Medlemsbrev. Nr 1 * mars DBW:s Botaniska Trädgårds Vänner

Transkript

1 Medlemsbrev Nr 1 * mars 2013 DBW:s Botaniska Trädgårds Vänner

2 Det blev vår för Botaniska trädgården! Förslaget om nedskärningar i driftbudgeten till Botaniska Trädgården stod kvar efter fullmäktige den 28 november. Efter flera omgångar i diskussionerna med Regionen och inom Sällskapet DBW kommer Sällskapet att under 2013 bidra med de saknade medlen för drift och underhåll. STORT TACK till DBW! Nu kan vi andas ut för den här gången! Tyvärr kommer detta scenario troligtvis att upprepas flera gånger. Därför måste vi alla hjälpas åt att påverka de politiker vi kan för att de ska få en förståelse för Botans betydelse för Gotland. Tack till de av Vänföreningens medlemmar som engagerade sig i höstens debatt! Skrev insändare, brev till Regionen mm. Så här fortsätter Du att vara eller bli medlem: Genom att betala in medlemsavgiften (150:- för enskilda personer och 500:- för organisationer) på b-g fortsätter Du att vara medlem i Botans Vänförening. Du som vill bli medlem betalar på samma sätt. Glöm inte att skriva Ditt namn och adress på inbetalningskortet eller som meddelande om Du gör en internetbetalning! Om vi inte kan identifiera inbetalningen kan Du komma att strykas från medlemslistan. Gärna även e-post-adress. Kontaktperson om det är en organisation som betalar avgiften är bra att ha. VÄLKOMMEN! Nyhetsbrev DBW:s Botaniska Trädgårds Vänförening Nr Årgång 3 ISSN Redaktör: Ann-Britt Magnusson annmag@telia.com Ansvarig utgivare: Bertil Ståhl bertil.stahl@hgo.se Omslagsbild: Skenhassel (Corylópsis spicáta) Foto: Björn Magnusson Foto baksida: Mognolian i blom Gösta Lyttkens Foto övriga bilder: Ann-Britt Magnusson om inget annat anges. Hemsida: vanner.visbybotan.se I det här numret kommer våra två nya styrelseledamöter att presentera sig. Vi har även fått ett bidrag från Trädgårdsstyrelsens nye ordförande, där han berättar om sina tankar inför framtiden. Wiveka skriver om Wilhelmina Skogh, den lilla flickan från Fårö, som blev Sveriges grand old lady när det gäller hotell- och restaurangbranschen vid förra sekelskiftet. Sven-Olof Pernler startar en spännande miniserie om St Olofs ruin i trädgården, kommer i tre delar. Det är mycket på gång i trädgården nu! Man har börjat gräva för Lustgården, tar in anbud för rosenrabatterna och funderar (fortfarande) över hur man ska kunna få till ett café på Paviljongsplan. Trevlig läsning! Ann-Britt Magnusson sekreterare Har Du bytt -address? Vi får tillbaka många mail eftersom den angivna adressen är felaktig. TACK för att Du skickar Din nya adress till sekreteraren: annmag@telia.com

3 Presentation av nya styrelseledamöter Monica Rasmussen valdes till ny ledamot på årsmötet. Här beskriver hon sig själv: Född i Eskelhem i mitten av 40-talet. Mina första 7 år blev i Eskelhem, Furillen och Västergarn. Räknar Västergarn som min hemort. Gick första klass i Västergarns skola. Flytten till fastlandet 1952 gick till Södertälje. Mina viktigaste yrkesår på fastlandet är följande: Assisstent på Förbundsskolan Bommersvik. Träffade många av världens mäktigaste politiker. Under flertal år hjälpte jag Aina och Tage Erlander som bodde där. Min roll var den utåtriktade tjänsten Flyttade till Gotland och blev ansvarig för konferens- och information på Visby flygplats. Fick vara med och starta den 1:a statliga kiosken (numera hela verksamheten nedlagd) Tillträdde i maj som verksamhetsledare för Medeltidsveckan. Fyra intensiva år. Har många kvarvarande kontakter från dessa år Tillträdde som VD i okt för Vår Gård i Saltsjöbaden. En fin anläggning med konst o mat som nisch. 45 medarbetare. 