KyrkA och samhälle ur kvinnors perspektiv :: NUMMER 3/10. tema: makt åt världens kvinnor

Transkript

1 KyrkA och samhälle ur kvinnors perspektiv :: NUMMER 3/10 tema: makt åt världens kvinnor

2 Nyhetsbrev från Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd, SEK Innehåll 2 Kortnytt 3 Ledaren Carin Gardbring 4 Projekt Fredbygge Resolution år 6 FNs kvinnokonvention 7 Feministisk bibeltolkning 8 Recension Kampen går vidare 9 Kvinnor, makt och Moder Jord 10 Nordisk Kvinnokonferens i Norge 12 Recension Oreda i skapelsen 13 Recension På väg mot verkligheten 14 Rapport från IKETH Rapport från EFECW 16 Artikelserie: Kvinnor och tro 17 Filmrecension 18 Kalendarium 19 Världens fest i Växjö kortnytt Kvinnorna och makten Temat för detta nummer av ELSA präglas av att det gått tio år sedan FNs säkerhetsråd antog resolution 1325 som talar om kvinnors utökade roll i förebyggande arbete och freds- och konflikthantering. Vad har hänt under dessa tio år? Hur ser det ut för världens kvinnor 2010, har vi halva makten? Utifrån olika infallsvinklar har vi velat ge glimtar om hur världens kvinnor, har det med makten. Slutsatsen är att mycket har hänt men att mycket fortfarande finns att göra. Ny svensk ordförande i EFECW Under Ecumenical Forum of European Christian Womens generalkonferens i Loccum, Hannover i Tyskland, valdes en ny styrelse. EFECW är den enda ekumeniska organisation som samlar alla kyrkofamiljerna, därför har man också tre ordföranden för att säkra balansen mellan kyrkofamiljerna. Under konferensen i år valdes till ordförande Martina Heinrichs från Nederländerna, katolik (omval), Vivie Mavroska från Grekland, grekisk ortodox (nyval) och Annika Damirjian från Sverige, baptist (nyval). Framsidan Bilden föreställer Jasmine Khoury, Aya Levy och Frida Karlsson från Projekt Fredbygge (se sidan 4-5). Bilden är tagen av Frida Karlsson. Tidningen har fått sitt namn efter Elsa Cedergren, född Bernadotte, initiativtagare till Kristna Kvinnors Samarbetskommitté, föregångaren till Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd. Hon var SEK:s första ordförande och avled 1996, 103 år gammal. ELSA vill spegla läget inom kyrkor och samhälle ur kvinnoperspektiv. För enskilda artiklar svarar respektive författare. Ansvarig utgivare: Birgitta Larsson Redaktör: Annika Damirjian tel Redaktionskommitté: Madeleine Fredell, Ragnhild Greek, Susanne Rodmar, Hanna Stenström, Mariann Sönnebo. Grafisk form: Rebecka Hellquist För adressändring och prenumerationsärenden, kontakta SEK, Sundbyberg, tel: , e-post: sek@ekuc.se Material till ELSA nr 4, 2010 Manusstopp: 8/ Sänds till: SEK, Ekumeniska Centret, SUNDBYBERG, sek@ekuc.se Elsa nr 4: Utkommer vecka 49 Annonser: Annika Damirjian, De fyra senaste protestantiska ordförandena inom EFECW. Från vänster Ragni Lantz, Sverige ( ), Inge Schintlmeister, Österrike ( ), Dorothy Knight, Storbritannien ( ) och nyvalda Annika Damirjian, Sverige (2010 ) Lusten att leda Kvinnor och ledarskap Seminarium på Sigtunastiftelsen lördagen den 16 oktober klockan Fyra kvinnor med bred kunnighet och kompetens att leda kommer samtala om sitt ledarskap. De kommer att delge sina erfarenheter, ge tips och rekommendationer för dem som befinner sig i en ledarskapsposition eller är på väg in i en uppgift. Varifrån kommer lusten att leda? Vad är ledarskap egentligen? Hur kan vi stötta och uppmuntra varandra och varifrån kommer kraften att orka när det blir tungt? Finns det en andlig dimension i ledarskapet? Det är några av de många frågor vi kommer att diskutera under seminariet. Under dagen medverkar: AnnBritt Grünewald, fd fängelsechef, föreläsare och debattör Ebba Lindsö, civilekonom, företagsledare, journalist och kristdemokratisk politiker Gertrud Åström, samhällsvetare, föreläsare och expert på jämställdhet Lisbeth Gustafsson, moderator under dagen, journalist och kultursekreterare på Svenska kyrkan Kostnaden för dagen är 100 kr och då ingår lunch och fika. För mer information och anmälan, kontakta Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd, generalsekreterare Annika Damirjian, eller e-post sek@ekuc.se Välkommen! Dagen arrangeras av Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd tillsammans med Sigtunastiftelsen Elsa nr Kyrka och samhälle ur kvinnors perspektiv

3 LEDAre Carin Gardbring, ordförande Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd Makt åt världens kvinnor Alla människor vill äga sina liv. Om de får chansen. Alla människor har mod och kraft att utvecklas. Om de får möjligheten. Kvinnor utmanar tradition och maktordning för sitt eget och familjens bästa. Utbildning har gett dem mer inflytande och större ekonomiskt oberoende. Utbildade kvinnor skapar säkerhet för sina familjer och sina sociala sammanhang. Ett av FNs mål är att främja kvinnors makt. Trots det är fattiga kvinnor och flickor fortfarande världens mest utsatta. Varje dag förnekas de sina rättigheter, och diskrimineringen av dem är en viktig orsak till fattigdom hölls det första mötet om kvinnors mänskliga rättigheter och särskilt rösträtten i en metodistkyrka i staten New York. Kvinnorörelsen för rösträtt var en av de stora samhällsrörelserna i slutet på 1800-talet och början av talet. Kvinnor har idag formellt rösträtt även om det tog tid. Det demokratiska genombrottet gav ökade demokratiska fri- och rättigheter för både kvinnor och män. Kvinnorna organiserade sig aktivt i arbetet för fred och var drivande vid tillkomsten av Nationernas förbund. Idag är uppskattningsvis 18 procent av världens parlamentariker kvinnor och 82 procent är män. Antalet kvinnliga ledamöter ökar, men långsamt. I Rwanda är antalet kvinnor i parlamentet 56 procent. Sverige kommer på andra plats i världen med 47 procent. Frågan är om kvinnors politiska inflytande leder till ökad jämställdhet och minskar kvinnor och flickors utsatthet. I år är det 10 år sedan FNs säkerhetsråd antog en unik resolution om kvinnor, fred och säkerhet, resolution 1325, som betonar kvinnors roll som aktiva fredsaktörer. Det är bara om kvinnorna deltar, i lika hög grad och på samma villkor som män, som vi kan bygga upp de grunder som är en förutsättning för fred, utveckling, demokrati, mänskliga rättigheter, lag och ordning sammanfattade FNs före detta generalsekreterare Kofi Annan resolutionen. Antalet kvinnor på beslutsnivåer skulle öka, på nationell, regional och internationell nivå. Vid fredsavtal skulle det införas ett genusperspektiv, kvinnors och flickors särskilda behov skulle beaktas när ett samhälle efter konflikt återuppbyggs. Vad har hänt sedan den 31 oktober 2000? Kvinnorna står fortfarande utanför. Mindre än 10 procent av deltagarna i internationella fredsförhandlingar är kvinnor, trots ambitioner om en mer jämställd representation. Kunskap är makt, men i vilka sammanhang får denna kunskap genomslag? Det finns politiska förutsättningar och infrastruktur för förändring. Den politiska viljan är fortsatt stark när det gäller att öka kvinnors deltagande och att sexuellt våld aktivt ska motarbetas. Men när går den politiska viljan över i praktisk handling, så att det blir en förändring där kvinnor och män deltar och delar lika villkor på lokal, nationell och global nivå? Kommer världens kvinnor, verkligen, att få mer makt nu, sedan FNs generalförsamling den 2 juli i år skapat en ny institution, UN Women (FNs enhet för jämställdhet och ökat medinflytande för kvinnor)? Detta är en sammanslagning av de fyra organ inom FN som arbetar med genusfrågor. Jämställdhet och ökat medinflytande för kvinnor är en av FNs generalsekreterare Ban Ki-moons främsta prioriteringar. Han förklarar det med att UN-Women är ett erkännande av en enkel sanning: Jämställdhet för kvinnor och flickor är inte bara en grundläggande mänsklig rättighet, utan en social och ekonomisk nödvändighet. Där kvinnor är utbildade och bemyndigade, blir ländernas ekonomier mer produktiva och starka. Där kvinnor deltar fullt ut, blir samhällena mer lugna och stabila. Vem sätter villkoren för förändring? De båda manliga företrädarna för FN har pekat på det självklara i att kvinnors deltagande för fred och utveckling är en nödvändighet för mänskligheten. Ändå händer så lite av förändring i vardagen för utsatta människor. Kvinnor i kyrkan måste träda fram. En ensam röst hörs inte, men i nätverk kan minoriteter och frågor som inte anses viktiga bli synliga. I Nya testamentet möter vi utsatta kvinnor som gav sig till känna. Jesus upprättade dem som t ex kvinnan, som rörde vid honom: Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid. (Luk 8:48) Elsa nr

