ONSDAGEN DEN 22 MARS 2006

Transkript

1 3-001 ONSDAGEN DEN 22 MARS ORDFÖRANDESKAP: BORRELL FONTELLES Talman (Sammanträdet öppnades kl ) Återupptagande av sessionen Talmannen. Jag förklarar Europaparlamentets session återupptagen efter avbrottet torsdagen den 16 mars Justering av protokollet från föregående sammanträde: se protokollet Vill de politiska grupperna uttala sig om detta meddelande från presidiet? Martin Schulz, för PSE-gruppen. (DE) Herr talman! Som ni kan föreställa er har den information som ni har gett kammaren i dag frammanat en intensiv reaktion i vår grupp. En av de 200 ledamöterna i socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet har själv fallit offer för ETA:s terrorism, eftersom hennes make mördades av ETA. Jag hoppas att ni går med på att jag ber min kollega Bárbara Dührkop Dührkop att säga några ord på vår grupps vägnar. (Applåder) Inkomna dokument: se protokollet Skriftliga förklaringar (artikel 116 i arbetsordningen): se protokollet Bárbara Dührkop Dührkop, för PSE-gruppen. (ES) Herr talman, mina damer och herrar! ETA:s tillkännagivande om ett permanent eldupphör, som har bekräftats, är oerhört hoppfulla nyheter för alla medborgare i Spanien, och därmed för alla medborgare i Europa Kommissionens åtgärder till följd av parlamentets resolutioner: se protokollet Juridiska yrken och det allmänna intresset av ett fungerande rättssystem (ingivna resolutionsförslag): se protokollet Meddelande från ordförandeskapet Talmannen. Innan vi övergår till föredragningslistan måste jag berätta om några nyheter för er som är positiva för en gångs skull: en positiv nyhet som har att göra med situationen i Spanien, men som jag menar är bra för hela Europa. Jag avser en kommuniké som ETA utfärdade i dag, i vilken man tillkännagav ett permanent eldupphör. (Applåder) Vi har fått en glimt av en framtid utan terrorism. Det är nu läge att handla lugnt och försiktigt. Det är också läge att minnas offren för terrorismen, och de är många. Det är läge för hopp, för en förening av alla demokratiska politiska krafter. Jag säger återigen att detta är goda nyheter inte bara för det spanska samhället utan för hela Europa, eftersom det visar att terrorismen kan bekämpas med demokratiska krafter. Tack för applåderna, mina damer och herrar. (Applåder) Vi uppmanar till enighet bland alla europeiska demokrater, nu och i framtiden, för att vi ska kunna skapa en slutgiltig fred. Som ni har sagt, herr talman och jag är djup rörd när jag säger detta så är detta ett tillfälle att minnas offren. (Ihållande applåder) Hans-Gert Poettering, för PPE-DE-gruppen. (DE) Herr talman! Vår högt respekterade kollega Bárbara Dührkop Dührkops avslutande kommentarer skulle också ha varit mina inledande, dvs. att våra tankar i dag finns hos de män och kvinnor som har mördats av ETA och hos deras familjer. Samtidigt som vi naturligtvis är glada över detta tillkännagivande vill vi å det bestämdaste säga att man nu inte får ge några politiska belöningar till ETA. Vid en tidpunkt som denna, då vi hoppas på en fredlig framtid för hela Baskien och hela Spanien, går våra tankar till folk över hela världen som dör på grund av terrorism eller som berövas sina fri- och rättigheter, som i Vitryssland just nu där en del av oppositionen fängslas. Som fritt valda ledamöter av Europaparlamentet är det vår moraliska plikt att uttala oss närhelst skyddet av den mänskliga värdigheten och det mänskliga livet står på spel, eftersom den mänskliga värdigheten och skyddet av det mänskliga livet är det som värderas högst i Europa och i världen. (Applåder) 3-012

2 Graham Watson, för ALDE-gruppen. (EN) Herr talman! När ni i vanliga fall lämnar ordet till de politiska gruppledarna är det för att vår värld har drabbats av en tragedi. Därför är det i dag ett nöje att vara inbjuden för att fira något som enbart kan betraktas som en seger. I Västeuropa har vi, tack vare efterkrigsgenerationens politiska ledare, demokrati. I en demokrati når man förändring genom omröstning, inte genom ammunition. ETA:s, IRA:s, Röda brigadernas och andra terroristgruppers tidigare gärningar har varit oförsvarliga terroristaktioner. Som företrädare för Alliansen liberaler och demokrater för Europa välkomnar jag den process i vilken ETA har utlyst denna vapenvila. Jag ser fram emot att dialog och demokrati ska kunna ligga till grund för förändring i Spanien och över hela vår kontinent. (Applåder) Daniel Marc Cohn-Bendit, för Verts/ALE-gruppen. (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Vår grupp fick höra nyheterna om ETA:s kommuniké för omkring två timmar sedan och vi vill göra följande uttalande. Detta tillkännagivande från ETA visar två saker. För det första att demokratierna gör rätt i att protestera mot terrorismen. (Applåder) För det andra visar tillkännagivandet att demokratierna, även om de gör rätt i att protestera mot terrorismen, även måste kunna förhandla och samtala om saken. Detta ägde rum i Nordirland och det håller på att ske även i Spanien. Jag gratulerar alla politiska krafter i Spanien som har kunnat visa sin ståndpunkt och förhandla eftersom de båda sidorna måste kunna tala med varandra för att förhindra en massaker. Jag gratulerar därför den spanska regeringen och alla dem som har haft styrkan att visa vad de står för och att de inte tänker ge vika, utan att de istället vill bli av med terrorismen, och slutet för terrorismen hänger alltid på förhandlingar. Vi har dessutom begärt att ETA ska skicka sin skrivelse om eldupphör till Hamas så att de kan inspireras av den. (Applåder) Brian Crowley, för UEN-gruppen. (EN) Herr talman! Jag ansluter mig till mina kolleger genom att välkomna ETA:s beslut. Tyvärr är det för sent för många av offren, men tänk bara på alla framtida offer vars liv har skonats tack vare det beslut som har fattats i dag. Med den kommande tidens fred och förhandling i Spanien som är ett resultat att detta beslut vill jag påminna om att tanken om vapenvila och förhandling inte innebär underkuvande. Det måste finnas ömsesidig aktning mellan argumentets olika sidor och det måste finnas respekt för olika åsikter, men viktigast av allt är att vi aldrig får glömma att liv har offrats i onödan för att människor vägrade att prata med varandra på lika och jämställda villkor. Om inte annat så har EU under sina 50 år bevisat att detta är den bästa fredsprocess som finns, eftersom den baseras på dialog, ömsesidig respekt, förståelse och tolerans inte acceptans av alla olika åsikter. Det baseras på respekt för människor med olika åsikter och fokuserar på sätt att arbeta tillsammans. Slutligen är den möjlighet som nu presenteras genom ETA:s beslut banbrytande, men vi får inte glömma att möjligheten passerar förbi, den stannar inte upp: vi måste ta tag i den nu och arbeta för att fullborda de idéer som den för med sig. (Applåder) Sylvia-Yvonne Kaufmann, för GUE/NGL-gruppen. (DE) Herr talman! Jag stöder allt som de föregående talarna har sagt och jag vill särskilt tacka Bárbara Dührkop Dührkop. Jag vill göra en sak fullständigt klar: inget kan berättiga terrorism. Det är viktigt att alla demokratiska partier, alla medborgare som bor i demokratier och lever i fred, tydligt säger: vi accepterar aldrig terrorismen, vi vill inte veta av den, utan vi vill leva i fred och vänskap med varandra. Varje offer för terrorismen är ett offer för mycket. Demokrati och mänskliga rättigheter: vi står alla för dessa värderingar. Jag hoppas att denna dag med tillkännagivandet från ETA verkligen kommer att resultera i en politisk och fredlig lösning på problemen i Spanien. (Applåder) James Hugh Allister (NI). (EN) Herr talman! Jag välkomnar med eftertryck detta tillkännagivande. Jag vill även uttrycka min sorg och mitt medlidande med ETA:s många onödiga offer. Jag gör det ur ett personligt perspektiv, eftersom vi i Nordirland har lidit på samma sätt under årtionden av terrorism. Jag vill ansluta mig till era ord om försiktighet efter erfarenheterna i Nordirland. Vapenvilan är förvisso bra. Vi hoppas att den är permanent, men Hans-Gert Poettering har helt rätt: man kan och bör inte belönas för att man gör det som är rätt. Det misstag som gjordes i mitt land när ETA:s systerorganisation förklarade vapenvila 1994 var att alla forcerade fram politiska belöningar för det som hade åstadkommits. Det visade sig vara ödesdigert, eftersom det främjade tron på att kunna stå med en fot i vardera lägret. Du kan inte vara terrorist på natten och politiker på dagen. Övergången till uteslutande fredliga medel måste vara total. De spanska myndigheterna bör därför dra lärdom av erfarenheterna i Nordirland. De bör pröva ETA:s engagemang och ärliga uppsåt och inse att man varken kan eller bör dela ut belöningar för handlingar som var nödvändiga och riktiga.

3 Jag välkomnar vapenvilan och framför samtidigt detta råd och denna varning som hämtats från erfarenheterna i mitt land. (Applåder) Jens Peter Bonde, för IND/DEM-gruppen. (DA) Herr talman! Jag vill också välkomna eldupphöret och att man lägger ned vapnen och ersätter dem med valsedlar. Jag kommer från ett område mellan Danmark och Tyskland där det har varit krig och konflikter i evigheter och där man, genom att bevilja ömsesidiga rättigheter, respektera nationella minoriteter och fastställa gränserna i folkomröstningar, skapade en situation där de gamla fienderna blev vänner. Jag har erfarit denna process i Nordirland. När vi besökte provinsen för första gången i egenskap av ledamöter av Europaparlamentet, kontrollerade man noga om vi hade några vapen innan vi åkte till vårt hotell. Vid senare tillfällen var det ett fridfullt Nordirland som vi besökte. Processen är möjlig. Jag hoppas att man till sist kan skapa fred i Spanien och Baskien Alejo Vidal-Quadras Roca (PPE-DE). (ES) Herr talman! Kommunikén från terroristgruppen ETA förändrar inte situationen i Spanien på något sätt. I kommunikén skriver man att ETA ska stoppa dödandet så länge som det anses lämpligt och att man gör det för att kunna uppnå sina förment politiska mål. Genom kommunikén, som inte innehåller ett enda ord om ånger, som inte innehåller någon begäran om förlåtande, som inte innehåller det minsta tecken på att man vill följa rättsstatsprincipen, visar bara denna brottsliga grupp återigen vilken cynism och moralisk nedrighet den besitter. Jag hoppas att den spanska regeringen bara kommer att godta en typ av kommuniké från ETA: en som tillkännager att gruppen upplöses och överlämnar sina vapen och en i vilken man ber alla dem om förlåtelse som har fått lida och utstå så mycket orättfärdig smärta. (Applåder från mitten och från höger) Talmannen. Jag tackar er alla för ert gensvar på ETA:s kommuniké James Nicholson (PPE-DE). (EN) Herr talman! Jag vill liksom ni och det spanska folket välkomna de goda nyheter som ni har mottagit. Jag anser att det är mycket bra för er region. Som medborgare i Nordirland fick jag under den första tiden av mina sexton år i parlamentet nästan varje månad framföra mitt deltagande till människorna i min region. Det är något som jag inte saknar i parlamentet när vi nu har ett slags normaltillstånd i Nordirland. Jag hoppas att det kommer att bli så för även för Spaniens befolkning. Jag skulle vilja upprepa Hans-Gert Poetterings ord och det har jag verkligen lärt av egen erfarenhet att det är mycket enklare att föra krig än att sluta fred. Jag delar Hans-Gert Poetterings uppfattning om att de som har utkämpat kriget och tagit alla dessa liv nu inte ska belönas för att de har satt stopp för det. (Applåder) Willy Meyer Pleite (GUE/NGL). (ES) Herr talman! Jag anser att det handlar om en mycket viktig nyhet, inte bara för Spanien, utan för hela EU, eftersom ETA:s tillkännagivande är ett faktum. Nya utsikter skapas nu för att undersöka en förhandlingsprocess som skulle kunna leda till en slutlig fred i Baskien och därigenom i en del av EU. Vi inträder nu i ett komplicerat och svårt stadium och jag hoppas att Europaparlamentet kommer att hjälpa till i andra hand för Spanien kommer i första hand genom att det är den spanska regeringens ansvar att övervinna alla hinder som säkert kommer att uppstå under förhandlingsprocessen. Jag anser därför att vi utan tvekan står inför en ny situation som förtjänar allas vår uppmärksamhet och stöd så att vi kan hitta en slutlig lösning på detta problem Proinsias De Rossa (PSE). (EN) Herr talman! Även jag kommer från en ö som har uthärdat nästan 30 år av terrorism. Vi hade en fredsprocess för tio år sedan eller mer. Jag välkomnar dagens tillkännagivande från organisationen ETA. Min kritik i dag är samma kritik som jag framförde till IRA i Irland under väldigt många år: att den tillämpade ett fruktlöst, meningslöst och odemokratiskt sätt i sin strävan att uppnå sina mål. Men när allt kommer omkring måste vi som politiker försöka finna ett sätt att uppnå en demokratisk politisk lösning på problemet. Det verkar som om den spanska regeringen ska lyckönskas för att ha skapat en situation i vilken en vapenvila nu har tillkännagivits. Det är alla demokraters uppgift både i Spanien och i Europa att stödja den spanska regeringens arbete med att driva processen framåt, för om vi tillåter organisationer som ETA eller IRA att se en klyfta mellan oss demokrater i fredsprocessen kommer vi att misslyckas och de kommer att vinna Enrique Barón Crespo (PSE). (ES) Herr talman! Jag hade inte tänkt tala efter min kollega Bárbara Dührkop Dührkops innerliga tal, men till följd av vice talman Alejo Vidal-Quadras Rocas tal skulle jag bara vilja säga en sak eftersom jag anser att vi alla här står enade och vill uppmana de europeiska demokraterna att göra gemensam sak för att stödja denna process. Jag vill bara säga till Alejo Vidal-Quadras Roca att jag hoppas att hans grupp kommer att uppföra sig på samma sätt som socialdemokratiska gruppen i