150 rum och 25-tal konferenslokaler. Under min tid byggdes kök och matsal om samt renoverades 4 konferenslokaler och hotellrum. Även nytt bageri byggdes. Många meriterade medarbetare. Avgick med pension efter 10½ år. Har arrangerat ett flertal resor med medarbetare både på Bommersvik och Vår Gård (Sverige o utrikes). Det ska bli roligt att medverka i vänföreningens resegrupp. Flyttade åter till Gotland Bor i hus med underbar trädgård som är mitt stora intresse liksom konst o kultur. Har fortfarande många järn i elden. Med varma hälsningar Monica Rasmussen Ny ledamot nr 2 blev Hans Klintbom som även valdes till kassör. Många av er känner Hans sedan tidigare, men en liten presentation kommer här: Jag heter Hans Klintbom och är sedan årsmötet kassör i vänföreningen. Jag har fyllt 65 år och ägnar min tid åt olika föreningsuppdrag. Bl a är jag ordförande i Röda korset på Gotland, ordförande i Gotland Trädgårdsön och arbetar med trafiksäkerhet i NTF. I min socken Västerhejde är jag engagerad i bygdegårdsföreningens arbete. Monica Rasmussen och Wiveka Schwartz i full färd med att rensa grönsaker till Trädgårdsdagens höstsoppa. Botaniska trädgården är en klenod och därför vill jag bidra till trädgårdens bevarande och utveckling. Hans kommer att ta hand om kassaskrinet och medlemsförteckningen, Monica kommer att ingå i resegruppen tillsammans med Wiveka Schwartz. Sommarresan Så här ser man ofta Hans nuförtiden. Från övriga styrelsen och föreningen: Tack Monica och Hans för att ni vill delta i arbetet med att ta hand om och bevara Trädgården! Nu är det dags att bestämma sig för om man vill delta i Vännernas sommarresa! Läs om resan på sid 8! På hemsidan kan Du läsa mera och se bilder från de olika besöksplatserna. Håll även utkik efter mail! Har Du plats för en praktikant som söker boende under ett antal vår- och höstveckor? Hör av Dig till trädgårdsmästare Lasse Pettersson tel eller mail: lasse-petterson@gotland.se 5

4 Ordföranden på resa Under fyra veckor under februari och mars detta år var jag på resa i Ecuador. Det var inte min första resa till Ecuador, och säkerligen inte den sista. Jag har arbetat och utforskat floran i Sydamerika sedan 1980-talet och har varit i Ecuador åtskilliga gånger, ofta tillsammans med kolleger och intresserade studenter. Denna gång kombinerades resan med en kurs för sex av Högskolans magisterstudenter (se bild). I nästa nummer av medlemsbladet hoppas jag få återkomma med ett lite längre referat av resan. Vårens och sommarens program Programmet är inte helt fastställt ännu, men här kommer en del förhandstips: Den 24 april får vi besök av Kjell Bolmgren från SLU, Sveriges lantbruksuniversitet. Kjell berättar om växternas blomning som även omfattar lövsprickning, höstlövsfärgning och lövfällning. Följ Naturens kalender! Vårtecken idag och för 100 år sedan visar klimatförändringens effekter. Den 7 maj får vi delta i arbetet i trädgården: uppbindning av perenner med hasselkvistar mellan Anmälan till annmag@telia.com. I slutet av maj besöks vi av Mart Marend, fantastisk fågelfotograf. Han berättar om fåglar i allmänhet och även lite om fåglarna i Botan. Han tar med sin nya bok Vingkraft. Den 13/6 har trädgården trädgårds-kväll med försäljning, guidning och flöjtkonsert (om vädret tillåter eller inomhusmöjlighet finns). Mellan blir det försäljning, mellan guidning och därefter konsert. Bild och text: Bertil Ståhl I sommar kommer vårt program att ingå i Botans stora program, där vi bl a får höra Wiveka läsa sagor för barnen. Event. kommer Sven-Erik Pernler att föreläsa om St Olofs ruin och verksamheten där. Ecuador har ett stort antal klimatzoner, från öken till regnskog, från mangrove vid kusten till högalpin flora drygt 4000 m över havet. Även om de flesta växter som finns i Ecuador inte går att odla här hemma, finns det dock en del man känner igen, som till exempel släktet Fuchsia, som har ett 20-tal arter i landet (se bild ovan). 6 Den 12/8 kommer Bergianska Trädgårdens Vänförening till Gotland. De vill träffa oss och har förslagit att vi har en gemensam guidning i trädgården med Lasse Pettersson och Jan Luthman kl Efteråt följer vi med dem för gemensam middag. Anmälan till annmag@telia.com snarast! Om detta berättar vi i nästa nr av medlemsbladet, på hemsidan och via mail. 7

