September Medlemsblad nr 37. Gränsbygdens Släktforskare. i Dalsland, Bohuslän och 0stfold.

Transkript

1 September 1999 Medlemsblad nr 37. Gränsbygdens Släktforskare i Dalsland, Bohuslän och 0stfold. o Redaktion: Monika Ahlund-Efraimsson, Taxvikens kvarn 23, Dals Långed, Bo Rask, Lärksoppsväg. 5, Strömstad, Eva Caroluson, Bakke Rute 280, N-1765 Halden, Roland Olsson Gamla Edsbräckevägen 11,66832 Ed. Det gamla Tingshuset i Tanumshede på ett vykort från 1940-talet.

2 L_~~~ Föreningens funktionärer och adresser: Föreningens adress: Gränsbygdens Släktforskare, Box 12, ED. Hemsida: Ordf. Sven Emanuelsson, Håbol, Fälterud, ED, Sekr. Jan Nort~n, Topperudsväg. 20,66831 ED, Kassör Ulla Inders, Stubbekasväg. 24B, ED, Kassör i Norge, adjungerad Egil Johansen, Gimleveien 62, N-1786 HALDEN, tel, Ledamöter: Eva Caroluson (vice ordf.) Bakke Rute 280, N-1765 HALDEN, tel Rosa Borg, Fressland, Mo, BULLAREN, Bengt Svensson, Storgatan 8, ED, (registerförare ), Gunnar Lindqvist, Ramberg, Rölanda, ED, Tom Birkelund, Granitveien 2, N-1738 BORGENHAUGEN, Suppleanter: Rose-Marie Woldberg, Haga, Laxarby, BENGTSFORS, Kjell-Ingvar Pettersen, Hagastuvei 34, N-1734 HAFSLUNDS0Y Valberedning: Roland Olson, Bo Rask, Lasse Åberg Redaktör: Monika Åhlund-Efraimsson, Taxvikens Kvarn 23, DALS LÅNGED, tel o fax monika@telia.com Klubbmästare: Ingegerd Strutz, Kronoparksvägen ED, Det svenska postgirot: Gränsbygdens Släktforskare, Det norska postgirot: Gränsbygdens Slektsforskere, r------~----~ , Qrdföranden har ordet... Vi tackar Bo Rask som vid årsmötet avgick ur styrelsen och som varit med i föreningens arbete på olika poster under många år. Vi tackar också Jonny Eriksson i Ödskölt som skänkt en laserskrivare till föreningen. Föreningen har inköpt några ex. av släktforskarprogrammet Holger 6.0, vilka finns till försäljning till våra medlemmar. Undertecknad vill påminna om helgen september, då Sveriges släktforskarförbund har riksmöte i Karlstad och vi själva har höstmöte i Lilleström. Med sommarhälsningar ~ Sven Emanuelsson, ordförande. ~ ~ 2

3 Alla medlemmar i Gränsbygdens Släktforskare hälsas härmed välkomna till.... HOSTMOTE 19 sept. kl Losje Concordia Skedsmogat. 7, Lilleström, Norge Lillestr0m ligger ca 20 km öster om Oslo Lokalen är öppen från kl. 10 Anbyte Efterlysningar Försäljning. Lotteri Kaffeservering 3

4 4

5 Gränsbygdens Släktforskare finns nu på "nätet". Adressen till vår hemsida är: Har Ni synpunkter på sidans utformning och framtida användning så sänd mig gärna ett mail: Bengt Svensson, dataansvarig i föreningen Bilder från årsmötet Bo Rask skötte klubban och Jan Noren var sekreterare vid årsmötet som hölls i Bullaregården, Bullaren den 11 april Bo Rask avgick ur styrelsen och i stället invaldes Tom Birkelund som tidigare varit suppleant. Som ny suppleant i stället för Tom invaldes Kjell1ngvar Petersenfrån Hafslundsr;y. På bilden ovan berättar Roland Olsson för den samlade menigheten om sin bok " Bälnäs och Valberg", vilken bok han skänkte till föreningen. Foto: Monika Å-E.. 5

6 Ordföranden Sven Emanuelsson i samspråk med Rune Karlssonfrån Vänersborg på årsmötet i Bullaren. Foto: Monika Å-E. Per Ahlenius och Helge Tyft hade mycket att tala om på årsmötet. Foto: Sven Emanuelsson 6

