Ökad lagföring i ärenden som rör resande i sexuella övergrepp mot barn

Transkript

1 Ökad lagföring i ärenden som rör resande i sexuella övergrepp mot barn Rapport från projektet Oktober 2013

2 Innehåll Förord... 3 Sammanfattning av projektet och förslag på åtgärder Bakgrund och syfte/mål med projektet Projektets genomförande Information om projektet öka kunskapen 3 Sammanträffande med olika aktörer- NATIONELLT Barnrättsorganisationer 3.2 Departement 3.3 Centrum för Andrologi och Sexual medicin vid Karolinska universitetssjukhuset (CASM) 3.4 Kommentarer och slutsatser 4 Sammanträffande med olika aktörer- INTERNATIONELLT Eurojust 4.2 Europol 4.3 Nationella polisen i Holland 4.4 Interpol 4.5 IAP konferens i Thailand 4.6 Kommentarer och slutsatser 5 HANDLÄGGNING AV BARNSEXHANDELS-ÄRENDEN - underrättelsearbete och förundersökning samt erfarenhetsseminarium Rikskriminalpolisen, gruppen mot sexuella övergrepp mot barn och barnpornografi Allmänt Underrättelsearbete Nationell samordnare avseende sexuella övergrepp mot barn och barnpornografibrott 5.2 Rikspolisstyrelsen och IPO 5.3 Åklagarens roll som förundersökningsledare 5.4 Internationellt rättsligt samarbete 5.5 Erfarenhetsseminarium 5.6 Bildande av nätverk för kunskapsutbyte - samverkansgrupp 5.7 Kommentarer och slutsatser 2

3 Förord På Riksåklagarens vägnar beslutade överåklagare Björn Blomqvist den 1 oktober 2012 att ett projekt för att öka lagföringen i ärenden som rör resande i sexuella övergrepp mot barn skulle genomföras och att projektet skulle utföras vid Internationella åklagarkammaren i Stockholm. Slutlig avrapportering från projektet skall ske, såsom slutligen bestämts, senast den 31 oktober Projektet har letts av kammaråklagare Anna Lena Nilemar, Internationella åklagarkammaren i Stockholm, som projektledare och sammankallande. Övriga projektdeltagare har varit kammaråklagare Ylva Johansson och kammaråklagare Anne-Christine Maderud vid Internationella åklagarkammaren i Stockholm samt kriminalkommissarie Björn Sellström, som företrädare för gruppen mot sexuella övergrepp mot barn och barnpornografibrott vid Rikskriminalpolisen. Chefsåklagare Ola Laurell, Internationella åklagarkammaren i Göteborg har biträtt projektet. Härmed överlämnas slutrapport från projektet med redovisning över hur projektet har bedrivits och kommentarer samt synpunkter och förslag på åtgärder. Stockholm den 17 oktober 2013 Anna Lena Nilemar Ylva Johansson Anne-Christine Maderud Björn Sellström 3

4 Sammanfattning av projektet På Riksåklagarens uppdrag har vi genomfört ett projekt för ökad lagföring i ärenden som rör resande i sexuella övergrepp mot barn. Genomförandet, kommentarer och slutsatser redovisas i föreliggande rapport. Målet med projektet har varit att stärka och förbättra möjligheterna att upptäcka, utreda och att öka lagföringen i denna typ av ärenden. Syftet har bland annat varit att öka kunskapen om barnsexhandel, öka kompetensen att handlägga dessa ärenden, utveckla samarbetet med polisen och andra viktiga aktörer, både nationellt och internationellt samt att bilda ett nätverk för kunskapsutbyte. Brottsligheten avser sexualbrott begångna utomlands mot barn som saknar anknytning till Sverige av en gärningsman som har anknytning till Sverige. Gärningsmannens anknytning till Sverige kan vara någon av de former som anges i 2 kap brottsbalken och som innebär att svensk domstol kan döma efter svensk lag trots att gärningen är begången utomlands, så kallad extraterritoriell behörighet. Bakomliggande faktorer till genomförandet av projektet är bland annat att denna typ av brottslighet blivit uppmärksammad i den allmänna debatten samtidigt som flera svenska personer under de senaste åren gripits utomlands för denna brottslighet. FN:s barnrättskommitté har riktat viss kritik mot Sverige, varvid uttalats att Sverige måste bli bättre på att arbeta förebyggande och långsiktigt mot barnsexhandel samt det internationella samarbetet måste förbättras och att de personer som begått dess brott utomlands åtalas när de återvänder till Sverige. Även ECPAT har riktat kritik mot den svenska regeringen och andra myndigheter för bristande åtgärder mot barnsexhandel. Rättsväsendet har i den offentliga debatten fått kritik för att det bedrivits för få förundersökningar rörande barnsexhandels-ärenden och att för få förundersökningar lett till lagföring. Inledningsvis har vi konstaterat att barnsexhandels-ärenden är komplexa och eftersom brotten begås i tredje land föreligger många svårigheter vid hand-läggning av dessa ärenden. Det utsatta barnet finns utomlands med annat språk och annan kultur. Både hos polis, åklagare och domstol är målen resurs- och tidskrävande samt kräver särskild kompetens. I allmänna ordalag används ofta termen barnsexturism, som vi anser är ett missvisande begrepp. Internationellt används ofta beteckningen travelling child sex offenders som kan översättas med resande i sexuella övergrepp mot barn. Vi har valt att i rapporten undvika begreppet barnsexturism och kommer att alternera mellan barnsexhandel och resande i sexuella övergrepp mot barn. 4