5 Botans Vänförenings resa till Slottsparker i Södermanland 11-13/ Dag 1 Samling på hamnen Färjan avgår med ankomst Nynäshamn Fortsatt resa till Mariefred där lunchen serveras i Gripsholms Golfklubbs restaurang och sedan besöker vi Gripsholms Slottspark. Bredvid slottet ligger den smalspåriga järnvägen och Mariefred med sin idylliska stadskärna. Därefter avfärd till Eskilstuna för ett besök i Rothoffsparken och eventuellt vid Rademachersmedjorna. Fortsatt resa mot Katrineholm för övernattning på Hotell Kungsbacken. Efter incheckning, middag på egen hand. På vägen till Julita kan man skymta sagoslottet Stora Sundby. Dag 2 Frukost och därefter ett kort besök i Katrineholms Stadspark. Därefter avfärd med bussen genom det Sörmländska landskapet. I Ericsbergs Slottspark får vi en guidad visning. Lunchen äter vi på Djulö Värdshus i Katrineholm. Fortsatt resa mot Julita. Från bussen kan vi beskåda några av de stora slotten och herrgårdarna som finns i trakten. Bara i Julita finns ett antal såsom Äs, Fågelsta och Gimmersta. Forsby syns på andra sidan Öljarestranden. I Julita får vi gott om tid att på egen hand promenera runt i slottsparken till då parken stänger. Möjlighet finns att besöka slottet. Åter till Katrineholm för övernattning. Kvällen fri för middag på egen hand. Dag 3 Frukost och lastning av bagaget. Därefter avresa mot Floda kyrka. Efter vägen ser vi vad som finns kvar av Bie Brunnspark som upphörde Färden går vidare på en mindre väg med vackra enebackar och efter vägen ser vi Abbotnäs säteri och vi passerar Ökna säteri med sin vackra stenmur som omgärdar slottet. Floda kyrka är väl värd ett besök. Kyrkan påminner om Dalhems kyrka beroende på Axel Herman Häggs renoveringar. Fortsatt resa till Harpsund där vi stannar till en stund och tittar genom staketet på statsministerns tjänstebostad som 1952 skänktes till staten av affärsmannen Carl August Wicander. Ändamålet med donationen var att statsministern skulle använda Harpsund både för sin egen del till rekreation och för att där kunna ta emot svenska och utländska gäster. Ett av de mer kända mötena på Harpsund var 1964 då Tage Erlander och Nikita Chrusjtjov sågs ro i den berömda ekan. Fortsatt resa till Flen där lunchen serveras. Därefter åker vi till Åke och Jeanette Andersson utanför Nyköping. De visar oss sin privata trädgård. Färden går vidare till Tullgarns slott där vi får en guidad visning i slottsparken. Fortsatt resa till Nynäshamn där färjan avgår för återfärden hem till Gotland. Möjlighet finns att äta på färjan. Åter i Visby några kronor fattigare men förhoppningsvis många minnen rikare. Faktaruta Priset är beräknat på minst 25 resenärer. Vid mindre antal justeras priset upp beroende på antalet resenärer. I resans pris kr ingår: Bussresa enligt program. Logi i dubbelrum med frukost på Hotell Kungsbacken i Katrineholm. Lunch dag 1-3. Färjebiljetter Visby-Nynäshamn t/r. Entréer och guidningar i parkerna på Ericsberg och Tullgarn. Entré och guidning på Julita, även i slottet. Gruppen åker i båda riktningarna med HSC Gotlandia och den tar inte med bussar. Bussen åker därför upp till Nynäshamn med stora färjan kvällen innan och tillbaka hem med den stora färjan en senare avgång. Resenärerna måste därför ta med sitt bagage till bagagehanteringen på terminalen och även hämta det i Nynäshamn för ilastning i bussen. Samma sak gäller på hemresan. Anmälning: Monica Rasmussen (ingår i Vänföreningens resegrupp) tar emot anmälningar, senast E-post: monras@hotmail.se alt Anmälan är bindande! Anmälningsavgift kr betalas till DBW:s Botaniska Trädgårds Vänförening, bankgiro senast och resterande kr senast Välkomna! 8 9