7 Rosa Borg avtackar Bo Rask som avgår ur styrelsen. Bo, som är en mycket chevaleresk man, överlät genast sin blomma till redaktören, Monika. Det kan meddelas att den engelska pelargonian fortfarande är vid liv. Foto: Sven Emanuelsson. Skildringar om en sverigeresa 1949 Den 14 juni 1949 var äntligen inne, då jag skulle få förverkliga en önskan jag haft i många år, nämligen att företaga en resa till Sverige, mitt kära fådernesland, som jag icke sett sedan jag lämnade det i september 1912, alltså för 37 år sedan. Med fartyget "Stockholm" skulle resan företagas. Min dotter Virginia och hennes make, Earl Jahn, förde mig i bil till New York samma dag båten skulle avgå. Därför lämnade vi tidigt på morgonen för att i god tid hinna dit. Sedan mitt bagage var polletterat och allt var klart gick vi ombord. De mina voro intresserade av att se hur båten såg ut. Den är inrättad i den allra nyaste stilen och kabins äro ytterst rena och fina. Då vi besett båten fick jag säga farväl till de mina och de lämnade mig ensam ungefår en timma före båtens avgång. Något efter kl. 11 började båten sakta maka sig ut ur hamnen. Vid samma tid serverades middag. Vid bordet blev jag bekant med en dam från California, som skulle till Danmark. Emedan hon liksom jag var ensam, blevo vi ett trevligt säll- 7

8 skap för varandra. Hennes namn var mrs Eriksen. Resan var vad jag skulle kunna kalla medelmåttig. Ibland var det fint, men ibland gungade stolta "Stockholm" litet för mycket och då fick man gå ned under däck. Med sjösjukan är det ju så att den snart försvinner och man glömmer alltsammans. Vi hade den berömda sångerskan Lapp Lisa med och hon sjöng för oss en eftermiddag sina vackra välkända sånger. Söndagen den 19 juni hade vi predikan av d:r Linus Johnson från Portland, Oregon. På tisdagen märktes de första konturerna av land, men emedan det var dimmigt skönjdes endast en svag strimma. Onsdagsmorgonen sken solen, men det var frisk vind. Nu började man se Göteborg med dess holmar och skär. "Stockholm", som varit vårt hem en hel vecka, började närma sig allt mer, och snart var den framme. Koffertar och kappsäckar forslades av och sedan vi fått våra papper klara med passport o.s.v. fick vi landstiga. Nu var vi i Sverige! I Betongskjulet blev det sedan brått med att finna våra koffertar och få dem tullade. Sedan kom det stora ögonblicket då jag skulle finna mitt eget folk och möta dem. Mina två bröder, Anders och Richard Olson, vilka äro de närmaste släktingar jag har hemma i Sverige, hade lovat att möta. Jag kände också strax igen dem - först Richard och så Anders samt den förres hustru Anna. Där var också andra släktingar - två av dem brorsdöttrar, ogifta och bosatta i Göteborg. Känslan och intrycket kan jag ej med ord beskriva. 37 år hade förflutit sedan jag sist såg dem och vad som låg emellan var blandat med både glädje och sorg. Emellertid följdes vi alla åt till min brorsdotter Dagmar Magnussons hem och här bjöds på mat och kaffe i överflöd. Vi tillbringade en ganska trevlig eftermiddag där. Senare följdes vi åt till min andra brorsdotters, Ruth Nilsson, hem i Kungälv litet utanför Göteborg. Här fick vi också förplägningar och hade det trevligt samt stannade där tills dagen därpå, då vi anträdde resan hem till Ekenäs, Frändefors, som var resans egentliga mål. Till Frändefors station anlände vi kl. 6 e.m. Här fick vi skaffa bilskjuts till Ekenäs. Medan vi väntade på skjutsen beslöto vi oss för att bese kyrkan och kyrkogården belägna nära stationen. På kyrkogården såg vi den helgade plats som gömma stoftet av alla kära som lämnat oss under årens lopp och som också lämnat ett outsägligt tomrum efter sig, såsom mina föräldrar samt syster och övriga. Snart kom dock bilen och nu tog det inte länge innan vi var hemma i 8

