Henrik Stub: Praktiknära undervisning: Sportwebben

Transkript

1 1 Henrik Stub: Praktiknära undervisning: Sportwebben Sportwebben är en integrerad del av högskolekursen Journalistik och skriftlig PR inom idrottsområdet som ges till andraårsstudenter i medie- och kommunikationsvetenskap med idrottsinriktning på Högskolan Dalarna. Den övergripande avsikten med webben kan sägas vara tudelad. Den ska dels vara en publiceringskanal och en lärarledd redaktion för våra studenter som avser att arbeta professionellt med sportjournalistik i framtiden, alltså ett huvudsakligen pedagogiskt syfte, och dels ett nyhetsforum för lokal sport i Borlänge- och Faluregionen. I den här rapporten diskuterar jag de erfarenheter jag har gjort som webbens redaktör och lärare under två års tid. Särskild vikt läggs vid det ofrånkomliga dilemma som ligger i projektets dubbelnatur mellan akademisk högskolekurs och kommersiell branschaktör. Denna balansgång mellan högskolans krav på akademisk prövbarhet och branschens krav på marknadsanpassning har varit ett återkommande tema i arbetet med webben. Bakgrund Sportwebben har sitt ursprung i den tidningen Massport som startades läsåret Tidningen sjösattes som ett studentinitiativ och hade sport i Dalarna som sitt bevakningsområde. Den publicerades som en pdf-fil på nätet och utkom en gång i månaden. Tidningen hade många läsare och fick fina framgångar, bland annat uppmärksammandes den av både lokalpress, Sveriges Radio och Sveriges Television vid invigningen Av läsarreaktionerna att döma fanns ett behov av det slags lokal sportjournalistik som tidningen bedrev, det vill säga en rapportering med fokus på mindre sporthändelser än de som vanligen ryms i de etablerade lokalmedierna. Dock saknades en ordentlig budget och efterhand avstannade projektet. Tråden togs upp igen av dåvarande programansvariga för Mediekommunikationsprogrammet på Högskolan Dalarna, Marit Nybelius, som undersökte möjligheterna till en fortsatt utgivning av tidningen under nya former. Till slut hittade man en lösning i form av ett redaktionsråd med representanter för idrotten i Falun- och Borlängeregionen. Med dessa aktörer involverade i projektet förbättrades utsikterna till en långsiktig finansiering. Det beslutades att produkten inte längre vara en tidning utan en

2 2 sportwebb. Under Marit Nybelius ledning integrerades projektet i högskolekursen Journalistik och skriftlig PR inom idrottsområdet som ges till andraårsstudenter i medieoch kommunikationsvetenskap med idrottsinriktning på Högskolan Dalarna. Därmed kom studenterna att utgöra den nya webbens redaktion. På så sätt kunde man försäkra sig om en viss kvalitet i arbetet och en solid tillgång på redaktionellt material, samtidigt som studenterna fick möjligheten att arbeta i ett skarpt projekt inom sin utbildning. Webben fick namnet och uppgick så småningom i EU-projektet Audiovisuella Medier, vilket garanterade en finansieringstid på cirka två år. Efter en upphandling på hösten 2010 anställdes jag, Henrik Stub, som projektets redaktör och lärare. Efter några månaders förberedelser i form av skrivövningar med studenterna och konstruktion av webbplattformen lanserades sportwebben i april Sportwebbens funktion. Från en bunden till en självständig journalistik och tillbaka Journalistyrket har en kort akademisk tradition i Sverige (och i de flesta andra länder). Det var först på 1960-talet som journalistiken i Sverige flyttade in universitetsvärlden och blev akademisk på de då nyinrättade journalisthögskolorna. Akademiseringen manifesterade sig i en professionalisering av den journalistiska yrkesrollen, med anammandet av en viss gemensam yrkeskodex och krav på redaktionell självständighet som främsta kännemärken. Detta var ett avsteg från den parti- och föreningslojala svenska nyhetsjournalistiken som dittills varit dominerande i framför allt dagspressen. Den allt överskuggande parollen för den nya generationen av nyhetsjournalister på och 1970-talen blev hävdandet av en autonomi i förhållande till makthavare och utomstående särintressen, inklusive redaktionens egen annonsavdelning och ledarsida. Här anslöt sig den svenska journalistkåren till anglosaxiskt, liberalt journalistideal med rötterna i upplysningstiden pressen skulle vara en tredje statsmakt ( fjärde statsmakt i USA) som motvikt till staten och andra maktsfärer. I Sverige har denna utveckling mot en professionaliserad journalistik skildrats ingående i ett stort antal samhälls- och medievetenskapliga standardverk de senaste decennierna, och jag ska inte närmare gå in på detaljer här. Poängen i detta sammanhang, med bäring på sportwebbens uttalade målsättningar ovan, är att den historiska utvecklingen mot professionalism och autonomi inom journalistkåren tycks ha avstannat, enligt flera medieforskare. Gunnar Nygren beskriver i sin bok Yrke på glid (2008) hur journalistrollen successivt genomgått en deprofessionalisering i spåren av de digitala mediernas framväxt

