Brom6. Finnarna komme. bl a. Richard Gothe, Erik Modin oeh Janrik. Richard Gothe torde vara vdl bekant ftir de flesta dldre alaniisbor.

Transkript

1 Finnarna komme Om den frjrsta bosdttningen kring FlAsjiin har omfattande forskningar gjorts av bl a. Richard Gothe, Erik Modin oeh Janrik Brom6. Richard Gothe torde vara vdl bekant ftir de flesta dldre alaniisbor. Han var ju gift med en syster till kyrkoherde Sandell. Gothe har skrivit en bok om sina forskningar'rfinnkolonisationen inom Angermanland, Sijdra Lappmarken och Jdmtland'r. I den boken finns ett kapitel med en nagot ldnga rubriken "Finsk bosdttning inom Jiimtland... med en specialskildring om Strijms finnemark". Kapitlet har underrubriken 'rfl0sjdbyden". Boken utkom pd Saxon & Lindstr6ms forlag Ar Erik Modin iir sdkert ocksa bekant. Han var en gtng prdst i TAsjri, och i sin bok "Gamla TAsjti" berdttar han om finnarnas bosdttning krinq FlAsjiin. Kapitlet har rubriken "Finnarna kommerr'. Fijrsta upplagan av boken utkom redan Andra upplagan utkom I9lB och fanns d0 att k6pa i AB Dahlbergs bokhandel i SollefteA. Numera torde ingen av dessa tva bdcker vara till salu av nagon bokhandel. I bokverket "Jdmtland och HHrjedalen", del 1, fr o m sid 157 skriver Janrik Brom6 om finnarnas bosiittnino. Lokala forskare har ocksa gjort en del anteckningar om Alands Sldsta bebyggelse. Bland dessa kan ndmnas Per Nilsson-Tanner, Valter Strdmgren, F M Nord6n och J V Ndsstrcim. Valter Strcimqren 6r fran Havsnds och de tva sistndmnda fran Ringvattnet. Hdr fdljer nu en redogrirelse frjr de tre ovanndmnda forskarnas resultat: 1. Richard Gothe: FlAsiiibvoden (referat) Under senare hiilften av 1600-talet bdrjade finnarna pa allvar bosdtta siq i Jdmtland. Men det dr endast i noma Jdmtland, i soeknarna Alands, Strdm,

2 4 Frostviken oeh Hammerdal, som man kan tala oln en sammanhdnqande finsk bebygqelse. Som de flesta kiinner till avtrdddes Jdmtland genom freden i Brrjmsebro Ar 1545 till Sverige. Intill detta tr hade Jdmtland i ndra 500 0r h6rt till Danmark, dit ocksa Norge hcjrde. Men redan fdre 1645, dt jdmtarna fortfarande var danskar, klagades fran jdmtldndskt hall dver intr0ng fr0n svenska finnar. KlagomAlen borjade komma redan i b6rjan av 1600-talet, och de upprepades flera ganger. Det bersttas att fogden pa Ragunda-tinget 1525 fr0gade rrde Mend aff Hellso om de suendsehe Finder haffde nu fdrleden sommer giortt dem nogen forfang pa deris skoge eller engesletter; suareda de nej, ey deroffuer klage for forleden sommer, rnen tilforene". (Ndr foqden fragade mdnnen fran Hdllesjii socken om de svenska finnarna gjort dem nagot fdrftng - ndgon skada - pa deras skogar frirra sommaren, svarade de nej. Men fcjrut hade s0 skett.) Hiir torde ndrmast avses finnar fran Medelpad. Dels ligger Hdllesj6 ndrmare Medelpad, och dels framkom pa ett tinq i Borqsjii i Medelpad redan Ar 1622 att man fruktade br5k mellan Sveriqe och Danmark, ddrf6r att "finnar pa sky (skidor) rdnde pa alla skogar, fdllande elgt'. Finnarna brydde sig inte om, pa vilken sida om greinsen de jagade. SA lsnqt som till Brdcke, ja, dnda in i Hdrjedalen gav siq medelpadsfinnarna ivdq pe sina jaktfiirder. Ett annat omr6de, ddr det blev br0k, var i Ragunda och Fors socknar. De finnar, som bodde i Graninge, gick utan lov 6ver grdnsen, ddr de jagade och svedjade p& jdmtlandssidan. I Graninge hade det funnits finnar redan pa 1580-talet, men pa jzimtlandssidan fanns dnnu i mitten av 1600-talet ingen stadigvarande finsk bosiittning. De som btirjade var ett par Olofssdner fran Viksjci socken. Olofss6- nerna var ett oroligt sldkte och anlade det ena nybygget efter det andra. Men de stannade inte kvar liinge pa samma plats. I Ragunda fanns pa griinsen mot Hammerdal utmdrkta jaktmarker pa det sa kallade Kiittsj6landet. Hit kom sa manga finnar, att man bcirjade klaga i Ramsele tingslag. Bl a van det tva sijner

3 5 till Erik Olofsson i Viksji5, som tog upp ett torp dhr. Efter en tid flyttade de emellertid ddrifr8n. Brdderna hette Mats och Lars Eriksson. I deras sttille fick linsmannen i Ragunda och en bonde frdn samma soeken civerta Kdttsji5landet. Men de fick inte bo ddr pa samma fina villkor, eom finnarna brukade fa. Dels maste de betala finnarna fcjr deras arbete med fdllande av skog, dels fick de inga frihetsar utan maste genast brirja betala skatt. De skulle ocksa se till att flera nyupptagningar qjordes pa denna mark. Flera ganger tidigare hade dessa trakter haft besdk av finska jaktsdllskap bade fran Viksj6 oeh GudmundrA, ibland dnda fran Hassela i norra Hdlsingland. Finnarna kunde jaqa hdr i flera veekor. Sedan Atervdnde de till sina hemtrakter med rikt jaktbyte. Det hdnde, att de hade med sig flera lass dlghudar, biiverskinn, bdverqiill m m, och detta f6rargade naturligtvis den bofasta befolkninqen. Det dr kanske inte ovdntat att ett av de annars mycket ovanliga finnmorden intrdffade i Kdttsjritrakten. Om detta mord berdttas i Jtimtlands dombok Ar Tisdagen fcjre midsommardaqen det var den 20 juni - gick bonden Jon Olofsson i PAlgArd oeh hans tva sdner till Kiittsjdflon fijr att sla. Fadern bcinjade qenast sl8tterarbetet, men s6nerna ville fdrst fiska. DA de kom ut pt sjr5n, fick de se en eld pa andra sidan slattermyren. De rodde iland och berdttade vad de sett fcjr fadern, och skall da bl a ha saqt: "Ddr ligger de tjuvar, som stulit maten fcir oss i fdbodenr'. Den dldre sonen Jon ville, att de skulle smyga sig fram mot finnarna och se efter, hur manga de var. Men fadern vdqrade till en bdrjan. De biirjade sl6, men de kunde inte lata bli att tdnka pt finnarna. Efter en stund smiig sig alla tre fram mot deras rastplats. De bada sdnerna bcirjade skjuta och trdffade tva av finnarna, som genast dog. Den ene hette Israel Danielsson och var fran Viksjii, och den

