Ett inspirationshäfte DEN NYA ARBETSPLATS- KONSTFÖRENINGEN

Transkript

1 Ett inspirationshäfte DEN NYA ARBETSPLATS- KONSTFÖRENINGEN

2 Kolofon: Den nya arbetsplatskonstföreningen - ett inspirationshäfte (2015) Utgiven av: SVERIGES KONSTFÖRENINGAR Tegnérgatan 60A, Limhamn Tel: (vxl) E-post: info@sverigeskonstforeningar.nu Hemsida: Omslag: Kollage av Sofia Sundberg Alla konstverk copyright respektive konstnärer och BUS. Intervjuer av Hans Carlsson. Skisstexter respektive konstnär. 2

3 Inledning Den nya arbetsplatskonstföreningen Under 2000-talet har nästan hälften av Sveriges konstföreningar gått i graven, vilket har underminerat arbetsmarknaden för bild- och formkonstnärerna. I dag har 64 procent av Sveriges konstnärer och konsthantverkare en taxerad månadsinkomst på under kronor. (Källa: Debatt: Konst, inte kanoner, Anders Borg. Johan Wingestad, ordf. Sveriges Konsthantverkare och industriformgivare och Katarina Jönsson Norling, ordf. KRO. DI, ) Den nya arbetsplatskonstföreningen var ett ettårigt utvecklingsprojekt som drevs av Sveriges Konstföreningar under Tio konstnärer och tio arbetsplatskonstföreningar arbetade under ett år tillsammans för att ta fram nya idéer och koncept för hur samtidskonst skulle kunna presenteras på arbetsplatser. Följande konstnärer valdes ut att delta i projektet: * Aldís Ellertsdóttir Hoff * Anna Stina Erlandsson * Elias Björn * Emma Philipson * EvaMarie Lindahl * Jens Evaldsson * Kristian Berglund * Local A (Jenny Berntsson och Felice Hapetzeder) * Mats Eriksson * Sofia Sundberg Följande arbetsplatskonstföreningar deltog i projektet: * FOI Konst- och Kulturförening * Galleri Pictura Skånska Konstmuseum * Konstföreningen ARTE vid Umeå universitet * Konstföreningen Didaktus * Konstföreningen Torget * Konstsektionen vid SSAB Borlänge * Livsmedelsverkets konstförening * Malmö Kommunanställdas Konstförening * Tekniska Nämndhusets konstoch kulturförening 3

4 Syfte och resultat Syftet med projektet var att skapa nya arbetsmöjligheter för konstnärer och att ge arbetsplatskonstföreningen en ny gnista och en starkare position på sin arbetsplats och ute bland konstnärskåren. De konstnärer som deltog i projektet fick direktkontakt med arbetsplatskonstföreningar och företag, möjlighet att testa och presentera nya konstnärliga idéer och koncept, tillgång till Sveriges Konstföreningars nätverk, synlighet och ett arvode. De arbetsplatskonstföreningar som deltog i projektet fick inspiration och nya infallsvinklar för sin verksamhet, ökad kunskap om samtidskonst, direktkontakt med konstnärer, ta del av konstnärers idéer, stärkt kommunikation med företagsledningen och råd och stöd från Sveriges Konstföreningar. Den företagsledning som medverkade fick ta del av nya innovativa idéer för hur samtidskonst kan vara värdeskapande i olika sammanhang. Konstföreningarna tog fram framtidsvisioner som sedan konstnärerna använde för att utveckla skissförslag till konstnärliga projekt som skulle kunna genomföras hos konstföreningarna/på arbetsplatserna. I den här skriften har vi samlat konstnärernas skissförslag och tankar kring hur en konstnär skulle kunna arbeta tillsammans med en arbetsplatskonstförening med olika konstnärliga projekt. Många av konstnärerna i projektet arbetar med performativ och social konstnärlig praktik. Det vill säga att konstnärerna arbetar tillsammans med deltagarna och utgår från deras erfarenheter och den miljö de befinner sig i. Det handlar ofta om konst där besökaren deltar aktivt och i en dialog tillsammans med konstnärer undersöker och skapar verket. 4