4 Projekt Fredsbygge Vi delar drömmen om fred I juni möttes svenska, israeliska och palestinska deltagare i Jönköping till den sista etappen av Projekt Fredsbygge. Med hjälp av pengar från Ungdomsstyrelsen har Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd, tillsammans med studieförbundet Bilda SydÖst och lokala utbildare tränat unga kvinnor i konflikthantering, Ickevåld och FNs Resolution Första etappen skedde i respektive länder. I steg 2 for svenskarna till Israel och Palestina och arbetade i workshops med tjejerna. Slutligen möttes alla tre grupperna i Sverige. Projektansvarig har varit Margareta Andermo. Tre av deltagarna beskriver sina erfarenheter: Jasmine Khoury. Betlehem Jag är kristen palestinier, bor i det ockuperade Palestina och vill med ickevåld stå emot ockupationen. Jag vill ha fred, men det finns ingen fred utan rättvisa. Genom Wiam, det palestinska centret för konflikthantering i Betlehem, fick jag möjlighet att delta i Projekt Fredsbygge. Att möta de israeliska deltagarna i Sverige kändes först märkligt, men att skiljas från dem var sorgligt. Vi lyssnade intensivt till varandras livsberättelser, antingen de var sorgliga, glada eller t o m provokativa. Det vi upplevde tillsammans gav oss underbara minnen och berättelser som verkligen berörde. Vi gjorde något som våra ledare inte kan göra och vi vågade ta upp frågor som höga domstolar misslyckats med att ta upp. Projektet tog upp FN:s säkerhetsråds Resolution 1325, som kräver av parterna i en konflikt att kvinnors rättigheter respekteras. Vi mötte olika grupper som arbetar med kvinnors frågor och samtalade om vad kvinnor behöver för att få sina rättigheter tillgodosedda med respekt och dignitet. Vår medverkan i en utbildning för lärare genom Den Globala Skolan, SIDA, var en unik upplevelse. Vi blev böcker i ett Levande Bibliotek som lärarna fick låna. Var och en bestämde själv bokens titel. Lärarna fick låna oss och vi berättade om bokens ämne. Jag valde att vara Sanningens Ögonblick Kairos Palestina - kristna palestiniers budskap till världen om ockupationen av Palestina. Dokumentet publicerades december 2009 och är ett uttryck för tro, hopp och kärlek från hjärtat av palestinskt lidande, ett rop om solidaritet för att få slut på över 6 decenniers förtryck. ( Låt oss inte tiga. Låt oss i stället gå tillsammans och tala så att alla hör! Aya Levy, Tel Aviv Du som aldrig varit i Israel har inte sett soldaterna på gatorna, du behöver inte visa din väska när du går in varuhuset, du har inte sett muren som skiljer oss åt, du vet inte hur det känns att det finns personer som bor bara en timmes väg bort från ditt hus men som du inte har tillåtelse att träffa. Det är så våra liv ser ut Jag heter Aya och jag kom till Sverige tillsammans med tre israeliska tjejer som deltagare i Projekt Fredsbygge. Där mötte vi de andra deltagarna som vi skulle tillbringa en dryg vecka tillsammans med. Ingen av oss hade träffat de palestinska flickorna förut, bara de svenska. Faktum är att vi som bor i samma land har en armé som står emellan oss. Två av tjejerna bor i Jerusalem, en palestinier och en israel, men de har aldrig träffats. Ingen av dem har varit i den del av staden där den andra bor. Genom Projekt Fredsbygge fick jag möjlighet att lära känna otroliga kvinnor som jag inte har någon möjlighet att träffa i Israel. En av de mest intressanta upplevelserna för mig var att möta svenska unga kvinnor och försöka förstå hur det är att leva ett liv i fred, Mer makt åt världens kvinnor? Resolution 1325 fyller tio år FN:säkerhetsråds resolution 1325 antogs i oktober 2000 och är en bindande resolution för medlemsländerna. Första paragrafen lyder som bekant: Säkerhetsrådet uppmanar enträget medlemsstaterna att se till att kvinnor i ökad utsträckning deltar på alla beslutsnivåer i nationella, regionala och internationella institutioner och mekanismer för förebyggande, hantering och lösning av konflikter. Operation 1325 uppmärksammar att resolutionen fyller tio år med en jubileumskonferens oktober 2010 Vid ett möte 2003 med SEKs, Sveriges Ekumeniska Kvinnoråds, arbetsgrupp Rebella frågade Margareta Ingelstam om vi andra hade hört talas om resolution Neej blev svaret, jag tror från oss alla. Med Hoppets sång - Har du sett att mörkret börjat ljusna av Åke Edvardsson började Rebellagruppen sprida budskapet om resolution 1325 till dem som ville veta mera, i Immanuelskyrkans ungdomsloka- ler lördagen den 13 september Det blev upptakten till ett nätverk som blev början till paraplyorganisationen Operation 1325 med de fem organisationerna IKFF (Internationella kvinnoför- 4 Elsa nr Kyrka och samhälle ur kvinnors perspektiv

5 Deltagarna i projekt Fredsbygge vid avslutningen. utan att behöva göra militärtjänst. Under den här tiden lärde jag mig mycket om människor och särskilt om kvinnor från andra länder och kulturer. Jag lärde mig att fred är komplicerat, men att det egentligen inte har något med människorna på båda sidor att göra. Jag lärde känna och kom att älska både de palestinska och de svenska kvinnorna och det känns som om jag vann nya vänner. Vänner som jag kan drömma tillsammans med om en bättre framtid, om fred. Frida Karlsson, Jönköping Vilken roll har jag som svensk? Det frågade jag mig inför de palestinska och israeliska tjejernas ankomst till Sverige. De är en del av en konflikt som inte berör mig på samma sätt. Det var då extra kul att få höra att vi svenska tjejer hade fungerat som en bro mellan israelerna och palestinierna, eftersom vi hade lärt känna båda grupperna i Israel och Palestina. De hade oss som gemensamma vänner och då kan man ju inte vara helt olika varandra?! Att vara en bro är inte enkelt alla gånger. När två parters viljor inte drar åt samma håll, måste man istället gå till de grundläggande behoven, som oftast är gemensamma. Där kan det gå att mötas och få en utgångspunkt. Att förvandla en konflikt till något positiv, som kan leda till en förändring, är något som vi har lärt oss under projektet. Få av oss kände före projektet till att FNs resolution 1325 om ökad delaktighet för kvinnor existerade. Kvinnor är sårbara på många plan, bl a sexuellt, och det finns många länder som inte har lagar som skyddar kvinnors mänskliga rättigheter. Resolutionen kan bidra till en förändrig som ökar kvinnors trygghet, en nödvändig förutsättning för att man ska våga ta steget och påverka de styrande i samhället. Någon måste börja, precis som en av tjejerna i projektet. Hon är en av få kvinnor i Palestina som läser till advokat för att förändra kvinnornas situation. Jag förstod också att det inte är lätt att vara kvinna i den israeliska armén. I projektet har vi mött människor som kritiserar sitt eget samhälle och dess system. Då känns informationen väldigt tillförlitlig. Jag har fått viktiga redskap för livet, men även en större förståelse kring Israel-Palestina konflikten. Dessa underbara tjejer, som blivit mina vänner, har lärt mig så mycket. Jag har fått se vardagen för civila, på båda sidor i en konflikt. Om många individer går samman, går det att jobba för en förändring. bundet för fred och frihet), Kvinnor för Fred, RIFFI (Riksförbundet Internationella Föreningar för Invandrarkvinnor), UNIFEM Sverige och SEK. 15 september 2003 kom ett pressmeddelande, om att Kvinnonätverket operation 1325 bildats, där det bland annat stod följande text: Trettiosex kvinnor från tolv organisationer samlades den 13 september för att undersöka hur de gemensamt skulle kunna bidraga till att förverkliga FN:s säkerhetsråds resolution De som samlades till mötet den 13 september har utvecklat idéer och förslag om hur de med opinionsbildning, kommunikation, kulturella uttrycksformer, utbildning och politiskt arbete ska kunna bidra till att resolutionen förverkligas. Deltagarna bildade under dagen nätverket OPERATION 1325 för att gemensamt fortsätta arbetet för fredliga relationer i Sverige, Europa och andra delar av världen. Det internationella arbetet har vidgats och fördjupats under åren. Operation 1325 har tagit initiativ till ett flertal utbildningar i Sverige, workshops och seminarier i form av samtal och utbildning om resolutionen i samverkan med ledande kvinnoorganisationer i Sudan, Israel och Palestina. ELSAs läsare har kontinuerligt fått ta del av dessa. Rapporter från samtliga utbildningar och workshops finns att läsa, och kan beställas. Ömsesidighet är ett ledord vid planering och genomförande av utbildningar och seminarier. Våra internationella partner har kunskapen om de sina, om kulturen och kvinnors villkor i sitt eget land. Vi kan bistå med resurser i form av möjlighet att mötas, material, övergripande kunskap om resolutionen i andra länder, och inte minst, vår egen vilja att lyssna till dem. I anslutning till resolution 1325:s 10- årsdag kommer Operation 1325 att arrangera en större jubileumskonferens i Stockholm. Jubileumskonferensen kommer att samla våra internationella samarbetsorganisationer från Israel, Palestina och Sudan tillsammans med beslutsfattare och opinionsbildare från Norden, EU och internationellt. Ragnhild Greek Elsa nr

6 UN Photo/Eskinder Debebe UN Photo/Martine Perret Kvinnokonvention vadå? UN Photo/Eskinder Debebe UN Photo UN Photo/Stephenie Hollyman Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap. Så står det i FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna som antogs Deklarationen fortsätter: Var och en är berättigad till alla de rättigheter och friheter som uttalas i denna förklaring utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt. De flesta av världens länder är medlemmar i FN (Vatikanstaten och Palestina står utanför men har status som permanenta observatörer) och borde därför praktisera och vårda sina medborgares individuella rättigheter enligt FN-deklarationen. Vi vet alla att så är det inte. Mänskliga rättigheter kränks dagligen när någon inte får ett sökt arbete på grund av hudfärg eller kön, när en annan hindras utöva sin religion eller sin sexualitet eller när en tredje inte får tillgång till utbildning. FN är ett samarbetsorgan och har få sanktionsmöjligheter mot medlemsstater som inte uppfyller sina allmänna åligganden. Men man kan gå ett steg vidare i ett mera preciserat dokument som ska ratificeras av medlemsstater. Detta hände 1979 när konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor kom till. Den kallas ofta CEDAW efter den engelska benämningen Convention on the Elimination of all Forms of Discrimination against Women. Där klargörs regeringars skyldighet att i lagstiftning och praxis avskaffa diskriminering av kvinnor och säkerställa lika rätt för kvinnor och män. Sverige var 1981 bland de första länderna att ratificera konventionen. Nu har 185 länder antagit den men t ex USA och Somalia har inte gjort det. Kvinnokonventionen är det enda MRdokument som betonar kvinnors reproduktiva rättigheter. Kvinnan har rätt att själv välja (bestämmelse 16) när hon vill ha barn, hur många barn hon vill föda och hur tätt det ska vara mellan dem. Hon har rätt till information och utbildning om hur hon ska kunna använda denna rättighet. Konventionen använder inte ordet preventivmedelsrådgivning men i praktiken är det vad som avses. Kultur, sedvänjor och sätt att leva som innebär att kvinnor anses mindre värda än män ska regeringarna sträva efter att förändra med alla tillämpliga medel (bestämmelse 5). Där understryks också att uppfostran av och ansvar för barnen är ett gemensamt ansvar för män och kvinnor och att regeringarna ska se till att sprida förståelse för detta synsätt. I kvinnokonventionen slås vidare fast 6 Elsa nr Kyrka och samhälle ur kvinnors perspektiv

