24 februari Vittangi Hembygdsförening. Suupaloprojektet

Transkript

1 24 februari 2003 Vittangi Hembygdsförening Suupaloprojektet Per Wideholm Alf Josefsson

2 2 Innehållsförteckning sid Bakgrund 3 Skiss över Suupalo 4 1 Verksamhet/aktiviteter 6 2 Resultat Syfte Vision 1 Besöksnäringen Vision 2 Rekreatoriet Vision 3 Nybyggarbyn Mål Besöksnäringen Rekreatoriet Nybyggarbyn Avgränsningar Målgrupp Övriga erfarenheter inom ramen för projektet Beräknad kostnadskalkyl 22 3 Resultat och indikatorer Antal nya/skapande arbetstillfällen Antal bevarade arbetstillfällen Antal företag som bildats som ett resultat av projektets insatser Miljö Jämställdhet Finansiärer och sponsorer 23 4 Informationsplan/Resultatspridning 24 5 Kopplingar till andra projekt 24 6 Källförteckning 24 7 Konsulter 24 8 Foto 24 2

3 3 Bakgrund I mars 1974 vaknade Hembygdsföreningen till liv när Vittangi by skulle fira 300 år sedan den första nybyggaren bosatte sig vid Torne-Vittangi älvars sammanflöde. Det var på den tiden när 1673 års lappmarksplakat instiftades med skattebefrielse och frihet från krigstjänst för de som koloniserade Norrlands inland. Det tog många år innan byn växte, men i mitten på 1800-talet byggdes kyrkan och Vittangi blev centralort i Jukkasjärvi socken. Till i början på 1913 var byn centralort, men när gruvstaden Kiruna blev större så flyttades den kommunala förvaltningen dit. Fortfarande var Vittangi handels- och marknadscentrum samt mötesplats. Samerna kom till de stora högtiderna vår och höst i samband med att man flyttade sina renhjordar. Torneälven var vägen sommartid upp mot malmfälten och Narvik (Victoriahamn). Till Bottenviken, Haparanda och Torneå gick stora tjärflottar för vidare färd mot mellan Europa, efter omlastning. Vinter var färdvägarna över myrarna med hästskjuts upp mot Norge Finland och söderut mot Gällivare, postvägar. När sedan vägarna byggdes under talet så blev Vittangi ett kommunikationscentrum på Nordkalotten. Särskilt under krigsåren var trafiken mycket livlig. Folkmängden under 70-talet uppgick till c:a personer. I dag är vi nere under 900 personer. Vi måste göra något åt det, få fler att flytta hit. Delar av den gamla bosättningen från 1800-talet har flyttats till Suupalo hembygdsområde, Wikmansgården, tidigare gästgiveri, kafé, affär och Mäkitalogården typisk Tornedalsgård som stått inne i byn. Interiör från pörtet i Mäkitalo som flyttades till Suupalo

4 Länsmansgården som kommer från Karesuando och flera andra gamla förråds byggnader, härbren och aittor från slutet av 1600-talet. Vittangi är och har varit en stor knutpunkt för olika busslinjer. Hit strålade och fortfarande strålar bussarna från Pajala, Karesuando, Kiruna och Gällivare samman. Särskilt under beredskapstiden åren Från beredskapstiden fram till ca 1960 blomstrade sågverksindustrin. Ur skogen togs timmer som förädlades till bl.a. slipers som levererades till Kirunagruvorna och byggnadsvirke som plank och bräder. Kastved togs från skogen och kördes ut runt om i kommunen till skolor och bostäder. All uppvärmning på den tiden skedde med ved. Inflyttningen till byn var stor och arbetskraft i form av gästarbetare fanns det gått om. Nya entreprenadföretag och åkerier bildades. Mejeriet i Vittangi hade inom sitt upptagningsområde över 200 leverantörer inom östra Kiruna. Varje dag kördes mellan l mjölk till Kiruna. Flottningen var den stora transportleden av flottningsvirke till kusten fram till 70- talet då lastbilarna tog över transporten av virke. Vittangi har kvar stora arealer av den gamla skogen som man kan använda till rekreation i naturen, tex. genom poststigen Vittangi Piilijärvi, efter stigen finns många nyckelbiotoper samt gammal skog att beskåda. En del i förstudien är att samla upp och utvärdera fakta om det gamla skogsbruket i Vittangiområdet. 4 Köksdelen i Mäkitalogården med den magnifika spismuren för öppen spis, bakugn och vedspis. 4

