röst i upprättelsens tider

Transkript

1 Nr 4 En röst i upprättelsens tider Utgiven av rådet för främjande av svensk messiasrörelse Nr 4 Årgång 1 19 augusti Elul 5772 Ansvarig utgivare Johan Bladh johan.bladh@messiasbladet.se Rättfärdighet Psalm 119:5 (SFB) O, att mina vägar vore rätta, så att jag höll dina stadgar! Vers 7: Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta, när jag lär känna dina rättfärdiga domslut. Vers 40: Jag längtar efter dina befallningar, håll mig vid liv genom din rättfärdighet. Så följer verser om den Eviges rättfärdighet, och om längtan efter att hålla hans bud och stadgar, i hela psalmen. Av denna psalm, liksom genom hela bibeln kan vi förstå och inse att den Evige är rättfärdig. När man då älskar och fruktar honom och lär känna hans rättfärdighet och hans barmhärtighet, vill man som psalmisten även längta efter att få hålla hans bud. Vad är då rättfärdighet? Ordet rättfärdig är förklarat i en svensk ordbok med: som lever ett gott och moraliskt liv och därmed är fri från synd (mest ett religiöst uttryck), eller: som är moraliskt riktigt grundad. Vi kan förstå att det handlar om att följa en livsstil, som bygger på uppsatta regler och bud. Följer vi vägen fungerar vårt liv, följer vi inte reglerna uppstår konsekvenser. Det hebreiska ordet för rättfärdig är tsadik, vilket inte innebär att man är fri från synd eller är fullkomlig. Man kan alltså vara rättfärdig även om man inte är fullkomlig, utan har gjort sig skyldig till synd, som är brott mot lagen. Jag vill ta Noa som exempel. I 1 Mos. 6:9 står det: Detta är Noas fortsatta historia. Noa var en rättfärdig man och fullkomlig bland sina samtida. Han vandrade med Gud. Noa hade beslutat att vandra med Elohim. Vad bestod då Noas rättfärdighet i? Varifrån hade han fått kännedom om den Eviges vilja med människans vandring på jorden? Detta är några frågor som jag vill spekulera omkring utifrån min kunskap om den Evige, hämtat från bibelns ord, predikningar och från undervisning jag har fått. MessiasBladet nr 4 Innehåll: Ledare s.1 Vägen s.2 Reportage s.6 Kost & Hälsa s.7 Betraktelse s.8 Bön på sabbaten s.9 Hebreiska ord s.10 Videoklippet s.10 Vittnesbörd s.11 Månadens kod s.12 Juridik s.13 Först frågar jag mig, varifrån hade han fått kännedom om den Eviges vilja? Om vi ser tillbaka på när Adam skapades, kan man tänka sig att den fullkomliga varelsen levererades till jorden med en instruktionsbok. Det är ju så det är, när man erhåller en komplicerad produkt. Man får en instruktionshandling medsänd. Bättre är väl att säga, att när Adam skapades så fick han en vägbeskrivning. Denna vägbeskrivning vill jag tro var komplett. Hela lagen fanns där, men allt var inte aktuellt just då. Vissa delar skulle få sin verkan när den Evige upprättade förbunden med människor i olika situationer. Ett förbund var Noaförbundet, som fortfarande gäller, ett annat var förbundet med Israels folk, och ytterligare ett var det förnyade förbundet i Jeshua Messias. Vad bestod Noas rättfärdighet i? Det finns vissa rabbiner som säger att det inte var samma höga 1

2 rättfärdighetskrav då, som det blev senare. Man kan ju förstå att det finns olika rättfärdighetskrav beroende på tid, kunskap, och ställning inför den Evige. Jeshua kräver mer av sina lärjungar än vad Torán kräver av folket. Den Eviges rättfärdighet är inte densamma som människans rättfärdighet, den är oföränderlig, men han är även barmhärtig när vi ödmjukar oss. Om vi följer släktleden fram till Noa i Torán kan vi tänka oss att de som nämns är rättfärdiga människor. Det fanns säkert många människor som var rättfärdiga, men när floden kom fanns det bara en som var fullkomlig i sin samtid. Hans närmaste var säkert rättfärdiga människor. Sem var troligen en av dem som undervisade i gudsfruktan och rättfärdighet för många människor, efter floden, fram till Abrahams och Isaks tid. Noas rättfärdighet bestod sannolikt i att han dyrkade endast en Gud, han hädade inte, han mördade inte, han talade inte illa om människor, han spred inte falska rykten, och han sådde inte splittring bland sina medmänniskor, även om han blev hånad och föraktad. Han hade respekt för skapelsen och visste vilka djur som var rena. Han var helt trogen sin hustru och familj. Han