EUROPAPARLAMENTET. Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor FÖRSLAG TILL BETÄNKANDE

Transkript

1 EUROPAPARLAMENTET Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor PRELIMINÄR VERSION 2001/2128(INI) 2 april 2002 FÖRSLAG TILL BETÄNKANDE om sexuella rättigheter och reproduktiv hälsa (2001/2128(INI)) Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor Föredragande: Anne E.M. Van Lancker PR\ doc PE

2 PE /15 PR\ doc

3 INNEHÅLL Sida PROTOKOLLSIDA... 4 FÖRSLAG TILL RESOLUTION... 5 MOTIVERING PR\ doc 3/15 PE

4 PROTOKOLLSIDA Vid plenarsammanträdet den 6 september 2001 tillkännagav talmannen att utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor i enlighet med artikel 163 i arbetsordningen hade beviljats tillstånd att utarbeta ett initiativbetänkande om sexuella rättigheter och reproduktiv hälsa (2001/2128(INI)). Vid utskottssammanträdet den 12 juli 2001 hade utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor utsett Anne E.M. Van Lancker till föredragande. Vid utskottssammanträdet/utskottssammanträdena den... behandlade utskottet förslaget till betänkande. Vid (detta/det sistnämnda) sammanträde(t) godkände utskottet (enhälligt) förslaget till resolution med.. röster för,.. röster mot och.. nedlagda röster. Följande var närvarande vid omröstningen:... (ordförande/ordförande för sammanträdet),... (vice ordförande),... (vice ordförande),... (föredragande),...,... (suppleant för...),... (suppleant för... i enlighet med artikel i arbetsordningen),... och.... Betänkandet ingavs den... Fristen för att inge ändringsförslag till detta betänkande kommer att anges i förslaget till föredragningslista för den sammanträdesperiod vid vilken betänkandet skall behandlas. PE /15 PR\ doc

5 FÖRSLAG TILL RESOLUTION Europaparlamentets resolution om sexuella rättigheter och reproduktiv hälsa (2001/2128(INI)) Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, antagen 1948, med beaktande av Förenta nationernas internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, antagen 1966, med beaktande av artikel 12 i Förenta nationernas internationella konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, antagen 1966, med beaktande av artikel 152 i EG-fördraget, med beaktande av artiklarna 3, 7, 21, 23 och 35 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, med beaktande av artiklarna 12.1 och 16.1 e samt rekommendation 21 i konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, med beaktande av artikel 24 i konventionen om barnets rättigheter, antagen 1989, med beaktande av deklarationen och handlingsprogrammet från Förenta nationernas konferens om befolkning och utveckling (Kairo den 13 september 1994) och dokumentet över nyckelåtgärder från Kairo+5-konferensen (1999), med beaktande av deklarationen och handlingsprogrammet från den fjärde internationella kvinnokonferensen (Beijing den 15 september 1995) och slutdokumentet från Beijing+5-konferensen (New York den 19 juni 2000), med beaktande av parlamentets resolution av den 29 september 1994 om resultatet av världskonferensen om befolkning och utveckling i Kairo 1 samt parlamentets resolution av den 4 juli 1996 om genomförandet av handlingsprogrammet som antogs vid Kairokonferensen om befolkning 2, med beaktande av parlamentets resolution av den 15 juni 1995 om Europeiska unionens medverkan i Förenta nationernas fjärde internationella kvinnokonferens i Beijing: Jämställdhet, utveckling och fred 3 ; parlamentets resolution av den 21 september EGT C 305, , s EGT C 211, , s EGT C 166, , s. 92. PR\ doc 5/15 PE

