Avfall Sverige har genom remiss daterad den 18 juli 2014 beretts tillfälle att yttra sig över ovan nämnda förslag och har följande kommentarer.

Transkript

1 Miljödepartementet Stockholm Dnr M2014/1708/Ke Malmö den 31 oktober 2014 REMISSVAR: Europeiska kommissionens förslag (COM(2014(397) final till revidering av flera av EU:s avfallsdirektiv (ramdirektivet för avfall, förpackningsdirektivet, ELV-direktivet, WEEE-direktivet och batteridirektivet) Avfall Sverige är expertorganisationen inom avfallshantering och återvinning. Föreningen har funnits sedan 1947 och har omkring 400 medlemmar. Avfall Sverige företräder kommuner, kommunalförbund, kommunala bolag och kommunala regionbolag. Deras kunder utgör Sveriges befolkning och en stor del av näringslivet. Genom medlemmarna representerar Avfall Sverige Sveriges befolkning. I föreningen ingår, som associerade medlemmar, ett hundratal tillverkare, konsulter och entreprenörer aktiva inom avfallshantering. Avfall Sverige arbetar enligt avfallshierarkin och verkar för att förebygga att avfall uppstår och att mer återanvänds samt för att återvinna det avfall som ändå uppstår. Avfall Sverige har genom remiss daterad den 18 juli 2014 beretts tillfälle att yttra sig över ovan nämnda förslag och har följande kommentarer. Sammanfattning Avfall Sverige välkomnar en reviderad EU-gemensam definition av kommunalt avfall. Emellertid har Avfall Sverige invändningar mot hur förslaget till definition av kommunalt avfall har utformats. Avfall Sverige välkomnar att Kommissionen föreslår en reglering av en definition av matavfall. Avfall Sverige har dock avgörande invändningar mot avgränsningen av den definition som föreslås av Kommissionen. Avfall Sverige anser inte att det är en lämplig ordning att räkna avfall som har genomgått ett end-of-waste-förfarande som återvunnet. Avfallet kommer då att kunna tillgodoräknas som återvunnet två gånger. Avfall Sverige, Avfall Sverige AB, Prostgatan 2, Malmö, Telefon , Fax E-post info@avfallsverige.se, Hemsida Bankgiro , Organisationsnummer

2 Avfall Sverige anser dock att det krävs en närmare analys hur återvinningen ska öka och för vilka avfallsslag innan procentmålen kan slutligt fastställas. Att Kommissionen uttryckligen preciserar vad som avses med utökat ekonomiskt producentansvar är ett mycket viktigt förtydligande. Det som föreslås i bilaga VII är mycket centralt för att det ska kunna säkerställas att producenterna tar sitt fulla ekonomiska ansvar i system med utökat ekonomiskt producentansvar oavsett hur hanteringen fysiskt organiseras. Avfall Sverige välkomnar Kommissionens förslag angående förtydligande av kraven på förebyggande av avfall. Avfall Sverige välkomnar inriktningen om skärpta återvinningsmål för materialåtervinning och förberedelse för återanvändning av kommunalt avfall till minst 70 procent till den 1 januari Avfall Sverige saknar dock en analys av hur återvinningen ska öka jämfört med det tidigare målet 50 procent till år 2020, särskilt med beaktande av en ny metod för att beräkna återvinningsgrad, se nedan. Avfall Sverige ifrågasätter att lägre återvinningsmål föreslås för plast jämfört med övriga fraktioner. Plast, med sitt fossila innehåll, borde ges högre återvinningsmål i syfte att öka användningen av återvunnen plast som råvara och i förlängningen minska nyproduktionen av plast. Avfall Sverige välkomnar en ny och logisk metodik för beräkning av återvinningsmålen som föreslås. Det är också avgörande att det fastställs en beräkningsmetod för efterlevnad av återvinningsmålen. Effekten av denna nya metodik i kombination med höjda återvinningsmål bör dock analyseras mer i detalj. Avfall Sverige stödjer förslagen om spårning och övervakning av farligt avfall, något som Avfall Sverige i flera remissvar och skrivelser till Miljödepartementet har påpekat behovet av. Avfall Sverige välkomnar att Kommissionen föreslår att medlemsstaterna ska säkerställa separat insamling av biologiskt avfall till år Avfall Sverige välkomnar att Kommissionen föreslår att det ska fastställas indikatorer för avfallsförebyggande åtgärder. Avfall Sverige anser att förpackningsdirektivets krav även bör gälla för transportförpackningar och primär- och sekundärförpackningar. Avfall Sverige 2