fostrade sina barn i gudfruktigt leverne. Troligen gav han full lön till sina arbetare, när han behövde hjälp att bygga arken. Han undanhöll förmodligen ingen skatt till skatteverket och lurade ingen människa, och gav troligtvis tionde. Han frambar även offergåvor till den Evige. Ja allt det som en rättfärdig man bör göra. Att ta Noa som förebild i att utöva rättfärdighet, är väl något som vi alla, som vill leva ett rättfärdigt och gudfruktigt liv skall kunna göra. Han var ju så rättfärdig i sin samtid, att den Evige kunde ge honom en belöning som ingen annan har fått, nämligen att överleva den mest fruktansvärda katastrof som någonsin har skett på jorden, och som aldrig kommer att inträffa igen. Jag vill gärna bekänna mig till Noas rättfärdighet. Jag bekänner mig gärna till Noaförbundet, och vill betrakta allt förlöjligande av Noa och hans rättfärdighet som en av de sämsta egenskaper en människa kan ha. Ytterligare en rättfärdighetsgärning Noa utförde, kan man förmoda, var att upprätthålla och fira sabbatsdagen. Om sabbatsdagen gavs till Adam, är det troligt att de gudfruktiga människorna fram till Noas tid respekterade sabbaten som en vilodag, och att även Noa och hans familj då följde den seden. Min tro är att den Evige instiftade sabbaten när han hade skapat himmel och jord. Denna tro grundar sig på att den Evige uttrycker klart och tydligt att på den sjunde dagen, efter arbetet, vilade han. Den Evige behöver naturligtvis inte vila, men människan behöver vila. Han gav människan en fingervisning. Du, människa, behöver vila efter ditt arbete. Eftersom du är helt upptagen med att arbeta och sträva, och därmed inte tänker så mycket på mig, vill jag att du stannar upp och är tillsammans med mig, för jag längtar efter att få vara tillsammans med dig. Inom Noaförbundet finns det sju grundlagar, men det betyder inte att de är de enda lagarna som Noa, och alla andra människor, skall följa för att leva ett rättfärdigt och gudfruktigt liv. Till exempel; att vila på sabbaten är en viktig del av ett sunt och gudfruktigt liv, en annan är förordningen att hedra sina föräldrar. Psalm 119: HERRE, mitt rop kommer inför dig, ge mig förstånd enligt ditt ord. Min bön kommer inför ditt ansikte, rädda mig enligt ditt tal. Mina läppar flödar över av lov, ty du lär mig dina stadgar. Min tunga prisar ditt ord, ty alla dina bud är rättfärdiga. Nästa månad kommer jag att fortsätta mina tankar om rättfärdighet och dom, men även om barmhärtighet. God månad! Johan johan@messiasbladet.se 2

3 Vägen Förra månaden talade vi om att vi nu lever i en tid då fler och fler icke-judar som går på Vägen får en stark längtan efter att gå upp till Sion för att lära sig Torán direkt från källan. Profeternas ord håller på att uppfyllas genom dessa som vill lära känna den Eviges vägar på ett grundligare sätt för att kunna vandra på hans stigar (Jes. 2:3; Mika 4:2). Inom denna himmelskt inspirerade rörelse finns två ytterligheter. Den ena lär att alla som tar emot Jeshua bland hedningarna måste hålla alla Toráns bud lika väl som judarna. De som förespråkar denna linje utgår från orden i Torán som säger att samma lag i hebreiskan en lag skall gälla för infödingen och för främlingen (2 Mos. 12:49; 3 Mos. 24:22; 4 Mos. 15:6, 29). En sådan tolkning leder nödvändigtvis till uppfattningen att alla som bland hedningarna får del av frälsningen, måste omskära sina män och hålla allt vad Torán förespråkar för Israels folk. Stora problem uppstår dock bl.a. med bud som gäller tempeltjänsten och andra bud som är direkt knutna till Israels land. Ett annat konfliktområde är frågan hur mycket av den muntliga torán som skall gälla och hur mycket av rabbinernas auktoritet som skall erkännas. Detta leder ofta till att de som följer denna inriktning får en karaitisk-liknande uppfattning som förkastar det rabbinska ledarskapet och den muntliga torán/traditionen, vilket i praktiken leder till att man tvingar juden att lämna mycket av sitt kulturella och andliga arv och skilja sig från troheten till sitt folk, om han skall kunna leva efter samma lag som främlingen. Den andra ytterligheten följer den mest extrema linjen hos vissa rabbiner som lär att Noas ättlingar de s.k. noakiterna enbart har sju bud att efterfölja