från Åbo Akademi Nr Demokrati på agendan Spetsenheten D:CE samlar statsvetare i Vasa och Åbo

Transkript

1 från Åbo Akademi Nr Demokrati på agendan Spetsenheten D:CE samlar statsvetare i Vasa och Åbo

2 EN FRÅGA FÅR SVAR Fakultetsbyte Ämnena psykologi och logopedi vid humanistiska fakulteten vill utreda möjligheten att byta fakultet. Till vilken fakultet och varför vill ämnena flytta, prof. Matti Laine? Vi har två möjligheter; det är matematisk-naturvetenskapliga eller ekonomisk-statsvetenskapliga fakulteten. Det är i första hand MNF som gäller. Forskningen inom psykologi har hela tiden varit främst kvantitativ och biologiskt inriktad, och det finns också andra likheter med ämnena vid MNF. Man kan säga att psykologin och logopedin, som är nära bunden till psykologin, funktionellt är en skild enhet jämfört med övriga ämnen inom HF. Humaniora är en helhet, där man har nära samarbete och samma studerande går kurser i olika ämnen. Inom psykologin och logopedin finns det däremot speciella behov då studierna är yrkesinriktade med klinikkurser och praktik. Det här måste beaktas i budgeten, men vår status som intern resultatenhet inom HF är nu hotad. Vi är den sista psykologiska enheten i Finland som kvarstår vid en humanistisk fakultet också vid andra universitet har ämnet flyttat av strukturella skäl. I Helsingfors och Köpenhamn har psykologin nyligen flyttat, och i England är det vanligt att psykologin hör ihop med hårda vetenskaper som biologi och fysik. Vi har nu tagit initiativ i frågan och får se vad som händer. I det här skedet är det en administrativ lösning vi behöver. Flytten behöver inte nödvändigtvis vara fysisk, vi har nya ändamålsenliga utrymmen i Arken. HB 2 MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI Första mötet för nya styrelsen Åbo Akademis nya styrelse höll sitt första möte torsdagen den 9 februari, och behandlade då ett av årets viktigaste ärenden, nämligen verksamhets- och ekonomiplanen för åren Som en bilaga till planen finns ÅA:s personalstrategi. Det är nytt för i år att universiteten är ålagda att göra en personalstrategi i den här utsträckningen, säger planeringschef Bengt Sandell. I personalstrategin tar vi ställning till ministeriets produktivitetsprogram, och en viktig punkt är att det klart visar sig att akademin har en lätt struktur då det gäller så kallade stödfunktioner, det vill säga all den personal som inte är forskare eller lärare. Andelen stödpersonal är mindre vid akademin än vid andra universitet i landet, och det här har betydelse då det varit tal om nedskärningar. Vi konstaterar också att de utlokaliserade service centralerna för ekonomioch personalförvaltning inte skulle vara till nytta för ÅA. Universiteten står inför en ny treårig avtalsperiod med ministeriet , och som en del av verksamhets- och ekonomiplanen finns projektansökningar till UVM. Vi satsar fortsättningsvis på att bygga ut stödsystemen för studier, alltså MinPlan, men även webbprojektet, virtualiseringen, utvecklandet av den elektroniska ärendehanteringen och kvalitetssäkringen betonas. Tre projekt berör hållbar utveckling och ministeriet har efterlyst satsningar på nanoteknik, och där har vi ett nytt projekt som ansluter till den interna spetsenheten i materialforskning och funktionella material. Lärarutbildningen i Vasa kan också nämnas som en viktig del, liksom logopedutbildningen. Man skall inte heller glömma de regionala samarbetsprojekten med andra universitet och yrkeshögskolorna. Två externa medlemmar ÅA-styrelsen består nu av femton personer. En mindre styrelse ger möj- Nya och gamla ansikten i ÅA-styrelsen I ÅA:s styrelse under perioden sitter totalt femton personer. Hit hör rektor Jorma Mattinen och rektor för ÅA i Vasa Sven-Erik Hansén. De nya externa medlemmarna är vicehäradshövding Birgitta Kantola och docent Örjan Andersson. Professorerna representeras av Göran Djupsund (med Nils Erik Villstrand som personlig suppleant), Hannu Honka (Johan Willner) och Tapio Salmi (Göran Högnäs). Den så kallade mellangruppen bestående av lärare, forskare och övrig personal representeras av lektor Lars Burman (rektor Ulla Granfors), utbildningschef Tina Engblom (bibliotekarie Eva Costiander- Huldén), forskningschef Kimmo Grönlund (doktorand Annika Meinander) och överingenjör Robert Gyllenberg (akademilektor Päivi Mäki-Arvela). I styrelsen sitter följande studerande: Sara Eklund, SVF (Frida Carlsson, PF), Minna Lindberg, HF (Fredrik Portin, TF), Henrika Moliis-Mellberg, ESF/MNF (Anniina Pirttimaa, ESF) samt Andreas Pada, TkF (Johan Forssten, TkF). Även prorektorerna Ulrika Wolf-Knuts och Henrik Saxén deltar i styrelsemötena. Styrelsens protokoll kan läsas på webben: /aa/styrelsen/protokoll.sht

