A) DET NATIONELLA/REGIONALA UTBILDNINGSLANDSKAPET OCH BETYDELSEN AV INITIATIV KRING ÖPPET LÄRANDE

Transkript

1 A) DET NATIONELLA/REGIONALA UTBILDNINGSLANDSKAPET OCH BETYDELSEN AV INITIATIV KRING ÖPPET LÄRANDE POLEN Wojciech Gilewski, Roman Nagorski (red.) Distansutbildningens moderna historia vid Warszawas Teknologiska Universitet (WTU) Historien 1993 Det polska utbildningsministeriet beslutar skapa ett Öppet Universitet i Polen som en separat enhet och med redan befintlig personal från andra universitet Träningsseminarium Radziejowice med föreläsare från UK, Tyskland och Norge Förändringar inom ministeriet beslutet att skapa ett Öppet Universitet i Polen dör 1 Historien 1994 Vad bör göras? Inga allmänna beslut för Polen Lösning: de små stegens metod Kontakter med ÖU i Europa TESSA projekt i ÖDU: 22 ledarskapskurser för handikappade TESSA: 20 engelska multimediakurser Träning i UK: DU-metodik ÖDU vid centrum för fortsatt utbildning Historien 1995 TESSA projekten forts. Träning i UK: handledning på distans Träning i UK: multimedia i ÖDU Kontakt med ÖDU-tillhandahållare i Europa och USA, mest på universitetsnivå Tre distanskurser i ledarskap avklarade Tre engelska multimediakurser nästan klara Historien 1996 TESSA projekten forts. och klara Leverans av DU-kurser Ny lovande kontakt: The Open University, Teknologiska fakulteten och institutionen för mediakunskap, Milton Key., UK Historien 1997 TEMPUS projekt CEPROADS forts. Samarbete med det Nationella Centret för DU i Polen, utbildningskonsult som förbereder 20 DU-böcker Förberedelse av en guidebok för att lära hemma Förberedelse av en DU-kurs i CEPROADS PHARE DESC accepterad på WTU Fortsättningsutbildningscentrum på WTU stängs Historien 1998 ÖDU flyttad till Civilingenjörsfakulteten TEMPUS projekt CEPROADS forts. Leverans av DU-kurs till vägadministration Samarbete med det Nationella Centret för DU forts. PHARE projekt för DESC påbörjat Skapande av Distansutbildningscentrum vid Warszawas Tekniska Universitet Utvidgning av DESC projektet till september Historien 1999

2 Utrustning för DESC erhållen DU-material för Universitetsnivå producerat HTML-baserat DU-material producerat Vad bör göras nu? Inget stöd på nationell nivå. Lösning: de små stegens metod Stöd från Civilingenjörsfakulteten Framtiden Samarbete med polska och EU-universitet Sokrates och Leonardo program Stöd från Civilingenjörsfakulteten förberedelse och leverans av ÖDU Lovande kontakter med en enhet hos IBM i Polen Överenskommelse med University of Michigan on att polska studenter läser på distans 2 Warszawas Teknologiska Universitet (WTU) /Distansutbildningscenter Populariteten hos den extra-murala modellen för studier på gymnasienivå växer i Polen. Vi kan just nu iaktta en liknande trend både för gymnasier och universitet folk måste arbeta och studera samtidigt, så de föredrar att läsa som extra-murala studenter. Centra för fortsättningsutbildning arbetar hela dagen och hela kvällen. Extra-murala föreläsningar organiseras från 4 e.m. till 10 e.m. från måndag till fredag och hela dagarna under lördag och söndag. Det finns ett centralt kontor i Warszawa och ett nätverk med 57 lokala centra. De viktigaste tillhandahållarna av fortsatt utbildning är utlokaliserade institutioner som har band med offentliga institutioner. Det vanligaste valet är allmän. Tekniska och yrkesutbildningsskolor finns över hela Polen, men de populäraste filialerna beror på området i landet. Det finns en trend mot extra-muralt lärande i högre utbildning, vilket har att göra med både utvecklingen inom de tekniska och yrkesmässiga områdena och en allmän ökning av i riktning mot mer flexibla sätt att studera. Att studera i Polen är i princip gratis (grundskola, gymnasium och högre utbildning) men det gäller inte extra-murala studier. Vi producerar, de facto, extra-murala studier