Supported employment Arbetsbok

Transkript

1 Supported employment Arbetsbok Redaktörer: Deborah Becker, Gary Bond, Kim Mueser, William Torrey

2 2 Innehållsförteckning Förord s Introduktion till supported employment s Vetenskapliga belägg för supported employment s Principer för supported employment s Remittering s Engagemang och anknytning s Bedömning s Att söka arbete s Stöd under pågående arbete s Färdigheter: Att arbeta effektivt med brukare s Färdigheter: Att värva intressenter s. 67 Bilaga A: Exempel på remissblankett s. 72 Bilaga B: Exempel på arbetsprofil s. 73 Bilaga C: Exempel på individuell arbetsplan s. 76 Bilaga D: Att söka arbete. Checklista för brukaren s. 78 Bilaga E: Stöd under pågående arbete. Checklistor s. 79 för brukaren och arbetscoachen Svensk översättning: CEPI 2009 Översättare: Bodil Lindqvist

3 3 Förord till den svenska upplagan Föreliggande arbetsbok är en praktisk handledning i hur man arbetar med arbetsrehabilitering enligt IPS-modellen. Arbetsboken vänder sig till personer som arbetar praktiskt med denna modell, men även till andra som är intresserade av IPS-metodiken. Arbetsboken är en översättning av en publikation som getts ut av Substance Abuse & Mental Health Services Administration (SAMHSA, vilket är en amerikansk ungefärlig motsvarighet till svenska Socialstyrelsen. Författarna till arbetsboken är ledande forskare inom området för psykosociala insatser för personer med psykiskt funktionshinder som själva har lett och genomfört omfattande forskningsinsatser kring modellens effektivitet. IPS står för Individual Placement and Support och är den form av supported employment som i vetenskapliga utvärderingar visat de bästa resultaten i jämförelse med andra stödformer när det gäller att hjälpa personer med psykiskt funktionshinder att etablera sig på arbetsmarknaden. Beskrivningen är inte bearbetad för att överensstämma med specifika svenska förhållanden utan är en redovisning av hur modellen har tillämpats i de vetenskapliga studier där den prövats, framförallt i USA. Detta innebär att de organisatoriska och andra problem i det svenska välfärdssystemet, som man möter när IPS skall tillämpas i Sverige inte redovisas. Vi menar att dessa erfarenheter bör sammanfattas i ett annat sammanhang än en beskrivning av den ursprungliga IPS-modellen. Arbetsboken har granskats av arbetscoacher som är verksamma i pågående svenska forskningsprojekt kring IPS och deras erfarenheter pekar på en rad svårigheter. Modellen rimmar till exempel dåligt med de krav på arbetsprövning och arbetsträning som ställs från arbetsförmedling och försäkringskassa för att vissa förmåner skall kunna ges. Det finns skillnader mellan amerikanska och svenska förhållanden som har betydelse för arbetscoachernas arbetssätt. Flexibiliteten inom svensk arbetsmarknad är t.ex mindre vilket innebär att korttidsarbeten eller timanställningar är mer sällsynta och inte i samma utsträckning tillgängliga för den aktuella målgruppen. Detta gör att svenska arbetscoacher har små möjligheter att erbjuda sina klienter den typ av korta pröva på arbeten som nämns i arbetsboken. Det svenska välfärdssystemet innebär också att personer med psykiskt funktionshinder har rätt till en rad ersättningar och förmåner som påverkas när en person

4 4 börjar arbeta. Förmånerna är konstruerade på olika sätt och har ofta olika tidsbegränsningar. För den enskilde kan konsekvenserna av att börja arbeta bli svåröverskådliga. Därför måste en svensk arbetscoach i varje enskilt fall göra en tydlig konsekvensbeskrivning av vad en satsning på ett arbete innebär för klienten och de ekonomiska konsekvenserna av detta. Arbetsboken beskriver det principiella arbetssätt som hittills visat sig mest framgångsrikt när det gäller att skaffa arbete till personer med psykiskt funktionshinder. De pågående forskningsprojekten som prövar modellen i det svenska vård- och stödsystemet kommer förhoppningsvis att ge ett underlag för hur den på bästa sätt kan implementeras i svensk arbetsrehabilitering. Översättningen av denna arbetsbok är ett initiativ från Centrum för Evidensbaserade Insatser (CEPI) med finansiellt stöd från IMS på Socialstyrelsen. Språkbruket i arbetsboken kan upplevas som väl hurtfrisk och amerikanskt i jämförelse med svenskt språkburk men vi har valt att inte göra några ändringar i detta avseende. Arbetsboken har översatts av Bodil Lindqvist och fackgranskats av Lars Hansson och Bengt Svensson i CEPI. Lars Hansson, Bengt Svensson Lund, november 2009

5 5 Kapitel 1 Introduktion till supported employment De flesta människor med psykiskt funktionshinder vill arbeta Varför välja supported employment? Supported employment är en modell för arbetslivsinriktad rehabilitering. Målet är att hjälpa människor med allvarliga psykiska funktionshinder att hitta och behålla ett arbete på öppna arbetsmarknaden. Modellen banar väg för brukarna att skaffa sig en meningsfull tillvaro bortom funktionshindret och att leva ett rikare liv. En möjlighet att leva ett rikare liv: Gabriels historia Gabriel hade sin första maniska episod i övre tonåren. Då studerade han musik på en folkhögskola och var gitarrist i ett band på fritiden. När han inte var inlagd på sjukhus med akuta symtom, tillbringade han de närmaste åren med att dricka alkohol och röka marijuana tillsammans med kompisar som han lärt känna på den psykiatriska öppenvårdsmottagningen. En dag avslöjade Gabriel för sin kontaktperson att han tyckte livet var hemskt. Han anklagade sig själv för att vara en onyttig psykpatient som låg samhället till last. Han jämförde sig med sina gamla klasskamrater från skoltiden, som antingen pluggade eller arbetade. Han tyckte att han inte hade kommit någon vart i livet. Efter att ha försäkrat sig om att Gabriel inte var deprimerad och hade självmordstankar, föreslog kontaktpersonen att han skulle träffa behandlingsteamets arbetscoach. Dagen efter möttes de båda på ett cafe och arbetscoachen undrade: Hur ser ditt drömyrke ut? Vad skulle du vilja arbeta med i framtiden när du har återhämtat dig? Gabriel, överrumplad av frågorna, kunde först inte komma på vad han skulle svara. Men så småningom kröp det fram att han alltid hade fantiserat om att bli musiker, att spela in sina egna låtar på skiva. Tillsammans funderade de på vad man skulle kunna göra just nu för att förverkliga den drömmen på sikt. Efter ett tag erinrade sig arbetscoachen att han samma morgon hade gått förbi bokhandeln och sett ett anslag om en ledig plats. De sökte en deltidsanställd till musikavdelningen. Kanske kunde det vara ett första steg?