och är därför förbjudna att uppfylla de bud som gavs till Israel på Sinai. Eftersom Israels folk är avskilt från de andra folken genom Toráns bud får inte de andra folken göra som de, för att inte sudda ut skillnaden mellan dem. Problemet med denna linje är att det är svårt att hitta stöd både i Tanach (GT) och i de Messianska Skrifterna (NT) för denna uppfattning. Mötet i Apostlagärningarna 15 presenterar en medelväg mellan dessa extrema ståndpunkter. Å ena sidan är det sant att judarna genom omskärelseförbundet och den skrivna och den muntliga Toráns givande har avskilts från andra folk till att vara annorlunda. Men samtidigt är det klart att många av de bud som gavs till Israel även är exempel för folken på hur människan kan leva på en hög andlig, moralisk och social nivå som leder till framgång i allt. Det intressanta av slutsatsen i Apostlagärningarna 15 är att Jaakov som var huvuddomaren i det messianska rådet enbart sätter en nedre gräns för vad som är nödvändigt för de hedningar som blivit trogna Israels Gud. Dörren lämnas öppen för den som vill lära sig och hålla mer ur Torán. (Apg. 15:21) Likheten mellan de fyra krav som där ställs upp och den muntliga traditionens lära om de sju buden är anmärkningsvärd. Det verkar dock som om dessa fyra inte skall ses som en ersättning för de sju buden utan snarare som en skärpning av vissa av dem. Lägg märke till att dessa fyra inte beskrivs någon gång som bud utan nödvändiga saker som de troende bland hedningarna gör väl i att hålla sig ifrån. (Apg. 15:28-29) Det faktum att bara fyra saker nämns här är inget bevis för att de sju buden inte skulle gälla. Både Paulus brev och Petrus andra brev, som speciellt riktades till de troende icke-judarna, visar klart att de sju buden är grunden för ett rättfärdigt liv bland folken. 2 Mosebok 20 talar om hur Israels folk stod vid Sinai berg och fick se och höra de tio orden basuneras ut från toppen av berget. Dessa bud gavs inte till de andra folken, utan speciellt till dem som på ett fysiskt sätt hade befriats från slaveriet i Egypten. Det första ordet lyder: Jag är den Evige, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur slavhuset. Detta tolkas av rabbi- 3

4 nerna som ett av de positiva buden av de 613, budet att tro på Guds existens, vilket naturligtvis också gäller för alla människor. Men alla människor har inte befriats från Egyptens slaveri, så vi måste dra slutsatsen att de tio orden blev givna speciellt till Israel. I 2 Mos 34:28 och 5 Mos 4:13 står det att de tio orden hör samman med förbundet. Trots att flera av dessa bud finns i Noas sju bud måste vi ställa oss frågan om verkligen alla dessa tio även gäller för dem som inte är medlemmar i Sinaiförbundets folk. Och i så fall i vilken utsträckning. Vi skall nu speciellt koncentrera oss på det fjärde ordet: Tänk på (hebreiska: kom ihåg) sabbatsdagen, så att du helgar den. Sex dagar skall du arbeta och förrätta alla dina sysslor; men den sjunde dagen är HERRENS, din Guds, sabbat; då skall du ingen syssla förrätta, ej heller din son eller din dotter, ej heller din tjänare eller din tjänarinna eller din dragare, ej heller främlingen som är hos dig inom dina portar. Ty på sex dagar gjorde HERREN himmelen och jorden och havet och allt vad i dem är, men han vilade på sjunde dagen; därför har HERREN välsignat sabbatsdagen och helgat den. (2 Mos 20: års övers.) Låt oss jämföra vad Moshé rabbenu sa när han på Moabs hedar inför nästa generations israeliter citerade vad den Evige hade talat från berget: Håll sabbatsdagen, så att du helgar den, såsom HERREN, din Gud, har bjudit dig. Sex dagar skall du arbeta och förrätta alla dina sysslor; men den sjunde dagen är HERRENS, din Guds, sabbat; då skall du ingen syssla förrätta, ej heller din son eller sin dotter, eller din tjänare eller din tjänarinna, eller din oxe eller din åsna eller någon av dina dragare, ej heller främlingen som är hos dig inom dina portar; på det att din tjänare och din tjänarinna må hava ro såväl som du. Du skall komma ihåg att du själv har varit träl i Egyptens land, och att HERREN, din Gud, har fört dig ut därifrån med stark hand och uträckt arm; därför har HERREN, din Gud bjudit dig att hålla sabbatsdagen. (5 Mos 5: ) Hur kommer det