6 om den fjärde internationella kvinnokonferensen i Beijing 1 samt parlamentets resolution av den 18 maj 2000 om uppföljningen till handlingsplanen från Beijing 2, med beaktande av parlamentets resolution av den 9 mars 1999 om kvinnors hälsotillstånd inom Europeiska gemenskapen 3, med beaktande av Europeiska kommissionens vitbok Nya insatser för Europas ungdom av den 21 november , med beaktande av Världshälsoorganisationens dokument Definitioner och indikatorer för familjeplanering, mödra- och barnhälsa samt reproduktiv hälsa som används vid WHO:s regionalkontor i Europa, mars 1999, med beaktande av artikel 163 i arbetsordningen, och av följande skäl: A. Kvinnor bör ha frihet att fatta egna välgrundade beslut om sin sexuella och reproduktiva hälsa och ha alla medel och möjligheter för att göra detta. B. Offentliga åtgärder som åsidosätter ett välgrundat samtycke från kvinnors sida i fråga om preventivmedelsanvändning, med syftet att uppnå demografiska mål, kan ge upphov till tvångsmetoder. C. Inom EU och medlemsstaterna finns det skillnader i sexuella rättigheter och reproduktiv hälsa. D. Alla undersökningar visar att det görs färre aborter i länder som kombinerar en mycket liberal abortlagstiftning med bra sexualundervisning, familjeplaneringstjänster av hög kvalitet och tillgång till en rad olika preventivmedel. E. Bättre tillgång till preventivmedel, däribland dagen-efter-piller eller motsvarande, skulle i hög grad minska antalet oönskade graviditeter, varav många leder till osäkra aborter och inverkar negativt på kvinnors hälsa. F. I kandidatländerna är antalet aborter stort och användningen av preventivmedel begränsad. G. Antalet tonårsgraviditeter ökar i de flesta medlemsstater, och de flesta medlemsstaterna saknar också en kvalitativ sexualundervisning och särskild sexuell och reproduktiv hälsovård riktad till tonåringar. H. På europeisk nivå saknas lättillgänglig statistik om indikatorer på sexuell och reproduktiv hälsa. I. Det är svårt att jämföra åtgärder för sexuell och reproduktiv hälsa, både inom EU och mellan EU och kandidatländerna. 1 EGT C 269, , s EGT C 59, , s EGT C 175, , s (KOM(2001) 681). PE /15 PR\ doc

7 Angående preventivmedel 1. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar att utveckla en nationell politik för sexuell och reproduktiv hälsa, i samarbete med organisationer ur det civila samhället, och att de därmed garanterar lika tillgång till en rad preventivmedel av hög kvalitet till rimliga priser samt ger information om risker och fördelar. 2. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar att se till att kvinnor får ge ett välgrundat samtycke till preventivmedelsanvändning. 3. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar att sträva efter att tillhandahålla preventivmedel och sexuell och reproduktiv hälsovård gratis eller till liten kostnad för mindre bemedlade grupper, som ungdomar och socialt utslagna. 4. Europaparlamentet anmodar medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar att främja dagen-efter-piller eller motsvarande, till exempel genom att låta dem säljas receptfritt och till ett lågt pris, som standard inom den sexuella och reproduktiva hälsovården. Angående oönskade graviditeter och abort 5. Europaparlamentet betonar att aborter inte bör främjas som en familjeplaneringsmetod. 6. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar att sträva efter att minska förekomsten av de omständigheter som leder till abort, genom att tillhandahålla familjeplaneringstjänster, däribland dagen-efter-piller eller motsvarande, och att betrakta osäkra aborter som en mycket viktig folkhälsofråga. 7. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar att se till att det ges opartisk, vetenskaplig och lättbegriplig information och rådgivning om sexuell och reproduktiv hälsa, även om förhindrande av oönskade graviditeter. 8. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar att tillhandahålla specialiserade tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa, däribland yrkesmässig rådgivning och vägledning av hög kvalitet som ges av utbildad och personal med olika fackkunskaper. Europaparlamentet understryker att det krävs konfidentiell och icke-fördömande rådgivning och vägledning, och skulle vårdenheten ha legitima samvetsinvändningar måste personen i fråga kunna hänvisas till en annan vårdenhet. 9. Europaparlamentet rekommenderar att aborter bör vara lagliga, säkra och tillgängliga för alla, för att kvinnors hälsa skall garanteras. 10. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar att under alla förhållanden avstå från att åtala kvinnor som har genomgått olagliga aborter. Angående tonåringars sexuella och reproduktiva hälsa/sexualundervisning 11. Europaparlamentet betonar att tonåringars behov i fråga om sexuell och reproduktiv hälsa bör betraktas som åtskilda från sådana behov hos vuxna. PR\ doc 7/15 PE