4 Europaparlamentet gjorde när det liberala partiet och den liberala regeringen var ansvariga för att inleda en förhandlingsprocess till följd av ett eldupphör som liknade detta men som inte hade samma innehåll. (Applåder) Talmannen. Inläggen om detta ämne är avslutade Välkomsthälsning Talmannen. Mina damer och herrar! Jag är glad att kunna meddela er att en delegation från det danska parlamentet under ledning av Christian Mejdahl sitter och lyssnar på oss på åhörarläktaren. (Applåder) Jag har haft tillfälle att ha ett möte med Christian Mejdahl och hans delegation och jag vill nu mycket varmt välkomna dem hit till kammaren. Jag hoppas att ni får en givande och positiv vistelse här i Bryssel och vid EU:s institutioner Föredragningslista Talmannen. Det slutgiltiga förslaget till föredragningslista som upprättades av talmanskonferensen vid sammanträdet torsdagen den 16 mars 2006 har delats ut (artiklarna 130 och 131 i arbetsordningen) Martin Schulz (PSE). (DE) Herr talman! Jag hänvisar till artikel 103 och artikel 130 i arbetsordningen. I artikel 130 behandlas föredragningslistan och i artikel 103 uttalanden och förslag från kommissionen. Jag hänvisar emellertid inte till dagens föredragningslista utan till föredragningslistan för nästa sammanträde i plenum och jag har följande begäran. På föredragningslistan till Europaparlamentets nästa sammanträde i plenum har vi en debatt och en resolution från Europaparlamentet om läget i Vitryssland. Eftersom ordföranden, vice ordföranden och andra kommissionsledamöter är närvarande tar jag tillfället i akt att be om följande. Läget i Vitryssland är oroväckande. Jag anser inte att EU kan förhålla sig passivt samtidigt som en diktator på ett skamlöst sätt skadar demokratin i Europa. Man måste därför överväga vilka åtgärder EU kan vidta för att sätta Viktor Lukasjenko på plats. Jag vill därför be kommissionen i dag att lägga fram lämpliga förslag under denna punkt på föredragningslistan före debatten vid nästa sammanträde i plenum och att förklara de åtgärder som den kommissionen lägger fram eller har möjlighet att lägga fram för vidare åtgärder mot Vitryssland och dess regering och för att stärka oppositionen i landet. (Applåder) Talmannen. Herr Schulz! Föredragningslistan för nästa sammanträde kommer att upprättas vid nästkommande talmanskonferens. Vi uppmärksammar att ni vill se denna punkt på föredragningslistan. Detta kommer att diskuteras av talmanskonferensen Martin Schulz (PSE). (DE) Herr talman! Jag begär sålunda att punkten förs upp på föredragningslistan för nästa talmanskonferens Talmannen. Jag ser till att den förs upp på föredragningslistan för nästkommande talmanskonferens Jeanine Hennis-Plasschaert (ALDE). (NL) Herr talman! Med hänvisning till artiklarna 133 och 144 i arbetsordningen talar Martin Schulz om nästa sammanträdesperiod, men jag undrar varför vi inte tar tillfället i akt att under denna sammanträdesperiod diskutera läget i Vitryssland. Visst kan vi vänta på att kommissionen lägger fram åtgärder, men vi kan också lägga fram egna. Det är absurt att vi inte använder den kraft som genereras av dem som demonstrerar på gatorna. Jag föreslår att vi håller en debatt om Vitryssland antingen i dag eller i morgon Talmannen. Tack så mycket, fru Hennis-Plasschaert. Vi gör avsevärda framsteg eftersom de ledamöter som ber om ordet för att ta upp en ordningsfråga numera säger vilka artiklar de åberopar. Detta är framsteg. Men förutom att åberopa dem måste ni läsa dem och då kommer ni att förstå att dessa önskemål måste läggas fram skriftligen senast tre timmar före sammanträdets början. I enlighet med dessa artiklar kan jag därför inte lägga fram era förslag för kammaren. Jag beklagar, men så står det i vår arbetsordning och vi kommer därför att diskutera denna fråga vid nästa talmanskonferens Mario Borghezio (NI). (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag ska fatta mig mycket kort. Jag hänvisar till sammanträdesperioden i Strasbourg. Jag begär specifikt en förklaring av presidiets uttalanden under sammanträdesperioden i Strasbourg om IND/DEMgruppens sammansättning. Jag vill informera presidiet om att ledamöterna i den delegation som jag tillhör och ledamöterna i den polska delegationen i dag har kallats till ett sammanträde för IND/DEM-gruppen som ska hållas kl

5 Vi skulle emellertid vilja veta vår status i samband med kallelsen eftersom presidiet meddelade att IND/DEMgruppen hade uteslutit oss genom att använda ett förfarande som var totalt obegripligt och fullständigt inkorrekt. Jag vill bara säga att detta sammanträde inte alls bidrar till att lösa de oegentligheter som IND/DEM-gruppens ledarskap har gjort sig skyldigt till gentemot de 11 ledamöter som utgör den s.k. minoriteten inom gruppen, som kanske inte av en slump också förklarar att de inte har något att göra med de obskyra händelser som har riktat Europeiska revisionsrättens uppmärksamhet mot gruppens ledare. (Talmannen avbröt talaren.) Talmannen. Herr Borghezio! Ledamöterna kan inte komma till kammaren och be om ordet bara för att förklara att de har något slags problem. Ni har inte åberopat någon artikel som stöd för era ord. Det problem ni tar upp har bara att göra med den interna organisationen av er politiska grupp. Presidiet känner inte till detta och har inga befogenheter att blanda sig i hur er politiska grupp sammankallar eller inte sammankallar sammanträden, av vilka skäl det vara månde. Herr Borghezio! Jag beklagar därför att jag inte kunde avbryta er som jag borde ha gjort Kathalijne Maria Buitenweg (Verts/ALE). (EN) Herr talman! Jag skulle också vilja återkomma till det som sagts utifrån artiklarna 133 och 144. Jag förstår att ni tekniskt sett mycket väl kan ha rätt om att förfrågan skulle ha lämnats in tre timmar före sammanträdets början. Det var ett misstag. Men betyder det att vi här i parlamentet nu inte ska diskutera Vitryssland, där människor demonstrerar på gatorna, bara på grund av det tekniska problemet att vi inte lämnade in en förfrågan tre timmar före sammanträdet? Politiskt sett är detta fullkomligt absurt! (Applåder) Var vänliga och förbise dessa tre timmar och låt oss ha en omröstning om vi ska diskutera Vitryssland. Kanske folk inte vill diskutera det. Då kan de helt enkelt rösta nej. Men låt oss inte tillåta byråkratiska skäl att hindra oss från att diskutera något som är så aktuellt. I så fall skulle vi göra oss själva helt odugliga som parlament. (Applåder) Talmannen. Fru Buitenweg! När artiklarna i arbetsordningen inte passar oss kallar vi dem byråkratiska. Men bestämmelser är bestämmelser och om ni vill veta vad det står i artikeln vilket ni bör veta handlar det inte bara om ett skriftligt framläggande före sammanträdet: det står att det måste läggas fram av ett utskott som inte är fallet av en politisk grupp som inte är fallet eller av minst 37 ledamöter som inte heller är fallet. Sålunda är inget av de krav som anges i vår arbetsordning uppfyllt. Talmannen måste följa arbetsordningen och handla i enlighet med denna: ärendet är avslutat. Det är avslutat: 37 ledamöter före sammanträdet före sammanträdet. Jag beklagar, mina damer och herrar: enligt arbetsordningen krävs ett skriftligt framläggande före sammanträdet. Om det var så viktigt för er kunde ni ha tagit er tid att lägga fram begäran skriftligen före sammanträdet, för jag kan tänka mig att ni inte plötsligt upptäckte Vitrysslandsfrågan för en halvtimme sedan, eller hur? Var vänliga och ta er tid att läsa arbetsordningen och tillämpa den på ett korrekt sätt Hans-Gert Poettering (PPE-DE). (DE) Herr talman! Det finns situationer när man måste komma överens. Ni tolkar utan tvekan arbetsordningen på ett korrekt sätt, men vi har ytterligare ett sammanträde i morgon förmiddag och jag begär som talesman för gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater att vi diskuterar läget i Vitryssland här i kammaren i morgon... (Ihållande applåder) för att uttrycka vår solidaritet med demokraterna i Vitryssland Talmannen. Tack så mycket, herr Poettering! Plenumet är suveränt och lämpliga åtgärder kommer att vidtas enligt det uttryckta stödet, men talmannen måste följa arbetsordningen Martin Schulz (PSE). (DE) Herr talman! Jag instämmer; vår grupp godtar det. Vi kan diskutera Vitryssland här i morgon förmiddag, det är inget problem alls. Men vi måste också diskutera det hyckleri som just har uppvisats här. Om en grupp anser att denna fråga borde ha diskuterats här i dag eller i morgon, herr Poettering, så hade det räckt med ett telefonsamtal. Jag talade med er på telefon fem minuter innan detta sammanträde började och jag hörde inte ett ord om denna fråga. Jag har just begärt att vi diskuterar frågan under nästa sammanträde, sedan frågade en kollega om vi kunde göra det nu. (Blandade reaktioner) Ni visar också er demokratiska trovärdighet genom er förmåga att lyssna! Jag är snart klar. En kollega frågade om vi kunde göra det nu; det kan diskuteras på ett lugnt och sakligt sätt. Men att gå igenom denna revolt här, som om ni och endast ni försvarade Vitrysslands intressen, det kan vi inte gå med

6 på. Vi kan diskutera frågan i morgon, men inte på ert farsartade sätt. (Sorl av missnöje) Jeanine Hennis-Plasschaert (ALDE). (EN) Herr talman! Jag har inte något speciellt ämne som jag skulle vilja diskutera med er. Det jag ska säga gäller fortfarande Vitryssland. Vi samlar nu in 37 namnunderskrifter. Jag tror att vi kan fortsätta mycket tidigt i morgon bitti med förfrågan från ordförandena för våra politiska grupper. Jag planerar inte att lämna in någon skriftlig förklaring, utan de 37 namnunderskrifter som samlats in här under sammanträdet bör räcka, och jag ser fram emot att få er bekräftelse. (Applåder) Miloslav Ransdorf (GUE/NGL). (CS) Jag vill uppmärksamma mina värderade kolleger som just nu uppmanar oss att så snart som möjligt ta itu med läget i Vitryssland av vilka vissa är från Österrike på det faktum att EU förelade Österrike sanktioner för ett tag sedan. Samtidigt som Benita Ferrero-Waldner uppmanar till påtryckningar på Vitryssland var hon ledamot av den Schüsselregering som drabbades av EU:s sanktioner. Överväg gärna noga de åtgärder ni håller på att vidta, så att ni inte drabbas av den pinsamma utsikten att ni måste nonchalera dem i framtiden Daniel Marc Cohn-Bendit (Verts/ALE). (DE) Herr talman, mina damer och herrar! För det första känner jag mig alltid nöjd när den stora koalitionen börjar att darra. Det är alltid bra för parlamentet. (Applåder) Den andra saken jag vill säga och det finns ingen anledning att hetsa upp sig, för jag anser att Hans-Gert Poettering har helt rätt, även om han råkade få upp ögonen först när han steg in här i kammaren, vilket inte heller är så tokigt, herr Schulz är att vi, Europaparlamentet, måste diskutera denna situation och anta en tydlig ståndpunkt gentemot Vitryssland och Ryssland, eftersom Viktor Lukasjenko inte skulle sitta vid makten längre utan Vladimir Putins stöd! Om vi gör det i morgon har vi förtjänat EU:s stjärnor Talmannen. Herr Cohn-Bendit! Vi håller på att behandla ordningsfrågor. Jag vill be er att inte ta upp själva sakfrågan Graham Watson (ALDE). (EN) Herr talman! Jag uppskattar att ni ser till att arbetsordningen respekteras, och för att ni är flexibel nog att möta våra kollegers krav på en omröstning i morgon bitti. Jag föreslår att vi genast fortsätter med nästa ärende Hans-Gert Poettering (PPE-DE). (DE) Herr talman, mina damer och herrar! När jag precis kom in i kammaren och jag uttalar mig endast på grund av att Martin Schulz tilltalade mig tänkte jag att detta är det första sammanträdet sedan jag blev gruppordförande under vilket jag inte har behövt tala. Det blev emellertid inte så ni gjorde tillkännagivandet om ETA och jag reagerade därför att andra talade. När jag talade i telefon med Martin Schulz, på hans initiativ, fem minuter i tre eller fem minuter i två jag kommer inte ihåg exakt kände jag verkligen inte till att det skulle bli en diskussion om Vitryssland här i dag. Jag ber er att tro på mig, jag lägger korten på bordet när jag säger att jag inte bara skulle ha talat med Martin Schulz om jag hade velat sätta igång en sådan diskussion, utan även med Graham Watson, Daniel Marc Cohn-Bendit, Monica Frassoni, Francis Wurtz, Brian Crowley, ja, med alla. Jag kom in i kammaren utan att känna till denna diskussion, hörde mina kollegers reaktioner och tänkte att jag skulle visa min goda vilja genom att föreslå en debatt på förmiddagen. Jag anser fortfarande att detta är ett bra förslag. (Applåder) Talmannen. Nåväl, låt oss anpassa arbetsordningen, men vi måste respektera innehållet, för om vi inte gör det i dag på grund av att vi anser att en artikel bara är irriterande byråkrati, så kanske andra tycker samma sak i morgon, vilket slutar med att vi inte har någon arbetsordning över huvud taget. Om en begäran sålunda läggs fram i eftermiddag undertecknad av 37 ledamöter eller av en politisk grupp som anges i arbetsordningen kommer debatten om Vitryssland att äga rum i morgon. Jag ber er dock att följa de fastställda förfarandena. (Arbetsplanen fastställdes.) Välkomsthälsning Talmannen. Innan jag ger ordet till de ledamöter som uttalar sig för sina grupper, vill jag informera kammaren om att Perus utrikesminister Oscar Maúrtua de Romaña är närvarande på diplomatläktaren. (Applåder) Jag vill ta tillfället i akt och tacka den peruanska regeringen för den fantastiska hjälpen med konferensen i Lima mellan EU och Latinamerika/Västindien i juni i fjol. Alla ledamöter av Europaparlamentet som deltog i denna konferens särskilt vice talman Manuel António dos Santos berättade om hur väl de hade behandlats och om den utmärkta organisationen. Herr minister! Vidarebefordra gärna vårt tack till er regering För övriga ändringar av arbetsplanen: se protokollet.