5 5 5

6 6 1 Verksamhet/aktiviteter Under projektets gång fr.o.m. 15 juli 2002 t.o.m. 28 februari 2003 har följande verksamheter bedrivits och finansierats av EG-medel. Arbetet har bedrivits med hjälp av muntliga intervjuer, samt per telefon, källforskning genom Internetundersökningar och tidningar. En hel del studiebesök har gjorts och konsulter har anlitats. Under denna tid har ett flertal möten seminarier, kampanjer och andra arrangemang ingått i projektet. De olika aktiviteterna har ingått i varandra vilket gör det svårt att särredovisa respektive aktivitet. Under projektets gång har en hel del ideellt arbete utförts. Vi har måst ansöka om utsträckt projekttid på grund av svårigheter att träffa och intervjua en del personer och alla helger, då kontoren varit stängda. Samtliga möten och sammankomster har varit välbesökta av ortsbefolkningen, föreningsstyrelser m.fl. På dessa möten har kvinnorna varit i majoritet vilket kan ha påverkat besluten. Projektgruppen har varit i kontakt med Kiruna Lappland, ICE Hotel Jukkasjärvi, Destination Kiruna, Kiruna Buss, Kiruna Trafik, Hörvalls Buss, Falcks Buss Kiruna Taxi, Lule Buss, Lapline, Wälimaas Bussar, Tapanis Bussar m.fl. persontransportörer, Lainio Turism, Vittangi Turism, Lappaesuando, Kristallen, Företagarna m.fl. turistarrangörer och fått många positiva gensvar för projektet. 2 Resultat 2.1 Syfte Vittangi Hembygdsföreningen har för avsikt att föra arvet vidare, vad gäller kulturen inom skogen, sågarna och flottningen på Torne älv samt nybyggartiden. Vittangi Hembygdsföreningen vill undersöka om det finns ett behov i Vittangi att bevara och rusta upp området Suupalo med byggnader, trädgård och museum. Föreningen vill också se om behovet finns av ett sådant område för besökande i området. Så vill man också titta på hur man på bästa sätt kan bilda nätverk och partnerskap med andra företag och organisationer bl.a. inom turismen. Syftet med undersökningen är också att hitta andra ekonomiska alternativ för att driva Suupalo vidare. Projektet fokuserar på bevarandet av kunskapen om kulturarvet, traditioner och erfarenheter. Den kunskapen som människors egen bakgrund och rötter, men som otroligt nog inte tas hänsyn till i dagens utbildningssystem. Dessa erfarenheter är nära samman knutna med bönderna och landsbygden där de föddes och bevarades. Jordbruksnäringen såväl som den övriga landsbygden har genomgått avsevärda förändringar under de senaste årtiondena. Därför har antalet människor som kan sin egen kultur minskat så det blir färre och färre människor som kan föra den vidare till den yngre generationen. Projektet vill göra undersökningar inom det område där erfarenheter / kunskap / traditioner / vanor håller på att gå förlorade. I seminarier och innovativa utbildningar (ex. Levande museum, praktiska presentationer av gamla erfarenheter mm) ska de studerande bli uppmuntrade att få nya insikter i de ovan nämnda ämnena. Tema Bevara det kulturella arvet (traditioner, vanor, gammal hantverksteknik.) Skapa och utbyta innovativa undervisningsmetoder. 6

7 Vision 1 Besöksnäringen Wikmansgården till vänster, Länsmansgården i mitten och Mäkitalo till höger. Idag besöks och används Suupalo av ortsbefolkningen och bussgrupper för kaffe, mat samt musei- bildarkiv besök. En vidareutveckling av bussgrupperna för upplevelse och övernattning i samarbete med Vittangi Turism, Vittangi Värdshus, Kiruna Lappland och övriga turistföretag för tex. hundspann, skoterturer och forsrännare. Natur och kulturupplevelser efter Vittangiälvens fiskestig, hänvisning till förstudie Vittangiälvsprojektet. Suupalo kan bli ett centrum för sportfiske med dom 2 fiskrikaste älvarna Torne och Vittangi älv i Norra Sverige, och med tusentals sjöar och bäckar. Del av museet i Länsmansgården 7