5 Under arbetet med genomförandet av projektet har vi haft tre huvudinriktningar, nationellt, internationellt samt ärendenas handläggning hos polis och åklagare. Under den sistnämnda delen genomfördes ett erfarenhetsseminarium och det bildades också en permanent samverkansgrupp. I samband med olika utbildningar för polis och åklagare har vi spridit kunskap om barnsexhandelsärenden. Nationellt Nationellt har vi sammanträffat med olika aktörer som kan komma i kontakt med ärenden rörande barnsexhandel såsom företrädare för tre barnrättsorganisationer, Rädda Barnen, UNICEF och ECPAT. Vi har även sammanträffat med företrädare för Justitiedepartementet och Utrikesdepartementet och vid dessa möten diskuterat kunskapen om barnsexhandels-ärenden och vilka åtgärder som kan vidtas för att öka upptäckten av dessa brott. Slutligen har vi gjort ett besök på Centrum för andrologi och sexual medicin vid Karoliska universitetssjukhuset som dels driver en nationell hjälplinje mot sexuellt våld och för att förebygga sexuella övergrepp och dels bedriver ett preventivt program för behandling av personer med riskbeteende för att begå sexuella övergrepp. När det gäller barnrättsorganisationerna Rädda barnen och UNICEF är barnsexhandel inte en fråga som någon av de svenska delarna av organisationerna arbetar aktivt mot. En bidragande orsak härtill är att ECPAT engagerat sig starkt och gjort barnsexhandel till en av sina huvudfrågor. ECPAT har en mycket drivande roll i frågor rörande barnsexhandel och sprider kunskap, har kontakter med myndigheter, företrädare för näringslivet, resebyråer samt bankinstitut och påverkar härigenom det förändringsarbete som skett på området. Vid kontakterna med Justitiedepartementet framkom att en rad initiativ tagits i dessa frågor både från svensk sida och på EU nivå. EU-kommissionen har tagit initiativ till alliansen Global Alliance Against Child Sexual Abuse Online, som för närvarande har ett 50-tal länder anslutna. Syftet är att öka ansträngningarna för att identifiera, stödja, hjälpa och skydda denna typ av brottsoffer samt att öka ansträngningarna för att utreda sexualbrott på nätet och identifiera och lagföra gärningsmännen. Länderna skall vartannat år rapportera till den Globala alliansen om vidtagna åtgärder och vilka resultat som uppnåtts. En av initiativtagarna till alliansen är den svenska EU-kommissionären Cecilia Malmström. I Sverige pågår det vid Socialdepartementet en uppdatering av en ny handlingsplan mot människohandel och exploatering av barn. 5

6 Inom Utrikesdepartementet har frågan om barnsexhandel aktualiserats de senaste åren eftersom flera svenskar gripits utomlands för denna brottslighet. Utrikesdepartementet har i ett cirkulär från 1999 som skickats ut till de svenska utlandsmyndigheterna, Handläggning av ärenden rörande sexualbrott mot barn utomlands, givit direktiv om vad som förväntas av den svenska personalen. I vår kontakt med Utrikesdepartementet har behovet av en uppdatering diskuterats och initiativ för detta har tagits inom departementet. Vi har även erbjudit att Åklagarmyndigheten kan bistå med råd vid den kommande uppdateringen. Vid Centrum för Andrologi och Sexual medicin (CASM) bedrivs en nationell hjälplinje mot sexuellt våld och för att förebygga sexuella övergrepp. Vidare bedrivs där ett behandlingsprogram för personer med ett riskbeteende för att begå sexuella övergrepp. Det arbete som bedrivs vid enheten är en viktig komponent i arbetet mot sexuella övergrepp mot barn. Det är viktigt att kännedom sprids om såväl programmets existens som hjälplinjen. Verksamheten är alltjämt en försöksverksamhet och det är önskvärt att programmet permanentas. Internationellt Internationellt har vi besökt Eurojust, Europol och den nationella polisen i Holland samt sammanträffat med en svensk polis som arbetar för Interpol Bangkok i ett projekt som bekämpar den sexuella exploateringen av barn i nedre Mekongregionen. Inom Eurojusts organisation finns en kontaktpunkt, Contact Point for Child Protection (CPCP) som bland annat har som uppgift att samla in och identifiera bästa praxis och att dela erfarenheter som gjorts i operativa ärenden men det arbetet är ännu i sin linda. Någon kunskapsbank för samlad information och kunskap finns inte. Genom att samla en gedigen kunskapsbank och ge åklagarna i medlemsländerna möjlighet att få tillgång till denna information skulle arbetet avsevärt kunna underlättas. Det är vidare önskvärt att CPCP utvecklar ett nätverk av kontaktpunkter, med företrädare för myndigheter och organisationer i andra länder i såväl Europa som resten av världen, som kan bistå medlemsländerna i de operativa ärendena. Vid Europol handläggs frågor gällande barnsexhandel vid TWINS-enheten. Enheten driver inte några egna operativa utredningar utan stöttar och hjälper medlemsstaternas utredningar. Vid TWINS drivs ett projekt, Heaven, avseende travelling child sex offenders. Ett delmål för projektet är att skapa en databas, EIS, för att analysera och utbyta erfarenheter samt underrättelseinformation. 6