7 UN Photo/Martine Perret Mera att läsa om kvinnokonventionen finns här: cedaw/text/econvention.htm (klicka på Publikationer) Kvinna i världens mest jämställda land, en handbok om kvinnors rättigheter (2008) Hur jämställda är kvinnor i Sverige? Om kvinnors rättigheter på lättläst svenska (2009) (bestämmelse 6) att regeringarna ska använda alla medel, inklusive lagstiftning, för att förbjuda all slags trafficking med kvinnor liksom exploatering av kvinnor genom prostitution. Just denna bestämmelse är ett tydligt exempel på hur man kan kringgå kravet på förbud. Genom att man inte erkänner att prostitution innebär exploatering av kvinnor kan prostitution vara laglig t ex i Tyskland. Kvinnokonventionen belyser alla livets skeden ur ett jämställdhetsperspektiv. Där finns bestämmelser om kvinnors rätt till utbildning, till arbete, till att välja make, nationalitet och vistelseort för sig och sina barn, att teckna avtal och göra affärer. Kvinnor får inte heller behandlas annorlunda än män när det gäller att vara politiskt aktiv eller när de ägnar sig åt fritidsaktiviteter. Kvinnors rätt till adekvat vård, inklusive familjeplanering, ska vara likvärdig med mäns rättigheter (bestämmelse 12). Dessutom stadgas att kvinnors hälsa kräver särskilda åtgärder under graviditet, förlossning och närmaste tiden därefter. Sådan vård bör vara gratis. Den röda tråden i kvinnokonventionen är att rättigheterna är individuella. När jag talar med Gertrud Åström, ordförande i Sveriges Kvinnolobby, understryker hon detta mycket kraftigt. Demokrati byggs av självständiga individers rättigheter. I en totalitär regim struntar man i detta. Då går det enkelt att ställa grupper mot varandra kvinnor mot män, tutsier mot hutuer, sunnimuslimer mot shiamuslimer osv, menar Gertrud. Också i andra sammanhang finns det en risk att de universella individuella rättigheterna relativiseras och blir giltiga bara på vissa villkor. Jag tycker att det håller på att ske med kvinnokonventionen. Gertrud påminner om att FN:s kvinnokonvention är en av grundpelarna i Kvinnolobbyns arbete. Handlingsplanen som utformades i Beijing 1995 är det andra viktiga dokumentet att hålla i minnet. Den konkretiserar kvinnokonventionen. För att sprida kunskap om kvinnokonventionen och dess innehåll har Kvinnolobbyn tagit fram två skrifter (se faktaruta). På FN:s webbplats kan man läsa hela texten till kvinnokonventionen på engelska och några andra språk. Sidan inleds med ett uppfordrande citat:...the full and complete development of a country, the welfare of the world and the cause of peace require the maximum participation of women on equal terms with men in all fields. Citatet är hämtat från konventionens inledande text och syftar på den övertygelse som ligger bakom kvinnokonventionen. Det går också att rikta som en uppmaning till oss alla att ta vara på de rättigheter vi har tillsammans med alla världens kvinnor. Det är rentav en skyldighet. Birgitta Nyrinder Om feministisk bibeltolkning The Bible and Women. An Encyclopedia of Exegesis and Cultural History är ett stort internationellt bokprojekt, som nu börjat få konkreta resultat: den första volymen, Irmtraud Fishcher och Mercedes Navarro Puerto (red) Torah, kom ut under hösten Planen är att under 2010 kunna publicera ytterligare fyra: Gospels, Narrative and History, Church Fathers, High Middle Ages och Departing for Modernity versus Cling to the Outdated. Women s Biblical Hermeneutics in the Context of Modern Times (den sistnämnda täcker grovt räknat 1800-talet men också talets första decennier). Syftet med projektet är att i 22 volymer täcka dels feministisk forskning kring Bibeln och judisk samt kristen bibeltolkning, dels att ge en historieskrivning där kvinnor som skrifttolkare i judendom, kristendom (och till någon del även islam) är centrala. De feministiska tolkningarnas framväxt och nutida utformningar beskrivs och diskuteras. I den historia som skrivs ingår också exempel från konsthistorien och kulturlivet i stort. Alla volymer ska ges ut på fyra språk: engelska, tyska, spanska och italienska. För mer information se Hanna Stenström Elsa nr

8 elsas bokhylla Kampen går vidare Å alla kära systrar Ebba Witt- Brattström Nordstedts förlag, 2010 Kvinnorörelsen, eller bättre kvinnofrigörelserörelsen (!), var en bland alla befrielserörelser som gick som en stark energigivande ström genom världen under slutet av 60-, 70- och början av 80- talet. Det var initiativ och händelser som påverkade varandra och skapade synergier: solidaritetsrörelsen, en procent till bistånd, alternativ jul, Vietnamrörelsen, fredsrörelsen, kampen mot kärnvapen, den begynnande miljörörelsen, folkomröstningen mot kärnkraft Det var rätt att göra uppror i detta kreativa och löftesrika skede i historien. Rätten till dagis, delat ansvar i familjen, kvinnors arbetsvillkor, kvinnohus, kvinnokultur, kvinnolitteratur, kvinnohistoria och jämställdhet som statspolitik Självklara rättigheter för en del idag: Har de inte alltid funnits? Nej, och de hade kanske inte funnits alls utan dessa målinriktade och kampglada systrar som finns med i 70-talets berättelse. Ebba Witt-Brattström, professor, kvinnolitteraturforskare, rak och stridbar aktivist, välkänd i dagens samhällsliv kom i våras ut med en bok, Å alla kära systrar! Den handlar om hennes och några andra medsystrars minnen av åren i Grupp 8 och kvinnorörelsen mellan 1971 och Mycket ung och nyväckt och nyfiken klappar hon på hos Grupp 8 och får sen vara med om ett årtionde då inte bara rörelsen utan också dess kvinnor växte och utvecklades med turbofart. Med stöd av varandra. Grupp 8 bestod av ett antal självständiga lokalgrupper med gemensamt handlingsprogram som, skriver Ebba W-B, byggde vidare på den ädelfeministiska ideologi som lärdes ut på medborgarskolan i Fogelstad: kvinnans medborgarskap gav politiska rättigheter men också skyldigheter att förändra samhället för allas bästa. Programmet präglades av ideal som liknade Ellen Keys samhällsmoderlighet : Och vi stormar in i politiken, färgar den med våran kvinnlighet (från Jösses Flickor, 1974). Utbildningen gör inte samhället rättvisare men utbildning är ett vapen för ett rättvisare samhälle, stod det också i Grupp 8:s politiska program. Det var inte måttligt vad vi förutsattes läsa, skriver Ebba W-B. I lokalgrupperna skred de sen från medvetandegörande till handling: med nydanande kampformer, spralliga och mopsiga dikter och sånger, politisk teater och gatuteater, kvinnomärket i korsstygnsmönster, demonstrationer övervakade av civila IB-agenter och vildsinta aktioner, t.ex. nattliga raider mot porrklubbar. Däremellan gällde de ständigt återkommande rutinerna med alla flygblad, protokoll och internbulletiner som skulle dras på dessa forna tiders kladdiga, hårddragna och stinkande stencilapparater till långt inpå nätterna. Ideellt privilegierat slavarbete. Berättelsen sjuder av liv och lust. Den inspirerar och eggar. Det är först när jag har streckläst den färdigt som jag börjar undra: fanns det verkligen så lite av hakar och hinder, av konflikter och obehagliga känsloutbrott, i en rörelse med så många viljestarka kvinnor, med sådan intensitet och lidelse? Det finns en rejäl redogörelse av en konflikt i lokalgruppen Aurora, men för det mesta berörs missförhållanden ganska kortfattat. De handlar om hierarkiska mönster och härskartekniker, om de äldre grundarna som frystes ut av en yngre generation, om representantskapsmötena där gemensamma beslut fattades ( stormötena var fasansfulla, tyckte jag, det ena fasansfullare än det andra ), om dem som inte orkade, om systerliga relationer som krävde ett långsamt tempo som kampaktiviteten inte kunde kosta på sig. En av de kloka kommenterar: Konflikterna mellan oss klarades aldrig ut eftersom systertanken bara tillät positiva, inte negativa känslor. I början på 80-talet löstes flera grupper upp, kampen mattades av, Grupp 8 lades ner. Nu skriver vi 2010 och världen slutar inte längre i Trelleborg. Vi vet att så länge som en enda kvinna i världen förtrycks behövs den gemensamma kampen mot förtryck och för befrielse och upprättelse. Ja, kampen den går vidare. Kvinnor med kvinnor. Med kvinnor som har lärt sig att omvandla konflikter, som är uppmärksamma på och lärt sig möta även kvinnors härskartekniker mot kvinnor, som övat sig i både medvetenhet och medkänsla och som vet att det är viktigt att tillåta och bearbeta både positiva och negativa känslor. Ebba Witt-Brattström har gett oss ett spännande och lärorikt bidrag, en lättläst och rolig och samtidigt djupt allvarlig introduktionshandbok inför nästa fas i kvinnokampens historia. Power on! Margareta Ingelstam 8 Elsa nr Kyrka och samhälle ur kvinnors perspektiv

9 Kvinnor, makt och Moder Jord Det är elfte söndagen efter trefaldighet och i radiogudstjänsten predikar K G Hammar. Tro är handling, säger han. Hans uttryck får mig att minnas alla mina möten när vi lyssnat till Moder Jord. De allra flesta har varit överens om att vi måste stötta Moder Jord och alla hennes invånare. Skapelsen utsätts för allt flera våndor oljeutsläpp utefter USA:s finaste kuststräcka, översvämningar i Europa och än värre i Pakistan, jordbävningar i Kina, förödande skogsbränder i Ryssland. Detta är bara några av de klimatrelaterade plågorna som hon utsatts för i sommar. Jag undviker för tillfället att tänka på de ständigt pågående krigen, sjukdomarna, svälten och finanskriserna. Tro är handling men vad gör vi? Att fortsätta förlita sig på att maktens män ska hitta en framkomlig väg vid nästa klimatmöte i Mexico City verkar inte särskilt konstruktivt. Visserligen har FN:s klimatchef Yvo de Boer sagt att I Köpenhamn lyckades vi inte baka en färdig kaka. Men länderna har de rätta ingredienserna för att baka en ny i Mexiko. (Citatet är hämtat från sverigesradio.se.) Även om klimatchefen är händig med visp och degbunke så kommer det att bli trångt i köket. Risken är överhängande för att man glömmer någon väsentlig ingrediens t ex bakpulvret (pengarna) som får kakan att jäsa. Vardagliga livsstilsförändringar är steg på vägen. En av nyheterna på Yahoo. Finance (en amerikansk webbplats) är att vatten i engångsflaskor är definitivt ute. Nu ska det vara vatten från kranen i återbrukade flaskor bättre för miljön och ekonomin. Vackert så, men det måste gå att göra mera. Hoppet ska vara en drivkraft, fick vi bland annat höra under Världens fest i Växjö på försommaren. Jag vill så gärna både tro och hoppas. Jag vet att vi är många som med förenade krafter vill och kan göra något för att Moder Jord inte ska förgås. Men vi måste höras och synas mera. Vi måste ta ledningen och makten. Vägen dit går via kunskap, som Bertolt Brecht 1930 skrev i sin dikt Lärandets lov Lär dig det enklaste! Gör det nu Ty nu är stunden här Det är aldrig för sent! Lär dig ditt ABC, det är inte nog, men Lär det! Låt dig inte hindras! Börja nu! Allting bör du veta! Du skall ta ledningen och makten. Birgitta Nyrinder Elsa nr