3 välkomnar att Kommissionen föreslår att återvinningsmålen för de olika förpackningsslagen ska skärpas samt att förberedelse för återanvändning förs in i måluppfyllelsen. Avfall Sverige välkomnar Kommissionens förslag om införande av deponeringsförbud för vissa avfallsfraktioner. Avfall Sverige invänder mot att reglera en procentsats för hur mycket avfall som maximalt får deponeras under ett år. Risken med en sådan reglering är att medlemsstater och verksamhetsutövare planerar sin avfallshantering utifrån procentsatsen på det sättet att avsikten blir att maximalt utnyttja möjligheten att deponera 25 procent av det kommunala avfallet. Avfall Sverige avslår Kommissionens förslag om att förbjuda deponering av återvinningsbart avfall. Avfall Sverige föreslår istället förbud mot deponering av organiskt och brännbart avfall efter svensk modell. Avfall Sverige instämmer i vad regeringen anger i kommenterad dagordning inför Rådsmöte med miljöministrarna den 28 oktober 2014 angående vikten av att fasa ut farliga ämnen. När det gäller utfasningen av farliga ämnen från kretsloppet har energiåtervinningen en viktig roll att fylla. Generella kommentarer Avfall Sverige kan konstatera att Kommissionen i mycket stor utsträckning har hörsammat de synpunkter som har förts fram av Avfall Sverige och vår organisation i Bryssel (Municipal Waste Europe) i kontakter med Kommissionen, vilket vi förstås välkomnar. Revideringen av ramdirektivet 2008/98/EG om avfall är ett mycket viktigt led i att uppnå målet om ett resurseffektivt EU. Revideringen innebär också en möjlighet att säkerställa att definitioner och andra parametrar, vilka utgör ramen för avfallslagstiftningen, blir desamma i alla avfallsdirektiv vilket möjliggör bättre implementering nationellt. Det är viktigt med ett ökat fokus på i första hand förebyggande av avfall och därefter återvinning i olika former. För det avfall som inte har kunnat förebyggas, förberedas för återanvändning eller materialåtervinnas i tidigare led är energiåtervinning den bästa behandlingsmetoden eftersom det samtidigt medger uppfyllelse av mål för minskad deponering. Ramdirektivet om avfall bör åtföljas av reviderad produktlagstiftning, såsom direktiv om eko-design och miljömärkning inklusive mål för återvinningsbara produkter liksom 3

4 andelen återvunnet material i nya produkter. Detta möjliggör att tydligare krav kan ställas på producenterna för deras produkter när de en dag blir avfall. När det gäller resurseffektivitet är kommunernas roll i avfallshanteringen mycket central när det gäller att bidra till högkvalitativ återvinning. När det handlar om utmaningen att samla in mer avfall för återvinning är källsortering en central aspekt. Här har kommunerna en viktig roll genom det finmaskiga nät för insamling av hushållsavfall som de tillhandahåller. För att säkerställa att alla medborgare har tillgång till avfallshantering för allt deras hushållsavfall och för att säkerställa en hög miljö- och samhällsnytta bör kommunerna vara den aktör som samlar in allt hushållsavfall, inklusive det avfall som lyder under producentansvar. Detta är förstås inte liktydigt med att kommunen alltid själv ombesörjer insamlingen utan i många fall handlas insamling upp hos privata entreprenörer. När avfallet väl har samlats in ska det överlämnas till producenterna, som ska ombesörja återvinningen. Kommunerna utgör den viktiga länken mellan medborgarna och återvinningen. Tjänster av allmänt intresse (SGI) Avfall Sveriges ståndpunkt är att det tydligt ska uttalas att kommunernas lagstadgade hantering av hushållsavfall utgör en tjänst av allmänt intresse. Även i syfte att efterleva EU:s subsidiaritetsprincip behöver hanteringen av hushållsavfall definieras som en tjänst av allmänt intresse. Många av EU:s medlemsstater har ålagt kommunerna ett ansvar för insamling, återvinning och bortskaffande av hushållsavfall. Detta bekräftar arten av dessa tjänster som tjänster av allmänt intresse och det finns en tydlig logik bakom detta ställningstagande. Ett sådant ansvar ligger också i linje med EU:s subsidiaritetsprincip. Hanteringen av hushållsavfall kan inte ses som en vanlig kommersiell tjänst: Syftet med den kommunala avfallshanteringen har ett allmänt intresse: Skyddet för människors hälsa och miljön, Kontinuiteten och kvaliteten på tjänsterna är en nödvändighet eftersom medborgarna är skyldiga att anlita kommunen för hantering av hushållsavfall, Alla medborgare ska ha samma tillgång till en rimlig servicenivå när det gäller hanteringen av sitt hushållsavfall. Tjänsterna måste därför täcka hela kommunens område, hela regioner och hela landet, Om insamlingssystemet för hushållsavfall fallerar kan inte kommunerna ställa sig vid sidan av, Hanteringen av hushållsavfall är en gemensam tjänst under myndigheters kontroll, 4