8 8 Skolan använder Suupalo till naturstudier och musik- och sångframträdande. Vi vill utveckla det gamla trädgårds- och odlingslandskapet. Bryggan vid älvstranden som brukades för ambulansflyget under den tiden sjukhuset fanns kan användas för sjöflygplan, eftersom Nordkalotten har stor dragningskraft på privatflyget från kontinenten och kan kombineras med övrig besöksnäring. Varför ska bussföretagen välja Suupalo? Bra parkeringar, ordentligt med toaletter. Passagerarna kan gå runt och titta på byggnaderna, promenera i skogen ner till Torneälven och njuta av lugnet. Suupalo kan servera fika, luncher och middagar, samt förmedla övernattningar till Vittangi Turism AB och Vittangi Värdshus. Föraren kan vila ut i ett vilorum. Framrutan rengörs under uppehållet av personal. Möjlighet till tvätt av bussen. Sommartid möjlighet till fiske, bastu, bad i älven o luftgevärsskytte m.m. Vintertid möjlighet till skoterturer, hundspann, skidåkning o isfiske m.m. Vid ankomst och avfärd serveras Suptallen välkomst eller avskedssup. Se även Rekreatoriet Interiör från Vikmansgården 8

9 Vision 2 Rekreatoriet Vy från Suupalo mot Torneälven rakt fram och Puolisjoki till vänster. Namnet Suupalo är en sammansättning av orden suu (mynning, utlopp) och palo (bränna, avbränt skogsparti) och kan på svenska uttolkas ungefär som Mynningsbrännan. Beteckningen Rekreatorium förefaller därmed vara helt på sin plats för en miljö som kan förbränna människans stress och kontaktlöshet i kreativitetens ugn och pånyttföda, föda ut en varelse som kommit närmare sig själv. Bastuanläggningen intill Puolisjoki strand 9

10 Rekreatoriet skall vara en plats med en kreativ och harmonisk miljö, där den skapande människan kan varva ner och hitta tillbaka till sig själv. Ett slags vilohem, men med en annorlunda utformning. Här finns inga klockor, ingen radio, TV eller dagstidningar eller mobiltelefon. Boendet sker i enskildhet och köket står alltid öppet, besökarna äter och sover när de själva vill. Rekreatoriets centrum är ett hus som vibrerar av möjligheter till skapande. Här finns ett litet antal ateljéer, för såväl två- som tredimensionell konst, ett ljudlöst rum att lyssna i, ett rörelserum för kroppen och en ljud- och ljusverkstad med instrument som lockar till sinnenas lek. Här finns även en bastu vid älvstranden, en verkstad, ett bageri och ett välförsett bibliotek. Bastuanläggning vid Puolisjoki med 2 bastun och omklädningsrum i mitten. Rekreatoriet tar emot besökare ur alla samhällsgrupper, från stressade affärsmänniskor till konstnärer och vanliga amatörskapare som behöver komma ifrån vardagen, men inte har tid eller råd att ta sig ledigt. Här arbetar också ett litet antal värdar. De har olika bakgrund och erfarenhet och är i första hand medmänniskor, men de kan också handskas med så skilda saker som snickeri, psykologi och läkekonst. Värdarna arbetar inte på rekreatoriet i traditionell mening, det är mera en fråga om att under en tid välja ett sätt att leva. Syftet är att ge människor en möjlighet att komma till insikt om sin skapande roll. Genom att tillhandahålla en harmonisk miljö utan givna aktiviteter, görs besökaren medveten om sin funktion som medskapare. Ett rum som innehåller ting och instrument som kan fås att ljuda, förblir tyst om inte besökaren själv gör någonting. Utan en egen inre vilja att skapa kommer ingenting att hända. Vi är alla medskapare. 10 Läkarvillan. 10