3 I ÅA-styrelsens första möte deltog Ulrika Wolf-Knuts, Örjan Andersson, Henrik Saxén, Sven-Erik Hansén, Göran Djupsund, Birgitta Kantola, Lars Burman, Hannu Suksi, Tapio Salmi, Tina Engblom, Kimmo Grönlund, Jorma Mattinen, Henrika Moliis-Mellberg, Andreas Pada, Frida Carlsson, Robert Gyllenberg, Fredrik Portin och protokollförare Ann-Marie Ringwall-Moberg. ligheter till mera diskussioner. Jag tror också att vi får fräscha tankar genom de externa medlemmarna, säger rektor Jorma Mattinen. Förutom rektor, rektor för ÅA i Vasa Sven-Erik Hansén och två externa medlemmar består styrelsen av tre professorer, fyra representanter för mellangruppen (lärare, forskare och övrig personal) och fyra studerande (se notis här invid). Vicehäradshövding Birgitta Kantola som är den ena externa medlemmen har erfarenhet av styrelsearbete i bland annat Fortum, Nordea och Stora Enso. Jag har ett brett nätverk till företagsvärlden och kan på det sättet bli en länk mellan den akademiska världen och arbetslivet. I ÅA-styrelsen kan jag tillföra en utomståendes syn på vad som förväntas av universiteten framöver eftersom jag känner till vilka utmaningar arbetslivet står inför både nationellt och internationellt. Den andra externa medlemmen är Örjan Andersson, rektor för Svenska Yrkeshögskolan och docent vid ÅA. Jag har egen erfarenhet av att leda en högskola och är där igenom inkommen i bland annat högskolepolitiska och strategiska frågor. Jag är inte företrädare för någon grupp inom ÅA och kan förhoppningsvis därigenom bidra med möjligast neutrala perspektiv. Man vill också öka samarbetet mellan yrkeshögskolorna och akademin, och där är min kännedom om yrkeshögskolorna till nytta. HEIDI BACKAS INNEHÅLL NR 3/2006 Första mötet för nya styrelsen ÅA:s verksamhetsplan behandlades... Stark forskning inom demokrati D:CE en av ÅA:s nya spetsforskningsenheter... Två prorektorer ansvarar för kvalitet Ulrika Wolf-Knuts och Henrik Saxén diskuterar... MfÅA noterar Personal och forskare vid ÅA fick pris... Hatten garanterar inte jobb Undersökningar om doktorandutbildningen... Disputation... Nya publikationer Mänskliga rättigheter i fokus Pamela Slottes forskning är tvärvetenskaplig.. Också forskning förutsätter etik Tage Kurtén efterlyser diskussion vid ÅA... Veckans skribent: Anniina Pirttimaa Handledning är nyckeln till framgång... Nya publikationer Vid pedagogiska fakulteten och ÅA:s förlag... Baksidan Konst och vetenskap... Folk & fä... Annonser och kungörelser MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI 3

4 Inte ett i raden av många demokratiprojekt. I D:CE:s ledningsgrupp ingår Göran Djupsund, Marko Joas, Lauri Karvonen, Helena Hurme och Kimmo Grönlund. Stark forskning inom demokrati Spetsenheten D:CE stor satsning på finlandssvensk samhällsforskning D:CE är namnet på SVF:s och ESF:s nya spetsforskningscenter kring demokrati. Förkortningen kommer från projektnamnet Democracy: A Citizen Perspective och är ett treårigt forskningsprojekt om demokratins tillstånd och framtid. D:CE är en av fyra spetsforskningsenheter som finansieras av Stiftelsen för Åbo Akademi under perioden MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI Med en finansiering på euro per år är forskningsprojektet den hittills största satsningen på samhällsvetenskaper i Svenskfinland. Inom D:CE samarbetar fem discipliner på SVF och Institutet för finlandssvensk samhällsforskning (IFS) i Vasa och ESF i Åbo i en gemensam stark forskningsmiljö. Det här för att exaktare än hittills kunna ge en bred diagnos på demokratins tillstånd i landet med alla dess indikatorer och problem, och även för att svara på frågan om en genuin deltagardemokrati praktiskt är möjlig. Den här typens demokratiforskning har bedrivits i Norden i tjugo år. Vi har vaknat upp sent i Finland, men gör det nu med besked, säger professor Lauri Karvonen