sig att det står olika i dessa två texter? Citerade Moshé rabbenu fel? Varför är det två olika versioner av det fjärde ordet? Vad 4 sa den Evige egentligen? Sa han det ena eller det andra? Rabbinerna löser detta genom att lära att den Evige talade två utsagor på samma gång. Med andra ord sa den Evige både det som står i 2 Mos. 20 och i 5 Mos. 5 samtidigt. Vid sabbatens ingång sjunger man i synagogorna runt om i världen Shemor ve-zachor be-dibur echad Håll och kom ihåg, i ett enda uttalande. Vi skall nu analysera skillnaden mellan dessa två texter: 1a) Tänk på sabbaten, till att helga den 2a) Håll sabbaten, till att helga den 1b) ty på sex dagar vilade på sjunde dagen 2b) kom ihåg att du var slav din Gud har fört dig ut därifrån 1c) därför har den Evige välsignat sabbaten och helgat den 2c) därför har han befallt dig att hålla sabbaten Den första texten framhåller sabbatens samband med skapelsen medan den andra texten visar sabbatens anknytning till befrielsen ur Egypten. Om vi nu går tillbaka till det vi sa innan, att dessa ord blev givna till förbundsfolket, så måste vi erkänna att sabbaten på ett speciellt sätt blev given till dem. Andra texter i Torán visar också hur sabbaten blev given som ett förbundstecken mellan den Evige och Israels folk (2 Mos. 16:29; 31:13-16). Därför är brott mot sabbaten genom att t.ex. tända eld ett så allvarligt brott att det bestraffas med döden (2 Mos. 31:14; 35:2-3; 4 Mos. 15:32-36). För juden är brott mot sabbaten en fråga om liv och död, både i denna världen och i den tillkommande. Är det så för icke-juden? Nej, icke-juden har inte fått sabbaten som ett förbundstecken. Men eftersom sabbaten inte kommer från uttåget ur Egypten utan från skapelsen har den ändå att göra med alla människor, men dock inte som ett förbundstecken.

5 Adam, den första människan, blev skapad till Guds avbild den sjätte dagen i skapelseveckan. Dagen efter fick han uppleva hur den Evige vilade från sitt skapelseverk. Adam kallas i Lukas 3:38 för Guds son vilket innebär att han var Guds representant och efterföljare. Om därför Adams Fader vilade på sabbatsdagen så gjorde också Adam det, och då fick han också del av den välsignelse som gavs speciellt till sabbatsdagen. (1 Mos. 2:3) Jeshua sa: Sabbaten blev gjord för människan och inte människan för sabbaten. Så är Människosonen Herre också över sabbaten. (Mark. 2:27-28) Det lär oss två saker att sabbaten, som kommer från skapelsen, inte blev gjord enbart för judarna, utan för människan. Ordet människa är exakt samma som Adam på hebreiska. Med andra ord, sabbaten blev gjord för Adams skull. Fanns bara judarna i Adam när han lärde sig att vila på sabbaten? Fanns inte alla andra människor där också? Av det lär vi oss att sabbaten inte är en exklusiv gåva till Israel och det judiska folket, utan också blev gjord för alla människor på jorden. Däremot är inte sabbaten ett tecken på något förbund mellan den Evige och mänskligheten, som det är ett förbundstecken mellan Honom och judarna. Det andra vi lär oss är att eftersom Människosonen är herre över sabbaten innebär det att alla de som medvetet går in i sabbaten för att avskilja den på något sätt kommer under Människosonens herravälde. Om vi nu går tillbaka till texterna om sabbaten i det fjärde ordet som gavs på berget så ser vi att när sabbaten är kopplad till skapelsen så är det fråga om att komma ihåg den, medan det finns ett samband mellan att hålla sabbaten och att bli befriad från Egypten. Komma ihåg och hålla är inte samma sak. Israels folk var både med vid skapelsen och vid Sinai och därför måste de både komma ihåg och hålla sabbaten för att kunna helga avskilja den. Men hedningarna, som inte var med vid Sinai, har inte fått något bud om att hålla sabbaten, bara komma ihåg den, sedan skapelsen, så att den blir avskild. Israel har alltså mycket strängare bud när det gäller sabbaten. Juden är tvungen att hålla sabbaten och får dubbel välsignelse när han gör det. Icke-juden blir inte straffad om han inte håller sabbaten utan välsignad om han kommer ihåg sabbaten och avskiljer den från de andra dagarna för att tillägna den åt den Evige. Hur skall då de rättfärdiga bland folken kunna komma ihåg sabbaten till att avskilja den? Det första man måste veta är när sabbaten börjar och slutar. 