9 Ekenäs, mitt gamla föräldrahem, som nu äges av bror Richard. Känslan kan jag ej beskriva att åter se denna samma röda stuga, samma kära backar, samma trädgård. Visserligen var allt detsamma, men dock bra mycket förändrat till det bättre. Nu är här elektrisk belysning överallt både inomhus och i ladugården. Mycket av arbetena utföres med elektricitet på lantgård nu för tiden. Och därtill telefon, som så mycket underlättar förbindelsen mellan varandra. De första dagarna tillbringades med att hälsa på våra grannar och bekanta däromkring. Den 28 juni reste bror Anders och jag till Erikstad, där han har sitt hem. Han hade en egendom där, men sålde den för några år sedan till sin yngsta dotter Esther, som är gift med Harry Josefsson., Min bror har också en son, Carl, även han lantbrukare och bosatt intill. I dessa båda hem tillbringade jag några mycket trevliga dagar. Här måste jag inflika att alla där hemma, både obekanta och bekanta äro högst tillmötesgående och gästvänliga. Den 1 juli reste jag till Säffle i Värmland. Här skulle jag möta en gammal vän från ungdomsåren och senare gift med min kusin Carl Wallin. Bror Anders följde mig med buss till stationen i Mellerud, där jag skulle ta tåget. Enär jag fick vänta något innan tåget kom, hade vi tid att uppsöka en gammal bekant från min vistelse i Rockford, Ill., för många år tillbaka. Hennes namn var då Alma Gustafson, men nu heter hon fru Larsson. Där hade vi ett par trevliga timmar för att ej nämna all undfägnad, som är så vanligt i Sverige. Men tiden är ju begränsad och vi fick skynda oss för att hinna i tid till tåget. Vi hann dock och snart var jag på väg till Värmland. Min gamla bekant, som jag ej sett på 40 år, mötte mig och förunderligt nog kände vi igen varandra. Snart satt vi i hennes trädgård med kaffehurran framför oss. Här tillbringade jag en hel vecka. Och en trevlig sådan. Vi gick på kaffekalas och utflykter till vackra sommar- och badplatser etc. Vi tog en båttur på Byälven upp till Arvika och den var förtjusande vacker. Söndagen den 3 juli var vi till By kyrka och hörde en mycket god predikan av pastor Wallin. En kväll var vi på en föreläsning i Säffle samrealskolas aula. Dessa äro anordnade av Värmlands Nation i Lund och Värmlands Bildningsförbund. Den 9 juli var denna trevliga vistelse slut och då reste jag ned till Dalsland igen. Mitt första stopp blev Åmål. Där uppsökte jag en f.d. Springfieldbo, fru Fanny Johnson. Hon och hennes man bodde för några år sedan i Springfield, men reste till Sverige och bosatte sig i Dalsland och 9

10 hade ett lantbruk. Efter några år dog Johnson och frun flyttade till Åmål, där hon äger ett mycket vackert hem. Jag kunde stanna endast ett par timmar, varför vi beslöto att träffas än en gång. Vi skulle då ta en båttur på Dalslands vackra kanal, men ledsamt nog blev det icke tid för denna resa. Mitt nästa stopp blev Högsäter och här gällde besöket en lärarinna, fröken Hilda Danielsson. Hon brukade för många år sedan bo i mitt föräldrahem, då hon hade sin skola förlagd åt det hållet. Vi stiftade då en livslång vänskap och har genom brevväxling meddelat oss med varandra. I Högsäter tillbringade jag några lugna dagar. På söndagen var vi till Högsäters kyrka. En mycket vacker sådan, belägen högt uppe på en backe. Dagen före min avresa gjorde fröken Danielsson ett mycket trevligt kaffekalas och bjöd in vänner och grannar och jag var mycket glad att få göra deras bekantskap. Den 14 juli kom jag hem till Ekenäs igen. Men endast för att göra mig i ordning för en annan resa. Min brorsdotter Ruth Nilsson i Kungälv firade sin 40-årsdag och då måste man ju vara med. Jag hade där en trevlig weekend tillsammans med släktingar och vänner. Då jag reste därifrån hade jag sällskap med bror Anders, som följde med till Ekenäs. Nu stannade jag hemma ett par dagar och reste sedan till Tjärtakan, vilket är min mans gamla hem och äges av hans bror Carl med familj. Tjärtakan är naturskön. I älven, som går genom ägorna, växte min älsklingsblomma näckrosen. Min svågers familj var mycket gästvänlig och jag trivdes utmärkt hos dem. Vi beslöt att än en gång träffas innan jag reste tillbaka till Amerika. Jag stannade där tills på lördagen - då reste jag till Vänersborg tillsammans med min svågers dotter Stina. Denna stad är den närmaste till mitt hem och jag kände mycket väl till den sedan många år tillbaka. Den utmärker sig särskilt för Carlsons skofabrik.. Näst på programmet blev en resa till Bolstad. Jag skulle där besöka fröknarna Esther och Signe Thodal. Jag hade presenter till dem från deras släktingar i Springfield, mrs Segrin och mrs Thodal, samt en god vän till Esther, fröken Hulda Eriksson. Min svägerska Anna följde med dit. Men efter två dagar var vi åter i Ekenäs. Nu gällde resan Stockholm. Jag hade länge önskat se denna stad och nu blev det verklighet. Min svägerska Anna blev återigen min ledsagarinna. Vi reste dit den 12 augusti. I Hallsberg mötte vi mrs Betty Hindes som jag var bekant med från Springfield och vi hade kommit överens om att vara tillsammans i Stockholm. Där är så mycket att se och besöka att 10

