Introduktion till marxistisk filosofi. Isak Gerson

Transkript

1 Introduktion till marxistisk filosofi Isak Gerson

2 Innehållsförteckning Tentamen i Introduktionskurs till marxistisk filosofi Isak Gerson...1 Innehållsförteckning Det kommunistiska manifestet och bourgeoisins roll i historien I Kommunistiska Manifestet skriver Marx (och Engels) bl.a. att Bourgeoisin har spelat en högst revolutionär roll i historien och att Dess (bourgeoisins) undergång och proletaritets seger är lika oundvikliga. Förklara vad som menas Den historiska materialismens grund Redogör för och diskutera den historiska materialismens grundteser och grundbegrepp (produktionsförhållande, produktivkraft, bas-överbyggnad) Bruksvärde, bytesvärde, mervärde och fetischvärde Vari består varans fetischkaraktär enligt Marx och vad betyder begreppen bruksvärde resp. bytesvärde? Klassbegreppet och klassmedvetande Vad är en klass och vad är klassmedvetande. Vilken roll har klassmedvetandet i historien? Marxismens roll idag Sven-Eric Liedman skriver i förordet till Marx-texterna att Marxismen är i dag fullständigt inaktuell, Marx själv har mer att säga oss än på mycket länge. Vad menar han? Anknyt till några av inläggen i Marxismens filosofi Marxistisk analys av dagens socialistiska partier Det finns flera politiska partier i Sverige som på olika sätt och i olika omfattning anknyter och/eller ansluter sig till Marx och marxistiska teorier (historiematerialism, politik och ekonomi). Beskriv och analysera dessa inslag i partiprogrammen i sammanställningen Socialistiska partier Alienationsbegreppet Alienationen i det kapitalistiska samhället har enligt Marx åtminstone tre dimensioner. Redogör och diskutera Hur deterministisk är den historiska materialismen? I vilka avseenden är Marx historieteori deterministisk? Diskutera och redogör även för Putermans diskussion av de indeterministiska inslagen...19 Disclaimer: Dokumentet är licensierat som CC0, jag avsäger mig alltså alla rättigheter jag kan över dokumentet.

3 1. I Kommunistiska Manifestet skriver Marx (och Engels) bl.a. att Bourgeoisin har spelat en högst revolutionär roll i historien och att Dess (bourgeoisins) undergång och proletaritets seger är lika oundvikliga. Förklara vad som menas. Bourgeoisins roll i historien har varit viktig för att nå den tidpunkt i historien som är (då manifestet skrevs). De flesta tolkningar av Marx skulle säga att den var oundviklig. Bara en så stark kraft som bourgeoisin och dess fabriker och pengar hade kunnat bryta ner de rigida och improduktiva maktstrukturer som kyrkan och det feodala samhället byggt upp. Bourgeoisin skapade visserligen en värld där den materiella rikedomen fördelades till de rika kapitalisterna allena på bekostnad av alla de många arbetarna som tvingades in från landet till staden för att sysselsätta sig med slavliknande produktivt arbete. Men det är fortfarande en progressiv skillnad från det feodala systemet, där de materiella rikedomarna fördelades till kungamakten. Vad bourgeoisin också gjorde var att den avslöjade vissa illusioner som fanns i det feodala samhället. Många maktpositioner som innebar bättre eller sämre materiella förhållanden levde som illusioner under feodalismen, som prästerskapet och adeln. Med hjälp av bourgeoisin och kapitalismen fick dessa maktpositioner mindre makt. Men en viktigare illusion som krossades var att bourgeoisin och kapitalismen visade upp utsugningen i samhället. Under feodalismen hade utsugningen ursäktats på religiösa och politiska grunder. Smärta och orättvisa var något som kom från gud och inte grundade sig i människors egoism. Med bourgeoisins intåg, fabrikernas uppbyggnad och det nya slaveriet blev det självklart och öppet att utsugningen berodde på de sociala orättvisorna och att den grundade sig i det faktum att människor hade så olika materiella förhållanden, ja, att människor ägde. Illustration 1: "Den [Bourgeoisin] har obarmhärtigt slitit sönder de brokiga feodalband, som band samman människorna med deras naturliga ledare, och icke kvarlämnat några andra band än det nakna intresset, det känslolösa "kontakt betalning"." - Det kommunistiska Manifestet Varför proletariatets seger och bourgeoisins undergång följer av har framför allt två

4 anledningar. Först när feodalismen har försvunnit i förmån för bourgeoisin uppstår de materiella förhållanden som gör att en kommunistisk rörelse kan växa fram, och gör en framtida kommunistisk revolution möjlig. Bourgeoisin blottande och synliggjorde lidandet och dess orsak. Samtidigt skapade bourgeoisin ett stort proletariat. De tvingade in människorna till produktivt arbete under slavliknande former. De otroliga antikreativa och alienerande egenskaper som den produktiva processen har för arbetaren ökade lidandet genom att alienera människan från denne själv, sina nära och från sitt artväsende. Det är en negativ förändring av den amplituden samt vetskapen om varifrån lidandet kommer som behövs för att driva människor till den sociala revolution som skulle leda till kommunismen. Ja, det är till och med så att proletariatet, som var den grupp som skulle driva den kommunistiska revolutionen, var en antites till bourgeoisin. Proletariatet existens formas i samma ögonblick som bourgeoisin. Båda gruppernas existens bygger på att deras skillnader i materiella förhållanden skapar intressekonflikter. Men vad som egentligen kommer att driva historien till den kommunistiska revolutionen är enligt Marx samma faktorer som drivit fram den feodala och den borgerliga revolutionen, att det nya sättet att organisera samhället är mer produktivt än det improduktiva gamla.

