SVEKET MOT GAMMELSKOGEN

Transkript

1 februari 2005 SVEKET MOT GAMMELSKOGEN Hur gammelskogarna lämnas över till skogsbolagens godtycke och skyddsvärda områden fortsätter att skövlas Det huggs som aldrig förr i de svenska skogarna. Samtidigt ökar trycket på Sveriges sista gammelskogar och andra skogsområden med höga naturvärden. Skogar som är unika och oumbärliga för Sveriges hotade djur och växter faller för yxan. Samtidigt sviker politikerna de sista gammelskogarna. Trots att det under flera år har stått klart att alla skogar med höga eller snabbt utvecklingsbara naturvärden behöver undantas från skogsbruket leder den fastlagda politiken till att dessa skogar fortfarande avverkas. Den politiska strategi som riksdagen har fastslagit medför att endast en mindre del av Sveriges gammelskogar och andra skogar med höga naturvärden får ett lagstadgat skydd. Den andra hälften hoppas politikerna att skogsägarna själva skall undanta från skogsbruket. Under våren planerar regeringen att tillsammans med samarbetspartierna lägga en proposition där bland annat skogsskyddet kommer att behandlas. Trots att det står klart att skyddet behöver utökas har regeringen sagt att den inte vill göra det. En enkät från Greenpeace till samarbetspartierna visar att miljöpartiet inte heller vill utöka skogsskyddet i den kommande propositionen. Just nu är det endast vänsterpartiet som ställer sig positivt till en utökning. För att gammelskogarna skall bevaras måste regeringen och miljöpartiet också agera och ge dem ett lagstadgat skydd. 1

2 Den politiska processen Utgångspunkten Riksdagen fattade i maj 1993 ett beslut om en ny skogspolitik som även innebar förändringar i lagstiftningen, bl.a. Skogsvårdslagen (SVL). Förarbetet gjordes av den skogspolitiska kommittén. I och med dessa förändringar jämställdes miljömålet med produktionsmålet i skogspolitiken. Detta kommer i uttryck i SVL:s portalparagraf där det tydligt anges att: Skogen och skogsmarken skall utnyttjas effektivt och ansvarsfullt så att den uthålligt ger en god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden behålls. För att uppnå detta övergripande mål ska, enligt såväl propositionen som dess förarbete, ansvaret för naturvården i skogen delas mellan stat och näring på följande sätt: Inom vardagslandskapet som är det till ytan helt dominerande bör enligt jordbruksutskottets uttalande ansvar och kostnader ligga på näringsutövaren som utnyttjar naturen i sin verksamhet. För de mest bevarandevärda objekten, som omfattar naturtyper och innehåller arter som är så känsliga att de inte tål annat än ringa grad av mänsklig påverkan, krävs ett mer eller mindre fullständigt skydd enligt naturvårdslagen. Ansvaret och kostnaderna på denna nivå ligger främst på staten. Mellan dessa två sektorer finns en gråzon där stat och näring ska samarbeta och dela på ansvaret. Den gräns där staten ska ta huvudansvaret har definierats som då pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten, det vill säga gränsen mellan äganderätt och allmänintresse. Behovet av skydd utreds Sedan riksdagen antog den nya skogspolitiken har en lång rad rapporter om behovet av ökat skydd för skogsmark publicerats. Många av dessa har tjänat som underlag till betänkandet från Miljövårdsberedningen som presenterades i juni Bland de mest betydande underlagen till beredningens betänkande nämner beredningen själv en prognos om markägarnas frivilliga avsättningar i framtiden, genomförd av Skogsstyrelsen, och en forskningsrapport om behovet av skyddad skogsmark. Beredningens arbete har legat som underlag till formuleringen av den svenska naturvårdspolitiken och har påverkat innehållet i till exempel miljöpropositionen. Frågan som alla har försökt besvara är hur stor skyddsnivå statens åtagande medför enligt riksdagens ansvarsfördelning och hur detta skydd ska genomföras. Regeringen söker utvägar, vägen mot frivillighet Behovet av skydd är väl utrett och dokumenterat. Rimligtvis borde det finnas ett gott underlag för regeringens handlande. Men som vanligt finns det ett par problem, politik och pengar. Resultaten från alla de utredningar och rapporter som föregår Miljövårdsberedningens arbete är entydiga: avsevärda arealer produktiv skogsmark måste inom kort undantas från skogsbruk, annars kan inte den biologiska mångfalden i landet räddas. I enlighet med riksdagens uttalade mening ska staten ta ansvaret och kostnaden för detta. Regeringen är väl medveten om