11 man inte hinner hälften av vad man önskade. Rundturerna hjälpte dock, ty då får man se så mycket av staden och dess omgivningar. På Skansen stannade vi en hel dag. Där är underbart och så mycket att skå4a. Till exempel djursamlingen och de gamla bygdegårdarna, som förtälja så mycket om hur våra förfåder hade det. Gamla Seglora kyrka från Västergötland är mycket intressant. På söndagen besökte vi Engelbrektskyrkan, som är storslagen. Vi hörde där en predikan aven pastor Nilsson. Butikerna i Stockholm äro stora och fina och jag tänker särskilt på Nordiska Kompaniet, men övriga butiker äro också snygga. Tiden är dock alltid för kort och vi kunde inte stanna mer än en vecka. Den 19 augusti reste vi till Göteborg och stannade då hos min brorsdotter Dagmar Magnusson. Göteborg är en [m stad. S lotts skogen är underbar och likaså Trädgårdsföreningen. Även i Göteborg tog vi en rundtur med buss och besåg en hel del av staden och dess omgivningar. Lördagen den 20 augusti reste vi hem igen. Det var alltid trevligt att komma hem till Ekenäs. Följande vecka gjorde jag några påhälsningar här och där i min hemstad och platserna däromkring. Sålunda besökte jag min brors äldsta dotter Anna Larsson i Smörtvet och hennes familj. En fin lantgård och ett präktigt folk. Ävenså hälsade jag på en vän i Brålanda, fröken Augusta Fredriksson, samt hennes två bröder, Torsten och Lars. Även de ungdomskamrater sedan många år tillbaka. Den 28 augusti tog vi en bilfård genom Dalsland. Det var brorsonen Åke Olsson som bjöd på denna åktur. Vi åkte genom många natursköna platser, men särskilt beundrade vi Håverud, med dess akvedukt och slussar. På återfården stannade vi vid Mustadfors, där det var utställning. Hela fården var lyckad och vi hade en trevlig dag. Söndagen den 4 september reste vi till Högsäter igen, till fröken Danielsson dit några vänner och släktingar inbjudits. Vi reste på söndagsmorgonen för att hinna till gudstjänsten i Högsäters kyrka. Jag stannade sedan några dagar hos fröken Danielsson och hon och jag tog en tur till Högsäter och Färgelanda. Tillbaka i Ekenäs gjorde jag mig i ordning för en annan resa. Jag ville se Trollhättan. Denna plats intresserade mig mycket, ty vi brukade ofta besöka den platsen för många år tillbaka. Denna plats är vida berömd för sina storartade vattenfall. Nu utmärker den sig särskilt för sin mäktiga kraftstation för elektricitet. Ävenså Nyquist & Holms verkstäder, berömda för sina lokomotiv. Platsen har växt ofantligt på några år. Det började lida mot slutet av min utomordentligt trevliga vistelse där 11