6 I Botaniska trädgårdens sydöstra hörn ligger ruinerna av S:t Olofs kyrka. Den var församlingskyrka i stadens nordvästra del cirka 1240/ , alltså under nära 300 år. Kyrkan kom, inte minst under 1700-talet, att användas som stenbrott när man skulle bygga hus i grannskapet. Orsaken till att man på 1200-talet byggde en ny kyrka, och därmed grundade en ny församling, är oklar. Alldeles intill låg redan en församlingskyrka, S:t Clemens. Kanske uppstod en ny stadsdel. Norr om kyrkan fanns nämligen en bosättning ca år , med mestadels enklare trähusbebyggelse. Varför bebyggelsen övergavs i början av 1400-talet vet vi inte. Kanske var det främst hantverkare som bodde här. Åt de andra hållen förekom mer inslag av stenhus, däribland säkerligen prästgården. Man har sagt att S:t Olof var en fattigförsamling. Det stämmer inte. Det krävs en församling med ekonomisk bärkraft för att åstadkomma en kyrka och miljö som denna. Vi tänker oss ofta församlingar som territoriella enheter. Jag är inte säker på att det helt stämmer beträffande Visby. Snarare S:t Olofs kyrka i Visby Text: Sven-Olof Pernler bör vi kanske tänka oss församlingar bestående av människor från olika håll i staden, även om varje kyrkoherde samtidigt hade ett territoriellt ansvarsområde. Att bebyggelsen norr om kyrkan försvann, tycks inte ha påverkat verksamheten här negativt. S:t Olof var en stor kyrka. Idag tänker man väl mest på tornstumpen i väster. Vad vi ser är tornets murkärna. De fint huggna stenar som utgjorde fasadmaterialet är borttagna. Västportalen är svårt skadad. Överst kan man där se spår av en tympanon, en skiva som varit smyckad med reliefer. Betraktar man tornet österifrån, upptäcker man att två raka trappor från kyrkans sidoskepp lett upp till en övervåning. Från denna tornvåning, som hade en öppning ut mot kyrkans mittskepp, kunde man följa gudstjänsten. Platserna där var inte avsedda för kreti och pleti, utan för kyrkans främsta företrädare. Sidomurarna på tornet är mycket tjocka. Det tyder på att det på norroch sydsidan varit försett med gallerier, täckta pelargångar. En gång i tiden hade tornet tre kyrkklockor, vilka vid den lutherska reformationen togs ner och fördes till Visborgs slott, sannolikt för att föras vidare till Köpenhamn och dess kanongjuteri. Detta hände omkring Kyrkan byggdes som en basilika med tre skepp, där mittskeppet var högre än sidoskeppen. Varje pelarrad bestod av fem pelare. På ursprunglig plats kvarstår nederdelarna av två pelare: en åttkantig nära tornet och en knippepelare i öster. Mellan dem har stått tre ytterligare pelare. Åtminstone en av dem hade rund pelarbas. En sådan ligger i tornrummet. Det kapitäl som står på planen strax norr om ruinen torde ha tillhört någon av de runda pelarna. Den åttkantiga pelaren och den runda pelaren var båda romanska, alltså från ca 1250 eller något tidigare. Knippepelaren i öster däremot är höggotisk. Den måste ha tillkommit i samband med en ombyggnad av kyrkans östra del någon gång Tyvärr vet vi inte hur koret och kyrkans ostligaste parti varit utformat. Idag kommer vi heller inte åt att gräva där, vilket gäller också andra delar av kyrkorummet. Tre ingångar till kyrkan kan beläggas. På sydsidan, nära kyrkans västra hörn, har funnits en huvudingång. Där har man hittat stora stenar med hundtandsornament som tillhört en portal. På norrsidan kan vi se spår av en mindre portal, och i väster är portalen ännu bevarad. Sannolikt har det funnits ytterligare en portal: vid korets sydsida. Vid var och en av dessa har funnits en vigvattenskål på den östra sidan, i tornportalen på den södra. Ser man närmare på bevarade detaljer, anar man att kyrkan haft en nog så påkostad dekorativ utsmyckning, vilket i sin tur förutsätter en ekonomiskt sett stark församling. Kanske var kyrkan genom sitt namn och hamnnära läge attraktiv för de pilgrimer som på 1200-talet färdades över Gotland, och kanske gav detta församlingen ett extra tillskott i form av gåvor och offer. Indirekt och genom skriftliga källor vet vi en del om hur kyrkan såg ut invändigt. Här fanns ett högaltare i centrum i koret, ett Maria-altare i långhusets nordöstra del och ett patronatsaltare i långhusets sydöstra del. Sannolikt fanns också andra altaren i kyrkan. Högaltaret var försett med relikgömma. Altarets skåp vet vi däremot inget om. Vi vet att Maria på det norra altaret bar 10 11

