Nu söker jag Dickens,

Transkript

1 jan myrdal Nu söker jag Dickens, redaktör Dickens men hur började det? På golvet i farmors kök något år före andra världskriget kanske. Jag bör ha varit tio och låg på mage och läste Pickwick-klubben. En rätt trasig liten volym. En svensk översättning, jag läste inga andra språk än. Jag tror den var med gammalstavning. I vart fall var den bunden i blått. Jag vet inte vart den tagit vägen, jag har den inte kvar. Den var kvar i fantasierna då när det blev natt och lampan släcktes och jag låg i min säng och såg bilder. Färgstarka uppe i hörnet med Pickwick och Sam Weller och men det berörde mig illa den fete pojken. Ja, om honom måste jag redan hört. Gunnar petade mig i magen och sade: Du påminner mig om Dickens feta pojke. Okomplicerad var läsningen av Dickens inte. Jag minns heller inte hur det gick med den fete pojken däruppe i hörnet. Försökte ta bort honom och ta fram Pickwick mer i stället. Sedan dess har jag läst Charles Dickens av och till, i olika perioder. Fast det tog flera decennier innan jag upptäckte redaktör Dickens. Läsningen skedde i perioder. Så är det när man läser fritt utan att styras av lärare och kurser. Att återskapa den läshistorien ger dagens arbete tydligare konturer. I New York 1939 vet jag att jag läste The Adventures of Oliver Twist. Den stora lägenheten vid Riverside Drive hyrdes ju i andra hand och däruppe på övre hyllan i garderoben låg den andre pojkens böcker och bland dem Oliver. Som jag inte tyckte om. Vi har inte i Sverige nu och har aldrig haft något motsvarande det redaktör Dickens presenterade. Inte de större länderna heller; Time, Newsweek och Der Spiegel kan gå hem och lägga sig! 19

2 En första mer koncentrerad period av Dickensläsning kom sedan våren Min son var just född. Vi min dåvarande hustru Nadja som då studerade vid Beaux Arts i Genève och jag bodde med honom i chaufförsbostaden ovanför garaget i mina föräldrars stora villa vid Palais des Nations i Genève. Om dagarna skrev jag romaner som aldrig blev tryckta. Om kvällarna läste jag mig genom Dickens i The New Illustrated Oxford Dickens. Varför jag styrde till Dickens vet jag faktiskt inte. Men nu tyckte jag bättre om honom. Jag skrev en sammanfattande kritik av vart verk allteftersom. Mycket omsorgsfullt uppställd. Som om jag förberedde något. Nu ser jag att det var puerilt. Att bränna! när jag kom tillbaka till Sverige och bodde i ett spisrum med kammare på Albogatan i Göteborg var det bland viktorianerna i första hand Thackeray jag läste. Jag kom över en nästan komplett edition på Thulin & Ohlson. Men jag började då också läsa mig igenom en författare från kretsen kring Dickens som Wilkie Collins (han fascinerade mig, gör det fortfarande) och även den senviktorianske Trollope. Dickens intresserade mig inte längre. Men i februari 1953 när jag arbetade på Demokratisk Ungdoms Världsfederations sekretariat i Budapest läste jag Anthony Wests slaktning av såväl Charles Dickens som Edgar Johnsons biografi över honom i The New Yorker. (Vi hade ju tillgång till västtidskrifter.) Den var lång. Den var också så totalt nedgörande tog såväl personlig som litterär ära av Charles Dickens på ett konstigt liberalvänstristiskt sätt att jag åter ville läsa Dickens. Jag kammade Budapests olika antikvariat och hittade gamla Tauchnitzupplagor från artonhundratalet där i hyllorna på de välförsedda antikvariaten (när jag nu ser tryckåren inser jag att de är bibliofila då de tillhörde de första Dickens sålde till Tauchnitz!) och allteftersom jag om nätterna låg läsande i mitt rum på hotell Duna insåg jag hur ohyggligt bra han skrev. Jag ändrade alltså uppfattning. Från debuten med Sketches by Boz 1836 till den vid hans död ofullbordade The Mystery of Edwin Drood 1870 (Mysteriet Edwin Drood, Natur och Kultur 1988) var det han skrev angeläget och bra. Ställning tog han också. I sin tid. När vi sedan bodde i Paris, Maj och jag, fann jag hösten 1955 på Shakespeare & Co, tror jag, den av West utskällda biografin: Edgar Johnson, Charles Dickens, his tragedy and triumph. Den var ju bra. Lysande helt enkelt. (Då fann jag den av Johnson utgivna samlingen av Dickens brev till Angela Burdett-Coutts: The Heart of Charles Dickens. Den redovisar hans stora sociala engagemang och frivilliga arbete i vad som nu skulle kallas rehabilitering och insåg att mycket av tjugo- och trettiotalets radikala kritik 20