4 6 andre Nils Mattsson. Han var fran Ustergnaninge. Sedan qick cle fram till den tredje finnen. Denne l6q svdrt skadad pa marken. Fadern hade slagit honom i huvudet med yxan. Mannen hette Jon Miekelsson oeh var fr6n l-axsji5n i Ljustorp. Han var mycket svart sarad. Jon Olofsson och scinerna gick sedan fram till finnarnas eld och toq deras tillhcirigheter. Det var tre laddade b6ssor, tva smd mdssinqkittlar, en liten hopslagen kopparkittel oeh tre sdekar. I sdckarna lag det sju stycken sex famnar langa ndt, ett dlgskinn samt nagra kornpasar innehollande salt och malt. DdrpA gick en av sijnerna, Jon, hem till grannen Olof Jonsson i P6lg6rd fcjr att ta honom med till Krittsjiiflon. Men denne maste fdrst lova att inte tala om vad som sk et t. N5r de kom tillbaka, var den tredje finnen dnnu vid liv. Jon bad grannen sla ihjdl finnen, men denne nekade. Jon qick dd sjiilv fram och slog ihjdl finnen med yxan. Sedan gav han grannen en av biissorna, fcjr att denne skulle tiqa. Det lovade grannen att giira. Hdndelsen vid Kcittsjcin lyckades man htlla hemlig Aret ut. Men sldktingar till de fcirsvunna finnarna funderade naturligtvis 6ver vad som skett med dem. Den l2 februari 1555 lat befallningsman efterlysa finnarna, och dessa efterlysningar qav resultat. Redan den 19 juni samma ar kom saken f6re pa tinget i Ragunda. Domaren hette Per Classon Broman. Av de anklagade var fadern Jon olofsson ndrvarande men ingen av hans s6ner. Olof hade rymt till Norge. Jon hade liksom fadern varit fhngslad, men han hade slhppts ut ur fdngelset, trots att befallningsman tva ganger skrivit oeh befallt, att draparna skulle hallas i noga f6rvar. Ndr domaren fragade, varfdr sonen Jon sldppts, svarade ldnsmannen, tolvmdnnen oeh allmogen, att det skett med allas samtycke och att de samtliga gatt i borgen f6r honom. Mot deras fcjrmodan hade dock Jon rymt. Det var saledes blott fadern Jon Olofsson och grannen OIof Jonsson, som var ndrvarande pa tinget. Grannen

5 7 hade instdmts ftjr medhjfilp till brott. NAgot fdrscjl< att neka qiorde ingen av dem. Det dr fadern Jon Olofssons bekiinnelse oeh domare Bromans protokoll, som ger oss en ganska qod bild av hela hdndelsen. Grannen Olof Jonsson bekdnde, att han rnottaqit en btjssa rnot lcjfte att vara tyst. Av protokollet framqar ocksd att man tagit vara pa de mdrdades tillhcirigheter. SAsom deras egna tillhtirigheter igenkdndes tre biissor, tva sma mdssingkittlar, ett bdverndt, ett bdverjdrn och tva yxor. Ingen av de ndrvarande gjorde heller ansprak pa dessa saker. Det gjorde man emellertid pa andra saker. Anders Jonsson i Ammer gjorde ansprdk pa en liten kopparkittel, oeh Torsten och Kjell i KrokvAg pa en sex famnars not. Andra i Gev0g, Diiviken och Utanede iqenkdnde saker, som f6re midsommar 1654 stulits fran deras fiskesjiiar och fdbodar. Av nagon anledning blev de femton pasar som patrdffats fcjremdl f6r sdrskild uppmdrksamhet. I somliga var del korn, i andra malt och i en del salt. Men allt fanns bara i sa sma mdngder, att "dgarna tvivelsutan inte brukat dem till fdda utan hellre till andra olovliga konster". Som malsdgare fcir den dijdade medelpadingen Jon Miekelsson instdllde sig hans broder Mickel pa tinget. Men det var ganska ofdrsiktigt gjort av honom. Anders Persson i LJtanede beskyllde honom fdr att han och hans bror Markus frjr tio Ar sedan stulit 40 stycken sex famnars ndt, en l0 famnars not som till hdlften var ny och till hdlften sliten, en liten kokkittel samt en halvsliten bdt. Med denna hade brtjderna rott tva mil och sedan huggit hal i botten pa den och sdnkt den. Mickel kunde inte neka till detta, men han skyllde pt sin dldre broder Markus. Sjdlv hade han vid den tiden inte varit mer 6n tolv Ar oammal. F6r viksj6finnen Isak F)anielsson instdllde sig som malsdgare brodern Lars och fcjr graningefinnen Nils Mattsson instdllde sig finnen Olof Mdnsson, som fdrut bott i Graninge men som nu bodde i Norsj6 i LAngsele. Alla tre malsdgarna m6ste medge, att de m6rdade inte var utan skuld, och de f6rklarade sig niijda med 90 riksdaler i f6rlikning. De f6rklarade oeksa, att de inte skulle hdmnas de diidade.