7 Denna driftsattes sommaren Informationen bygger dock på att medlemsländerna rapporterar information från operativa ärenden till Europol. European Financial Coalition (EFC) arbetar på Europanivå med bankerna för att förmå bankerna att neka att överföra bland annat betalningar av sexuella tjänster på nätet. Detta är ett pågående arbete inom bland annat Europol. Likaså är Europol involverad i ovan nämnda Global Alliance Against Child Sexual Abuse Online, som startade i december Vid besök hos den nationella polisen i Holland konstaterades att arbetet vid den enhet som utreder barnsexhandels-ärenden bedrivs på ungefär samma sätt som vid den grupp vid Rikskriminalpolisen som exklusivt utreder de svenska ärendena samt att endast ett fåtal holländska ärenden lett till åtal. Ett multidisciplinärt angreppssätt, byggande av nätverk med regelbundna möten och vinsten med att sammanföra flera experter i ett team synes vara framgångsfaktorer. Interpol driver i Sydostasien ett projekt inom ramen för Projekt Childhood avseende Kambodja, Laos, Vietnam och Thailand med syfte att bekämpa den sexuella exploateringen av barn i nedre Mekongregionen. Detta är ett värdefullt bidrag i kampen mot denna typ av brottslighet. Den svenska delegationen vid Internationella Åklagarföreningens (IAP) konferens i Thailand har knutit kontakter med olika personer i Sydostasien just med bäring på samarbete i ärenden om sexualbrott mot barn. Detta är värdefullt och det innebär att det blir lättare att få en ingång genom en kontakt i aktuellt land. Handläggning av barnsexhandelsärenden Beträffande handläggning av barnsexhandels-ärenden hos polis och åklagare i Sverige har vi sammanträffat med medarbetare vid Rikskriminalpolisens grupp mot sexuella övergrepp mot barn och barnpornografibrott, Barnpornografigruppen. Vi har även besökt Rikspolisstyrelsen och IPO (enheten för polisiärt polissamarbete). Ett erfarenhetsseminarium har anordnats för kunskapsutbyte mellan poliser från Rikskriminalpolisen och åklagare från de Internationella åklagarkamrarna. I samband med detta bildades en permanent samverkansgrupp för fortsatt utbyte av kunskap, erfarenheter och arbetsmetoder. Genom inrättandet av Barnpornografigruppen finns det i realiteten möjligheter att utreda brott begångna av resande i sexuella övergrepp mot barn. Gruppen har ett exklusivt ansvar för barnsexhandels-ärenden inom polisen, både avseende underrättelseinformation och utredningsansvar. Härigenom samlas erfarenhet och kunskap på en och samma enhet, vilket medför en effektiv handläggning. Från att 7

8 det i Sverige tidigare endast fanns en fällande dom från 1995, där en svensk man dömdes för sexuellt umgänge med barn och försök därtill avseende en pojke i Thailand, har det under tiden meddelats tre fällande domar där svenska män dömts för övergrepp i Filippinerna. Utredningarna avseende dessa tre mål har i sin helhet handlagts vid Barnpornografigruppen. Det är angeläget att barnsexhandels-ärenden lottas på en liten grupp särskilt utpekade åklagare vid de Internationella åklagarkamrarna vilket för närvarande görs. De åklagarna som deltog vid erfarenhetsseminariet är av uppfattningen att det alltid skall utses en andreåklagare i dessa ärenden. Genom att dessa utredningar normalt kräver internationellt samarbete och internationell rättslig hjälp till annat land tar ofta utredningarna lång tid. Eftersom det andra landet oftast är land utanför Europa måste rättshjälpsansökan skickas genom Justitiedepartementet, internationella enheten BIRS. Vi föreslår ett möte vid personalen vid BIRS för att diskutera dessa ärendens handläggning i syfte att uppnå en snabbare handläggning och om möjligt ha en utsedd kontaktperson på BIRS. Det underrättelsearbete som bedrivs vid Barnpornografigruppen innebär bland annat bearbetning av tips och granskning av barnpornografiskt material. Inom polisens seriebrottssatsning har en nationell samordnare avseende barnpornografibrott utsetts. Denne samordnare är knuten till Barnpornografigruppen. Vid Rikskriminalpolisen finns både den nationella och den internationella bilddatabasen. Granskningen av bilder tar mycket resurser. Varje bild visar övergrepp på barn och visar alltså en brottsplats. Det är angeläget att polisen har resurser för att utreda brotten med avseende på var övergreppen har skett, i vilket land och i vilken miljö samt vem som är offer och vem som är förövare. Angående denna identifiering finns ett upparbetat internationellt polissamarbete mellan olika länder. Information har också inhämtats angående systemet ECRIS (European Criminal Records Information System). Detta är ett digitalt system mellan EU-länderna och innebär för Sveriges del att när svenska medborgare döms i annat EU-land skall Sverige underrättas om domen. Det vore önskvärt att även en dom avkunnad i annat land utanför EU registreras i det svenska belastningsregistret (BR). I projektarbetet anordnades ett erfarenhetsseminarium med Barnpornografigruppens egen personal, åklagare från Internationella Åklagarkamrarna Stockholm och Malmö samt en representant från Riksåklagarens kansli. Syftet med seminariet var att utbyta erfarenheter och diskutera arbetsmetoder samt bilda ett permanent nätverk. Vid seminariet diskuterades 8