6 6 Två år senare arbetar Gabriel som chef för bokhandelns musikavdelning. På helgerna spelar han gitarr med några musiker som är stamkunder i affären. Han har slutat med alkohol helt och hållet och röker bara lite marijuana, eftersom han tycker att droger påverkar arbetet negativt. Gabriels självkänsla har vuxit. Han tar större ansvar för att hålla koll på sina symtom och sköta medicineringen, och han har inte varit inlagd på sjukhus sedan han började arbeta. En gång i månaden träffar han sin arbetscoach för att diskutera vilka steg man kan ta härnäst för att gå vidare i yrkeskarriären. Vad är syftet med arbetsboken? Syftet med den här arbetsboken är att beskriva de principer och strategier som du behöver känna till för att kunna fungera effektivt som arbetscoach. Rollen som arbetscoach är viktig. Den ger dig möjlighet att påverka människors liv i positiv riktning, vilket väl historien om Gabriel visar. Vad är supported employment? Supported employment är en form av arbetslivsinriktad rehabilitering för personer med psykiskt funktionshinder. Grundtanken är att hjälpa individerna att skaffa sig ett arbete på öppna arbetsmarknaden och att ge det stöd som krävs för att lyckas på arbetsplatsen. Målet är att hitta ett konkurrensutsatt arbete, med avtalsenlig lön och på en vanlig arbetsplats (dvs. där resten av arbetsstyrkan inte nödvändigtvis har ett funktionshinder). I motsats till andra modeller av arbetslivsinriktad rehabilitering bedömer man inte arbetsförmågan först eller arbetstränar i förväg. I stället poängterar man vikten av att snabbt söka arbete och komma ut i förvärvslivet. Personer med funktionshinder är ingen homogen grupp. De skiljer sig åt när det gäller vilken typ av arbete de vill ha, vilket slags stöd de vill ha och om de vill berätta om sitt funktionshinder för arbetsgivare och arbetskamrater eller inte. Supported employment tar hänsyn till de individuella önskemålen och skräddarsyr tjänsterna efter dem. Dessutom tar man hänsyn till att de flesta brukare har nytta av ett långvarigt stöd när de har börjat arbeta. Därför är tjänsterna inte tidsbegränsade och arbetscoachen kan finnas med i bakgrunden under flera år, samtidigt som man strävar efter att den anställde ska bli så självständig och självgående som möjligt.

7 7 Den bakomliggande filosofin är att alla människor med funktionshinder har förmåga att arbeta på den reguljära arbetsmarknaden. Villkoret är att man hittar rätt arbete och rätt arbetsplats. Föreställningen om att man först ska förvandla brukaren till den perfekta arbetstagaren, genom omfattande arbetsträning och successiv utslussning i arbetslivet, hör inte hemma i supported employment. I stället satsar man på att hitta ett arbete som tar vara på den arbetssökandes starka sidor och motivation. Målet är alltså inte att stöpa om den enskilde, utan att hitta ett arbete som passar hans eller hennes talanger och erfarenheter. Rollen som löntagare leder ofta till att självbilden förändras. Att kunna betrakta sig själv som en nyttig medborgare som aktivt bidrar till samhällets utveckling stärker självkänslan. Dessutom minskar stigmatiseringen och den sociala acceptansen ökar, i takt med att omgivningen ser att individer med funktionshinder lyckas i arbetslivet. Supported employment är en modell som har visat sig vara framgångsrik på olika typer av arbetsplatser, tillsammans med brukare, arbetscoacher och behandlingsteam från skilda kulturer och miljöer. Sammanfattning av kapitlet För många brukare blir rollen som löntagare ett led i återhämtningen från en psykisk störning. Det är här som supported employment kommer in. Modellen, som är evidensbaserad, bygger på följande idéer och hållpunkter: Supported employment är en väldefinierad modell som vänder sig till individer med psykiskt funktionshinder. Syftet är att hjälpa dem att hitta och behålla ett konkurrensutsatt arbete. Med konkurrensutsatt arbete menar vi att vem som helst kan söka det och att lönen uppgår till minst grundlön. Lönen ska vara lika hög som normallönen för samma arbete som utförs av individer utan psykiskt funktionshinder (och inte lägre än summan av olika sociala bidrag och förmåner). Supported employment är en framgångsrik modell som har använts på olika typer av arbetsplatser, med brukare, arbetscoacher och behandlingsteam från skilda kulturer och miljöer. Personalen i program för supported employment består av arbetscoacher som har nära kontakt med det psykiatriska behandlingsteamet (dvs. de yrkesutövare som står för den övergripande vården och stödet till brukaren, t.ex. kontaktperson, terapeut, sjuksköterska, psykiater). Meningen är att supported employment ska integreras i den psykiatriska behandlingen och rehabiliteringen, inte utgöra en separat del.

8 8 Alla brukare som uttrycker en önskan att arbeta är välkomna att vara med i programmet. Ingen blir utestängd därför att han eller hon inte är redo, har misslyckats på tidigare arbetsplatser, använder droger eller har vissa symtom. Så fort brukaren har tackat ja till att delta i programmet hjälper arbetscoachen till att söka efter ett lämpligt arbete. Man hoppar över den långdragna processen med att först bedöma arbetsförmågan och sedan låta individen passera olika mellanstationer för att arbetsträna och förbereda sig (t.ex. i form av övergångsanställningar, arbete med lönebidrag och skyddade verkstäder). Stödet från arbetscoachen fortsätter så länge brukaren vill, och ofta förmedlar man stödet på andra platser än på arbetet, t.ex. hemma hos brukaren eller på ett café. Även personer i närmiljön värvas som stöttepelare, t.ex. medlemmar i behandlingsteamet, anhöriga, arbetskamrater och arbetsledare. Man har en prova-på-inställning till arbetstillfällen. De betraktas som möjligheter att pröva sina vingar och att känna sig för. Det är vanligt att brukarna testar en rad tillfälliga arbete innan de hittar ett som de verkligen vill behålla. Arbetscoachen hjälper hela tiden till med att hitta nya arbetstillfällen. Ledstjärnan i supported employment är att individen själv väljer och bestämmer hur arbetet och stödet ska se ut, utifrån sina preferenser, starka sidor och erfarenheter.