11 Verksamheten kan tänkas drivas som en stiftelse, där tex. Stipendier till mindre bemedlade kan sökas. De som har mer pengar betalar för de som har mindre. Företag med personalutvecklingsmedel kan skicka sina chefer till en verklighet som besöks av konstnärer och vanligt folk. Rekreatoriet blir en mötesplats. Stiftelsens administration är dock placerad avskilt från rekreatoriet. Det finns inget kontor med pärmar och en kanslist som kommer klockan och åker klockan Platsen Suupalo i Vittangi är idealisk för ett rekreatorium, och genom att den lokala hembygdsföreningen redan påbörjat sitt arbete, finns det goda förutsättningar att utveckla ett samarbete som innefattar en stor del av den lokala kompetensen. Hembygdsföreningens idéer om att bygga upp olika verkstäder för tex. Båtbyggeri och smide sammanfaller väl med rekreatoriets, om att ge människor möjlighet att lära ur sitt eget intresse för skapandet. Rekreatoriet kan också dra en hel del intresse till det Vittangi som idag har problem. Frånflyttningen är stor, främst bland unga kvinnor. Om näringslivet genom personalutveckling kommer i kontakt med området kan det innebära någonting positivt. Även tillströmningen av konstnärligt skapande människor i en bygd med mycket jordnära försörjningstraditioner kan vara av godo

12 Vision Nybyggarbyn Uppmuntrade Nybyggare Under 1600-talet tilltog intresset för Norrland. Staten stimulerade nybyggarkolonisationen, med speciella lappmarksplakat 1673 och Nybyggarna fick 15 års skattefrihet och frihet från knektskrivning, som var den tidens stora gissel, med tanke på de många och långa krigen under Wasasönerna. Det första lappmarksplakatet, 1673, som uppmuntrade "nybyggen" gav inget större resultat. Bara en handfull nybyggen. Staten ändrade strategi. I det andra plakatet 1695, så betonades odlingen, och behovet av bofasta jordbrukare. Motivet var att såväl försvarspolitisk som skattepolitiskt. Den bofasta nybyggaren skulle bättre hävda jorden och öka skatteintäkterna genom ett effektivare nyttjande av jorden års lappmarksplakat -kan med facit i hand, ses som ett misslyckat centralt beslut, som saknade lokal verklighetsförankring. - Varför skulle nybyggarna bekymra sig om odling, när det rådde överflöd på jaktmarker och fiskevatten. Rikets Skattkammare Norrland började också så smått betraktas som rikets skattkammare. I det stora öde landet fanns rika tillgångar på skog och mineraler. -I Norrland hava vi ett Wästindien, blott vi förstå att bruka det. Var riksrådet Carl Bonden inställning. Carl Bonde var Axel Oxenstiernas rådgivare och ideolog, i mitten på 1630-talet. Carl Bondes perspektiv var kolonialt. Norrland låg bortom Sverige, för sig självt. Intresset var stort. Förvaltningsorganisationen byggdes ut. Marknadsplatser anlades. Kyrkor byggdes, och en intensiv missionskampanj inleddes. Präster sändes ut i "obygden". Norrlandspolitiken var ett medel i nationalstatens strategi för konsolidering och expansion, ekonomiskt och geografiskt talet är också bergsbrukspionjärernas århundrade. Misslyckad Gruvepok år 1634 upptäckte samen Peder Olofsson silvermalm i Nasafjäll, som väckte stora förhoppningar. Trettioåriga kriget rasade på kontinenten och hären behövde pengar och proviant. Sverige hade också stora skulder till Danmark efter freden i Kalmar. Det så kallade "Älvsborgslösen". Nasafjäll blev aldrig något annat är ett ekonomiskt misslyckande, och ett bevis på statsmaktens förtryckarmentalitet, då samerna tvingades till att sköta transporterna med sina renar. Förutom malmbrytning i Nasafjäll, så öppnades också gruvor i Jokkmokksfjällen och Malmfälten (Svappavaara) talets Kolonialpolitik Jordbrukskolonialisationen tar fart. Kyrkan och staten går hand i hand för att civilisera Norrland och Lappmarken. Ett nytt lappmarksreglemente, 1749, trycker ännu hårdare på odling och bruk av jorden. Nybyggtillstånden villkorades med bestämda prestationer, och jakten mer eller mindre förbjöds. Husbehovsfiske var dock tillåtet talet var också en storhetstid för ekonomiska projekt av allehanda slag. Den merkantilistiska idén, som var bärande bakom 1700-talets samhällsbygge, hade som grundtes att människan inte fick vara onyttig, lika lite som jorden. Allt skulle ge avkastning för att höja "den nationella vinsten". Det gav svängrum för många visionärer och äventyrare. Bland dem Västerbottens Landshövding Gabriel Gyllengrip, som förespråkade en odlingsrevolution och en industriell expansion. Gyllengrip såg lite föraktfullt på samerna onyttiga levena, och förespråkade en industriell exploatering av renen, genom speciella skinnmanufakturer. 12