5 2. Redogör för och diskutera den historiska materialismens grundteser och grundbegrepp (produktionsförhållande, produktivkraft, bas-överbyggnad). Det mest centrala i teorin om historisk materialism är förhållandet mellan produktionsförhållanden och produktivkrafter. Alla samhällen och de materiella förhållanden som råder i samhället är en produkt av hur relationen mellan produktionsförhållanden och produktivkrafter är. All historia och alla historiska händelser bygger på klasskamp, kamper mellan de olika klasser och grupper som uppstår i ett samhälle på grund av de materiella förutsättningarna i samhället, det vill säga produktionsförhållandenas och produktivkrafternas utformning och förhållande. Produktivkrafter är de medel med vilka produktionen går till. De kan delas upp i två delar. Den första delen är arbetskraften, som är de tillgängliga arbetarna och deras egenskaper. Deras styrka, kunnighet och noggrannhet är faktorer som kan bidra till den effektiva produktionen, och är därmed en del av arbetskraften. Sedan är det produktionsmedlen. Produktionsmedlen är ett lite bredare begrepp. Det innefattar de medel förutom arbetskraften som bidrar till produktionen. Det rör sig om maskiner och verktyg, men också om kunskap av till exempel teknisk eller matematisk natur som kan höja produktiviteten. Dit räknas också utrymmen och infrastruktur som också bidrar till produktionen. Produktionsförhållandenas helhet kallas också samhällets ekonomiska struktur och samhällets reella bas. Produktionsförhållanden är de mer immateriella faktorer som bestämmer hur produktionen går till. De är de egendomsförhållanden och juridiska förhållanden som finns i samhället vi är i. Äganderätten är dess utformning är det mest centrala produktionsförhållandet i det moderna borgerliga västeuropa, men även faktorer som arbetsrätt och konsumenträtt är en del av de förhållanden som påverkar produktionen. Överbyggnaden kallas det som byggs över den reella basen av produktionsförhållanden. Överbyggnaden består av en juridisk och politisk överbyggnad. Dessa är även det samhälleliga medvetandet. Det samhälleliga medvetandet är ideologin som råder. Marx använder begreppet ideologi i en bredare bemärkelse än vad det brukar användas. Till skillnad från vardagligt tal då ideologi innebär politiska idéer och möjligtvis moraliska idéer använder Marx begreppet ideologi för att även beteckna religiösa idéer, och ibland även metafysiska idéer.

6 Överbyggnaden, det vill säga det samhälleliga medvetandet, konstrueras nästan uteslutande av de människor den klass som gynnas av produktionsförhållandena. I det borgerliga samhället är det alltså bourgeoisin som bestämmer över den samhälleliga ideologin. I det feodala samhället var det prästerskapet och de feodala herrarna som styrde över den samhälleliga ideologin. Det är detta Marx menar med Den härskande klassens ideologi är den härskande ideologin. Det är också på så sätt överbyggnaden skapas. De som får hög materiell status av den rådande basen (produktionsförhållandena) skapar en samhällelig ideologi för att kunna öka och bevara sin materiella status. Ett samhälles ideologi måste därför alltid förstås utifrån hur förhållandet mellan produktionsmedel och produktivkrafter, samt mellan olika klasser, är. Förr eller senare kommer produktivkrafterna att utvecklas så mycket att produktionsförhållandena hamnar i motsättning till produktivkrafterna. Produktionskrafterna verkar då fjättrande för produktionen. När produktionsförhållandena är tillräckligt fjättrande kommer en social revolution att inträffa. Den sociala revolutionen omvälvs både produktionsförhållandena (basen) och det samhälleliga medvetandet (överbyggnaden). Eftersom basen förändras kommer oundviklingen överbyggnaden att förändras också. När det händer byts samhällets ideologi ut, samhället byter juridiska, politiska, religiösa, konstnärliga och filosofiska former. När de formerna av ideologi byts kommer också människorna att bli medvetna om de konflikter och förtryck som doldes av den förra ideologins falska medvetande. Samhället byter alltid produktionsförhållande av samma anledning, att de dåvarande produktionsförhållandena blivit för gamla och stagnerat. De nya produktionsförhållandena tar över för att den är så progressiv ur produktionssynpunkt. Marx talade om de asiatiska, antika, feodala och borgerliga samhällsformerna som progressiva samhällsformer, då de produktionsförhållandena som regerade i samhällsformerna var produktivare än sina föregångare för de produktivkrafter som fanns i samhället vid och efter den sociala revolutionen. Varför en social revolution sker är dock inte förklaring nog till hur den sker. I de samhällen som varit har de rådande produktionsförhållandena skapat klasser. Med skapandet av klasser skapas också en konflikt som är inneboende i samhällsformen. Beroende på vilka samhällsformer som råder kan dessa vara konflikter mellan rik och fattig, fri och slav, man och kvinna, vit och mörkhyad. När en klass gynnas bättre av produktivkrafterna än andra