5 Intervju Aldís Ellertsdóttir Hoff Aldís Ellertsdóttir Hoff är född och uppvuxen på Island men är för närvarande bosatt och verksam i Norrköping. Aldís är utbildad vid Konsthögskolan i Umeå. Hon arbetar med olika medier, fotografi, film, installationer och performance. Vilka utmaningar har du som konstnär mött i arbetet med Den nya arbetsplatskonstföreningen? För att det ska kunna fungera bra med samarbete mellan arbetsplatskonstföreningar och konstnärer de anlitar vore det bra om någon organisation, förslagsvis Sveriges Konstföreningar, kunde fungera som förmedlare eftersom både konstnärer och föreningar verkar ha brist på tid som gemensam faktor. Samtidskonsten kan verka skrämmande, mötet med den kan avdramatiseras på ett lekfullt sätt med workshops och seminarier. Sveriges Konstföreningar kanske kan bistå med ett arkiv av konstnärer som kan ta den rollen med exempelvis besök på lunchen där man berättar om sin praktik. Hur ser du på arbetsplatskonstföreningarnas situation idag? Många av konstföreningarna vi mötte hade brist på tid till föreningsarbete gemensamt. Skulle man kunna göra utrymme för föreningsarbete på arbetsplatsen? Dessa kräver att arbetsgivaren är införstådd i hur viktigt det är för arbetstagarna. Sveriges Konstföreningar kunde kanske ta på sig rollen som informatör till hur viktigt ett sådant arbete är med hänvisningar till forskning som visar vikten av konst och kultur på en arbetsplats? Har du några reflektioner kring varför det är viktigt att det finns konst på arbetsplatser? Jag tror att konsten är en faktor som behövs både på arbetsplatsen och i arbetslivet. Som ett andrum där krav på effektivitet, resultat och avkastning inte finns i samma utsträckning. Ett utrymme ges för irrationalitet, tid för reflektion och kravlöshet. 5

6 Och vad tänker du att en performativ och social konstnärlig praktik kan göra för människor i arbetslivet? Jag tror att vi alla har ett behov av att se något nytt, att bryta oss loss ur vardagens slentrian. De performativa och sociala praktikerna har möjlighet att vända upp och ner på vardagen och skapa ett mått av nödvändigt kaos och utrymme för ett nytt sätt att tänka på. Beirutprojektet. Konstnär: Aldís Ellertsdóttir Hoff Fotograf: Martha Bogdanska 6

7 Skiss Med arbetsplatsen som spelplan! Det verk som jag tror skulle fungera till era konstföreningar är en upplevelsebaserad performance jag gjorde på ett bibliotek i Beirut. Spelet är modulbart och kan se ut på olika sätt beroende på arbetsplats. Tillsammans med arbetsplatsens anställda skapar vi ett spel i en nära dialog. Vi påbörjar en diskussion om saker vi kanske vill ändra på eller vad vi är nöjda med. Vi utvärderar vilka behov vi har för att få den ultimata arbetsplatsen. Vi kanske byter arbetsroller med varandra och synliggör vilka hierarkier vi har på arbetsplatsen. Beskrivning av projekt: I form av ett spel och speed dating. Ett kit utdelas till varje deltagare bestående av fem spelkort, två tärningar, en penna och en anteckningsbok. På varje spelkort finns det instruktioner som till exempel kan vara: * Ta året du började på arbetsplatsen och subtrahera det från året du föddes för att hitta sektionen. * Räkna antal arbetskamrater du minns för att hitta hyllan. * För att hitta boken; ta det år du blev klar med studierna och subtrahera med det år du är född. * För att hitta sidan räkna antalet konflikter du varit med om på arbetsplatsen, är det noll ta första sidan i boken. * Låt fingret glida över sidan och välj en hel mening. Spelet utspelar sig i företagets bibliotek alternativt att konstnären tar med sig ett gäng böcker. Instruktionerna anpassas beroende på om det är böcker som tas med eller om det görs i företagets bibliotek. Deltagarna får genom spelkortens instruktioner leta fram fem meningar var. Deltagarna paras sedan ihop två och två. Med hjälp av meningar de letat fram väljer man om man kommunicerar/leker/gör en historia/ högläsning/byter meningar/ritar/dansar med varandra i en minut då man byter partner. Konstnären kommer agera lekledare under hela förloppet. 7