7 en stor, förgylld krona och ett förgyllt spänne att hålla ihop manteln med. Hon kan alltså, såsom många skulpturer, ha varit klädd i riktiga kläder som kunde bytas under årets lopp. Särskilt nådabilderna, alltså bilder inför vilka man erfarenhetsmässigt brukade få svar på sina böner, var ofta fint klädda. På motsvarande vis vet vi att kyrkans patronus, alltså S:t Olof, på det södra sidoaltaret bar en stor, förgylld krona. Men vi känner också till att ännu en S:t Olofsbild i kyrkan hade en gyllene krona. Om den skulpturen varit inkomponerad i högaltarskåpet eller stått i ett skåp någon annanstans kommer vi däremot inte åt. Eftersom S:t Olofs kyrka var församlingskyrka, ägde den också en dopfunt. Den stod i kyrkans västra del, sannolikt i brytpunkten mellan en linje från den norra till södra porten och en linje från tornportalen till högaltaret. Vi vet också att kyrkan senast år 1393, men sannolikt redan från början, ägde en predikstol. Bland övriga föremål vi kan källbelägga omtalas två kalkar, tre paténer, en monstrans att användas vid sakramentsprocessioner, tre kors (sannolikt krucifix) av metall, ett klot (kanske ett värmeklot på altaret som prästen kunde 12 värma händerna på) samt en fistula (ett sugrör), allt förgyllt. Till detta kommer att vi kan belägga en korkappa försedd med ett större spänne, därtill ytterligare spännen och metallbleck från liturgiska kläder eller böcker, alternativt från kläder som hört till helgonskulpturer. Till stöd för att fler klädda helgon funnits talar exempelvis förekomsten av en gyllene krans. Vilket år kyrkan lades öde har diskuterats. Det har sagts att den blev brandskadad vid lübeckarnas anfall 1525, vilket inte går att bekräfta. Tornet med dess tre klockor stod uppenbarligen kvar. Likaså fanns fortfarande dyrbara liturgiska föremål kvar i kyrkorummet. Det är därför svårt att tro att den härjades Snarare kan man tänka sig att den, liksom flera andra kyrkor stängdes av hövitsmannen på Visborgs slott i samråd med den danske kungen och de lutherska grupperingar som etablerat sig vid Vårfrukyrkan och S:t Hans. Året bör i så fall vara 1528, mindre än ett år efter det att biskop Hans Brask visiterat här. I midfastotid 1528 började stadens borgare tömma kyrkorna på deras värdeföremål, kanske under förevändning att de ville rädda dem undan den danske kungens hövitsman. Men tveklöst innebar reformationen, understödd av politiska makthavare, att S:t Olofs församling upplöstes. Sven-Olof Pernler Berättelsen om St Olofs Ruin fortsätter i nästa nr av Medlemsbladet. Vad sysslar ni med i styrelsen? kanske någon undrar... Ja, vad gör vi egentligen? Först - Du kan läsa alla protokoll på hemsidan. Eftersom protokoll kan bli lite tråkiga ska jag berätta om det senaste mötet här. På dagordningen har vi alltid rapporter från de olika styrelseledamöterna, främst program och ekonomi. Det senaste mötet gav oss den glädjande siffran :- på vårt konto. Fantastiskt! Våra planer för de här pengarna är naturligtvis att de inte ska stå på kontot utan användas - främst till trädgården. - vi håller på att beställa en extra soppgryta till Visbydagen. - trädgården kommer att få ett eller ett par nya träd till Lustgården, men även en ersättning för det döda gullregnet Adamii som är en hybrid av gult och rosa gullregn. - våra fantastiska föreläsare får ett arvode, samt resa och uppehälle om de kommer från fastlandet. Programpunkterna diskuterades som vanligt - vi söker alltid efter nya infallsvinklar på föreläsningar, aktiviteter mm. Vi hoppas nu på att ordförande så småningom kommer att berätta om sin resa till Ecuador, där han under två månader sökt efter nya växter. Vi har nära samarbete med trädgårdsmästaren och det ger oss möjligheter att få delta i i arbetet i trädgården. Under vintern har Wiveka och Torbjörn planerat vår sommarresa som vi hoppas mycket på! Som Du ser finns det mycket som behöver ventileras på mötena så det är inte bara kafferast... fast lite sånt blir det naturligtvis också. 13