10 Att använda sitt liv i konsten Kreativ konferens vid Himmel & Hav i Norge Många av oss hade åkt långt och länge. Till slut kom vi fram till Himmel & Hav, kurscentret i Sola kommun, strax söder om Stavanger på Norges västkust. Oljans huvudstad. En central plats i Norge. Enligt traditionen var det Sigurd Jorsalfar som gjorde Stavanger till biskopssäte stod domkyrkan klar. Kung Harald Hårfager ska vid ett berömt slag i dessa trakter samlat Norge till ett kungarike år 872. Där alldeles vid stranden av Nordsjön möttes vi, ett femtiotal kvinnor från Nordens fem länder, i en nordisk ekumenisk kvinnokonferens i kulturens tecken i fyra intensiva dagar i början av augusti. När levt liv finner skapande uttryck var temat för konferens som arrangerades av Nordisk Ekumenisk Kvinno Kommitté (NEKK) tillsammans med Den Norske kirke/kirkerådet. Vi kom och strax efter spändes en mäktig regnbåge över oss, en rik symbol för bland annat mångfald och fred. Under fyra dagar med existentiella samtal, föreläsningar, musik och grupparbete kring sagor, poesi, ikonmåleri med mera, var vi ständigt ackompanjerade av ljudet från havets vågslag och sjöfåglars skri och mer avlägset, ljuden från helikoptrarna på väg till och från oljeplattformarna. NEKK har nu funnits i 20 år. Kommittén bildades som ett nordiskt svar på Kyrkornas Världsråds ekumeniska årtionde Kyrkor i solidaritet med kvinnor Vartannat år inbjuder NEKK till en nordisk konferens i sin strävan att vara en ekumenisk mötesplats för kvinnor i Norden. För att stödja och inspirera kvinnor i sina roller och uppgifter inom kyrka och samhälle. Inte de första Den farligaste lögnen är att tro att vi i vår tid är de första feministerna! Att kvinnor förr inte hade någon historia eller fann skapande uttryck. De drevs till tystnad, framhöll den norska teologen Jorunn Økland i sitt föredrag om kvinnor som bibeltolkare i ett historiskt perspektiv. Hon berättade om feminister från 1500-talet och framåt. Då var det ofta nunnor, skrivkunniga kvinnor som skriftligt deltog i diskussioner om bibelcitat. Feminism som en idérörelse. I en tid då det samtidigt pågick en debatt om kvinnor kunde räknas som människor. Skrivande kvinnor under medeltiden var ett överklassfenomen. För att kunna skriva krävdes förutom utbildning, tillgång till papper och bläck, tid och något att berätta. Inga självklarheter då. Under medeltiden var det inte bara det tryckta ordet som gällde utan även handskrifter som dagböcker och brev hade betydelse. Vi höll morgonmeditation på stranden, packade vår niste, matsäck, och for på utflykt på Jæren, som detta områdes natur från senaste istiden kallas. Nu är det Norges skafferi där nästan all slags mat produceras, framförallt grönsaker. Biskopen i Hamar, Solveig Fiske höll en meditation på Tingshaug med milsvid utsikt över Jæren. I en kreativitetsövning i grupp jobbade vi med nordisk poesi. Varje grupp fick en dikt att arbeta med. Det gällde att individuellt välja ut tre ord, som brände till. Dessa ord bearbetade vi sedan i många olika former; måleri, kolteckning, pastellkritor, lera och avslutningsvis i en stum teater och symbolisk dans. Ur lyriken skapades oändligt många egna uttryck, orden fick kropp och rörelse. Nordens Moder Teresa Gudrun Asmundsdottir, isländsk skådespelare som firat 50-års jubileum i teaterns tjänst, berättade en stark historia om Olafia från Island, en kvinnorättskämpe som i många år arbetade bland utslagna kvinnor. Hon hjälpte de hemlösa och prostituerade i Oslo för drygt 100 år sedan och har kallats Nordens Moder Teresa. Hur orkade hon att i årtionden leva mitt ibland dem och fortsätta ge hjälp? I Gudrun Asmundsdottirs pjäs om Olafia, svarar hon: jag går bara fram i Herrens namn och ber tills jag blir glad igen. Kirsten Grönlien Zetterqvist är inte enbart teologie doktor och universitetslektor på Stockholms universitet utan även en otrolig sagoberättare. Med en tibetansk folksaga Gobelängväven trollband hon publiken. Även då användes 10 Elsa nr Kyrka och samhälle ur kvinnors perspektiv

11 sagan efteråt i bildskapande och kreativa diskussioner. Från Finland kom Tiina Malinen-Woodward, som är bildkonstnär sedan trettio år, ortodox troende, magister i konstvetenskap och som börjat måla ikoner. Hon höll både föredrag och workshop om ikonmåleri. Bildkonsten och ortodoxin valde jag i tjugoårsåldern. Jag fattade mitt beslut för att leva både i min kropp och i mitt hjärta, inte bara i mitt huvud. Ändå upplevde jag länge att ikonmålandet var alltför heligt och samtidigt var jag rädd för disciplinen. Först nu när jag har börjat, kan jag se att målandet är en väg, ett sätt att växa i helighet. Alert tystnad Tiina Malinen-Woodward arbetar i en ikongrupp där de är tre konstnärer som målar i tystnad och bön, enligt ortodox tradition. Att man samlar sig själv och öppnar sig är nödvändigt för både bön och målning. En alert tystnad borde vara ett naturligt tillstånd. Ett tillstånd ur vilken tal och gärning föds. Konstnärsjaget blir till i en dialog med ett Du. En relationsverklighet, citerade Lisbeth Gustafsson inledningsvis Martin Buber i sin föreläsning om konferensens tema i samtida bildkonst. Lisbeth Gustafsson verkar som kultursekreterare i Svenska kyrkan, författare och journalist. Bilder på Lena Lerviks skulpturer engagerande den nordiska publiken. Hon som själv blev konstnär när hon i en livskris fick se Leonardo da Vincis Bebådelsen i Florens. Lena Lervik gjorde sedan sin första madonna, den välkända skulpturen Madonnan med livsmanteln. Om Maria har Lena Lervik sagt: Maria är den som vågar föda det bästa inom sig, ett barn, ett diktverk eller handling, mitt i vardagslivet. Kyrkorummets energier Kyrkorummet som en energiladdad plats för kontakt med vårt inre, har använts av flera kvinnliga konstnärer under senare år. Kerstin Jakobsson arbetade med en textil mitt i Lunds domkyrka där kyrkobesökare fick teckna bilder, som Kerstin sedan broderade. Tecken i dialog, heter det färdiga konstverket. Hur blir kyrkan mer av en skapande plats för unga, för kvinnor idag, frågade sig Lisbeth Gustafsson. Kanske genom att bli mer öppna för kyrkorummets energier, genom att ge människor möjlighet att söka upp rum, miljöer i kyrkan där man kan kommunicera genom egna handlingar, skapande uttryck. Ljusbäraren var en revolution när den kom! Människor kunde utföra en egen handling i kyrkorummet, tända ett ljus. Likaså heliga danser som en ordlös bön, och nu är det många som dras till retreater, meditation och pilgrimsvandringar. Lisbeth Gustafsson tog också upp kyrkan som en andlig motkraft. Inuti Betlehemskyrkan i Betlehem utställdes barnens bilder, där de skildrat egna svåra upplevelser från Gazakriget. De starka bilder som målas på den mur Israel fortsätter bygga, vittnar om de hårda villkor människorna här lever under och behovet av glädje och skönhet mitt i det svåra. När människan lever under stark begränsning blir kulturen konsten att andas. Oförglömligt avslut på konferensdagarna. På en strand står ett femtiotal kvinnor i en ring. I mitten finns en korg med färska ägg, en korg med halva tomma äggskal och lutad mot en korg en ikon med Maria Magdalena som håller ett ägg i sin hand. Havets vågor och skrin från strandskator och mås ackompanjerar psalmsången. Distriktsföreståndaren i svenska missionskyrkan, Helen Friberg, med skånska rötter håller söndagens gudstjänst och utlägger sin spättekaksteologi; omne vivum ex ove allt levande kommer från ägget. Text och bild: Mariann Sönnebo Elsa nr