8 Smaller apparition of continuous future. Fotograf: Aldís Ellertsdóttir Hoff 8

9 Intervju Anna Stina Erlandsson Anna Stina Erlandsson arbetar som bildkonstnär, webbredaktör och projektledare. Hennes arbetsfält består primärt av film, installationer och texter. Dessutom arbetar hon med konstprojekt i det offentliga rummet. Vilka utmaningar har du som konstnär mött i arbetet med Den nya arbetsplatskonstföreningen? Det var svårt att utgå från teorin istället för från praktiken. De projekt jag tidigare genomfört har skapats i dialog med dem det berör, utifrån behov, plats och praktiska och ekonomiska förutsättningar. Därför upplevde jag svårigheter i detta uppdrag då det inte fanns en beställare /partner att bolla med, någon att utveckla projektet tillsammans med utifrån de specifika behov och förutsättningar som finns på respektive plats. Hur ser du på arbetsplatskonstföreningarnas situation idag? Jag har uppfattat det som att många föreningar tycks ha svårt att nå ut till alla som potentiellt är intresserade, många har behov av medlemsrekrytering och föryngring. Man uttrycker också önskemål om nätverk och samarbeten. Flera föreningar uttrycker tidsbrist som ett hinder, detta är också något som jag erfarit i mina projekt på arbetsplatser. Att delta i ett konstprojekt kan ofta upplevas som ännu en sten att bära, ett intressant projekt som man annars gärna vill delta i blir till ett stressmoment. Det är viktigt att få ledningen med på noterna då ett projekt genomförs samt att projektet är väl förankrat hos dem det berör. Sammanfattningsvis upplever jag det som att föreningarna behöver få mer uppmärksamhet/bli synliga. Få ökat medlemsantal och ökade ekonomiska resurser. Man behöver kunna sköta sina åtaganden på arbetstid och få ökade ekonomiska resurser, i vissa fall behövs även större/bättre lokaler för verksamheten. 9

10 Har du några reflektioner kring varför det är viktigt att det finns konst på arbetsplatser? Om det finns konst på en arbetsplats så ökar kvalitén på denna plats, det upplevda värdet ökar för den platsen. Som arbetstagare känner man sig mer uppskattad om någon/några tagit hand om miljön man vistas i, värnat om den med omsorg och eftertanke. Genom att med platsspecifik konst, inredning och färgsättning skapa en positiv miljö, till exempel i en tidigare vitmålad och nedsliten trapphall, utvecklas ett nytt egenvärde, och skapas ny funktion för detta rum. Konst talar ett annat språk än det verbala, konst har ett eget inneboende värde som egentligen inte låter sig beskrivas. Konst borde finnas och upplevas överallt i samhället, varje dag. Konst borde ingå i vardagsmaten. Därför är arbetsplatskonstföreningarnas arbete mycket viktigt. Och vad tänker du att en performativ och social konstnärlig praktik kan göra för människor i arbetslivet? Konst är kommunicerande, erbjuder plattformar för nya dialoger om livets stora frågor, om viktiga händelser i vårt samhälle, och om det djupt allmänmänskliga. Konst kan fungera som en ventil för att vädra ut farhågor och öppna samtalen, lyfta stämningar. Konst utmanar, lockar till skratt eller väcker känslor av vrede, den kan sätta ett avväpnande finger på företeelser som oroar, irriterar och stör. Konst ger oss möjlighet att gå utanför vardagens ramar, och få nya perspektiv. Genom att möta något oväntat, något som bryter av mot rutinerna rubbas man ur sin planerade bana, och får ny energi, nya perspektiv. Genom konsten ökar ens mentala närvaro. Konstens är ett icke-verbalt språk, den kan vara ett sätt att luckra upp hinder. Ett sätt att släppa loss och hitta sin egen kreativitet. Konst aktiverar alla sinnen och stimulerar till upptäckarlusta, delaktighet och gemenskap. Jag tror att vi alla har ett behov av att se något nytt, att bryta oss loss ur vardagens slentrian. De performativa och sociala praktikerna har möjlighet att vända upp och ner på vardagen och skapa ett mått av nödvändigt kaos och utrymme för ett nytt sätt att tänka på. 10