inom universitetet med lite extra pengar för universitetet. Från studenternas synpunkt sett måste de betala. Kostnaden för extramurala studier vid statliga universitet är mycket lägre än vid privata skolor och universitet. De extramurala studierna levereras vanligen i en kombination av traditionell och ny teknologi. Lärare och professorer förstår att de nya lärandeformerna är absolut nödvändiga för att modernisera vårt system för lärande och göra det jämförbart med EU-modellerna. Och vi kommer ihåg att vi står på tröskeln till EU. Vuxnas behov av att lära i Polen Den polska föreningen för fortsatt ingenjörsutbildning (EDUSTIM) 1. Situationen för vuxenutbildningen i Polen 1.1 Utbildningssystemet och dess reformer Redan 1989, tillsammans med att börja bygga en ny marknadsekonomi och ett demokratiskt politiskt system i Polen, påbörjades reformeringen av utbildningssystemet. Denna reform är en process som pågått sedan 1990 och bör pågå än längre på grund av alla behov av förändring i alla delar av utbildningen: systemets organisation, nya läroplaner och utbildningsprogram, metoder för undervisning och lärande. Syftet med dessa förändringar är uppenbar: att anpassa utbildningssystemet till behoven i den omvandlade ekonomin, arbetsmarknaden och den nya samhällssituationen i det polska samhället, liksom i dess särskilda grupper. Det praktiska genomförandet av de formulerade målsättningarna är dock inte så enkelt på grund av följande faktorer: bristen på finansiella medel i statsbudgeten, industrins svåra läge och, framförallt trögheten i strukturerna och mentaliteten hos undervisande och administrativ personal i utbildningssektorn. Detta ger reformen otillfredsställande resultat om man betänker vilka behoven är. Det finns dock en mycket positiv faktor, därför att den stimulerar fler förändringar det är den avsevärda ökningen av intresse för utbildning som befolkningen visar,

3 de unga vill ha god undervisning, om möjligt på en högre nivå, och de vuxna vill bättra på sina yrkeskvalifikationer. Detta är skälet till att en veritabel utbildnings- och yrkesträningsmarknad dök upp med många nya skolor och träningscentra, vilka erbjöd olika utbildningsprogram och kurser. Människor och företag är dessutom villiga att betala för sådana tjänster. Men utbildningssystemets svagheter, särskilt då skolan, utgör dock ett allvarligt hinder, som måste övervinnas. Det är därför som många initiativ och resultat från utvecklingsprojekt, inklusive de som finansierats av PHAREfonden och andra biståndsprogram från Västländer och Japan inte kan finna lämpliga miljöer för att avsevärt förbättra situationen. Av dessa skäl togs ett nytt initiativ från regeringen år 1998 för att reformera det polska utbildningssystemet. Organiseringen av och funktionen hos utbildningssystemet, kommer enligt dess senaste moderniseringsprogram som avses starta 1999, att baseras på två lagar: lagen om utbildningssystemet angående från förskola till gymnasienivå. lagen om högre utbildning angående utbildning på högre nivå och flera regeringsbeslut. 3 Hela utbildningssystemet utgörs av två segment: utbildning i skolform och utbildning utanför skolformen. Den första omfattar: 1) förskola (ett år) för barn som är 6 år (inte obligatoriskt) 2) grundskola (obligatorisk) a) primär (6 år) utbildning i grundskolan b) post-primär (3 år) utbildning i gymnasieliknande skolor 3) gymnasieskola efter eget val: a) yrkesutbildning (2 år) på yrkesskola b) gymnasium (3 år) i allmänbildande eller yrkesinriktade skolor c) kompletterande gymnasium (2 år) i en kompletterande gymnasieliknande skola (för elever vid yrkesskolor som vill komplettera till fullständig gymnasienivå 4) eftergymnasial (1-2 år) yrkesutbildning i postgymnasiala skolor. Vid slutet av skolutbildningen (på varje nivå, utom vid förskolan) ska det finnas någon slags slutlig