att den nivå på skydd som krävs skulle kosta mycket pengar för staten. Att öka anslagen till denna nivå är sannolikt alltför politiskt känsligt. Att förändra äganderätten och genom lagstiftning tvinga markägare att ta en större del av ansvaret är möjligen ännu svårare. Regeringen styr Regeringen styrde därför in utredningsarbetet på en tredje väg bevarandet av den biologiska mångfalden i landet och avsättandet av stora skogsarealer ska utgöras av sådan skog som ägarna frivilligt avstår från att avverka. Om dessa skogar kan anses skyddade, minskar statens ansvar i motsvarande grad. Behovet av ekonomiska eller politiska insatser minskar. Styrningen har skett på åtminstone två ställen i processen. 2

3 Den första styrningen sker i direktiven till Miljövårdsberedningen 1. Så här skriver regeringen i kommittédirektivet till beredningen: En huvudprincip är att skydd av skogsmark med stöd av naturvårdslagen finansieras över statsbudgeten. / / Om förslag lämnas som innebär ökade ekonomiska åtaganden för staten skall förslag till finansiering lämnas. Åtgärder på skattesidan lämnas utanför uppdraget. Detta innebär i praktiken att beredningen inte kan föreslå åtgärder som skulle medföra ökade anslag. Istället tvingas beredningen trolla med knäna. I beredningens avslutande bedömningar 2 konstateras syrligt: Enligt våra direktiv är grundprincipen att finansieringen av reservat skall ske över statsbudgeten. Detta innebär ett mycket besvärligt läge genom att behovet av medel för skydd sammanfaller med en situation då ett flertal utgiftsområden i statsbudgeten kraftigt skurits ned och behov av förhöjda anslag påtalas från ett flertal samhällssektorer. Förslag om införande av naturvårdsavgifter har framförts vid ett flertal tillfällen, /../ Vi har dock konstaterat att regeringen för närvarande inte anser att en naturvårdsavgift är aktuell. Dessutom skall vi enligt våra direktiv inte lägga förslag inom skatteområdet. En slutsats av ovanstående bedömningar är att finansieringen av naturreservat och biotopskydd till största delen måste ske genom det ordinarie budgetarbetet och att en höjning av anslagsnivån endast kan ske genom en politisk prioritering. Det är oklart hur mycket dessa inskränkningar har påverkat beredningens betänkande, men sannolikt har det styrt arbetet i mindre eller större omfattning. 1 Kommittédirektiv 21 december 1995, Jo 1968:A samt 1995:167 2 Miljövårdsberedningen, SOU 1997:97. Kap 8, sid Ett faktum är att Miljövårdsberedningen konstaterat att behovet av skydd sannolikt rör sig om tio procent av den produktiva skogsarealen nedanför fjällen (en ökning med ha från 1997 års skyddsnivå) men att man inte föreslår åtgärder för mer än knappt hälften av denna areal ( ha). Återstoden skjuter man på framtiden. Ett annat faktum som tyder på att beredningen styrts hårt av regeringens begränsningar, är att merparten av de hektar som beredningen lämnat åtgärdsförslag till ska utgöras av sådan skog som ägarna själva undantar från avverkning ( hektar). Det innebär att de skyddsvärda naturskogsmiljöerna inte skyddas med miljövårdsberedningens förslag. Avverkningshotet består. Av de 1,8 miljoner hektar skog som behöver skydd, föreslog Miljövårdsberedningen skydd för endast hektar. Staten skulle bara ansvara och bära kostnaderna för 15 procent av det identifierade skyddsbehovet. Det var detta underlag som överlämnades till regeringen De nationella miljömålen Under våren 1999 beslutade riksdagen om 15 så kallade miljömål. Skogsbruket och bevarandet av den biologiska mångfalden i skogen berörs framför allt av miljömålet Levande skogar. Där anges att: Skogen och skogsmarkens värde för biologisk produktion skall skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras samt kulturmiljövärden och sociala värden värnas. Miljömålskommittén som regeringen tillsatte under våren 1998 förslog flera kompletterande preciseringar av miljömålet (se ruta). Miljömålskommittén huvudsakliga uppgift var att föreslå etappmål inom de 15 miljökvalitetsmålen med de föreliggande underlagen som stöd. Regeringen begränsar dock i miljömålspropositionen (1997/98:145) möjligheterna för utredningen att se på underlaget med nya ögon. Det sker framför allt genom att regeringen i propositionen bedömer att miljövårdsberedningens förslag - att staten 3