3 3 de senaste 15 åren. Det blir allt svårare att hävda en journalistisk yrkesintegritet i ett medielandskap som präglas av tidningsdöd, tynande annonsinkomster och högt publiceringstempo på nätet, hävdar han. På de hårdbantade redaktionerna blir den traditionella gränsdragningen mellan nyheter och PR svår att upprätthålla, och resultatet kan avläsas i en ny sorts yrkeskår med delvis förändrade yrkeslojaliteter de multijobbande mediearbetarna. I denna nya mediemiljö fyller sportwebben en funktion, hävdar jag. Om studenterna efter avslutad kurs är duktigare på att värdera källor och bättre på att navigera i det snåriga gränslandet mellan PR, reklam och journalistik, så har webben gjort sin lilla insats i återupprättelsen av en oberoende sportjournalistik. Dilemmat: En tankehybrid med inbyggda problem Med sin dubbelnatur mellan akademisk högskolekurs och skarp journalistisk produkt med en publik rymmer sportwebben Insajd.nu en hel del principiella problem som visat sig vara på en gång fruktbara och svårlösta för mig och redaktionen. Det uppstår med nödvändighet en intressekonflikt i ett projekt som å ena sidan ska slå vakt om den journalistiska integriteten så som denna förstås och tolkas av västvärldens normativa massmedieläror - och å andra sidan ska ta hänsyn till vissa institutionella spelregler, inte minst Högskolans egna. Spänningen mellan journalistiska ideal och lokal realpolitik känns nog igen från många lokaltidningsredaktioner - vem stöter sig egentligen med en stor annonsköpare men dilemmat får en extra dimension när det flyttar in under Högskolans tak. Här ska också den akademiska prövbarheten integreras i verksamheten. Samtidigt har det visat sig att projektets inbyggda motsättningar har varit pedagogiskt fruktbara för studenterna. Balansgången mellan motstridiga institutionella intressen är typisk för de flesta informationsyrken, och med har studenterna fått möjlighet att pröva gränserna får det fria ordet i en mycket konkret och branschliknande produktionsmiljö. Vi kan inte skriva vad som helst om våra chefer på Högskolan, och vi måste ta hänsyn till de potentiella välgörare i lokalmiljön föreningar och företag - som vi hoppas kunna leva av i framtiden när projektpengarna tar slut. Detta kompromissande har varit ett återkommande tema i tillkomsten av sportwebben, och trots att det emellanåt har varit frustrerande för en MKV-lärare att köpslå om de journalistiska principerna så har det varit en nyttig och troligen ganska verklighetsnära erfarenhet för både mig och studenterna.