5 på ESF som leder det nya forskningscentret. Enligt Karvonen är D:CE ett konkret bevis för resultatet av det långa och täta samarbetet mellan statsvetarna i Åbo och Vasa. Men det var också det flervetenskapliga samarbetet och nya innovativa forskningsmetoder samt ämnets aktualitet och relevans som fick den nordiska expertpanel som utvärderade alla 28 spetsforskningsansökningar att enhälligt godkänna D:CE:s ansökan. Det här ska inte bli ett i raden av många demokratiprojekt, utan vi kan och ska visa upp nya innovativa grepp och även drista oss till att dra normativa slutsatser, att ge konkreta rekommendationer för hur demokratin i Finland kunde förstärkas, påpekar Karvonen. 3 5 doktorandtjänster Ansökningstiden för de tre till fem doktorandtjänster D:CE redan har lediganslagit, löpte ut förra veckan och projektet omfattar allt som allt ett tiotal seniorforskare, ett tjugotal doktorander och en internationell referensgrupp bestående av fem ledande statsvetare från Europa och Nordamerika. I D:CE:s ledningsgrupp ingår förutom prof. Lauri Karvonen, professorerna Göran Djupsund och Helena Hurme samt forskningsledarna Kimmo Grönlund och Marko Joas. De fyra sistnämnda fungerar samtidigt som temaansvariga för de fyra olika temaområden projektet består av; politiskt deltagande, offentliga institutioner, individ, grupp och samhälle samt massmedier. Teman som granskas ur den enskilda medborgarens, olika kanalers och det politiska systemets perspektiv. Vi är bland annat intresserade av kopplingar mellan medias agerande i den politiska kommunikationen och politikens personifiering, imageberoende och genomslagskraft. Det här undersöker vi också experimentellt med hjälp av MediaCitys idtv Lab i Vasa, där vi med nya tekniska metoder kan testa hur olika medieformat möter nya perspektiv på politik, säger prof. Göran Djupsund på SVF i Vasa. Multipla identiteter Ett viktigt begrepp i den nya demokratiforskningen är multipla identiteter. Något som man inom den psykologiska personlighetsforskningen redan rätt länge har forskat i. Här blir frågan hur till exempel nya medier påverkar publikdemokratin. Finns det verkligen en generationsklyfta i det som kallas Digitally Divided och hur stor är generationskontinuiteten egentligen i dag i Finland, frågar sig prof. Helena Hurme på utvecklingspsykologin i Vasa. Följden av multipla identiteter syns direkt i det politiska beteendet som har blivit allt mer Det här ska inte bli ett i raden av många demokratiprojekt, utan vi kan och ska visa upp nya innovativa grepp och även drista oss till att dra normativa slutsatser, att ge konkreta rekommendationer för hur demokratin i Finland kunde förstärkas. osäkert. En arbetare röstar inte nödvändigtvis längre på vänstern och en bonde inte på centern, tilllägger Göran Djupsund. I den experimentella delen av forskningsmetodologin, ingår även ett intressant projekt kring Virtual Polity där man experimentellt med hjälp av ett virtuellt samhälle och en utvald politisk miljö kan testa olika medborgarreaktioner, opinioner och till exempel folkomröstningsresultat. Att testa olika elektroniska val- och folkomröstningsmetoder ingår också i det delprojektet. I den mer traditionella metodologin ingår bland annat analyser av den finländska demokratin ur ett komparativt perspektiv, analyser av internationella resultat, registerdata och fallstudier. Vi förenar traditionella statsvetenskapliga forskningsmetoder med mer experimentella metoder i en flervetenskaplig stark forskningsmiljö med statsvetare, förvaltare, medieforskare, utvecklingspsykologer och sociologer. Allt med en gemensam förankring i den representativa demokratins utveckling och i synnerhet dess nyaste fas, så kallad publikdemokrati och i frågor kring begrepp