4 Miljömålet innebär: Skogsmarkens naturgivna produktionsförmåga bevaras. Skogsekosystemens naturliga funktioner och processer upprätthålls. Inhemska växt - och djurarter fortlever under naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd. Hotade arter och naturtyper skyddas. Främmande arter och genetiskt modifierade organismer som kan hota den biologiska mångfalden introduceras inte. Kulturminnen och kulturmiljöer värnas. Skogens betydelse för naturupplevelser samt friluftsliv tas tillvara. Tillförda efter miljömålskommitténs förslag: Naturlig föryngring används på för metoden lämpliga marker. Skogarnas naturliga hydrologi värnas. Brändernas påverkan på skogarna bibehålls. Hotade arter har möjlighet att sprida sig till nya lokaler inom sina naturliga utbredningsområden så att livskraftiga population säkras. Skötselkrävande skogar med höga naturoch kulturmiljövärden vårdas så att värden bevaras och förstärks. Skogar med hög grad av olikåldrighet och stor variation i trädslagssammansättning värnas skall skydda endast hektar skogsmark - bör gälla i det fortsatta arbetet. Miljömålskommittén bedömer att hektar skyddsvärd skogsmark skall undantas från skogsproduktion nedanför gränsen för fjällnära skog till Staten föreslås skydda hektar av de föreslagna hektaren skogsmark, medan skogsägarna frivilligt bör undanta den resterande delen. Behovet av att restaurera nästan en miljon hektar skogsmark skjuts på framtiden. Anledningen till att skyddet prioriteras är helt enkelt att miljömålskommittén annars är rädd för att den skyddsvärda skogen avverkas och försvinner. (SOU 2000:52) Efter att miljömålskommittén presenterade sitt betänkande återkom regeringen till riksdagen i propositionen Svenska miljömål delmål och åtgärdsstrategier (prop. 2000/01:130). I propositionen lägger regeringen förslag på åtta delmål till miljökvalitetsmålet Levande skogar, varav det som berör skydd av skogsmark lyder: Ytterligare ha skyddsvärd skogsmark skall undantas från skogsproduktion till år Förslaget grundar sig på de föregående utredningarna och förslagen. Regeringen menar att de föreslagna delmålen skall nås inom en generation och att det nu finns resurser som möjliggör bevarandet av landets urskogar och urskogsliknande naturskogar. Regeringen föreslår i propositionen att ansvaret för hur ytterligare hektar skyddsvärd skogsmark skall undantas från skogsproduktion till år 2010 fördelas på följande sätt: Staten tar ansvar för hektar. Det sker genom att hektar avsätts som naturreservat, hektar som biotopskyddsområden och hektar skyddas genom naturvårdsavtal. De resterande hektaren hoppas regeringen att skogsägarna själva undantar från skogsproduktion. Regeringens förslag innebär ett utökat statligt ansvar för den skyddsvärda skogsmarken. Man menar att trots den positiva utvecklingen, där skogsägare tar ett större miljöansvar, så kan det inte uteslutas att värdefulla skogsmiljöer fortsätter att utarmas och på sikt försvinner. Därför anser regeringen att fortsatta satsningar på långsiktigt skydd av skogsmark är nödvändiga. Om satsningarna inte sker riskerar urskogar och produktiva representativa skogar med höga biologiska 4

5 värden att förstöras. Regeringen utlovar också en avstämning efter fem år för att utvärdera måluppfyllelsen. Trots att regeringen utökat den areal skogsmark som ska få ett lagstadgat skydd senast år 2010 skjuts det stora restaureringsbehovet fortfarande på framtiden. Av den mark på 1,8 miljoner hektar som enligt Miljövårdsberedningen forskningsunderlag behöver skyddas på lång sikt tar staten endast ansvar för 22 procent. Av det kortsiktiga skyddsbehovet får mindre än hälften ett lagstadgat skydd. (se figur 1) Omfattas av åtgärdsförslag: Lagstadgat skydd: Uppskattat skyddsbehov: hektar Markägarnas ansvar: Skjuts på framtiden: Figur 1 Så här har regeringen skalat ner skyddsbehovet från närmare två miljoner hektar till Hälften av skyddsbehovet skjuts på framtiden och av återstoden överlåts mer än 50 procent till markägarna. Kvar blir hektar som staten ska ta ansvar för att skydda. Tillståndet i skogen Hotad mångfald Sverige har cirka djur och växter och andra organismer som är beroende av skogen. Av dessa är idag 2100 arter hotade. En av de främsta orsakerna är att det råder brist på många av de livsmiljöer som dessa arter är beroende av. Dagens skogsbruk påverkar miljöerna på flera sätt. Dels eliminerar det svenska skogsbruket naturliga störningar och begränsar därmed uppkomsten av en viss livsmiljö, som till exempel brandfält, dels förstörs existerande miljöer genom avverkning. Många arter är beroende av faktorer