13 Äventyrare Till kategorin "äventyrare" kan räknas de personer som satsade på malmbrytning och brukssamhällen. Jonas Meldercreutz, matematiker och välbärgad ung godsägare, som tillsammans med Abraham Steinholtz, patron på Kengis bruk, byggde upp det första brukssamhället i Gällivare (Melderstein). Bruket blev ett ekonomiskt fiasko. Nybyggarna och allmogen ville inte låta sig utnyttjas. Meldercreutz vision var till sin karaktär kolonial, och för att nå lönsamhet var han beredd till det mesta. Han hade ingen som helst förståelse för landsdelens kulturella bakgrund och traditioner. Patriotiska Affärsmän Samuel Gustav Hermelin övertog bruket efter Meldercreutz. Hans engagemang vilade på en djupare omsorg om modernäringen, jordbruket. Hermelin var lite av en odlingens apostel. Nybyggen skulle anläggas i större skala än tidigare. Skogsråvara och vattenfall fanns för energi. fiskerier, handel och hantverk skulle befordras. Hermelins vision vart patriotisk. Men också han ruinerade sig på projektet. Den kända lappmarksprästen Lars Levi Laestadius förklarar misslyckandet: - även om Hermelin var en godhjärtad natur, fast besluten att se civilisationen blomstra, så drogs han med ett bekymmer han hade gemensamt med föregångarna: Det var han som hade visionen och inte lokalbefolkningen. Laestadius menar att brukspatronerna ville skapa nybyggarproletariat, utan egen jord att odla, beroende av bruket. Det ställe inte lokalbefolkningen upp på. De ville ha sin egen jord, och inte vara helt livegna. Odlingsoptimism En annan viktig 1700-tals ideolog var Carl von Linné, som också var odlingsoptimist. Han lanserade till och med möjligheten att lyckas med odling i den skandinaviska fjällkedjan. Bland dom växter som Linné ville prova att odla i fjällen var saffran. En lönsam växt. Linné är lite motsägelsefull. Samtidigt som han ger uttryck för att till och med fjällen ska kunna lägga under nyttans domän, så finns hos honom också tanken om ett organiskt samband i naturen. Ett heligt samband, som kunde leda till naturens hämnd om man försökte att resa sig upp mot den. Enligt Linné så framstod Lappland och i synnerhet samerna som föredömen i etisk avseende. De levde sunt och oskuldsfullt i ett friskt och härdande klimat. Kyrkan Aktiv Kolonisatör Under 1700-talet var också de lappländska prästerna aktiva i utvecklingen av Norrland. Huvudtanken var att Gud inte skapat något förgäves. Allt i naturen var till nytta, i synnerhet människan (fysikteologisk tankesätt). Lappmarksprästen Pehr Högström, menade att klimat och natur reste inte några hinder för odling, men det viktigaste argumentet var religiöst: - Man skall befolka Norrland, för att efterkomma "Skaparens instruktion", som är att föröka oss och uppfylla jorden. Enligt Högström skulle de goda jordarna brukas av skickliga bönder, och till de karga skogs- och fjällmarkerna hade Gud skapat samen och renen. De båda näringarna fick inte blandas samman