7 Årlig politisk strategi 2007 (debatt) Talmannen. Nästa punkt på föredragningslistan är kommissionens uttalande om den årliga politiska strategin för Kommissionens ordförande har ordet. Jag vill be honom om ursäkt för förseningen José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Vår debatt i dag handlar om att överblicka och planera för framtiden, men även om att nå samförstånd om de prioriterade åtgärderna för Vi måste alltså hitta samarbetsformer för att kunna genomföra våra framtida åtgärder på ett lämpligt sätt. För kommissionen är det av yttersta vikt att dess strategi genomförs på ett effektivt sätt, men om detta ska kunna ske behöver vi ett verkligt partnerskap mellan EU:s institutioner. I 2005 års rapport visade man att karikatyren av ett förlamat EU inte överensstämde med verkligheten långt därifrån. Vi har i själva verket gjort avsevärda framsteg. Kommissionen har koncentrerat sig på sina mål och har nått en genomförandegrad på nästan 90 procent för sina prioriterade åtgärder. Stabilitets- och tillväxtpakten, den reviderade sociala dagordningen och strategin för hållbar utveckling har styrts i en ny riktning. Men framför allt tror jag att vi denna vecka kommer att upptäcka att översynen av Lissabonstrategin om sysselsättning och tillväxt har varit en vändpunkt när det gäller att till sist ge strategin de instrument den behöver för att man ska kunna förvandla strävandena till verklighet. Toppmötet i Hampton Court bidrog till att skapa ett nytt samförstånd om de viktigaste delarna i EU:s åtgärder i en allt mer globaliserad värld. Toppmötet öppnade dörren för de åtgärder som håller på att växa fram i dag. Jag tänker t.ex. på den europeiska energipolitiken och på Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter. Unionen visade sin förmåga att reagera snabbt på medborgarnas behov efter flodvågen och bombattentaten i London. Den har också visat ett den är kapabel att fungera som ett organ i och med att det europeiska samförståndet om utveckling som Europaparlamentet stöder uttrycker ett verkligt gemensamt förhållningssätt. Jag inser emellertid att vi ännu inte har slutfört vår uppgift. När det gäller budgetplanen anser jag dock att vi aldrig har varit närmare en överenskommelse. Om vi hittar en lösning mycket snart kommer vi fortfarande att ha tillräckligt med tid för att börja genomföra de flesta programmen i början av nästa år. Detta är särskilt viktigt för de mindre rika länderna och regionerna i Europa. När det gäller den europeiska debattens framtid kan vi fortfarande dra nytta av händelserna och använda denna period för att nå ett verkligt samförstånd om vilken riktning vi måste färdas i. Jag anser att vi är på rätt spår: den årliga lägesrapporten om Lissabonstrategin, grönboken om energipolitiken, biobränslen, Europeiska tekniska institutet och färdplanen för jämlikhet mellan könen är några av de viktiga initiativ som redan finns på dagordningen. Vad kan vi då säga om 2007? Jag tror att 2007 kommer att bli ett avgörande år när det gäller att uppnå de strategiska mål som vår kommission har satt upp för sin tjänsteperiod. Våra strategiska mål för de fem åren välstånd, solidaritet och säkerhet och naturligtvis deras påverkan utanför EU gäller fortfarande fullt ut. De utgör en sammanhållen politisk ram som är utformad för att vägleda EU:s åtgärder. De återspeglar de utmaningar som Europa står inför samt de önskemål som européerna sätter främst och som de strategiska målen syftar till att uppfylla. De kommer även framöver att ligga till grund för kommissionens åtgärder. Jag anser i själva verket att de utgör en bra grund för att omvärdera vilken riktning vår union måste ta. I och med Romfördragets 50-årsdag 2007 kommer uppmärksamheten helt riktigt att fokuseras på EU:s storslagna värderingar och allmänna mål (EN) Det huvudsakliga målet måste även fortsättningsvis vara hållbar tillväxt, så att vi kan skapa fler och bättre jobb i EU. Med en mer positiv makroekonomisk syn måste vi utnyttja varje tillfälle att snabba på reformerna och omsätta dem i praktiken. Jag vet att parlamentet har viljan att inta sin roll i ett verkligt partnerskap för tillväxt och arbetstillfällen. Under 2007 bör flera medlemsstater snabba på sina förberedelser för att införa euron. Förutsatt att de uppfyller de nödvändiga villkoren kommer vi under 2007 att uppleva Bulgariens och Rumäniens anslutning, och jag ser fram emot deras bidrag till EU. Energifrågan kommer att fortsätta att tilldra sig vår uppmärksamhet. Vi kommer att fästa särskilt avseende vid att främja hållbar förvaltning och skyddet av naturresurser. Vi kommer att utarbeta förslag till EU:s sjöfartspolitik. Vi kommer att följa upp grönboken om arbetsrätten. År 2007 kommer också att vara Europeiska året för lika möjligheter för alla. Inom området säkerhet och frihet kommer de huvudsakliga målen att vara utvidgningen av Schengenområdet, gräns- och migrationskontroll och kampen mot brottsligheten. Hälsofrågorna kommer att förbli centrala, med större förebyggande insatser mot pandemier. Utanför våra gränser kommer vi att se till att Doharundan följs upp ordentligt, att framsteg görs för att stabilisera västra Balkan särskilt Kosovo och att partnerskapsavtalen med AVS-länderna slutförs. Som ni kan konstatera kommer vi att ha mycket att göra under 2007, då det också kommer att läggas fram nya riktlinjer för andra halvan av kommissionens mandatperiod. Vi ska förbereda oss inför framtiden genom att arbeta intensivt med den omfattande

8 översynen av EU:s budget, vilket kommer att leda till en vitbok under Denna översyn måste grundas på djup eftertanke och måste ta hänsyn till alla olika uppfattningar. Detta kommer naturligtvis att inbegripa Europaparlamentet och jag välkomnar er avsikt att aktivt delta i denna process. Låt mig också säga några ord om vår förmåga att omsätta dessa prioriteringar i handling. Vi behöver omvandla dem till praktiska handlingar och genomföra dem med de lämpligaste instrumenten. Kommissionen har gjort framsteg i denna riktning. För det första har vi en strategisk planerings- och programplaneringscykel som garanterar ett praktiskt omsättande av våra prioriteringar och som hjälper oss att koncentrera våra resurser på dessa uppgifter. Kommissionen redogör för sina avsikter, konsulterar andra angående dessa, antar sitt arbetsprogram och rapporterar regelbundet om dess genomförande. Emellertid måste vi ytterligare förstärka den politiska relevansen och substansen i vår diskussion om vår strategiska planering och programplanering. För det andra har vi satt en rad instrument i verket för att bättre främja reglering och sund förvaltning, vilket jag anser har en påtaglig effekt på stringensen i vårt arbete och kvaliteten på våra resultat. Vi har gjort betydande ansträngningar för att göra konsekvensanalyser av våra viktigaste förslag. Hittills har vi genomfört mer än hundra sådana, och vi kommer att fortsätta att förbättra deras kvalitet och se till att de verkligen gör skillnad i vår beslutsprocess. Kommissionen kommer också att driva igenom sitt förenklingsprogram, som täcker in olika områden från miljö till industri, modernisering av arbetsrätten, främjande av konsumenternas rättigheter eller viktiga sektorer på den inre marknaden. Men låt oss inte glömma att förvaltning och bättre lagstiftning är ett ansvar som alla EU-institutioner och medlemsstater delar. Som jag tidigare har sagt är bättre lagstiftning av stor vikt för att frigöra vår ekonomiska potential, särskilt för små och medelstora företag. Vi behöver rulla ut röda mattan för företagen i EU, inte sätta ut byråkratiska hinder. Ansträngningar måste göras på alla nivåer för att visa att EU:s initiativ är välgrundade och ger ett mervärde. På många områden på EU-nivå eller på nationell nivå behöver vi inte så mycket reglering. Som Montesquieu sa på bästa möjliga sätt och jag ska säga det på franska: Les lois inutiles affaiblissent les lois nécessaires (EN) Grovt översatt betyder det de onödiga lagarna försvagar de nödvändiga lagarna. Detta är själva grundsatsen för den fina europeiska traditionen. Vad är då nästa steg? Beslutet om kommissionens årliga politiska strategi utgör grunden för vår dialog med syfte att förbereda kommissionens arbetsprogram för Alla kommissionsledamöter är nu beredda att med utskotten diskutera de politiska prioriteringar som lagts fram inom hennes eller hans område. Det är mycket viktigt att ta en paus från dagsfrågorna för att förbereda sig inför framtiden. Jag välkomnade verkligen parlamentets initiativ förra året att knyta samman trådarna i sitt betänkande. Det hade en påtaglig effekt på detta års arbetsprogram. Kommissionen lägger fram denna strategi i en anda av partnerskap. Jag ser fram emot era synpunkter på vad EU bör lägga sin energi på under (Applåder) Françoise Grossetête, för PPE-DE-gruppen. (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! År 2005 hade Europas befolkning möjlighet att berätta för oss inte bara att de förväntade sig fantastiska saker av oss, utan även att de undrade över sin framtid och över Europas framtid i samband med globaliseringen. Den politiska strategin för 2007 måste göra det möjligt för oss att ge bra svar. Hur ska vi gå vidare utan vare sig det interinstitutionella avtalet eller budgetplanen? Vi är i en situation som jag skulle beskriva som fullständigt hyckleri. Vi vill debattera åtgärder som är viktiga för européerna, samtidigt som rådet, som aldrig vill höra våra argument, å sin sida föreslår i princip ingen budgetutveckling. Parlamentet kommer inte att ge upp när det gäller budgetplanen. Behoven är enorma utbildning för ungdomar, forskning, transport, hälsoprogram, miljön en fullständig lista skulle bli alltför lång. Herr Barroso! Ni talar med oss om ett möjligt kommande avtal, men jag har inte hört er säga ordet ambitiöst ett ambitiöst avtal och jag är därför fortfarande skeptisk. I den dialog som vi sätter igång kan ni räkna med vår församlings styrka i formuleringen av dess politiska prioriteringar för Det gläder mig dessutom att Europeiska kommissionen äntligen inser att ekonomisk sammanhållning, solidaritet och miljöskydd kan jämkas samman med våra målsättningar när det gäller tillväxt och sysselsättning. Ni föreslår fyra prioriterade områden: kunskap, företag särskilt små och medelstora företag sysselsättning och åldrande samt slutligen energi. Vi måste faktiskt vara bäst i det kunskapsbaserade samhället. Vi kan se vad som händer i Asien och vi får inte vara hjälplösa inför det. För att EU ska lyckas måste vi bemöta kunskapsutmaningen, och då menar jag kunskap i form av teknisk och industriell utveckling. När det gäller små och medelstora företag måste vi skapa en konkurrenskraftig lagstiftning och hjälpa våra företag att få bättre fotfäste på de internationella marknaderna. Ni har också för avsikt att göra er av med de EU-lagar som inte tjänar något syfte, de ökända oanvändbara lagar som ni nyss nämnde för oss, som försvagar de nödvändiga lagarna. Vi håller helt med er, herr Barroso,