1 Mosebok 1 lär att solen, månen och stjärnorna blev givna till att bestämma dagar och tider. Dagen slutar och börjar vid solnedgången, speciellt när man kan se två eller tre stjärnor (3 Mos. 23:32). Det innebär då att om man skall vara på säkra sidan räknar man att sabbaten börjar strax innan solnedgången på fredag kväll och slutar när man kan se tre små stjärnor på lördag kväll. Eftersom sabbatsbudet är så viktigt för judarna har de infört ett säkerhetsstaket före och efter sabbaten, så de flesta följer praxisen att börja 18 minuter innan solnedgången och sluta 45 minuter efter. (Undantag görs vid vissa tider av året i länder som är långt från ekvatorn, exempelvis Sverige.) Den icke-jude som vill vandra på den Eviges väg bör tänka på sabbaten till att avskilja den. Då får han del av den välsignelse som är nerlagd i den dagen. Om han dessutom väljer att även hålla sabbaten i den mån det är möjligt kommer han att bli extra välsignad. (Jes. 56:2-7) Hur skall man på ett praktiskt sätt kunna komma ihåg och eventuellt hålla sabbaten så att den blir avskild? Det kommer vi att ta upp i kommande avsnitt. Ketriel ketriel@messiasbladet.se 5

6 Reportage Israelresa med Folke Holtz Vi kom från flygplatsen till vårt lilla hotell, House 57, och gjorde oss sedan redo för en utflykt med Jerusalems nya spårvagn. Vi anpassade oss snabbt från ett regnigt Stockholm till Jerusalem där det uppskattningsvis var 35 C. Nästa dag åkte vi till Hebreiska universitet i Jerusalem på Scopusberget. Utöver de akademiska institutionerna fanns där även en universitetssynagoga. Det var en vacker kombination av modern arkitektur och välskötta parker. Sedan åkte vi vidare till Olivberget, och Folke förklarade de bibeltexter som relateras till platsen samt visade olika platser som ligger i närheten, såsom Getsamani. Efter lunchen begav vi oss till Yad Vachem museum - som påminner oss om förintelsen av nästan 7 miljoner judar under nazismen. På tisdagen reste vi norrut, och på vägen genom det torra ökenliknande landskapet såg vi oaser med planteringar av oliver, vindruvor, palmer och bananer. Vi nådde så småningom Tiberias som är en av Israels största städer. Norr om staden ligger Ginosar, en kibbutz som har blivit en turistattraktion på grund av den s.k. Jesusbåten som är daterad mellan år 70 f.v.t. till år 70 e.v.t. Det visar på en del av Israels vetenskapliga talanger. Vidare norrut stannade vi vid Kfar Nahum vars ruiner har restaurerats, exempelvis resterna av synagogan och grunderna på de olika husen. Vi avslutade dagen genom att besöka en utsiktspunkt i Golan; där kan man observera hela Kinneret. Därefter åt vi på en fiskrestaurang i kibbutzen Ein gev. På den fjärde dagen besökte vi en yeshiva i gamla Jerusalem; det var en kombination av undervisning och kulturminnesvård i lokalen. Folke visade oss sedan två av de viktigaste historiska platserna i Jerusalem Cardogatan från Romartiden och Hiskiamuren från profeternas tid. Vi besökte också en bokhandel som ägs av jeshuatroende judar och som undervisade oss. Sedan passade vi på att handla i Moriabokhandeln. Efter lunchen åkte vi till Uri Marcus som gjorde ett referat av sin nya bok, som hade ett judiskt perspektiv. Sist men inte minst, på kvällen hade vi besök av Ketriel Blad på House 57 som gjorde en mycket tydlig presentation av hur vi bör ta hand om sabbaten, och han kontrasterade relevanta stycken i Torán från andra och femte Moseboken. På torsdagen besökte vi Masada och Qumran. Under resan kunde vi se en hel del oaser som har skapats av kibbutzer, på en av världens varmaste platser. Vi fick även tillfälle att bada i Döda Havet. Efter en sen lunch återvände vi till Jerusalem. Senare besökte vi en professor från Hebreiska Universitetet som hade ett föredrag, och samtalade med oss om Israels politiska situation, i synnerhet i relationen till araber. På fredagen besökte vi Lemaan Zion, där vi togs emot av Hillel Goldberg som förklarade för oss organisationens filantropiska verksamhet. Goldberg är en överlevande från förintelsen, och han pratade svenska med oss. Han kommer för övrigt till flera orter i Sverige i november. Efteråt delade vi på oss, och själv följde jag med Folke till Mea Shearim, medan resten av gruppen gick till Davids museum. Dagen avslutades med en sabbatsmiddag i House 57. Under sabbaten kom Efraim och Rimona, och vi åt lunch tillsammans och hörde deras vittnesbörd om deras erfarenheter i Israel. De tog bland annat upp hur Jeshua uppfattas av många ledande rabbiner i Israel. Sedan åkte vi till Folkes synagoga där det var ett möte kl Folke fick läsa texten ur Torán. Efter kidushen blev det en intressant kommentar och diskussion över veckans parashá. Alberto Patrickson 6