9 bland annat de tre ovan nämnda domarna från med förundersökningarna som legat till grund för åtal. Samtliga utredningar gällde gärningar som skett på Filippinerna. Polis och åklagare har i alla tre fallen rest till Filippinerna och genomfört utredningsåtgärder. Erfarenheter från dessa resor samt handläggningen i övrigt, bland annat i samband med rättegångarna, diskuterades. De frågor som togs upp var bland annat förhör med barn och övriga bevispersoner, lämplig förhörsmiljö, teknikansvarighet, tolkfrågan, offentlige försvararens roll, målsägandebiträdets eller särskild företrädares roll, användningen av förhör på videolänk vid huvudförhandlingen samt vikten av att den nordiska sambandspolisen är involverad i ärendet. Som framgångsfaktorer i ärendena angavs bland annat att det är angeläget att det finns sambandspoliser på plats i det andra landet som skyndsamt kan hjälpa till med internationella kontakter, att det är viktigt att utredningspersonal och åklagare skyndsamt kan resa till brottsplatsen i det andra landet och bedriva utredning på plats, att det är viktigt att undersöka möjligheten att hålla förhör med bevispersoner via videolänk under huvudförhandlingen i Sverige samt att det är viktigt med en tidig och nära dialog med aktuell domstol i Sverige. Vid erfarenhetsseminariet rådde enighet om att det är angeläget att återkommande erfarenhetsseminarier hålls för att utbyta erfarenheter och utveckla metoder för handläggning av ärenden angående resande i sexuella övergrepp på barn. Som ett led i detta har vi i enlighet med ett av projektets mål bildat en samverkansgrupp, ett nätverk för kunskapsutbyte. Sammanfattningsvis har vi konstaterat att Sverige vid en internationell jämförelse med övriga länder i Europa förefaller ligga långt fram genom att ha avsatt särskilda resurser för bekämpningen av denna typ av brottslighet. Sverige har en bra utvecklad polisorganisation för hantering av barnsexhandels-ärenden då polisarbetet har samlats på en enhet vid Rikskriminalpolisen. Likaså har Åklagarmyndigheten en god organisation för hantering av barnsexhandels-ärenden genom att de handläggs vid de internationella åklagarkamrarna. Detta möjliggör att det i Sverige finns goda förutsättningar för att effektivt hantera förundersökningar och därpå följande lagföringar gällande barnsexhandels-ärenden. Vi kan också konstatera att kunskapen om barnsexhandel är god inom barnrättsorganisationerna och Justitie- och Utrikesdepartementen samt att man samverkar med varandra och med rättsväsendet. Det är också glädjande att se att många nya initiativ tillkommit både i Sverige och på EU-nivå för att arbeta mot barnsexturism och sexuella övergrepp på barn som sker via Internet. Genom dessa åtgärder stärks och utvecklas det internationella samarbetet. 9

10 Förslag på åtgärder Vad som ovan anförts är positivt, men mycket återstår att göra och vi ser goda möjligheter till ytterligare förbättringar. För att följa upp slutrapporten från projektet och för att förbättra arbetet med handläggning av barnsexhandelsärenden hos polis och åklagare har vi förslag på följande åtgärder: Uppföljning av uppdateringen av cirkuläret Handläggning av ärenden rörande sexualbrott mot barn utomlands som beskrivs under rubriken Utrikesdepartementet Vidare kontakt med Centrum för Andrologi och Sexual medicin vid Karolinska universitetssjukhuset (CASM) för uppföljning samt information om CASM:s verksamhet Uppföljning av polisens rutiner för rapportering av information och ärenden till Europol Uppmaning till svenska desken vid Eurojust att verka för att enheten Contact Point for Child Protection (CPCP) vid Eurojust utvecklar sitt arbete och samlar erfarenheter från de olika medlemsländerna i en kunskapsbank och utvecklar ett närverk av kontaktpunkter i Eurojusts medlemsländer Möte mellan Åklagarmyndigheten och personalen vid BIRS för att diskutera handläggningen av barnsexhandels-ärenden i syfte att effektiversera handläggningen av rättshjälpsframställningar i dessa ärenden samt önskemål om en kontaktperson vid BIRS Gemensam utbildning för polis och åklagare för att sprida kunskap om barnsexhandels-ärenden och information om barnpornografigruppens exklusiva utredningsansvar för dessa ärenden Orgelbundet återkommande erfarenhetsseminarier för den bildade samverkansgruppen samt att klarläggande av frågan om vem som är sammankallande samt att de personer som ingår i samverkansgruppen namnges En översyn av polisens rutiner vid bildgranskning i syfte att öka identifieringen av brottsoffer/gärningsmän Utökade befogenheter i barnsexhandels-ärenden för målsägandebiträde/särskild företrädare angående handläggningen av eventuellt utdömt skadestånd till målsäganden Utökad kontakt och information till de nordiska sambandspoliserna angående barnsexhandels-ärenden, eventuellt vid de möten för dem som regelbundet sker i Sverige. 10