examination. Efter gymnasieskolan ska Matura (mogenhet ö.a.) eller studentexamen tillåta de som tar den att fortsätta sin utbildning på högre nivå. Detta skolsystem ska kompletteras med speciella sorters skolor som kommer att tillåta handikappade att få utbildning (allmän och/eller yrkesutbildning) Den högre utbildningen omfattar: 1) första gradens (3-4 år) utbildning av a) ett yrkesmässigt slag, eller b) ett akademiskt slag (de som tar examen får en licens eller ett ingenjörsdiplom) 2) andra gradens (1-2 år) utbildning av magister- eller licentiat- typ; 3) enhetlig (5-6 år) utbildning av magister- eller licentiat-typ; 4) tredje gradens (3-4 år) utbildning doktorandstudier Utbildning utanför skolform (och yrkesträning) omfattar: 1) studier för dem som avslutat högre studier 2) olika slags kurser (av kort, mellan och lång varaktighet) både allmänbildande och yrkesinriktade 3) seminarier och konferenser (av undervisande slag) 4) praktiskt arbete och praktikplatser 5) självstudiekurser 6) populära utbildningsformer (TV- och radioutsändningar, öppna föreläsningar, sedelärande skrifter) Utbildningen utanför skolan kan genomföras både av skolor och andra utbildningscentra, allmänna och inte (privata, som ägs av flera företag tillsammans, tillhöriga NGO:er) fortsatt utbildningscentra, centra för praktisk förberedelse, träningscentra, yrkesutvecklingscentra, etc. Grundläggande och sekundär utbildning för unga (initialstuderande) i skolor tillhandahålls statowards a framework in open flexible learning

4 tionärt. Men denna sorts utbildning för vuxna kan, lika väl som högre utbildningsnivåer (både för yngre och äldre studerande) erhållas på andra sätt och, naturligtvis, utanför skolan med. 1.2 Vuxenutbildningen och dess reform Efter andra världskriget, som ett resultat av utrotandet av avsevärda delar av den polska nationen, särskilt då intelligentian, och på grund av nödvändigheten att rekonstruera ett kolossalt förstört land, liksom nödvändigheten av att utveckla industrin, fanns det ett stort behov av att utbilda stora delar av det polska samhället, vilket också omfattade utrotandet av analfabetismen. Av detta skäl blev vuxenutbildningen väl utvecklad, till stor del för att komplettera den utbildning som avbrutits av kriget. Därefter, i samband med det s.k. sociala främjandet, fullföljde ett stort procenttal vuxna andra nivåns utbildning (mindre än högre utbildning). Detta slags fortsatta utbildning pågick väsentligen till slutet av 70-talet. Numer ( på grund av den högre utbildningens större betydelse och moderna kvalifikationer) och särskilt i framtiden (i enlighet med de nya principerna för yrkesutbildning) då den fortsatta utbildningen av vuxna syftar till att uppgradera deras formella utbildning, kommer de att bli viktiga på eftergymnasiala och högre studier. Men i enlighet med de nya principerna i det reformerade systemet finns det ingen anledning att skapa speciella skolor för vuxna, då de slutliga resultaten kommer att vara det viktiga, både för unga och vuxna, vid examinering och kvalifikationskommission. Också sättet som de lärt sig på kommer att vara av mindre betydelse då resultatet och inte utbildningsvägen kommer att vara avgörande (sättet att lära kan vara viktigt för de unga eller de vuxna männen, från ett tillgänglighetsperspektiv). Förutom skolutbildning för vuxna har olika utanför-skolan utbildningar funnits och finns fortfarande i Polen. På 60- och 70-talen var de ganska väl utvecklade. Företagen hade plikten att organisera utbildning eller skicka sin personal på kurser eller s.k. träningskonferenser, vilka utformades så att människor skulle hållas informerade om de senaste nyheterna inom sitt ämnesområde. Formella kurser var obligatoriska för vissa yrken för att bli befordrad (t.ex. lärare, jurister, läkare) och t.o.m. för alla de anställda (t.ex. träning för arbetarskydd). De erbjöds främst av de allmänna (statliga) centra för yrkesutveckling och av yrkesföreningar. På universiteten utvecklades s.k. kurser efter examen (vilka har funnits fram till nu). Många populära former för utbildning organiserades, mest föreläsningar som stod öppna för allmänheten, vilka erbjöds av organisationer som nätverket för landsortsuniversitet vilka fungerade på landet, och Populärkunskapssamfundet som verkade städer. De vetenskapliga institutionerna som polska vetenskapsakademin, vetenskapliga sällskap och professionella föreningar,(t.ex. vetenskapligt-tekniska föreningar för ingenjörer och tekniker) erbjöd öppna och populära föreläsningar om intressanta vetenskapliga eller tekniska ämnen. På åttiotalet minskade sakta utanför-skolan aktiviteterna och urartade till och med. Kurserna efter examen ordnades för att få fler jobb till akademiska lärare och inte för att ge deltagarna den kunskap de faktiskt behövde. På företagen dök s.k. kursmänniskor upp, det vill säga folk vars uppgift det var att delta i träningskurser för att upprätthålla statistiken. De så kallade kurskonferenserna organiserades bara för turistiska, sociala eller nöjesskäl. Populära öppna former av utbildning förlorade sin publik. Efter 1989 uppstod ett enormt behov av nya kvalifikationer som behövdes för marknadsekonomin. Genom att öppna ekonomin för teknisk omvandling, blev nya kunnigheter nödvändiga, särskilt då inom telekommunikation och informationsteknologin (Polen har varit ett av de mest säljande marknaderna för datateknologi under de senaste åren) liksom kunskap i främmande språk, särskilt engelska. Å andra sidan skapade den sönderfallande polska industrin, nya utländska företag och nya polska institutioner som letade efter personal med den nödvändiga kompetensen stor oro på arbetsmarknaden. Det var nödvändigt att skaffa nya kvalifikationer för att få ett nytt jobb. På detta sätt föddes en ny och verklig utbildningsmarknad i Polen. Antalet studerande ökade avsevärt: inklusive de extra-murala studerande som betalade för sina studier på andra och högre nivåer, liksom de vuxna studerande som deltog i träningskurser. I början av 1990-talet var enskilda människor och utländska biståndsfonder (PHARE-fonden, Brittiska Know-How fonden, stiftelsen Frankrike-Polen och andra) de huvudsakliga källorna till finansiering av de utbildningsmässiga initiativen. Så sakteliga började de privatiserade och omstrukturerade polska företagen förstå nödvändigheten av att investera i mänskliga resurser. Staten skapade fonder för att träna sina tjänstemän och tjänster (polisen, brandförsvaret och andra) och omskolade arbetslösa, självstyrande myndigheter för nyetablerade administrativa enheter delade ut fonder att träna sin egen administrativa personal och blev starkare och stödde utvecklingen av fortsatt utbildning. Många olika slags skolor och centra för fortsatt utbildning etablerades och fortsätter att skapas. 4

5 Först dök privata högre skolor och centra upp som investeringar både av polskt och utländskt privat kapital. Där utöver åtog sig många nyligen skapade stiftelser som en del av sin stadga att börja undervisa. Utbildningsministeriet etablerade ett nätverk av allmänna fortsatt utbildningscentra. Också de professionella utbildningsorganisationerna som inte är statliga reviderade sitt förhållningssätt till utbildningsaktiviteter och började erbjuda mer marknadsorienterade och mer proffsigt organiserade utbildningsföretag. Stegvis började universiteten erbjuda nya och kortare yrkesutbildningar och studier efter avlagd examen där man huvudsakligen antog EU:s och USA:s normer (t.ex. BSc./fil.kand./typer av studier, franska master studier, MBA studier (fil.mag. i företagsekonomi) med moderniserade program och metodik, likaså väl orienterade mot verkliga behov. De började