms asp. -f bg. Lilla Röd b, ca 1 m nedströms bron över ån högst på bergklack. O 5 1 bg. Gunnarsbo a, ca 4 m uppströms landfästet till betongbron vid Gunnarsbo, högt läge på bergklack. Bredvid fixen borrat hål i berget. Äldre vid avvägningen påträffad fix. A 795 bg. Gunnarsbo b, 4. m N om brokanten, 4 m över v.y. och 3. m lägre än körbanan, 4 cm SO om fix a. A 5 17 bg. Kärnsjön öore, vid åns utflöde i Kärnsjön, ca 1 m nedom lada och 5 m från landsvägen åt sjön till, på högsta delen av bergklack. A 5 18 bg. Kärnsjön nedre, vid hålldammen i sjöutloppet, i linje med övre kanten av bron och m därifrån S h 7.7 h. v. V h h h v 5.7S Karta R Uddevalla A A 5 19 bg. Bruland a, vid Brålandfallet mitt för där liten stig kommer ned på klipparti, som kringflytes vid höga vattenstånd, där detta klippparti börjar att trappstegsformigt falla nedströms. 5 bg. Bråland b, m ovan don skarpa kröken vid Bruland, i den första stora berghällan, ca 4 m upp från den längst ut i vattnet utskjutande delen. Peg-el Möe. -pkt A 5 1 st. Möe a, ca 4 m uppströms om uppfordringsverk för virke, där pegeln står, något uppströms hörna av stengärdesgård utmed gärdesgården, nära markens plan. A 5 st. Möe b, den längst nedströms belägna av sprintarna till järnstaget, som sammanhåller stenar i den uppströms pegeln belägna kajen. A 5 3 st. Mede, i järnvägsbron över älven strax före sammanflödet med Munkedalsån, högra landfästet uppströms. Pegel Munkedal. -pkt. -/e 1943 A 44 st. Munkedal a, horisontell, i maskinhussockeln i sidan, som är Välld mot ån,.3 m från S hörnet. 95 Munkedal b, under vattensdubb.9 m från pegeln vinkelrätt mot närmaste land. Består av l 1 /./' järnrör, m långt, nedslaget i botten. A 549 st. Munkedal c, horisontell, i sockeln till observatörens bostad, hörnet nedströms, längst från älven. A 5o st. Munkedal d, horisontell, i sockeln till observatörens bostad, hörnet nedströms, närmast älven. A 5 4 bg. Kviströin, ca 3 m nedströms och från Kviströms bro räknat till vänster om vägen, 14 steg från denna och 7 steg nedströms trumma över bäck, i mot vägen sluttande liäll. -r 5 5 bg. Saltkällan, 45 steg NV avvägen till Saltkällans herrgård och 4 steg NO vägkanten S S S Stockholm 145. Kuugl. Boktr. P. A. Norstedt & Söner 457U8

5 C c Ï :cd CO e : CD O ic "l» TD i ë TD MvmkjeÄjQi iœru HqjcL över Tiavet i meter IfenkfiÄjöL cgcl Mie. "S m X Fl % ü J ü t LO I O E Höjd lover. lavet i met er Nederbärdsompäjdß i Iwkrrt LO 4- cn Vattenmängd i kbm pep sek 1 il 1» Vattenkraft i turbinhästkraffcep

6