12 elsas bokhylla Läsvärt om kvinnors plats i kyrkan under mellankrigsåren Oreda i skapelsen Kvinnligt och manligt i Svenska kyrkan under 1920-och 30-talen Maria Södling, Uppsala universitet 2010 Vad var det som hotade att skapa denna oreda i kyrka och samhälle i mellankrigstidens Sverige? 1920-talet inleddes med beslutet att ge kvinnor rösträtt och en behörighetslag öppnade nya arbetsfält för kvinnor, men den omfattade inte präst- eller domaryrket. Frågan om kvinnors möjlighet att bli präster hade visserligen redan drivits av Fredrika Bremerförbundet men debatten fördes mer i icke-kyrkliga än i kyrkliga tidningar. I slutet av den här perioden hölls ett kyrkomöte 1938 där en motion lades fram om möjligheten att prästviga kvinnor och debatt följde. Maria Södling har i sin avhandling i systematisk teologi lyft fram och analyserat föreställningar och resonemang om kvinnligt och manligt utifrån ett brett material med många illustrationer från noveller, betraktelser, predikningar, småskrifter, Diakonistyrelsens tidskrifter, Svensk kyrkotidning och korrespondens. Ordning och reda i skapelsen och i kyrka och samhälle rådde när Guds skapelseordning förblev intakt. När manligt och kvinnligt rördes om i en gryta på det mest osmakliga sätt rubbades samhällets och kyrkans ordning. Utgångspunkten för den stabila utvecklingen var hemmet. Mellankrigstidens kyrkliga resonemang om kvinnors plats, uppgifter och egenskaper vilade på övertygelsen om att det var i hemmet som kvinnor bäst förverkligades sin kallelse. Sådan kvinnan är, sådant blir hemmet. Det fanns stora förväntningar på hustruns hållning av vördnad och undergivenhet. Moderns kvaliteter beskrivs återkommande som anspråkslöshet, tillbakadragenhet, arbetsamhet, kärlek, utgivande, offrande och ödmjukhet. Hoten mot det goda hemmet kom från många håll, urbaniseringen och industrialiseringen, men kyrkans samtidskritik rörde den sociala och moraliska upplösningen i allmänhet och allt som påverkade den skapelsegivna gränsdragningen mellan manligt och kvinnligt i synnerhet. Inställningen till gifta kvinnors arbete utanför hemmet var genomgående negativ. Den som vill värna om hemmets idé måste kämpa mot den gifta kvinnans anställning utom hemmet såsom princip talets debatt om den s.k. befolkningskrisen fördes både i samhället och i kyrkan. Oavsett om de sjunkande födelsetalen berodde på ett val av komfort och levnadsstandard före barn eller ovilja att sätta barn till världen i orostider, beskrevs detta som kortsynt egoism. Så lades ansvaret på kvinnorna som uppmanades att återvända till sin egentliga livsuppgift: moderskallet. Det blev ett kvinnligt nationellt ansvar. Betoningen av kvinnors moderlighet präglade också mellankrigstidens uppfattning om kvinnans uppgift i kyrkan. Det var de stilla i landet, konfirmanden, kyrkgumman och modern som stod som symbol för kyrkans kvinnosyn. I samband med den kvinnoprästdebatt som förekom i slutet av perioden var det behovet av kvinnliga själasörjare som lyftes fram och en prästroll där moderligheten betonades. Män förekommer i boken mest som de som definierar kvinnors roller, de som sitter i kyrkomötet och bestämmer. Men det framkommer också en oro för avsaknaden av män i kyrkans frivilligarbete, vilket ledde till olika aktiviteter för att locka män till kyrkan. Det fanns ett behov att göra budskapet mera manligt. Kyrkans budskap hade feminiserats, men ingen har varit mera manlig än Herren Kristus. Det här är en omfångsrik (381 sidor) men mycket läsvärd bok som påminner oss om varifrån vi har kommit och vad det är som har präglat oss. Idag kan vi utbrista: Tack och lov för oredan i skapelsen! Birgitta Larsson 12 Elsa nr Kyrka och samhälle ur kvinnors perspektiv

13 Om en sann sökare och kreativ pionjär e l s a s b o k h y l l a På väg mot verklighet Elisabeth Nordlander Artos & Norma förlag 2010 Aldrig hade jag anat att svenska kyrkans historia var så kvinnofientlig som när jag läste Elisabeth Nordlanders sammanställning av och kommentarer till Margit Sahlins dagboksanteckningar och som resulterat i en efterlängtad och välbehövlig biografi över den första kvinnliga prästen i Sverige. Vi får ta del av en kvinnas inre kamp och sökande där inget täcks över av politisk korrekthet eller förklaras bort av ett historiskt överseende. Boken är en obarmhärtig skildring av svensk kyrkohistoria under 1900-talet. Som katolik tappade jag nästan andan över det kompakta osynliggörande av kvinnor som har präglat svenska kyrkan och kanske delvis fortfarande finns kvar. I början av 50-talet hade Svenska kyrkan rykte om sig att vara den mest klerikaliserade i världen och tilllika sämst på att erbjuda kvinnor tjänster i kyrkan. Trots att katolska kyrkan inte har öppnat prästämbetet för kvinnor har kvinnor ändå erkänts för de insatser de gjort och varit aktivt delaktiga i den kyrkliga verksamheten. Alltifrån sin barndom nöjde sig Margit Sahlin aldrig med en tro i form av ett försanthållande eller som en ritual för att hålla livsångesten på avstånd. Hon sökte meningen bakom orden, fenomenen och skeendena. Hon värjde aldrig från att se vilka mänskliga och sociala konsekvenser en trosyttring eller ett kyrkligt system och agerande fick för den vanliga människan. Som den goda präst och teolog hon var ville hon se den kyrkliga gemenskapen som meningsskapande och hoppingivande för de som stod långt borta från den kristna tron. Hon var i ordets bästa mening missionär. Margit växte upp i en stor och trygg familj som präglats av akademisk intellektualitet sedan flera generationer. En akademisk examen var en självklarhet för Margit, något som var mycket ovanligt för en kvinna född Under sin tid i Uppsala engagerade sig Margit intensivt i det kyrkliga studentarbetet och blev tidigt en ledande gestalt. Vägen till ett doktorat i romanska språk var spikrak och snabb även om själva disputationen blev en besvikelse. De relativt långa vistelserna i Frankrike gav näring till Margits religiösa liv och hon berättar hänfört om de liturgiska upplevelserna. Familjen var religiös i ordets bästa betydelse utan att för den skull vara inskränkt eller alltför emotionell. Margit var oerhört kyrkligt aktiv, beläst och from i ordets äkta betydelse samtidigt som hon såg på sig själv som oandlig. Som katolik upplever jag hennes självsyn som nästan krampaktigt negativ, som om hon aldrig skulle duga i Guds ögon Hon bekymrade sig för att hon inget kände under de väl förberedda nattvardsgångarna, något vilken katolsk andlig rådgivare som helst skulle tyckt vara helt normalt! Samtidigt är den kyrkliga gemenskapen grunden för hennes tro. Hon fastslår själv att verklig religiositet innebär för en realistisk människa ofrånkomligen stark kyrklighet. Det är just denna kyrklighet, hennes högkyrkliga anknytningar, som gör att Margits prästkallelse inte är någon självklarhet. I backspegeln är det ibland svårt att förstå hennes tvivel och omvägar med en kvinnlig kyrkotjänst blev hon teol.kand. och lämnade studentlivet i Uppsala men några tjänster i svenska kyrkan fanns inte att få. Till sist anställdes hon på en provisoriskt inrättad tjänst som själasörjare på Stadsmissionen med en lön som var hälften av vad en folkskollärarinna tjänade. Parat med hennes kamp för en kvinnlig tjänst av evangelisationskaraktär fanns också drömmen om ett klosterliv. Bland annat får vi en rörande skildring om Margits besök i Jesu Små Systrars kommunitet i Le Tubet i Sydfrankrike. Det fanns hos Margit inte bara öppenhet för utan också en stark dragning till katolska kyrkan och hon längtade efter den odelade kyrkan. Det var under ett möte på det ekumeniska centret i Bossey i Schweiz 1958 som Margit äntligen i ro kunde bejaka sin kallelse att bli präst. Hon hade då ingående reflekterat över de ekumeniska konsekvenserna av kyrkomötets beslut att öppna prästämbetet för kvinnor. Även den store ekumeniske teologen och dominikanen Yves Congar hade svarat Margit att relationerna med Rom inte skulle påverkas av beslutet. Elisabeth Nordlander har lyft fram Margit Sahlin som en djupt sökande människa och kreativ pionjär. Hon har inte värjt för Margits andliga kamp, de svåra teologiska avgörandena och den milt talat förgiftade stämningen i svenska kyrkan och hon har givit oss nödvändiga förklaringar för att förstå den komplexa situationen. I de sista kapitlen får vi följa Margits slutskede i livet. Margits egna anteckningar avslöjar sorgen över att inte längre vara behövd i kyrkan och att känna sig främmande i en tid som sprungit förbi henne. I sin sista predikan i januari 2003 ställer Margit frågan varför människor möter så litet av Guds härlighet i kyrkan. För att vi bär skatten i lerkärl av tarvligheter och trasigheter, säger hon. Vi står själva i vägen med vår självhävdelse. Margit hade till sist nått fram till den verklighetens kärna befriad från den mänskliga småaktighetens lerkärl. Sr Madeleine Fredell OP Elsa nr