12 Men så kom den sista dagen, den 23 september, då jag skulle anträda resan tillbaka till Amerika. Många av mina släktingar och vänner följde med till Göteborg för att säga farväl, bland dem mina två bröder. De stodo alla och vinkade farväl tills båten sakta gick ut ur hamnen. Detta avsked var innerligt och vemodigt. Föga kunde vi hoppas att än en gång träffas. Resan denna gång företogs med "Gripsholm". Även den en präktig båt. Söndagen den 25 september hade vi gudstjänst i första klassens samlingssal med svensk och engelsk predikan. Den svenska hölls av pastor c.a. Gavert från Chicago och den engelska av pastor Harold Leutz från Ohio. På morgonen den 3 oktober var vi framme i New York och här mötte mig mina kära, Virginia och Bud, och vi hade en vacker åktur hem till East Longmeadow. Att efter en så alltigenom lyckad semester i Sverige, kändes det dock skönt att vara hemma igen. Mrs Alma Olson, East Longmeadow, Mass. Familietreff i T0ftedal 1999 Svenska flaggans dag kom med sol på en sjllndag midt i en ellers regnfull periode. Fra GjIlteborg i Sjllr til Halden i nord hadde denne dagen etterkommere av Anna Maria på Gesäter 0degården satt hverandre stevne i forsamlingshuset ved TjIlftedal kirke. Noen kjente hverandre fra fjllr, andre mjllttes for fjllrste gang. Spennende! Initiativet til dette var tatt etter vellykket Sjllskenbarntreff i Anna Marias yngste datters etterslekt og nå utvidet med innbydelse til etterkommere i flert: grener. Se slektstavlen. Anna Maria Eriksdotter ( ) hadde i alt 5 barn. FjIlrst sjllnnen Olof Peter i 1844 med Olof Torstensson ( ) fra Gesäter Stommen. I 1850 ftkk hun tvillingene Sara Caj sa og Johanna, i 1853 datteren Stina Maja og i 1856 sjllnnen Arvid Edvin. Deres far var Andreas Arvidsson ( ) på Gesäter 0degården. Olof Peter har etterlatt seg 9 barn som vi vet om, Sara Cajsa 8 barn, Johanna 9 barn, Stina Maja 12

13 Ved TrjJftedalforsamiingshus 6. juni hemma i Sverige. Den sista tiden användes nästan uteslutande till kalas och kafferep från den ena platsen till den andra. 8 barn, men lillebroren d~de bare ti år gammel på grunn av dårlig stell etter foreldrenes d~d. F~rste delen av denne intressante dag ble ledet av Stig Olsson (1916-), tidligere reisebyråsjef i G~teborg, som på sin sjarmerende, humoristiske og kunnskapsrike måte orienterte om bakgrunnen for familietreffet, oppleg get for dagen og om sin mormor, Stina Maja som bodde på 0degården. Han fortalte også om hva som en gang f~rte til at han og denne artikkels skriver kom i kontakt med hverandre. For en del år siden, da han skrev sine memoarer, ble han samtidig oppmerksom på at en kvinnelig rallykj~rer ved navn Greta Molander skulle holde foredrag i G~teborg. Han visste at hun h~rte til mormorens slekt og tok kontakt med Greta. Uvitende om dette satt jeg som nybegynner i slektsgransking hjemme i Skjeberg og hadde kontaktet samme Greta, som er barnebarn til Olof Peter, for å få opplysninger om felles slekt. Det f~rte til brevkontakt med Stig Olsson som skulle vise seg å vrere min mors tremenning og vår kunnskap om felles slekt ~kte på alle kanter. Om Stina Majas s~ster Johanna og hennes etterslekt fikk vi en kort ori- 13