11 Projektet Hälsotrappan på Dalens sjukhus i Enskede. Konstnär Anna Stina Erlandsson. Fotograf Magnus Nilsson 11

12 Skiss Every Day Art Projektet bygger på en helhetssyn där gemenskap och delaktighet står i centrum. Med konst och färgsättning och i nära dialog med de anställda utvecklar projektet redan befintliga lokaler till en vackrare och mer hälsosam arbetsmiljö. Projektet samlar anställda på alla nivåer och samverkar med fastighetsägaren. Projektledare: Annica Einarson och Anna Stina Erlandsson Projektet Hälsotrappan på Dalens sjukhus i Enskede. Konstnär Annica Einarson. Fotograf Magnus Nilsson 12

13 Intervju Elias Björn Elias Björn arbetar i sitt konstnärskap med undersökande av sin egen identitet och mer specifikt, manligheten. Dels för honom personligen men också i vårt samhälle. Han är van att arbeta med och intresserar sig för kollektiva arbeten och processer. Vilka utmaningar har du som konstnärer mött i arbetet med Den nya arbetsplatskonstföreningen? Det har uppenbart funnits stor vilja till förändring hos föreningarna men nästan alla efterfrågar mer tid och resurser från sina arbetsgivare. Min ingångsvinkel i projektet har varit att försöka få arbetsledning att prioritera utrymmen och projekt som kombinerar samtidskonst och medarbetares sociala hälsa. Hur ser du på arbetsplatskonstföreningarnas situation idag? Det vore intressant om samtdskonstsprojekt kan jämföras och likställas som friskvård för att på det sättet motivera varför medel kan investeras. På många arbetsplatser finns det budgeterat för utbildningar och workshops - eventuellt kan det motiveras att dessa användas till arbetsplatskonstföreningarnas verksamhet. Jag tror att många föreningarna kan vinna mycket på att stimulera interaktion med konsten - arbeta med konstens, diskutera - istället för att den hänger på armlängds avstånd. Har du några reflektioner kring varför det är viktigt att det finns konst på arbetsplatser? Se frågan nedan. Och vad tänker du att en performativ och social konstnärlig praktik kan göra för människor i arbetslivet? Det är ett ypperligt verktyg genom vilket människor kan möta varandra, utanför sina etablerade normer och roller, iallafall ifrågasätta dem. En plats där det är tillåtet att prata om sådant många tänker på, där man får dra fram skeletten ut och in ur garderoben. Där man kan bråka och skoja med cheferna, och med varandra. Att se mer av varandra som människor och inte bara som arbetskollegor. 13

14 Att bygga en man workshop av Elias Björn 14

15 Skiss Att bygga en man Mitt förslag baseras på att medarbetare tillsammans med mig som konstnär skapar en skulptur som växer under tiden. Skulpturen, som byggs med hjälp av virke, tar formen av en mans kropp som ligger ner i framstupa sidoläge. Verket kan ta plats i en konferenssal, i en öppen sal, entré eller utomhus men vad som är viktigt är att den är större än en människa. Trä som material är enkelt och tillgängligt för många och det behövs nästan inga förkunskaper för att kunna såga eller skruva. Det blir fysisk aktivitet och mental stimulans friskvård för kropp och själ. Vad som är viktigt är inte själva träskulpturen utan att medarbetarna själva får vara med och bygga och bidra till den. På detta sätt vill jag öppna upp för vad konst kan vara då träskulpturens utformande är pågående, tillsammans med medarbetarna. Vidare vill jag belysa hur ser vi på manskroppen och ge tillfälle att diskutera vilka egenskaper vi kopplar till manlighet och hur mycket vi skapar dem tillsammans genom kollektivet. Det finns få arenor eller naturliga platser där män diskuterar vad mannen är och representerar. Det blir problematiskt när vi sammanför ett handlande, eller en egenskap, positiv som negativ till något manligt. Finns det biologiska skillnader mellan könen som avgör vårt handlande eller är det socialt inlärt? Var går gränsen mellan miljöpåverkade effekter och biologiska, beteende för en grupp och individens? Min önskan är att få arbetsledning och ägare att se värdet i att ständigt utmana sig själva och sina medarbetare i former där samtidskonsten kan ingå; där frågeställningar som berör våra egna liv, vår arbetsplats och vår omvärld kan samlas med hjälp av den nya arbetsplatskonstföreningen och möjliggöra spännande projekt. 15