också dra nytta av de erfarenheter som överförts från EU-länder inom ramverket TEMPUS och andra PHARE-program. Andra typer av fortsatt utbildning började också erbjudas, inklusive de som fanns i distansform (t.ex. inom ramen för TESSA-programmet vid Warszawas tekniska universitet). På flera universitet sattes separata centra för fortsatt (utanför-skolan) utbildning upp, trots att utbildningen, och då även fortsatt utbildning fortfarande organiseras av fakulteter, institutioner och avdelningar (akademiska enheter inom universitetsstrukturen). Man kan säga att den fortsatta utbildningen i Polen under de åtta senaste åren har utvecklats spontant som ett marknadssvar på nya och stora behov. Statens policy var ganska svag. De enheter som samordnade de utländska biståndsfonderna (PHARE och andra) hade inte tillräckligt stöd från en klart definierad politik med en laglig bas. Riksdagen och regeringens lagar reglerade bara delvis vuxen- och fortsättningsutbildningen, utan en klar och konsekvent vision eller organisation för utbildningssystemet. Å andra sidan kan man förstå svårigheterna: det är inte lätt att reglera de fenomen som just dyker upp och formulera en politik när de mentala barriärerna i traditionella skolor och institutioner är dominerande. Den egna organisationen för den fortsatta utbildningens enheter i Polen är också relativt svag. Den legala mekanismen med att finansiera deras aktiviteter (de så kallade statliga uppgifter som NGO:er delar ut) är ny och föga utvecklad det viktiga skälet till detta är bristen på finansiella medel i den statliga budgeten (de förefintliga medlen ges till sociala behov). Dessutom är samarbetet mellan utbildningsinriktade och yrkesinriktade organisationer svag (det är lättare för en förening att samarbeta med en internationell organisation än en nationell). Alla dessa faktorer förklarar att utvecklingen inom fortsatt utbildning, vilken redan är betydelsefull på grund av sin kvantitet, samtidigt har allvarliga svagheter. Den viktigaste faktorn är kvaliteten på utbildning och yrkesutbildning det är mycket hög kvalitet på vissa kurser och andra har mycket låg. Detta orsakar sociala och ekonomiska förluster och brister i orienteringen bland de människor som är intresserade av att delta i fortsatt utbildning eller betala deltagaravgifter. Det finns ingen infrastruktur som stöder tillhandahållare och kunder. Den långtidspolicy som regeringen formulerade 1998 angående en reform av utbildningssystemet, som då redan programmerats och, till stor del stadfästs, och som började fungera i en ny organisatorisk struktur under 1999, erbjuder en ny, mycket viktig ram för den fortsatta utvecklingen av polsk fortsättningsutbildning ( utbildning av vuxna i och utanför skolan). Den växande polska ekonomin bör stödja denna utveckling kraftfullt. För det första, utbildningssystemets allmänna principer jämställer grundläggande och fortsatt (vuxen) skolutbildning vad beträffar pedagogiska krav, försörjningsregler och de undervisningsresultat som ska ha åstadkommits när man lämnar skolan (på varje nivå) detta ska verifieras genom slutexamen av en oberoende kommission. Det betyder, i det enskilda fallet, att samma skolor kan utbilda både unga och vuxna människor på gymnaise- och högre nivå. Skillnaden kommer att bestå av sättet som utbildningen finansieras. Upp till en viss ålder, beroende på utbildningsnivån, kommer utbildningen av de unga att finansieras från statens budget. Dessutom kan fortsatt utbildning av vissa grupper vuxna finansieras av (individuellt) speciella fonder eller de företag som anställer dem. För det andra, jämställer systemet sätten att utbilda och träna (resultatet, som säkerställs av en oberoende examineringskommission är viktigt, inte hur man skaffat sig det). Detta är en bra mekanism för att utveckla olika slags öppna och