9 9 Kapitel 2 Vetenskapliga belägg för supported employment Sedan arbetsboken skrevs har en rad studier publicerats. Det följande avsnittet är därför uppdaterat fram till och med studier som publicerats Sammanfattningen är hämtad från ett pågående arbete med nationella riktlinjer för psykosociala insatser för personer med schizofreni och liknande tillstånd. Vad ger supported employment för resultat? Sedan arbetsboken skrevs har tre systematiska kunskapsöversikter i form av meta-analyser publicerats (Crowther m.fl. 2001, Twamley m.fl. 2003, Bond m.fl. 2008). Översikten av Crowther m.fl. är en Cochrane-översikt och omfattar 11 RCT-studier med sammanlagt deltagare. Meta-analysen av Twamley m.fl. omfattar också 11 RCT-studier med sammanlagt 1617 deltagare. Den allra senaste översikten av Bond omfattar 11 RCT-studier med 1704 deltagare. I den sistnämnda översikten har endast studier där insatsen har en hög grad av programtrohet tagits med. Crowthers m.fl. översikt visar att supported employment är effektivare än arbetsförberedande träningsmodeller vad gäller att få arbete på den öppna arbetsmarknaden. Vid 18 månadersuppföljningar var 34 % av deltagarna i gruppen som fick supported employment i arbete jämfört med 12 % i jämförelsegruppen. Man hade också fler arbetstimmar/månad och högre arbetsinkomst. Supported employment är också effektivare än sedvanlig behandling vad gäller arbete på den öppna arbetsmarknaden vid 24- månadersuppföljningar och 36-månadersuppföljningar. Man hade också i större utsträckning någon typ av arbete (vilket också innefattade anställningar av mer skyddad karaktär) vid 12- månadersuppföljningar. Meta-analysen av Twamley m.fl. visar liknande resultat. I 5 studier som jämförde supported employment med arbetsförberedande träningsmodeller hade 51 % jämfört med 18 % arbete någon gång under uppföljningsperioderna (12-24 månader). Deltagare som fick supported employment hade cirka fyra gånger så stor sannolikhet att få arbete på den öppna arbetsmarknaden. Den senaste meta-analysen av Bond m.fl. (2008) omfattar de 11 RCT-studier där insatsen har en hög programtrohet mot modellen. Denna visar att 61 % av dem som fick supported employment någon gång under uppföljningstiden hade arbete på den öppna arbetsmarknaden, jämfört med 23 % av dem som fick arbetsförberedande

10 10 träningsinsatser och att 43,6 % jämfört med 14,2 % arbetade mer än 20 timmar/vecka. Uppföljningstiderna varierade mellan 12 och 24 månader. 1 Vilka är de negativa effekterna? Ibland oroar sig behandlingspersonalen, brukarna själva eller deras anhöriga för att ett konkurrensutsatt arbete innebär en stressfaktor som kan öka risken för återfall eller för återinläggning på sjukhus. Oron verkar emellertid obefogad. Forskningen visar genomgående att supported employment inte har några negativa effekter. De brukare som deltar i ett sådant program upplever inte fler allvarliga symtom eller känner sig mer stressade. Inte heller behöver de mer intensiv psykiatrisk behandling, vilket man t.ex. kan konstatera genom att titta på antalet besök på psykiatriska akutmottagningar eller antalet återinläggningar på sjukhus. Hur påverkar supported employment andra områden av livet? Enligt de flesta av studierna är supported employment inte överlägset andra arbetsinriktade program när det gäller förbättringar på områden utanför arbetslivet, t.ex. symtom och livskvalitet. Ett undantag är dock en studie av Bond m.fl. (2001). I den fann forskarna att när brukarna hittade ett arbete på öppna arbetsmarknaden så kunde det leda till att symtomen lindrades, att självkänslan ökade och att ekonomin blev bättre (Bond et al. 2001). Majoriteten av dem som får arbete via programmet arbetar deltid och kan behålla sina sociala förmåner och bidrag. Yrkesrollen blir ofta en meningsfull del av deras liv. Vad kostar det att införa supported employment? Det är bara ett fåtal undersökningar som har tittat närmare på kostnaderna för att införa supported employment. De slutsatser man kan dra är att när man lägger till tjänsten till ett redan befintligt rehabiliteringsprogram så ökar totalkostnaderna. Men när supported employment ersätter en annan insats i rehabiliteringen, t.ex. dagsjukvård, så blir de totala kostnaderna desamma. I vissa fall har man funnit att kostnaderna för supported employment varierar mellan 2000 och 4000 dollar per klient och år (Clark 1998). 1 Tillägg från fackgranskare. Referenser: Crowther R, Marshall M, Bond G, Huxley P. Vocational rehabilitation for people with severe mental illness. The Cochrane Database of Systematic Reviews 2001, Issue 2. Art. No.: CD DOI: / CD Twamley EW, Jeste DV,Lehman A. (2003). Vocational rehabilitation in schizophrenia and other psychotic disorders: a literature review and meta-analysis of randomized controlled trials. Journal of Nervous and Mental Disease, 191, Bond G, Drake R, Becker D. An update on randomized controlled s trials of evidence based supported employment. Psychiatric Rehabilitation Journal 2008:31:

11 11 Sammanfattning av kapitlet Den omfattande forskningen om supported employment visar att den modellen av arbetslivsinriktad rehabilitering leder till bättre resultatet på arbetsområdet än andra jämförbara modeller. Dessutom har man inte hittat några negativa följder. Även på ickearbetsrelaterade områden kan ett lönearbete ha en positiv inverkan, t.ex. på symtomens svårighetsgrad och självkänslan, även om den bieffekten bara tycks vara blygsam i studierna. Om ett rehabiliteringsprogram utökas med supported employment, stiger de totala kostnaderna. Om man däremot låter supported employment ersätta ett annat inslag i rehabiliteringen, påverkas inte totalkostnaderna alls.