4 4 Sportwebbens uppläggning och arbetsrutiner Som nämndes inledningsvis är webben en integrerad del av kursen Journalistik och skriftlig PR inom idrottsområdet som ges till andraårsstudenter i MKV med idrottsinriktning. Hittills har tre årskullar examinerats (ca 40 studenter). Kursen ska enligt kursplanen uppfylla följande kunskapsmål: visa insikt om och kunna hantera de verktyg som finns inom PR och journalistik visa förståelse för skillnaden mellan skriven PR och journalistik kunna genomföra intervjuer för journalistik och PR kunna skriva reportage, krönikor och andra artiklar med journalistiskt eller PR-syfte förstå de olika rollerna inom en redaktion och vad samarbete i en redaktion innebär visa förståelse för och respektera en deadline redogöra för idrottsjournalistikens utveckling Det är värt att notera att kursmålen ursprungligen är tagna utan avseende på den arbetsform som kursen senare har fått i och med Men med tanke på att målen genomgående har en hantverksmässig och branschnära karaktär har de varit ganska funktionella som rättesnöre i det dagliga arbetet med webben, med vissa undantag som jag ska återkomma till. Större delen av kursens innehåll ligger i linje med sådant som lärs ut på grundnivån i de flesta akademiska journalistutbildningar i landet (med undantag för idrottsmedieprofilen som är unik för oss) så i fråga om litteratur och kursupplägg har vi rört oss i en relativt känd terräng. Som framgår av kursnamnet ligger tonvikten i kursen på skriven journalistik, även om vi också lagt upp rörliga bilder på webben (av god kvalitet!). Dessa har producerats av Högskolans produktionsstudenter under ledning av lärarna Andrew Scott och Johan Söderberg. Rent praktiskt har arbetet organiserats så att studenterna inför varje schemalagt undervisningstillfälle skrivit en eller flera obligatoriska artiklar som vi sedan diskuterat under seminarieliknande former i klassen, så kallade redaktionsmöten. Valet av tema och skrivgenre för varje artikel har varit uppgjort på förhand, detta har varit nödvändigt för att en säkra en stil- och innehållsmässig bredd i nyhetsmixen. Studenterna har även bildsatt sina artiklar med

5 5 egna foton. Efter redaktionsmötena har studenterna i de flesta fall fått anvisningar om revidering av sina arbeten innan jag slutligen har godkänt dem för publicering på webben. Utöver dessa obligatoriska, examinerande inlämningsartiklar har jag bett studenterna producera ett antal frivilliga artiklar i syfte att bygga upp en textbank för perioder med låg publiceringstakt, framför allt under studiefria perioder som sommarlovet. Denna frivilliga produktionsstrategi har haft blandad framgång, webben har lidit av en viss nyhetstorka när redaktionen av studiecykelskäl varit obemannad av studenter. Den traditionella journalistskolan och studenternas motläsning För att anpassa webbprojektet till en akademiskt prövbar form i enlighet med högskolans styrdokument var det nödvändigt att välja ett välbeprövat undervisningspaket vad gäller kursupplägg, examination och litteratur. Inte minst det senare har vållat en del huvudbry. Det saknas inte kvalitativa handböcker i journalistik i den svenska bokfloran - titlar som Intervjuteknik av Björn Häger (2007), Att skriva reportage av Hansén & Thor (1999) och Författarens verktygslåda av Torsten Thurén (2006) används flitigt i de akademiska journalistutbildningarna i landet. Det har vi delvis också gjort men perspektivet kan förefalla gammalt eller missriktat för våra behov med sportwebben. Både i de ovan nämnda och i andra besläktade läroböcker är utgångspunkten i grunden normativ, journalistiken ska vara opåverkad av utomstående särintressen och helst undvika pragmatiska överenskommelser med omgivningen. Den lyxen har vi inte kunnat unna oss. Ingen trodde nog på förhand att webbprojektet skulle arbeta med fullt redaktionellt oberoende, men med endast journalistiklitteraturen som referensram har vi hamnat i ett slags förklaringsmässigt ingenmansland när vi försökt att definiera vad och vem vi är. Vi är ju inte journalister enligt böckernas typologi. Här har det krävts ett mått av motläsning från studenternas sida för att få kartan att stämma med verkligheten. Det är länge sedan de liberala journalistidealen formulerades, och studenterna är nog medvetna om att det inte är deras framtida yrkesliv som skildras i litteraturen. För dem gäller det att anpassa sig till en arbetsmarknad med en mycket komplexare väv av lojaliteter, krav och förväntningar än vad föregående generationers mediearbetare jobbat inom. Detta har studenterna om än oavsiktligt från min sida fått öva sig på i arbetet med Insajd.nu.