7 vid en social revolution åtnjuter denna klassen privilegiet att skapa de nya produktionsförhållandena (och därmed överbyggnaden) till sin egen nytta. De feodala herrarna skapade kyrkan och kungahusen. Bourgeoisin skapade den moderna äganderätten och den fria marknaden. Efter hand som de här produktionsförhållandena har rådit och produktivkrafterna utvecklats mer och mer i former av förändrad arbetskraftsstorlek, nya landvinningar eller ny teknologi passar produktionsförhållandena sämre och sämre. Det är då en av de lägre klasserna gör en social revolution. Revolutionerna kan se väldigt olika ut beroende på hur produktionsförhållandena såg ut. I vissa delar av världen gjorde produktionsförhållandena det lätt för feodala herrar att garantera sin makt oberoende av förändringar i produktivkrafter. Ofta i form av höga skatter som gick direkt i herrarnas fickor för att sedan distribueras som mutor, men också ofta i form av arméer. Det senare fallet kan man se i den franska revolutionen, då införandet av en borgerlig ideologi (under parollen frihet, jämlikhet, broderskap) krävde ett blodigt slag mellan de gamla feodala herrarna och den nya borgarklassen. I andra delar av världen krävde den borgerliga revolutionen blott det oundvikliga, att de borgerliga herrarna var mycket mer produktiva än de feodala herrarna och kunde tillskanska sig makten och byta samhällsform den vägen. Illustration 2: Franska revolutionen, en kamp för frihet och rättigheter, eller en kamp för frihet och rättigheter för bourgeoisin?

8 Denna historieutveckling kräver dock att det finns ett antagonistiskt förhållande mellan klasser i samhället, dvs. minst två klasser som önskar olika produktionsförhållanden i samhället och därför råkar i konflikt med varandra. Fram till det borgerliga samhället har detta funnits. I det borgerliga samhället blev det antagonistiska förhållandet som tydligast när hela samhället delades upp i bourgeoisi och proletariat. Men när den kommunistiska revolutionen i det borgerliga samhället är klart kommer samhället bli klasslöst. Eftersom samhället är klasslöst kommer inte detta antagonistiska förhållande att finnas. Man kan både se det som att den historiematerialistiska historien slutar. Det dialektiska sättet att beskriva historien blir inaktuellt, då samhällsformen inte byts ut längre. Men man kan också se det som Marx gjorde, att det är med den kommunistiska samhällsformen som historien faktiskt börjar.

9 3. Vari består varans fetischkaraktär enligt Marx och vad betyder begreppen bruksvärde resp. bytesvärde? Bruksvärde är en term för en varas värde vid användning. Bruksvärdet mäts lättast genom att se hur väl en vara tillfredsställer mänskliga behov. Ett bröd som mättar väl och smakar gott har ett högre bruksvärde än ett bröd som inte mättar och smakar äckligt. Bruksvärdet är ett mått som inte beror på den enskilda betraktaren, utan snarare ett naturligt värde som består. Det är vid användningen av en vara som själv bruksvärdet realiseras, men värdet är ur ekonomiskt perspektiv värt att tala om innan dess ändå. Det är i bruksvärde man bör mäta ett samhälles rikedom. Bytesvärdet är ett mått på vad som krävts för att skapa en vara. Om en person lagt ner sex timmar på att skapa en vara A och en annan person lagt ner sju timmar på att skapa en vara B har vara B ett högre bytesvärde. Likaså har vara B ett högre bytesvärde om vara B krävs sex timmars arbete och en maskin att skapa. Även om kostnader för maskiner, mark, lokaler och liknande räknas in när man räknar ut bytesvärdet kan inte dessa ickemänskliga ting tillföra till det faktiska värdet på en vara. Det är bara mänsklig arbetskraft som kan tillföra värde. Om ett objekt har bytesvärde har det bruksvärde, men inte tvärtom. Det är fullt tänkbart att en artefakt har bruksvärde men inte ett bytesvärde, den är då inte en vara. På den kapitalistiska marknaden har allt bytesvärde, då allt är varor. Man skapar bara varor med bytesvärde. Varans fetischkaraktär bygger på att det finns ett värde i varan som är orelaterat till varans materiella existens. Det är varken kopplat till materialet det är gjort av eller dess praktiska bruksegenskaper. Snarare har varan ett värde av att vara en vara. Ett värde som inte finns när varan är en artefakt utan bytesvärde. Det är dock tveksamt att ens säga att det finns ett värde i varan. Värdet är inte en intrisikal egenskap i varan, utan snarare en socialt konstruerad egenskap som inte existerar utanför sitt sammanhang. Precis som vissa religioner hävdar att vissa objekt kan ha egenskaper av gudomlighet, som bara verkar vara en social konstruerad egenskap men ändå hävdas ligga i objektet man hänvisar till som gudomligt, ligger varans fetischkaraktär hos varan, även om den är helt orelaterad till varan, genom att bara finnas som socialt konstruerad egenskap.