16 Intervju Emma Philipson Emma Philipson har många intressen, konst är ett av dem. Hon gillar film, teve, media, mode och är intresserad av vad som händer nu. Hon hämtar inspiration från populärkulturen och letar efter underliggande behov av bekräftelse och kärlek i en värld som allt mer verkar handla om yta. Hur ser du på arbetsplatskonstföreningarnas situation idag? Har du några reflektioner kring varför det är viktigt att det finns konst på arbetsplatser? Arbetsplatskonstföreningarna, i alla fall de som var med i detta projektet, har stora problem med finansiellt stöd, sjunkande medlemskap och synlighet, vilket i sin tur sänker självförtroendet. Efter att ha läst om behov och visioner, ser jag en vilja att bland annat visa samtidskonst och hitta nya samarbeten inom konstens område. Viljan finns, men frågan är hur de ska göra och vem som ska göra vad. Hur kan vi få andra att bli intresserade? Hur ska arbetsplatskonstföreningarna med små resurser kunna tillgodose samtidskonstnärers ökande krav på professionalitet? Konstnärer ska givetvis kräva mer, och samhället måste förändra synen på konst. Men hur ska de små aktörerna hänga med i detta? Och vad tänker du att en performativ och social konstnärlig praktik kan göra för människor i arbetslivet? Går vi och ser utställningar på samma sätt som innan? Finns det nya/andra sätt att uppleva konst? Måste det vara i lokal? Kan vi förändra något här? Konst på arbetsplatser kan vara ett sätt att låta publiken vara delaktig och det kan leda till nya infallsvinklar. Nya idéer och möjligheter. En performativ och social konstnärlig praktik inbjuder till process. Konstnärlig process är något jag önskar alla att får prova på, att sätta sig i en situation där man inte har ett givet resultat. Det erbjuder deltagarna att träna sig i tillit, både till sig själva och i samarbetet med andra. Det får oss att tänka nytt, sparkar igång kreativiteten. Det kan handla om att göra små förändringar i vardagen eller att ställa saker på sin spets. Det måste 16

17 inte vara knutet till lokal eller ens publik, det handlar om praktik och deltagande. Det är ett roligt sätt att jobba på, att faktiskt få vara med att skapa eller gestalta något. Det genererar nya idéer och mer förståelse. Vår uppgift som konstnärer i projektet handlade om att ta fram idéer för arbetsplatskonstföreningarna, och det är bra, jag gillar idén med att komma ut till fler och starta samtal. Se saker från olika håll. Hitta nya sätt att samarbeta. Jag tror att mycket handlar om att komma ur sin bubbla och kommunicera mera. Illustration: Emma Philipson 17

18 Skiss Ha kul - gör konst! Jag har läst visionerna och utgått från vad som står i dem. Det jag tagit fasta på är önskan om att skapa spännande arrangemang, mer konceptuella utställningar och stärka gemenskapen. Att ha roligt är viktigt, det är det som håller oss igång. Konst måste inte hänga på väggarna, den behöver inte ens ha en lokal. Jag tänker på själva görandet. Jag skulle vilja visa hur performancekonst kan vara både roligt och spännande, något vi kan göra tillsammans. Det handlar om att hitta nya sätt att se på konst och lära sig mer om processen. Syftet är att stärka självförtroendet på arbetsplatskonstföreningarna genom möten med konstnärer som arbetar med performance. Målet är att sätta upp kreativa workshops. Vi startar med en inblick i performancekonst, illustrerat genom exempel. Sedan går vi vidare och jobbar praktiskt med en konstnärlig process. Vi dokumenterar processen. Resultaten tar ni med in i verksamheten, som nya kreativa redskap exempelvis för att knyta kontakter och öka intresset utifrån. Illustration: Emma Philipson 18