12 12 Kapitel 3 Principer för supported employment Supported employment bygger på sex nyckelprinciper. De utgör grundvalen för hela programmet. Principerna ser till att servicen är öppen för alla brukare, att arbetscoacherna respekterar brukarnas val och att programmet är effektivt för att nå målet med att skaffa och behålla ett reguljärt arbete. Nyckelprinciper för supported employment: 1. Alla brukare som vill arbeta är välkomna. 2. Supported employment är en integrerad del av behandling/rehabilitering. 3. Målet är ett konkurrensutsatt arbete. 4. Arbetssökandet börjar så snart en brukare har uttryckt önskan att arbeta. 5. Stödet är inte tidsbegränsat. 6. Brukarens preferenser är a och o. Obs! till handledaren De här principerna är så viktiga att du kan be arbetscoacherna att lära sig dem utantill. Ett förslag är att börja handledningsträffarna, åtminstone de första, med att be var och en i gruppen att skriva ner dem ur minnet. Fortsätt med repetitionsövningen tills alla kan memorera dem och förstår vad de innebär. 1. Alla brukare som vill arbeta är välkomna Supported employment är till för alla brukare som är intresserade av att arbeta, oavsett psykiatrisk diagnos, symtom, arbetslivserfarenheter eller andra problem som missbruk och kognitiva störningar. Filosofin är att människor med psykiskt funktionshinder kan arbeta på öppna arbetsmarknaden utan tidigare arbetsträning, och att ingen ska utestängas från den möjligheten. Man väntar inte på att en person först ska bli anställningsbar eller göras redo för arbete innan det är dags att ge sig ut på öppna arbetsmarknaden. I stället anser man att personen är redo när han eller hon uttrycker en önskan att arbeta. Undersökningar om vilka brukare som har störst chans att lyckas i program för supported employment visar att det inte finns något starkt och entydigt samband mellan faktorer som symtom, missbruksproblem eller

13 13 andra individuella särdrag och framgången som löntagare. Därför är det aldrig berättigat att säga nej till en person som vill delta i programmet. 2. Supported employment är en integrerad del av behandlingen Tanken är att den arbetsinriktade rehabiliteringen ska integreras i den psykiatriska behandlingen. Idealet är att arbetscoachen fungerar som en medlem i behandlingsteamet och regelbundet deltar i teamets möten. Samordningen av de behandlande och rehabiliterande insatserna bäddar för att brukarens arbetsinriktade mål hamnar högt på prioriteringslistan och blir en angelägenhet för all inblandad personal. Att närvara på teammötena ger arbetscoachen ett forum för att diskutera problem som påverkar rollen som arbetstagare, t.ex. biverkningar av medicinerna, ihållande symtom (t.ex. hallucinationer), kognitiva svårigheter eller andra rehabiliteringsbehov (t.ex. behovet av social färdighetsträning för att förbättra förmågan att samspela med arbetskamraterna eller kunna stå på sig och hävda sin rätt). Det omvända gäller också. För den övriga personalen blir mötena ett forum för att få tips om och respons på hur de kan hjälpa individen att nå sitt arbetsinriktade mål. 3. Målet är ett konkurrensutsatt arbete Supported employment strävar efter att brukaren ska få ett konkurrensutsatt arbete i samhället. Ett konkurrensutsatt arbete är ett arbete på öppna arbetsmarknaden, som vem som helst kan söka och som ger minst grundlön. Lönen ska vara lika hög som normallönen för samma arbete utfört av individer utan psykiskt funktionshinder. Att arbeta på öppna arbetsmarknaden är värdefullt ur flera synpunkter. För det första säger många brukare att de hellre vill göra det än arbeta på skyddade verkstäder eller i andra specialanpassade arbetsmiljöer. För det andra bidrar ett vanligt arbete på en vanlig arbetsplats till att minska det utanförskap och den stigmatisering som individer med psykiskt funktionshinder ofta upplever. För det tredje blir ofta självkänslan bättre när brukarna upptäcker att de klarar av att arbeta på riktigt, att deras arbete är uppskattat och att de är nyttiga samhällsmedborgare som drar sitt strå till stacken. Historiskt sett har arbetslivsinriktad rehabilitering för människor med psykiskt funktionshinder placerat individerna på ickekonkurrensutsatta arbeten, där lönen ofta har varit under grundlön och där möjligheterna att avancera till ett reguljärt arbete har varit små eller lika med noll. Erfarenheterna visar att

14 14 individerna mycket väl kan lyckas på den öppna arbetsmarknaden utan föregående arbetsträning och successiv utslussning. 4. Arbetssökandet börjar så snart en brukare har uttryckt önskan att arbeta Sökandet efter arbete sätter igång så fort brukaren har träffat arbetscoachen. Man skjuter inte upp det momentet genom att först kräva omständliga bedömningar av arbetsförmågan. Inte heller väntar man på att personen först har genomgått olika mellanstationer för arbetsträning (t.ex. på skyddad verkstad). Snabbt arbetssökande är viktigt av flera skäl. Att brukaren tillsammans med arbetscoachen omedelbart börjar processen med att identifiera och utforska tänkbara arbeten innebär att man snabbt får ett hum om vilken typ av arbete och arbetsplats som kan komma i fråga. Det förhållningssättet signalerar att man tar brukarens önskan att arbeta på allvar. Dessutom förmedlar det optimism om att många möjligheter står till buds. Snabbt arbetssökande är också viktigt för de individer som är ambivalenta till att arbeta eller tvivlar på att de klarar av det. Bästa sättet att ta itu med rädsla och missuppfattningar kring rollen som löntagare är ofta att uppmuntra individen att de facto prova på. Att leta efter arbetstillfällen så fort en brukare har remitterats till programmet innebär att man smider medan järnet är varmt, dvs. man tar vara på individens motivation, även om den inte är helhjärtad, och försöker stärka den genom att låta honom eller henne pröva sina vingar. Forskningen visar att färre personer får anställning på öppna arbetsmarknaden när arbetssökandet försenas genom krav på förberedelser i form av stegvis arbetsträning. Det sista skälet till att snabbt arbetssökande är en av principerna är att det kan dröja innan individen hittar rätt arbete, och att ju fortare man startar processen med att testa olika arbeten, desto större är chansen att det lyckas så småningom. I allmänhet brukar individer med funktionshinder, precis som alla andra människor, sondera terrängen och känna sig för på olika vikariat och kortvariga anställningar innan de hittar ett arbete som de trivs med. För att konkretisera arbetssökandet fyller arbetscoachen i en arbetsprofil som handlar om individens tidigare arbetslivserfarenheter, vilken typ av arbete han eller hon vill ha och annan bakgrundsinformation. Informationen kan samlas in från brukaren, medlemmar i behandlingsteamet och med brukarens medgivande från anhöriga och f.d. arbetsgivare. Arbetsprofilen kan fyllas i så snart brukaren har gått med i programmet. Men formuläret är ingen statisk bedömning av utgångsläget som bara görs en enda gång. Meningen är att