10 Det här värdet som man tillskriver varor specifikt leder till en objektifiering av värde. Vanligtvis är det vi själva som bedömer vad vi värderar, men varans fetischvärde gör att vi överlåter vår värdeuppfattning till objekt. Istället för att värdera artefakter efter deras relation till oss och våra behov värderar vi artefakter efter deras värde som varor på en marknad. Objektifieringen av värdet hos artefakter till varuvärde leder också till en skev bild av hur marknaden fungerar. När ickevaru-artefakter produceras uppfattar vi dem som resultat av att en människa lagt sin tid på att arbeta in ett värde i ett råmaterial. Därför värderar vi också en ickevaru-artefakt efter den mänskliga arbetsprocessen och råmaterialet (en hemmagjord smörkniv får sitt bytesvärde av att en människa lagt tid på att tälja till sitt trä). Men en varas värde kommer från hur varans fetischvärde är i sitt socialt konstruerade sammanhang, i sin marknad. Relationen mellan bruksvärde och bytesvärde skapar ett ypperligt tillfälle för kapitalisten att tjäna pengar. Kapitalisten köper in arbetskraft som en vara för det bruksvärde arbetskraften har, låter arbetaren arbeta för en bruksvärdeslön, trots att arbetaren skapar produkter som är värda mycket mer. Vi kan t.ex. tänka oss att varorna som en arbetare skapar på en dag har ett bytesvärde på 120 kronor. Det kostar 20 kronor för maskiner och råmaterial. Därmed har arbetaren producerat värde för 100 kronor. Trots detta får arbetaren bara sitt bruksvärde i lön. Bruksvärdet är hur lite pengar arbetaren kan leva på på en dag, och ändå jobba för kapitalisten. Vi kan tänka oss att det är 40 kronor om dagen. Då tjänar kapitalisten mellanskillnaden mervärdet 60 kronor. Det går att illustrera med en text av August Strindberg: - Vad sa ni till mannen där borta? - Jag sa, att han skulle arbeta fortare. - Vilken rätt har ni att befalla över honom? - Jag betalar honom för det. - Hur mycket betalar ni honom för det? - 10 kronor om dagen. - Varifrån får ni pengarna att betala honom med? - Jag säljer sten. - Vem hugger stenen som ni säljer? - Det gör han. - Hur mycket hugger han om dagen? - Åh, han hugger en hel del sten på en dag. - Hur mycke får ni för det? - Ungefär 50 kronor. - Men då är det ju han som betalar er 40 kronor för att ni går omkring och befaller honom att arbeta fortare. - Ja, men jag äger ju verktygen och maskinerna. - Hur blev ni ägare av dem då? - Jag sålde huggen sten och fick in så mycket pengar på den att jag kunde köpa in verktyg och maskiner. - Vem hade huggit den stenen? - Tig, dumbom!

11 4. Vad är en klass och vad är klassmedvetande. Vilken roll har klassmedvetandet i historien? Definitionen av en klass varierar rätt mycket beroende på vilken text man läser. Problemet med att välja ut vilken definition som är bäst (i avseende på klarhet, snävhet och vidhet) är att vissa definitioner är mer koherenta med marxistisk teori, men det är ofta de teorierna som är svårare att tillämpa mer allmängiltigt, särskilt i dagens samhälle. Jag själv föredrar definitionen som ges i Louis Bonapartes 18:e Brumaire. Där definieras klasser på ett sätt som är väldigt koherent med Marx' historiska materialism. Klasserna där definieras utifrån sina intressen gentemot andra klassen. Om en större grupp människor har gemensamma drag i sina levnadssätt, bildning och intressen som skiljer sig från andra grupper med någorlunda snarlika levnadssätt, bildning och intressen bildar de klasser. Klasserna definieras alltså utifrån sin konkurrens med varandra. Klassmedvetandet har en väldigt viktig roll i vilken riktning historien rör sig. Man kan se det som att samhällets ideologiska överbyggnad (den härskande ideologin) är skapad för att dölja förtrycket och utsugningen som sker i klasskonflikter. I det feodala samhället skapade prästerskapet och adeln (de klasser som förfogade över produktionsmedlen) en samhällsideologi ett falskt medvetande - som dolde förtrycket och utsugningen mellan de feodala herrarna (prästerskapet och adeln) och befolkningen genom att skylla på religion, öde och liknande teman. I Indien kan man se hur kastsystemet fyllt samma roll. De feodala herrarna har skapat ett religiöst system som rättfärdigar ett strukturellt förtryck mellan herrarna och de lägre kasten. Det fungerade så till den milda grad att de kastlösas falska medvetande gjorde att de kände sig tvingade att bli maximalt utsugna och förtryckta av samhället. Där ser man essensen av det falska medvetandet. Det är den del av samhällets överbyggnaden som är till för att göra de utnyttjade klasserna nöjda med produktionsförhållandena och utsugningen. Det falska medvetandet gynnar således alltid de utnyttjande och utsugande klasserna. Då är frågan, finns det något falskt medvetande i dagens Sverige?