8 Trädgårdsstyrelsens ordförande Björn Magnusson För en nybliven ordförande i DBW:s trädgårdsstyrelse för år 2013 finns intressanta uppgifter att arbeta med. Som alla vet har ekonomin för driften kommit att bli ett problem efter Regionens beslut att reducera anslagen med en halv miljon, en tredjedel av driftsbudgeten. Tyvärr fanns vid den aktuella tiden inget avtal med regionen eftersom detta var uppsagt från Samhällsbyggnadsförvaltningen redan i februari Trots upprepade försök från DBW:s sida under hela 2012 att få till stånd ett nytt avtal har inget sådant blivit till. Detta är naturligtvis en högprioriterad fråga för trädgården. Vad vi kommer att trycka hårt på är den avsiktsförklaring som finns upprättad mellan Trädgården och dåvarande kommunen som säger att trädgården skall utvecklas och att kvaliteten ej får försämras. Ett datum har nu bestämts för att inleda en dialog i frågan. Vad som än händer kommer vi att fundera på olika sätt att få fram pengar för att säkerställa driften. Detta kan vara sponsoravtal, uthyrningsverksamhet mm. Två sparbössor kommer att placeras ut vid norra och södra grindarna för frivilliga bidrag. Vi tar gärna emot tips från Vännerna! När det gäller programverksamheten har vi etablerat ett samarbete med Vuxenskolan. Ett projekt som sedan flera år har diskuterats i trädgårdsstyrelsen på initiativ av trädgårdsmästaren är Lustgården. Denna skall ligga mellan personalbyggnaden och Örtagården på den yta som en längre tid har varit provisoriskt uppodlad med olika temata. Pengar har nu beviljats av DBW och tanken är att anläggningsarbetena skall påbörjas i vår och projektet skall vara klart till sommarsäsongen 2014 då DBW firar sitt 200-års-jubiléum. Även det nya Rosariet hoppas vi kan bli verklighet till Tanken är bland annat att byta plats mellan busk- och rabattrosorna och begränsa sortimentet av de senare. Samtliga rosor kommer att omramas av perenner och rabatterna kantas av kalksten på olika sätt för att underlätta skötseln. Nytt skyltmaterial med en fylligare information kommer att tas fram när det gäller framför allt speciellt intressanta träd. Bertil Ståhl är involverad i detta arbete. Ett del träd som inte utvecklats på ett tillfredsställande sätt eller blivit en fara för besökare och omgivning kommer att tas ner. I en del fall kommer de att ersättas med plantor som via sticklingar dragits upp i trädgården, i andra med någon annan art. Byggstart Lustgården Foto: Lasse Pettersson Tanken på någon form av café/utställning lever fortfarande. Denna fråga ägs inte av Trädgårdsstyrelsen utan handhas av en speciell grupp inom Sällskapet DBW. Björn Magnusson Ordf Trädgårdsstyrelsen

9 Vem var Wilhelmina Skogh? Målmedveten entreprenör, visionär och pionjär inom turism och besöksnäring. Hotellbyggare och hotellchef, förnyare av restaurangmat, grönsaks- och blomsterodlare samt teknisk innovatör. Sin tids högst betalda svenska kvinna. En superkändis från Gotland vid sekelskiftet Så kan man kortfattat beskriva den fantastiska Wilhelmina Skogh. Hon föddes i Rute 1849 dotter till skolläraren Jacob Wahlgren och Stina-Lena född Brogren från Broa på Fårö. Wilhelmina växte upp hos sin mormor på Fårö, ett vad man kan förstå ett ganska ovanligt barn. Tidigt förklarade hon för sina mobbande skolkamrater att hon skulle bli miljonär. Hon visste inte riktigt vad det betydde, men mamma var fattig och hon ville en gång i framtiden kunna hjälpa henne och syskonen. Och miljonär blev hon sitter hon i sin stora magnifika villa Foresta på Lidingö och skriver sina memoarer, ett litet tunt häfte om ett sagolikt rikt liv. Minnen och upplefvelser af Wilhelmina Skogh Wilhelmina var en god stilist och trädgårdsälskare. Runt villan byggd av gotländsk kalksten är en vacker trädgård anlagd. - Den första brisen kommer sakta och varsamt öfver Värtans vatten och det skrattar, gnistrar och glimmar i solen liksom den gladde sig med öfver all denna härliga naturs uppvaknande till den nya dagen. Mina blommor taga emot morgonvindens smekning, och de tyckas hviska: glöm nu icke oss utan kom och tag oss, pryd dina rum med oss som ett tack för