15 15 arbetscoachen och brukaren gemensamt ska uppdatera och revidera arbetsprofilen hela tiden. Brukarens starka sidor, utmaningar på arbetsplatsen och behovet av stöd ska utvärderas fortlöpande. Via arbetsprofilen kan man ringa och hålla sig à jour med vilka faktorer i arbetsmiljön som påverkar arbetsförmågan och underlättar eller försvårar anpassningen till arbetsplatsen. 5. Stödet är inte tidsbegränsat Stödet och uppbackningen ges under obegränsad tid. Det finns inga deadlines. Vissa brukare kämpar med långvariga psykiska funktionshinder, så därför måste en optimal behandling och rehabilitering pågå under lång tid. Personerna blir aldrig avstängda från supported employment, oavsett hur det går för dem i arbetslivet, om de inte själva ber att få bli det. Även om riktlinjen är att stödet inte är tidsbegränsat, brukar det minska automatiskt i takt med att arbetscoachen lär ut och stärker sådana färdigheter som behövs för att fungera självständigt och lita på sig själv. Exempel på färdigheter som tränas är att kunna ta sig till och från arbetet på egen hand, att kunna utföra arbetsuppgifterna utan instruktion och coachning, att kunna umgås med arbetskamraterna på rasterna och att kunna ta emot kritik från arbetsledaren. Ambitionen är att brukaren ska bli så oberoende som möjligt i rollen som arbetstagare, men att arbetscoachen ska finnas med i bakgrunden som stöttepelare och trygghetsfaktor så länge det behövs. 7. Brukarens preferenser är a och o Att lyssna på vad brukaren vill och tycker är utgångspunkten för att bestämma vilket slags arbete man ska leta efter, omfattningen av stödet och om det psykiska funktionshindret ska vara känt för arbetsgivaren eller inte. De brukare som får ett arbete som intresserar dem har en tendens att trivas bättre på arbetet och att stanna kvar längre. Att ta hänsyn till brukarens arbetspreferenser innebär därför att arbetscoachens uppgift blir lättare, eftersom sannolikheten för att personen vill behålla arbetet blir större. Individer med psykiskt funktionshinder är ingen enhetlig grupp. Önskemålen skiftar när det gäller vilken uppbackning de vill ha av sin arbetscoach, och att låta de här önskemålen ligga till grund för stödet är en hjärtesak. För somliga brukare är det självklart att berätta öppet om sitt psykiska funktionshinder för den blivande arbetsgivaren. Kanske vill de att arbetscoachen ska vara inblandad i alla aspekter på arbetet, från att hjälpa till med arbetssökandet till att ha fortlöpande kontakt med arbetsgivaren och ge stöd både på arbetsplatsen och utanför. För andra brukare är det lika

16 16 självklart att hemlighålla sitt psykiska funktionshinder för omgivningen, och de betraktar sin arbetscoach som en person som står i kulissen och sufflerar utan att ha direktkontakt med arbetsgivaren. Att låta brukarens preferenser styra hur stödet ska utformas är a och o. Sammanfattning av kapitlet Supported employment vägleds av sex tydliga nyckelprinciper. Dessa principer, som är vetenskapligt belagda, beskriver vad som utmärker den här modellen av arbetslivsinriktad rehabilitering och vad som skiljer den från andra.

17 17 Kapitel 4 Remittering För att kunna länka människor till supported employment måste man medvetandegöra brukare och behandlingspersonal om målen och metoderna i programmet. Man måste också införa en enkel och smidig remissprocess. Ett villkor för att programmet ska vara tillgängligt för så många brukare som möjligt är att urvalskriterierna begränsas till ett minimum. Att aktivt gå ut och informera olika intressenter om vad supported employment innebär och hur man bär sig åt för att få del av tjänsterna, ökar antalet presumtiva brukare. I kapitlet används fallbeskrivningar för att illustrera hur man remitterar brukare till supported employment. Det gäller att ha få urvalskriterier att göra remissprocessen enkel att sprida budskapet i supported employment. Läs igenom varje fallhistoria. Tänk sedan efter hur du själv skulle lösa problemen och skriv ner dina förslag, innan du läser vidare. Kom ihåg En effektiv process för att remittera brukare till supported employment kännetecknas av att den gallrar bort så få brukare som möjligt är lätt att genomföra involverar många slags intressenter. Obs! till handledaren Kapitlet passar för undervisning och diskussioner i grupp. Ett tips är att du går igenom ett avsnitt i veckan för att stimulera arbetscoacherna att utbyta tankar och idéer kring problemen.

18 18 Få urvalskriterier Hur avgör man vem som har nytta av supported employment? Läs historien om Kaleb och ta ställning. Urvalskriterier: Kalebs historia Kaleb är en 28-årig man som har diagnosen schizofreni och missbrukar alkohol och marijuana. På behandlingsteamets veckomöte rapporterar Kalebs kontaktperson att hans klient har sagt att han skulle vilja skaffa sig ett arbete. Kontaktpersonen är orolig för att Kalebs missbruksproblem skulle förvärras om han börjar tjäna pengar. De senaste två urinproven visar att han fortsätter använda droger. Om du var arbetscoach, vad skulle du göra? Möjliga sätt att ta itu med situationen Det finns inga rätta svar på hur man ska göra. Men här är några förslag. En hörnpelare i supported employment är att de brukare som säger att de vill arbeta ska hänvisas direkt till programmet. Det är högt i tak. Man gör inga tester för att kontrollera att individen är drogfri, bedömer inte arbetsförmågan eller förekomsten av kognitiva störningar. Därför är det din uppgift som arbetscoach att uppmuntra personalen att remittera alla individer som kan tänkas vara intresserade. I fallet med Kaleb kan du förklara för behandlingsteamet att ett lönearbete kanske fungerar som en sporre för honom att trappa ner på eller sluta med sitt missbruk. Du kan också föreslå att man gör upp en budget tillsammans med Kaleb för att hjälpa honom att spendera sina inkomster på sundare saker än alkohol och marijuana. Och du kan framhålla att man i första hand bör leta efter ett arbete som motiverar Kaleb att avhålla sig från droger.