8 12. Europaparlamentet framhåller att unga människors deltagande (deras rättigheter, synpunkter och kompetens) är viktigt när det gäller att utveckla, genomföra och utvärdera program för sexualundervisning i samarbete med andra aktörer. 13. Europaparlamentet understryker att sexualundervisning bör bedrivas med hänsyn till kön och att den bör starta tidigt i livet för att fortsätta i vuxen ålder, med en strategi som fokuserar på olika skeden i livets utveckling och med hänsyn till olika livsstilar. 14. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar att inrätta centrum för tonåringars sexuella och reproduktiva hälsa som alla unga människor har tillgång till och råd med, och att tillhandahålla könsspecifik information om och tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa. 15. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar att tillhandahålla rådgivning för gravida tonåringar och att garantera fortsatt utbildning för dem. Angående EU:s allmänna politik för sexuell och reproduktiv hälsa 16. Europaparlamentet välkomnar den forskning som nu stöds av Europeiska kommissionen om indikatorer och harmoniserade definitioner på sexuell och reproduktiv hälsa. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att dessa initiativ fullföljs inom gemenskapens nya handlingsprogram för hälsa. 17. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar att ge kommissionen relevanta uppgifter och information om åtgärder, för en Europaomfattande databas för statistik om sexuell och reproduktiv hälsa, och att ställa samman en handbok om bästa metoder och praktiska erfarenheter på området sexuell och reproduktiv hälsa. 18. Europaparlamentet rekommenderar att en process för ömsesidigt lärande bör inledas, grundad på jämförelser mellan uppgifter om sexuell och reproduktiv hälsa och utbyte av praktiska erfarenheter och bästa metoder i medlemsstaternas och kandidatländernas program och åtgärder för sexuell och reproduktiv hälsa. 19. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta till sig ungdomars åsikter om sexuella rättigheter och reproduktiv hälsa som en viktig fråga i uppföljningen av vitboken om nya insatser för Europas ungdom. 20. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att de i sin föranslutningsstrategi skall ge ett större tekniskt och ekonomiskt stöd till kandidatländerna, så att de kan utveckla och genomföra hälsofrämjande program och kvalitetsstandarder för tjänster som avser sexuell och reproduktiv hälsa och preventivmedel. 21. Europaparlamentet begär en starkare rättslig grund för hälsoområdet, både i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och i EG-fördraget. 22. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att den fortgående övervakningen och utvärderingen av handlingsprogrammen från världskonferensen om befolkning och utveckling (Kairo) och fjärde internationella kvinnokonferensen (Beijing) verkligen äger rum. PE /15 PR\ doc

9 23. Europaparlamentet välkomnar det mål som sattes upp i slutdokumentet från Beijing+5-konferensen om att primärvård av hög kvalitet skall vara allmänt tillgänglig 2015, däribland sexuell och reproduktiv hälsovård. Europaparlamentet uppmanar rådet att det i uppföljningsarbetet skall utveckla indikatorer och riktmärken för kritiska intresseområden. 24. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att vidarebefordra denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar. PR\ doc 9/15 PE