6 I Trots att finnarna satt jtimtarnas talamod pa svara prov genom att de jagat pa deras skog och detta till och med pa f6rbjuden tid, och trots att Jon olofsson frivilligt bekdnt, sa dcjmdes denne till dijden. Fdr grannen Olof Jonsson har domaren ej utsatt nagot straff. Hos hovrtitten hemstdlldes emellertid om lindrinq av straffen fcjr de bada mdnnen. Kanske var det med tanke pa detta, som domaren sa utfdrliqt och noqgrant redogjort fcjr finnarnas intrang och ofoq p3 skogarna. Men det var fdrgdves. I slutet av oktober I655 kom hovrdttens utslag. Ldnsmannenr som pa tolvmdnnens och allmogens borgen sldppt ut sonen Jon ur fdngelset, fick bcjta 40 daler. Naimnden och allmogen fcirpliktades att senast den 20 mars ftiljande Ar stdlla honom infijr rdtta. HArdast var domen cjver Jon C)lofsson i PAlgArd. "Androm blodgirigom" till varnagel skulle han halshuggas. Den 4 december 1555 gick straffet i verkstdllighet. Jon halshdqqs med en yxa. Grannen Olof Jonsson fick bcita 40 mark fcjr "dullismal" (mdrk, tvivelaktig sak). Domen dr undertecknad av Per Brahe. Jon Olofssons hustru hette Mdrit. Enligt rs tiondeldnqd fanns da i pslqard tva Abor. F)en ena var "Merith finkiar'. Vad som ovan berdttats tycks inte ha avskriickt finnarna att pd nytt siika sig till denna trakt. Finnen Henrik Eskilsson fran Graninge sdges 1574 ha 'rfttt rhtt att possidera (aiga, inneha) 6deshemmanet i KrAnge i Ragunda eftersom han av vissa skdl inte kunde fa behalla Ktittsjtilandet". Ar 1688 dr en finne Jon Ersson bosatt i Byn i Hdllesjti soeken. Flera finnar bosatte sig i Ragunda. Aven i Revsund och Brdeke bosatte sig en oeh annan finne. Men det dr endast i norra Jiimtland, som man kan tala om en sammanhdngande finsk bebygqelse, i socknarna Strrim, Alands och Frostviken. Finnarna nere i landet kiinde mycket vdl till dessa trakter som ypperliqa jaktmarker. Men det rykt,ades oeksa om att ddn skulle finnas gott om utrymme fiir nybyqgare. Ndr finnarna pa allvar slagit sig ner i Jdmtland, kommer deras uppfattning h6rom klart oeh tydligt fram vid tingsfdrhandlinqarna Ar "Det dr berdttat av

7 9 ragfinnarna, att en allmiinning skall wara emillan Anqermanland, Jempteland och Norrige, tiugo myhler (mil) lang och stoorrr. Detta rykte vilade fiir 6vrigt pa fast historisk grund. Ett dylikt omr8de fanns niimligen ddruppe sedan urminnes tid och bar - mdrkligt nog - namnet "Finnmorktr. Men hhr gdller det ingen dldre finsk bebyggelse. Man kallade helt enkelt samerna efter norskt mdnster fijr finnar. "Finnmork" dr allts0 lika med samernas omrtde. Det var rrlandet till ett folk, som da ej ansags ftir nagot folk och som ingen ville ha nogot att gdra med, landet dit ingen ville fara f6r att bosatta siqrt. Det kan vara av ett visst intresse att nu citera dessa rader av en lokal hembygdsforskare. Citatet 5r fron t927, men de Asikter som hdr kommit till uttryck var mycket vanliga bland den bofasta befolkningen. Ntir man i gamla tider gick upp grdnsen mellan Sverige och Norge, faststdlldes vissa qrdnspunkter. Att grdnsbestdmningarna blev summariska, och att grdnsen gick i sicksack qenom friga bebodda eller obebodda trakter, b6r ej fijrvana. Ddrom vittnar ocksa vart dldsta grdnsdokument fran Ar Att ge en siiker redogdrelse ftir de grdnser, som ber6r Jdmtland och Hdrjedalen, dr inte m6jligt. Professor Nils Ahnlund har i sitt arbete "Jdmtlands och Hdrjedalens histora, del I" kritiskt qranskat detta qrdnsdokument. Ddr star det: "Thetta landamdre er millom Jdmtalandz ok Finmarkar ok Hdlsingalandz: vestr or Linglingz lidum ok sua nordr till Straums. Egu tha Jdmtar nordr a Finmork fra Straumi XIX rastir at veida dyr ok ikorna, ok gangr sua austr landamdret mote Angrmannalande, tdkr til ther som heitir Veimosior, thddan i Ulsio ok i Kiodsio, thddan ok i Rauda sio, thddan i Hoettings sio, thui nest i Hellu sio, thddan i Neiger sio, sidan i Kidrsio Hdr Kiolsio nordan at.rl Utan vidare kan konstateras att hdr talas om ett omrade, kallat Finnmork. Omr6det sdges bcirja i Lenglingsliderna i Sdrli socken i Norge och gar ddrifran "nordr till Straums". Professor Ahnlund anser att med ttstraums,t avses i detta

8 10 fall inte sjhlva kyrkplatsen Strdm utan hela Strdms Vattudal eller Vassdalen, som man sade fdrr. GAr man norrut fran Lenqlingen i Siirli, kommer man fram till Kvarnberqsvattnet i Frostviken. F6rr kallades denna sjd ftir "Linbotnt', grdnsens bottenvik, och dnnu i dag talar man hhr om en 'rlinstenrr, vilket i Jdmtland som alla vet betyder grdnssten. P0 liknande sdtt talar man i Tesj6 om "lapplinarf, det vill sdqa grdnsen mot lappmarken. "Finnmorks" grdns i nordost mot Angermanland g0r enligt dokumentet fran Vojmsjcin (Veimosio) i Vilhelmina. I'FinnmorkrrlAg alltsd som en kil mellan Sverige och Norge. Triangelns spets finner man i trakten s6der eller sydost om Str6msund. Nedanfcir Vojmsjtin upprdknas en rad sjdar, som inte dr alltfdr svara att kdnna igen: Hulsio (Ullsjiin), Raudasio (Rrjrstr6mssjcin), Hoettingsio (Hotingsjdn)r Hellusio (5tora HAllvattnet), Neigarsio (Nagasjdn) m fl. Det kan alltsa sagas, att f'finmorksomradet'r i stort sett omfattat socknarna Strdm, Alands och Frostviken i Jiimtland, Tasj6 socken i Angermanland samt delar av Asele lappmark. Richard Gothe framhaller, att denna finmorkskit troligen betraktats som ett ingen-mans-land, 'rehuru alla parter begagnat sig av dess hdrligheterf'. Norska forskare har funnit denna teori mycket intressant, medan svenska forskare menar, att omradet ifraga "ovedersdgligen" tillhdrt Sverige. Den dldsta bosdttningen i norra Jdmtland anses ha skett fr0n Sverige och d0 fran Ramsele-hAllet. Men detta dr langt ifran klarlagt. De int6ssanta fornfynd, som gjorts i nordvdstra Angermanland, bl a forngravar vid Rdrstrijm och Hoting, :ir fran senare delen av 1000-talet. Man har ocksa funnit, att de tillhdr den norrldndsk-norska kulturen. Detta skulle tyda p0 att den dldsta bosdttningen skett fran Norge. Den isldndske krdnikeftirfattaren Snome Sturlasson berdttar i sina Konungasagor fran 1200-talet om en Ketil Jamte, som fran Trdndelagen kommit civer till Jdmtland, ddr han brutit bygd och givit landskapet dess namn. Men ingen tror numera pa detta av det enkla akdlet att det sdkerligen funnits