19 19 För att få delta i supported employment rekommenderar vi att det räcker med att ett av de här två kriterierna är uppfyllda: 1. Brukaren är arbetslös (eller sysselsatt i en icke-konkurrensutsatt verksamhet) och vill ha ett reguljärt arbete. 2. Brukaren arbetar reguljärt men saknar stöd och uppbackningen i sin yrkesroll och vill gärna ha den hjälpen. Enkel remissprocess Hur går remitteringen till och vad gör man som arbetscoach när man precis har fått en remiss? Att remittera: Sandras historia Sandra har inte arbetat på fyra år, men nu har hennes kontaktperson börjat prata med henne om att göra det igen. Sandra har en dotter som hon inte har vårdnaden om. Dottern bor hos Sandras mamma, men Sandra träffar sin flicka regelbundet. Första gången kontaktpersonen väckte tanken på att Sandra skulle gå tillbaka till arbetslivet fick hon fjärilar i magen. Självkänslan var i botten. Hon kände sig oduglig. Lönearbete, menade hon, var kravfyllt och stressande och hon tvivlade på att hon skulle stå ut med den pressen. Så småningom, efter flera samtal med kontaktpersonen, började Sandra tänka i andra banor. Hon insåg fördelarna med att tjäna pengar. Tack vare de där extraslantarna skulle hon få råd att göra roliga saker tillsammans med sin dotter och dessutom, i rollen som yrkeskvinna, vara en bra förebild för henne. Även om Sandra drog sig för att möta arbetslivets krav, tyckte hon någonstans att det kunde vara en utmaning att försöka. Kanske skulle hon känna större respekt för sig själv om hon åtminstone försökte? Sandra nämnde för sin kontaktperson att hennes mamma bekymrade sig för vad som skulle hända med de sociala förmånerna och bidragen om hon började arbeta igen. Enligt mamman fanns risk för att hon skulle gå miste om dem. Kontaktpersonen berättade om Saras intresse för att arbeta på ett möte med behandlingsteamet.

20 20 Om du var arbetscoach, vad skulle du göra? Möjliga sätt att ta itu med situationen Det finns inga rätta svar på hur man ska göra. Men här är några förslag. Det finns ingen anledning att krångla till remitteringen av en person till supported employment. Processen bör vara okomplicerad, standardiserad och välkänd av alla, inklusive brukare och behandlingspersonal. I behandlingsteamet är det du eller teamledaren som bör få remissen, som antingen kan vara muntlig eller skriftlig. I det sistnämnda fallet skriver man ner viktig bakgrundsinformation på en enkel blankett (se bilaga A). Vem som helst i personalgruppen kan ta initiativet till att remittera eller så kan brukaren anmäla sig själv. Sandras kontaktperson kan hänvisa henne till supported employment genom att prata med dig som arbetscoach i hennes team, t.ex. på ett behandlingsmöte eller när ni råkar stöta på varandra. Psykiatriska öppenvårdsteam är organiserade på olika sätt i olika verksamheter. Huvudsaken när det gäller remitteringen är att se till att brukaren kopplas till en arbetscoach så fort han eller hon har funderingar på att börja arbeta eller vill ha stöd i sin yrkesroll. Och att alla vet vem som är mottagare av remissen, t.ex. teamledaren, en arbetssamordnare eller en arbetscoach. När du som arbetscoach har fått en remiss på Sandra, är det du som håller i trådarna. Det är viktigt att du snabbt ordnar ett möte med henne, helst inom de närmaste dagarna. Syftet med det här första mötet är att bekräfta och stärka Sandras lust att prova på arbetslivet igen, att börja kartlägga vilka arbetsområden som kan vara intressanta och få ett hum om tidigare arbetslivserfarenheter. Vilka som ska vara med på det inledande mötet bestämmer du och brukaren tillsammans. Kanske är det bara ni två, kanske bjuder ni in en annan medlem av

21 21 behandlingsteamet (t.ex. kontaktpersonen) eller en person som är betydelsefull för brukaren (t.ex. en anhörig). Eftersom Sandra är ambivalent till att arbeta kan det vara klokt att be kontaktpersonen att närvara. För de brukare som tycker det är svårt att träffa okända människor kan det också vara en trygghet att kontaktpersonen är med de första gångerna. Eller en behandlare som de känner väl och har förtroende för. Efter att du och Sandra har kommit överens om att samarbeta, informerar du behandlingsteamet om ert beslut. Att hålla de övriga medlemmarna i teamet underrättade om hur det går för Sandra i arbetslivet och vilka framsteg hon gör är viktigt. Se till att du rapporterar med jämna mellanrum. På ett tidigt stadium, och med Sandras tillåtelse, kan det vara vettigt att ta kontakt med hennes mamma för att arrangera ett möte. Eftersom mamman har oroat sig för att Sandra skulle förlora sina sociala förmåner och bidrag om hon börjar arbeta, kan det vara all idé att träffas för att klargöra vilken policy försäkringskassan och socialtjänsten har. Att skapa en fungerande relation till mamman, så att hon är med på noterna och har en positiv inställning till Sandras strävanden, är angeläget. Det första mötet med Sandras familj kan också vara en källa till ledtrådar och tips om vilka arbeten som är lämpliga. Sprida budskapet i supported employment Vad kan man göra för att rekrytera fler brukare till supported employment? Ingen vill arbeta: en verksamhets historia Ett program för supported employment har nyligen startats på Gläntan, en psykiatrisk öppenvårdsmottagning. På ett stormöte berättar verksamhetschefen att hon har läst en forskningsrapport om att 70 procent av de individer som har ett allvarligt psykiskt funktionshinder vill ha ett arbete. Hon konstaterar att på Gläntan är det bara 7 procent av brukarna som har ett. Varför?, undrar hon. Flera av de kontaktpersoner som är med på mötet försvarar sig med att deras klienter inte har uttryckt någon önskan att arbeta och att det är orsaken till att så få av dem har remitterats till det nystartade programmet.