9 och parlamentet planerar att vara nära delaktigt i de beslut som har fattats om enklare och bättre lagstiftning. Enkelhet innebär emellertid även att uttrycka sig tydligt. Ni vill göra 2007 till ett viktigt år när det gäller kommunikation, och jag tycker att det är en bra ambition. Att hitta på nya ord har dock aldrig varit en del av en god kommunikationsstrategi. I samband med den viktigaste prioriteringen, det vill säga sysselsättning, introducerar ni ett förfärligt ord flexisecurity. Vad betyder det? Européerna kommer att fly när de hör detta starkt teknokratiska ord. Bryssel har uppfunnit ännu ett ord som kommer att glömmas bort det är det som vi riskerar att få höra. Energi är den grundläggande frågan. År 2007 måste vara ett avgörande år när det gäller riktlinjerna för energipolitiken. Vi måste vara objektiva, bortse från alla ideologier, sluta behandla kärnkraft som ett tabubelagt ämne och komma ihåg att vårt energiberoende aldrig får överstiga 50 procent. Som vi nyligen har sett håller energi på att bli ett genuint vapen att utöva politiska påtryckningar med. Hur kommer vi för övrigt att svara om ett land utanför EU i framtiden beslutar att avbryta leveranserna och sänka Europa i mörker? Vi måste förbättra sätten att transportera energi och först och främst tänka på solidariteten bland medlemsstaterna. Inom området för säkerhet och frihet oroar utvidgningen av Schengenområdet våra medborgare. De har fortfarande intrycket att våra gränser är porösa och att invandringsdebatten fortfarande befinner sig i ett stadium av önsketänkande. Den framtida utvidgningen för att införliva Rumänien och Bulgarien måste avgöras i år. När jag ändå är inne på detta ämne noterar vi med intresse ert oumbärliga villkor att dessa länder till fullo måste uppfylla gemenskapens regelverk. Om grannskapspolitiken blir en politik genom egna meriter beklagar jag dessutom att inte mer görs när det gäller upprättandet av det strategiska partnerskapet. Perioden kommer även att utmärkas av lanseringen av nya EU-program. Det kommer att bli ett stort antal sådana, och om vi ska lansera dem behöver vi budgetplanen. Vi känner alltför väl till debatten om Erasmus. Slutligen kommer vi att rikta stor uppmärksamhet mot utarbetandet av er vitbok om reformen av EU-budgeten. Vi ber er att göra Europaparlamentet delaktigt i denna uppgift. År 2007 kommer även att utmärkas av 50-årsjubileet av Romfördraget. Vore inte detta ett tillfälle att dels se till att Europeiska konstitutionen börjar tillämpas, dels att göra 2007 till Europaåret i alla medlemsstaterna, så att dubbelmoralen äntligen upphör och så att människor får höra sanningen om hur EU gynnar deras vardag? ORDFÖRANDESKAP: COCILOVO Vice talman Martin Schulz, för PSE-gruppen. (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Om vi talar om kommissionens strategiska program måste vi även fråga vilken roll kommissionen själv kommer att spela för att sätta denna strategiska planering i verket. Det är det som jag vill tala om. På det stora hela är vi alla överens, herr Barroso, om innehållet i det ni har sagt och presenterat skriftligt. En reviderad Lissabonstrategi? Naturligtvis! En definition av EU:s roll i den globaliserade världen när det gäller migration? Visst! En nyckelutmaning! En förbättring av Europas energiförsörjning, bättre energieffektivitet, större energisäkerhet? Enighet i hela parlamentet! Främjande av teknik, investeringar i framtidens teknik för att bevara och förbättra Europas globala konkurrenskraft som en kunskapsbaserad kontinent? Absolut! Stärkande av inre säkerhet och utvidgning av Europas roll i den internationella säkerheten? Visst! Underbart! Fantastiskt! Vi kommer att få höra många flera talare i dag som säger det är just det här som vi behöver! José Manuel Barroso har rätt, det här är rätt väg att gå! Vad vi emellertid inte har fått är en budgetplan som matchar detta, det vill säga de nödvändiga resurserna för att uppnå det. Vi köpslår med rådet där har Françoise Grossetête rätt om en miljard mer eller mindre. Den djärva infallsvinkel som ni och era kommissionsledamöter förespråkade vid presentationen av er budgetplan, herr Barroso, minskades med 200 miljarder euro i Europeiska rådet. Ni bad om miljarder euro för sju år, men rådet beslutade om 840 miljarder euro. Jag undrade vad som hände med José Manuel Barrosos strategiska protest mot denna felaktiga ekonomiska politik. Ni sa till parlamentet att ni skulle kämpa för dessa strategiska målsättningar med denna ekonomiska fördelning. Sedan sa ni till parlamentet att rådets beslut var en framgång. Det finns inget mer ni kan göra, jag förstår det, eftersom ni inte kommer att få mer pengar, åtminstone inte om vi inte kämpar lite till för det. Som ordförande i kommissionen måste ni leva med stats- och regeringschefernas dumhet. Min kritik riktar sig därför inte så mycket till er och er kommission som till era partner på andra sidan. Vi kommer inte att uppnå de strategiska målen om vi definierar målen utan att ställa de nödvändiga resurserna till förfogande för de institutioner som måste agera. Det är självklart! Det är därför som jag säger att kommissionens strategiska målsättningar är rätt men att ni även måste diskutera saken med de enskilda staterna! Som ordförande i kommissionen måste ni tala klarspråk! I varje enskilt fall måste ni och er kommission säga att vi inte kan gå ut med att vi ska ge Europol fler befogenheter eller att vi kan bekämpa terrorism och brottslighet mer effektivt på EU-nivå förresten är den gemensamma kampen mot brottslighet och större inre säkerhet de EU-frågor som får störst medhåll från Europas medborgare och sedan låta rådet sänka anslagen med 7,8 miljarder euro och det tre dagar före antagandet av det tilläggsprogram för Europol som låter så bra i tidningen.

10 Era strategiska mål är riktiga. Kommissionen måste dock även ingripa kraftigt mot de stats- eller regeringschefer, de ministrar och ministerråd, som inte är villiga att betala priset på måndagen för de tal de höll på söndagen. Jag förväntar mig att kommissionen gör det. Ni kan förvänta er att vi stöder era strategiska mål ni har valt rätt strategiska mål men vi förväntar oss att ni står på vår sida i vår kamp, i parlamentets kamp, mot stats- eller regeringscheferna för att göra EU-politiken lite mer trovärdig. Om vi enas om detta för 2007 kommer det att bli ett spännande år, och jag är säker på att det blir ett framgångsrikt år för EU:s institutioner. (Applåder) Graham Watson, för ALDE-gruppen. (EN) Herr talman! I dag diskuterar vi kommissionens prioriteringar för 2007, men i morgon måste våra stats- och regeringschefer finna medlen, modet och beslutsamheten att omsätta prioriteringarna i praktiken. Framför oss har vi en plan för framtiden med tonvikt på kunskap, företagande, arbetstillfällen och energi. Den årliga politiska strategin för 2007 bygger vidare på förslagen från Hampton Court. Detta kan bidra till att göra EU till den mest dynamiska och konkurrenskraftiga ekonomin i världen, om medlemsstaterna bara släpper taget om de plattityder som dukades upp vid rådets årliga vårmöte i Lissabon. Jag har sett rådets förslag till slutsatser. Fina ord, men en sådan brist på mod! EU förtjänar bättre. EU förtjänar det delade ansvar som José Manuel Barroso talade om. Detta är anledningen till att liberalerna och demokraterna välkomnar den ambition som Europeiska kommissionen uttryckt. Detta dokument utlovar vad tidigare årliga politiska strategier uppenbarligen misslyckats med att tillhandahålla. Det ger praktiska förslag för en förnyelse av EU. Dessa går ut på att skapa lagliga migrationskanaler och ett gemensamt europeiskt asylsystem med bättre gränsförvaltning som en naturlig följd för att tillhandahålla den arbetskraft och den säkerhet som EU behöver. Man avser här att snabba på en europeisk energipolitik, att fullborda den inre marknaden för energi och gas, att investera i ren kolteknik och att balansera flexibilitet och socialt skydd med marknadens krav på ökad tillväxt och konkurrenskraft. Det finns en sak som kommissionen inte har lärt sig. Den placerar resursanvändning och miljöskydd under rubriken solidaritet. Den borde placera dem under rubriken välstånd. Tills vi lärt oss att miljö och grön tillväxt tillhör välståndet snarare solidariteten, kommer vi inte att ha det rätta perspektivet i sådana frågor. Lägg sedan till utvidgningen av euroområdet och välkomnandet av Bulgarien och Rumänien, och 2007 skulle kunna bli ett fruktbärande år för EU, särskilt om vi åter kan få in konstitutionsprocessen på rätt spår. Emellertid hänger ett lyckat resultat på en faktor som har varit frånvarande ända till nu och som inte kan ersättas oavsett antalet kommissionsförslag: att medlemsstaterna nationellt erkänner de reformer som är nödvändiga. Vem litar på ledare som säger en sak och gör en annan, som antar en viss politik, men sedan tar tillbaka den, river upp besluten och försvagar deras genomförande. Jag avser inte bara de protektionister som angriper tjänstedirektivet eller direktivet om uppköp. Jag talar om en mer generell typ av närsynthet som hindrar medlemsstater från att se det större sammanhanget. Jag talar om den närsynthet som fick rådet att förkasta förslaget att namnge och hänga ut länder som uppnår dåliga resultat och att vägra ge tillräcklig finansiering till EU:s prioriterade områden. Detta är också en anledning till varför ambitionerna i fjolårets årliga politiska strategi att nå framsteg när det gäller Dohaförhandlingarna, Lissabonmålen och konstitutionen gick i stöpet. Detta är den utmaning som EU:s ledare står inför när de samlas inför morgondagens vårmöte. Det är viktigt för EU att de lyckas enas kring det som kan förenas Monica Frassoni, för Verts/ALE-gruppen. (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Vi diskuterar nu ännu en strategi, ännu ett dokument och ännu en uppsättning prioriteringar. På samma sätt som vi debatterade de andra vill vi lägg tonvikt på två tre frågor för det första på överenskommelsen om budgetplanen. Ni vet mycket väl att det skulle krävas en dramatisk sänkning av våra ambitioner och naturligtvis även av medborgarnas ambitioner för att nå enighet med rådet nu i dag. Vi uppmanar därför er att skapa enighet och arbeta för enighet, men på våra villkor, som även bör vara era. Jag stöder helt en överenskommelse om budgetplanen, men inte på rådets villkor. Fram till dess att vi kan räkna med enighet och en tydlig allians med kommissionen på denna punkt kommer debatter som dagens att lida en viss brist på substans. För det andra nämnde ni andra ämnen och jag vill därför särskilt nämna två av dem. Det ena är frågan om invandring och inre säkerhet. Ni sa att prioriteringarna kommer att vara Schengen, kontroller och gränser, men ni sa ingenting om en viss punkt, trots att den nämns i texten. Problemet är en aspekt som vi anser bör prioriteras, nämligen förfarandena för laglig invandring. Detta element finns i era texter men saknas i det som görs och sägs! Det faktum att kommissionen inte säger ett ord inte ett enda om de tusentals personer som har dött mellan Mauretanien och Kanarieöarna och om att mitt land, Italien, fortfarande har ett okänt avtal med Libyen som har dolts för er och parlamentet och som har orsakat att ett enormt stort antal människor har dött i öknen, innebär att debatten om en gemensam invandringspolitik fortfarande bara är tomma ord. Vi skulle uppskatta om ni sa ett enda ord om detta utöver en generell anmärkning.