9 1t jdmtar fdre Ketil Jamtes dagar. I Htkon den godes saga berattar han, hur konung Harald HArfager ertjvrade Sdrtriindelag och med sina trupper marseherade in i Verdalen och Inderijy. MAnga trdnder flydde da iiver Kdlen och kunna myeket vdl ha hamnat i norra Jiimtland och nordvdstra Angermanland. PA sa sdtt skulle man ldttare kunna fcjrklara den gamla sdgnen, att det fiire digerd6den fanns tre Abor i Aspniis. I qrdnsdokumenten frtn Ar I27l fdrekommet flera g0nger namnet "Straum", oeh enliqt Richard Gothe menas med "Straum" inte bara Strijmsund utan hela Vattudalen. Samma Asikt har ocksa professor Ahnlund (se s l0). Daniel Tilas skriver Ar 1742 om Vattudalen, att det dr 'rett af de mdrkwdrdigaste vattendraqen i Riket". Siikert har Vattudalen en gang i forntiden gjort mycket stdrre skdl ftjr namnet "straum". Geoloqen professor A G H6,gbom skrev 6r IB94: "Vid betraktande av Strtjms Vattudals sjristrdcka, som under 15 mils lopp frdn norska till Angermanftindska gr6nsen, genom nagra smdfall och forsar, stinker siq endast ett 20-tal meter, maste man komma till den slutsatsen, att denna vdldiga Strijms Vattudal utmodellerats genom eroderande (erodera=nijta bort) krafter under andra lutningsfdrhallande dn de nuvarande'r. Det betyder att Strijms Vattudal fijrr hade en mycket starkare lutning mot ijster 5n i vara dagar. Ndra Stromsvattnets syddnda vid det smala Strijmssundet grundades en qang Strijms by. Byn liqger pa ett trubbigt nds med en fruktbar sldttr som dn i dag kallas fcjr Strtjmsflaten. Namnet dr sdkerligen gammalt. Redan Ar 1410 upprdknas i ett dokument bland flera str6msbiinder en man vid namn Thore Flater. Detta Strirm var en utpost i den jdmtlsndska bebyggelsen. En av de mdn, som gick upp den i dokumenten fran Ar 1273 omndmnda riksgrdnsen hette Loden bonde och var fran Ulvkdlla i Sveg. Ndr han enligt Ahnlund pa l2)0-talet var uppe i Str6m, fanns efter vad han pastod inte en mdnniska, som kunde sitt 'rfader v6r". I kyrkliqt avseende var da strcjm annex under Hammerdal.

10 I2 Den slutgiltiga grdnsregleringen mellan Sverige och Norge dgde rum frjrst i mitten av 1700-talet, sedan en dansk-svensk-norsk kommission gjort noggranna undersdkningar. Fr0n j5mtldndskt h0ll framhiills da av de dldste i Strrim, att deras f6rfdder "fra Arilds tydh't och "uhrminnee tyderrr nyttjat Vassdalen tinda upp titl Kvarnbergsvattnet. Dit hade strijmsborna rott varje hcist fdr att hamta kvarnsten. Portfjdllet uppe i "Frostwykaf'ver fdr dam ett gammalt grdnsrnhrke. Nyttjandet av utmarkerna i Jdmtland var ordnat pa ett unikt sdtt. Sockenallmogen var ndmligen van att "btixla" (arrendera) dylika utmarker mot en sdrskild avgift, som kallades avrad. Ddrf6r kallades dessa utmarker fijr avradsland. HHr avsags alltsa avldgset liggande omraden av oavvittrad allmtinningsmark, skogsoch betesomraden, jaktmarker oeh fiskevatten, som ett eller flera hemman i byqden brukade mot sdrskild avrad till kronan. Redan den dldsta jordeboken i Jtimtland, fran 1540-talet, innehaller dylika poster fiir Strijms socken: Lasse i Espenes.. H6ck i Stranden.....iiij graskin i affra...j graaskin i affra Mickild i Bredegord...j qraaskin i affra Per i Gerden... Klaffue i Rilaasen. Niels i Nesset......j graaskin i affra...ix graaskin i affra j skin fdr j fiske...j graaskin i affra osv. (graaskin = gr8skinn, ekomskinn. - j = 11 ij = 2, iiij = 4, ix = 9) Ndr svenskarna civertog Jdmtland Ar 1645 var man mycket ivrig att fa tag pa en dansk jordebok fcjr att kunna anviinda den som underlag vid beskattningen. Jdmtarna visade naturligt nog ingen stdrre iver att tala om, vad de betalat i avrad under den danska tiden. Ar 1549 uppmanades jiimtarna att meddela, "om de ieke under Danske Regementet wore wane att bdxla sina Afradsland, skoqar och fiskiewatn, dertil de ieke neka kunde". 56 uppgjordes samma 0r en provisorisk avradsordninq fiiljd av en slutgiltiq s0dan * L666,