14 entering av hennes oldebarn, Elna Karlsson fra Tf(jftedal. Johanna bodde på gården Vitteberg i Tf(jftedal med sin familie. En av df(jtrene bodde på Botiltorp med sin familie og hennes datter igjen på Hf(jgane og ble bl.a. mor til Elna. På Vitteberg ble Karlssons Speceri og Diversehandel etablert i 1891 og her tok senere den unge Elna hand om både kunder og telefon. Hun giftet seg senere med landhandlerens sf(jnn. Om denne landhandel på Vitteberg kan men lese mer i Tf(jftedalsboken, bind 1. Om Stina Maja og Johannas eldste bror, min oldefar Olof Peter, hadde jeg en kort orientering. Olof Petter flyttet flere ganger og kom til 0xnedalen i Naverstad. Han kallades bl.a. "Bullarens rolighetsminister", var glad i å fortelle egne historier og i å spille fele. Hans yngste datter het Ingeborg og ble ff(jdt 1897 og hun ble min mormor. Ingeborgs morfar het Johannes Andersson Sultan, var ff(jdt i Gesäter 1833 og df(jde i Enningdal Han må vrere identisk med "byggnadssnickaren Sultan" som er avbildet i Tf(jftedalsboken. Olof Peters mor, Anna Maria, kalles of test Eriksdotter i kildene, men avog til Pettersdotter, hvilket kanskje bet yr at faren egentlig het Petter Erik. Sidene for 1819 i kirkeboken hvor hennes dåpsnotis brude stå, er revet ut, derfor vet vi ikke hennes fars nf(jyaktige eller hele navn. Hennes mor het Anna Carlsdotter, det vet vi fra husforhf(jrene, men der er ingen far nevnt. Min mormor hadde hf(jrt av sin mormor at hvem som var Anna Marias far, måtte aldri bli kjent. Anna Carlsdotter var datter av Carl Blankenfjell i Gesäter. Dermed er vi som hans etters lekt, kommet inn i den svenske adel. Om nå det er noe å stå etter? I et av husforhf(jrene nevnes noe som antyder at han kanskje gikk langs veien, for han kalles "lf(jsdrifvare". Til dette siste hadde Stig Olsson en kommentar til forsamlingen : - "Hf(jrde Ni det, Ni Blankenfjällare!" Så gikk turen sydover til Gesäter kirke, hvor Stig Olsson ga oss et interessant innblikk i dens historie og om de "dyrgripene" som der finnes. Spesielt Madonna'n ble berf(jmmet for sin fordums skjf(jnnhet som hun ennå brerer spor av tross hardhendt mishandel etter reformasjonen som hoggestabbe for begravelsesgranris. En lignende madonnafigur ble for en tid siden stjålet fra nabokirken i Lerdal sogn. Skalden Nils Ferlin ( ) og hans farfar Johan Ferlin( ), som en gang var prest i denne kirken, fikk sin hederlige omtale. Et av Ferlins dikt ble lest og det begynner slik: ~ "Nyss har jag läst i en tung gammal bok som min farfar predikat ifrån. Farfar var präst, han - och shartauan - men jag är ett flarn och ett spån..." På prekestolen i kirken ligger Carl XII:s store, tunge bibel og nede i kirkens nordvestre hjf(jrne henger Ferlins portrett 14

15 - '.-,",", 'f ".,.{_ Foran Gesäter kirke 6, juni 1999,, ". >, - ' den dag idag. Den nåvrerende kirken ble innviet i Ute på kirkegården ble det av Stig Olsson på forsamlingens vegne lagt ned blomster med slj1jyfer i svensk/norske farger på "de gamles gravsted" nrer kirkegårdsmuren i det sydvestre hjj1jmet. Det b1e også en liten stans ved den store gravstenen til Olof Peters far på kirkens sydside. Her ble det og så tatt et gruppebilde foran kirken hvor de fleste deltakeme på dette familietreffet er med. Ytterst til hj1jyre ser man her brj1jdrene Stig og Evert Olsson som er bamebam av Stina Maja på 0degården, deretter Ruth Andreassen som er bamebam av Olof Peter og sittende foran Britt Kristiansen som er hans oldebam. Deretter også sittende hennes mann Andrew Kristiansen og stående ved hans hj1jyre side ser vi ovemevnte Elna Karlsson som er Johannas oldebam. Ingen av Sara Caj sas etterkommere var med på familietreffet. På tilbakeveien til Tj1jftedal ble det fj1jrst en stopp ved 0degården, hvor Anna Maria og hennes datter Stina Maja en gang residerte. Den gang lå hovedbygningen på en hj1jyde som denne dagen var full av vakre, blomstrende syrinbusker og synlig på langt hold på hj1jyre side av veien, når man kom syd fra. Låve og uthus lå på venstre side av veien og som alltid fj1jr i tiden, gikk veien rett gjennom gårdstunet - og nedenfor renner Tj1jf- 15

16 I Her ligger Gesäter kirke nederst til hrjjyre og TrjJftedal kirke rjjverst til venstre. Her i mellom finner man bl.a. 0degården, Vitteberg og HrjJgane, alle liggende när TrjJftedalselven. 16