11 För det tredje har vi energifrågan. Vi har ett problem. Ni känner till att det finns olika åsikter i denna fråga och särskilt att vi inte anser att kärnkraft och förnyelsebar energi är jämförbara det är två skilda saker. Vi inser att det finns kärnkraft på denna kontinent, men vi anser inte att denna energiform har någon framtid på vår kontinent, delvis på grund av det inte obetydliga faktum att vi fortfarande måste importera uran, medan vi inte behöver importera sol eller vind! Detta är en viktig poäng, åtminstone begreppsmässigt, och kärnkraft ska inte jämställas med dessa former. Vi måste helt klart och i detalj förstå att vi inte får bli beroende av kärnkraft. Kärnkraften uppfyller i dag endast en del av vårt energibehov och är absolut inget alternativ för framtiden. När det gäller energifrågor finns det dessutom fortfarande ett gapande hål i kommissionens strategi dess tystnad i transportfrågan. Sjuttio procent av vårt oljeberoende avser transport. Jag medger att inte heller parlamentet har gjort särskilt mycket för att skapa en innovativ transportpolitik, men jag anser att kommissionen bör hjälpa oss i denna fråga. Herr talman! Jag vill avsluta med att säga att det finns en annan prioritering som ignoreras inom detta område, och det är våra städer. Städerna är en möjlighet, inte bara som en typ av laboratorier, utan även som något som Europa kan dra nytta av, och för närvarande utnyttjas de inte tillräckligt vare sig med tanke på ekonomiskt stöd eller med tanke på de viktigaste strategierna. Kanske är det bättre att börja med städerna än med viktig infrastruktur, som i alla händelser inte heller kommer att finansieras av EU Kyriacos Triantaphyllides, för GUE/NGL-gruppen. (EL) Herr talman! Den viktigaste fråga som min politiska grupp har tagit upp avser inte bara de politikområden som specifikt nämns för 2007, utan även de tvivel som vi alltmer hyser mot den bredare strategiska inriktningen för den europeiska konstruktionen som helhet. Det är oacceptabelt att vi varje dag bevittnar den våldsamma oro och de protester som har väckts av de nya gräsrotsfientliga anställningslagarna i Frankrike. Vi har på senare tid ofta sett medborgarnas reaktioner på olika direktiv. Det är oacceptabelt att unionen sticker huvudet i sanden genom att fortsätta med en politik som gynnar, inte arbetarna, utan storföretagen. Detta får också genomslag i Lissabonstrategin, som man i ett försök att förvirra arbetarna nu kallar en reformerad strategi. Har den kanske reformerats eller förändrats väsentligt sedan den först beslutades, eller har den lyckats främja utvecklingen av en socialpolitisk dagordning i syfte att skydda grundläggande sociala normer, kvalitativa arbetstillfällen och möjligheten att förena arbete och privatliv? Nej, det har den inte. I konkurrenskraftens namn utsätts arbetstagarnas rättigheter varje dag för det kapitalistiska EU:s skottsalvor. Arbetstider förlängs, löner sänks, kollektivavtal avskaffas, arbetslösheten och de orättvisa lönerna ökar och välfärdssystemet sveps undan helt. De första som drabbas är ungdomarna, de personer som vi ironiskt nog uppmanar att bygga ett EU med framtidsutsikter. Samtidigt främjas en politik som påstås smörja invandringens kugghjul. Hur kan det vara så, när målet än en gång är de kriterier som har fastställts för att skydda Europas ekonomiska intressen, när invandrare och personer som behöver internationellt skydd hålls kvar som fångar på europeiskt territorium trots att deras enda brott har varit att söka ett mänskligt liv? EU:s medel bör inte användas för att finansiera en politik för att stärka stängda gränser, förvisningar och återsändande, utan för att avhjälpa de verkliga orsakerna till invandringen och främja de mänskliga rättigheterna på ett betydande sätt inom ramen för en ömsesidigt gynnsam grannskapspolitik, långt från tankegången bakom reformerna av Världshandelsorganisationen och Världsbanken och från tankegången bakom militära ingripanden Guntars Krasts, för UEN-gruppen. (LV) För att man ska kunna minska klyftan mellan Europeiska unionens Lissabonmål och verkligheten måste kommissionens arbetsprogram för 2007 vara ambitiöst. Kommissionens åtgärder bör omfatta alla områden, och samtidigt bör den som prioriteringar välja de initiativ som är viktiga, inte bara i en specifik sektor utan även för Europeiska unionens övergripande utveckling. I kommissionens program var lanseringen av rymdprogrammet och den regelbundna utvärderingen av strategin bland de viktigaste åtgärderna inför genomförandet av Lissabonstrategin Trots att jag inte ifrågasätter vikten av dessa åtgärder anser jag att specifika åtgärder för att främja utvecklingen av små och medelstora företag och utvecklingen av tjänstesektorn skulle erbjuda ett bredare stöd för Lissabonprocessen, men sådana åtgärder fanns inte i listan. Trots att utvecklingen av små och medelstora företag finns bland de prioriterade områdena i listan avspeglas denna prioritet inte alls i listan över huvudåtgärder. Det är emellertid utvecklingen av denna sektor som faktiskt kan ge det snabbaste bidraget till att uppnå målen för sysselsättning och tillväxt. Trots att utvecklingen av tjänstesektorn är och förblir ett av huvudinstrumenten för införandet av Lissabonstrategin i kommissionens strategi för 2007 nämns inga specifika åtgärder för utvecklingen av tjänstesektorn. Vi hoppas att det inte var avsiktligt, utan att det var för att man lät bli att samordna den etablerade strategin med operativa åtgärder, som reformen av tjänstesektorn inte ingick i kommissionens politiska strategi för Antagandet av tjänstedirektivet 2007 kommer också att bana väg för nya initiativ av Europeiska kommissionen i sektorer som har identifierats för avreglering av tjänster. Skapandet av myndigheter för alla tjänster skulle vara ett specifikt steg i denna riktning.

12 blir ett viktigt år för debatterna om Europeiska unionens framtid. Ett av de huvudkriterier enligt vilka den europeiska allmänheten kommer att bedöma Europeiska unionens livsduglighet och framtidsutsikter 2007 kommer att vara de konkreta resultaten av de åtgärder som vidtas av Europeiska unionens institutioner, däribland kommissionen. Denna detalj bör emellertid redan framgå tydligt av angivandet av prioriteringar och uppgifter, genom att de åtgärder som planeras för 2007 inte bara definieras som en fortsättning på det arbete som redan har inletts utan även som uppnåendet av konkreta resultat Jens-Peter Bonde, för IND/DEM-gruppen. (DA) Herr talman! Kommissionen har brutit ett tydligt löfte att presentera ett fullständigt årligt program, med angivande av all föreslagen lagstiftning och dess rättsliga grunder. Hittills har vi endast fått information om ett mindre urval av de lagar och förordningar som har framställts av kommissionen. Vi har inte fått exakt information om de rättsliga grunderna, så vi kan inte se om kommissionen föreslår frivillig samordning eller bindande regler. Det är svårt att debattera strategiska riktlinjer i mörkret. Vill kommissionen har mer makt, centralism och bysantinska regler, eller vill den inspirera medlemsstaterna att skärpa sig för att skapa arbetstillfällen och uppmuntra länderna att konkurrera för att göra saker och ting så gott de kan? Gruppen Självständighet/Demokrati vill ha större frihet för medlemsstaterna och mindre centraliserad makt i Bryssel. Kommissionen måste vara öppen gentemot folket. Berätta för oss vem som ger goda råd i era hemliga arbetsgrupper. Låt oss se vad som finns bakom råden. Berätta för oss hur ni använder skattebetalarnas pengar. Ge EU:s revisorer, Europeiska ombudsmannen och Europaparlamentets budgetkontrollutskott full tillgång för att undersöka alla utgifter. Lägg ut er post på Internet så att vi kan studera alla kontakter som tas av lobbyister. Visa förtroende för människor. Ge oss den information som vi begär, om det inte undantagsvis finns ett bra argument för att förhindra en allmän diskussion. Jag vill även tacka ordföranden för att han citerade Montesquieu. Även han var för tredelningen av makten, även om det inte var på ett sätt som helt motsvarar kommissionens blandning av lagstiftande, verkställande och dömande makt. Det förefaller mig som att Machiavelli var en större inspirationskälla än Montesquieu när kommissionens befogenheter utformades Jan Tadeusz Masiel (NI). (PL) Herr talman, herr kommissionsordförande! År 2005 kommer tyvärr att bli ihågkommet som det år då konstitutionsfördraget förkastades i två att EU:s grundarländer. Detta bör vara en varningsflagga för oss politiker om att vi inte är tillräckligt uppmärksamma på våra medborgare. Europeiska unionen har ännu inte lyckats enas helt efter sin senaste utvidgning till att innefatta 10 nya medlemsstater, och ändå förbereder den sig redan för Turkiets framtida anslutning. År 2007 kan bli möjligheternas år när det gäller att uppnå ett mer enat Europa som visar större solidaritet om de gamla medlemsstaterna öppnar sig för de nya medlemsstaterna, särskilt när det gäller avregleringen av deras arbetsmarknader. Tyvärr verkar det endast finnas ett fåtal länder med samma mod som Spanien och Portugal, som av egen erfarenhet från senare år vet hur svårt det är att vara andra klassens medborgare i Europeiska unionen. Jag föreslår att framtida utvidgningar av Europeiska unionen antingen ska vara fullständiga, eller att de inte ska ske alls. Jag hoppas att jag genom att säga detta även avspeglar önskemålen hos Nederländernas och Frankrikes befolkning. Det är ännu inte för sent att fördjupa den europeiska enigheten genom att se till att EU har en budget som lever upp till dess ambitioner. Under 2006 har européernas uppmärksamhet riktats mot problemet med energiförsörjningen. I dag behöver Europa mer än någonsin tidigare en gemensam energipolitik. Det skulle innebära en bra möjlighet att förbättra utsikterna för jordbrukare, särskilt i de nya medlemsstaterna, som kan bli involverade i biobränsleproduktionen. Den världsomfattande globaliseringsprocessen är oundviklig. Europa bör betrakta den som en ny utmaning och som en möjlighet att utvecklas. Det är vår skyldighet att hjälpa utvecklingsländerna men även att förbättra den europeiska sociala modellen och ta hand om de medborgare som har minst förmåga att ta hand om sig själva József Szájer (PPE-DE). (HU) Herr talman! Såsom redan har sagts av andra ledamöter i vår grupp som har talat före mig välkomnar vi tankarna om kommissionens politik för Jag välkomnar dem när det gäller både procedurfrågorna och innehållet. När det gäller procedurfrågorna är jag glad över det initiativ som inleddes redan förra året till följd av avtalet mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen om att se till att Europaparlamentet och dess utskott blir mer delaktiga och ges bättre möjlighet att delta i upprättandet av det årliga politiska strategioch lagstiftningsprogrammet. Jag hoppas att de svårigheter som upplevdes förra året kommer att elimineras i år. Innehållet i kommissionens dokument har också genomgått en betydande förändring jämfört med tidigare år, och det pekar i rätt riktning. Paradoxalt nog skulle vi även kunna säga att dokumentet har tjänat på att inte innehålla några budgetspecifikationer på grund av bristen på budgetplan, eftersom detta möjliggjorde en bättre koncentration på de politiska målen och uppgifterna för Europeiska unionen. Samtidigt får vi inte heller glömma i vilket sammanhang denna plan har skapats. Under de senaste åren har vi flera gånger menat att Europa inte rör sig framåt, utan

13 bakåt, och att de nödvändiga åtgärderna inte vidtas. Under förra året lyckades vi ta några första trevande steg i rätt riktning, men vi har ett enormt stort antal oavslutade projekt. Låt oss titta på dem, ett och ett. Ett sådant projekt är konstitutionen, som jag anser att vi måste slutföra så snart som möjligt. Om vi vill undvika att Europaparlamentet fylls av EU-skeptiska grupper bör vi se till att konstitutionen får rätt riktning innan valet till Europaparlamentet inleds. Vi har inte heller någon budgetplan. Därför finns de korrekt formulerade målen inte med i denna sjuåriga budget, och de har för närvarande ingen fast förankring. Vi har tagit ett steg i rätt riktning även i detta avseende, men vi här i parlamentet är för närvarande inte nöjda med budgeten. När vi talar om 2007 talar vi även om utvidgningen, eftersom Rumänien och Bulgarien sannolikt kommer att bli medlemsstater i Europeiska unionen då. Vi anser att vi fortfarande inte har löst de spänningar som uppstod i EU till följd av minskad solidaritet efter den senaste utvidgningen, så låt oss närma oss 2007 genom att arbeta med de spänningar som uppstod i samband med den senaste utvidgningen Hannes Swoboda (PSE). (DE) Herr talman, herr Barroso! Jag vill be er att fokusera mer än ni gör i ert dokument på hur ni på ett bättre sätt kan nå ut med det väldefinierade innehållet och de väldefinierade målsättningarna till allmänheten. Konkurrenskraften är ett av era viktiga teman och den är ett av våra viktiga teman! Ändå ser jag att många medborgare anser att den inte har något med dem att göra, att den bara är en fråga för industrin, för de stora företagen. Nej, utan större konkurrenskraft kommer vi inte att kunna behålla det sociala systemet i Europa, utan större konkurrenskraft kommer vi inte att kunna behålla Europas sociala modell. Samma sak gäller till stor del utbildning. Utbildning är inte bara något som är av intresse för en elit. Utbildningen måste nå de breda folklagren om vi ska kunna uppnå en av EU:s grundläggande målsättningar, nämligen att förhindra uteslutandet av människor eller grupper. Utbildning är även av särskild vikt om vi betänker att vi faktiskt är en kontinent med invandring. Det är mycket viktigt för integrationen av nya invandrade medborgare att vi utvecklar utbildningssektorn och anpassar den efter detta. När det gäller den globaliseringsfond som ni nämner kommer vi faktiskt bara att kunna finansiera den om vi även ökar vår konkurrenskraft så att vi inte riskerar att behöva utnyttja denna globaliseringsfond alltför ofta. Ett annat exempel som jag vill ta upp, eftersom ni lägger stor tonvikt på det i ert dokument, är energipolitiken. Jag ska inte föregripa vad ledamöterna efter mig kommer att säga, men ett viktigt ämne som ni berörde är en säker energiförsörjning. Jag är mycket glad att ni nyligen besökte Moskva och enligt vad jag har hört inte utan framgång, även om det i många avseenden fortfarande är upp till Ryssland att fatta beslut, särskilt om energistadgan. Slutligen sa ni också att vi även bör tala om kärnkraft. Ni har rätt och jag är mycket glad att vi snart ska få lyssna till kommissionsledamoten med ansvar för energifrågor. Trots att jag är skeptiskt inställd till kärnkraft måste vi ändå tala om den, och även om de risker som den medför. I dagarna diskuterar vi spridning i samband med Iran, och en utbyggd kärnkraft innebär även större faror om vi inte gemensamt och multilateralt ser till att de risker som hör samman med den minimeras så mycket som möjligt. Jag anser att mer bör sägas i detta specifika ämne, både av er och i grönboken. Detta gäller infrastrukturutvecklingen i samma grad. Utan mer infrastruktur särskilt pipelines kommer vi nämligen aldrig att kunna ge den här kontinenten energisäkerhet och vi kommer inte att ge Europa motsvarande tekniska uppsving. Jag stöder er helt i detta avseende. Jag önskar er dock mer styrka och mod när ni sätter dessa beslut i verket. Ni nämnde Montesquieu, och någon annan ville ha Machiavelli. Jag önskar er Montesquieus visdom, men även Machiavellis styrka och list, för att få igenom ert program Andrew Duff (ALDE). (EN) Herr talman! Ordförande Barrosos citat av Montesquieu föranledde mig att genomsöka den årliga politiska strategin efter en ledtråd till vad kommissionen föreslår att göra med konstitutionen. Det finns inga ledtrådar. En politisk strategi som misslyckas med att hantera det huvudsakliga politiska hindret för unionen bör bedömas ganska kritiskt. Utan konstitutionen kommer unionen inte att ha kapacitet att agera för att fullborda kommissionens ambition med den. Den allmänna opinionen kommer att förbli skeptisk mot det europeiska projektet, och utan stöd från den allmänna opinionen kommer kommissionen att sakna det nödvändiga inflytandet inom rådet. Kommissionens klassiska funktion skulle bli att förmedla en överenskommelse mellan de krigande parterna i en kris. Jag hoppas att Barroso när han riktar sig till parlamentsforumet den nionde maj kommer att kunna lägga fram en heltäckande strategi för kommissionen att hitta en väg ut ur krisen. Trots det stora värde vi sätter på plan D så kommer det bästa sättet att stärka förtroendet genom handling att vara att rädda konstitutionen. Kanske det nu är dags för plan B Georgios Karatzaferis (IND/DEM). (EL) Herr talman! José Manuel Barroso har säkert oskyldiga avsikter. Emellertid är jag rädd att ni inte kommer att kunna förverkliga dem, just eftersom ni inte har pengar. Det går inte, och er politik är inte en politik som kommer