22 22 Om du var arbetscoach på Gläntan, vad skulle du göra för att vända den här trenden? Möjliga sätt att ta itu med situationen Det finns inga rätta svar på hur man ska göra. Men här är några förslag. Det är vanligt att man stöter på hinder och motstånd när man inför nya typer av insatser i psykiatri. Det gäller att ha tålamod och att vara envis. Men du kan öka remitteringen av brukare till ditt nystartade program på många olika sätt. Inte så sällan bottnar motståndet i okunskap. I egenskap av arbetscoach kan du utbilda medlemmarna i behandlingsteamen om vad supported employment går ut på. Du kan sätta dig ner tillsammans med dem för att pejla läget och försöka fånga upp de brukare som eventuellt är intresserade av att delta. Ibland är behandlarna inte medvetna om att brukare ofta placerar ett arbete högt på sin önskelista, och de känner inte till hur supported employment fungerar. Kanske är de vilseledda av missuppfattningar och myter. De kan ha föreställningen att ett lönearbete automatiskt innebär en påfrestning. Eller de kan ha åsikten att vissa brukare är oförmögna att arbeta pga. kognitiva störningar, symtom eller biverkningar av medicinerna. Det är din uppgift att slå hål på myterna. Ett steg på vägen kan vara att bjuda in brukare som arbetar och låta dem berätta om sina erfarenheter på ett personalmöte. Eller be en arbetscoach som är gammal i gamet, om du själv känner dig osäker, att komma och bemöta personalens farhågor. I början kan det vara trögt att få gehör för dina idéer och ditt program. Och det kan dröja innan remisserna börjar droppa in. Men ett sätt att förankra idéerna i personalgruppen är att bedriva en saklig upplysningskampanj. Upplys behandlarna om värdet med att arbeta och att det är en önskedröm för många brukare. Upplys dem om det faktum att de flesta brukare kan arbeta trots ihållande symtom eller kognitiva störningar. Upplys dem om det faktum att majoriteten av brukare inte upplever att stressen ökar (tvärtom rapporterar somliga att den minskar). Att skaffa broschyrer om supported employment (se EBP:s webplats för informationsblad till olika intressenter), beställa utdrag ur vetenskapliga rapporter eller sätta

23 23 upp posters på mottagningen som illustrerar glädjen med att arbeta kan också bidra till att sprida budskapet. Ambitionen är att få alla behandlare att uppmuntra brukarna att överväga tanken på att arbeta. Målet är att åstadkomma en kultur på Gläntan där lönearbete har sin givna plats i rehabiliteringen. Strategier för att rekrytera fler brukare till supported employment: Undervisa personalen i behandlingsteamen om arbete med bistånd. Prata med de brukare som kan vara intresserade av att arbeta och berätta om det nya programmet. Sök upp lokala brukarorganisationer och informera medlemmarna om värdet med att arbeta och att supported employment finns som en hjälp på traven. Sök upp anhörigföreningar och berätta om erbjudandet med supported employment. För att få fler remisser till supported employment på Gläntan kan det vara klokt att inte bara fånga upp de redan frälsta, dvs. de brukare som högt och tydligt säger att de vill arbeta. Ibland kan lönearbete vara en hemlig dröm eller en diffus önskan som inte är klart uttalad. Därför är det viktigt att även vara lyhörd för de individer som bara är nyfikna på vad programmet innebär. Genom att träffa varje brukare på tumanhand, för att kravlöst utforska hur han eller hon ställer sig till tanken på att arbete, kan du så ett frö. Chansen finns att fröet gror så småningom och att personen väljer att gå med i programmet. Remitteringen till supported employment kan göras av brukarna själva, av anhöriga eller av någon i personalgruppen. Brukarna kan få kännedom om programmet antingen genom att du pratar med dem en och en eller kallar samman dem till en gemensam informationsträff på Gläntan. Du kan också sprida informationen via kamratstödjarföreningar i samhället eller via andra aktivitetscenter och mötesplatser som brukarna utnyttjar. Glöm inte bort att upplysa nya brukare om att den här modellen av arbetslivsinriktad rehabilitering är en resurs som finns på Gläntan. Och låt nytillkomna anhöriga och familjemedlemmar få reda på det också.

24 24 Sammanfattning av kapitlet Det kan vara trögt att införa supported employment i en rehabiliteringsverksamhet. Det kan ta tid innan remisserna börjar komma. I kapitlet rekommenderar vi att man ska ha få urvalskriterier, göra det enkelt att remittera och undervisa alla berörda parter brukare, behandlingspersonal och anhöriga om vad programmet innebär. Se bilaga A för exempel på en remissblankett.

25 25 Kapitel 5 Engagemang och anknytning Att få individen att knyta an till programmet är det första steget mot att skapa en god arbetsallians mellan arbetscoachen och brukaren. Arbetsalliansen är förutsättningen för alla insatserna och tjänsterna, från att göra upp en arbetsprofil, till att söka arbete och sedan ge stöd under lång tid. Men det räcker inte med att bara utveckla en allians med brukaren. Man måste också värva bundsförvanter i närmiljön. Det gäller att engagera människor i brukarens sociala nätverk (t.ex. anhöriga) som stöttepelare och att få medlemmarna i det aktuella behandlingsteamet att ställa upp på individens målsättning. Att hålla alla berörda parter uppdaterade om brukarens framgångar i arbetslivet, och att be om feedback på hur man kan gå vidare när det hakar upp sig, är viktigt. I kapitlet låter vi en fallhistoria illustrera hur man kan göra för att få brukare, betydelsefulla personer i närmiljön och behandlingsteamet att knyta an till programmet. Läs igenom fallhistorien och skriv ner hur du skulle bära dig åt för att engagera dem. Kom ihåg En effektiv process för att engagera en individ utmärks av att den lägger tonvikten på att skapa en god arbetsallians med brukaren äger rum i samhället omfattar anhöriga och andra stödpersoner är lyhörd för kulturella skillnader.

26 26 Obs! till handledaren Kapitlet passar för undervisning och diskussioner i grupp. Använd fallhistorien eller dina egna erfarenheter som inspiration för att lösa problemen på ett kreativt sätt. Var öppen för olika strategier och infallsvinklar. Hjälp de blivande arbetscoacherna att skaffa sig en bred repertoar av verktyg och åtgärder som de kan utnyttja för att få människor att ansluta sig till programmet. Första fasen i anslutningen Hur får man brukaren och andra stödpersoner med på noterna? Att engagera brukaren: Josés historia José är en ensamstående 34-årig man med diagnosen schizofreni. Dagarna tillbringar han mest hemma framför tv:n. Det senaste arbetet han hade var för sju år sedan. Då arbetade han tre veckor som diskare på en restaurang, men han fick sparken för att han inte passade tider och uteblev utan anledning. När Josés kontaktperson första gången förde supported employment på tal föll det inte i god jord, även om José inte var helt ointresserad. José hör röster nästan hela tiden, men kontaktpersonen menade att ett arbete kanske skulle vara distraherande för honom och göra rösterna mindre plågsamma. Dessutom skulle han ju få något vettigt att göra på dagtid. José svarade att han fick tänka på saken. Efter att kontaktpersonen flera gånger hade tagit upp fördelarna med supported employment gick José med på att ge det en chans. Men han var långt ifrån övertygad. En av hans invändningar var att bostadsbidraget kanske skulle dras in om han började arbeta. En annan invändning var att han tvivlade på att han orkade med det stressiga tempot i arbetslivet. José bor i egen lägenhet, men han träffar sina föräldrar regelbundet. Föräldrarna anser att José verkligen behöver en meningsfull aktivitet på dagarna, men samtidigt tycker de att ett vanligt lönearbete låter som ett vågspel. De är rädda för att det skulle förvärra hans tillstånd. Förutom att Jose gärna vill ha en sysselsättning på dagarna, lockar tanken på att tjäna pengar för att kunna köpa snygga kläder. José är nämligen noggrann med sitt utseende och tycker om att vara välklädd. Efter att ha väckt Josés nyfikenhet på supported employment, tar kontaktpersonen kontakt med arbetscoachen.