12 Jag skulle definitivt säga det. I dagens Sverige har vi vad Lenin kallar trade-unionistiskt medvetande. Den vänsterrörelse som finns i Sverige, under ledning av Socialdemokratiska arbetarpartiet (SAP) är en rörelse som bara handlar om att höja lönerna för arbetare och förbättra tryggheten och arbetstiderna. Kort sagt sysslar socialdemokratin med att, som Marx skulle säga, ge mer lön till slavarna. Marx själv menar att all ideologi tjänar en viss klass intressen (tills klasser försvinner i det kommunistiska samhället) Socialdemokratin intressen ligger i dels fackföreningarsledarnas (som självklart vill spä på fackföreningsmedvetandet för att behålla sina jobb) och dels i kapitalisternas intressen. De ligger i kapitalisternas intressen för att ju högre materiell status arbetarna har, desto mer kommer de att nöja sig med de maktförhållanden som råder mellan arbetarna och kapitalisterna. Att ge mer pengar till slavarna är ett effektivt sätt att hålla social revolution borta, och därmed behålla makten över, och kunna diktera villkoren för arbetarna. Socialdemokraternas ideologi har lett till en vidrig kompromiss, där arbetarnas makt fortfarande är reducerad till noll. Illustration 3: Dagens arbetarrörelse vill ge "mer pengar till slavarna". Är socialdemokratin det nya falska medvetandet?

13 5. Sven-Eric Liedman skriver i förordet till Marx-texterna att Marxismen är i dag fullständigt inaktuell, Marx själv har mer att säga oss än på mycket länge. Vad menar han? Anknyt till några av inläggen i Marxismens filosofi. Marxismen så som den såg ut på Marx tid och en god tid framåt är inaktuell för att den är så inkorrekt. Marx förutspådda kommunistiska revolution skedde aldrig, och därmed föll en otroligt stor del av det han hade förklarat med sin historiskfilosofiska teori, som var en väsentlig och genomgående del av hela hans teori. Peter Singer formulerar det såhär: Nevertheless, the fate of Marx's predictions is not a ground for disregarding his ideas as a whole, any more than the fact that Jesus thought the second coming would take place in the lifetime of those he addressed is a reason for taking no further need of Christianity. Such errors merely show that those who made them are fallible. 1 Kanske stämmer fortfarande Marx' teorier, men inte hans förklaringar. Marx såg det borgerliga samhället som ett samhälle där förhållandet mellan bourgeoisi och proletariat var det mellan tes och antites. Syntesen var den kommunistiska, konfliktfria människan, där varje individ har samma intressen. Kanske bör man, med Hegeliansk dialektik applicerad på Marxistisk materialism, se det borgerlig politik i sig som tesen, kommunistiska politik som antitesen och därmed den socialliberala politik som socialdemokratin i Sverige för som en syntes. De samhällen som varit socialistiska som Liedman i efterordet till Marxismens filosofi efter tar upp har ofta gått i den utvecklingen. Från ett starkt borgerligt samhälle eller en dålig korporativistisk kompromiss mellan ett borgerligt och ett feodalt samhälle, till en kommunistisk stat, till en socialliberal stat som mer och mer åter snuddar vid en nationell och global liberal marknad. En väldigt dålig syntes, skulle både jag och Marx säga, då syntesens fokus ligger på levnadsstandard och inte makt och förtryckande strukturer, men den frågan överlämnar jag till del sex av uppsatsen. Ett annat problem är det Ingvar Johansson tar upp i slutdelen av sin bidrag Marxismens filosofi, planekonomi och individualism 3. I princip alla länder som försök applicera 1 Marx A Very Short Introduction, Singer, P., Oxford University Press, Oxford (1980), sida Marxismens filosofi Apropos ett jubileum, Arvidsson, S. (red.), Symposion, Stockholm (2007), sida Marxismens filosofi Apropos ett jubileum, Arvidsson, S. (red.), Symposion, Stockholm (2007), sida