såsom till exempel deliberativ demokrati, säger Lauri Karvonen. Om D:CE lyckas med sina intentioner kan forskningsenheten få förlängd finansiering på upp till två år, det vill säga ända fram till slutet av år Sammanfattningsvis; D:CE, det nya spetsforskningscentret, ska precis som namnet säger, på ett omfattande, innovativt och flervetenskaplig sätt ur medborgarens perspektiv granska hur den moderna demokratin fungerar och borde fungera, säger Kimmo Grönlund på IFS i Vasa. ARI NYKVIST MfÅA har tidigare presenterat två av de nya spetsforskningsenheterna i nr 1 och 2/2006, och den fjärde spetsenheten presenteras i ett senare nummer. MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI 5

6 Ulrika Wolf-Knuts är första prorektor och professor i folkloristik vid ÅA. Hon är född och uppvuxen i Åbo, och har sedan hon studerade folkloristik, religionsvetenskap, etnologi och biblioteksvetenskap vid ÅA varit knuten till akademin med arbetsuppgifter inom forskning, undervisning och administration. Mitt prorektorskap hänger ihop med att jag ställde upp i rektorsvalet, och blev nummer två där. Min motkandidat Jorma Mattinen och jag hade kommit överens om att den som inte blir vald ställer upp som första prorektor för den andra. Jag vill inte sticka under stol med att jag inte led hemskt mycket av att vara dekanus för HF de senaste åren, jag tyckte det är ganska intressant med administration. Åbo Akademi har sedan årsskiftet två prorektorer i Åbo, jämfört med en tidigare. Första prorektor Ulrika Wolf-Knuts och tredje prorektor Henrik Saxén har tagit över efter Olle Anckar som var prorektor i Åbo i tio års tid. Båda prorektorerna i Åbo sysslar med utvärderingsfrågor, första prorektorn speciellt inom utbildning och tredje prorektorn inom forskning. MfÅA träffade de nya prorektorerna för en diskussion om deras arbetsuppgifter och syn på ÅA. 6 MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI Två prorektorer som Ulrika Wolf-Knuts är inriktad på utbildning Vilka uppgifter ansvarar ni prorektorer för, och vilken är arbetsfördelningen mellan er? Wolf-Knuts: Min huvudsakliga uppgift som första prorektor är att ersätta rektor då han är borta. Åtminstone hittills är han mycket här, så jag har försökt bekanta mig med de arbetsgrupper och kommittéer och nämnder som jag tydligen automatiskt blir ordförande i. Tidvis får jag en känsla av att jag får ett nytt utnämningspapper varje dag. Hittills är det internationaliseringsgruppen, jämställdhetskommittén, kvalitetsnämnden, international university of Turku/Åbo, virtuella universitetet, gruppen för regional verksamhet i samarbete mellan de olika högskolorna i Åbo, en studiesocial grupp som gäller studenterna, och sedan är jag också inkopplad i Fortbildningscentralen. Om man ska sköta allt samvetsgrant och se till att det avancerar så kräver det en hel del arbete, och det beror mycket på ens egen energi, effektivitet och uppfinningsförmåga hur man kan föra sakerna vidare. Till all lycka finns det i samtliga sammanhang erfarna tjänstemän som har påbörjat jobbet. Saxén: Jag har hand om forskningsärenden, och i praktiken betyder det att jag sköter sådant som har med forskningspolitik eller extern finansiering att göra, som till exempel avtalsfrågor. Vi har avtalsjurist anställd, så jag behöver inte direkt bekanta mig med de juridiska aspekterna. Akademins externa finansiering ligger på 40 procent, och eftersom det handlar om stora pengar så är det viktigt att systemet fungerar smidigt utan alltför många byråkratiska hinder. Det är något av en djungel med många olika finansiärer EU, Tekes, industrin och olika fonder som alla har sina egna krav. Starkt kopplat till forskningen är också doktorandutbildningen. Där finns tyvärr stora problem med visstidsarbete, då forskare får finansiering för ett halvt eller ett års tid i gången. Säkert skulle man kunna göra forskarutbildningen mera systematiserad och planenlig. Jag har inte ännu varit engagerad i de här frågorna eller diskuterat saken med Stiftelsen för Åbo Akademi, men man kunde tillsammans fundera på finansieringen av forskarbefattningarna.