17 ved elven her at Anna Maria gikk og rakte hjzlsten 1856, drakk seg utjzlrst på vann i nrerheten og djzlde svrert kort tid etter. Man kan undres om det var av kolera hun djzlde. Bare tre år senere djzlde også hennes mann og man må kunne regne med at det var pre sten Johan Ferlin som forrettet ved begge begravelsene. På andre siden elven og rett over for 0degården ligger gården Skärdet. Hit var det lille Arvid Edvin kom, han ble morljzls et par måneder gammel og farljzls et par år gammei. De andre barna kom til andre gårder og Johanna som så hvor dårlig stelllillebroren fikk, gikk til presten og ba om hjelp, men da var det i seneste laget for han ble ikke mer enn ti år gammei. Det var Stig Olsson som fortalte om alt dette og mer til, der vi gikk omkring på gårdens gamle tun. BI.a. nevnte han stenen som nå lå i gresset syd for syrinbuskene. Den lå rett utenfor hans mormors hus (stuga) og her hadde han og broren Evert lekt og sittet og spikket på sine tre saker. I TjZlftedalsboken har Stig Olsson et kapitel som heter "Sommar hos mormor", hvor man får et levende inntrykk av hvordan det kunne vrere på 0degården'i hans barndom. Er man fjzlrst i det nostalgiske hjjzlrnet, er det lett å la tankene ledes bakover til andre barn tidligere som ganske sikkert har hatt samme sten som lekeplass. Olof Peter kan ha sittet på den som voksen og dratt sine låter på sin elskede fele og og så lekt her som barn. Hans stefar, Andreas Arvidsson, var enkemann etter Catrina Ersdotter ( ), da han giftet seg med Anna Maria. Catrina hadde tidligere vrert gift med Jacob Helgesson ( ) på 0degården. Jacob var sjzlnn av Helge Andersson Gejer ( ) og Anna Eriksdotter på 0degården. De hadde 9 barn og en av de andre SjZlnnenehet Anders Helgesson. Han ble far til tidligere nevnte snekker Sultan, min mormors morfar. Således har jeg hatt slekt på nettopp 0degården både på min mormors fars og mors side. Det ble også en stans ved Vitteberg, hvor det en gang var landhandel og ved HjZlgane som har sitt navn fra vikingegravhaugene like ved. Elna Karlsson fortalte om sin slekt her. På HjZlgane lå lenge et 1600-talls hus, men det måtte rives. Det nye huset fra ca har bi.a. denne kuriositet - en trapp inne i huset er laget av materialer fra gamle benker som ble fjernet i TjZlftedal kirke i forbindelse med dens restaurering. Tilbake i forsamlingshuset i TjZlftedal ble det så knytkalas på medbrakt mat og anledning til å bli bedre kjent med sine slektninger og deres familier. På morgenen nettopp denne dagen hade Stina Majas slektgren jzlket med tvillinger som BjjZlrn Hansen (tidligere kaptein på Fredriksten festning) og hans frue var stolte oldeforeldre tii. 17

18 Stig Olsson (1916-) fra Gf/;teborg ved gravsten til Olof Torstensson ( ) på Gesäter kirkegård. Stigs oldemor, Anna Maria, var en gang Olofs kjcereste og som ble far fil hennes ff/;rste barn Olof Peter i Det kom for dagen at Elna Karlsson og jeg hadde brevvekslet om felles slekt tidligere, men det hadde gått i glemmeboken for min del. Vi er firmenninger og har begge forsket i Anna Marias slekt bakover i tiden og hadde f~lgelig nye å snakke om. Hvorfor endte vår felles 3xtippoldefar, Carl Blankenfjell, som l~sdrifvare? Han burde vel hatt muligheter til noe bedre, skulle man tro. Elna fortalte at han fikk av sine foreldre ikke lov å gifte seg med en som bare var tjenestepike. Det var ikke bra nok for den som var av mer fomem byrd. Det ble fortalt i slekten og av de gamle i bygden at Carls ord var omtrent som f~lgende: - "Jag gifter mig inte med någon annan, för jag älskar henne". Det må ha vrert Anna Carlsdotters mor, B~rta Olofsdotter fra Ringstad som var hans hjertes utkårede. Elna fortalte også en r~rende historie om den julen hun tok hand om den siste loffaren i T~ftedal. Denne historien kan men lese i T~ftedalsboken. Etter maten var det bes~k i T~ftedal kirke som sto på programmet med 18