11 1 Bakgrund och syfte/ mål med projektet Målet med projektet har varit att stärka och förbättra möjligheterna att upptäcka, utreda och att öka lagföringen beträffande ärenden som rör resande i sexuella övergrepp mot barn utomlands. Projektets syfte har varit att öka kunskapen om företeelsen och kompetensen att handlägga ärendetypen, utveckla samarbetet med polisen och andra viktiga aktörer nationellt och internationellt samt bilda nätverk för kunskapsutbyte. Genom en utveckling av organisation, kunskaper och arbetsmetoder, ökad samverkan och samarbete, nationellt och internationellt, kan underlagen för beslut om förundersökning förbättras varigenom möjligheterna att uppnå en ökad lagföring i Sverige eller i annat land blir större. Barnsexhandels-ärenden är komplexa och svårigheter föreligger bland annat eftersom brotten begås i tredje land och att utsatt/utsatta barn finns utomlands med annat språk samt annan kultur. Utredningarna är resurs- och tidskrävande samt kräver särskild kompetens hos polis, åklagare och domstol. Det är viktigt att arbetet för att stävja barnsexhandeln bedrivs uthålligt. Inledningsvis kan konstateras att olika begrepp används för att urskilja den här avsedda ärendetypen. Vad som avses är sexualbrott begångna utomlands mot barn som saknar anknytning till Sverige av en gärningsman som har anknytning till Sverige. Gärningsmannens anknytning till Sverige kan vara någon av de former som anges i 2 kap brottsbalken och som innebär att svensk domstol kan döma efter svensk lag trots att gärningen är begången utomlands, så kallad extraterritoriell behörighet. I allmänna ordalag används ofta termen barnsexturism, som vi anser är ett missvisande begrepp. Internationellt används ofta beteckningen travelling child sex offenders som kan översättas med resande i sexuella övergrepp mot barn. Vid Rikskriminalpolisens IT sektion finns den utredningsgrupp som nationellt utreder den aktuella ärendetypen. Denna Barnpornografigrupp har inom polisen exklusiv behörighet och utreder samtliga utredningar av denna ärendetyp i Sverige. De poliser som ingår i gruppen använder oftast begreppet barnsexhandel. Vi har valt att i rapporten undvika begreppet barnsexturism och kommer att alternera mellan barnsexhandel och resande i sexuella övergrepp mot barn. FN:s barnrättskommitté har riktat viss kritik mot Sverige. I rapporter med slutsatser 2009 och 2011 uttalades det bland annat att Sverige måste bli bättre på 11

12 att arbeta förebyggande och långsiktigt mot barnsexhandel och att i detta sammanhang förstärka det internationella samarbetet genom multilaterala, bilaterala och internationella överenskommelser samt att konsekvent åtala dem som begår dessa brott när de återvänder till Sverige. Sverige har under 2012 lämnat sin femte periodiska rapport till FN:s kommitté för barns rättigheter om barnkonventionens genomförande under I rapporten redogör Sverige för åtgärder som vidtagits till följd av den tidigare kritiken. Som sådana åtgärder redovisas bildandet av den ovan nämnda särskilda utredningsgruppen vid Rikskriminalpolisen samt två domar i Sverige, där svenskar dömts för sexualbrott utomlands. Vidare nämns att Utrikesdepartementets råd inför utlandsresa har kompletterats med information om att det är straffbart att utomlands ha sexuella kontakter med barn och att detta kan leda till polisanmälningar både utomlands och i Sverige samt med information om hur och vart man som enskild kan anmäla om man under en utlandsresa gör iakttagelser som föranleder misstankar om sexualbrott mot barn. Därtill redogörs för regeringens initiativ till dialogmöten för aktörer inom resebranschen samt Sveriges initiativ till det EU-projekt mot barnsexhandel, som omnämndes vid vårt besök vid Justitiedepartementet (se vidare avsnitt 3.2). Även ECPAT har riktat kritik mot den svenska regeringen och andra myndigheter för bristande åtgärder mot barnsexhandel. Rättsväsendet har i den offentliga debatten fått kritik för att det bedrivits för få förundersökningar rörande barnsexhandels-ärenden och att få förundersökningar lett till lagföring. Utvecklingscentrum Göteborg har mot den bakgrunden genomfört en granskning av ärendetypen. Härvid har noterats att specialkompetens och nära samarbete mellan polis och åklagare samt tidig ansökan om rättslig hjälp är framgångsfaktorer. Vidare har Utvecklingscentrum Göteborg utarbetat ett metodstöd för handläggning av barnsexhandels ärenden genom RättsPM 2013:3, Resande i sexuella övergrepp mot barn. Av denna framgår konkreta anvisningar för handläggningen av aktuella ärenden. 12

13 2 Projektets genomförande Det övergripande syftet med projektet är, som framgår av namnet, att genom olika åtgärder öka upptäckten av barnsexhandels-ärenden och genom effektivare förundersökningar få till stånd en ökad lagföring i Sverige eller i annat land. Inom projektet har vi identifierat ett antal olika spår eller infallsvinklar som vi har följt. Vi har arbetat efter tre olika huvudinriktningar, nationellt, internationellt och ärendenas handläggning hos polis och åklagare. Nationellt har vi sammanträffat med olika aktörer som kan komma i kontakt med ärenden rörande barnsexhandel såsom företrädare för tre barnrättsorganisationer, Rädda Barnen, UNICEF och ECPAT samt med företrädare för Justitiedepartementet och Utrikesdepartementet för att diskutera kunskapen och åtgärder angående barnsexhandels-ärenden. Internationellt har vi sammanträffat med en företrädare för Interpol och vidare besökt Eurojust, Europol och den nationella polisen i Holland. Angående barnsexhandels-ärendenas handläggning hos polis och åklagare i Sverige har vi sammanträffat med den nationella samordnaren avseende sexuella övergrepp på barn och barnpornografibrott samt den polis som svarar för bearbetning av underrättelseinformation, båda vid Rikskriminalpolisens grupp mot sexuella övergrepp mot barn och barnpornografibrott. Vi har även besökt Rikspolisstyrelsen och IPO (enheten för polisiärt polissamarbete). Vidare anordnades ett erfarenhetsseminarium för kunskapsutbyte mellan poliser från Rikskriminalpolisens grupp mot sexuella övergrepp mot barn och barnpornografibrott och åklagare från Internationella åklagarkammare. I samband med detta bildades ett nationellt nätverk för fortsatt kunskaps-och erfarenhetsutbyte (se vidare avsnitt 5.3). 13