14 marxistisk ekonomi i sitt styrelsesätt har gjort det genom att införa och med våld upprätthålla en planekonomi. Ett den påtvingade planekonomin är det sätt på vilket produktionen bör ske enligt ett marxistiskt förhållningssätt är dock ett problematiskt felslut, som Marx själv inte bör hållas ansvarig. Det av staten påtvingade planekonomiska arbetet står för samma förtryck som det marknadsekonomiska arbetet. Skillnaderna är två. För det första är den tvingande faktorn inte att utan pengar hungra ihjäl, utan tvånget kommer direkt och uttalat från staten. Paradoxalt nog hade Marx troligen sagt att precis som förändringen från det feodala samhället till det borgerliga samhället gjorde förtrycket och utsugandet uppenbart, gör också bytet till planekonomi ekonomins och därmed arbetets förtryck uppenbart. För det andra är förtrycket olikt fördelat. I diskussionen till talet säger Ingvar Johansson: John Roemer var en amerikansk ekonom som tillämpade utsugningsbegreppet på planekonomierna. I planekonomierna utfördes ju också merarbete, och vem var det som tog hand om denna merarbetestid som enligt Marx analys i Kapitalet går till borgerligheten eller kapitalisten under kapitalismen? Och stycket har en uppenbar poäng. Hela arbetssystem finns kvar, även om marknaden mobiliserats om. Det finns inget inbyggt svar på frågan i planekonomin, men vad historien berättat är att mervärdet stals av systemens ledare och byråkrater. I planekonomier finns kapitalismen kvar i allra högsta grad. Förfogandet över produktionsmedel (som är att likställa med kapital i planekonomin) tillhörde ledarna och byråkraterna. Illustration 4: Ung Vänsters kampanj "Vill ni ha det som i Sovjet?". Marxister bör säga "nej!". Med det i bakhuvudet måste man ha full förståelse för att Marx i slutet av sitt liv sa det beryktade citatet Är det något jag vet så är det att marxist är jag inte! 4. Idag läses Marx' teori genom eftermarxiska marxister, som Lenin och Mao. Idag förstår man marxistisk praktik genom att se på Sovjetunionen, Kina, Nordkorea och Kuba. För att verkligen läsa Marx måste vi läsa Marx genom Marx. 4 Karl Marx Texter i urval, Liedman, S. Och Linnel, B., Ordfront, Stockholm (2003)

15 6. Det finns flera politiska partier i Sverige som på olika sätt och i olika omfattning anknyter och/eller ansluter sig till Marx och marxistiska teorier (historiematerialism, politik och ekonomi). Beskriv och analysera dessa inslag i partiprogrammen i sammanställningen Socialistiska partier. Vad man rent genomgående kan kritisera är synen på borgerlig ideologi i programmen. I alla partiprogram utom det från Sveriges Arbetares Centralorganisation (SAC) och det väldigt substanslösa programmet från Sveriges Kommunistiska Parti (SKP) hyllas klassiskt borgerliga värden. I Socialdemokratiska Arbetarpartiets partiprogram kritiseras borgerlig ideologi inte överhuvudtaget. Snarare kritiserar man marxistisk ideologi och ideologi härrörande från stater som kallat sig kommunistiska samtidigt som man försvarar typiskt borgerliga värden genom att försvara en starkt demokratisk reformistisk linje. Man kan fråga sig om de ens insett hur arbetarnas förtryck och det falska medvetandet påverkar röstandet. Vänsterpartiet (V) talar om att Demokratin och friheten måste ständigt försvaras, återerövras och utövas, vilket är ett explicit försvar för den borgerliga ideologin. I det efterföljande stycket talar man om ett försvar för de mänskliga rättigheterna. Som marxist bör man inse att de rättigheter man talar om i ett samhälle är skapade av den styrande klassen, och är till för att tjäna den styrande klassens intressen. Ser man t.ex. på FN:s deklaration för mänskliga rättigheter 5 nämns rättigheten till frihet tidigt (artikel 3). Man har rätt till ett ostört privatliv (artikel 12). Det är något som krititiserats i många mer samtida marxistiska rörelser, då rätten till ett ostört privatliv möjliggör för orättvisor att bildas i hemmen. Särskilt den feministiska rörelsen, som använt slagordet Det privata är politiskt 6. På senare tid har det även hävdats att själva uppdelningen mellan privat och offentligt är borgerlig 7. Rätten till privategendom skyddas (Artikel 17), rätten till immateriel egendom skyddas (artikel 27(2)) och rätten till arbete skyddas (Artikel 23(1)). En sann kritiker av den borgerliga ideologin får svårt att försvara mänskliga rättigheter. 5 Universal declaration of human rights, United Nations, 6 Feministiska teorier om makt och kön, Per Herngren (1991), 7 Hur kortbyxor äger rum, Rasmus Fleischer (2010),