14 Konferens rapport Auktoritet ett ambivalent begrepp Auktoritet är ett begrepp som vi har ett kluvet förhållande till. Det är svårt att tänka bortom de auktoritära modellerna för att finna ett sätt att utöva auktoritet på ett positivt sätt. Det blev tydligt vid IKETHs (Interreligiösa Konferensen för Europeiska kvinnliga Teologer) konferens med temat Kvinnors synlighet och auktoritet i våra religiösa samfund. Konferensen hölls i samarbete med studiecentret vid dominikanklostret i Huissen i Nederländerna 8-11 juli. Tre föreläsare belyste konferensens tema på ganska olika sätt. Maaike de Haardt, professor i Religion and Gender, lyfte fram ambivalensen som en källa till kreativitet, och berättade om hur de ursulinernunnor hon som ung hade som lärare fungerade som förebilder, intellektuella kvinnor med ledaregenskaper, som stod för en emancipatorisk andlighet. Hon föreslog också tender competence som ett uttryck för den typ av auktoritet kvinnor kan utveckla. Tamarah Benima, rabbin och journalist, lyfte lite provokativt fram sin namne Tamar som en förebild ur Bibeln. Tamar, som förklädd till prostituerad ser till att hennes svärfar gör henne med barn, och genom sitt intelligenta handlande får honom att erkänna barnet. Hon argumenterade vidare för att kvinnans rätt till sin sexualitet är avgörande för hennes möjlighet att utöva auktoritet. Därifrån gick hon vidare med att kritisera IKETH för att ha tagit ställning mot burka-förbudet i Belgien. Det handlar om att det offentliga rummet ska vara sekulärt burkan förnekar mig som kvinna i det offentliga rummet, hävdade hon. Rebecca Masterton, som doktorerat i islamisk mystik och undervisar på Islamic College i London, valde att berätta om sin egen väg till att utöva en viss auktoritet i sin trosgemenskap genom att medverka i olika TV-program som riktar sig till en muslimsk publik. Hon såg som sin uppgift att vara en brobyggare mellan den Konferens rapport Ecumenical Forum of European Christian Women Den europeiska, ekumeniska kvinnoorganisationen Ecumenical Forum of European Christian Women genomförde sin åttonde generalkonferens i Loccum, utanför Hannover i Tyskland, den augusti. Från Sverige deltog fem kvinnor under konferensen, fyra av dem delger här sina intryck från konferensen. Else-Britt Löfdahl: Konferensen var för mig en mycket stark upplevelse av gemenskap mellan oss sinsemellan så olika kvinnor men ändå med så många gemensamma erfarenheter, intellektuell fördjupning, glädje och humor, vidd och kärlek i gudstjänsterna. För min personliga del var det kontakten med andra katolska kvinnor som betytt mest för mig. Eftersom vi ännu inte har någon katolsk grupp för frågor som rör kvinnors och mäns förhållande här i Sverige, så fick jag mycket inspiration och kunskap genom samtal med representanterna från de stora katolska länderna. Men det som jag tror kommer att påverka mig mest är föredragen. De flöt så bra in i temat Participaton and Responsibility on the way to Justice there is Life. De två som höll de stora föredragen, Ina Praetorius från Schweiz och Marina Shishova från Ryssland, är ju sådana originella teologer, som det är extra värt att lyssna på! Inas föredrag om nativitetsekonomin : att sätta det närande och vårdande arbetet i ekonomins centrum och förpassa marknaden till periferin gav mig mycket att tänka på. Marinas berättelse om vilken törst efter att vara sanna människor som drev sådana som t.ex. Anna Politovskaja och Dietrich Bonhoeffer att göra aktivt motstånd mot ett mentalt förgiftande samhälle, det gjorde ett djupt intryck på mig. Känner vi också en sådan törst efter sanning, vi som lever i ett slags marknadens diktatur?! Det är livsviktigt för SEK att engagera sig i Forum! Av tre skäl: 1. Jesus har bett om att vi ska vara ett och den bönen vill vi uppfylla. Genom våra kvinnoerfarenheter har vi möjligheter att driva på den ekumeniska processen på ett särskilt sätt och det måste vi ta vara på! 2. Vi är ett litet land långt ute i Europas periferi. Genom Forum får kontakt med kristna kvinnor i andra länder och med rikare kristna traditioner än vi och vi kan knyta nätverk med dem på olika sätt. Vi kan också vara vägvisare när det t.ex. gäller demokratiska processer. Detta utbyte av erfarenheter och kunskap är oskattbart! 3. Vänskapen. Där återknyter jag till Marinas föredrag. Krigen har förstört relationerna mellan människor i flera europeiska länder. Mycket agg (resentment) ligger och ruvar under ytan. Men genom att knyta vänskapsband genom Forum skapar vi ett fredligt rum, där fördomar och missförstånd liksom dunstar bort! 14 Elsa nr Kyrka och samhälle ur kvinnors perspektiv

15 akademiska världen och den ortodoxa islamiska gemenskapen. Rebecca Masterton var en fascinerande person, men hon lyckades tyvärr inte förmedla några generella slutsatser utifrån sin erfarenhet, eller säga något om auktoritet och kvinnors synlighet i muslimsk tradition. Vi fick också arbeta mer upplevelsebaserat kring temat, i verkstäder om kropp och auktoritet, rollspel och delande av våra förebilder. Ett 25-tal kvinnor deltog i konferensen, och ytterligare ca 15 var med på föredragen. Fördelningen mellan kristna, judar och muslimer var jämnare i år än tidigare, då de kristna dominerat kraftigt, vilket känns som ett gott tecken. Vid konferensen valdes också en ny styrelse för IKETH, bestående av Lee Wax, judisk rabbin från England, som ordförande; Catherine Gibson, dominikansyster från Irland; Aysel Kurt, muslimsk religionspedagog från Tyskland; Reinhild Traitler-Espiritu, protestantisk Från vänster Tamara Benima, Maaike de Haardt, Rebecca Masterton teolog från Schweiz; och Susanne Wolf, protestantisk pastor från Tyskland. Nästa års konferens, som kommer att handla om vårt ansvar som kvinnor och feminister att stå upp mot islamofobi och främlingsfientlighet, kommer att äga rum 7-10 juli i Evangelische Akademie Bad Boll utanför Stuttgart. Text och bild: Helene Egnell Carin Gardbring: Intressant och inspirerande att möta kända och okända kvinnor från så många länder i Europa med olika och liknande erfarenheter över språk, kultur och samfundsgränser. Temat om deltagande och ansvar - i rättvisan finns liv gav rika möjligheter att reflektera över kvinnors roll och deltagande i det politiska beslutsfattandet. Ina Praetsorius, teolog från Schweiz hade spännande tankar om vilka vi är som människor och vårt beroende och oberoende av varandra i en helhet, där hushållet är centrum. Det innebär att marknaden som idag styr vårt dagliga handlande egentligen ska bli styrd av hushållets behov. Det är dags att skapa en ny framtid. Vi behöver fokusera på vad som är viktigt i våra liv och vad som ger ny näring och inspiration. SEK är beroende av att utveckla idéer och söka gemenskap med andra kvinnor och organisationer. Kvinnor behöver dela erfarenheter och vara ett stöd för varandra och Forum är en naturlig gemenskap i Europa. Ragni Lantz: Det mesta var mycket bra föredrag, andakter, förhandlingar, workshops. Som vanligt kändes programmet väldigt ambitiöst, med för lite andrum mellan passen, men jag vet inte vad man hade kunnat ta bort. Det var min femte generalförsamling med Forum, och det var fantastiskt att återknyta kontakten med så många gamla vänner. Sedan noterar jag med stor glädje att inslaget av yngre kvinnor var större än tidigare år. De engagerade sig verkligen, vilket bådar gott för framtiden. Att vår egen Annika Damirjian valdes in i ordförandeteamet var förstås en höjdpunkt. Det är absolut viktigt att SEK engagerar sig i Forum! Forum erbjuder möjligheter för oss att lära känna systrar i andra länder, så att vi kan stötta varandra och gemensamt tackla de problem och missförhållanden som kvinnor fortfarande möter i kyrka och samhälle. Madeleine Dahl: Jag tyckte att det var oerhört starkt och inspirerande att befinna mig mitt i denna smältdegel av 200 kvinnor från 27 länder och från alla de tre kyrkofamiljerna. Konferensen är en av mina djupaste upplevelser av vad ekumenik är. Konferensen handlade nämligen framförallt om att bygga relationer för ett gemensamt förändringsarbete och inte om navelskåderi kring olika teologiska skiljaktigheter. Jag förstod att dessa relationer på det personliga planet betyder oerhört mycket för kvinnor som lever i de länder i Europa, som fortfarande har väldigt starka patriarkala strukturer. Och vad det gäller det kollektiva planet erfor jag att de relationer som byggs inom Forum på generalförsamlingar och i andra sammanhang är essentiella för upprättandet av postpatriarkala strukturer i kyrka och samhälle i Europa (dvs verka för Guds rikes utbredande). Det som berörde mig djupast var mötet mellan den äldre och den yngre generationens kvinnor. För första gången på länge var relativt många unga kvinnor representerade på generalförsamlingen. Vi tog oss under konferensens gång möjligheten att uttrycka våra visioner för Forums arbete och gav uttryck för hur att vi ville vara en aktiv del av detta. Detta togs väldigt väl emot av de många kvinnor hade en mångårig erfarenhet av Forums arbete och kvinnors situation i dagens Europa. Mellan mig och en av dessa erfarna, visa kvinnor knöts ett särskilt band. Jag är oerhört tacksam att nu ha en mentor ute i den världsvida kyrkan. Efter att ha deltagit i den här konferensen förstår jag hur viktigt det är för kvinnor runt om i världen att möta andra kvinnor från länder som Sverige, där den verklighet de längtar efter delvis är reell. Jag förstår också hur viktigt det är för mig, som lever i en relativt jämställd kyrka och i ett relativt jämställt samhälle att inse att kampen inte är över och att den tunna isen av jämställdhet som jag går på när som helst kan spricka. Därför ska SEK engagera sig i Forum. Elsa nr