5 Naturen och sättet att organisera tjänsterna beslutas ensidigt i form av lokala föreskrifter, Hanteringen av hushållsavfall finansieras av lokala avgifter eller skatter, En viktig del av den hållbara avfallshanteringen är att styra medborgarna mot avfallsförebyggande, en aktivitet som knappast kan förväntas av ett vinstdrivande organ, Olika aspekter av kommunal avfallshantering är i sig själva inte ekonomiskt bärkraftiga. EU-domstolen har i ett antal domar bekräftat naturen av kommunernas hantering av hushållsavfall som en tjänst av allmänt intresse. Detta gäller till exempel avgörandet C-360/96 (BFI Holding, Arnhem) och avgörandet C-480/06 (Stadtreinigung Hamburg, den så kallade Hamburgdomen ). I båda avgörandena definieras avfallshantering som en tjänst av allmänt intresse och ett generellt behov och att det ligger inom myndigheters organisationsfrihet att tillhandahålla dessa tjänster. Det är en grundläggande fråga att hanteringen av hushållsavfall organiseras nära medborgarna. Metoden för att samla in hushållsavfall ska beslutas på den lokala nivån, i syfte att den tjänst som tillhandahålls möter behoven hos medborgarna. Lokala behov kan variera stort både inom och mellan länder, regioner och städer och organisationen av avfallshanteringen ska beslutas på basis av lokala förutsättningar. Till exempel kan central behandling av matavfall vara att föredra i vissa regioner, medan förutsättningarna i andra regioner kan innebära att hemkompostering är att föredra (till följd av att växtzonen gör att det inte finns förutsättningar för återföring av växtnäringsämnen i stor skala från rötningen av matavfall). Kommuner ska ges stor flexibilitet, i enlighet med subsidiaritetsprincipen, när det gäller att besluta om metoder för hantering av hushållsavfall inom sina områden. Kommunerna måste ha mandat att besluta om den bästa formen för avfallshantering på basis av de lokala behoven liksom när det gäller att efterleva de miljömål som har satts upp på EU-nivån. Farliga ämnen I kommenterad dagordning inför Rådsmöte med miljöministrarna den 28 oktober 2014 anger regeringen: Regeringen anser att det är viktigt att fokusera på att minska farliga ämnen i jungfruliga material och nya produkter. För att åstadkomma en utfasning av särskilt farliga ämnen bör i huvudsak samma krav gälla för produkter och varor som tillverkas av jungfruligt material som för produkter som tillverkas av återvunnet material. För 5