att du lät oss komma högt öfver dessa klippor, närmare solen. Första kapitlet slutar: -Jag vill ej gå bort från all denna härlighet, jag sitter kvar, och mina tankar gå tillbaka till min barndom och till den ö Gotland, där jag föddes. Wilhelminas liv var som en saga. Nykonfirmerad 12 år gammal kom hon till Stockholm från Fårö Barnpiga och springflicka i en leksaksbod var första anställningen, men den målmedvetna tösen insåg att hon måste söka sig vidare - Så fick jag se Strömparterren, och jag trodde att ett sådant skimrande ljusslott med park och vattenfontän med oljelampor skulle vara ett präktigt hus att komma in uti. Där skulle jag kunna göra mig en framtid och hjälpa mamma, om jag började med en enkel befattning och var riktigt arbetsam och flitig. Strömparterren var en populär restaurang vid Strömmen. Hon sökte upp ägaren Wilhelm Davidson som blev förtjust i den lilla målmedvetna Fåröflickan och gav henne anställning som disktorkerska, ett hårt, tröttsamt arbete. Men detta blev starten till hennes hotellkarriär. I Stockholm fick hon senare arbeta på Grand Hotell och studerade samtidigt språk och ekonomi på Borgarskolan kvällstid byggdes Norra Stambanan från Uppsala till Bollnäs. I Storvik behövdes en chef för den nyinrättade restaurangen i stationshuset. Wilhelmina, 24 år gammal, arbetade då på hotell Fenix i Gävle, där häradshövdingen Trolius och hans släkting generaldirektören och chefen för statens järnvägar, blivit imponerade av hennes duglighet och lovade att lämna goda rekommendationer. Hon sökte tjänsten som restaurangchef. Öfverallt hvarest jag hittills sökt få någon själfständig befattning svarades mig alltid ni är för ung Så var det äfven nu. Då jag skulle höra mig för om min ansökan, blifvit antagen, fick jag till svar ja, det är så ofantligt många ansökningar inne om denna befattning och det är en fröken Wahlgren som gäfleborna intresserar sig för, så det blir hon, som får den. Ni, min lilla vän, är ju också alldeles för ung och barnslig att sköta en sådan affär. Glad i hågen och säker på min ansökan tog jag afsked utan att säga mitt namn, hvilket heller icke vederbörande tog någon notis om, och sålunda kom jag in till statens järnväg som dess restauratris. Nu började min själfständiga verksamhet. Restaurangen blev en strålande affär och redan efter ett år kunde Wilhelmina låna upp pengar och bygga sitt första hotell. Tågen gick inte så ofta varför behovet av övernattningsställen var stort. Wilhelmina gav sig inte. Hon ville lära mer, men insåg att i Sverige skulle hon inte tas på allvar, varför hon ville studera utomlands på de stora städernas hotell. Hon reste ut i Europa. Så här berättar hon: Under min allra första resa till utlandet kunde jag ej undgå att se, huru mycket grönsaker ingingo i den franska matlag- 17

10 ningen och hvad alla dessa läckra rätter, som serverades af grönsaker gjorde måltiden lättare, smakligare och elegantare, ej minst grönsallad, tillagad med god och riklig olja. Detta är nu 35 och 40 år sedan och vi äldre minnas nog hur det såg ut i Sverige den tiden (memoarerna skrevs 1911). I Belgien i staden Gent såg jag de präktiga grönsaker som torgfördes - dagligen lastades järnvägsvagnar med dylikt och sändes till Paris och i hemmen och på restauranger såg jag trefliga blomsterdekorationer som vi här uppe i den kalla Norden ej voro vana vid. Hon fortsätter: - Emellertid fick jag af denna min första resa det intrycket och den lärdomen att först och främst måste jag i mina kök införa mycket grönsaker och på mina bord blommor. Wilhelmina hade snart utökat sitt hotellimperium med Bollnäs och Lingbo järnvägshotell samt i Rättvik Engelska Hotellet och Turisthotellet. Hon försökte få allmogen att intressera sig för grönsaks- och blomsterodling, men gick bet varför hon inköpte jord, anlade en större köksträdgård och byggde växthus. - Och följden: jag fick ett godt kök och 20 proc. mera förtjänst, då jag genom grönsakerna sparade in på köttet. Det var nästan lustigt, huru rädda för grönsallad