6 6 Ett annat problem med litteraturen är att den i grunden utgår från gamla journalistiska publicerings- och produktionstekniker. Även om de flesta handböcker i journalistik numera inkluderar de digitala medierna i katalogen över möjliga publiceringsställen är påfallande många titlar ursprungligen skrivna med den gamla papperstidningen som utgångspunkt, och först i senare upplagor anpassade för webbruk. Det ger återigen ett gammalt perspektiv på produktionen av nyheter. Teknikfrågan är förstås tätt sammanlänkad med de ovan nämnda och nu delvis urholkade journalistidealen, eftersom det ju i mångt och mycket är utvecklingen på den nya, digitala mediemarknaden som gjort det så svårt för den självständiga (och dyra) journalistiken att överleva i sin klassiska form. Lösningen på det dilemmat har varit att sprida innehållet över flera medieplattformar såkallad konvergens. Denna process är väl beskriven i ett flertal medievetenskapliga standardverk mest känt är kanske Convergence Culture av Henry Jenkins (2006). Men brukslitteraturen på området är vag. Ingen handbok som jag har hittat (obs: begränsad litteratursökning!) redogör på djupet för de rent hantverksmässiga implikationerna av att producera ett konvergerande medieinnehåll. Emellanåt har jag fått känslan av att studenterna inte riktigt vet vad det är för slags text de har producerat. Artiklarna skrivs enligt traditionella journalistiska produktionsmallar och överlämnas till mig - redaktören - före publicering precis som på den gamla tidningstiden. Men på webben innebär ju inte publiceringen någon slutstation, tvärtom får texterna ett slags nytt liv när de länkas vidare, kommenteras och i många fall också omredigeras av oss på redaktionen. Den här sortens nätkultur är vardagsmat för studenterna och de behärskar det interaktiva arbetssättet väl, men det leder också till att de ibland skriver texter i en samtalande, halvoffentlig ton, och alltså inte regelrätta publikationer med en avgränsad plats i offentligheten på det sätt som en högskolekurs nog avser. Det här gränslandet mellan offentligt och semioffentligt får ingen riktig beskrivning i de praktiska läroböckerna, upplever jag, men det är kanske inget större bekymmer. Pratigheten på nätet inte är ju inget specifikt studentproblem. Medieforskaren Michael Karlsson beskriver i sin avhandling Nätjournalistik (2006) hur det demokratiska samhällets traditionella indelning i offentligt och icke-offentligt blivit alltmer suddig i spåren av de digitala mediernas expansion. Det är inte längre självklart vem som är journalist. Gränsen mellan producent och konsument är inte lika tydlig och absolut som i ett analogt medium // Vem är då konsument och vem är producent när alla bidrar till innehållets utformning? (Karlsson 2006, s. 60)