7 Kost & hälsa Inom omskärelseförbundet är halacha en ständigt pågående process, där du kan hitta direktiv för vad som idag är lämplig mat. Något som inte är fallet när det gäller oss hedningar som kommit till tro på Israels Messias. Jag ser flera förklaringar till det, dels har vi fått en betydande frihet, vilket vi t.ex. ser i Rom 14 och Apg. 15. Men jag tror även att en del av förklaringen ligger i den uppdelning i två religioner som blev konsekvensen av det andra templets förstörelse år 70 e.kr. Jag ser att man inom kristendomen gärna ville distansera sig från våra sanna fäder och finna annan visdom, men det fanns också starka politiska motiv. Vad vi ser idag är ett totalt motsatt förhållande, vi ser mer och mer klart inom Messiasrörelsen att skall tron återfå sin sanna stringens måste vi gå till våra visa och hämta vishet och ledning till ett avskilt liv idag. Vilket privilegium det är att kunna få ta del av den visdom som finns i den muntliga toran, i talmud, och hos rabbinerna. Kort och gott, vi ser det judiska folkets prästkallelse att visa vägen för nationerna, och vi vill erkänna och bejaka den. Det öppnar verkligen nya och djupare perspektiv. Jag tänker idag närma mig ett svårt ämne där det som jag förstår inte finns utrymme i skriften för att ge några tvärsäkra direktiv. Men genom att börja studera dessa frågor och samtala om dem kan vi hitta rätt även här. Vi har ju fått avskildhetens ande till vår hjälp. Under nästan 2000 år var människan vegetarianer, fram till och med Noa. Ett av de bud som Noa får är att inte äta köttet från levande djur (Bereshit, 1 Mos 9: 3-4). I det så kallade apostlamötet i Apg. 15 inskärps detta, vilket vi ser i vers 20. Vi skall inte äta kött från kvävda djur och inte heller blod. Alltså finns det inget förbud som jag ser det vare sig för skinkmackan eller räksmörgåsen. Ändå vågar jag säga att det är ett mål att jobba för, nämligen att vi väljer att avstå från detta i vår kosthållning, i synnerhet om vi vill leva nära det judiska folket. Vad innebär det att inte äta köttet från kvävda djur? Kan jag gå ner till mataffären och ta en köttbit i köttdisken och tillaga den? Jag skulle vilja problematisera frågeställningen genom att påtala att det är idag tillåtet med upp till 28 timmars transport av nötdjur inom EU. Och efter ett dygns vila kan transporten fortsätta i princip hur länge som helst. 1 Det tragiska faktumet är att inte ens dagens bristfälliga regelverk efterlevs. Frågan är om inte djur som transporteras så länge med bristfälligt med syre och vatten är att betrakta som näst intill kvävda? De bilder vi sett på dessa djur tyder i alla fall på det. Så frågan blir om det är vad vi vill ställa fram på middagsbordet? Vi vet även att många av våra sjukdomar idag är livsstilsrelaterade, så vi har all anledning att verkligen göra noggranna och medvetna val utifrån den kunskap som finns att tillgå. Vad är då lösningen? Det finns idag kött från betande djur och lokalt slaktat att tillgå. Dessutom innebär Kravmärkningen 2 även att djuret tappats på blod innan slakt. Nu kanske det inte alltid är det billigaste, men som i alla konsumentfrågor så får vi vad vi betalar för. Och det finns vägar där det inte behöver bli så dyrt. (Som en parentes kan jag nämna att vi handlar köttlådor för under hundralappen). Till sist vill jag lyfta upp en fin gammal tradition från det gamla bondesamhället och den judiska traditionen. Det är dags att återinföra söndagssteken. Låt sabbaten vara veckans festdag, knapra och avstå under veckans andra dagar för att kunna ställa fram det bästa huset förmår på sabbatsbordet. Du är värd att njuta på alla plan av en fest och glädjedag inför din skapare, ty till det avskilde den Evige sabbaten i skapelsen. Be teavon smaklig måltid Petrus petrus@messiasbladet.se