7 Henrik Saxén är tredje prorektor och professor i värmeteknik vid ÅA. Han kommer från Åbo, och har sedan studierna vid kemisk-tekniska fakulteten jobbat vid akademin. Jag hade inte planerat något prorektorskap, men efter att Jorma Mattinen talade med mig blev det slag i saken ganska snabbt. Jag visste att Jorma sagt att om han blir rektor så vill ha se någon från KTF, nuvarande TkF, på den nya tjänsten som tredje prorektor. Han hade diskuterat med några andra, men de var förhindrade att ställa upp. Jag tänkte att om Jorma önskar att någon från KTF ställer upp, så måste någon av oss säga ja. Alla tycker att de har mycket annat och visst har jag också det men om alla skulle tänka på det sättet så skulle vi aldrig ha någon rektor. ansvarar för kvalitet och Henrik Saxén fokuserar på forskningen ÅA har utvärderats i många olika sammanhang på sistone. Hur ser ni på forskningen och forskarutbildningen vid ÅA? Saxén: Vi har ett bra utgångsläge inom forskningen då akademin gör bra ifrån sig på de flesta områden, och det här har de nyligen publicerade utredningarna visat. Kanske akademin som helhet ännu kan förstärka de internationella forskningsprofilerna som blir allt viktigare för oss. Det här är ett område vi har möjlighet att hävda oss på. En av orsakerna till att jag sa ja till att ställa upp som prorektor är att forskningen ligger mig nära hjärtat och jag vill jobba för de här frågorna. Wolf-Knuts: Får jag fråga, när du talar om forskningsprofiler, då menar du säkert nästan alltid naturvetenskaper och teknik? Saxén: Jag tycker allmänt att akademin jämfört med vissa andra nya universitet i landet har starka forskningstraditioner, och sådana går det inte att skaffa på 25 år. Det är viktigt att ha som kutym att presentera forskningsresultaten i goda internationella publikationer, förutsatt att man forskar i ett område där det är möjligt. Det här att man utsätter sig för kritik är viktigt, för det är så mycket enklare att bara skriva lite interna rapporter och delta i kongresser där review-processen är ganska mild. Wolf-Knuts: Det var glädjande att höra, jag har varit lite osäker på hur det är med de här mjukare vetenskaperna. Saxén: Jag tycker att de har klarat sig bra överlag. I utredningarna kommer det fram att doktorandutbildningen inom alla områden har systematiserats under de senaste åren och det finns många olika graduate schools och doktorandkurser. Förut fick varje doktorand själv plocka kurser helt oviss om det var rätt eller fel. Nu har det blivit system för det här, men vi kan säkert göra det ännu bättre. Vilka är de största utmaningarna för ÅA som helhet? Wolf-Knuts: Jag ser den största utmaningen ur personalens perspektiv, de som måste orka med alla förändringar som sker. Att döma av vad jag ser på andra håll i Finland så är det här nog bara början på en enorm våg av ständiga strukturförändringar i samtliga sammanhang. Man måste lära sig att ta de här förändringarna för vad de är. Det hör till det postmoderna samhället att det ska falla sönder och att det ska byggas upp någonting nytt. Det är ett jättejobbigt skede, när man fortfarande sitter med bara en hög med pusselbitar som man behöver få ihop till någonting. Man måste bara lära sig att ställa sig själv utanför så att man håller sin personlighet hel. Går man in för att vara rädd för de här förändringarna så går man sönder. Och de här förändringarna är ju tyvärr alla knutna till pengar. Varje sak vi gör är knuten till resurstilldelning, MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI 7