7 7 Undervisning på kurs och webb Med dessa omständigheter nämnda ska jag kort redogöra för hur jag lagt upp undervisningen i kursen och webben. Jag har som sagt använt ett ganska traditionellt undervisningspaket med tonvikt på praktiska skrivfärdigheter, intervjuteknik, research och journalistisk genrekunskap. Ett viktigt moment i kursens inledning innan studenterna kommit i gång med att skriva för sportwebben - har exempelvis varit att vinkla och presentera komplexa nyhetshändelser. Mycket informationsarbete handlar ju om detta att kunna indela verkligheten i distinkta fack och presentera den för en viss sorts publik. Här är ett par exempel på examinerande inlämningsuppgifter: 1) Läs Tobias Starks artikel om sexualitet och alkohol inom ishockeyn och skriv tre vinklade texter enligt instruktionerna nedan. Alla läser varandras texter och förbereder kommentarer inför träffen på tisdag. a) Föreställ dig att den såkallade Park-hotellskandalen 2005 nyss har inträffat. Skriv början på en nyhetsartikel om händelsen i en feministisk tidning ( tecken). Skriv rubrik, ingress och en liten brödtext, och vinkla händelsen enligt vad du tror är redaktionens önskemål i alla dessa delar. Utgå t ex från det Stark kallar den grundläggande genusstrukturen inom sporten. b) Föreställ dig att den såkallade Park-hotellskandalen 2005 nyss har inträffat. Skriv början på nyhetsartikel om händelsen i Ishockeyförbundets tidning Hockey ( tecken). Skriv rubrik, ingress och en liten brödtext, och vinkla händelsen enligt vad du tror är redaktionens önskemål i alla dessa delar. Här ska du s.a.s. tala med förbundets röst. c) Föreställ dig att den såkallade Park-hotellskandalen 2005 nyss har inträffat. Skriv början på en nyhetsartikel om händelsen i en branschtidskrift för PR- och medieproffs. Skriv rubrik, ingress och en liten brödtext, och vinkla händelsen enligt vad du tror är redaktionens önskemål i alla dessa delar. Här gör du nog en bedömning av förbundets informationshantering.

8 8 Ett annat exempel: Er uppgift inför fredagens träff är att presentera en bild av landet Ukraina för en tänkt kund i mediebranschen. Som ni vet är Ukraina (tillsammans med Polen) värdland för sommarens europamästerskap i fotboll för herrar, och nyhetsintresset för den unga och relativt okända nationen ökar. Din kund vill vara uppdaterad på ukrainska förhållanden men har varken kompetens eller tid att bedriva research på egen hand. Detta blir ditt jobb som leverantör av omvärldsbevakningstjänster. Läs igenom artiklarna nedan och sortera ut ett nyhetsinnehåll som du vill presentera för kunden. Det gäller för dig att filtrera, texterna spänner från tung akademisk utredningsprosa till rena anekdoter. Fundera på vad slags information som du tror att kunden behöver. Skriv en A4-sida där du presenterar de viktigaste punkterna i din research. Alla läser varandras texter och förbereder kommentarer inför träffen på fredag. Efter att ha gjort dessa och ett par andra liknande uppgifter har studenterna börjat skriva skarpt för webben. De har alltså gått igenom en relativt lång inkörningsperiod med övningstexter före sin första publicering. Detta har fungerat bra som en kvalitetssäkring eftersom studenterna fått en viss känsla för de journalistiska verktygen och genrerna innan de börjat producera. Efter några veckor med webben i skarpt läge har studenterna förstått den praktiska innebörden av uttryck som rep och knäck. Därefter har jag kunnat lägga ut jobb utan att behöva förklara så mycket. Så här har ett uppdrag kunnat se ut ett par månader in i terminen: Ämnet är fritt denna gång (inom ramen för Insajdkonceptet) men inte formen. Alla skriver sina texter enligt den genreindelning som finns nedan. Alla läser varandras texter och förbereder kommentarer inför träffen på fredag. De färdiga artiklarna håller naturligt nog en ojämn stilistisk nivå men jag vill hävda att alla texter uppfyller de formella innehållskriterierna inom sina respektive genrer. De innehåller alltså alla vedertagna byggstenar i ett reportage, en porträttintervju, en nyhetsartikel o.s.v. (i alla fall nästan). Innehållskriterierna har vi f.ö. hämtat från de ovan nämnda handböckerna i journalistik samt från Stefan Theanders Hitta Vinklar (1998).