som död ved, grova gamla träd och ett stort inslag av löv, vilka det ofta råder brist på inom det moderna skogsbruket. Stora sammanhängande områden Att vandra i en skog en hel dag utan att se ett enda hygge är en lyx som i Sverige är få människor förunnat. Vad som är en ovärderlig upplevelse för oss människor, är för djur och växter ofta en livsnödvändighet. Stora områden ger utrymme för naturliga störningar som brand och torka samtidigt som variationen i livsmiljöerna ökar, vilket ger fler arter möjlighet att existera. Substratmängden, till exempel död ved i olika nedbrytningsgrader, ökar också. Eftersom en arts populations storlek är betingat av tillgången på livsmiljön så minskar även utdöenderisken i ett specifikt område om ytan är större. På samma gång ger en större yta mindre kanteffekter vilket minskar områdets beroende av omgivningarna. Ett annat argument för stora skogsreservat är att det inte bara är arter som sådana som man vill bevara utan också djuren och växterna i ett naturligt samspel. Skogen behöver skyddas Hur mycket skog som måste undantas från industriellt skogsbruk för att bevara den biologiska mångfalden i Sverige är osäkert. Men ett flertal studier visar att när endast procent av den ursprungliga livsmiljön återstår, minskar en arts chans till överlevnad drastiskt. Miljövårdsberedningen har bedömt att minst 10 procent av den produktiva skogsmarken nedanför gränsen för fjällnära skog behöver skyddas för att den biologiska mångfalden skall bevaras i Sverige. Så mycket skog med höga naturvärden finns inte idag, utan stora arealer skog måste därför restaureras. 5

6 Problem med frivilligheten Idag har skogsägarna avsatt mer än miljömålets hektar och många skogsägare har gjort ett viktigt arbete för att förbättra miljöhänsynen inom skogsbruket. Trots att skogsägarna under senare år har avsatt betydande arealer skogsmark kommer det ändå gång på gång uppgifter om att gammelskog eller andra skogar med höga naturvärden avverkas. Dessa uppgifter avfärdas ofta som engångsföreteelser. Men undersökningar och utvärderingar (se nedan) visar tvärt om att det är ett vanligt förekommande problem och att konsekvenserna är allvarliga. Det betyder att regeringens strategi, där skogsägarna spelar en avgörande roll för att frivilligt undanta de sista skogarna med höga och snabbt utvecklingsbara naturvärden, inte har avsedd effekt och målet att bevara den biologiska mångfalden riskeras. Skogsvårdorganisationens utvärdering av skogspolitikens effekter (SUS 2001) Utvärderingen av skogspolitiken som genomfördes av Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket 2001 visar att det finns frågetecken runt både kvaliteten och långsiktigheten i de frivilliga avsättningarna. Totalt uppskattar utvärderingen att endast en fjärdedel av de frivilliga avsättningarna består av nyckelbiotoper. Andelen avsatt skog med naturvärden skiljer sig mellan olika skogsägarkategorier och även mellan olika skogsbolag. På vissa stora skogsbolags ägor har idag nästan hälften av avsättningarna inga naturvärden alls. Vidare visar en uppföljning av småskogsbrukets avsättningar att 15 procent av avsättningarna hade påverkats negativt av till exempel avverkning och dikning mellan Risken att de frivilligt avsatta skogarna förstördes bedömdes vara extra stor vid ett ägarbyte. Det finns också stora brister i uppföljningen av de frivilliga avsättningarna. Bland annat så baserar sig granskningen av skogsbolagens avsättningar i SUS 2001 endast på enkäter inga fältkontroller har genomförts. Granskningar genomförda av Greenpeace Under sommaren och hösten 2003 granskade Greenpeace, hur omfattande avverkningen av skogar med höga naturvärden är. Studien Tiden rinner skogen försvinner undersöker i vilken utsträckning skogar med höga naturvärden i Umeå kommun har drabbats av avverkningar. Studien visar att sedan en kommunal inventering 1992 kartlade skogarna med höga naturvärden, totalt 83 stycken, har över 50 procent påverkats av avverkningar. Den visar också att i den högsta naturvärdesklassen har åtta av tio skogar påverkats av avverkningar. När Greenpeace-studien genomfördes hösten 2003 låg det dessutom 26 aktuella avverkningsanmälningar i de utpekade skogarna. Avverkningarna fortsätter med andra ord i högsta grad även idag. En annan studie genomfördes av Greenpeace i samarbete med Fältbiologerna under sommaren Resultatet visar att 15 procent av de områden som under ett års tid anmäldes