19 Intervju EvaMarie Lindahl EvaMarie Lindahl född 1976 i Viken, bor och arbetar i Malmö. Hon representeras av Stene Projects och har sedan 2008 en master i fri konst vid Konsthögskolan i Malmö. Lindahl är även frekvent anlitad som lärare vid flera universitet och konstskolor. Vilka utmaningar har du som konstnär mött i arbetet med Den nya arbetsplatskonstföreningen? Den största utmaningen för mig var att förstå arbetsplatskonstföreningarnas visioner och att skapa ett förslag som tillmötesgick deras behov. Hur ser du på arbetsplatskonstföreningarnas situation idag? Bland de aktiva i föreningarna finns det en otroligt stark tillit och tro på konsten och på den egna föreningens vikt på arbetsplatsen. Engagemanget är stort! Tyvärr verkar det alltför ofta saknas samma engagemang och tro från de styrande på arbetsplatsen. Har du några reflektioner kring varför det är viktigt att det finns konst på arbetsplatser? Konst bör genomsyra samhället och därför även vara närvarande i människors vardag och arbetsliv. Genom konst kan vi tillsammans processa och förstå vår tillvaro. Och vad tänker du att en performativ och social konstnärlig praktik kan göra för människor i arbetslivet? Konstnärer kan till exempel genom sin praktik och tillsammans med de som arbetar på en plats undersöka arbetsplatsens fysiska och psykosociala miljöer. Detta kan öppna upp för kritisk reflektion omkring det egna arbetet och arbetsplatsens olika strukturer. Konst kan ligga till grund för nya sätt att kommunicera, tänka och uppfatta. 19

20 Skiss Konstföreningar hälsar på Konstföreningen Arte hälsar på Malmö kommunanställdas konstförening som hälsar på konstföreningen Didaktus som hälsar på Livsmedelsverkets konstförening som hälsar på Galleri Pictura som i sin tur hälsar på Konstföreningen Arte. Är ett samarbete mellan fem konstföreningar och en konstnär där målet är att skapa en grupputställning som ska visas på de fem olika arbetsplatser som konstföreningarna representerar. Syftet är att skapa dialog mellan konstföreningarna och att synliggöra konstföreningen på dess arbetsplats. Involverade i projektet är de fem konstföreningarna, en projektdrivande konstnär och de konstnärer vars verk ställs ut i grupputställningen. Skissförslaget är ett försök att tillgodose några av de behov som formuleras i visionsdokumenten genom en kollektiv utställningsprocess med hopp om stärkta positioner, förtroenden och nya samarbeten. Tillsammans med den projektdrivande konstnären väljer konstföreningarna ut vars ett verk av en samtidskonstnär som de vill visa på grupputställningen. En turné planeras till arbetsplatserna och utställningen installeras i samarbete med konstföreningarna och den projektdrivande konstnären. Tillsammans bestämmer de var på arbetsplatsen de tycker att verken ska placeras. Det kan vara i hissen, i foajén eller i omklädningsrummet. Utöver konsten i grupputställningen visas även en presentation av de involverade arbetsplatskonstföreningarna. Denna presentation består av ett större grupporträtt av föreningen som visas på ena sidan av en skärm (se bild). På andra sidan visas en presentation av den konstnär och det verk som valts ut och var i lokalerna man kan finna det. Tillsammans skapar konstnären och konstföreningarna kringarrangemang. Det kan vara guidade visningar för alla på arbetsplatsen, visningar för allmänheten, konstnärspresentationer eller filmvisningar. 20