6 att förekomsten av farliga ämnen i återvunna material ska kunna kontrolleras är det också viktigt att information om förekomst av farliga ämnen i materialet finns tillgänglig i hanteringskedjan och även når avfallsledet. När det gäller att minimera recirkulationen av farliga ämnen i materialåtervinningen och i förlängningen i kretsloppet har energiåtervinningen en viktig roll att fylla. Det är mycket viktigt att kretsloppet avgiftas. Avfall Sverige instämmer därför i vad regeringen anger enligt ovan. Kommentarer till förslaget KOM(2014)397 slutlig I föreliggande avsnitt lämnar Avfall Sverige kommentarer till Kommissionens förslag till Kommissionens förslag KOM(2014)397 slutlig inklusive ändring av artiklar respektive förslag till nya artiklar i ramdirektivet 2008/98/EG om avfall, förpackningsdirektivet 94/62/EG samt deponeringsdirektivet 1999/31/EG. 1. Allmän bakgrund Avsnitt 1.1 s. 0: Kommissionen anger att endast en begränsad del (40 %) av det kommunala avfallet i unionen återvanns, medan återstoden deponerades (37 %) eller brändes (23 %). Avfall Sverige anser att användningen av begreppet brändes skapar otydlighet. Energiåtervinning genom förbränning utgör ju ett återvinningsförfarande enligt R1- formeln i ramdirektivet om avfall medan förbränning utan energiåtervinning ju utgör bortskaffande. Att använda begreppet brändes, som inte är definierat i direktiven, är vilseledande och riskerar att bidraga till missförstånd. 2. Preambeln till ändringsdirektivet Skäl 12 s. 7: Kommissionen anger att målen i förslaget innebär att medlemsstaterna bör stödja användningen av återvinningsmaterial, såsom återvunnet papper och trä, i linje med avfallshierarkin, i syfte att trygga tillgången på råvaror och föra unionen närmare mot ett återvinningssamhälle, och bör när så är möjligt inte stödja deponering eller förbränning av sådant material. Trä utgör inte bara ett avfall utan är också en förnybar energikälla, som bör energiåtervinnas eller till och med användas i sin jungfrueliga form, som biobränsle enligt andra EU-direktiv, såsom till exempel energieffektiviseringsdirektivet. Det bör därför förtydligas i skäl 12 att medlemsstaterna inte bör stödja förbränning, när den sker i form av bortskaffande det vill säga inte utgör energiåtervinning i enlighet med R1- formeln. 6

7 3. Ramdirektivet 2008/98/EG om avfall Förslagets artikel 1, revidering av punkten 1.a. kommunalt avfall, bilaga VI s. 11: Avfall Sverige välkomnar en reviderad EU-gemensam definition av kommunalt avfall. Det är viktigt med en gemensam definition i syfte att kunna göra jämförelser mellan medlemsstaterna när det gäller bland annat efterlevnad av de i artikel 11 ramdirektivet för avfall stadgade återvinningsmålen. Emellertid har Avfall Sverige invändningar mot hur förslaget till definition av kommunalt avfall har utformats. När det gäller delmomentet hushållsavfall inom ramen för definitionen av kommunalt avfall invänder Avfall Sverige mot att avgränsa definitionen utifrån vilka typer av verksamheter som ska generera avfallet för att det ska anses utgöra hushållsavfall. Avfall Sveriges invändningar rör det som anges och sådant avfall från detaljhandeln, småföretag, kontorsbyggnader och institutioner (t.ex. skolor, sjukhus, offentliga byggnader) som till sin typ och sammansättning liknar hushållsavfall. En avgränsning av definitionen av hushållsavfall i enlighet med vad som här ovan refereras skulle innebära att avfall från andra verksamheter än detaljhandel, småföretag, kontorsbyggnader och institutioner som till sin typ och sammansättning liknar hushållsavfall inte skulle utgöra hushållsavfall. Detta invänder Avfall Sverige emot eftersom avfall från till exempel personalutrymmet hos ett större företag har samma sammansättning som avfallet från personalutrymmet hos ett småföretag. Behovet av att det säkerställs att samhället, utifrån miljö- och hälsoskyddsskäl, genom kommunen eller den som kommunen anlitar borttransporterar detta avfall är lika stort oberoende av i vilken typ av verksamhet avfallet har genererats. Eftersom ramdirektivet för avfall utgör ett minimidirektiv föreligger det knappast några problem med att bibehålla den svenska definitionen av hushållsavfall om den av Kommissionen föreslagna definitionen skulle bli verklighet. Men utifrån ett europeiskt miljö- och hälsoskyddsperspektiv förordar Avfall Sverige att definitionen av kommunalt avfall utformas på ett annat sätt. Avfall Sverige uppmanar regeringen att i förhandlingarna om ett reviderat direktiv torgföra den svenska definitionen av hushållsavfall inom ramen för definitionen av kommunalt avfall med utgångspunkt i 15 kap. 2 miljöbalken samt förarbetena till den bestämmelsen. Definitionen av kommunalt avfall skulle således lyda: Kommunalt avfall omfattar hushållsavfall och med hushållsavfall jämförligt avfall från annan verksamhet. Med avfall från annan verksamhet avses avfall från 7