14 Fascinerande Region Norrland var under den förts kolonialperioden talet, en fascinerande region som fick många epitet: * Rikets skattkammare (kolonialmaktens perspektiv) * Lapphelvetet (odlingspessimisternas perspektiv. Kallt, snö, mygg och mörkt.) * Underlandet (det exotiska perspektivet.) * Framtidslandet (Det optimistiska perspektivet. Odling, industri.) De första nybyggarna kom till Vittangi på talet från Pello. Fiske och jakt var den huvudsakliga näringen. Senare började man att bruka jorden och idka boskapsskötsel. Odlingsgränsen, som drogs 1867, avsågs främst att säkerställa samernas nyttjanderätt till renbetesmarker i fjällområdena i Norrland. Dessutom var förutsättningarna för nybyggares utkomst mycket små ovanför denna gräns och bosättning borde därför inte ske. Detta hindrade emellertid inte att ett stort antal personer, både samer och nybyggare, illegalt slog sig ner ovanför odlingsgränsen. I byns näringsfång har jakten, fisket och jordbruket haft betydelse för och format inägomarker, utägomarker och bebyggelse på olika sätt. Inägorna användes för vinterfodertäkt samt begränsad utsträckning till odling, framförallt av potatis. Djuren gick på skogen om somrarna och vallen var inhägnad, lieslogs och hässjades. Myrslåtter var viktig. Myrängar kunde ligga på stora avstånd från hemmanet. De slogs, höet hässjades och hämtades sedan på vintern när snön lagt sig. Bruket har upphört på 1950 talet. 14 Aittor (härbren) på Suupalo från 1600-talet. I mitten av talet till talet var tjärbränning en stor inkomstkälla. I början av talet kunde skogsägarna börja sälja skog och till slutet av talet var timmerflottning en stor inkomstkälla. Lokalt började man att vidareförädla virket. Sågverk startades som tog tillvara timret, man sågade plank och brädor, vilket behövdes både till gruvnäringen och bostadsbyggandet. I byn fanns 3 snickeriverkstäder som tillverkade möbler, fönster, dörrar, trappor och kistor m.m. 14

15 Ortsbefolkningen och samerna har levt i samförstånd. Under vinterbetessäsongen har samerna bott hos folk i samhället. Tack vare skogsbruket har betet förbättrats, renlaven har genom slutavverkningarna fått möjlighet att växa. Vi ser i framtiden en möjlighet att kunna bruka dom nerlagda slåtterängarna för framställning av renfoder. I slutet på talet avtog jordbrukets betydelse, i dag finns inte en enda ko i Vittangi. Några slåttervallar hålles i hävd av ett fåtal entusiaster. Därför vill vi i hembygdsföreningen återskapa en mindre nybyggargård med slåtteräng, ladugård med fjällraskor och häst som används för nybyggargårdens olika körslor i skogen och ängarna. Barn som växer upp idag tror att mjölken kommer från en industri i Luleå. För att visa barnen hur det verkligen förhåller sig kan man visa hur våra förfäder levde i ett jordbrukarsamhälle. Detta kan även bli en nybyggarby som besöks av alla. Vi vill även återskapa en småskalig sågverks- och snickerikultur som fanns i bygden tidigare, tex. en cirkelsåg med tändkulemotor, och bygga upp en smedja enl. gammal modell där man tex. kan smida liar och reparera jordbruksredskap. Utbildning av skapande med motorsåg, motorsågskonstnär. 15 Länsmansgården som ursprungligen byggdes i Karesuando i slutet på 1600 talet, flyttades och uppfördes på Suupalo

16 Mål Målsättningen med Suupaloområdet är att få ett centrum för alla slags aktiviteter som besökare och lokalbefolkningen har nytta av. Besöksnäringen, utställning, frilufts- och museiverksamheten tar emot människor som behöver lugn och ro från en krävande omvärld. Bevara och föra vidare den traditionella och väl etablerade kunskapen och erfarenheten som idag håller på att förloras (traditioner, vanor, kunskapen om gammal hantverksteknik.) Samla olika generationer för att lära sig av varandra och öka den sociala kompetensen. För att förbättra inkomstmöjligheterna kan projektets resultat användas för framtida utbud av utbildningar, turism och rekreation Mål besöksnäringen Målet med förstudien är att undersöka förutsättningarna och nyttan av ett utbyggt och upprustat Suupalo område, för de redan befintliga turist företagen att vara ett komplement och en motor i utvecklingen av besöksnäringen. Vittangi Värdshus och övriga turistföretag med tex. hundspann, skoterturer och forsränning. Att samverka med Vittangi Turism AB och Vittangi Värdshus samt övriga turistföretag. Att ordna guidade turer i Vittangiområdet, historiska och kulturella platser. Att vara nav och bokningscentral för östra Kiruna kommun. Att skapa förutsättningar för längdskidåkare att kunna träna i början på säsongen. Att tillsammans med näringslivet pröva förutsättningar för vidareutveckling av affärsidén inom besöksnäringen. Att sjöflygplatsen nere vid Torne älvens strand ställs i ordning, vilken vore en särpräglad kulturplats för flygare från övriga Europa. Målet är att kunna anställa ett antal personer till företaget, ekonomisk förening, kooperativ eller aktiebolag 16