14 2.1 Information om projektet öka kunskapen I samband med utbildningar för polis och åklagare har vi haft möjlighet att sprida kunskap om barnsexhandelsärenden och aktuellt projekt. Detta har skett bland annat vid erfarenhetsseminarier för de tre Internationella åklagarkamrarna Stockholm, Göteborg och Malmö samt i samband med utbildning angående rättshjälp med mera för åklagare vid de lokala åklagarkamrarna inom Stockholms Internationella åklagarkammares område. Även vid Rikskriminalens IT-brottsrotels årliga konferens har information lämnats för polis- och åklagarpersonal. 14

15 3 Sammanträffanden med olika aktörer- NATIONELLT 3.1 Barnrättsorganisationer Rädda Barnen Den 14 maj 2013 besökte vi svenska Rädda Barnens huvudkontor i Sundbyberg där vi togs emot av verksamhetsledaren för Sverigeprogrammet tillika chef för behandlingsverksamheten, Anna Norlén och Karin Fagerholm, jurist och tematisk rådgivare. Svenska Rädda Barnen ingår i internationella Rädda Barnen (International Save the Children Alliance), en ideell medlemsorganisation som gått från att ha varit en insamlings och välgörenhetsorganisation till att bli en barnrättsorganisation. Sverige driver starkt frågan om rättighetsperspektivet och det bedrivs ett påverkansarbete bland annat för att förändra lagstiftningen och förbättra villkoren för barn i utsatta livssituationer. Ett exempel är att Rädda Barnen varit drivande i barnahusfrågor. Sverigeprogrammet innefattar även en behandlingsverksamhet. Det finns inom Rädda Barnen erfarenhet av behandling av barn som utsatts för sexuella övergrepp. Den första mottagningen för pojkar som utsatts för sexuella övergrepp startades av Rädda Barnen. Det bedrivs ingen systematisk eller strukturerad aktivitet med bäring på resande i sexuella övergrepp mot barn men man tar stark ställning mot företeelsen. Genom det internationella programmet arbetar Rädda Barnen mot sexuellt våld utövat mot barn i kris och katastrof. Enligt en rapport från Rädda Barnen 2013 är det barnen som drabbas mest av sexuellt våld i konfliktområden. Man är väl medveten om problematiken med att det finns hjälparbetare som begår sexuella övergrepp mot barn. Rädda Barnen kräver att den som inom deras organisation ska arbeta med eller kommer i kontakt med barn ger in sitt brottsregisterutdrag och att ett antal etiska riktlinjer följs. Save the Children har program för barnskydd och barnsäkerhet i samtliga verksamheter som man är inblandad i. Europarådet har tagit fram riktlinjer för ett barnvänligt rättsförfarande som dock inte är bindande. Rädda Barnen samverkar bland annat med BRIS, UNICEF och ECPAT. 15

16 UNICEF Den 14 maj 2013 besökte vi UNICEF Sverige och sammanträffade med programchefen Christina Heilborn. UNICEF, FNs barnfond, finns i nästan alla världens länder. I Sverige arbetar UNICEF huvudsakligen med insamling och opinionsbildning. Utgångspunkten är vad FNs barnrättskommitté uttalar och man driver frågan om barnkonventionens status som man vill se upphöjd till svensk lag. Flyktingfrågor, socialt utanförskap och människohandel är några av huvudfrågorna för det svenska arbetet. Resande i sexuella övergrepp mot barn är ingen direkt fråga som UNICEF i Sverige arbetar med. Anledningen till detta är att man vet att ECPAT i Sverige är starka och drivande på detta område. Däremot arbetar UNICEF globalt med frågan om sexuell exploatering av barn. För att skydda barn mot övergrepp och utnyttjande arbetar man med bland annat information i riskområden och utbildning till rättsväsendet. ECPAT Den 22 oktober 2012 besökte vi ECPAT Sverige i Stockholm där vi togs emot av Lars Arrhenius, Amanda Nilsson och Joanna Wester. ECPAT är en internationell ideell organisation, så kallad NGO (Non Governemental Organisation), med visionen att skapa En värld utan barnsexhandel, vilket inkluderar att man arbetar även mot människohandel av barn och barnpornografi (spridande av övergreppsbilder på barn). ECPAT bildades 1990 och finns idag representerad med underavdelningar i ett 70- tal länder varav Sverige är ett. Huvudkontoret finns i Bangkok. ECPAT Sverige arbetar som lobbyingorganisation med målsättningen att Sveriges regering ska prioritera arbete mot svenskars sexuella övergrepp på barn utomlands minska efterfrågan på och minska lönsamheten för spridande av övergreppsbilder barns särskilt utsatta situation i människohandel uppmärksammas och att åtgärder vidtas efterfrågans roll (avseende dessa brott mot barn) uppmärksammas ECPATS målgrupper i detta arbete är politiker, rättsväsendet och utvalda grupper inom näringslivet. Arbetet bedrivs genom att sprida kunskap för att höja den allmänna kunskapsnivån och öka medvetandet för aktuella frågor. ECPAT belyser särskilt barnperspektivet och försöker fokusera på den kommersiella aspekten och den efterfrågan som motiverar brotten. 16