27 27 Om du var arbetscoach, vad skulle du göra? Möjliga sätt att ta itu med situationen Det finns inga rätta svar på hur man ska göra. Men här är några förslag. Du kan bestämma möte med José för att lära känna honom, ta reda på vad han har arbetat med tidigare och vad han skulle vilja arbeta med just nu. Mötena kan ske ute i samhället, t.ex. över en kopp kaffe på ett café, och kanske bör kontaktpersonen vara med de första gångerna, eftersom han har god kontakt med José och det tog lång tid för honom att få gehör för idén om att arbeta. Förutom att engagera José behöver du uppbackning från föräldrarnas sida. De oroar sig ju för att ett arbete kan göra att sonen får ett återfall, och de behöver lugnas på den punkten. Kontakta föräldrarna. Ordna en träff med dem och förklara att valet av ett lämpligt arbete och det långvariga stödet innebär att påfrestningarna inte blir så stora. Förklara också att sysslolösheten i sig kan vara stressande och att ha något meningsfullt att göra på dagtid kan minska Josés rastlöshet. Det kan vara klokt att träffa föräldrarna i deras hem, tillsammans med José. Då kan du förvissa dig om att ni alla är överens om ambitionen att börja arbeta. Naturligtvis måste du fråga José om det är okej att prata med hans föräldrar innan du gör det. Till sist bör du informera behandlingsteamet. Rapportera för teamet vad som hände på de första träffarna med José, hur mötet med föräldrarna avlöpte och vad som kom fram när det gäller arbetsintressen. Om du tycker det är svårt att få José engagerad eller att handskas med föräldrarnas oro, be om råd och feedback från de andra teammedlemmarna. Styrkan med teamarbete är att alla har en positiv attityd till Josés målsättning och är beredda att bidra till att den ska gå i uppfyllelse.

28 28 Sammanfattning av kapitlet Att skapa en god relation till brukaren utgör stommen för resten av ditt arbete. Kapitlet betonar vikten av att alliera sig med brukaren och att göra de anhöriga och behandlingsteamet delaktiga i processen. Att få alla parter ombord på skutan och få dem att dra åt samma håll är viktigt. Det lönar sig i längden att lägga ned tid och kraft på att försöka åstadkomma det.

29 29 Kapitel 6 Bedömning Att bedöma brukarens intressen och arbetslivserfarenheter är viktigt för att matcha den arbetssökande med den blivande arbetsgivaren. Även om bedömningen är betydelsefull, undviker man långa och krångliga utredningar. I stället samlar man in så mycket bakgrundsinformation som möjligt på så kort tid som möjligt för att påbörja arbetssökandet. Och i vilken takt allting ska ske bestämmer brukaren. Om han eller hon vill börja arbeta meddetsamma, ska man ta tillfället i akt och inte vänta på att bedömningen ska bli färdig. Arbetsprofilen ligger till grund för att planera vilka arbeten som kan bli aktuella. Bedömningen är inte en engångshändelse som äger rum i början av programmet utan sker fortlöpande. Efterhand som brukaren letar efter arbete och provar på olika arbetstillfällen, uppdaterar arbetscoachen informationen. Traditionella tester och undersökningar av arbetsförmågan och anställningsbarheten hör inte hemma i supported employment. I kapitlet används fallbeskrivningar för att visa hur man fyller i en arbetsprofil och en individuell arbetsplan. Det gäller att samla in allsidig information från olika källor att utveckla en individuell arbetsplan att ständigt revidera bedömningen och arbetsplanen utifrån brukarens erfarenheter. Läs igenom varje fallhistoria. Tänk sedan efter hur du själv skulle göra upp en arbetsprofil och en arbetsplan. Skriv ner dina förslag, innan du läser vidare. Kom ihåg Strategier för att bedöma och utforma en individuell arbetsplan går ut på att kartlägga brukarens intressen och tidigare arbetslivserfarenheter att ta reda på hur viktiga personer i brukarens liv ser på att han eller hon vill lönearbeta att utforska möjliga arbeten genom att göra gemensamma arbetsplatsbesök att utveckla en plan tillsammans med brukaren för att hitta ett arbete.

30 30 Obs! till handledaren Kapitlet passar för undervisning och diskussioner i grupp. Utnyttja fallbeskrivningarna, eller dina egna erfarenheter, för att bredda arbetscoachernas förståelse för vad bedömningen innebär. Att samla in bakgrundsinformation Avsnittet handlar om David, som har träffat sin arbetscoach ett par gånger och vet vad supported employment går ut på. Nu är han redo att börja prata om tänkbara arbeten. Att samla in bakgrundsinformation: Davids historia David är 29 år och har diagnosen bipolärt syndrom. Han tar litium för att förebygga svängningar i stämningsläget, och han säger att tack vare medicinen har han sluppit bli inlagd på sjukhus. Han bor med sin flickvän, som arbetar heltid som juridiskt ombud på en känd advokatfirma. David var 12 år gammal när han tillsammans med två storebröder flyttade från Mexiko till USA för att bo med sina farföräldrar. Davids bröder har gjort karriär i arbetslivet. En av dem äger en klädbutik och den andre är revisor. Båda har försökt hjälpa David med arbete tidigare, men de har gett upp till följd av hans symtom och alkoholmissbruk. Under det senaste året har David blivit alltmer deprimerad. Han har isolerat sig i sin lägenhet och börjat dricka mer. David har inte arbetat på många år. Han har läst tre år på högskola och har en nästan färdig kandidatexamen i bagaget. Studierna var han tvungen att avbryta när han var 21 år, eftersom symtomen blev övermäktiga. Drömmen då var att bli arkitekt. David berättar att under de senaste åren har han ordnat två arbeten, ett som diskare och ett som restaurangbiträde, men båda gick i stöpet eftersom han inte dök upp till den första arbetsdagen.