16 artikelserie: Kvinnor och tro Gener och/eller miljö om vägen till tro Varför denna rubrik? Drygt en månad före utmaningen att skriva denna artikel hade jag mötts av en annan fråga: Hur har det varit att vara Kvinna i Frälsningsarmén? Mitt svar utgick då från mina rötter. En ung kvinna, Elin kom i slutet av 1800-talet att arbeta hos en familj, som flyttade till Västkuststaden. Denna unga kvinna hade vuxit upp i Kronobergs län i en gammalkyrklig bygd med tydliga religiösa gränser. Nu hamnade hon istället i en väckelserörelse där de kvinnliga ledarna t.o.m. fick sitta i fängelse för sin frimodighet att vara församlingsföreståndare och förkunnare. Är det generna från min mormor Elin, eller Ellen som hon egentligen hette, som så har präglat mig fastän jag aldrig mötte henne i livet? Efter en kort tid i Halmstad blev Elin frälsningssoldat och engagerade sig på sin fritid i den då ganska nya frälsningsarmékåren. Det var också i Halmstad som kapten Hildur Karlsson hade fått sitta i fängelse vid ungefär samma tidsperiod. Elin beskriver tättskrivet med anilinpenna sin barndoms- och ungdomstid i ett dokument till sina barn. Där framkommer att dessa ungdomsår i Frälsningsarmén var hennes lyckligaste. Hon var fylld av en längtan att tjäna Gud och ville leva ett liv präglat av den kristna tro. Det fanns inga kompromisser även om hennes föräldrar hemma i Småland tog starkt avstånd och hennes konfirmationslärare, vid namn Mozart, skrev brev för att övertala henne att lämna dessa nyvunna griller. Men Elin höll fast och sände även in en ansökan att bli frälsningsofficer, motsvarande pastor. Elin ville studera och tjäna Gud. Men livet tog andra banor. Hon mötte en älskad make i frälsningsarméverksamheten. De fick två flickor och en pojke, en familj som nu tog det mesta av hennes tid. Men hennes kristna tro och församlingstillhörigheten behöll hon hela livet. Mellanbarnet Elly präglade med sin varma gudstro sitt hem. Enda barnet inneslöts från första stund i förböner. Denna dotter, som fick dessa gener och växte upp i en miljö där tron var något mycket vardagsnära, blev så präglad att jag inte kan Ellen, Elly och Ingrid frälsningssoldater i tre generationer minnas någon tid i mitt liv då inte tron funnits. För Elly var sjuksköterskeyrket av ett kall och tjänsten som distriktssköterska så viktig att det präglade i stort sett varje dag av min uppväxt. Men efter endast åtta års äktenskap blev hon änka. Sorgen var tung men det som bar genom allt var hennes tillit till Guds omsorg. När jag i år i början av maj var medarrangör i konferensen Kvinnan i Frälsningsarmén blev jag utmanad att berätta om hur jag upplevt den rollen. Tankarna gick då till mormor Elin och även mamma Elly, dessa två kvinnor som med sina gener och sitt liv präglat min uppväxt, men när jag nu efter avslutad aktiv tjänst kan se tillbaka också mycket påverkat mina val i livet och min tro. Elin hade uttryckt att hon nog egentligen ville blivit lärarinna. Men det var inte så lätt när hon växte upp i det fattiga Kronobergs län och flera av hennes syskon drog iväg till Amerika. Längtan och viljan att studera fanns där. Denna tog sig sedan också uttryck i att försöka komma in i tjänsten i Frälsningsarmén, men inte heller detta blev möjligt. Men dotterdottern fick båda möjligheterna, först att studera att bli folkskollärare och sedan efter några år kom skiljevägen att lämna skolan för heltidstjänst som frälsningsofficer. En tjänst som kom att vara i 36 år, varav många år i en intressant informationstjänst tillsammans med min man där skolan var den största målgruppen! Särskilt viktigt kändes det varje gång jag i en skollektion med utgångspunkt från Frälsningsarméns emblem fick berätta om den kristna tron. Ofta kom då också frågan från någon elev: Varför är du med i Frälsningsarmén?. Presentationen blev på så sätt även ett vittnesbörd om var jag stod i min tro. Bibel 2000 uttrycker: Var också du beredd att slita ont som en god soldat åt Kristus Jesus. (2 Tim 2:3). Varför soldat? Jag hade inte erfarenhet av att slita ont bokstavligen, men att vara i Kristi tjänst innebär alltid ställningstagande, att vara beredd att välja en mindre bekväm väg eller en livsstil som inte ser till yttre eller ekonomiska fördelar. Miljön som präglade min uppväxt var att andra människors hälsa och välbefinnande var viktig. Andra människor stod i centrum. När orosstormar kom genom sjukdom eller andra problem så var det den tysta, men ändå mycket tydliga gudstron, som var det bärande. Inte de stora orden eller det högljudda talet, utan den vardagliga väl förankrade tron på en levande Gud. En Gud som själv varit villig att ge allt, sitt liv. Elly tillhörde i sin ungdom Frälsningsarmén, men på grund av den utgivande sjukskötersketjänsten så var hennes församlingsengagemang inte så stort. Men när hon hade möjlighet ville hon gärna gå till gudstjänst. Det blev då i olika kyrkor och till olika samfund, en sann ekumenisk kvinna. Där fick jag den grund som idag är mitt engagemang i Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd. Så har då min tro präglats av de gener, som dessa två kvinnor i min familj fört vidare till mig, men också av den miljö där jag fick nåden att växta upp. Min tro har inte alltid varit utan tvivel. Jag har många gånger ärligt ställt frågor kring trons mysterium. Men Bibeln har alltid varit grunden för mig. Ordet som jag har fått återvända till för att finna svar och där får jag göra nya upptäckter. Gener eller miljö, kanske en god kombination av båda och jag är tacksam för Guds nåd så som den visades till mormor Elin och till mamma Elly och till mig! Ingrid Albinsson 16 Elsa nr Kyrka och samhälle ur kvinnors perspektiv

17 Fred tack vare Liberias kvinnors tro Filmrecension Pray The Devil Back To Hell Abigail E. Disney och Gini Reticker En solig sommardag satte jag mig ner för att se filmen som vunnit flertalet priser, inte minst på filmfestivaler som Tribeca Film Festival och Heartland Film Festival, de flesta inom kategorin bästa dokumentär, men också för något så passande som Movies that matter. Och Pray The Devil Back To Hell är ingenting annat än en sådan film. Dokumentären som hade premiär 2008 tar oss tillbaka till åren då en trupp modiga kvinnor i det krigssargade Liberia valde att beväpna sig med den ödesdigra övertygelsen att ord kan vara mäktigare än vapen. Mot bakgrunden av ett första långt inbördeskrig mellan åren och ett andra kriget mellan , lämnades flera av Liberias kvinnor undanträngda samtidigt som de fick utstå sexuellt våld, familjemedlemmars död och en svår socio-ekonomisk miljö. Pray The Devil Back To Hell är en film som låter oss inspireras och stärkas av det faktum att kvinnorna mitt i allt det hemska i deras berättelser också bär med sig sin historia om hopp. För det var dessa muslimska och kristna kvinnor som under de värsta stridigheterna beslutade sig för att gå den andra vägen, den svåra vägen, vägen utan vapen som väljer att hellre kosta mod än människoliv. En av alla dessa kvinnor är Leymah Gbowee, socialarbetaren från St. Peters Lutheran Church, som till en början var den som fick kvinnorna i hennes kyrka i huvudstaden Monrovia att börja träffas och be för fred. Samtidigt säger hon att Liberiska kvinnor demonstrerar utanför amerikanska ambassaden i Monrovia under inbördeskrigets mest intensiva skede i juli Foto: Pewee Flomoku det var hos kvinnorna i de olika flyktinglägren, där hon såg deras dagliga mod, som hon blev döpt in i kvinnorörelsen. Asatu Bah Kenneth var där den enda muslimska kvinnan som valde att ta budskapet och bönerna om fred till deras muslimska systrar. Så medan LURD (Liberians United for Reconciliation and Democracy), motståndsrörelsen som mestadels bestod av muslimer, låg i strid med den kristna presidenten Charles Taylor och hans män, började kvinnorna att protestera och pressa sina religiösa ledare att ta ställning för dialog. Trots hot från självaste president Taylor beslutade de muslimska och kristna kvinnorna sig för att samlas varje dag utanför fiskmarknaden och höja sina röster, iklädda vitt och bärandes banderoller med budskapet Liberias kvinnor vill ha fred nu!. Där började de känna empati med varandra och stärktes i sin tro på att de som kvinnor besitter makt att förändra. Tro det eller ej, men det ledde i sin tur till att de startade en sexstrejk för att visa männen att de menade allvar. De kände att det var deras män, i deras samhällen, som antingen genom att förorda krig eller försumma fred som på ett eller annat sätt stod som skyldiga. Då inbördeskriget i Monrovia rasar igen och fredssamtalen i Accra, Ghana kommer igång har de beslutat sig för att åka och låta sina slagord Fred är vårt mål, fred är vad vi behöver! höras även där. När jag ser filmen slås jag åter och återigen av hur dessa kvinnor vågar så mycket. Kanske för att de har förlorat så mycket och inser vikten av vad det skulle innebära att vinna landet utan våld. Ett starkt sådant ögonblick är när Leymah håller sitt tal och ställer sig själv frågan som hennes barn kan komma att ställa om några år: Mamma, vad hade du för roll under krisen? Ett annat är när hon och resten av kvinnorna ockuperar förhandlingsdörrarna och vägrar släppa taget förrän de nått en lösning. Ett tredje då hon hotar med att klä av sig naken framför alla för att på så sätt enligt sed skämma ut dem. Efter ytterligare tryck och 14 år av inbördeskrig nåddes en lösning och en resolution skrevs under. Vad som sedan följde dessa kvinnor var ett fortsatt engagemang för att stärka kvinnors röst. Något som bland annat ledde till att Afrika fick sin första kvinnliga president. Filmen har använts för att mobilisera kvinnor i länder som Sudan och Zimbabwe och bör fortsätta användas för detta syfte. När du ser filmen ska du inte bara se den för att beröras av några kvinnors otroliga mod och styrka à la spelfilm feel good utan du ska se den för att ta del av en obytbar pusselbit i kvinnans historia och utrusta dig med samma mod och styrka att föra den vidare. Heléne Hedberg Elsa nr