14 att få Europa att blomstra. Det finns inte en enda europeisk medborgare som kommer att få det bättre ekonomiskt i år än förra året. Fabrikerna flyttas från Europa till andra länder. Kvinnor köper franska märkeshandväskor som är tillverkade i Marocko. Er skinnjacka är designad av en europé, men producerad i Turkiet. Vad innebär det? Det innebär högre arbetslöshet. Det innebär fler avskedanden. Det innebär att vi alla blir fångna i en industri som tvingar på oss politiska åtgärder som de i Frankrike, åtgärder som ni inte avvisade. Således innebär det att livet blir sämre. Det innebär högre priser. Inget av allt det som ni tänker er kan bli kreativt om vi inte blir av med Maastrichtindikatorerna. Om inte Maastricht ses över kommer Europa att utvecklas till ett fattigt grannskap Hans-Peter Martin (NI). (PT) Jag tycker om Portugal och portugiserna (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot! Får jag ge er ett entydigt råd som kommer från hjärtat? Från och med maj 2007, när Portugal troligen kommer att inneha rådets ordförandeskap, får ni än en gång ett historiskt tillfälle för det europeiska projektet. Ja, jag talar om Andrew Duffs plan B och mycket annat därtill. Ni kommer att få en ny chans att pussla ihop den europeiska skapelse som vi har framför oss på ett meningsfullt sätt. Jag menar den där enorma skapelsen. Antingen lyckas ni lyfta den och gå till historien, eller också misslyckas ni fullkomligt. Men titta nu på de inlägg som faktiskt görs i debatten om konstitutionen och om EU:s hållning. Försök att komma ur de gamla tankemönster som ledde till alla dessa problem. Blicka ut över det stora havet! Tänk lite grann som Vasco da Gama och då tänker jag inte bara på Kina och Indien och pussla sedan ihop det så att vi verkligen kan utnyttja detta historiska tillfälle, som nu återkommer, innan det europeiska projektet helt enkelt faller samman eller imploderar. Jag är nyfiken på vad ni kommer att kunna säga oss efter maj Ni bör redan nu kunna säga att ni kommer att ha någonting att säga då, för annars blir det samma gamla trick igen och det kommer helt klart att leda till ett misslyckande Malcolm Harbour (PPE-DE). (EN) Herr talman! När jag talade om kommissionens politiska strategi i slutet av förra året kommenterade jag att vi inte hade någon som helst känsla för prioriteringar i den strategin. Vi har 62 prioriteringar i det här strålande nya dokumentet. Jag ser också att vi nu har gått vidare från att lägga in en högre växel till att öka förtroendet genom handling. Jag är inte säker på om Margot Wallström fortfarande är kvar och jag vet inte om hon är ansvarig för att hitta på de här underbara meningarna, men vi behöver en mycket mer strukturerad och praktisk strategi från kommissionen än de här konstlade orden. Jag lägger också här märke till, herr Barroso, att ni kommer att i rask takt uppvisa resultat! Helt uppriktigt betyder det att saker går framåt i gånghastighet för tillfället. Vi vill ha ett tydligt avstamp från kommissionen, inte enbart ett långsamt framglidande. Problemet med er strategi är inte att vi har brist på nya idéer eller nya initiativ, utan vi har faktiskt brist på riktiga politiska resultat som kommer att skapa de jobb och den tillväxt som ni är så fästa vid. Vad är det för mening med att ni lägger riktiga resurser och prioriteringar på att lösa problemen på den inre marknaden? Det finns en liten punkt där det står att ni kommer att rationalisera strategin för reglering, det är fantastiskt, men var finns den bland era prioriterade åtgärder? Ni använde en fantastisk mening, och jag berömmer er för det, om att rulla ut röda mattan för små företag. Inte i någon enda prioriterad åtgärd nämns små företag. Så det är mycket välkommet att vi har en debatt om detta, men vi behöver material av bättre kvalitet; vi behöver material som är mycket mer inriktat på en verklig strategi och en verklig resursanvändning, snarare än de här konstlade orden som Margot Wallström verkar förse er med. Vi vill ha något som verkligen betyder att ni prioriterar resultat på de områden som är grundläggande för EU och att ni får den inre marknaden att fungera bättre. Vi vill inte att ni bara lägger fram en lång rad oprövade prioriteringar som ser bra ut på papperet men som ingen vet om de verkligen kommer att fungera i praktiken Libor Rouček (PSE). (CS) Mina damer och herrar! I dag vill jag koncentrera mig på en del av EU:s prioriteringar för 2007 ur ett europeiskt utvidgningsperspektiv. Nu kan det sägas att utvidgningen 2004 var en stor framgång för EU både politiskt, säkerhetsmässigt, ekonomiskt och socialt sett, och jag är säker på att denna framgång kommer att fortsätta De första nya medlemsstaterna ska träda in i euroområdet I detta hänseende vill jag uppmana kommissionen att aktivt hjälpa dessa länder att förbereda sig för införandet av euron och att strikt övervaka att inträdeskraven, de så kallade Maastrichtkriterierna, uppfylls. Jag är övertygad om att det är viktigt att kriterierna uppfylls, vare sig det är kriterierna från Maastricht eller i stabilitets- och tillväxtpakten, för att bevara den politiska och ekonomiska trovärdigheten hos den gemensamma europeiska valutan samt dess trovärdighet inom gemenskapen kommer de nya medlemsstaterna i Central- och Östeuropa också att bli en del av det utvidgade Schengenområdet. Att de inre gränskontrollerna mellan medlemsstaterna avskaffas så att det skapas en verklig rörelsefrihet i unionen får inte under några omständigheter betyda rörelsefrihet för all slags brottslighet, olaglig invandring och så vidare. Kampen mot brottslighet och våld i Europa bör enligt min mening vara en del av EU:s tydliga och praktiska prioriteringar

15 för 2007, tillsammans med lanseringen av andra generationens Schengensystem. Slutligen bör också nästa utvidgning ske 2007, i och med att Rumänien och Bulgarien ansluter sig till unionen. När det gäller detta vill jag uppmana kommissionen att hjälpa dessa två länder att förbereda sig för anslutningen och se till att de uppfyller sina inträdeskrav på alla sätt. Rumänien och Bulgarien måste vara lika väl förberedda för anslutning som de 10 anslutningsländerna var Jag anser att detta är oerhört viktigt för trovärdigheten hos kommande utvidgningar och för att den europeiska allmänheten ska acceptera processen Talmannen. Jag vill informera ledamöterna om att kommissionens ordförande José Manuel Barroso måste lämna oss och därför har bett att få hålla sitt anförande och ge några svar och klargöranden. Jag ger honom ordet nu. Debatten återupptas omedelbart efter hans anförande José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. (PT) Tyvärr måste jag strax gå, eftersom jag har ett officiellt möte med de belgiska myndigheterna. Jag väntade mig inte att mötet skulle ta så här lång tid, på grund av den första delen av förhandlingarna i kammaren innan denna punkt på föredragningslistan började behandlas. Hur som helst kommer kommissionen att vara närvarande under hela debatten och jag kan ändå svara på en del av frågorna. Först vill jag säga att jag är tacksam för era kommentarer, som till största delen var positiva till vårt program. Vi har självfallet den bakomliggande frågan om budgetplanen, som jag ska ta upp om ett ögonblick. Generellt sett anser jag dock att jag kan säga att kommissionens mål för 2007 har fått ett positivt mottagande. Närmare bestämt frågade Graham Watson varför vi har placerat mål som har med energihushållning och miljöskydd att göra under rubriken solidaritet i stället för under rubriken välstånd. Det är klart att de kan och bör återfinnas under rubriken välstånd, men vi placerade dem under solidaritet för att framhålla hur oerhört viktiga de är, med tanke på att ordet solidaritet står för solidaritet med framtida generationer. Kampen för en ren miljö och för hållbar utveckling har direkt betydelse för vår framtid som helhet. Det var detta som gjorde att vi placerade miljöfrågorna under rubriken solidaritet i vår presentation. När det gäller invandringen sa Monica Frassoni att vi aldrig har uttalat oss om frågan om olaglig invandring och tragedin med de många afrikaner som dör i Medelhavsområdet. Jag är ledsen, men det stämmer inte. Kommissionen har antagit ett antal tydliga ståndpunkter i frågan, som Franco Frattini sa, och faktum är att vi kämpar för att om möjligt komma fram till en gemensam strategi för medlemsstaterna i de här frågorna. Monica Frassoni frågade också varför transporterna inte nämns i samband med energipolitiken. Jag är ledsen, men i grönboken står det att vi har föreslagit följande möjliga åtgärder för medlemsstaterna, jag citerar från sidan 11 i den engelska texten: (EN) En stor ansträngning för att förbättra energieffektiviteten i transportsektorn och framför allt snabbt förbättra de allmänna transporterna i Europas större städer (PT) Det här är naturligtvis bara en grönbok, för samrådsändamål, men denna rad finns i den. När det gäller energieffektivitet anser vi att transportsektorn har avgörande betydelse. Ingen får tvivla på detta. En av ledamöterna nämnde öppnandet av arbetsmarknaderna i Europa. Ni vet att kommissionen är för detta. Ovanpå vårt betänkande har ett antal medlemsstater inte bara de som nämns, det vill säga Portugal och Spanien, utan även Finland och den nederländska regeringen meddelat sin avsikt att främja avregleringen av arbetsmarknaderna i Europa vid första möjliga tillfälle. Det är vidare fallet i Förenade kungariket, Irland och Sverige. Jag förstår att andra också överväger att underlätta den fria rörligheten för arbetskraft inom EU. Hannes Swoboda frågade hur detta kan förklaras på ett bättre sätt för våra medborgare eller, med andra ord, vad vi kan göra för att förklara EU:s mervärde, vilket är en mycket viktig fråga. Det är enklare i vissa frågor än i andra. I dag tillkännagav vi faktiskt en mycket viktig åtgärd, svarta listan för flygsäkerhet, som är den första lagstiftning som har antagits av denna kommission med stöd av parlamentet och rådet. Det här är en fråga i vilken fördelarna med åtgärder på gemenskapsnivå är fullständigt tydliga för medborgarna. I frågor som dessa måste vi göra oss det extra besväret att ge förklaringar och argumentera för vår inställning. Det är faktiskt kommissionens jobb, men om jag får vill jag tillägga att vi alla är ansvariga för att göra detta. Det ankommer dessutom på parlamentet, ledamöterna, de nationella parlamenten och alla som har Europas intresse för ögonen och som anser att det är nödvändigt att förklara det mervärde som EU medför. När det gäller kärnkraft, herr Swoboda, är vår inställning mycket tydlig. Vi respekterar subsidiaritetsprincipen. Detta är en svår fråga i Europa. Det finns medlemsstater som är för och andra som är emot. Jag anser att rätt väg framåt är att inte undvika debatten. Hannes Swoboda nämnde mitt möte med president Putin. Jag vill berätta för er att president Putin, trots Rysslands rikliga naturliga olje- och gasresurser, har sagt att en av Rysslands främsta prioriteringar i framtiden är att utveckla kärnkraft. Det här är därför en fråga som vi inte kan undvika. Det är en fråga som står på dagordningen och som måste diskuteras på ett uppriktigt sätt. Kommissionen väljer inte sida i debatten om kärnkraft. Det vi förespråkar är den princip enligt vilken varje medlemsstat hittar långsiktiga, hållbara energiformer i