9 9 Studenternas synpunkter Enligt studenterna har arbetet med webben varit lärorikt och roligt, det framgår av de två kursvärderingar som har gjorts. Särskilt är det det branschnära perspektivet och den schemalagda textkritiken som har uppskattats. Här har webbprojektet och kursen kunnat uppvisa en hög grad av måluppfyllelse, verkar det. Studenterna är helt enkelt duktigare på att skriva efter avslutad kurs, det tycker både de själva och jag som deras lärare och redaktör. De är också duktigare på att värdera källor och de kan bättre navigera i det snåriga gränslandet mellan PR och journalistik, säger de. Också det håller jag med om. På minussidan tar studenterna upp att upplägget varit för teoretiskt, det vill säga för stor betoning på en problematiserande och teoribaserad journalistkunskap, och att webbens uttalade Dalavinkel känts som en begräsning. Klickfrekvens och redaktionella omprioriteringar Även om det inte framgår av utvärderingarna då jag misstänker att webbens avsaknad av en tydlig målgrupp också var ett problem för studenterna i början av projektet. Med ambitionen att skriva om sport i Falun och Borlänge hade nog projektet inledningsvis en alltför diffus marknadsnisch. Det märkte vi tidigt i arbetet med den första klassen Vi hade svårt att nå en publik, det framgick av klickfrekvensen i Google Analytics som sällan visade fler än 50 träffar per vecka. Men efter vissa redaktionella omprioriteringar fick vi fler träffar. Vi började särskilt rikta in oss på innebandy för ungdomar, en mycket talrik grupp inom den svenska folkrörelseidrotten som går under radarn för de etablerade lokalmediernas bevakning. Denna strategi gav resultat i besöksstatistiken. Vi tolkade det som ett bekräftelsebehov, hos oss fick innebandyungdomarna synas. Möjligen är detta ett uttryck för en allmän tendens i samtiden, ett medialt bekräftelsebehov hos unga, något som blivit utförligt undersökt i flera etnografiska mediestudier, bland annat i rapporten Jag ser mig. En etnografisk studie av barns och ungas förhållande till programmet Idol av Graffman & Fredriksson (2010). Men det spåret kräver i så fall en grundlig uppföljning. Fler besökare på sidan fick vi i alla fall. Styrkta av denna framgång letade vi upp ett annat framgångsrikt klickrecept, nämligen skid-vm på Lugnet Åtskilliga falubor är emot arrangemanget med motiveringen att det kostar för mycket, och många argumenterar högljutt för den åsikten på insändarsidor och i sociala medier. Därför lät vi gotländska redaktionsmedlemmen Linnéa kasta in en brandfackla i debatten med en

10 10 VM-positiv krönika som drev med dalmasarnas svartsyn. Det gav både klickar och kommentarer på sidan. Så här kunde det se ut i kommentarfältet: - Nej, VM är inte framför allt kul och en otrolig upplevelse. VM gräver ett ännu större hål i kommunens kista för skolor och äldreboenden än grusgropen. Den här krönikan är skriven inifrån ett naivt sportperspektiv. Småbackarna fick kosta 5 Mkr. Det blev 26 Mkr. Stora backarna fick kosta 55 Mkr. Det blev 110 Mkr (troligen mer). Det finns inte hur mycket pengar som helst. Flaggviftande under två veckor täcker inte Faluns utgifter. Det finns inte någon kalkyl som visar det. Har du annan information så visa gärna den. - - Visa då gärna att det inte fanns några sådana effekter. Du har uppenbarligen tillräckligt på fötterna för att säga att arrangemangen gräver ett hål i kommuns kista=negativt ekonomiskt resultat. Det antar jag ju då att du har belägg för? För det kan väl inte vara så att du mest hittar på? Varför en sportwebb, egentligen? Som tidigare nämnts är Högskolan Dalarna ensam i landet om sin idrottsmedieinriktning. Det förpliktigar. Vi ska tillhandahålla ett brett perspektiv på de rådande forskningstraditionerna inom fältet idrott och medier och vi ska belysa idrottsmediebranschen villkor. Vi ska också möta studenternas förväntningar på en arbetsmarknadsrelevant utbildning och förse regionen med nödvändig arbetskraft. Möjligen kan man hävda att webbprojektet prickar alla de målen på sitt sätt. Studenterna som driver projektet blir idrottsakademiker i slutändan men många av dem har uttalade ambitioner om att jobba praktiskt med mediesport, till exempel som sportjournalister. Här fyller sportwebben en funktion. Med sina teoretiska MKV-kunskaper i bagaget har studenterna övat upp en förmåga att abstrahera idrotten och betrakta den som vilken annan samhällsföreteelse som helst. Detta slags abstraktion ligger i linje med vad medieforskaren Peter Dahlén hävdar i sin bok Sport och Medier (2008). Idrotten, hävdar han, handlar i själva verket om något annat än sig själv. Idrottens attraktionskraft bygger på en föreställning om att den är rättvis, den symboliserar en oförstörd värld där alla kan delta på lika villkor, oberoende av sociala bakgrundsfaktorer som klass,