3 Charles Dickens försjunken i drömmar. (Dickensian LXL). foto kungl. biblioteket mot viktorianernas hyckleri i själva verket var typiskt kulturradikalt folkförakt.) Även om jag nu har betydligt mer än metern Dickens-biografier är nog Johnsons bredvid Dickenskamraten John Fosters The Life of - Charles Dickens den mest användbara. Det var också Johnson som förde mig till redaktör Dickens. Han menade att Dickens romaner, komiska och känslosamma som de var,» inte alltid helt återspeglar hans nyktra praktik i arbetet för sociala reformer och hans långsiktiga syn som samhällsteoretiker. / / inte heller kan Dickens inställning i sociala frågor verkligen förstås utan en omsorgsfull läsning av Household Words och All the Year Round, de två veckotidningar över vilkas uttalanden i alla frågor han höll strikt kontroll 21

4 i tjugo år. Båda dessa publikationer är till randen fyllda med artiklar om samhällsfrågor och Dickens lät inte trycka något som han inte var överens om. Denna journalistiska verksamhet är av betydelse både i sig och för det ljus den sprider såväl över hans egen utveckling som över tematiken i hans romaner. Men de nitton volymerna av den första serien och de än fler volymerna i den andra har utgjort en skrämmande mängd material vilken få kommentatorer ens försökt ta del av.«när jag kom tillbaka till Sverige 1963 började jag söka efter dem. På Stockholms Bokauktionskammare fann jag så småningom de nitton volymerna med veckotidningen Household Words från mars 1850 till maj (Den förre ägarens ex libris utgjordes av ett T inskrivet i en cirkel över en lite jugendartad herrgårdsbild, mottot var Kunskap ger makt och texten under bilden: Ragnhildsborgs gård, Södertälje.) Jag började läsa. Det var sannerligen något! Här fanns reportage. Hur fungerar postverket? (Bättre än i Sverige 1963 för att inte tala om hur det är i dag.) Hur organiseras vattenförsörjningen till London? Hur arbetar detektiva polisen? Hur fungerar Bank of England? Men också, vad händer när tillfångatagna indiska rebeller avrättas genom att skjutas från kanonmynningar? (De faller ner som skärt duggregn.) Avslöjande reportage om fattigvård. Försvar för arbetares rätt att bilda fackföreningar. Allt detaljerat, tydligt, lättläst. Därtill oftast utfört med dickenskt humör. En rikedom! det var en målinriktad tidskrift. Målgruppen var läskunnig arbetarklass och läsande lägre (och högre om de så önskade) medelklass. Inte så att Dickens skrev, eller tillät någon att i hans veckotidning skriva, ned till folket. Han hade respekt för läsarna. Men texterna skulle vara sådana att de kunde förstås utan att läsaren hade gått igenom skolor och akademier. Det var också en tidskrift med medveten ambition att ändra på orättfärdigheter. Dickens var ingen revolutionär man skall inte som någon de sista dagarnas heliga döpa föregångarna till den rätta läran efter döden! Men han hade en klar och tydlig demokratisk inställning och han såg kampen mot utsugning, förtryck och roffarkapital som viktig. (Även om han vilket framgår av hans brev om än inte av hans publicerade texter liksom andra viktorianska medelklasslandsmän upprördes över sepoyernas uppror mot brittisk överhöghet i Indien.) Sedan fann jag på bokauktionskammaren också The Household Narrative of Current Events Ett månatligt tillägg till Household Words. Det visade sig vara en föregångare till såväl de nutida nyhetsmagasinen som till Keesing s Contemporary Archives. Alla nyheter under månaden: parla- 22