17 17 Förslag till marknadsföringsbroschyr till tex. bussbolagen Dags för en paus i resan? Välkommen till Vittangi och Suupalo Hembygdsområde Mat- och kaffeservering i kulturhistorisk miljö. Sväng av från Pajalavägen (riksväg 395) vid södra infarten till Vittangi vid skylt märkt Hembygdsområde. Avstånd ca 500 m. Servering av mat och kaffe. Försäljning av hemslöjd och besök vid museum och bildarkiv. Möjlighet till en stunds avkopplande promenad i vacker natur. Parkeringsplats för 5 bussar Vittangi Hembygdsförening Sjövägen 87, Vittangi Tel. Suupalo: Bokning: Hilkka Lahti tel Bokning: Kersti Eliasson tel E-post: suupalo@vittangihembygd.se Hemsida: 17

18 Mål rekreatoriet Rekreatoriet skall bli en oas för kulturarbetare och övriga utbrända inom näringslivet. Också för musiker, skådespelare och konstnärer blir livet ibland outhärdligt grått och trist. I den rofyllda miljön ska de få frid i själen. Vattnet forsar och skogen susar i närheten. Det är långt från störande trafikbuller och telefonsamtal. Gästen erbjuds såväl stillhet och avskildhet som möjlighet till samtal med rekreatoriets invånare. Han lämnas ifred, samtidigt som han erbjuds deltagande i den verksamhet som pågår. Det yttre korrelatet är den vardagsnära kontakten med skogslandets nutida invånare samt en målinriktad verksamhet med sikte på fördjupning och utveckling av skogslandets egen kultur och historia. Denna verksamhet kan vara snickeri, en hantverksutbildning en verksamhet som ger kontinuitet och en stabil grund. Vid Torneälven kan man betrakta vattenflödet som är sig likt men ändå ständigt nytt. Utsikten över det storslagna skogslandet ger tanken flykt utan gränser. I snickeriet används skogslandets naturmaterial för tillverkning av konstföremål. I Vittangi by finns människor som erbjuder gästfrihet och deltagande i forsfärder, beskådande av orrspel, skoterfärder och hundslädsutflykter. På området finns forna tiders miljöer levandegjorda i form av gamla gårdsmiljöer, ladugård och aittor. I omgivningarna finns spår och rekonstruktioner av masugnar. tjärdalar, kolmilor, järnbruk och andra tiders näringar. Besökare på rekreatoriet skall kunna bo enskilt eller kollektiv. Den stora läkarvillan kan på ett plan inredas med rum. Det finns på orten idag företagare som kommer att starta tillverkning av timmerstugor, en kombination av utställningsområde för den lokala tillverkningen och rekreatoriets gästbostäder är fullt tänkbar. I rekreatoriet skall finnas rum för skrivare och ateljéer för målare samt en liten trä- keramik- och smidesverkstad. I läkarvillan skall finnas bibliotek ett mediarum, ett musikrum och en ateljé. I rekreatoriet kommer det att finnas utrymme för släktforskning, även kortare eller längre kurser i släktforskning. Bredband kommer att finnas för snabb uppkoppling med likartade verksamheter. Där kan gästerna arbeta projektinriktat, prova nya vägar och erfarenheter eller koppla av framför en brasa vid någon av de tre öppna spisarna. För att sen på kvällen få en riktigt rofylld känsla innan man går och lägger sig, tar man sig ett bastubad och svalkar av sig i Puolisjokibäcken. En tänkbar verksamhet knuten till Rekreatoriet skulle kunna vara att man har ett sommarprojekt (man kan göra ett försök en sommar och se hur det går) där deltagarna har en gemensam uppgift, en avkoppling från vad de annars i vardagslag sysslar med och en praktisk uppgift att lösa i samverkan, t ex att bygga en tjärdal, att bygga en dansbana eller att bygga en friluftsscen eller att återställa myrängar eller delar av Puolisjoki som flottningsled. Samtidigt som det kan vara en stimulerande uppgift för Rekreatoriegäster får man, steg för steg, tillskott till den miljö man vill bygga upp. Vävningen är en del av en fin kulturtradition, tex Vittangidrällen Inte minst för kvinnor, som deltar i Rekreatoriets verksamhet, skulle det nog vara en tillgång om även detta kunde få plats i läkarvillan. Att Suupalo med rekreatorium blir ett livaktigt kulturområde, en mötesplats i Vittangi för kulturellt skapande, med året runt verksamhet, som ger 1 2 årsarbeten. 18