11 11 etnicitet, kön med mera, hävdar han. De myter som Dahlén här tar upp kan studenterna slå hål på efter att jobbat med sportwebben, hävdar jag. Avlutande reflektion: Sportwebbens plats i folkrörelseidrotten Det vore nog en överdrift att påstå att sportwebben fyller ett tomrum på den lokala mediemarknaden. Det saknas ju inte sportmaterial i de etablerade lokalmedierna, och det finns gott om interaktiva sporsnackarforum på webben. Men med vårt nuvarande fokus på ungdomar under de absoluta elitskikten tror jag vi kan fylla ett behov. Jag ska försöka att illustrera med ett exempel. I mellandagarna bevakade jag en innebandyturnering för ungdomar i Falun. Det som slog mig var varken de läckra piruetterna på banan eller att så många lag hade rest hela vägen från Centraleuropa. Det som gjorde intryck var föräldrarna på läktarna. De såg trötta ut, räknade lamporna i taket, ville nog hellre vara hemma och titta på TV. Det sa mig faktiskt någonting om kraften i den svenska folkrörelseidrotten, hur svulstigt det än låter. Det finns något tidsotypiskt oegennyttigt över tillställningar som detta, vuxna som betvingar tröttheten och deras barn som aldrig lär bli några stjärnor. Men ändå ställer upp, kommer i tid, accepterar skitmat, fryser, för att bygga någonting tillsammans. Det finns en poäng i att skriva om de här människorna, och förhoppningsvis kommer det att bli möjligt att göra det även i fortsättningen. Referenser Dahlén, Peter (2008) Sport och medier: en introduktion, Kristiansand: IJ-forlaget, Graffman, Katarina och Johan Fredriksson (2010) Jag ser mig: en etnografisk studie av barns och ungas förhållande till programmet Idol, Stockholm: Medierådet, Hansén Stig och Clas Thor (1999) Att skriva reportage, 2. [omarb.] upplagan, Stockholm: Ordfront, Häger, Björn (2007) Intervjuteknik, 2. [omarb. och uppdaterade] upplagan, Stockholm: Liber, Jenkins, Henry (2006) Convergence culture: where old and new media collide, New York: New York University Press, Karlsson, Mikael (2006) Nätjournalistik: en explorativ fallstudie av digitala mediers karaktärsdrag på fyra svenska nyhetssajter, Lund: Lund studies in media and communication, 2006:9, Nygren, Gunnar (2008) Yrke på glid: om journalistrollens de-professionalisering, Stockholm: Sim(o),

12 12 Theander, Stefan (1998) Hitta vinklar: verktyg för skribenter, Lund: Studentlitteratur, Thurén, Torsten (2006) Författarens verktygslåda: att läsa och skriva sakprosa, Stockholm: Liber.