16 sin energimix, samtidigt som uppfyllandet av subsidiaritetsprincipen garanteras. Andrew Duff med flera tog upp frågan om konstitutionen. Det är inte det som vi diskuterar här i dag, men jag vill bekräfta att kommissionen fortfarande stöder de principer och värden som ingår i förslaget till konstitutionsfördrag, och vi arbetar med denna fråga. Vi funderar på att ta med oss några tankar kring framtiden för EU-debatten till Europeiska rådet i juni. Förhoppningsvis kommer dessa tankar att vara ett värdefullt bidrag. Trots att konstitutionsfördraget, som namnet antyder, är ett mellanstatligt fördrag är kommissionen besluten att ta sitt ansvar och vill därför lämna ett eget bidrag till perioden av eftertanke. Jag vet inte om detta kommer att vara ett bidrag som kan konkurrera med Vasco da Gamas upptäckter när det gäller ambitionsnivån, men det kommer i alla händelser att vara vårt bidrag. Det gjorde mig hur som helst glad i dag att höra Montesquieu, Machiavelli och Vasco da Gama nämnas i vår debatt, vilket visar att debattnivån i parlamentet fortfarande är på väg uppåt (EN) Och nu ska jag göra några anmärkningar på engelska, jag talar alltid engelska när jag talar om pengar! Jag blev van vid det under det brittiska ordförandeskapet. Så nu några anmärkningar på engelska om budgetplanerna. Enligt min uppfattning gjorde institutionerna riktiga framsteg igår. Med utgångspunkt i de kompromisstexter som lagts fram av kommissionen ägde ett tredje trepartsmöte rum igår eftermiddag mellan det österrikiska ordförandeskapet, parlamentets förhandlingsgrupp och kommissionen. Enligt vår uppfattning var resultatet av mötet övervägande positivt. Det råder nästan full enighet om det interinstitutionella avtalet, inklusive idén om att lägga till en ny del tre om sund ekonomisk förvaltning. Texter om viktiga punkter som budgetförordningen, kontrollintyg från medlemsstater och översynsklausulen, som är föremål för slutlig teknisk granskning, har antagits. När jag säger antagits, menar jag antagits mellan delegationerna. De är överenskommelser ad referendum. Alla de här punkterna har betraktats som nyckelelement i olika förordningar som antagits av parlamentet. Jag är glad att se att de tre institutionerna har kunnat enas och jag är stolt över kommissionens bidrag till överenskommelsen. Parlamentet och rådet har diskuterat siffrorna och sina bedömningar av dessa utifrån de tak som man enades om vid rådets möte i december. Låt oss vara uppriktiga. Det finns fortfarande en stor skillnad mellan de siffror som parlamentet föreslagit och de som rådet föreslagit. Jag vill vara tydlig med detta. Kommissionen stöder ambitiösast möjliga förslag. Uppriktigt sagt är frågan: hur långt är rådet berett att gå? Jag vädjar därför om en kompromiss så snabbt som möjligt. En utebliven kompromiss får negativa konsekvenser för oss alla inom Europeiska unionen, särskilt för de nya medlemsstaterna och de medlemsstater och regioner som verkligen behöver vår solidaritet för att utvecklas. Lösningen skulle kunna vara att hitta en lämplig blandning mellan tre element: flexibilitet, metoder för att mobilisera medlen för de olika flexibilitetsmekanismerna och slutligen de allmänna taken. Det finns ljus i slutet av tunneln! Ett sista trepartsmöte är planerat till den 4 eller 5 april i Strasbourg. Det är min fasta övertygelse att en överenskommelse kan nås vid det mötet. Under tiden kommer kommissionen att fortsätta att spela en aktiv roll för att söka den ambitiösaste positionen, men när allt kommer omkring behöver vi både ambition och en överenskommelse. Därför säger jag ja till ambition, men en ambition med realism och ansvar, i ett försök att få ombord alla institutioner. Jag vet att det österrikiska ordförandeskapet aktivt söker en överenskommelse med alla medlemsstater. Låt mig berätta att jag vid mina olika möten med regeringscheferna, och denna vecka har jag haft flera stycken, har uppmanat dem, både offentligt och privat, att acceptera en ökning av de totala utgifterna. Jag har särskilt nämnt behovet av utbildning och kultur: Erasmus och medborgarprogrammen. Åtminstone där bör vi göra en ordentlig ansträngning, och vissa framsteg är möjliga. Låt oss alla arbeta hårt för att nå en bra överenskommelse och sedan, om vi har goda avsikter, en bra strategi och bra politik. Låt oss hoppas att vi också får bra instrument när det gäller budgetplanerna. (Applåder) Bronisław Geremek (ALDE). (PL) Herr talman! Det är mycket viktigt att parlamentet har tillfälle att föra en debatt om strategin kommer att bli ett avgörande år för Europeiska unionens framtid. Och för att en strategisk debatt ska kunna hållas i parlamentet måste vi få alternativ. Kommissionens ordförande har inte förklarat vilka alternativ kommissionen har, trots att politik är konsten att välja. För det första har vi frågan om konstitutionen. Tror Europeiska kommissionen att konstitutionen kommer att antas 2007 och har den de möjligheter och metoder som krävs för detta? För det andra har vi den viktiga frågan om sysselsättningen. Är det ekonomisk tillväxt och tillit till ekonomisk frihet och fri rörlighet för arbetstagare som är svaret på arbetslösheten? Annars kan vi ju återgå till Colbert och ekonomisk protektionism, som en gång kallades ekonomisk patriotism? För det tredje är frågan om Lissabonstrategin ett centralt problem för EU:s framtid. Den har reducerats till retorik, eftersom vi å ena sidan hävdar att EU:s framtid är avhängig av Lissabonstrategin och å andra sidan alltid

17 börjar med att skära ner på den vetenskapliga forskningen och utbildningssystemet så snart vi har fattat beslut om budget och budgetnedskärningar. Europeiska unionen har förmågan att göra Europa till en plats för nyskapande och en global partner, men för att kunna göra det behöver den en strategi. Jag anser att dagens debatt är ett bevis för parlamentets betydelse och det vore bra om alla övriga EUinstitutioner tog parlamentet på allvar Jeffrey Titford (IND/DEM). (EN) Herr talman! Jag har läst de femton dystra sidorna i det här dokumentet och menar att det är ett betänkande om det förflutna snarare än om framtiden. Den mening som kommer i åtanke är den som man ofta ser på en skolpojkes betyg: kan bättre. Javisst, men om er dröm är att förändra uppfattningen hos folket i Europeiska unionen, så är det ett måste göra bättre. Vi bjuds på termer som strategiska mål, politisk strategi, nya riktlinjer, effektiv kommunikation och genuin dialog. Man lovar oss att mer pengar kommer att läggas på regionala fonder, sammanhållningsfonder, sociala fonder, globaliserade fonder, fiskefonder etc., allt detta för att vinna invånarnas förtroende och engagemang. Men var finns orden frihet, val och individen? George Orwells 1984 dyker upp i sinnet, förutom att jag tror att han tog fel på år och att det när som helst är dags, och då blir det kontroll, kontroll, kontroll av individen. Med tanke på folkomröstningarna om EU, eller till och med valen, kommer folkets sanna känslor att visa att de flesta vill säga nej till den här byråkratiska mardrömmen John Bowis (PPE-DE). (EN) Herr talman! Jag beklagar att ordförande Barroso måste inställa sig hos de belgiska myndigheterna. Om han bara parkerar sin bil noggrannare i framtiden kommer han säkert att kunna stanna till slutet av våra debatter, men utan tvekan kommer meddelandet att föras fram till honom. Jag välkomnar titeln på det här dokumentet: Öka förtroendet genom handling. Ibland ökar ni förtroendet genom handling och ibland genom icke-handling. Ibland gör ni det genom att dra tillbaka åtgärder, genom tidsfristklausuler och översyn, men det handlar alltid om att läsa det finstilta i förslagen. Vi ökar inte förtroendet hos våra väljare genom vansinniga historier liknande dem som vi haft i Storbritannien i veckan om kyrkorglar eller genom Europeiska unionens avsikt enligt WEEEdirektivet att förbjuda reparation och tillverkning av kyrkorglar på grund av blyhalten. Detta är vansinne, och vid minsta hot om detta hoppas jag att det kommer ett snabbt telefonsamtal från Vatikanen om att Peterskyrkan inte kommer att finna sig i sådant nonsens. Det är emellertid den finstilta texten. Jag anser att vi måste återuppta kontakten med våra väljare, att vi måste hitta nya spår för det europeiska projektet och att vi måste förmedla detta till allmänheten. Detta kan till exempel göras vid nästa energidebatt genom att visa att vi arbetar tillsammans solidariskt för att tackla alla eventuella hot. Montesquieu har citerats. Som Dumas skrev: en för alla, alla för en. Vi behöver det europeiska energinätet för att slå ner alla försök att isolera någon av våra medlemsstater. Det handlar också om insatser på hälsoområdet för att se till att vi får det gemensamma arbetet gjort när det gäller att förbereda sig inför en influensapandemi. Vi måste anta det österrikiska förslaget till en diabetesram, vi måste jobba hårt när det gäller kommissionens eget förslag om psykisk hälsa. Margot Wallström kommer att hålla med mig om att vi måste jobba hårt för att övertyga allmänheten om att vi kan få ordning på kemikalie- och föroreningsfrågorna, miljömärkningen och allt annat som är begripligt för allmänheten. De skulle se detta som ett EU-mervärde, och därmed skulle vi inte att ha samma problem som några av våra medlemsstater nyligen haft när det gäller folkomröstningar Margarita Starkevičiūtė (ALDE). (LT) På grundval av mitt eget lands erfarenhet av reformer finns det bara en sak som jag kan säga med förtröstan: ekonomiska och politiska program är omöjliga att genomföra om de faktiska institutionerna inte reformeras. Jag tycker att det är svårt att förstå varför Europeiska kommissionen, som säger att den strävar efter att förenkla bestämmelserna, inte förändrar sina egna strukturer, inte omorganiserar arbetet i sina institutioner, som trots allt skapar dessa komplicerade dokument. Detta är helt obegripligt och inkonsekvent. Låt mig ge er ett enkelt exempel. Nyligen hade vi besök av en delegation av lektorer från Litauen. De gick runt till olika direktorat för att få information om hur ett direktorat arbetar. De fick samma information överallt. Och den kommissionsledamot som kom till vårt budgetutskott sa till och med att alla medel till PR och reklamkampanjer inte används. Men allt arbete görs dubbelt. De litauiska lektorerna var mycket förvånade. Vi måste absolut göra någonting för att reformera Europeiska kommissionens arbete. Åtminstone visar Europaparlamentet prov på lite initiativkraft och en strävan att reformera sitt arbete, så att vi kan genomföra dessa ambitiösa mål. Jag beklagar alltid att vi inte utnyttjar de nya ländernas erfarenhet. Vi, de nya länderna, förstår verkligen att vi först och främst måste reformera våra institutioner. Jag hoppas att Europeiska kommissionen kommer att lägga fram ett reformprogram för sin förvaltningsstruktur så snart som möjligt ORDFÖRANDESKAP: ONYSZKIEWICZ Vice talman Alexander Stubb (PPE-DE). (EN) Herr talman! Jag skulle vilja göra tre kommentarer. Min första kommentar är att jag faktiskt spelar den gode polisen i motsats till den onde polisen som Malcolm Harbour. Jag anser att den här strategin är

18 väldigt bra. Kommissionen lägger fram detta vid ett väldigt gynnsamt tillfälle, då det råder en atmosfär av nationalism och protektionism. Till skillnad från många strategier som ni lagt fram tidigare, herr Barroso, och som jag skulle vilja kalla nato som i no action, talk only, är det faktiskt så att den här innehåller många åtgärder. Jag håller emellertid med Malcolm Harbour om att ni kanske borde välja ett alternativt namn. Ni kallar det här dokumentet Öka förtroendet genom handling, vilket kanske inte är helt passande. Kanske skulle ni be en reklambyrå om råd innan ni lanserar en ny slogan igen. Det är en tuff sak att göra, men detta kommer inte att lyckas. Den andra kommentaren är att jag håller med om fokuseringen på kommunikation. Margot Wallström, ni spelar förstås en mycket viktig roll i detta. Vi har inte ett demokratiskt underskott, vi har inte ett informationsunderskott, vi har nästan för mycket av det, men vi har verkligen ett underskott på kommunikation. Det dokument som ni lade fram om europeisk kommunikation är väldigt bra. Vi har stora problem: John Bowis talade om kyrkorglar för en sekund sedan och naturligtvis vet vi att det är rena dumheterna. Men när respektabla dagstidningar som The Independent har rubriker som EU tvingar fram återvinning av dildos, då är det problem. Det handlade om ett direktiv om elektriska apparater: om man tar tillbaka apparaten till en affär, så måste den återvinnas. Det är emellertid den här sortens kommunikation som vi verkligen behöver bli av med. Min sista kommentar är att EU väldigt ofta används som syndabock. Allt som är dåligt kommer från EU, allt som är bra kommer från medlemsstaterna. Därför uppmanar jag er, fru Wallström, att fokusera mer på att förmedla innehållet i konstitutionen. Det är en bra konstitution, vi behöver den, så håll den vid liv till våren 2007 och låt oss se vad som händer efter det Margot Wallström, kommissionens vice ordförande. (EN) Herr talman! Vi lägger fram detta dokument och denna årliga politiska strategi för Europaparlamentet för att få era synpunkter och idéer om hur den kan förbättras. Vi lyssnar därför mycket noggrant på er. Vi har redan hört ett antal saker som skulle förbättra vårt dokument. Detsamma gäller för den diskussion jag hade vid utskottsordförandekonferensen. Det kommer att ge oss mycket, eftersom vi kan föra en äkta politisk diskussion om våra prioriteringar, om den balans vi vill uppnå och om de budskap vi vill skicka. Vi tycks återkomma till vår vilja att nå resultat och vinna förtroende. Det är grundläggande och centrala villkor för oss för att bygga ett starkare EU. Vilken titel vi än väljer kommer det att bli språkliga eller andra problem. Jag är inte säker på att vi någonsin kommer att kunna hitta något som alla är överens om. Vårt mål är dock att bygga upp förtroende genom att visa goda resultat och genom att leva upp till våra åtaganden. Om vi ger oss in i en demokratisk diskussion och debatt med medborgarna kommer det också att bli lättare att förklara varför vi behöver konstitutionella förändringar för att nå de goda resultaten. Det är den vägen vi måste gå vi måste engagera oss tillsammans med medborgarna på ett demokratiskt sätt. Jag är mycket glad över tillfället att berätta för alla i Förenade kungariket att pipor från kyrkorglar inte omfattas av direktivet om elektroniskt och elektriskt avfall. Ni kan fylla alla era kyrkor med så många blypipor ni vill. Kommissionen kommer inte att lägga sig i det. Se bara till att de stackars människorna i Förenade kungariket då och då får höra sanningen, för de får sällan korrekt information. Ni kan vara fullständigt lugna över att direktivet inte omfattar pipor från kyrkorglar. Jag hoppas också att vi kan öppna rådsmötena. Det finska ordförandeskapet förbereder nu ett genomförande av det, och det kommer definitivt att bidra till att man slutar skylla på varandra. Om medborgarna kan följa vad deras ministrar gör i rådet vilka ståndpunkter de intar och vilka uttalanden de gör, om de över huvud taget är där kommer det att bidra till att man slutar skylla på varandra. Om vi agerar i samverkan kommer vi alla att behöva förklara vad Europeiska unionen gör och vad den är. Kanske kan vi göra vissa framsteg. Jag hoppas att vi har gjort framsteg under det österrikiska ordförandeskapet, för detta är en av era ambitioner. Vi bör definitivt göra framsteg under det finska ordförandeskapet, då vi kan ta ännu ett steg. Tack för alla era kloka kommentarer om den årliga politiska strategin. Jag ska definitivt ta alla era kommentarer med mig hem och föra dem vidare till alla övriga kommissionsledamöter. (Applåder) Talmannen. Debatten är avslutad Säkrad energiförsörjning i Europeiska unionen (debatt) Talmannen. Nästa punkt på föredragningslistan är en muntlig fråga till rådet (O-0007/2006 B6-0009/2006) från Giles Chichester för utskottet för industrifrågor, forskning och energi om säkrad energiförsörjning i Europeiska unionen Giles Chichester (PPE-DE), frågeställare. (EN) Herr talman! Det är en glädje för mig att få ställa den här frågan för utskottet för industrifrågor, forskning och energi. Det är en uppföljning av den fråga som debatterades i januari om säkrad energiförsörjning. Det har hänt en del i världen sedan dess. Vi har nu kommissionens grönbok och slutsatserna från rådets möte förra veckan. Båda dessa är mycket intressanta och