17 Man vill upptäcka brister och sprickor i rådande system samt initiera ny forskning. En del i arbetet är att verka för förbättrat samarbete mellan olika berörda aktörer. Exempel på detta är att man åstadkommit samverkan med näringslivet och svenska myndigheter, vilket bland annat lett fram till att en uppförandekod mot barnsexturism för researrangörer etablerats, att samarbete initierats med färjerederier som trafikerar Östersjön, att barnpornografiska webbsidor på Internet blockeras av It-företag samt till en svensk finanskoalition för att förhindra överföringar/betalningar för barnpornografi och barnsexhandel. ECPAT har en hotline dit allmänheten om så önskas även anonymt - kan ringa eller maila in tips. Dessa tips förmedlas sedan vidare till behörig polis vid Rikskriminalpolisen. ECPAT har en svensk hemsida med information och länkar, men distribuerar också regelbundet ett nyhetsbrev. År 2008 lät ECPAT ta fram forskningsrapporten Om barnsexturism/svenskars sexuella exploatering av barn i andra länder skriven av Christian Diesen & Eva Diesen, Juridiska Institutionen, Stockholms Universitet. I denna rapport kritiseras svenskt rättsväsende för att inte utreda och lagföra brott begångna av resande i sexuella övergrepp mot barn. Ärenden under perioden har granskats och man konstaterar bland annat att utredningarna varit bristfälliga, att begäran om internationell rättslig hjälp endast förekommit undantagsvis och att inget ärende under perioden lett till åtal. Svenska ECPAT har också initierat filmen När ingen ser som handlar om barnsexhandel ibland annat Rumänien, Kambodja, Sydsudan och Sverige. Filmen har premiär hösten 2013 och kommer att finnas tillgänglig på Internet. På fråga om några länder är mer frekvent förekommande som destinationsland för resande i sexuella övergrepp mot barn angavs att dessa brott sannolikt begås i väldigt många länder. Många svenskar reser till Sydostasien och problemet har bland annat genom information och utbildning av lokala frivilligorganisationer fått mycket uppmärksamhet där. Som framgår av filmen När ingen ser finns problemet i många länder och i alla världsdelar. Tillgången på barn och möjligheten att resa och kommunicera är sannolikt det som styr. 17

18 3.2 Departement Justitiedepartementet Den 18 april 2012 sammanträffade vi med Henrik Sjölinder vid Polisenheten på Justitiedepartementet för att få information om departementets och EU:s aktiviteter och förhållande till frågan om barnsexhandel. Kompletterande kontakter har sedan tagits med Henrik Sjölinder i september 2013 för en uppdatering av departementets arbete och arbetet inom EU med barnsexhandelsfrågan. Vid vårt möte framförde Henrik Sjölinder att den svenska uppfattningen om behovet av att bekämpa fenomenet resande i sexuella övergrepp på barn inte riktigt har fått fäste på EU-nivå och att frågan därför bör lyftas fram också på en politisk nivå. Han påpekade att såväl Europol som Eurojust samt ett fåtal länder agerar i frågan. På svenskt initiativ har ett antal länder och organisationer inom EU, bland annat England och Nederländerna samt Europol och Eurojust, ingått partnerskap och ansökt om finansiering hos EU-kommissionen för ett gemensamt projekt kallat Towards Global EU Action against Child Sex Tourism, med syfte att kartlägga problem och behov samt hitta möjliga vägar för att initiera förändring. Vid vår fortsatta kontakt med Henrik Sjölinder har vi fått information om att EUkommissionen inte har ansett det föreslagna projektet stödberättigat. Justitiedepartementet ser dock alltjämt behovet och arbetar vidare med frågan. EU-kommissionen har genom Global Alliance Against Child Sexual Abuse Online, tagit ett initiativ mot övergreppsbilder på barn, barnpornografi, på Internet. Den svenska EU-kommissionären Cecilia Malmström tillsammans med USAs justitieminister Eric Holder är initiativtagare till detta. Alliansen grundas på en deklaration enligt vilken deltagarna gör ett åtagande att arbeta mot de målsättningar som tagits fram och att rapportera kring detta. Syftet är att öka ansträngningarna för att identifiera, stödja, hjälpa och skydda denna typ av brottsoffer samt att öka ansträngningarna för att utreda sexualbrott på nätet och identifiera och lagföra gärningsmännen. Man vill också öka medvetandegraden om denna typ av brottslighet hos barn, föräldrar, lärare och allmänheten samt försöka minska tillgängligheten av barnpornografiska bilder på nätet. Alliansen, som startades i december 2012, har nu ett 50-tal anslutna länder varav 27 är EUs medlemsstater. Länderna skall vartannat år rapportera till den Globala alliansen om vidtagna åtgärder och vilka resultat som uppnåtts. 18