8 och det gör att vi inte riktigt har råd att vägra. Saxén: Jag håller med. Det stora problemet är att det hela tiden påförs nya uppgifter på universiteten. Och nu talar jag inte bara om det nya lönesystemet eller något annat som kanske bara är en bagatell. Till exempel produktivitetsprogrammet tror jag är ett spöke som man kanske inte behöver ta så allvarligt på och tänka att det utförs precis som det har sagts. På något sätt undrar man varför alla sådana här saker har hittats på över huvud taget. Är det någon konsult som föreslår patentmediciner för hur ett universitet blir mera effektivt, utan att själv ha studerat en dag på det här universitetet och absolut inte ha jobbat här? Man överför modeller från företagsverksamhet på ett universitet som inte fungerar enligt samma principer. Om vi ska fungera enligt de principerna så borde vi få bestämma om de pengar som vi skrapar ihop enligt resultatansvar. Då är det konstigt att ministeriet säger att inte får ni sen heller göra det, vi ska i sista hand bestämma. Då förstår jag inte varför man ska ha ett resultatansvar. Man kan gå in för systemet med en Man måste lära sig att ställa sig själv utanför förändringarna så att man håller sin personlighet hel. planekonomi. Jag är rädd för att man i sista hand inte hinner göra det man borde göra vid universiteten, det vill säga att undervisa och forska. Det blir helt sekundärt och man gör andra uppgifter för att tillfredsställa nån där uppe. Det här är en olycklig situation, och som Ulrika sade; då det är pengar involverade frågar många sig om man har råd att protestera om man vet att det går ut över en själv. Vad kan universiteten göra för att förhindra det här? 8 MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI Saxén: Alla universitet borde protestera tillräckligt eftersom myndigheterna genast reagerar om det finns splittring i fronten. Wolf-Knuts: Ja, det är universitetsvärlden i Finland som helt och hållet borde ha en enad front här. Dessutom kommer vi ju inte ifrån det faktum att offentliga sektorn är väldigt stor och att antalet elever kommer att minska ordentligt. Saxén: Det har skapats universitet och filialer på alla orter och man börjar först efteråt fundera att det här inte blev bra. Politikerna har varit kraftigt delaktiga i de här besluten och i sina hemstäder skapat alla möjliga enheter för att fjäska för sina väljare. Nu när man har 60 stycken högskolor börjar man fundera på att det här inte går ihop men man kunde ha funderat på det redan innan man skapade enheterna. Wolf-Knuts: Och ha hört på universiteten som redan då sade att det blir för mycket. Då hörde man inte på universiteten, och nu hör man igen inte på universiteten som faktiskt sitter med sakkunskap. Det talas mycket om internationalisering vid universiteten i dag, vilken är er syn på vad som skall göras? Wolf-Knuts: Vi borde göra allt vi kan för att få flera utländska studenter att komma till akademin och också finländare att åka utomlands. Det här gäller både olika slag av examensstuderande och forskare. Vi är ingalunda det enda universitetet som behöver flera utländska studerande utan det gäller samtliga universitet, och jag vet inte riktigt alltid om utlandet räcker till för allt som erbjuds. Saxén: Internationalisering är en viktig sak, och inom forskarutbildningen borde det vara lite enklare att göra något. Internationell rekrytering är något som tål funderas på, och det finns tjänstemän här som hjälper oss många har suttit med i grupperna tidigare och funderat på hur man skall få Finland att bli attraktivt för sådana som inte ens vet var landet finns. Här finns språk och klimat och beskattning och vad var det annat, jo, det nya lönesystemet, som talar mot att komma hit... Så om vi ska rekrytera måste den enda orsaken till att vi lockar vara att vi är bra, och att vi tar hand om studenterna. Det är känsligt att tala om att skattebetalarnas pengar ska användas för någon annan än de egna medbor- Det stora problemet är att det hela tiden påförs nya uppgifter på universiteten. garna, men hur många månne vi lyckas rekrytera om vi inte har något att erbjuda och säger att de får betala hyror och uppehälle själva... Det finns väldigt många begåvade människor i