för avverkning av dåvarande skogsbolaget Stora Enso, i Torsby distrikt i Värmland, innehöll gammelskog. Det finns tyvärr ingen anledning att tro att det ser bättre ut i andra delar av landet. Regelverk och praxis för långsiktigt skydd av skogsmark 3 I redovisningen av regeringens uppdrag till Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen att redovisa regelverk och praxis vid bildandet av naturreservat, biotopskydd och naturvårdsavtal framkommer vilka problem som hindrar Länsstyrelserna vid reservatsbildning. Länsstyrelserna anser bland annat att det mest begränsande i arbetet med skogsskyddet är otillräckliga resurser för markåtkomst, begränsade personella resurser och brist på bytesmark. Vidare uppskattar Skogsvårdsstyrelsen att av de biologiskt värdefulla skogarnas så kallade värdekärnor som anmäls för avverkning så avverkas mer än var tionde skog. Även i områden där Länsstyrelsen 3 Regelverk och praxis för långsiktigt skydd av skogsmark, Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket, december

7 planerar att införa naturreservat avverkas skog. Länsstyrelserna uppskattar att fem procent av avverkningsanmälningarna i dessa skogar genomförs. I områdena där Länsstyrelsen från början inte känner till skogens naturvärden ökar självklart risken för avverkning markant. Länsstyrelserna uppskattar att av de skogar där avverkningsanmälan sker i en skog där värdekärnan inte från början är känd för länsstyrelsen genomförs avverkningen i 20 procent av fallen. Många avverkningar i skogar med höga naturvärden kommer dessutom aldrig till Länsstyrelsens kännedom och mörkertalet kan antas vara stort. Skyddsvärda statliga skogar och urskogsartade skogar I syfte att få bättre överblick över det statliga skogsinnehavet gav regeringen i juni 2002 Naturvårdsverket i uppdrag att naturvärdesbedöma all statlig skogsmark. Inventeringsresultatet visar att de frivilliga avsättningarna inte klarar av att bevara statens skyddsvärda skogsmark. I slutet av februari publicerade Naturvårdsverket resultatet av inventeringen. Rapporten pekar ut 885 områden, totalt hektar, med statlig skog som innehåller höga naturvärden. Inventeringarna har gjorts av länsstyrelserna runt om i landet. De visar att det finns större arealer skogar med höga naturvärden än man tidigare känt till. Inventeringen visar också att skogsbolagen själva planerar att avverka i en stor del av sina skogar med höga naturvärden. I nästan hälften, eller i 45 procent av områdena som länsstyrelserna hade klassat som värdekärna inom de skyddsvärda skogarna, ansåg de statliga skogsförvaltarna att det var fritt fram att avverka. Att lämna över ansvaret för en stor del av skogarna med höga naturvärden till skogsägarna innebär att en stor del av dem kommer att avverkas och fragmenteras. Greenpeace har också granskat hur många avverkningsanmälningar och ansökningar som de statliga skogsförvaltarna har lämnat in under själva inventeringens gång och efter att resultatet publicerades. Trots att både Fastighetsverket och Sveaskog lovade att inte avverka i de utpekade skogarna under inventeringen lämnade de två skogsförvaltarna in flera avverkningsanmälningar och ansökningar till Skogsvårdsstyrelsen under perioden. Efter att resultatet av inventeringen publicerades har de också fortsatt att lämna in avverkningsanmälningar och ansökningar i de utpekade skogarna. Fastighetsverket har också avverkat i flera av skogarna. Nu senast i skogen Mattareälven-Båldakatj i Arjeplog. Behoven Inventeringar Eftersom det svenska skogslandskapet är väldigt fragmenterat så krävs det mycket kunskap och resurser för att hitta och identifiera de få gammelskogar och andra skogsområden med höga naturvärden som finns kvar. Trots en ökad kunskap hos både länsstyrelserna, skogsvårdsstyrelserna och de enskilda skogsbolagen behövs mer forskning på området. Den nyckelbiotopsinventering som genomfördes av skogsvårdsstyrelsen under 1990 talet missade enligt en egen kontrollinventering cirka 80 av landskapets nyckelbiotoper. Idag inventerar, till största delen, de stora skogsbolagen sin egen mark. Länsstyrelsernas inventering av den statliga skogsmarken som presenterades i februari 2004 visade dock på behovet att myndigheterna genomför storskaliga inventeringar även på deras mark. Varför ska skog skyddas? Bakgrunden till Miljövårdsberedningens betänkande är att den biologiska mångfalden i Sverige är allvarligt hotad av det intensiva skogsbruk som har bedrivits under en längre tid. De naturligt förekommande arterna i Sverige är anpassade till de olika livsmiljöer som fram till 1800-talets börjans fanns i Sverige. Sedan dess har skogslandskapet genomgått så stora och snabba förändringar att landets djur och växter inte kunnat anpassa sig. Särskilt genom det intensiva skogsbruket har livsmiljöerna för många arter minskat kraftig och passerat gränsen för arternas möjlighet att överleva. De har inte längre 7