8 Betraktelse Den heliga stunden har kommit, sabbaten har inträtt, och jag skall söka och finna helig vila i dig. 1 Jag vill här berätta lite om mina personliga erfarenheter av shabbaten. För många år sedan förstod jag inte varför man skulle fira shabbat, mest på grund av söndagen som jag liksom de flesta andra i den kristna världen trodde var den rätta dagen för gudstjänst och vila. Som du säkert vet, så introducerades söndagen som vilodag genom kyrkoledare i den romerska/hellenistiska världen. Om man i dag respekterar söndagen som vilodag, så kan man ändå inte jämföra den med shabbaten, söndagen är och förblir inte samma sak som shabbaten. För övrigt bör vi känna till och veta, att också de som inte är judar, är välkomna att fira sabbat, på en nivå som lämpar sig för den som inte är jude. Läser vi Jesaja 56 ser vi att främlingen som står fast vid Den Eviges förbund ska få del av Israels välsignelser om han håller shabbaten. Hemligheten med sabbaten är att lyda Torans ord. För att fira sabbat måste man alltså lyda Torans ord! Det är det enda sättet att veta att den verkligen finns där. Sabbatsbudet är för övrigt det mest omfattande av de tio budorden. Under de första 300 åren höll de flesta bland Messias efterföljare sabbatsbudet. Tänk på shabbatsdagen så att du helgar den. (2 Mos. 20:8) om man bara tänker på den då vet man ju inte säkert om den finns men i det ögonblicket man helgar den d.v.s. avskiljer den och separerar den från veckans övriga dagar, då öppnas dörren till välsignelse. Man kan säga att Den Evige själv kommer till oss när vi öppnar dörren till shabbaten. Redan från skapelsen avskilde Gud den sjunde dagen som sin särskilda vilodag. Och Gud skall aldrig i evighet förändra sin lag eller utbyta den mot en annan. (Maimonides) När vi hemma hos oss på allvar börjat avskilja shabbaten så la vi märke till flera saker. En av det mest konkreta är kontakten med Den Evige och hans Tora, och Torans uppenbarelse av Messias, på ett sätt som man sällan upplever under veckans övriga dagar. En känsla av att vara ett med hela skapelsen infinner sig. Shabbaten tränar oss, och övar oss inför den stora shabbats vilan i Messiastiden. Jag uppskattar att på shabbaten studera naturen, exempelvis hur varje litet blad är sin egen Tora, hur fåglarna sjunger, och hur djuren beter sig, helt enligt Den Eviges lagar. Jag kan också få en förnimmelse av att tiden står stilla, som en glimt av evigheten. Detta och mycket mer finns att upptäcka när man tänker på och avskiljer shabbaten. Shabbaten är verklig och verksam (först) när jag avskiljer den. Lydnad är bättre än offer enligt skriften! Prisat vare Herrens Namn! Den heliga stunden har kommit 2. Vi får hälsa shabbaten välkommen när vi tänder shabbatsljusen, och då kan vi t.ex. tänka på Den Eviges skaparord, varde ljus (1 Mos. 1:3), och på orden Ty den Gud som sade: Ljus skall lysa fram ur mörkret, han är den som har låtit ljus gå upp i våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Messias ansikte, skall kunna sprida sitt sken. (2 Kor. 4:6) Så uttalar vi välsignelsen över vinet och avskiljer shabbaten. Och vi bryter shabbatsbrödet och tackar Den Evige för brödet som kom upp ur jorden, precis som Messias är sädeskornet som föll ner i jorden och dog, för att resas upp och bära rik frukt och bli det bröd som ger världen liv - Shabbat shalom! Var välsignad! Lars-Gösta larsgosta@messiasbladet.se 1 s. 189, Siddur avaudas habaure mosaiska församlingen Malmö 2 s. 189, Siddur avaudas habaure mosaiska församlingen Malmö 8

9 Bön på sabbaten Temat i detta nummer av MessiasBladet är sabbaten. Av den anledningen vill jag dela med mig av vad min fru och jag har gjort till en ypperlig regel, nämligen att vi ber Shacharit tillsammans på sabbatsmorgonen, det är morgonbönen i svensk översättning av sidduren. Oftast ber vi annars var för sig, eftersom jag använder min ungerska siddur (bönbok) medan Ulla-Britt givetvis använder den svenska. Det är så underbart att vi kan fira sabbat tillsammans så gott som alla lördagar. Eftersom vi kan styra över våra arbeten, så är vi fria till att ha vilodag då Torán (Guds ord) har sagt att den skall firas. Det är en högtid, och