16 V ska dock ändå tas i försvar, då de även inkluderar ett stycke med kritik mot hur uppfostran, utbildning, lagstiftning och massmedia stärker den borgerliga ideologin. Meningen Ett samhälles dominerande idéer bestäms av de rådande maktförhållandena är en nästan direkt omskrivning av idéerna hos den härskande klassen är i varje tid de härskande idéerna, det vill säga den klass som är den styrande kraften i samhället rent materiellt, är samtidigt samhällets styrande intellektuella kraft 8. Även Kommunistiska Partiet (K) försvarar demokrati, samtidigt som de försvarar nationellt självbestämmande. Det kanske är långt draget, men jag anser mig se en parallell mellan tankar kring ett starkt nationellt självbestämmande och en nationalism som bygger på konflikttänkande. Det banar väg för globala klasskonflikter. Jag skulle också vilja kritisera två feltolkningar jag stött på av den marxistiska filosofin i partiprogrammen. SAP skriver i sitt program att Socialdemokratin lämnade tidigt denna ödestro [Historiematerialismen]; framtiden är inte ödesbunden, den bestäms av människorna själva.. SAP verkar göra en klassisk halmdocka av kritik mot deterministiska teorier. De utmålar historiematerialismen som en fatalistisk teori, och inte deterministisk teori. Senare ger de också uttryck för att eftersom historiematerialismen är fatalistiskt, så innebär den även att historiens gång kommer att påtvingas människorna. Det är ett grovt missförstånd enligt mig. Historiematerialismen förespår att det kommer att finnas en samhällelig vilja till social revolution. Det kommunistiska samhället kommer inte att bli för att det är ödesbundet, utan för att det stora proletariatet vill det. Både K och SKP menar att den centrala principen i marxismen är av var och en efter förmåga åt var och en efter behov. Jag menar att om man har materiell jämlikhet som högsta mål är man inte marxist. Marxismen kretsar kring kritik mot lönearbete och privategendom, men att vissa människor har mer än andra är ingen stor del i den marxistiska ideologin. Snarare menade Marx att det troligen var så det skulle komma att se ut i det marxistiska samhället. Men det skulle vara en konsekvens och inte ett villkor. SAC däremot, tar bara upp ett gemensamt ägande av produktionsmedlen, inte en jämlik distribution av produktionen. Jag tycker också att SACs kritik mot lönearbetarrörelsen är väldigt väsentlig fråga, särskilt av de skäl jag tog upp i slutet av del fyra i den här texten, fackföreningsmedvetandet och 8 Den tyska ideologin, Marx, K. (1846)

17 Marx kritik mot lönerörelser. SAC börjar med att kritisera rena facksammanslutningar för att de arbetar begränsat och kortsiktigt. De kritiserar sedan auktoritära socialister överhuvudtaget för att de arbetar på ett auktoritärt och toppstyrt sätt. De auktoritära revolutionärerna kritiseras för att de i regel vill införa en styrande elit, en ledare för proletariatet. Varför den kritiken är så viktig har jag utvecklat i min text om planekonomin i del fem i den här texten. Illustration 5: Valen idag handlar till stor del om vilket parti som kan skapa mest lönearbeten. Att inte ha ett arbete likställs ofta med ett socialt utanförskap, av både moderater och socialdemokrater. Överhuvudtaget tycker jag att det är viktigt för ett marxistiskt parti att kritisera lönearbetarrörelsen. Proletärens frigörelse ligger inte i högre lön, den ligger i lönearbetets försvinnande. Där har Miljöpartiet (MP) spelat en större lön än de klassiska riksdagsrepresenterade vänsterpartierna som istället för att kritisera de låga lönerna kritiserar de långa arbetstiderna. De senaste allmäna valet har varit en kamp mellan blocken om att skapa flest lönearbeten. Miljöpartiet däremot, driver sänkt norm för arbetstid 9. 9 Kortare arbetstid en livskvalitetsreform, Miljöpartiet

18 7. Alienationen i det kapitalistiska samhället har enligt Marx åtminstone tre dimensioner. Redogör och diskutera. Alienationen som det borgerliga samhället skapar sker i arbetaren från sig själv (från sitt artväsende), från materialet han producerar, från produktionsprocessen i sig, och i dennes relation till andra människor. All alienation innebär att arbetaren alienerar sig från sig själv. Alienationen från sig själv sker för att människan är kreativ till sin natur, men tvingas till produktivt arbete. Det produktiva arbetet tvingar att arbetaren att producera genom en produktionsprocess denne egentligen inte vill syssla med. Genom att arbetaren tvingas att delta i en produktionsprocess denne inte vill syssla med begränsas inte bara arbetarens kreativitet, utan dessutom innebär produktionsarbetet också att arbetaren tvingas att gå emot sitt artväsende. Denne tvingas att agera på ett sätt som egentligen inte tillhör dess person eller dess art. På så sätt blir arbetaren främmande för sig själv. Man kan tro att arbetaren sysslar med betalt arbete kan denne likväl finna det underhållande och kanske till och med kreativt. Man kan kanske tänka sig en arbetare som hade funnit det kul att stå vid ett rullande band, men problemet är att arbetaren gör det med pengar som motivation. När man skapar eller förfinar en vara med pengar som motivation är man utan tvekan alienerad från sin arbetsprocess och därmed sin kreativitet. Illustration 6: Bilden är från den samtida marxisten Fredrik Edin, som föreslår att man ska utvidga lagen mot sexköp till att innefatta allt lönearbete, då lönearbete generellt har exakt samma problem som prostitution. En arbetare som hellre hade arbetat än att ha låtit bli att arbeta för samma inkomst kan omöjligtvis ses som en arbetare, utan snarare någon som får betalt för sin fritidssyssla. Och en arbetare som hellre skippar arbetet än att arbeta om inte lönen skiljde kan knappast sägas arbeta för den kreativa processen eller nöjet, då han hade blivit lyckligare av att låta bli att arbeta.