19 Mål nybyggarbyn Hembygdsföreningen arbetar med att förverkliga levande miljöer, såsom bevarande av tidigare skogs-, lantbrukargård med ladugård. Den gamla poststigen mellan Vittangi Lappeasuando mot Gällivare måste underhållas och att vindskydd bygges på lämpliga ställen. På sikt kan man även bygga upp en tjärdal och kolmila. På Suupaloområdet vill vi bygga ett sågverk typ cirkelsåg med råoljemotor, vartill man kan flotta virke efter Puolisjoki. Flottningen har i högsta grad påverkat vattenmiljön. Inte en bäck i vårat område bredare än 2 m, är opåverkad av flottningens framfart. Det mest förödande var bottenrensningen av vattendragen under 50- och 60- talen med bandtraktorer, eftersom stora fiskbestånd slogs ut. Under senare år har stora ansträngningar gjorts för att restaurera vattendragen till tiden före flottningen. Vi vill åter uppta byggandet av forsbåtar typiska för Tornedalen. I anslutning till sågverket installeras en spånskärare för tillverkning av takspån. Rester från sågen och spånskäraren flisas och avyttras till värmeverket i Vittangi. Legosågning kan bli aktuellt för att tillgodose ortens småbrukare med sågat virke. Vi kommer att ha en tjärdal för framställning av tjära som försäljes genom Hembygdsföreningen som souvenirer och större förpackningar. Museet och bildarkivet kommer att utökas, katalogiseras, med föremål och bilder från bygden. Man inrättar ett litet postkontor med stämpel visande den gamla poststigen Vittangi - Gällivare. Den trevliga ungdomsorkestern, som övar i Vikmansgården, kan under hemvändarveckan ge konserter eller visaftnar med Tornedals- och meänkielivisor och sånger, gärna också med inslag av den allmänsvenska fina viskultur som Taube och Bellman representerar. Mäkitalogården som ursprungligen uppfördes 1870 på backen Mäki mellan sjön Julkattenjärvi och Torneälv i byn, flyttades till Suupalo 1991, används som bagarstuga med servering vid olika sammankomster. 19

20 Avgränsningar Några detaljerade inventeringar av skogens kulturarv är ej gjorda annat än genom muntliga intervjuer med bl.a. SVS tjänstemän och tidigare skogsentreprenörer, bl.a. beroende på att under vintertid är det svårt med fältmässiga inventeringar. 2.4 Målgrupp Målgrupp är i princip hela samhället, besöksnäringen, kommun, skolor och lokalbefolkningen. Kulturarbetare, konstnärer och stipendiater mm. Alla organisationer och turismföretag som opererar i området samt tillresande busschartergrupper. Kommunens egna persontransportföretag är en viktig grupp Hembygdsföreningen kommer att ha servering, museum, guidade turer på älven och i skogen till gamla skogsarbetsplatser. Vid behov i samverkan med Vittangi Turism och Vittangi Värdshus ha övernattningsmöjligheter. Busschartergrupp 20