världen som inte får utbildning, men vi får inte hit några fruktansvärda strömmar om vi inte verkligen organiserar det. Wolf-Knuts: Sedan är frågan om de ska bli kvar här eller om de ska fara tillbaka efter att de har blivit färdiga med sin examen. Det är ju inte heller någon idé att vi samlar ännu mera kunskap i Finland när kunskap egentligen behövs någon annanstans. Saxén: Vi kan rekrytera från områden utomlands där det tycks vara så att vår kunskap behövs. Till exempel inom tekniken är det snart så att all produktion görs i Kina eller Indien, så då skulle det ju vara bra business då att utbilda personerna här. Säkert sker motsvarande inom andra områden också, och systemet för hur utbildningen skulle ske måste planeras. Wolf-Knuts: Det som vi egentligen skulle behöva är betydligt mera respengar. Personer från andra länder skulle kunna komma hit och vara här i några månader och sedan fara tillbaka och vara en längre tid hemma så att de inte förlorar kontakten med sitt hemland. HEIDI BACKAS I Vasa fortsätter Sven-Erik Hansén som andra prorektor och rektor för ÅA i Vasa (se MfÅA nr 1/2006).

9 MfÅA NOTERAR Det var idel glada miner då rektor Jorma Mattinen i samband med årets första styrelsemöte delade ut ordnar som beviljades åt personer vid ÅA av republikens president Tarja Halonen den 6 december Tina Engblom, Ingvar Dahlbacka, Jaana Huttunen, Harriet Nyback-Alanen och Inger Sjöholm premierades, liksom även Mattinen själv. Dahlbacka och Mattinen fick Riddartecknet av I klass av Finlands Vita Ros orden, Engblom och Nyback-Alanen fick Riddartecknet av Finlands Lejons Orden, och Huttunen samt Sjöholm fick Medalj av I klass av Finlands Vita Ros orden. Holmström och Dahlström fick pris Svenska Litteratursällskapet prisbelönade två ÅA-forskare på Runebergsdagen den 5 februari. FD Roger Holmström fi ck euro ur Hedvig Lovisa Falckens testamentsfond för boken Att ge röst. Omvärld och identitet i några nyländska folklivsberättelser. Prismotiveringen lyder: I studien demonstreras hur folklivsberättelsen kan fungera som en infallsvinkel till centrala frågor om identitet, region och samhälleliga processer. Elegant och smidigt vävs biografiska uppgifter samman med analyser av författarnas verk. Medaljen Forskning och Vitterhet tillföll prof. Fabian Dahlström för hans forskning kring Jean Sibelius. Dahlström var huvudredaktör för den kritiska utgåvan av Sibelius samlade verk, han utgav verkförteckningen Jean Sibelius. Thematisch-bibliografi sches Verzeichnis seiner Werke, och i fjol utgav han Jean Sibelius. Dagbok i en fullständig, textkritisk och kommenterad utgåva. Dahlströms forskning är högt värderad både i hemlandet och utomlands heter det i prismotiveringen. Miljöpris åt Erkki Leppäkoski Professor emeritus Erkki Leppäkoski vid ÅA är en av dem som i år får åländska Östersjöfondens miljöpris. Han tilldelas euro för sitt engagemang gällande miljöfrågor i Östersjön. I prismotiveringen konstateras att Leppäkoski har haft och fortfarande har en betydelsefull roll i det nordiska och nordisk-baltiska samarbetet kring Östersjöns miljöproblem. Förvaltningsdirektör Roger Broo och rektor Jorma Mattinen undertecknade för ÅA:s del den 7 februari ett treårigt samarbetsavtal inom Lounaispaikka, ett regionalt nätverk inom GIS-branschen (geografiskt informationssystem). Lounaispaikka upprätthålls av Egentliga Finlands förbund, Åbo universitet och Sydvästra Finlands miljöcentral, och som samarbetspartner fungerar förutom ÅA även Åbo yrkeshögskola, YH Sydväst och Åbo handelshögskola. Syftet med Lounaispaikka är att förmedla kartor och annat GIS-material, att befrämja samarbetet mellan olika organisationer i branschen samt att skapa möjligheter för forsknings- och utvecklingsprojekt inom GIS-branschen. Nätverkets webbplats finns på adressen: Motions undersökning Motions- och rekreationsgruppen vid ÅA påminner alla anställda om att delta i motionsundersökningen som pågår till den 24 februari. Enkäten fi nns på webben: /fa/ motion/enkat.htm. MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI 9