8 industrier, affärsrörelser och annan likartad verksamhet som i renhållningssammanhang är jämförligt med avfall som kommer från hushåll. Det är sådant avfall som uppkommer som en direkt följd av att människor oavsett ändamål eller verksamhet uppehåller sig inom en lokal eller i en anläggning. Förslagets artikel 1, införande av punkten 4.a. matavfall s. 11: Avfall Sverige välkomnar att Kommissionen föreslår en reglering av en definition av matavfall. Detta är viktigt för att inom EU etablera en gemensam grund för vad som utgör matavfall i syfte att kunna öka återvinningen av matavfall, primärt genom rötning med återföring av växtnäringsämnen till produktiv mark. Avfall Sverige invänder dock emot den definition av matavfall som föreslås av Kommissionen. Samverkansgruppen för minskat matavfall (SaMMa) har tagit fram en definition av matavfall som Avfall Sverige anser har en bättre avgränsning än den definition som föreslås av Kommissionen. Definitionen av matavfall refereras av det svenska konsortiet MiljöEmissionsData (SMED) i en rapport från februari 2014 och uttrycks som: Allt biologiskt nedbrytbart avfall som uppkommer i och med livsmedelshanteringen och som skulle kunna användas som livsmedel. I termen matavfall ingår också avfall som hälls ut i vasken (flytande livsmedel såsom mjölk eller livsmedel som sköljs ur förpackningar) etc. Förutom detta ingår också skal, ben etc. som visserligen inte är mat men ändå intimt förknippat med det. 1 I EU-projektet FUSIONS och hos Food and Agriculture Organization of the United Nations (FAO) pågår diskussioner kring gemensamma definitioner av matavfall. Detta arbete måste förstås beaktas vid fastställandet av en definition av matavfall i ramdirektivet för avfall. Men också i det sammanhanget och i förhandlingarna om ett reviderat direktiv uppmanar Avfall Sverige regeringen att torgföra SaMMas definition av matavfall. Avfall Sverige anser att SaMMas definition är bättre avgränsad än den definition som föreslås av Kommissionen. Utöver att Kommissionens definition inte är lika heltäckande som SaMMas definition är den också otydlig på så sätt att den inom ramen för samma definition både anger vad som utgör matavfall och vad som inte utgör matavfall. 1 Beräkningsmetod för uppföljning av etappmålet om resurshushållning i livsmedelskedjan, biologisk återvinning, SMED rapport nr , < Besökt

9 Utöver detta vill Avfall Sverige uppmärksamma att det är oklart vad som avses i den föreslagna artikel 4.a. avseende vad som anges skickas för omfördelning. Det är oklart om Kommissionen även innefattar livsmedel för djur. Vidare måste definitionen av matavfall harmoniseras med kraven i förordningen 1069/2009/EG om animaliska biprodukter. Förslagets artikel 1, införande av punkten 4.b. matavfall s. 11: Avfall Sverige kan inte utläsa grunden för att punkten 4.b. definition av bygg- och rivningsavfall förelås införas under punkten 4. biologiskt avfall. Förslagets artikel 1, införande av punkten 15.a. tillvaratagande av material s. 12: Avfall Sverige anser att syftet med att införa en definition av tillvaratagande av material är oklart och frågar sig vad denna definition ska användas till. Förslagets artikel 1, införande av punkten 17.a. återfyllnad s. 12: I definitionen av återfyllnad kan det tolkas in att även biogödsel från anaerob biologisk behandling av biologiskt avfall ska anses utgöra återfyllnad. Avfall Sverige frågar sig om detta är Kommissionens avsikt. Återvinning av näringsämnen till produktiv jordbruksmark borde ha högre status än till exempel igenfyllnad av nedlagda gruvor. Förslagets artikel 1, revidering av artikel 6.3, avfall som upphört att vara avfall s. 12: Kommissionen föreslår att avfall som upphört att vara avfall ska anses vara materialåtervunnet såvida materialet inte är avsett att användas som bränsle eller, med undantag av ballastmaterial från bygg- och rivningsavfall, för återfyllnad. Avfall Sverige anser inte att det är en lämplig ordning att räkna avfall som har genomgått ett end-of-wasteförfarande som återvunnet. Avfallet kommer då att kunna tillgodoräknas som återvunnet två gånger. Första gången när det har genomgått end-of-wasteförarandet och andra gången när det inte genomgår ett end-of-wasteförfarande utan går direkt till materialåtervinning. Förslagets artikel 1, revidering av artikel 8, utökat producentansvar s. 13: Att Kommissionen uttryckligen preciserar vad som avses med utökat producentansvar är ett mycket viktigt förtydligande. Avfall Sverige stödjer Kommissionens förslag att minimikraven i bilaga VII ska beaktas när medlemsstaterna utvecklar och tillämpar utökat producentansvar. Det som föreslås i bilaga VII är mycket centralt för att det ska kunna säkerställas att producenterna tar sitt fulla ekonomiska ansvar i system med utökat producentansvar. 9