10 MOTIVERING I. Grundläggande begrepp A. Sexuell och reproduktiv hälsa Enligt WHO avser reproduktiv hälsa de reproduktiva processerna och funktionerna och det reproduktiva systemet i alla skeden av livet. Reproduktiv hälsa innebär att människor kan ha ett ansvarsfullt, tillfredsställande och säkert sexliv, att de har förmåga att reproducera sig och frihet att besluta om, när och hur ofta de vill reproducera sig. I detta ligger rätten för män och kvinnor att informeras om och ha tillgång till säkra, effektiva, billiga och godtagbara metoder för fertilitetsreglering, vilka de själva väljer, och rätten att ha tillgång till lämpliga hälsovårdstjänster som gör att kvinnor kan gå säkert genom graviditeten och barnafödandet och att par får största möjliga chanser att få ett friskt barn. 1 Sexuell hälsa definieras som en integration av de kroppsliga, emotionella, intellektuella och sociala aspekterna på människan som sexuell varelse, på sådana sätt som positivt berikar och stärker personligheten, kommunikationen och kärleken. Detta innebär en positiv syn på människans sexualitet, och syftena med sexuell hälsovård bör vara att förbättra livet och personliga förhållanden, inte bara att ge råd och vård som har att göra med fortplantning eller sexuellt överförbara sjukdomar. 2 B. Sexuella och reproduktiva rättigheter I artikel 96 i handlingsprogrammet från Beijing står följande: Kvinnors mänskliga rättigheter innebär att de har rätt att kontrollera och fritt och ansvarsfullt besluta om frågor som avser deras sexualitet, däribland sexuell och reproduktiv hälsa, utan tvång, diskriminering och våld. Jämlika förhållanden mellan kvinnor och män i frågor om sexuella relationer och reproduktion, vilket även innefattar full respekt för den personliga integriteten, fordrar ömsesidig respekt, samtycke och delat ansvar för sexuella beteenden och deras konsekvenser. Internationella organisationer, som Internationella familjeplaneringsförbundet (International Planned Parenthood Federation, IPPF), har formulerat sexuella och reproduktiva rättigheter med internationell människorätt som grund. IPPF:s stadga om sexuella och reproduktiva rättigheter (1995) har erkänts av FN:s befolkningsfond och WHO. II. Internationella rättsliga och politiska ramar A. Den internationella rättsliga ramen Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW, 1979) anger 1 - Global Policy Committee vid Världshälsoorganisationen, 2 maj WHO:s programförklaring om hälsa, befolkning och utveckling inför den internationella konferensen om befolkning och utveckling, Kairo, 5 13 september WHO: Definitioner och indikatorer för familjeplanering, mödra- och barnhälsa samt reproduktiv hälsa som används vid WHO:s regionalkontor i Europa, mars PE /15 PR\ doc

11 att staterna skall se till att män och kvinnor har samma rättigheter att fritt och ansvarsfullt besluta om antal barn och hur tätt barnen skall komma. Konventionen garanterar tillgång till nödvändig information och utbildning och ger kvinnor och män rätt till metoder för att kontrollera familjestorleken. 1 Enligt rekommendation 21 i CEDAW avses följande med familjeplanering: garanterad sexualundervisning, tillgång till familjeplaneringstjänster, tillgång till säkra och tillförlitliga preventivmedel, fritt tillgängliga och lämpliga åtgärder för frivillig fertilitetsreglering, för alla familjemedlemmars hälsa och välmående. I en allmän kommentar (nr 14, 2000) till artikel 12 i FN:s internationella konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, som avser bästa uppnåeliga hälsa, erkänner kommittén för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter rätten till sexuell och reproduktiv frihet, rätten att ha tillgång till utbildning och information om sexuell och reproduktiv hälsa samt tillgång, tillgänglighet, acceptans och kvalitet när det gäller inrättningar, varor och tjänster inom hälsovården. B. Den internationella politiska ramen Deklarationerna och handlingsprogrammen från FN:s världskonferens om befolkning och utveckling (Kairo, 1994) och Förenta nationernas fjärde internationella kvinnokonferens (Beijing, 1995) markerar en vändpunkt när det gäller tänkesätt om sexualitet och reproduktionsfrågor. Innan dessa konferenser ägde rum diskuterades de här frågorna endast i förhållande till befolkningstillväxt och demografiska åtgärder. Vid bägge konferenserna diskuterades sexualitet och reproduktiv hälsa för första gången ur ett människorättsperspektiv. Tanken på att mänskliga rättigheter är kvinnors rättigheter ansågs vara högst behövlig för kvinnors egenmakt, och viktig för samhällets framsteg i allmänhet. Begreppet familjeplanering banade väg för det bredare begreppet reproduktiv hälsa, som omfattar både kvinnor och män och som beskriver ett tillstånd av fullständigt fysiskt, mentalt och socialt välbefinnande i alla frågor som har att göra med det reproduktiva systemet. C. Den politiska utvecklingen på europeisk nivå I sin resolution om uppföljningen av den internationella konferensen om befolkning och utveckling uppmanar Europaparlamentet EU att spela en ledande roll för att främja skapandet av nätverk och resurser för forskning och informationsutbyte i fråga om reproduktiv hälsovård. I sin resolution om uppföljningen till handlingsplanen från Beijing kräver Europaparlamentet en större uppmärksamhet för rätten till reproduktiv hälsa och manade särskilt till åtgärder som skall förhindra ökningen av antalet tonårsgraviditeter, till exempel att preventivmedel görs mer allmänt tillgängliga för unga människor, att informationskampanjer utnyttjas bättre och att kvaliteten på och tillgången till sexualundervisning förbättras. I sin resolution om kvinnors hälsotillstånd inom Europeiska gemenskapen erkänner Europaparlamentet att villkoren för kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa varierar betydligt inom Europeiska unionen. I resolutionen uppmanades medlemsstaterna att legalisera framkallad abort under vissa förhållanden, åtminstone när det gäller påtvingade graviditeter, våldtäkter och då det finns risker för kvinnans hälsa eller liv, i enlighet med principen att det är kvinnan själv som måste fatta det slutgiltiga beslutet. Medlemsstaterna uppmanades också att garantera att frivilliga aborter genomförs på ett medicinskt säkert sätt och att psykologiskt och socialt stöd tillhandahålls. 1 Artikel 16.1 e. PR\ doc 11/15 PE