8 någonstans att äta, bo och fortplanta sig. De långsiktiga konsekvenserna av detta är svåröverskådliga men redan i dag anses över 2100 arter vara hotade. Vad behöver skyddas? Idag är ytterst lite skog skyddad genom lagstiftning. Nedanför gränsen för fjällnära skog är cirka en procent av den produktiva skogsmarken skyddad. I en detaljerad analys i slutet av 1997 på beställning av Miljövårdsberedningen (SOU 1997:98) gjordes en bristanalys i syfte att se hur stor del av skogen som behöver skyddas för att bevara den biologiska mångfalden. För att säkra överlevnaden hos en viss art måste man säkra en viss mängd av dess livsmiljö. Ett minikrav utifrån dagens kunskapsläge bör enligt forskarunderlaget vara att 20 procent av den naturliga livsmiljön ska bevaras för alla i Sverige levande arter. Det bristfälliga kunskapsläget och försiktighetsprincipen talar dock för att kravet på sikt kan komma att sättas betydligt högre. Utifrån detta tröskelvärde studeras sedan de hotade arternas livsvillkor det vill säga vilken livsmiljö de är beroende av. Därpå görs en bristanalys. I analysen uppskattas den tidigare naturliga förekomsten av den aktuella livsmiljön, och denna jämförs med dagens förekomst. Om den idag förekommande mängden överstiger 20 procent av den naturliga anses inget omedelbart åtgärdsbehov föreligga. Om andelen understiger 20 procent finns däremot en brist ett behov av att skydda det som finns kvar och återskapa mer livsmiljö. Vid beräkningarna tas hänsyn till den del av behovet (exempelvis en viss åldersklass) som finns i produktionsskogarna. Därför blir skyddsbehovet inte detsamma som tröskelvärdet. Målsättningen I forskningsunderlaget 4 till Miljövårdsberedningens betänkande görs en omfattande genomgång av vilka livsmiljöer 4 Angelstam & Andersson 1997, bilaga 4 i SOU 1997:98, s som har utarmats så mycket att de behöver skyddas eller återskapas. Författarna summerar skyddsbehovet så här: Sammanfattningsvis har vi bedömt att för att bevara biologisk mångfald i skogssystemet finns ett långsiktigt behov av att skydda 9-16 procent av skogsmarken beroende på landsdel. Tidshorisonten på detta bedömer vi vara cirka 40 år. / / Det långsiktiga behovet av skyddad skog delas sedan upp i restaureringsbehov och i skog som behöver skyddas på kort sikt. Restaureringsbehovet är den del av det långsiktiga behovet som inte existerar i sinnevärlden och som kräver återskapande av naturkvaliteter. /.../ Målet på kort sikt är den del av det långsiktiga målet som finns idag, enligt våra skattningar. Detta är alltså de arealer som hyser eller bedöms inom kort tid kunna hysa naturvärden av avgörande betydelse för den biologiska mångfalden. Det kortsiktiga målet bedömer vi bör ha nåtts om år och uppgår totalt till 4,9 procent av skogsmarksarealen nedan fjällnära gränsen. Denna areal minskas i forskningsunderlaget med de 0,8 procent av skogsarealen som 1997 var skyddad nedanför den fjällnära gränsen. De återstående naturskogsmiljöer som då behövde skydd omgående motsvarar 4,1-4,2 procent av skogsarealen. Principen kan också beskrivas så, att hela skyddsbehovet på 9-16 procent borde uppfyllas på en gång men eftersom det inte finns så mycket skogar kvar med dessa värden måste vi skydda det som finns (4,2 procent) och sedan skapa mer. Skyddsvärda skogstyper Förenklat kan man säga att merparten av de idag hotade arterna är beroende av faktorer som i första hand återfanns i äldre naturliga skogsbestånd som fått utvecklas fritt. Dessa arealer utgörs av gamla skogar av alla skogstyper och lövrika utvecklingsstadier i vissa 5. 5 Miljövårdsberedningen SOU 1997:98, 7,2 8