10 Särskilt viktig är skrivningen i bilaga VII att producenterna ska täcka hela kostnaden för avfallshantering, inklusive separat insamling och behandling, relevant information till avfallsinnehavare, datainsamling och rapportering. Detta borde vara självklarheter när man pratar om producentansvar, men som vi har sett i Sverige alltsedan producentansvaret för förpackningar och returpapper infördes år 1994 har kommunerna inte fått full kostnadstäckning när det gäller bland annat insamling och upplåtelse av mark för återvinningsstationer. Förslagets artikel 1, revidering av artikel 9, förebyggande av avfall s. 13: Avfall Sverige välkomnar Kommissionens förslag angående förtydligande av kraven på förebyggande av matavfall. Särskilt fokus sätts nu alltså till matavfall. Det hade dock varit önskvärt om kraven på åtgärder för att förebygga avfall hade formulerats generellt med en gemensam procentsats och ett gemensamt målår. Förslagets artikel 1, revidering av artikel 11 punkten 2 s. 14: Avfall Sverige välkomnar inriktningen om skärpta återvinningsmål för materialåtervinning och förberedelse för återanvändning av kommunalt avfall till minst 70 viktprocent till den 1 januari Det är viktigt att återvinningsmålen skärps i syfte att verka för att avfall behandlas så högt upp i avfallshierarkin som möjligt för att uppnå högsta möjliga miljönytta när det gäller avfallshanteringen. Avfall Sverige saknar dock en analys avseende hur återvinningen ska öka jämfört med det tidigare målet 50 procent till år 2020, särskilt med beaktande av en ny metod för att beräkna återvinningsgrad, se nedan. Att målet inte innehåller några krav när det gäller vilka fraktioner som får inräknas för att nå målet ser Avfall Sverige i och för sig som positivt eftersom det skapar nödvändigt flexibilitet för medlemsstaterna. Däremot skulle möjligtvis 70-procentsmålet kunna motverka intresset för att förebygga avfall och främja återanvändningen eftersom det när sådana åtgärder vidtas blir ännu svårare att nå återvinningsmålet. Avfall Sverige ifrågasätter dock att lägre återvinningsmål föreslås för plast jämfört med övriga fraktioner. Plast, med sitt fossila innehåll, borde ges högre återvinningsmål i syfte att öka användningen av återvunnen plast som råvara och i förlängningen minska nyproduktionen av plast. Förslagets artikel 1, revidering av artikel 11 punkterna 3, 4 och 5 s. 14: 10

11 När det gäller beräkning av återvinningsmålen i artikel 11 föreslår Kommissionen att vikten av det avfall som förberetts för återanvändning och materialåtervinning förstås som vikten av det avfall som genomgått en slutlig process för förberedelse för återanvändning eller materialåtervinning minus vikten av allt material som kasserats under denna process på grund av förekomst av föroreningar, och som måste bortskaffas eller genomgå återvinningsprocesser. Avfall Sverige välkomnar denna skärpning av beräkningen av återvinningsmålen eftersom den alltså innebär att uppfyllandet av målen ska beräknas utifrån vilken återvinning som faktiskt har uppnåtts och inte baseras på insamlade mängder. Det är dock viktigt att notera att en ökning av återvinningsmålen enligt artikel 11 från 50 procent till 70 procent kombinerat med de här ovan refererade förändrade beräkningsmetoderna i praktiken innebär en större ökning återvinningsmålen än 20 procentenheter när den faktiska återvinningen alltså ska mätas. Detta måste beaktas och innebär att kraftfulla åtgärder måste sättas in om målen ska kunna nås till den 1 januari Vidare är det avgörande att det fastställs en gemensam beräkningsmetod för efterlevnad av återvinningsmålen (istället för de fyra olika som finns i dagsläget). Utan en gemensam beräkningsmetod omöjliggörs korrekta jämförelser mellan medlemsstaterna. Förslagets artikel 1, revidering av artikel 17, övervakning av farligt avfall s. 15: Kommissionen föreslår att medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att avfallet ska kunna spåras alltifrån produktionen till dess slutliga bestämmelseort samt att farligt avfall ska övervakas. Avfall Sverige stödjer förslagen om spårning och övervakning av farligt avfall. Det finns ett stort behov av detta även i Sverige. Avfall Sverige har i flera remissvar och skrivelser till Miljödepartementet påpekat det nödvändiga i att införa ett system för spårbarhet av transporter av farligt avfall, ett så kallat nationellt uppföljningssystem, senast i remissvar om Naturvårdsverkets regeringsuppdrag om tillsyn av gränsöverskridande avfallstransporter (M2010/1670/Kk). Förslagets artikel 1, revidering av artikel 22, separat insamling av biologiskt avfall senast 2025 s. 15: Avfall Sverige välkomnar att Kommissionen föreslår att medlemsstaterna ska säkerställa separat insamling av biologiskt avfall till år