12 Europarådet har ingående behandlat frågan om sexuella rättigheter och reproduktiv hälsa på flera nivåer. III. Frågor om sexuella rättigheter och reproduktiv hälsa A. Preventivmedel Handlingsprogrammen från konferensen om befolkning och utveckling (Kairo) och från fjärde kvinnokonferensen (Beijing) har förstärkt CEDAW-andan. Ett exempel är att programmet från Kairo anger att alla länder bör sträva efter att en rad olika säkra och tillförlitliga familjeplaneringsmetoder skall finnas allmänt tillgängliga I slutdokumentet från Beijing+5-konferensen anges 2015 som mål för när det skall finnas allmän tillgång till grundläggande hälsovård av hög kvalitet, däribland sexuell och reproduktiv hälsovård. Nuläget EU-genomsnittet för användning av moderna preventivmedel ligger kring 65 procent. I Österrike och Grekland är det 53 procent; Tyskland, Finland, Förenade kungariket och Nederländerna har den högsta andelen (kring 75 procent). Genomsnittet för preventivmedelsanvändning i kandidatländerna är mycket lägre än i EU, med ett genomsnitt på omkring 31 procent. De lägsta siffrorna har Rumänien och Litauen (omkring 13,5 procent) och de högsta talen finns i Tjeckien, Slovakien, Ungern och Slovenien (ca 47 procent). 1 Inga nationella regeringar i EU har en tydlig och separat politik för sexuell och reproduktiv hälsa, men majoriteten av länderna stöder familjeplaneringstjänster, som på det hela taget finns allmänt tillgängliga inom hälsovårdssystemen, oftast genom allmänpraktiserande läkare. I Förenade kungariket och Portugal är vårdtjänsterna och preventivmedlen gratis. I andra länder betalar klienterna, men oftast återbetalas kostnaden helt eller delvis. Familjeplanering ingår inte i hälsovårdssystemen i Spanien och Grekland, och i Irland finansierar staten endast de centrum som ger råd om naturliga metoder. Preventivmedelsanvändningen varierar både mellan och inom medlemsstaterna: i vissa länder är tjänsterna inte lika lättillgängliga för unga människor, invandrare och befolkningen på landsbygden. På grund av den begränsade tillgängligheten, den höga kostnaden för lämpliga preventivmedel och bristen på rådgivningstjänster i Central- och Östeuropa är abort fortfarande den främsta metoden för fertilitetsreglering. En abort kan i princip utföras mot mycket lite pengar, eller gratis, medan preventivmedel kan vara så dyra som en tredjedel av en lön. Detta lämnar mycket få valmöjligheter för de allra flesta kvinnor. Dessutom är det politiska stödet till tjänster för reproduktiv hälsa klart begränsat, på grund av bekymmer i befolkningsfrågan. 1 - Sammanfattande rapport om övervakningen av världsbefolkningen 2002, FN:s befolkningsenhet vid avdelningen för ekonomiska och sociala frågor, med uppgifter från WHO och UNAIDS - Europarådet, specialistgrupp för rätten till fria val i frågor om reproduktion och livsstil, utkast till rekommendation om rätten till fria val i frågor om sexualitet och reproduktion, PE /15 PR\ doc