19 Sverige har i april 2013 lämnat sin första Contribution till Global Alliance (Ju 2012/7246/ PO) i vilken Sverige särskilt utpekar två problemområden som Sverige vill fokusera på, barnsexturism och sexualbrott mot barn styrda av förrövaren genom web-kamera, så kallade CAM- shower. Avseende barnsexturism vill Sverige att man ska starta ett EU-finansierat projekt med ett liknande innehåll som ovan nämnda partnerskap Towards Global EU Action against Child Sex Tourism. En önskan är att ett sådant projekt skulle involvera alla EU:s medlemsländer samt även övriga länder som anslutit sig till den Globala alliansen. Angående CAM- shower, som innebär att en gärningsman via web-kamera styr en medgärningsman i ett annat land att utföra sexuella övergrepp på barn, synes detta vara en ny typ av brottslighet som Sverige vill sprida kunskap om. Vidare har EU genom ett beslut i Rådet fastlagt strategiska mål för en kommande fyraårsperiod med början I dessa nämns bland annat att minska och bekämpa internetrelaterad brottslighet och människohandel. Barnsexhandel, i synnerhet med koppling till Internet som på många sätt är att likställa med en omvänd människohandel, kan komma att bli en del i detta. Rådet arbetar genom COSI (Den permanenta arbetsgruppen för intern säkerhet) med att ta fram handlingsplaner för hur man ska uppnå målen. I Sverige arbetar Socialdepartementet med att ta fram ett utkast till en Handlingsplan mot människohandel och exploatering av barn, som är en uppdatering av den tidigare Nationella handlingsplanen mot sexuell exploatering av barn från Planen avses bli mer omfattande än den tidigare och avses innefatta alla former av utnyttjanden av barn samt beräknas vara klar i början av Vid mötet med Sjölinder fick vi också del av ett cirkulär från Utrikesdepartementet (UD) Handläggning av ärenden rörande sexualbrott mot barn utomlands daterat , som utsänts till samtliga svenska utlandsmyndigheter. Syftet med cirkuläret är att informera svensk utlandspersonal om hur man ska agera då man får information om att en svensk medborgare begått sexualbrott utomlands. Vid genomläsning konstaterades att dokumentet innehöll värdefull information, men att det inte var uppdaterat i enlighet med bland annat ny lagstiftning. Utrikesdepartementet Den 31 maj 2013 besökte vi ambassadören för traffickingfrågor Hans Lundborg, Utrikesdepartementet, som arbetar huvudsakligen med frågor rörande människohandel men även med barnsexhandel. Lundborg berättade att frågan med barnsexhandel har aktualiserats de senaste åren eftersom flera svenskar gripits utomlands för aktuell brottslighet. Enligt den normala handläggningen får den 19

20 svenska ambassaden i aktuellt land information när en svensk medborgare har gripits/arresterats. Hur denna information sedan hanteras av ambassaden var något oklart. Vi diskuterande behovet av en uppdatering av cirkuläret Handläggning av ärenden rörande sexualbrott mot barn utomlands som 1999 upprättats av enheten för folkrätt, mänskliga rättigheter och traktaträtt vid Utrikesdepartementet. Av cirkuläret framgår att utlandsmyndigheten bör bistå lokala ansvariga undersökningsledare med information om svensk lagstiftning och kontakter med Riksåklagaren och andra eventuella undersökningsledare i Sverige när en svensk medborgare misstänks för denna typ av brottslighet. Cirkuläret har skickats ut till samtliga utlandsmyndigheter. Hans Lundborg ställde sig mycket positiv till att uppdatera cirkuläret för att sedan på nytt skicka ut det till samtliga utlandsmyndigheter. Eftersom SIDA numera är sammanslaget med utlandsbeskickningarna skulle cirkuläret även nå dessa utlandsanställda. 3.3 Rapport från besök på Centrum för Andrologi och Sexual medicin vid Karolinska universitetssjukhuset (CASM) Den 18 juni 2013 besökte vi Huddinge sjukhus där vi sammanträffade med bland andra Katarina Öberg, legitimerad psykolog och legitimerad psykoterapeut. År 2011 beviljades CASM medel för att etablera och utveckla en nationell hjälplinje mot sexuellt våld samt för att förebygga sexuella övergrepp. Preventell, hjälplinjen vid oönskad sexualitet, öppnades i mars 2012 och har under det första året mottagit 350 samtal. Den riktar sig till personer som utövar eller riskerar att utöva sexuellt våld i vid bemärkelse, närstående till dessa samt andra som konfronteras med sexuell övergreppsproblematik och som för egen eller annans del hyser oro och vill ha hjälp. Vid CASM bedrivs ett preventivt program för behandling av personer med ett riskbeteende för att begå sexuella övergrepp. Även personer som dömts eller är föremål för pågående brottsutredning är välkomna att delta. Av de hittills hjälpsökande är 16 % dömda för sexualbrott, varav några begångna mot barn. Därtill kommer de som dömts för andra brott inkluderande barnpornografibrott. Den senare gruppen utgör 19 % av de hjälpsökande. All behandling anpassas efter den sökandes behov och den är helt frivillig. Behandling erbjuds i form av kontakt med psykiatriker, psykolog samt läkemedel. 20