11 T3 I den provisoriska avradsordningen fr8n r det shrskilt tre poster som intresserar oss, ndmligen: Fl6sicjn: Carl Olufson i Jonsg6rden, Andersson i Gierde, Michel Joenagonib...6 daler s:mt. Per Eriehson ibidem (dhrsammastddes), Per FlAsirj skouqen: Carl i JoensgArden, Peder Ericson ib., Peder Andersson i GrelsgArden, Erieh Pedersson ib., Joen Pedersson ib., Michel Joensson i Gierde, Peder Michelsson ib., Peder Andersson ib., Nils Andersson ib., Joen Pedersson i Berge...7 daler 15 6re s:mt. Finnes oek denna skougen wara af ringa wdrdhe. Rinqwatne: Nils Andersson i BredgArden, Erich Nilsson i Ndset, Nils Andersson i TulAsen (TullinqsAs)...7 daler l6 6re s:mt. Fdrsta posten qdller alltsd fisket i Fltsjon, andra posten skogen kring FlAsjcjn och den tredje Ringvattnet. Srjker man efter dessa poster i 1666 Ars avradsordning, mdrker man strax, att de saknas ddr. Det meddelas kort och gott, att dessa avradsland av b6nderna "mast cederas (6verlAtas) till finnarna pa gouvernbrens, hr Carl Sparres, befallning". Striimsbdnderna har i stdllet tilldelats nya avradsomraden i Frostviken. Man kan fraga sig hur finnarna lyckats med att komma in i denna trakt med dess sdregna fcjrhallanden? Deras tidigaste nedsdttningsbrev dr daterat den 7 februari 1666, men redan dussintalet Ar tidigare kan man spara dem i vara trakter. PA finntorpen i Ramsele, FjdllsjiS och Ttsj6 fanns det gott om folk, som utan stijrre samvetsbetdnkligheter gick civer grdnsen till Jdmtland och jagade och fiskade. Men de verkliga svarigheterna b6rjade, niir dessa finnar ville bosdtta sig exempelvis vid FlAsjdn. Marken var sa kallat avradsland, oeh de som arrenderat den klagade hcigljutt ijver intrang. Det gdllde fiir finnarna att vara frirsiktiga. Man kan ocksa upptdcka en ganska stor knepiqhet i deras sdtt att vinna terrdnq. Det sag mcjrkt ut fijr dem manga ganger. De avvisades men kom igen, avvisades kanske pa nyttr men de flesta lyckades s0 smaningom i sina fdreijk att fe nedsd ttninqsbrev.

12 14 Ar 1670 inldmnade allmogen i Str6m till Vdsternorrldndska kommissionen en lsngre inlaga, ddr de bittert klagade ijver det intrang, som finnarna gjort pa deras marker. Vdsternomldndska kommissionen tillsattes i bdrjan av 1669 och hade till uppgift att undersijka besvdr och klagomal fr0n befolkningen i sddra oeh mellersta Norrland. Inlagan fran strdmsbijnderna Aterges hdr avkortad. L6sningen v0llar inte alltfcjr stora svariqheter, oeh vi for vid genomldsningen en hel det uppgifter om de fcirsta Aborna i Alands. Hdgwdlborne Hemar och Ryckzens RAdh, N0dige och mdchtige patroner. frs nadher klaga wy (vi) iidmiukeliqen, huru nagra finnar hafwa sigh pa wara skogar oss och wara hemman till stijrsta frjrderf nedersatt, hwilken skogh av Arildz tydh och uhrminnes hefd till wara gardar stadigt sasom afradslandh legatt haffua. Allrafijrst nedersatte sigh pa war skogh frjr en rund tidh sedan en finne wid nampn Anders Olufzon, ddr som skogen en stor del nederfdllde och swediade och da vi hos Befallninqsman derdfwer klagade, gafz oss till Lfinsmannen befallningssedel att ddr upwuxne ragen skulle trtiskas oeh i arrest (beslag) tagas. Sedermera, ndr denna saken blef Hans Grefliqe Excellens Salig Johan Oxenstierna fciredragenr blef en befallning till Lagmannen Peder Clason och Landsschrifuaren Lars Jonsson ganqen, att de denne skogen besichtiga skulle och med tolfmdn syna, ddm wy ock wara ndrbeldgna skogars ofruehtsamhet viste, och den skogens ifran wara hemmans vara umbdrande androgho. Ndr synen gangen var, d6mdes berdrde finne alldeles af, att han d?ir icke mehra skulle sigh intrdngia, stsom Hans Greflige Excellens Salig Johan Oxenstiernes bref, daterat Brunflodz Landstingh den 1B februari 1656 klarliqen utwjser, och skiedde st, att finnen begaf sigh strax derifran.

13 15 Litet dereffter kitipte bemdlte finne sigh ett hemman uthj v6r soeken som samma skogh oeh watn tillhdrde, vdl i den meningen, att han hemmanet sasom en annan bonde hdfda skulle. Ndr han p0 hemmanet hade suttit uthij sex Ahrs tydh och fcirnam, att garden alldeles bortskdmder oeh wanbrukatt war, sd att inqen frucht mera bdra kunde, begaf han sig ifran garden och till samma underliggande skog igenr som han tilfdrene var ddmder ifran, hvilket skedde strax han fcirnam, att Hans Grefliqe Excellens var ddd, som honom afddmde. Ahret dereffter f6rfoghade siq en annan finne vid nampn Isaak Pederson till Stockholm, som med ftjrberdrde Anders Olofzon stdmplade om samma skogh, wranqligen angifwandes fdr war NAdighe Urwerhet, att hdr i war soehn war nagon Cronones Allmiinningh, som han oeh nagra andre med honom hade lust att uprdtta torpstdllen pa. Denne bemdlte Isaak Pedhersons berdttelse war aldeles osanferdigh, ty wy hafua samma skogh oeh watn bdxlat af Cronan, som wara bcjxelbref klarligen uthwisa, dem wy ridmiukeligast bidie Eders NAdher p6see tdekes, hwilken bdxell wy nu Ahrligen uthgicira, sampt alle under Extra oridinarie rdntor, som effter samma bdxell Ahrligen afgor, som stiqher till en stoor summa. Nu fcjr fem thr sedan nedersatte sigh bemdlte Isach Pedherson och Anders Olufzon med fyra sine s6hner, och en sin m6gh Enich Jonsson, fdrutan en hoop andre lcitise finnar, pa d6nne war B6xellskogh, den de hafua twdrtemot Hans Greflige [xcellens fcirbodh brukett. Ofwer denna ofdrr6tt oeh dfwerwald hafua wy Atskillige ganger pa Landstingen hdr j Landet fdr dem war N0dige Gouverneur beswdrat, och blifwit oss till suars giffuit, att det skulle stdllas en ny syhn, som twdnne Hans Ntdes medftjlliande befallningar till befallningsmannen och den fdrrige underlagmannen Peder Clauson lyda, men ingentera af dem iir efterkommen' utan wy hafua mast uthj alla dessa hiir Aren g8dt uppeholdne, och sett med gratande t3rar pa, hurusasom detta oroliqha party all war egendom oss till stdrsta skadha och afsaknad hafua handteratt, oansett att synen tilf6rene der6fwer gangen dr och de tilfcilje dre afdreffne, sa achta de sadant inthett, uthan med hoot och tnugh och undsdgelse drifua os lykwssl derifr6n, dett som fijr Gudh och vare nadiqhe Herrar nu klaqandes zihre.