18 Kalendarium September 21 FRED detta vill kyrkorna i Sverige Under internationella fredsdagen lanserar Sveriges Kristna Råd kyrkornas fredsdeklaration. Välkommen till S:ta Eugenia kyrka, Kungsträdgårdsg 12 i Stockholm. Kl 15 hålls ett seminarium och kl 18 en ekumenisk fredsgudstjänst. Karin Wiborn, Maj Britt Theorin, Mehmet Kaplan, Alice Bah Kuhnke och Anders Mellbourn finns bland de medverkande. Läs mer på vår hemsida 24 Projekt Fredsbygge Välkomna till ett seminarium där vi vill överlämna våra erfarenheter från Projekt Fredsbygge till organisationer och personer som står projektet nära, har visat intresse och gett oss stöd. Plats: Ekumeniska Centret, Starrbäcksgatan 11, Sundbyberg, kl Medverkande: Margareta Andermo, SEK, Lars-Inge Claesson, Bilda Sydöst, Gabriella Engell-Nielsen, m fl. Läs mer på hemsidan www. sek-vbd.se eller kontakta expeditionen. Oktober 2 3 Gemensam framtid! I samband med arbetet för att bilda ett nytt gemensamt samfund förs även samtal om ett nytt kvinnoförbund för Svenska Baptistsamfundet (SBKF), Metodistkyrkan i Sverige (MKK) och Svenska Missionskyrkan. De tre samfunden inbjuder till en kick-off helg för alla kvinnor som är intresserade av vad ett nytt kvinnoförbund kan innebära. Läs mer på www. sbkf.baptist.se Svenska Baptisternas Kvinnoförbund inbjuder till ett extra årsmöte i samband med helgen. 16 Kvinnor och ledarskap Seminariedag om kvinnor och ledarskap tillsammans med Sigtunastiftelsen, klockan Dagen riktar sig till kvinnor på alla nivåer som redan befinner sig i en ledarroll, eller som är på väg dit, både i kyrka och i samhälle. Medverkar gör: Ann-Britt Grünewald, Ebba Lindsö, Gertrud Åström och Lisbeth Gustafsson. Arrangör: Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd och Sigtunastiftelsen. För mer information på hemsidan eller kontakta expeditionen, November 9 16 Bilda classic möte med Simone Weil i Jerusalem Det är tid att anmäla sig till nästa omgång av Bilda classic. I fjol mötte vi Heliga Birgitta i Jerusalem. I år är det Simone Weil, en av 1900-talets mest originella tänkare. Läs mer på studieförbundet Bildas hemsida eller anmäl ditt intresse till scsc@bilda. nu eller reseledaren Magnus Nordqvist, Röst i rörelse Delkurs i Basutbildningen Heliga danser för dig som vill bli ledare eller fördjupa dig. Sundbornsgården, Sundborn. Kursledare: Pia Rosén och Elisabet Jansson. Arrangör: Studieförbundet Bilda. Anmälan: Tel E-post: helene. hessling-berg@bilda.nu December 3 4 Vändpunkter och vintervila Ett dygn med dans, bild, tystnad och samtal. Fredag kl 18 Lördag kl 16.30, Stefansgården, Vandrarv 1 i Falun. Dansledare: Elisabet Jansson. Arrangör: Studieförbundet Bilda GävleDala. Anmälan senast 15/11 till: Bilda, Tel: E-post: helene. hessling-berg@bilda.nu Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd Postadress: SEK, Ekumeniska Centret, Sundbyberg Besöksadress: Starrbäcksg. 11, Sundbyberg Tel: , e-post: sek@ekuc.se hemsida: Postgiro: Medlemsavgift: 100 kr/år Generalsekreterare: Annika Damirjian SEK:s styrelse Ordförande: Carin Gardbring, Uppsala Vice ordf: Ingrid Albinsson, Strängnäs Fabronia Babil, Jönköping Diana Eliason, Alingsås Bodil Mårtenson Hagbranth, Huskvarna Ragni Lantz, Sundbyberg, VBD Else-Britt Löfdahl, Lund Karin Nordin, Norrköping Birgitta Thörn, Hisings-Backa Märta Wigg, Norrköping Kristina Åkerman, Uppsala Raja Zeitoun, Jönköping, suppl Sara Watanen, Frösön, suppl Christina Högström, Bromma, kassör Samverkansorganisationer i Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd (2010): Evangeliska Fosterlandsstiftelsen Evangeliska Frikyrkan Forum för prästvidgda kvinnor Frälsningsarmén KFUK/KFUM:s Riksförbund Kvinnor för Mission Kvinnor i Svenska kyrkan Metodistkyrkans Kvinnoförbund Pingströrelsen Svenska Alliansmissionen Svenska Baptisternas Kvinnoförbund, Svenska Missionskyrkan Vännernas Samfund i Sverige, Kväkarna SEK samarbetar också med: Ecumenical Forum of European Christian Women, EFECW Kvinnoorganisationernas samarbetsråd i alkohol- och narkotikafrågor, KSAN Minsta Myntets Gemenskap (Fellowship of the Least Coin, FLC) Nordisk Ekumenisk Kvinnokommitté, NEKK Operation 1325 Studieförbundet Bilda Svenska Missionsrådet Sveriges Kristna Råd Sveriges Kvinnolobby UNIFEM Sverige Världsböndagen (World Day of Prayer) Lokala ekumeniska kvinnoråd finns på följande platser: Göteborg, Halmstad, Jönköping, Karlskrona, Linköping, Lund, Malmö, Norrköping, Stockholm, Södertälje, Uppsala. 18 Elsa nr Kyrka och samhälle ur kvinnors perspektiv

19 Det var en glädje för mig som församlingsombud för den internationella verksamheten att delta i Världens fest, Svenska kyrkans internationella konferens som anordnas vartannat år. Programmet erbjöd ett stort antal intressanta seminarier och hela tiden kunde man möta mängder av människor från när och fjärran somliga hjärtinnerligt bekanta, andra spännande nya uppleva gudstjänsters mångfaldiga gemenskap och slåss med myggen till Anders Nybergs dånande Världsmusik. Faten Nastas, konstnär från Betlehem, och Ylva Eggehorn, författare.. Världens fest i Växjö 4-6 juni En annan värld är möjlig a? m- m na. ram der och nd PI, ens van å Ärkebiskop Anders Wejryd inledningstalade om trygghet. En trygg människa, en trygg kyrka är öppen för självkritik. Men om allt måste vara som det alltid har varit finns ingen självkritik och ingen förnyelse tränger in, kyrkan tynar långsamt bort. Det är inte farligt att ha olika åsikter! Vi har många nya svenskar ibland oss, nya medmänniskor. Alla är välkomna att dela Gudsgemenskapen. Skall vi stänga kyrkor? Siste man släcker ljuset? Nej! Ge en gåva En annan värld är möjlig. Världen är inte färdigbyggd, Vill du stödja och vårt dörren arbete är för inte en stängd. Jesus rättvis kom fred till i lärjungarna Israel och Palestina? som satt där i fruktan, Gåvor instängda, tas tacksamt och emot! han säger Frid åt er alla och visar sina sår. Och lärjungarna Ekumeniska sprids över följeslagarprogrammet kornbröd är beroende Vad av bidrag förslår för det till så världen, än idag. Brödet fem att kunna sprida information om många? vilar på altarbordet, delas ut situationen i Israel och Palestina. till alla som vill, än idag. Ditt bidrag används för att ta fram nytt En annan material värld och är till möjlig, omkostnader en välkomnande i samband värld. med Ylva föreläsningar Eggehorn talade och om främlingskap, andra aktiviteter. och nämnde Hagar. Främlingens blick kan vara en kunskapskälla. Hagar är den Tack första i din Bibeln gåva! som ger Gud ett namn: Den som ser. Immigranter ritar om vårt samhälle, också kyrkan. En Mosebok uppmanar oss att älska främlingen: han är Om från ditt bidrag Gud. ges i Stanna samband kvar Gåvor sätts in på bankgironummer med föreläsning, ange Föredrag SEAPPI, hos oss! ber lärjungarna främlingen som medverkande följeslagarens namn, dagens vandrat datum med samt plats. dem Om till du önskar Emmaus. ge gåvan Deras som present till någon, kontakta oss så ögon öppnas när han delar måltid med skickar vi ett personligt gåvoblad. dem, delar brödet. SEAPPI Faten Nastas Sveriges är Kristna konstnär Råd och chef för Dar-al-Kalima 172 College 99 Sundbyberg i Betlehem. Ett Tel vittnesbörd om Fax livet i 68 Palestina 29 idag, om motsättningen seappi@skr.org mellan helhet och splittring demonstrerades av hennes installa- tion i domkyrkan: fragment av keramisk lera som pressats mot broderier på palestinska klänningar. Lerskärvorna ligger utspridda på golvet. I centrum en bibelvers: Kom till mig ni alla som är tyngda av bördor... Håkan Sandvik, som arbetat mycket med flykting- och invandrarfrågor, talade om muslimer och kristna, attityder och relationer. Hur ser vi på varandra? Ja, lärorna kan inte föra någon dialog, bara människor kan tala med varandra. Älska Ge en gåva din nästa som dig själv. Underkastelse är inte Vill något du stödja möte, vårt du skall arbete stå för upp en för din tro, rättvis och visa fred respekt i Israel för och den Palestina? andres tro. Ibland Gåvor vill tas vi tacksamt jämföra emot! de bästa sidorna i vår egen tro med de sämsta hos muslimernas. Ekumeniska Vi kan till följeslagarprogrammet är beroende och fredliga, av bidrag men för muslimer exempel tycka att vi är demokratiska att kunna sprida information om förstår sig inte på demokrati, ja många situationen i Israel och Palestina. av dem är ju terrorister. Ytterlighetsrörelser nytt finns material hos och alla till trossystem. omkostnader Sant är Ditt bidrag används för att ta fram att i många samband svenskar med föreläsningar i alla fall förstått och att religion andra är aktiviteter. viktigt för många människor i världen. Hans Engdahl Tack för medverkade din gåva! i seminariet om försoning. Han har verkat under många år i Sydafrika, och sade bland annat: Att försoning är en väg att gå även Gåvor sätts in på bankgironummer om den är lång Om och ditt bidrag snårig ges efter i samband många år med föreläsning, ange Föredrag SEAPPI, av bittert hat och förtryck, det vet man i medverkande följeslagarens namn, dagens Sydafrika. datum samt När plats. kommissionen Om du önskar ge för gåvan fred och som present till någon, kontakta oss så försoning inleddes, och alla domare och skickar vi ett personligt gåvoblad. ett helt batteri av höga jurister och andra SEAPPI världsliga ledare Sveriges satt Kristna i presidiet, Råd inledde ärkebiskop Desmond Sundbyberg Tutu kommissionens arbete med Fax orden, 68 Let s 29 pray, låt oss Tel be. I all sin enkelhet seappi@skr.org och all sin storhet är det där vi måste börja. Text och bild: Ragnhild Greek Ge en gåva Vill du stödja vårt arbete för en rättvis fred i Israel och Palestina? Gåvor tas tacksamt emot! Ekumeniska följeslagarprogrammet är beroende av bidrag för att kunna sprida information om situationen i Israel och Palestina. Ditt bidrag används för att ta fram nytt material och till omkostnader i samband med föreläsningar och andra aktiviteter. Tack för din gåva! Gåvor sätts in på bankgironummer Om ditt bidrag ges i samband med föreläsning, ange Föredrag SEAPPI, medverkande följeslagarens namn, dagens datum samt plats. Om du önskar ge gåvan som present till någon, kontakta oss så skickar vi ett personligt gåvoblad. SEAPPI Sveriges Kristna Råd Sundbyberg Tel Fax seappi@skr.org Elsa nr

20 POSTTIDNING B RETUR TILL: Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd Ekumeniska Centret Sundbyberg STOCKHOLM STHLM SKÄRGÅRD GÖTEBORG BOHUS BJÖRKÖ Unna dig en SKRIVARKURS! Välkommen till en skrivarkurs där Makete-metoden lotsar dig framåt och presenterar den grundläggande berättarteknik du behöver för att komma vidare. Du lär dig ett hantverk som kan utvecklas till konst. Upptäck olika möjligheter att få struktur på material och idéer som du redan har. Pröva tekniker för att skapa texter som berör. Ge och ta emot respons som är positivt beskrivande, konkret och personlig. HELGSKRIVARKURSER I GÖTEBORG OCH STOCKHOLM. Skapa en trovärdig huvudkaraktär och ge henne den rätta rösten. SKRIVAR-RETREAT PÅ PARADISÖ I STOCKHOLMS SKÄRGÅRD. Samla ihop dig själv under en skrivarvecka i avkopplande miljö med underbar mat. UNDERLÄTTA SAMTAL MED HJÄLP AV BILD- OCH SYMBOLKORT. Lär känna en helt ny genre bildkort-workshop för lek, förståelse och fred. Kurserna leds av Veronica Grönte, författare till skrivhandledningen Pennvässaren/ Argument Förlag. Läs mer om skrivarkurserna här: För ytterligare information ring eller maila kursledaren Veronica Grönte på telefon eller E-post: veronica@makete.se Ny författarskola på webben - community för alla åldrar: VERONICA GRÖNTE