flexibla distanskurser, då skolor och centra för fortsatt utbildning kommer att bli intresserade av att tillhandahålla sådana produkter som är lätt tillgängliga för stora grupper i samhället (för att öka deras inkomster) och som har bra kvalitet (vilken övervakas av statens pedagogiska administration och/eller ett kvalitetskontrollsystem). Slutligen överför det nya systemet tyngdpunkten i det pedagogiska systemet från undervisning till lärande. Det syns, bland annat, i sättet som man konstruerat de så kallade läroplanen och programmen för kärnämnena och i metodiken för att genomföra dem. Dessutom måste lärarens roll förändras. Undervisande personal måste få nya pedagogiska kompetenser (där de spelar rollen av handledare och rådgivare och även av den som utformar specifika utbildningsprogram). För detta 5

6 syfte tänker man sig ett system av professionell utveckling för lärare, vilka länkas till formella grader i en lärares karriär. Det problem som behöver en lösning är att etablera goda mekanismer och källor till att finansiera systemet och en infrastruktur som kan överföra de planerade uppgifterna till praktik. 2. Behov av att lära. Öppet och flexibelt lärande 2.1 Infrastruktur för lärande Det första fundamentala problemet för behovet att lära man kan säga det första behovet när det gäller lärande, särskilt ÖFL är att etablera en motsvarande infrastruktur för lärande, som omfattar stöd till de studerande i form av kompetent och tillräcklig utbildningspersonal, liksom tekniska verktyg. Man kan till och med säga att de tekniska hjälpmedlen, även om de i viss mån ör otillräckliga, har andra hands betydelse. Det viktigaste problemet är att träna lärarna att spela rollen som personal vilka stödjer de studerande och till alla delar är sammanbundna med lärprocessen. I Polen har utbildningen av lärare och träningen av tränare varit och är fortfarande inriktad på att lära ut hur man lär ut inte hur man stöder och servar lärandet. Tränarna är lärare eller experter från institutioner eller industri. De förra har pedagogisk kompetens, de senare har ämneskompetens. Det finns ett verkligt behov av träna kompetenta experter som har lärarskicklighet. Men intresset för detta är inte alltför stort (marknaden väljer ut begåvade experter och kompetenta lärare det är allt.) Under de senaste åren har vissa initiativ och projekt som hänger samman med personalutveckling etablerats på universitet, skolor och fortbildningscentra. Det har också skapats vissa produkter för de studerande (för självstudier och för deltagande i distanskurser). Tack vare PHARE-program (som TESSA, PHARE Distansutbildning i flera länder, TEMPUS) och andra utländska biståndsfonder genomfördes flera projekt (eller är fortfarande löpande). Genom att dra nytta av god standard och praktik inom EU och andra länder och genom att förbättra teknisk utrustning, har flera produkter förberetts, såsom trycksaker, video och elektroniskt utbildningsmaterial (också vägledning för de studerande) liksom distanskurser som anordnats i enlighet med den senaste forskningen. Under genomförandet av dessa projekt tränades samtidigt personal, som på alla sätt var kompetent inom hela området med öppet och flexibelt lärande. Flertaliga distansutbildningscentra upprättades, både privata och allmänna, inom ramen för de ovannämnda projekten eller på oberoende vis, som ett igångsättande av utländska centra av sådant slag i Polen. Det finns ett Nationellt centrum för distansutbildning, men det är synd att dess roll och aktivitet, fram till idag, inom ÖFL och DU är begränsad och det beror huvudsakligen på bristande klarsyn hos Utbildningsministeriet, som också är dess övervakande och finansierande institution. Det är värt att understryka vissa resultat från ovannämnda initiativ kan vara intressanta för utländska (även EU) centra eller institutioner (t.ex. ledarskapskurser för handikappade, en flexibel kurs i data-arkitektur: de är tillgängliga på Internet och kan installeras fås för PC och på papper från en dataplattform). De exempel som citeras ovan är ett gott startkapital, som borde utvecklas och spridas. För att klara av detta behövs dock, finansiellt, liksom politiskt och moraliskt, stöd av staten. Vid en konferens som hölls i Warszawa under hösten 1998, vilken ordnades av Sokrates samordningskontor handlade de flesta inläggen från den polska gruppen, från fältet för ÖFL och DU, vid presentationer och diskussioner om mentala barriärer och brist på förståelse från ledande organ på alla nivåer. Genom utbyte av kunskap och god praktik från EU-länder (som inom REREAL-projektet) kan denna utveckling stärkas. Vad beträffar ÖFL tekniska infrastruktur, så kan det allmänt sägas att den fortfarande är otillfredsställande, men den verkar räcka för att utveckla ÖFL. Många utbildningscentra, allmänna och privata, universitet och andra har mycket god utrustning för att förbereda och producera material eller kurser av alla tekniska former. Datorer är mycket populära, om också inte i småstäder och byar än. Nästan alla universitet har goda dator- och Internet-nätverk, ett stort antal skolor och många allmänna institutioner har tillgång till Internet. Universiteten har antagit EU- och USA-normer men använder dem tyvärr bara under studier. Läroplaner och metodik består mest av att skära i redan existerande längre program och tillämpa de förefintliga metoderna. Men vissa nya högre skolor (mest privata och inter initiativ) försöker skapa något nytt. Universitetsmyndigheternas och de anställdas tröghet tillåter inte att kvalitetsomvandling kan stimuleras. Initiativ på äldre universitet har ännu inte nått den kritiska massan på sina respektive akademier. Det reformerade utbildningssystemet introducerar nya, positiva 6

7 mekanismer och en laglig grund. Men endast marknaden, som också omfattar utbildnings- och arbetsmarknaderna, kan åstadkomma de eftersträvade förändringarna, på lång sikt. Det verkliga problemet är dock, möjligheten till kontakter med handledare och mentorer direkt och öga-mot-öga eller genom att använda fjärrverktyg. Utbildningsreformen förutsätter att skolor kommer att bilda ett nätverk, som lokala centra för ÖFL. Men det kräver tid och ett annat slags stöd, då de tekniska framstegen är snabbare än de mentala och pedagogiska. Goda vägledningar till hur man lär kan också föras in i den infrastruktur som de studerande behöver. Det polska samhället i allmänhet är, på grund av svagheter i utbildningssystemet, vant vid lärande. Principerna för det nya reformerade systemet utgår ifrån att unga människor kommer att få lära sig hur man lär, d.v.s. en av kärnkompetenserna som allmänutbildningen ska lära ut, de ska lära sig att lära hela livet (livslångt lärande). Men detta kräver mycket tid. Under kommande år blir de viktigaste uppgifterna för utbildningsinstitutioner att utarbeta en uppsättning riktlinjer för att underlätta lärandet för olika sociala grupper enligt deras karaktäristika, vid lämplig nivå och i olika former (tryckt, elektroniskt etc.) Ett gott exempel på en sådan handledning för distansutbildning utarbetades på WTU och inkluderas i kursböckerna från WTU och Distansutbildningscentrum Behovet av ÖFL I allmänhet kan man förmodligen räkna upp samma målgrupper i alla europeiska länder, för vilka ÖFL är särskilt viktigt eller kan underlätta deras ansträngningar att utbilda sig. När vi talar om situationen i Polen kan vi nämna följande grupper: Handikappade Folk som stannar hemma Landsbygdsbor Arbetande människor Lista på de förkortningar vi använt: MBA Masters and Bachelors of Arts /fil.mag. och fil.kand. WTU Warszawas tekniska universitet TESSA EU-projekt TEMPUS CEPROADS EU-projekt PHARE DESC EU-projekt