5 mentsdiskussioner och beslut, brott och domstolar, olyckor,»sociala frågor, hälsovård och kommunalt framsteg«, personnyheter och dödsfall, kolonialfrågor, utrikes händelser, litteratur och konst, handel och börs och marknadsfrågor. Allt faktiskt och konkret. Nej, vi har inte i Sverige nu och har aldrig haft något motsvarande det redaktör Dickens presenterade. Inte i de större länderna heller; Time, Newsweek och Der Spiegel kan gå hem och lägga sig! Nu började jag söka sekundärlitteratur. Hans närmaste man i det redaktionella arbetet fram till dess han föll av hästen och blev arbetsoförmögen 1868 var William Henry Wills. Duktig, flitig, skrivkunnig men lyckligtvis menade Dickens uppriktigt och utan cynism lite intellektuellt begränsad och alltså möjlig att använda av Dickens också för att veta hur tidskriftens målgrupp tänkte. Han hade sparat de brev Dickens sänt honom med anvisningar, textkommentarer och redaktionsuppdrag. De hade sedan år 1912 getts ut av hans efterkommande: Charles Dickens as Editor. Being letters written by him to William Henry Wills his Sub-Editor. Selected and edited by R. C. Lehman, London Då föll polletten ned! Omslag till The works of Charles Dickens, Household edition Första upplagan efter Dickens död. Omslag till The Mystery of Edwin Drood, 1870, av Charles Dickens. (Thomas Hatton och Arthur H. Cleacer: The Periodical Works of Charles Dickens,London 1933). foto kungl. biblioteket redaktör? javisst! Men mer än så. Dickens var redaktionschef. Han var som en den mest hårdföra redaktionschef på våra kvällstidningar. Han gav uppdrag. Det som inte passade refuserades på direkten. Men det som antogs redigerades hänsynslöst. Han strök och ändrade. Men om han var en hård redaktionschef var han också en generös. Betalade bra gjorde han. Bäst av alla. Men inget fast pris. Han betalade alltefter sitt tycke och sin smak. Men han var den förste som skickade iväg utrikeskorrespondenter, som George Augustus Sala till Ryssland. Även när de skötte sig dåligt var han fördragsam och fortsatte skicka pengar. Fast visst kunde han göra sig av med sådana som alls inte dög. Upplagan steg och vinsten blev stor nog till nya satsningar. Man kan säga att han var den förste modärne re- Charles Dickens korrigeringar. (The Uncollected Writings of Charles Dickens Household Words ). 23

6 daktionschefen. Eller en av de första, ty i New York ledde Horace Greeley New-York Daily Tribune och höll sig under samma tid 1851 till 1862 med Karl Marx som utlandskorrespondent. Att Dickens var yrkesman som redaktör var inte konstigt. Han hade ju börjat som parlamentsreferent och allmänreporter och lärt sig det skrivande yrket från grunden. Men han hade också ända från början velat ha en tidning/tidskrift som eget språkrör. Han tålde inget dubbelkommando och ingen redaktionell demokrati. Och ingen annan hade sitt namn i tidningen! Tidningen var Dickens. Vilket var rätt ty det som trycktes var ju tryckt efter det att han skrivit eller beställt och sedan behandlat råtexten. Fast Wills fick år 1860 ge ut en samling texter. (Med tack till»den andra hand«som lett och stött och styrt honom.) Old Leaves: Gathered from Household Words. Den skaffade jag nyss till läsning genom Fagersta bibliotek. De fick på fjärrlån fram, (en lite illa åtgången och loss från pärmen) upplaga tryckt i New York Där fanns en hel del av de reportage Wills fått arbeta med om postverk och detektiva polisen och annat. Det fanns ända från Dickens egen tid i Förenta staterna och Storbritannien en mångfald olika urval av Dickens Blandade skrifter. Alltså texter någorlunda bevisligen skrivna av Dickens. Nya upplagor kommer då och då. Senast har kommit fyra volymer redigerade av Michael Slater i The Dent Uniform Edition of Dickens Journalism (London ) och en tjock volym i Penguin Classics redigerad av David Pascoe, Charles Dickens Selected Journalism (London 1997). Dessa är utmärkta. Men då de har till uppgift att samla Dickens egna texter missar de dock själva kärnan i hans arbete som redaktör. Det var den jag ville åt. Rolf Janson var en förläggare jag uppskattade. Inte nog med att han betalade bra (och var den förläggare som bröt förläggarfronten och gjorde upp med Författarförbundet), han hade visioner. Han såg till att jag fick göra Meccano-boken och den fem kilo tunga Fem år av frihet (som nu långt om länge faktiskt tycks komma i Frankrike och Japan). På Rönnells i Stockholm fann jag så de två volymerna Charles Dickens Uncollected Writings from Household Words , introduction and notes by Harry Stone, Indiana University Press 1968 (för 60 kronor). Då skaffade jag också in Anne Lohri Household Words. A Weekly Journal Conducted by Charles Dickens, Table of Contents, List of Contributors and their Contributions based on the Household Words Office Book. University of Toronto Press 1973 (273 kronor). Då klarnade allting. Jag förstod vad som kunde och borde göras. En dag efter framgången med Fem år av Frihet var Rolf Janson hemma hos oss på Fagervik. Då gjorde vi upp om tre stora projekt. Först kom vi 24