14 15 WAr allernadigste Konungh och Ofwerhet kan uthan twifwel wara uthj den meningen eftter deras wranga angifuande, att de skola qi6ra sigh hemman, som med tyden skulle skattliiggias Cronan till godho, men om Ers nade icke wille qa ldngre dn till tionderldngden och tillse, huad de j desse Ahren giordt oeh huru de sina torpstdllen med jordebruk fcirbdttrat hafua, sa iir det ganska rinqa, uthan skoqen hafua de mdstadels uthddt, diunen af skogen bortjaqade dre, som wy nred lagliga wanor (f0ngstqropar) i rdttan tydh under tyden plhgha fdngha, fijmiin cje sig her nedersatte, och det de icke sielfue na ijfwerfara, s0 taqha de en hoop Iappar af fiellett medh sigh, som war och andres skoqar iifwerstryka, som war och andres skogar cifwerstyrka, och fiskiewattnet medh deras otidighe brukande bortskiimma de, hwilket niir det allt skiedt dr, sd sdkie de andre torpstdllen pa dfwen samma maneer, som bem:ilte Anners Olofzon finne tillftirene gjort hafwer, som sex torpstdllen tillfcirene Abott hafuer bdde i Angermanland och her, och hdnder innan kort, att wy vara fattighe hemwister fdr nagra onda och orolige miinniskor matte qvittera och 6deldggia, icke allenast oss fattige mdn till ruin oeh undergang, uthan oek Cronan till skada och stor afsakna, och maste omsider see andre j fdrder effter fddhe och uppehdlle fdr ware fattige hustrur och barn, herom wy hafue noqsampt vitnesbijrdh j Landzens inbyggiare, som w0ra tranga ldgenheter kdnna, att wy af ware hemman ey hafua den ringaste peningh att anvdnda uthj uthlagor fiir den frostachtige Landzorten som ligger hardt ndhr under fjellet, uthan m6ste sadant alt uthaf skogen oeh fiskiewatn med stijrsta m6dha oeh arbete taqa. In summa: blifuer icke nu herpa nagon boot, sa biira andra Tingelag oeh som war grdntz niirmast vistas, taga en olidelig skada, ty de dhre icke ldngie pa ett rum f6rriin de s6kia ock annorstddes. Ar 1555 pa Brunflodz Landztingh gafz oss den Resolution pa war klagomtl, att en ny syhn skulle Ater anriittas, och der vtr klagomal funnes sanferdig, skulle de som skadediur afskaffas, men aldenstundh syhn dercifwer tilfrirne gangen dr, och the ta blefue alldeles afdiimde, frirmoda wy, att den synen matte blifua godh kallatt, sampt den dom, som af Hans Excellens Salig Johan Oxenstierna derijfwer

15 I7 gifuin vart, ty den war oss meckta sv6r, och maste afldggia en stoor summa penningar af ingen var skuld: men i fell om ey annorlunda skie kan, 5n att en ny syhn matte blifua, begiiire vy iidmiukligen, att de sielf synen halla maqhe, som skogen valdsamdliqen moot fijrbodh tiltrddt hafua. SAsom wy fattige ncidtrdngde mdn, Hhre j den trogna fcirhopningh, att var hrigmilde och nadighe Ofuerhet icke gerna seer, at m6nga fattighe skattedraqhere lydha ncjd och tranqmal f6r n6gra orolighe personers skull, sa brinfalla wy ridmiukeligast, att de nadhige herrar var bdn och klagan tillse och examinera (granska) ville, och att wy obehindrade matte fa bruka de medel dem och var nadige Ofuerhet af Alder oss undt oeh effterlatitt hafwer att ndhra oss med. Fijr sadan hdqmild nad varder Gudh Ers Ndder evigt beldnade. Vi 6hre och fcirblifue ef f ter skyldiqheten... Ers NAdes tidmiukaste tienere Gemene man af Strcims soehn I brevet redogcires noga fclr hur det gick till, ndr finnarna bosatte sig vid FlAsjcin. Men en del uppgifter behijver kompletteras eller rent av riittas. De i brevet omndmnda Olofssdnerna fr0n Viksjti hade tidigare vistats i Ramsele men ej blivit bofasta ddr. Det odller niirmast Anders Olofsson. Snart omndmnes dven Erik Olofsson samt mcijligen nagon mera av brcidraskaran. [)e hade slagit sig samman med finnarna Isak Pedersson oeh Erik Jonsson. Isak Pedersson var son till skattefinnen Per Larsson i Rcirstrdm, och Erik Jonsson var gift med en dotter till Anders Olofsson. Ar 1655 bodde han hos skattefinnen MAns Olofsson i Hoting. Det var inte tillatet att ha inhysesfinnar, oeh av den anledningen fick Mdns Olofsson biita 40 mark. Vintern I65t-7654 torde lsak Pedersson, Andere Olofsson oeh Erik Jonsson rest till Stockholm fcjr att hos myndigheterna skaffa eig tillstand att uppta torpstdllen pa FlAsjtiskogen. I en bunt arkivalier pa Riksarkivet finns Snnu i denna dag deras