9 Exempel på faktorer som är livsviktiga för många hotade arter, men som inte tillfredsställs i det moderna skogsbruket är gamla levande och döda träd, sumpmarker, artvariation, bränder, åldersspridning, med mera. Eftersom de skogsmiljöer där sådana faktorer återfinns är få, små och minskar snabbt, är det primärt dessa skogsmiljöer som bör skyddas. Vidare behövs stora arealer skogsmarker som tidigare betades eller användes på andra sätt inom jordbruket, och på detta sätt skapade unika förutsättningar för vissa arter. I beredningens forskningsunderlag anges följande behov för olika skogstyper: Skogstyp areal, ha Boreal succession (gammelskog + lövbrännor) Boreal sumpskog Brandpräglad tallskog Nemoral successionsskog Nemoral sumpskog Ekskog Bokskog Topografiskt betingad skog Kalkbarrskog Ask- och almskog Gråalskog Sandbarrskog Trädbevuxen betesmark Summa För att klara målet att bevara den biologiska mångfalden i Sveriges skogar, krävs att drygt 2,2 miljoner hektar produktiv skogsmark nedanför fjällen undantas från det ordinarie skogsbruket och istället tillåts att utvecklas fritt, eller sköts på ett sätt som gynnar hotade arter. Akut skyddsbehov I sitt forskningsunderlag har även författarna gjort en precisering av vilka befintliga skogsmiljöer som bör skyddas, alltså hur det akuta skyddsbehovet fördelar sig mellan olika skogstyper: Skogstyp areal, ha Boreal succession (gammelskog + lövbrännor) Boreal sumpskog Brandpräglad tallskog Nemoral successionsskog Nemoral sumpskog Ekskog Bokskog Topografiskt betingad skog Kalkbarrskog Ask- och almskog Gråalskog 500 Sandbarrskog 500 Trädbevuxen betesmark Summa Avgår skyddat enligt NVL Totalt befintlig skog som behöver akut skydd Det kortsiktiga akuta skyddsbehovet motsvarar den areal skog som uppskattades ha höga eller snabbt utvecklingsbara naturvärden när studien genomfördes. Behov av restaurering Utöver vad som behöver skyddas på kort sikt, finns ett behov av att restaurera en stor del skog för att nå det övergripande målet. Till de skogsmiljöer som behöver återskapas hör: Av dessa 2,2 miljoner hektar utgörs drygt hektar av trädbevuxen betesmark som på sikt antas få skydd genom jordbrukspolitiska åtgärder. Vidare minskas siffran ytterligare med hektar som redan var skyddade Summa behov, hektar Avgår trädbevuxen betesmark Avgår skyddat enligt NVL Återstår att skydda

10 Skogstyp areal, ha Boreal succession (gammelskog + lövbrännor) Boreal sumpskog Brandpräglad tallskog Nemoral successionsskog Nemoral sumpskog Ekskog Bokskog Topografiskt betingad skog Kalkbarrskog Ask- och almskog Gråalskog Sandbarrskog Summa Den fjällnära skogen Den skyddade arealen produktiv skogsmark ovanför gränsen för fjällnära skog uppgår till cirka hektar vilket är 43 procent av skogsmarken i dessa områden. Den fjällnära skogen ingår inte i underlaget för beräkningarna av delmålet i miljökvalitetsmålet Levande skogar. Däremot har nya inventeringar som länsstyrelsen genomfört på uppdrag av regeringen på statens mark visat att det finns stora arealer gammelskog inom den fjällnära gränsen som är beroende av skydd. Län areal, ha Dalarnas Jämtland Västerbotten Norrbotten Summa Naturvårdsverket menar att dessa områdens framtid måste avgöras med ledning av de speciella förhållanden som råder här och mot bakgrund av: den nya helhetsbild över värdefulla fjällnära skogar inom det statliga innehavet som kommit fram genom regeringsuppdraget ett nationellt och internationellt ansvar att bevara Västeuropas största i huvudsak naturliga skogsekosystem den generella betydelsen av bevarandet av urskogsartade skogar i landet som också är ett viktigt motiv för uppdraget övriga skyddsintressen som berörs, främst knutet till rennäring, friluftsliv och turism 6 Naturvårdsverket menar att avverkningar inom de utpekade områdena inte är acceptabla ur natursynpunkt och anser att det mest gynnsamma är om skogsområdena skyddas formellt i form av naturreservat. Miljömålspropositionen En möjlighet att skydda gammelskogen Regeringen har ålagt miljömålsrådet att vart fjärde år utvärdera Sveriges miljömål, däribland målet som berör den biologiska mångfalden inom skogen, Levande skogar. Översikten av miljömålen är just nu i full gång inom regeringskansliet. Regeringen har aviserat att en proposition i frågan skall läggas under våren Vad tycker regeringen och samarbetspartierna? I regeringens arbete att ta fram propositionen förs diskussioner med miljöpartiet och vänsterpartiet och tanken är att propositionen skall läggas fram i samförstånd med samarbetspartierna. Regeringen har tidigare sagt att den inte vill höja skogsskyddet. I en enkät från Greenpeace till samarbetspartierna tar miljöpartiet samma linje och säger nej till att mer skogar ska få ett lagstadgat skydd i vårens proposition. Vänsterpartiet vill däremot öka skogsskyddet men vill dock inte säga med hur mycket. Dagens delmål klarar inte av att skydda gammelskogen 6 Skyddsvärda statliga skogar och urskogsartade skogar, rapport 5339, januari 2004, Naturvårdsverket, s. S.l42 10