21 EvaMarie Lindahl, skiss av Dan Carlberg 21

22 Intervju Jens Evaldsson Jens Evaldsson föddes 1975, och är baserad i Stockholm där han 2009 utexaminerades från Kungliga Konsthögskolan. Evaldsson arbetar idé- och kontextbaserat med de material och metoder som i det givna sammanhanget lämpar sig bäst. Vilka utmaningar har du som konstnär mött i arbetet med Den nya arbetsplatskonstföreningen? När jag besökte konstföreningarna och pratade med styrelsemedlemmarna så verkade tid vara den största bristvaran. Många uttryckte en önskan att arbetsgivaren skulle bevilja visst föreningsarbete på arbetstid. Även resurser kunde saknas. Eventuellt kan arbetsgivarens och även medlemmarnas egna visioner utgöra en begränsning. Arbetsplatsen utgör alltid en kontext och dess ramar kan vara en utmaning och kräva anpassning på olika sätt. Olika konstsyn och förväntningar bland medlemmar kan skapa intressekonflikter. I vissa fall har jag sett en dragning åt konsumenthållet. Det vill säga att konsumera konst som sedan används som utsmyckning. Jag föreslår istället en mer aktiv, skapande roll där medlemmarna blir Makers för att få mer agens och inta en aktivare position istället för en passiv konsumerande roll. Hur ser du på arbetsplatskonstföreningarnas situation idag? Det verkar vara en kul aktivitet för medlemmar om än ganska arbetskrävande för styrelsen. Arbetet som föreningarna gör som curatorer/ organisatörer tror jag är mycket viktigt som en del i ett engagerat samhälle. Eventuellt kunde unga externa curators oftare bjudas in för att arrangera utställningar, workshops och performance. Både för att underlätta föreningsmedlemmarnas arbete men även för att få in nya idéer och tankesätt. Den sociala mötesplatsen verkar vara konstföreningarnas styrka och ha teambildande effekter. En viss nedstämdhet tycker jag mig ha mött i fråga om utebliven nyrekrytering, som kunnat bidra till mer blandade grupper och åldersskillnader. Även för mig, utifrån sett, kan det finnas en lite sorglig känsla av äldre konstsyn och konsumtion av kultur som underhållning. I grunden 22

23 är konstföreningen en väldigt positiv verksamhet men den kanske behöver nydanas och transformeras på olika sätt. Till exempel genom att använda nya termer som Maker, Makerspace etcetera som antyder nya sätt att vara tillsammans och ökar deltagarnas agens och performativitet. Även nya arenor som sociala metoder/ nätverk på internet, samarbeten med unga konstnärer eller konstnärsdrivna föreningar kan behövas för att nå en yngre publik. Har du några reflektioner kring varför det är viktigt att det finns konst på arbetsplatser? Det är viktigt att ha ritualer, platser, föremål att samlas kring som ger gemensamma upplevelser. Att träffa likasinnade med intressen som alltid är aktuella och speglar samhället. Att lära sig att tänka nytt och ta del av något i samhället som kanske är svårt att söka sig till på egen hand. Det är lättare och roligare att närma sig intressen i grupp. Eftersom min syn är att konst kan vara vad som helst så är det inte viktigt att det finns vad som helst på en arbetsplats. Däremot bra verksamma praktiker som får människor att mötas över olika gränser (Fält, kön, klass, ålder, etnicitet, etc) och miljöer, kontexter som inspirerar och stimulerar till eget kreativt skapande av relationer, föremål, metoder och kunskap. Jag tror också det är viktigt att företagen har ett slags holistiskt tänkande där de inte bara jobbar efter ett logiskt effektivitetstänkande där det gäller att tjäna pengar och använda människor som ett material för att nå dit. Det är betydelsefullt att anamma livets irrationella och känslomässiga sidor och stötta verksamheter som kan ge de anställda tillgång till detta. Det är viktigt att medarbetare har det stressfritt eller hanterbar stress med tid och plats för vila. Det är också viktigt att känna sig sedd och att det finns någon som tar hand om saker och varandra. Att man som anställd har makt över sin egen situation och att det på en arbetsplats finns oaser. I en platt organisation kan man mötas på lika villkor. Vad tänker du att en performativ och social konstnärlig praktik kan göra för människor i arbetslivet? Jag tror att om medlemmarna blir aktiva skapare (Curators, Konstnärer, Makers) får de en helt ny inblick i vad som är möjligt att göra och i hur konstnärer kan jobba. 23