12 I Sverige har miljömålen varit styrande för kommunernas utbyggnad av separat insamling och behandling av biologiskt avfall. Utifrån EU-perspektivet anser dock Avfall Sverige att avfallshierarkin inte har tillräckligt tydligt styrande effekt för att driva på utbyggnaden av separat insamling och behandling av biologiskt avfall. För att driva på utbyggnaden av separat insamling och behandling av biologiskt avfall är det därför välkommet med ett direkt krav på separat insamling av sådant avfall. Förslagets artikel 1, revidering av artikel 29.4, förebyggande av avfall s. 17: Avfall Sverige välkomnar att Kommissionen föreslår att det ska fastställas indikatorer för avfallsförebyggande åtgärder. I remissvar till Kommissionens konsultation i september 2013 framförde Avfall Sverige just behovet av Key Performance Indicators baserat på goda erfarenheter från medlemsstaterna. Det är viktigt att understryka att förebyggande av avfall i första hand är en konsumtionsfråga och inte någon avfallshanteringsfråga. Avfall Sverige anser att indikatorer bör införas för (1) hushållsavfall och med hushållsavfall jämförligt avfall, (2) avfall under producentansvar och (3) annat avfall än avfall under (1) och (2). Avfall Sverige har tagit fram förslag på indikatorer för att mäta förebyggande som kommer att inkorporeras i vårt statistiksystem för avfall, Avfall Web. När det gäller elavfall bör indikatorer fastställas som begränsar farliga material och ämnen i syfte att öka möjligheten att återvinna elavfall. Sådana indikatorer för elavfall bör också innefatta krav på lång hållbarhet för elavfall och att det ska vara lätt att demontera elavfall för återvinning. 4. Förpackningsdirektivet 94/62/EG Förpackningar och returpapper från hushåll utgör en delmängd av hushållsavfallet och det kommunala avfallet. Kommunen är den lämpligaste aktören när det gäller att etablera insamlingssystem för hushåll och borttransportera hushållsavfall inklusive avfall som omfattas av producentansvar genom att kommunen redan har ett finmaskigt nät för insamling av det avfall som lyder under kommunalt ansvar. Förpackningsdirektivets krav även bör gälla för transportförpackningar och både primär- och sekundärförpackningar. 12