19 orientering om den s historie av Dick Bryngelsson (1944-) som er Elnas bror og leder av TjlSftedals hembygdsförening. Også denne kirken fra 1748 har en interessant historie og Dick Bryngelsson hadde mye å fortelle. Hans egen slekt hadde kommet til TjlSftedal med Halvor i Klevmarken fra BokerjlSd i Enningdal til Jakobsrud og tidlig vrert knyttet til kirken i TjlSftedal. Halvor var som kjent, en av Carl XII:s spioner og trolig dobbeltspion. Da dåvrerende kirke skulle bygges, var det uenighet. om plasseringen. Noe som ikke er spesielt for TlISftedal. Noen ville bruke den gamle kirkepiassen SjlSr i sognet, andre ville ha kirken ved SkottsjjlSen lenger nord. Sagnet forteller at en vinter ble sten og trevirke samlet ved den nordlige utvalgte plass, tross uenighet og i påvente av byggingnestkommende somrner. Så hendte det seg at alt materialet som var samlet sammen, en vinternatt ble flyttet sydover. Ingen visste av hvem eller hvem som sto bak og et veldig snjlsvrer sopte igjen alle spor. Dette ble tatt som et tegn på at det var "han der oppe" som selv hadde vist tjlsftedjlslene hvor han ville ha kirken og dermed avgjort uenigheten. Fra en av de aller eldste kirkene her, er trolig djlspefonten av klebersten. Den kan vrere laget av sten fra trakten. DjlSpefontene i TjlSftedal og Gesäter kirker er like som tvillinger. TlISftedal kirke har i forbindelse med restaureringen fått en ny altertavie og den tidligere henger nå på nordveggen nrer prekestolen som kan vrere fra IS00-tallet. Dick Bryngelsson nevnte bl.a. en teori om hvorfor kirkene fra gammelt ikke hadde vinduer på nordveggen. Det var ikke bare for å beskytte seg mot nordavindens kalde trekk, men kunne komme av at nord ble regnet for de onde makters side og dem måtte man beskytte seg mot. Nordsiden var også kvinnenes side eller plass i kirken i eldre tid. Tenker man på hvordan kvinner etter bamefjlsdsler ble regnet for urene (onde) helt til de etter noen uker ble "kyrktagne" og "~eksene" som kirken djlsmte til straff og djlsd, så har dette også sammenheng med nordlig retning. Det ble fortalt mye mer om kirken og dens historie som ikke kan gjentas i denne korte artikkel. Både TjlSftedal og Gesäter kirker har fine brosjyrer med samrnendrag av kirkenes historie. I bygdebjlskene for begge sogn kan man lese mer om kirkene og mye annet interessant herfra. Takk for en meget interessant og hyggelig dag! FjlSrst og fremst til Stig Olsson og Dick Bryngelsson som lot oss andre få del i deres store og mangfoldige viten om folk og hendelser her gjennom tidene. Takk også til dem som tok initiativet til dette godt planlagte og vellykkede familietreff! 19

20 SLEKT-TAVLE CARL BLANKENFJELL ( ) Gesäter, Dalsland. ANNA CARLSDOTTER ( ) I ANNA MARIA PETTER ERIKSOOTTER ( ) Gesäter 0degården. I I OLOF PETER. SARA CAJSA JOHANNA STINA MAJA ARVID EDVIN OLSSON ANDERSD. ANDERSD. ANDERSD. ANDERSSON e * g.m. g.m. g.m. g.m. Sofia August Mathis Olof Lovisa Olsen. Andersson. Jonsson. Svendsd [8') ca ca. Karlshusbund, Vitteberg, 0degården, Råde,0stfold, T0ftedal, Gesäter, 0xnedalen, Norge. Dalsland, Dalsland, Naverstad, 8 barn. Sverige. Sverige. Bohuslen. * 9 barn. 8 barn. Sverige. * * 7 barn + 2 barn. * I Carl Blankenfjells farfars farmor var Christina Roos av Hjelmsäter i Medelplana socken i Västergötland. I Gräns-Posten nr 36/99 finnes en artikkel kalt "Släktledning från 800-talet". Her kan hennes slekt kobles til i ledd nr. 19. De av hennes etterslekt, som j1lnsker det, kan fj1llgelig finne fornemme og kongelige formj1ldre og forfedre rundt i hele Europa - om man skal våge å stole på riktigheten i disse slektstavlenes alle ledd. Inger Jorun Andreassen Gränsträff vid Dals Högen Lördagen den 24/5 var det Gränsträff vid Dals Högen anordnad av Töftedals Hembygdsförening och angränsande föreningar från Halden och 0stfold. Gamla bilar och traktorer visades och böcker såldes. 20