och olja svenskarna den tiden voro, men det fanns godt om utlänningar, som passerade Storvik sommartid. Då dessa fingo se mina stora salladsskålar, togo de rundligt för sig - svenskarna tittade ett tag på och gjorde snart sammaledes. Åtgången blef så pass stor, att vi kunde taga in olja på fat och själfva tappa den. - Blomsterodlingen med lökväxter var en lätt sak, och jag minnes med glädje mitt arbete med de vackra hyacinter och tulpaner, som kunde åstadkommas i mitt växthus den smällkalla nordiska vintern. I Stockholm funnos just inga blomsterbutiker den tiden, mycket mindre några så praktfulla söderns blommor som nu t.ex blomsterhandeln La Fleuriste skämt bort oss med. Hon fortsätter att berömma kvaliteten på svenska grönsaker och bär, mycket bättre än de franska och italienska. Kapitlet slutar Ön Gottland vore ett idealland för frukt, grönsaks och blomsterodlingar Gotlänningarna borde ha ett särskildt torg i Stockholm och ditsända sina alster med hvarje dags ångbåt. Tänk på det ni unga gottländska trädgårdsmästare! 1888 gifte sig Wilhelmina med vinhandlaren Per Samuel Skogh från Östersund. Äktenskapet blev barnlöst och maken dog redan Wilhelmina var en verklig entreprenör, ständigt utvecklande nya projekt. I England kontaktade hon dåtidens största resebyrå Thomas Cooks och gjorde avtal med dem om paket-resor med jakt och fiske till sina hotell där hon arrenderat jakt och fiskevatten. Hon installerade nymodigheter som ångvärme, elektriskt ljus och telefon på hotellen.!897 till världsutställningen i Stockholm fick hon uppdraget att inreda hotellrum i sex nybyggda magnifika fastigheter på Strandvägen blev hon chef för Grand Hotell Stockholm där de första Nobelfesterna hölls. Sekelskiftet och 1900-talets första årtionde var en kärv tid för hotellet varför den driftiga Wilhelmina omedelbart satte igång att bygga om för att få bättre lönsamhet. Ett electricitetsverk anlades, köket moderniserades fler hotellrum och en American Bar inrättades. Utanför det gamla köket fanns en öppen skräpig taklös plats med köksträdgård som förorsakat klagomål från gästerna. Här anlades nu en trädgård, sommartid med gräsmattor, blomsterrabatter, fontäner och bersåer, vintertid en mer skogslik trädgård med enar, granar, stengrupper och grottor med elektriskt ljus. Elektriska ventilatorer installerades för att reglera temperaturen. Men trots allt måste Grand Hotells verksamhet och intäkter öka ännu mer. Nordväst om hotellet låg ett gammalt stall som tillhört hovstaten. Tomten var attraktiv och efter långa och segslitna förhandlingar lyckades Grand Hotells styrelse få i stånd ett avtal så att man kunde expandera. Bygget av Grand Hotell Royal startade Idén att anlägga en riktig vinterträdgård hade Wilhelmina fått flera år tidigare på Grand Hotell i Paris. Hon hade bevistat en stor fest och upplevt hur hotellets överbyggda innergård förvandlats till en ståtlig borgträdgård med palmer, träd, blomstergrupper, gräsmattor och statyer. Nu skulle idén förverkligas. Men bygget försenades och blev mer än dubbelt så dyrt som beräknats, 2,5 miljoner en svindlande summa. I januari 1909 öppnade hotellet i en olycklig tid - stortrejken som förlamade hela landet hade just brutit ut. Sämre timing kunde inte tänkas. Wilhelmina blev sjuk och tvingades lämna sin tjänst sålde Wilhelmina sina järnvägshotell. Då hade hon redan förvärvat en stor tomt på Lidingö och börjat bygga Foresta dit drog hon sig nu tillbaka. Men Wilhelminas saga slutade inte lyckligt. Även Foresta blev oerhört mycket dyrare än beräknat. Hon försökte göra den tilltänkta privatbostaden till restaurang med gästrum, men det bar sig inte. Världskriget och depression därpå gjorde att hon måste lämna sin älskade villa. Sina sista år levde hon i en lägenhet i Bolinderska huset tillhörande Grand Hotell. Hon avled hastigt 18 juni Det finns oerhört mycket mer att berätta om denna märkliga kvinna, men jag har valt att här koncentrera mig på hennes kärlek till blommor och trädgårdar. Wiveka Schwartz 18 19

11