19 visar tydligt att man nu har tagit till sig många av de punkter som har tagits upp i debatten tidigare. Jag skulle vilja tacka kommissionsledamoten och gratulera rådet. Det är också välkommet att energifrågorna har kommit högst upp på dagordningen. Detta är en fråga som huvudsakligen handlar om beroende av import av en rad bränslen. Därför ställer vi frågan vad kommissionen tänker göra för att på lämpligt sätt reagera på utvecklingen och förändringarna i den geopolitiska, strategiska och diplomatiska situationen. Jag vill dock betona att jag menar att de aspekterna mera ligger inom kompetensen för våra kolleger i utskottet för utrikesfrågor. Jag är mycket glad över att vissa av mina kolleger som ska tala senare i debatten kommer att ta upp dessa frågor. Det allra viktigaste i fråga om försörjningssäkerheten är nödvändigheten av mångfald: en mångfald bränslen, en mångfald källor och en mångfald tekniker. Det är helt grundläggande. Jag vill säga att jag är en aning besviken på grönboken som vi ser fram emot att debattera när det är dags för det därför att man kanske inte i tillräcklig omfattning hade erkänt kärnkraftens viktiga roll i och med att den står för den allra största delen av elektriciteten i Europeiska unionen. Parlamentet antog nyligen ett ändringsförslag om ett ambitiöst men realistiskt mål om att 60 procent av elektriciteten i Europeiska unionen ska komma från källor som genererar mycket låga eller inga koldioxidutsläpp. Detta är möjligt endast genom en kombination av förnybara energikällor och kärnkraft. Jag noterar med stort nöje att man i rådets slutsatser hänvisar till hållbara och effektiva energisystem. Kärnkraft är det jag kommer att tänka på i det sammanhanget. Det finns dock andra energikällor som vi inte får glömma. Sedan EU utvidgades har vårt beroende av importerat kol minskat från 50 till 35 procent, eftersom en viss medlemsstat är en betydande kolproducent. Vi får inte bortse från fördelarna med och potentialen hos ren kolteknik när vi har denna betydelsefulla inhemska energikälla. I förslaget till resolution som bifogas denna muntliga fråga betonas bland annat större effektivitet i transportsektorn. Betydelsen av forskning och utveckling av framtida energiteknik betonas, och man ser fram mot förslag om förbättring av energieffektiviteten i byggnader. Vi har ställt fyra frågor till kommissionsledamoten, och vi ser fram emot att få höra av honom i sinom tid. Vi vill veta vad vi kan göra för att minska vårt beroende av importerad olja och gas. Vi vill veta vilka andra källor han menar att vi kan utveckla. Kanske har han några tankar om gastillgången, hanteringen av gaslager och lagringsmöjligheter för gas. Slutligen förväntar vi oss att kommissionen väver samman frågan om försörjningssäkerheten med den sammanhängande frågan om klimatförändring och hur vi förändrar vår energipolitik efter Kyoto för att uppnå de tre målen om hållbarhet, konkurrenskraft och försörjningstrygghet. (Applåder) Hans Winkler, rådets ordförande. (EN) Herr talman! Först vill jag tacka Giles Chichester för frågan. Den kommer lägligt. Det österrikiska ordförandeskapet var faktiskt exakt åtta timmar gammalt när det på allvar gick upp för oss att energi är ett EU-problem, ett problem för oss alla, eftersom gaskonflikten mellan Ryssland, Ukraina och Moldavien började klockan åtta på morgonen den 1 januari Det blev uppenbart att vi var tvungna att ta itu med problemet, trots att det inte var helt nytt. Dess betydelse har emellertid blivit allt tydligare, särskilt under innevarande år. Det är helt uppenbart att energiförsörjningen är en fråga av yttersta betydelse för EU. Det är därför man vid Europeiska rådets möte i morgon kommer att ta upp denna fråga som en av de högst prioriterade. Vi sammankallade också ytterligare ett extra rådsmöte med energiministrarna, som ni har hänvisat till, för att på bästa möjliga sätt förbereda mötet med Europeiska rådet. Vid mötet med energiministrarna presenterades mycket nyttiga och användbara förslag som kommer att diskuteras i morgon och i övermorgon. I samband med gasbråket mellan Ryssland, Ukraina och Moldavien blev det också uppenbart att frågan om energiförsörjning inte enbart är en fråga som vi kan diskutera oss emellan. När jag hade nöjet att rapportera till utskottet för utrikesfrågor i går betonades starkt att det är en fråga för Europeiska unionens utrikespolitik. Detta beror på att vi måste samarbeta med våra partner och med våra grannar och ta hänsyn till deras problem. Det är exempelvis viktigt för oss att betona den politiska och ekonomiska stabiliteten i transitlandet. Vi behöver också ha med leverantörsländer och konsumentländer i våra debatter. Det är därför vi har intensiva förbindelser med OPEC, Ryssland och andra viktiga länder såsom Kina och Indien. Vi är också aktiva i fråga om internationella instrument. Jag ska bara kort nämna IAEA, de internationella energiforumen och Euromed, som spelar en viktig roll. Det finns andra viktiga internationella överenskommelser, till exempel energiavtalet med sydöstra Europa. Jag hoppas, herr Chichester, att vi kommer att få kammarens samtycke mycket snart, eftersom vi hyser förhoppningar om att få det före ministermötet i juni (DE) Det finns naturligtvis också andra viktiga aspekter på en trygg energiförsörjning, såsom frågan om att diversifiera våra energikällor, särskilt för att ta med inhemska energikällor i beräkningen och inte minst frågan om förnybara energikällor. Efterfrågestyrning, däribland att förbättra energianvändningens effektivitet,

20 är emellertid också av mycket stor betydelse i det här sammanhanget. När rådet talar med sina partner framhåller det regelbundet att tillräckliga investeringar i infrastruktur och utforskning också är väsentliga. Av det skälet anser rådet också att det är av största betydelse att Europaparlamentets och rådets resolution om transeuropeiska energinät antas snart, eftersom det kommer att bli omöjligt att diversifiera utbudet och därmed få en säkrare försörjning utan att det finns medel för att bygga ut det europeiska energinätet. När det gäller just en trygg försörjning har rådet redan tidigare antagit lagbestämmelser, som jag av tidsskäl inte ska gå in på i detalj nu. Jag ska kort också nämna direktivet om åtgärder för att säkra naturgasförsörjningen, som antogs För att nu övergå till er fråga om alternativa energikällor, herr Chichester, så anser rådet att det finns två huvudkomponenter i energipolitiken som särskilt förtjänar att nämnas här, och jag har redan berört dem något: frågan om diversifiering av bränslekällor och frågan om energieffektivitet. Som redan har sagts i dagens debatt energin var en central fråga i den debatt som just avslutades, med rätta måste medlemsstaterna själva välja den energimix de vill ha som ett uttryck för sin nationella politik. Oavsett vad medlemsstaterna beslutar innebär en diversifiering av energikällorna naturligtvis en diversifiering av leverantörsländerna när det gäller energiimporten och det tycker jag är särskilt viktigt men de förnybara energikällorna är också mycket viktiga här. I det sammanhanget kan rådet också framhålla en hel rad instrument, som jag bara ska nämna kort här. När det gäller diversifieringen av energikällorna, särskilt genom användning av förnybara energikällor, antog rådet och Europaparlamentet ett direktiv om främjande av el från förnybara energikällor redan Jag vill också i det här sammanhanget fästa er uppmärksamhet på förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om främjande av biobränslen eller andra förnybara drivmedel för transport. I december förra året nåddes också en överenskommelse med Europaparlamentet om förslaget till direktiv om energieffektivitet och energitjänster, som jag hoppas kan antas under de närmaste månaderna. Vi arbetar på det. Så långt frågan om energibesparingar. Jag vill också påpeka att programmet Intelligent energi för Europa redan ger ett viktigt tillskott som en del av det sjätte ramprogrammet för forskning. Det sjunde ramprogrammet för forskning och programmet Intelligent energi för Europa, som för närvarande diskuteras som en del av ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation, kommer också att innehålla en adekvat och relevant prioritering. Det finns också åtgärder som ligger utanför lagstiftningssfären. Till exempel gav energiministrarna så sent som förra året ett bidrag till Europeiska rådets vårmöte Rådet håller för närvarande på med en mycket brådskande och ingående granskning av handlingsplanen om biomassa, som är en högt prioriterad fråga för oss. Herr Chichester! Jag vill sluta med att ta upp er fråga om Kyoto efter 2012, en trygg energiförsörjning och Europeiska unionens konkurrenskraft, och säga att denna effekt enligt vår åsikt kan vara i grunden positiv. Jag tycker att det är särskilt viktigt att säga att vi är övertygade om att en väl utformad miljöpolitik kommer att få en positiv effekt på tillväxten och sysselsättningen. Åtgärder för att främja energieffektivitet leder till ekologiskt nyskapande och miljöteknik, och efterfrågan på sådana innovationer växer stadigt i hela världen. Detta innebär också nya möjligheter för våra ekonomier. Genom att diversifiera energikällorna och särskilt genom att främja förnybara energikällor vill vi också bidra till att säkra energiförsörjningen samtidigt som vi mildrar klimatförändringarna och ökar hela EU:s konkurrenskraft. (Applåder) Andris Piebalgs, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! I den föregående debatten om kommissionens arbetsprogram låg fokus till stor del på energi. Jag är mycket tacksam för det och för den fråga som ställdes till kommissionen och som möjliggjorde denna debatt. På ett sätt har grönboken om en europeisk strategi för hållbar, konkurrenskraftig och säker energi gett svaret på hur vi bör fortsätta att möta de utmaningar som omtalas i er fråga. Vi måste också inse att det är en global utmaning: det nära sambandet mellan tillgång och efterfrågan, klimatförändringar, importberoende och investeringsbehov i energisektorn är allesammans globala utmaningar. Svaret från Europeiska unionen är en gemensam energipolitik. Vi har ett betydande stöd från medborgarna. I en nyligen genomförd opinionsundersökning stödde 47 procent av EUmedborgarna åtgärder på EU-nivå. Vi fick omfattande stöd från många medlemsstater och nationella parlament efter utgivningen av grönboken. Det är uppenbart att det huvudsakliga mervärdet i grönboken ligger i dess gemensamma strategi där vi betonar att försörjningssäkerheten, konkurrenskraften och hållbarheten inte kan åtskiljas i vår energipolitik. Alla tre måste interagera. Samtidigt är det också uppenbart att vi inte kan hitta någon universallösning och att det inte finns någon universallösning. Det innebär att vi på energipolitikens område måste fokusera på en uppsättning åtgärder inom specifika områden. För det första är det viktigt för försörjningstrygghet, hållbarhet och konkurrenskraft att se till att det finns en verkligt konkurrenskraftig, öppen och genomblickbar inre marknad inom EU. Det är också avgörande för försörjningstrygghet. Vi vidtar åtgärder som verkligen föreskriver inte bara hårdare konkurrens utan också gränsöverskridande handel: gränsöverskridande energiaffärer. Det är ett oerhört