det känns extra högtidligt när man kommer till den del i sabbatsbönen där bönen som kallas Nishmat (sefardiskt uttal) reciteras. Nischmat är första ordet i första meningen och Nischmat kol chai betyder varje levande (människas) själ. Ända från början så uppmanas alla själar att lova och prisa den Evige, vår Gud. När man känner till att denna bön är skriven av Rav Simon Cefas, det vill säga aposteln Petrus, en av Jeshuas närmaste lärjungar, så får bönen en ännu djupare innebörd. I den messianska rörelsen, som var ung i de första årtiondena efter Jeshuas himmelsfärd, var det stora och ovanliga under som skedde. Framför allt så har underverken kring Cefas återberättats. Och därför skriver han i Nishmat just att från pesten har du låtit oss undkomma, från svåra och varaktiga sjukdomar har du befriat oss. Det var detta som han var med om, gudsnärvaron kring honom var så stor att kom man bara nära honom så skedde märkliga, mäktiga ting och underverk. Märkligt att bönen kom att bli just en sabbatsbön, som reciteras endast på den dagen. Det finns ett bra svar på detta. Vi som läser evangelierna känner till att just dessa dagar var fulla av underverk som vår Herre och Messias Jeshua utförde. Låt oss be att Guds Shechina, d.v.s. den Eviges närvaro, på samma sätt skall omge oss till liv, hälsa och helande i överflöd. Jag återger här hela bönen i sin helhet. Nischmat (sid 246 MS) Må varje levande själ lova ditt namn, Evige, vår Gud, må varje varelses ande alltid förhärliga och upphöja ditt namn, vår konung. Från evighet till evighet är du, Gud, och förutom dig ha vi ingen konung, som befriar och hjälper, som förlossar och räddar, som försörjer och förbarmar sig i all nöds och trångmåls tid, ja, vi ha ingen konung förutom dig. Du är de tidiga och de sena släktenas Gud, alla skapelsers Gud, Herre över allt, som är fött, prisad i otaliga lovsånger, som leder sin värld med nåd och sina skapelser med barmhärtighet. Den Evige slumrar icke och sover icke; han väcker sovande och låter slumrande vakna, låter stumma tala och befriar fängslade, stödjer fallande och upprättar böjda. Dig allena tacka vi. Om vår mun vore full av sång såsom havet, vår tunga full av jubel som dess vågors dån, våra läppar fulla av pris som firmamentets vidder, våra ögon lysande som sol och måne, våra händer utbredda som vingarna på himmelens örnar och våra fötter lätta som hindens, hade vi ändå icke tillräckligt kunnat tacka dig, Evige, vår Gud och våra förfäders Gud, och lova ditt namn för en enda av de tusen och åter tusen, tiotusen och myriader välgärningar, som du har visat våra förfäder och oss. Ur Egypten har du befriat oss, Evige, vår Gud, ur träldomshuset har du förlossat oss, i hungersnöd gav du oss föda, och i överflödet gav du oss uppehälle. Från svärdet har du räddat oss, från pesten har du låtit oss undkomma, från svåra och varaktiga sjukdomar har du befriat oss. Hitintills har din barmhärtighet hjälpt oss och din nåd icke övergivit oss; må du aldrig någonsin förskjuta oss, Evige, vår Gud. Därför skola de lemmar, som du har avdelat i oss, den ande och den själ, som du har blåst in i vår näsa, den tunga, som du har lagt i vår mun, tacka och prisa, förhärliga och upphöja, vörda, helga och hylla ditt namn, vår konung. Ty varje mun skall tacka dig, varje tunga svära dig trohet, varje knä böja sig inför dig och varje högrest gestalt buga sig inför dig. Alla hjärtan skola frukta dig, varje kropps inre och alla njurar skola lovsjunga ditt namn, enligt det ord, som är skrivet: Alla mina ben skola säga: Evige, vem är lik dig, som räddar den fattige från sin överman, den arme och eländige från sin utplundrare. Vem är lik dig, vem kan likställas med dig, vem kan mäta sig med dig, store, mäktige, fruktansvärde Gud. Gud, den Högste, som äger himmel och jord. Vi vilja hylla dig och prisa dig och förhärliga dig, vi vilja lova ditt heliga namn, såsom det är sagt av David: Love min själ den Evige och allt mitt inre hans heliga namn. Gud, i din väldiga makt, du, som är stor i ditt namns härlighet, mäktig i evighet, fruktansvärd i dina kraftgärningar, konung, som sitter på hög och upphöjd tron. Önskar dig otaliga välsignade bönestunder i de många kommande sabbatshögtider. Tibor tibor@messiasbladet.se 9