13 B. Abort I handlingsprogrammet från Kairokonferensen står följande: Abort bör under inga omständigheter främjas som en familjeplaneringsmetod. Alla regeringar och relevanta mellanstatliga och icke-statliga organisationer uppmanas att förstärka sitt engagemang för kvinnors hälsa, att ta itu med hälsokonsekvenserna av osäkra aborter som en mycket viktig folkhälsofråga och att minska användningen av abort genom utvidgade och förbättrade familjeplaneringstjänster Det bör vara enkelt för kvinnor som blir ofrivilligt gravida att få tillgång till pålitlig information och medkännande rådgivning Aborter som inte strider mot lagen bör utföras på ett säkert sätt. Kvinnor bör alltid ha tillgång till bra tjänster för att kunna klara av komplikationer som uppstår på grund av en abort. 1 I handlingsprogrammet från den fjärde kvinnokonferensen hävdas att regeringarna bör överväga att ompröva de lagar som innehåller straff för kvinnor som har genomgått illegala aborter. 2 Nuläget Den lägsta rapporterade andelen aborter inom EU finns i Belgien, Nederländerna och Tyskland (ca 7/1000 kvinnor), mellangruppen består av Finland, Frankrike och Italien (ca 12/1000 kvinnor) och gruppen med den högsta andelen aborter är Sverige, Förenade kungariket och Danmark (ca 17/1000 kvinnor), och då ligger Sverige allra högst (18/1000). I kandidatländerna är andelen aborter mycket större än i EU. Den lägsta officiella siffran finns i Tjeckien (17/1000), sedan kommer Litauen, Slovakien och Slovenien (21/1000 kvinnor), mellangruppen består av Bulgarien, Lettland, Estland, Ungern (ca 40/1000 kvinnor) och den högsta andelen aborter görs i Rumänien (52/1000 kvinnor). 3 EU:s medlemsstater har olika abortpolitik. Detta faktum förklarar varför kvinnor reser mellan medlemsstaterna för att få göra abort. Irlands politik är den mest restriktiva, där abort endast är tillåtligt för att rädda kvinnans liv; i Portugal och Spanien är lagliga aborter endast möjliga i den händelse fostrets tillstånd försämras, till följd av våldtäkt eller då en kvinnas fysiska eller psykiska hälsa måste skyddas, men i verkligheten varierar abortpraxisen betydligt. Andra länder tillåter aborter av medicinska och socioekonomiska skäl. Tidsgränsen för att få göra abort är i de flesta länder 12 veckor in i graviditeten. Efter denna gräns är abort fortfarande möjligt i vissa länder, under särskilda förhållanden. I somliga länder måste minderåriga ha sina föräldrars samtycke. Kostnaden för aborter varierar; många regeringar har inkluderat kostnaden för aborter i de nationella vårdförsäkringssystemen, andra godkänner enbart aborter som utförs av medicinska skäl. I Central- och Östeuropa är abort en av de främsta orsakerna till mödradödlighet. I Polen har abort förbjudits efter att det har varit lagligt och tillgängligt för alla i nästan 40 år. Cypern har en restriktiv abortpolitik (abort är tillåtet i händelse av våldtäkt, försämrat tillstånd för fostret och då en kvinnas fysiska eller psykiska hälsa behöver skyddas). I Turkiet krävs makens samtycke. 1 Dokumentet från världskonferensen om befolkning och utveckling, punkt Dokumentet från fjärde internationella kvinnokonferensen, punkt 106 k. 3 Se fotnot 1 på sidan 12. PR\ doc 13/15 PE