19 Arbetaren är också alienerad från sin arbetsprocess i form av de aktiva handlingar arbetsprocessen innebär och materialet som arbetet syftar till. Arbetaren är alltså alienerad från sina egna aktiva handlingar och de ting som är objekt för arbetarens aktiva handlingar. Arbetsprocessen som arbetaren tvingas till är vanligen väldigt repetativ och därför väldigt antikreativ. Lönen som arbetaren får beror sällan överhuvudtaget på dennes använda kreativitet, utan nästan enbart hur många gånger han repeterat en enformig arbetsprocess eller vilken tid han arbetat. Arbetaren lägger hela sin produktiva process på en eller flera varor. Dessa varor äger han inte, han har inte köpt dem och han kommer inte att få ta del av vinsten de säljs för. Arbetaren har alltså inget annat intresse eller band till varan än det han blir tvingad till av sin arbetsgivare. Varan blir därmed något yttre för arbetaren. Det är något han tar avstånd från och helst inte hanterar. Det blir en börda för honom. Att arbetaren tvingas hantera och förfina eller producera varan som är yttre för honom och som han avskyr är ytterligare ett skäl till att arbetarens kreativitet förstörs. Även produktionen är något yttre och alienerat för arbetaren. Arbetaren har inget samband med produktionen, dess beståndsdelar eller eventuella inköp och vinster som produktionen genererar eller kräver. Maskinerna, materialen och idéerna skapas av andra människor. Arbetarens uppgift är att efter order hantera och förfina de material som ges honom på de sätt han blir lärd. Arbetaren är därför alienerad från både varan hans arbete kretsar kring och den produktiva process som hans arbetsuppgifter innefattar. Till sist är arbetaren alienerad från andra människor. På en kapitalistisk marknad är interaktion mellan människor sällan social, utan kretsar kring att tjäna pengar, tjäna arbetskraft eller tjäna makt över produktionsmedel. Då reduceras människor till att bli instrumentella värden i varandras ögon. Det är också en stark konkurrens och antagonism mellan individer i ett kapitalistiskt samhälle. Genom den fria arbetsmarknaden tävlar arbetare om vem som kan producera effektivast för att kunna tjäna sin lön. På den fria marknaden tävlar man om att kunna konsumera varor för ett billigt pris.

20 8. I vilka avseenden är Marx historieteori deterministisk? Diskutera och redogör även för Putermans diskussion av de indeterministiska inslagen. Det starkaste och mest uppenbara temat i Marx historiematerialistiska teori är hans mening att samhället förr eller senare kommer att bli kommunistiskt. Att han menar att en kommunistisk revolution är oundviklig är inte bara deterministisk, den är fatalistisk. Jag återkommer till Marx tankar om den kommunistiska revolutionen senare. Marx historieteori beskriver redan från början att allt som händer i historien är en direkt konsekvens av vad som händer med makten över produktionsmedlen. Han menar att alla historiska händelser har sin orsak i hur det antagonistiska förhållandet mellan klasser är beskaffat och hur fördelningen av produktivkrafterna (och därmed även fördelningen av produktionen) är. Han menar också att på grund av att alla historiska händelser har sin grund i makten över produktionsmedlen kommer historien med nödvändighet att se ut på ett visst sätt. Han menar att samhället kommer att växla mellan ett par olika samhällsformer, där de flesta samhällsformer redan skett. Dessa växlingar mellan samhällsformer är också starkt determinerade. När ett samhälle byter form (när social revolution inträder) och vilken samhällsform som antas beror på och endast på när det är produktivt för samhället att byta och vad det är produktivt för samhället att byta till. Om man läser den relevans som samhället har för individens liv verkar det också determinerat redan från början hur historien ska gå. Det är samhället och naturen som bestämmer hur människor tänker och agerar (genom det samhälleliga medvetandet och överbyggnaden i samhället). Eftersom det är den samhälleliga ideologin som styr bör det också förhålla sig så att det är inbyggt i samhällsformen hur länge den räcker. När den borgerliga samhällsformen inträtt bör det alltså uttryckligen varit så att det redan då varit determinerat hur hög produktionsgrad samhället haft under borgerligt styre, hur stora och snabba förändringar som skett i produktivkrafterna, och därmed också när nästa revolution inträffar. I brevet till Otetjestvennyje Zapski som Puterman tar upp i Den historiska materialismens