24 Det kan skapa nya sätt att tänka som är utvecklande och stimulerande. Kan skapa möten genom dialog och utbyte av idéer. Då det kan finnas svårigheter att hitta fram till platser och metoder kan man med konstens hjälp som ramverk få tillgång en mening och struktur att använda i gruppen. Det kan fungera teambuildande i en grupp ungefär som trygghetsövningar i teater och drama. Träna på tillit, höras och synas i grupp, självförtroende och personlig utveckling som tillslut kan ge upphov till politiskt handlande. Fotograf Filippa Malmegård. 24

25 Skiss Making Members Makers Förslag på metod att göra en konstförening till ett Makerspace. I min idé till Sveriges Konstföreningar har jag fokuserat på görandet, DIY(Do It Yourself), upprättandet av Makerspaces och samarbete med andra Makerspaces. Ett Makerspace är en slags pysselklubb som kommer från Amerikansk DIY kultur. Det är ett fritt begrepp som kan innefatta konst, hantverk, robotik, elektronik, programmering, mat, sömnad med mera. En plats där människor kan mötas och skapa tillsammans både fysiskt och digitalt. Det har vanligtvis tillgång till verkstäder med datorstyrda maskiner som laserskärare, 3D-skrivare, elektronik, CNC-fräs, pappersskärare, vinylskärare osv. Demokratiska värden står i centrum och arbetet är på ideell bas i ett slags entusiastekonomi. Man jobbar i en förening där man kan träffa andra och dela idéer och intressen. Min idé går ut på att upprätta ett Makerspace i konstföreningens lokaler för att få upp medlemsantalet och bredda rekryteringen. Man skapar en filial till Stockholm Makerspace med samarbete om föreläsningar, workshops med mera. På detta sätt får medlemmarna i konstföreningen göra egna projekt och aktivt delta. Att göra members till makers helt enkelt. Man kan använda föreningens galleriplats (om sådan finns) till att skapa öppna workshops i elektronik, 3D printing, drones, screentryck etcetera. Efteråt kan man ställa ut medlemmars egna projekt i galleriet för att inspirera fler att delta. Inbjudna konstnärer och makers håller i workshops öppna även för folk utifrån. Man får träna på tillit till de egna besluten, höras och synas i grupp, självförtroende och personlig utveckling. 25

26 Intervju Kristian Berglund Kristian Berglund fokuserar i sitt konstnärskap på att på ett så fritt sätt som möjligt undersöka och ge form till sina upplevelser av världen. Många av hans verk får sin energi ur det komplicerade mötet mellan kultur och natur och mötet mellan språk och teknik. Vilka utmaningar har du som konstnär mött i arbetet med Den nya arbetsplatskonstföreningen? Det handlade främst om att fundera runt själva ämnet med arbetsplatskonstföreningen, att i arbetet inte för snabbt börja tänka i verk eller aktiviteter som begränsar funderingarna. Hur ser du på arbetsplatskonstföreningarnas situation idag? Arbetsplatskonstföreningarna verkar ha samma typ av utsatta situation som många andra delar av folkbildningen och föreningslivet i Sverige idag. En hög medelålder bland medlemmar kombinerat med mångas upplevelse av att vardagen inte riktigt går ihop, vilket gör att det ideella engagemanget krymper. Samtidigt skulle arbetsplatskonstföreningarna kunna se sig själva som en tydligare resurs för samtida kulturskapare som i sina olika praktiker är genuint intresserade av olika sammanhang. För vissa konstnärer kan en arbetsplats med sina specifika förutsättningar och kompetenser vara ett spännande sammanhang och material för konstnärliga projekt. Arbetsplatskonstföreningen skulle kunna se sig själva tydligare som en resurs och arena för olika konstnärliga verksamheter. Har du några reflektioner kring varför det är viktigt att det finns konst på arbetsplatser? Kultur kan ju i bästa fall utmana oss, och varje människa behöver utmanas för att tänka och känna annorlunda. Arbetsplatsen är till sin natur instrumentell - ett arbete skall utföras. Detta kan göra att reflektion, kritiskt tänkande och kreativitet - aktiviteter som krävs för förnyelse men samtidigt är svårt att mäta och som saknar facit. Att låta konst finnas på arbetsplatsen kan stimulera detta, konsten saknar facit och öppnar upp för nya sätt att se på världen. Samtidigt kan den utgöra en gemensam utgångspunkt för samtal och diskussioner. 26