13 Det är viktigt att ett reviderat förpackningsdirektiv reglerar krav på spårbarhet av förpackningsavfall hos mäklare och handlare av förpackningsavfall i syfte att kunna följa upp att förpackningsavfall som förmedlas i flera led faktiskt når fullgod förberedelse för återanvändning eller materialåtervinning. Export av sorterat och återvunnet material till länder utanför EU ska endast tillåtas om det kan säkerställas att den mottagande anläggningen kan säkerställa att den möter EU:s kvalitetskrav på återvinning. Förslagets artikel 2, revidering av artikel 6 s. 21: Avfall Sverige välkomnar att Kommissionen föreslår att återvinningsmålen för de olika förpackningsslagen ska skärpas samt att förberedelse för återanvändning förs in i måluppfyllelsen. Avfall Sverige anser att förpackningar som samlas in genom pantsystem ska räknas in i den nationella statistiken. Avfall Sverige anser också att det är bra att det föreslås en reglering som stegvis skärper återvinningsmålen till år Avfall Sverige anser dock att målen i vissa fall är alltför lågt satta för att det ska bli en tydlig ökning av materialåtervinningen och förberedandet för återanvändning av förpackningar. Detta gäller i synnerhet plast där Kommissionen föreslår ett återvinningsmål om 60 procent till år Förslagets artikel 2, revidering av artikel 6 s. 21 och 22: Kommissionen föreslår som minimimål för förberedelse för återanvändning och materialåtervinning procentsatser för järnmetall i förpackningsavfall med olika nivåer och tidsintervall. Avfall Sverige frågar sig vad Kommissionen lägger in i begreppet järnmetall. Avses legeringar som huvudsakligen består av metallen järn? Precis som när det gäller beräkning av återvinningsmålen enligt artikel 11 ramdirektivet om avfall välkomnar Avfall Sverige den motsvarande revidering av metoden för att beräkna huruvida återvinningsmålen har uppnåtts som föreslås beträffande förpackningsdirektivet. Detta förslag till utformning av beräkningsmetod borgar för att kvalitetssäkra återvinningen och en mer korrekt statistik avseende återvinningen. 5. Deponeringsdirektivet 1999/31/EG Förslagets artikel 3, revidering av artikel 2 och 5 s. 25: 13

14 Avfall Sverige avslår Kommissionens förslag om att förbjuda deponering av återvinningsbart avfall. Avfall Sverige föreslår istället förbud mot deponering av organiskt och brännbart avfall efter svensk modell. De förbud mot deponering av brännbart och organiskt avfall som finns reglerade i den svenska lagstiftningen har visat sig vara mycket effektiva då mindre än 1 procent av hushållsavfallet deponeras i dagsläget. Det är viktigt att begreppet inte kan återvinnas ytterligare definieras. I dagsläget deponeras stora mängder avfall i EU efter sortering med hjälp av så kallad mekaniskbiologisk behandling (dock inte i Sverige). En stor del av detta avfall skulle kunna energiåtervinnas istället för att deponeras. Deponeringen medför växthusgasutsläpp. I definitionen bör det dock ingå att det ska vara ekonomiskt och miljömässigt försvarbart att återvinna avfallet. I definitionen av biologiskt nedbrytbart avfall bör det specificeras till hur stor del avfallet är anaerobt eller aerobt nedbrytbart. Kartong och pappersslam kan innehålla cirka 30 procent av torrsubstansen inert material (bland annat leror). Ett livsmedelsavfall skulle kunna bestå av huvudsakligen benrester. Samtidigt kan fossila plaster också vara biologiskt nedbrytbara till nära 100 procent. Kommissionen föreslår en reglering som innebär att medlemsstaterna från och med den 1 januari 2025 inte ska ta emot mer avfall i deponier för icke-farligt avfall än 25 procent av den totala mängden kommunalt avfall som genererats under föregående år. Avfall Sverige invänder mot att reglera en procentsats för hur mycket avfall som maximalt får deponeras under ett år. Risken med en sådan reglering är att medlemsstater och verksamhetsutövare planerar sin avfallshantering utifrån procentsatsen på så sätt att avsikten blir att maximalt utnyttja möjligheten att deponera 25 procent av det kommunala avfallet. De föreslagna deponeringsförbuden kommer förstås att styra avfall bort från deponierna, men Avfall Sverige ifrågasätter ändå en sådan procentsats som den föreslagna. Kommissionen föreslår en reviderad definition av restavfall (artikel 2 b) aa). Avfall Sverige ser inte att denna definition överensstämmer med vad som anges i förslag till reviderad artikel 5.2 c). I sistnämnda artikel föreslås en begränsning när det gäller deponering av restavfall, som uppgående till maximalt 5 procent av mängden kommunalt avfall. I den föreslagna artikel b) aa) finns dock inte någon avgränsning till kommunalt avfall. Detta innebär att de två föreslagna artiklarna inte överensstämmer 14

15 med varandra. Avfall Sverige anser därför att definitionen av restavfall i den föreslagna artikel 5.2 c) bör avgränsas till restavfall som utgör kommunalt avfall. För fortsatta kontakter i dessa frågor hänvisar vi till vår jurist Sven Lundgren, sven.lundgren@avfallsverige.se, tfn Vänliga hälsningar Avfall Sverige Peter Danielsson Ordförande Weine Wiqvist Vd 15