11 Inventeringen av den statliga skogen visar att delmålet inte är tillräckligt för att bevara skogarna med höga naturvärden och att en höjning är befogad. En jämförelse med skyddsbehovet visar att områdena är viktiga för att bevara biologisk mångfald. Om alla områdena skyddades skulle det fortfarande finnas en stor brist på skyddade skogar med höga naturvärden. Avverkning i områdena motarbetar därmed målet om att bevara den biologiska mångfalden. Trots det agerar regeringen i motsatt riktning. Under ett möte mellan skogsminister Ulrica Messing, miljöminister Lena Sommestad, finansminister Bosse Ringholm och näringsminister Leif Pagrotsky i mars 2004, beslutade ministrarna att de inte tänkte vidta åtgärder för att stoppa eventuella fortsatta avverkningar i de skyddsvärda statliga skogarna. Istället kommer Naturvårdsverket tillsammans med Fastighetsverket och Sveaskog, på uppmaning av regeringen, att besluta om vilka biologiskt värdefulla skogar som kan avverkas. Vad som måste göras Vägen som regeringen och samarbetspartierna tidigare har slagit in på fungerar inte. Trots stora frivilliga avsättningar fortsätter avverkningen av gammelskogen och andra skogar med höga naturvärden. För att den skyddsvärda skogen på statens mark och andra skogar med höga naturvärden inte skall avverkas måste den skyddas. Delmålet bör därför korrigeras så att arealen som får ett lagstadgat skydd ökas med arealen skyddsvärd skog på statens mark nedanför den fjällnära gränsen, det vill säga cirka hektar plus den areal som har funnits ha höga naturvärden i de kompletterande inventeringar som länsstyrelsen har genomfört på statens mark under I arealen ingår en del fjällnära skog som ligger som enklaver öster om den heldragna gränsen för fjällnära skog. Att skydda den statliga gammelskogen föranleder inte, om regeringen och riksdagen vill, några kostnader för intrångsbegränsning eller markinköp eftersom staten redan äger marken. Samtidigt bör en nationell storskalig inventering, liknande den som gjorts på statens mark, genomföras på privat- och bolagsägd skogsmark av länsstyrelserna i syfte att finna alla skogar med höga naturvärden. Därefter bör delmålet korrigeras så att alla skogar med höga eller snabbt utvecklingsbara naturvärden får ett lagstadgat skydd. Dessutom bör den fjällnära skog som pekats ut av länsstyrelserna som skyddsvärd på statens mark skyddas som naturreservat och på så sätt få ett långsiktigt skydd. Detta bör också behandlas i den kommande miljömålspropositionen. Skyddsbehov av den produktiva skogsmarken (SOU 1997:98) och andel idag skyddad skogsmark nedanför den fjällnära gränsen (Rapport 5339, Naturvårdsverket) Långt behov (ha) Redan skyddat De utvalda områdenas areal produktiv skogsmark (ha) Kvarvarande brist Region Region Region Region Summa Region 1 alpin/subalpin, d v s väster om den heldragna gränsen för fjällnära skog Region 2 nordlig och mellanboreal zon, d v s övriga delar av Västerbotten och Norrbottens län Region 3 mellan och sydlig v s Kronobergs, Västra Götalands, Jönköpings, Kalmar, Östergötlands, Gotlands, Södermanlands, Stockholms, Västmanlands och Örebro län Region 5 nemoral zon, d v s Skåne, Blekinge och Hallands län 11

12 Greenpeace krav Greenpeace kräver att Sverige lever upp till sitt löfte att bevara den biologiska mångfalden genom: Att regeringen och samarbetspartierna ser till att alla skogar med höga naturvärden får ett lagstadgat skydd. I ett första steg bör regeringen lägga förslag till riksdagen om ett lagstadgat skydd för alla skogar med höga naturvärden. Att de skogar som redan identifierats ha höga naturvärden genast får ett skydd genom lagstiftning. Att en inventering genomförs i syfte att hitta och avgränsa skogar med höga naturvärden på hela den svenska skogsmarken. Vill du veta mer? Greenpeace har gjort två rapporter, varav en tillsammans med Fältbiologerna, där avverkningen av skogar med höga naturvärden granskas. Greenpeace har även genomfört flera granskningar över de statliga skogsförvaltarnas avverkningsplaner i skogar med höga naturvärden. Rapporterna kan beställas per telefon eller hämtas från hemsidan. Box 151, Stockholm Greenpeace märker ut den avverkningshotad gammelskogen i Snöberget, Luleå kommun, under senhösten