7 överens om en ordentlig Mexiko-bok (jag skulle också förhandla för Bra Böcker med mexikanska konstboksförläggare om samtryckning av verk om den stora mexikanska konsten). Så tog jag fram några volymer Household Words. Rolf Janson bläddrade i dem, läste och tände omedelbart på att låta mig ge ut ett urval. Senare skulle jag arbeta med ett urval Pitaval, alltså det för europeisk (kineserna hade det tidigare) kriminal- och detektivberättelse grundläggande verk: Causes célèbres et intéressantes. Gayot de Pitaval gav ut i 20 band Inte Schillers tyskt klassiska urval från 1794 alltså utan ett eget. (Jag hade på bokauktionskammaren funnit en komplett upplaga från ett sörmländskt herrgårdsbibliotek och i Amsterdam en annan). Började läsa på allvar, anteckna och förarbeta. Men just som jag arbetade med Mexiko-boken förlorade Rolf Janson Bra Böcker till alla rättsinniga svenska förläggares glädje. Projekten fick avbrytas. Mexikoboken fick jag dock ut på Fischer. Men jag fortsatte att skaffa in böcker om Dickens-projektet. Så småningom genom att söka på nätet. Sedan genom att beställa böcker och kopior från tidskriftsartiklar i olika länder från biblioteket i Fagersta. (Än fungerar fjärrlånen även om man nu får betala för dem.) Någon gång vore det väl möjligt att få en svensk förläggare intresserad av att ge ut ett texturval av Dickens som redaktör. (Alltså texter han skrivit själv eller texter han beställt och redigerat ut.) en dag kom Dan Israel och Per Axelson från Leopard ut hit till Östra Björkviken. De hade gett ut Gubbsjuka och jag ville diskutera olika andra projekt med dem. Dan Israel satt i biblioteket och läste i Household Words. Efter några dagar fick jag ett förslag: En textvolym Dickens som redaktör och om den gick bra ännu en. Då gick jag ut på nätet, skaffade in All The Year Round från ett antikvariat i Skottland ( inklusive frakt) och fortsatte beställa från Fagersta bibliotek. All the Year Round är ju av något annan karaktär. I den publicerade Dickens hela romaner, egna och andras i följetongsformat. Inledde All the Year Round med sin A Tale of Two Cities och dog just som The Mystery of Edwin Drood var under förhandspublicering i tidskriften. Romanerna tar jag inte med. De finns ju. Också Willkie Collins finns. Jag känner stor och spänningsfull lycka när jag nu läser och funderar. Urvalet är mycket svårt. Tjugo viktorianskt stora volymer har Dan inte lovat, blott först en av måttligt omfång sedan kanske en andra. Jan Myrdal är skriftställare och arbetar för närvarande med en presentation av Dickens som redaktör samt en affischdokumentation från första och andra världskrigen: Att sälja in krig som margarin. 25