14 C. Tonåringars sexuella och reproduktiva hälsa/sexualundervisning Artikel 24 i konventionen om barnets rättigheter (1998) anger följande: Konventionsstaterna erkänner barnets rätt att åtnjuta bästa uppnåeliga hälsa och rätt till sjukvård och rehabilitering. Konventionsstaterna skall sträva efter att säkerställa att inget barn är berövat sin rätt att ha tillgång till sådan hälso- och sjukvård. I artikel 6.15 i dokumentet från konferensen om befolkning och utveckling anges att: Ungdomar bör delta aktivt i att planera, genomföra och utvärdera utvecklingsverksamheter som har en direkt inverkan på deras dagliga liv. Detta är särskilt viktigt när det gäller information, utbildning, kommunikation och tjänster som avser reproduktiv och sexuell hälsa, vilket inkluderar förhindrande av tidiga graviditeter, sexualundervisning samt förebyggande av hiv/aids och andra sexuellt överförbara sjukdomar. Tillgång till sådana tjänster, som skall vara konfidentiella och tillhandahållas i avskildhet, måste garanteras med stöd och vägledning från tonåringarnas föräldrar och i enlighet med konventionen om barnets rättigheter. Dessutom finns det ett behov av utbildningsprogram för kunskap om livsplanering, hälsosamma livsstilar och aktivt motarbetande av olika slags missbruk. Nuläget Andelen tonårsgraviditeter ökar generellt i EU (den nuvarande andelen ligger mellan 12 och 25 per 1000 flickor mellan 15 och 19 år). Nederländerna och Belgien har de lägsta siffrorna, mellangruppen utgörs av Tyskland, Frankrike, Finland och Danmark, och den högsta andelen finns i Sverige, Italien samt England och Wales. 1 Unga människor i EU har fortfarande inte samma kunskapsnivå när det gäller sexualitet. Skillnaderna i antalet tonårsgraviditeter är slående: i Förenade kungariket är siffran 28 per 1000 flickor mellan 15 och 19 år, mot 7 per 1000 i Nederländerna. På ett internationellt plan betraktas Nederländerna som ett föredöme i fråga om öppenhet och bra tjänster i frågor om sexualitet. I Östeuropa bidrar avsaknaden av sexualundervisning till att preventivmedel inte används i tillräcklig utsträckning. Generellt sett behövs det fler hälsoprogram som riktar sig till tonåringar. I vissa länder, som Lettland och Bulgarien, måste föräldrarna ge sitt samtycke till familjeplaneringstjänster. I Polen existerar ingen sexualundervisning över huvud taget. IV. Rekommendationer till åtgärder EU har alltid haft en viktig roll för att främja sexuella rättigheter och reproduktiv hälsa. Med detta betänkande vädjar vi till medlemsstaterna och kandidatländerna att se över genomförandet av handlingsprogrammet från Kairokonferensen om befolkning och utveckling samt skyddet av internationella instrument för mänskliga rättigheter. Begreppet sexuella rättigheter och reproduktiv hälsa måste förstärkas i EU och i kandidatländerna. Utifrån siffrorna här ovan sluter vi oss till att det finns stora skillnader mellan EU:s medlemsstater och kandidatländerna. Man bör dock ta hänsyn till att uppgifterna är 1 Se fotnot 1 på sidan 12. PE /15 PR\ doc

15 ofullständiga och att de kanske inte återspeglar den verkliga situationen, beroende på brist på officiella uppgifter och ofullkomlig rapportering. Därför behövs en tydligare bild av situationen för sexuella rättigheter och reproduktiv hälsa och en översikt över de bästa metoderna. För det syftet rekommenderar vi att kommissionen utvecklar en databas för sexuella rättigheter och reproduktiv hälsa, med stöd av harmoniserade indikatorer på reproduktiv hälsa. Den forskning som för närvarande stöds av Europeiska kommissionen på det här området bör fortsätta inom ramen för gemenskapens nya handlingsprogram för hälsa, t.ex. Reprostat-projektet för utveckling av indikatorer och avgörande faktorer för reproduktiv hälsa, så att den reproduktiva hälsan i EU kan övervakas och utvärderas, och ECHI-projektet som inför sexuellt beteende som en avgörande hälsofaktor i EU:s hälsostrategi. Vi uppmanar dessutom kommissionen att ta hänsyn till ungdomars åsikter om sexuella rättigheter och reproduktiv hälsa som en viktig fråga i uppföljningen av vitboken om ungdomar. Trots att åtgärder för reproduktiv hälsa enbart tillhör medlemsstaternas behörighetsområde skulle EU kunna tillföra ett mervärde genom att inleda en process för ömsesidigt lärande, med stöd av jämförelser mellan data om reproduktiv hälsa och utbyte av positiva erfarenheter och bästa metoder i medlemsstaternas och kandidatländernas program och åtgärder för sexuell och reproduktiv hälsa. PR\ doc 15/15 PE