16 TB originalskrivelse. Som medhjdlpare har de haft en skrivkunnig person. Men tyvtirr 5r skrivelsen odaterad. De tre finnarna tecknar sig "Odmiukt underdanigste brinder i diiden, Isak Peersson, Anders Olufsson oeh Erich Jonsson ifran Angermanlandh". I skrivelsen anhaller de hos Kungl Maj:t att fa uppta torpstdllen pa tre allmdnningar i Strcjms socken, "fyra till fem mil ddrifran beldgne, vilka brjnderna diir brukat f6r skog, men inga kronans utlagor h5rf6r utgjort". Hdr ljuger finnarna. Som framgar av 1649 Ars avradeordning (sid fl) hade vissa sockenbcjnder arrenderat dessa utskogar och erlade avrad fdr dem till kronan. Finnarna lovade emellertid nu att bruka dessa skogsomraden "kronan till bdsta och sig till frjdo". Isak Persson ville bosdtta sig i "Haffn5iise i FlAAsij6", Anders Olofsson i 'ralsndss i FlAsrj6" och Erik Jonsson i "Rindwathnrf. De begdr konfirmationsskrift (bekrdftelse) fran k m:t men blir hiinvisade till landshcivdingen. Denne later Ar 1554 fogde, underlagman oeh nhmnd utreda fragan. Man fordrade enliqt sedvana denna tid, att finnarna skulle skaffa sig tre "lyfftesmhn" (borgensmdn) och detta skulle vara ordnat till ndsta!andsting. Dessa detaljer jdmte Atskilligt annat avslcijas i en skrivelse daterad Hammerdal den 18 oktober 1554 och underskriven av pr6sten herr Laurentius Erici Gavelin, Idnsmannen Hans Eriksson Blix samt tvenne tolvmrin: Nils Andersson i BredgArd och Nils Andersson i Ede. I skrivelsen framhalles 5ven, att landshdvdingen mstte tillata dessa finnar att uppta sina torpstdllen enligt 1547 Ars skogsordning. Ddr star det att dylika ddeskogar skola anges och nyttiggdras f6r kronan. Skrivelsen fortsdtter "sdrdeles att missbruket och fbrargerliga syndalefuerne ijfver denna skogen, som tilfiirene varit hafver emellan strcimsborne, som alla willie eqa oftbem:te skogh oeh hwar om annan bruka willia, huarannan owitterligit, undsdttia med Lapparna, som meet den skogen boendes dre, giffua dem sine bom6rker och lof att fdlla diur huadhelst ftjrekomma kan, hwaruthaf fcjrorsakas triita och ogudachtigt wdsende och hwad saledes olofligen oeh hemligen af skoqen fas kan, deraf dijllies tiondehudarna och slikt mera 6fverfijres till Norie..." Av ovanstaende citat framgar att strcjmsb6nderna inte var sa ofcjrvitliga, som de sjdlva pastar i sitt brev till den Vdsternorrl:indska kommissionen.

17 I9 Skrivelsen fran Hammerdal slutar med den fdrhoppninqen, att finnarna mttte fa tillstand attrruppbruka dessa torp kronan till godo.r'man framh0ller att finnarna erbjudit sig "gora skatt fdr tva tunnor sdd samt tull och tionde'r och slutar med att papeka att pa de tilltdnkta torpen ma finnas nddtorftigt hdbol och slatter. Ombyte av ett par landshdvdingar tyeks ha fiindriijt beviljandet av finnarnas ansdkan om nedsdttningsbrev. En landsh6vdinq gav sin tillatelse medan ndsta fcirbjtid bosdttningen. Under tiden hittade finnarna pa en ny utvhg. Det var de papassliga Olofssdnernar som kiipt en av strtjmsgardarna. Ar 1658 framtriidde Erik Olofsson fr0n Ramsele inf6r rdtten och uppbjcid fcjr frjrsta gangen ett hemman JonsgArd om tunnland, som han kiipt av Erik Persson ibidem, och "om vilket kdp de med handeband blevo fdrenta infcir rhtten", heter det i protokollet. Tredje uppbudet skedde Ar Priset f6r fastigheten var 50 daler. DA bodde redan brodern Anders Olofsson pa garden. Anders Olofsson hade en dotter, som var gift med ryttaren Jonas Smed, och den familjen bodde pd Broswe, som hijrde till JonsgArd. Nu hade man alltst tillgang till Flesjdskogen, som ju bijxlats bl a av JonsgArd (s 1l). Men det dr rdtt ndr str6msbdnderna framh6ller, att gtrdsbruket ej var huvudsaken utan skogen som hdrde under q0rden (s 15). Ndr kapellanen i Strcim, Israel Noraeus, Ar 1569 kciper tillbaka Jonsqdrd f6r l0 riksdaler, fnamhaller godem5nnen, att garden ej kan estimeras (vdrderas) hdgre, da den under Anders Olofssons tid dr kommen i vanbruk. Ndr landshiivding Carl Sparre dvertog ldnet, fick finnarna biittre vind i seglen. Sparres befallningsman, Daniel Bertilsson, bekrdftar den 6 februari 1666, att finnarna "myeket wiil utom bolbyarnas praejuditz kunna blifva besittiandes ddr", da strijmsborna "denna skog Arligen till lapparna fiirpachta och taga derfcjr stor riinta och ingaledes den sidlfva brukafr. Landshdvding Sparre tvekar ddrfdr inte ltinge. Redan dagen ddrpa utfiirdar han sitt officiella tiilstancj till nedsdttningen. Detta nedsdttningsbrev iir det f6rsta, som utfdrdades i blivande Alaniis soeken och lyder ordaqrant enligt fdljande:

18 20 "Alldenstundh Flans Kongl May:tt min allernadiqste Konung oeh Herre mande Anno 1664 remittera breffwisarena Isaeh Pedersson, Anders Olofsson och [rich Joensson till min Anteeessoren (fdregangare) welb:ne Herr Gustaff Baneehr Carlsson, att han dem anstiil och fdrordningh gi6ra skulle, det bem:te personer matte blifva pa Cronones skoqar utj Jemptelandh beboendes, huarfijr sasom befallningsmannen hersammastddes efter undfangne Ordres hafwer ransakat om en ort ben:d FlAAssicjn som bem:te personer eller Finnar f6resla sigh till bostdlle wara tienlig och bem:te befallningsman berdttar, som hans schriffterlige attest dat KungzgArden den 5 februari utwijsar det de kunna utom bohlbyernes Prdjuditz der besittiande bliffwa, Huarfdre will jagh uppa hi5gstbem:te Hans Kongl May:tts samt dragande kall och embetes wdgnar, fiirmedelst denna 6ppna skrifft hafwa offwan bern:te personer fullkommeligen tillatit vid samma ordt besittiande bliffwa, med den Condition, att de aff sine boostdllen skole til Cronan den rdttighet utqi6ra, som deraff priifwas Ahrligen kunna utgar det befalles fdrdenskuldh Befallninqsmannen, at han dem wille denne min Fcjrordningh mainten6ra (mdng- = bevara) oeh handhafwa, fdr huarjehanda inpass, som dem synes willia pakomma". Datum Frdsticihn den 7 febr. a:o Carl L Sparre. Nu var det. alltsa f astslaget, att f innarna skulle fa stanna kvar p0 sina torpstdllen. Stora avradsordninqen Ar 1666 avradslanden cederats (avstatts) till finnarna. bekrdftar ju ocksa att de tre Men tvisten med striimsbiinderna var inte avgjord ddrmed. Vad landshiivding Sparre betrdffar ansaqs det, att han hallit finnarna om ryggen. Han fick nu ett 6knamn. Man kallade honom "r&qfinnherrn". Aven i iivriqa Jdmtland var han illa kdnd men av en helt annan orsak. Ndr Sparre i egenskap av general skulle fdrsvara Jdmtland mot danskarna 0ren , fiirfciljdes han

19 2T av sthndig otur. Han var inqen kriqare. l)essutom beskyllde han jdmtarna fcir opalitliqhet och stdmplinqar mot Sveriqe. Han visste ocksa om, att jhmtarna sjcing "fcjrsmedlige pasquilliers'r om honom. (paskill = nidvisa) En bondpojke fran Lockne hade diktat en nidvisa i vilken en av verserna hade fdliande lydelse: "Ddr hafver nu bodt en herre i Jempteland, Carl Sparre han lstit sig kalla, Ty han hafver hdr regerat som en tyrann, Oeh gjort vart land ijde med alla. Tiq vare priis, o Gud, var vdn, som qaf oss var danske konunq igen, rned gledha..." Sedan striimsbcinderna inldmnat sin fdrut omndmnda skrivelse till VAsternorrldndska kommissionen Ar I670 (s l4), ftjrsijkte man Hven klaga vid hdradstingen samt vid 1672 Ars riksdag. Man klagade cjver att finnarna hdgg ned skogen, och att de fcjrstcjrde kvarn- och biiverhus m m. Sparre fick dylika klagomal remitterade (Stersdnda) titt siq och slutliqen m0ste saken tas upp vid ett stort extra ordinarie ting i Hammerdal Ar Hdr blev det nu en vdldig sammandrabbning mellan de bada parterna. Vril rustade med argument oeh dokument upptrddde finnar och strcimsbd'nder mot varandra. Erik Jonsson i Ringvattnet synes ha varit talesman fijr sina landsmiin.'rhan war wan att qa fiir rdtten", heter det om honom. I fyra daqar, fran den 20 till och med den 23 januari, pagick det extra ordinarie tinget. Strrimsbijnderna f ramtrddde gruppvis och framhdll med skdrpa sina rdttigheter till avradslanden. Finnarna visade fram sina nedsdttningsbrev och pavisade, att de bodde pa kronans fria allmdnning. Under tiden hade de gjort nya landvinningar. Nu gdllde det inte bara Havsnds, Alandset och Ringvattnet. Nu bodde det ocksa finnar i Strijms Vattudal och liingre v5sterut i ndsta dalgang.

20 22 Over finnen Isak Pedersson i Havsnds klagar inte mindre 5n nio strcimsb6nder samt kapellanen herr Matthias. Isak Pedersson hade visserliqen bott i Havsnfis i tio Ar, men skulle han bo kvar pa deras avradsland, kunde de inte sjhlva klara siq ekonomiskt. Deras skoq var ganska liten, och ndrmast byarna var den viirdelcis. Men sl<oqskiftet var 2/J mil bnett och I I/2 mil langt eller I0 000 hekter. Oss f rjrefaller detta mycket. Men strdmsbdnderna pastar motsatsen. Fdr Isak Pedersson stanna kvar pa deras btixlade skog, dr det bdst om deras ijdehemman siiljes till finnarna, sa att dessa kan bo kvar i socknen. Nu lovar de att betala dubbla utlagor till kronan, om de fdr behalla sina avradsland. Finnarna kan bosdtta sig pa de kronoallmdnningar, som ligger ovanfdr strijmsbdndernas avradsland. Finnarna A sin sida fasthaller vid att de bosatt sig pa kronans allmdnning, och att de dtir fatt tillst6nd till nedsdttning. De menar sig oeks0 ha st6d av myndigheterna genom att dessa fortsiitter att bevil ja nya ansrikningar till nedsiittninq. Om Alandset het-er det, att den fcirste Abon, "salig Anders Olufsons sijner Per Andersson, Erik Andersson och Michel Andersson nu pa Alandset boende, oeh att de varit ddr i tio Ar". Alandset s6ges ligga en mil fran Havsnds och 1 1/4 mil fran bolbyn. Den sistndmnda uppgiften m6ste vara fel. Det papekas att nagon syn dnnu inte gatts mellan Havsnais och Alaniiset. Om Rinqvattnet framhaller bonden Erik Nilsson pa Ndset i Str6m, att hans avradsland ligqer 2 Il2 mil fran Ndset men endast I Il2 mil fran Aspnds, som dr ndrmaste bolby vid Vattudalen. Han visar ocksa upp landshdvding Oxenstiernas resolution av den lb februari 1656 med fcirbud fiir finnen Erik Jonsson att bosiitta sig i Ringvattnet (jfr s t5). De tre ovanndmnda torpen erhijll som bekant gemensamt nedsdttningsbrev den 7 februari Men vid tinget i Hammerdal talas om ytterliqare tvd nyupptagningar, som qodkdnts av landshiivdingen. Den ena var Hillsand vid Vattudalen och den andra Opvattnet eller Rentlandet, som byn numera heter.