10 Vår undersökning visar att över hälften av de tillfrågade är missnöjda med hur deras arbetssituation motsvarar utbildningen. Sara Gambier på Arbetsforum tror inte att effektivering och utvidgning av doktorandernas utbildning kommer att lösa problemen på arbetsmarknaden. Hatten garanterar inte jobb Svårt för doktoranderna att få jobb som motsvarar utbildningen Det behövs flera doktorander i Finland. Det påvisar i alla fall en undersökning gjord för Undervisningsministeriet. En arbetsgrupp ledd av den amerikanska professorn David D. Dill har undersökt hur bra den finska doktorandutbildningen är och nyligen har resultatet publicerats. Arbetsgruppen har dragit slutsatsen att doktorandutbildningen måste effektiveras och dessutom utvidgas.samtidigt har man för Åbo Akademis räkning gjort en undersökning gällande utexaminerade doktorander och deras fortsatta karriär. Denna granskning visar dock att de som nyligen har förtjänat doktorshatten inte alls har det lätt i det fortsatta arbetslivet. Sara Gambier som jobbar vid Åbo Akademis Arbetsforum är förvånad över resultatet i Undervisningsministeriets rapport. De två undersökningarna visar på två helt skilda åtgärder. Enligt deras undersökning bör man öka på antalet doktorander 10 MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI

11 ytterligare, medan vår visar att över hälften av de tillfrågade är missnöjda med hur deras arbetssituation motsvarar utbildningen, säger hon och bläddrar i rapporten. Enligt Gambier kommer jobben att ta slut ifall doktorandplatserna ökas. Redan i dag finns såpass många doktorander att det knappt finns jobb för dem. En ökning skulle innebära ännu fler arbetslösa doktorer än vi har i dag. Av de som svarade på enkäten, som besvarades av tjugosju utexaminerade doktorander, var det en som inte hade lyckats få jobb, trots sin doktorshatt. Enkäten skickades ut åt fyrtioen personer, varav samtliga utexaminerades som doktorander år Svårt för humanister Gambier visar upp de utexaminerades kommentarer om doktorandutbildningen. De flesta negativa kommentarerna kommer från forskarstuderande som har doktorerat i humanistiska ämnen. En av de som svarat på blanketten uttrycker en oro över att det överhuvudtaget utexamineras doktorer i dennes ämne eftersom det inte finns arbetsplatser för någon med såpass hög utbildning. En annan uttryckte sig till och med starkare: Det lönar sig inte att skaffa en doktorsexamen om man vill bli sysselsatt i Finland utanför universiteten.. Detta visar också på den frustration som finns hos många av de utexaminerade. Att ha studerat i påtagligt många år och sedan ändå stå utan arbete är inget hållbart alternativ i längden. Det är inte doktorandernas fel att de har svårt att få jobb. Felet ligger hos arbetsmarknaden, säger Gambier. Hon får medhåll av Undervisningsministeriets undersökning. Enligt arbetsgruppen är det eftersträvansvärt att göra doktoranderna mer attraktiva för arbetsmarknaden. Gambier menar dock att det är främst arbetsmarknaden som måste ändra på sig om man ska kunna få en förändring till stånd. Något som inte är så enkelt. När de enda jobb som finns är jobben på universiteten, så är det naturligt att det går såhär. Med den takt som doktorer produceras från universiteten överstiger utbudet efterfrågan med klar marginal. Jobbar privat Många doktorer väljer dock att inte stanna kvar på universiteten utan går i stället över till den privata sektorn där de får jobba med uppgifter som inte alls kräver den spetskompetens som doktoranderna besitter. Lönerna är oftast högre på den privata arbetsmarknaden varför doktorerna i många fall sysselsätter sig med väl betalda jobb som inte nödvändigtvis alls förutsätter doktorsexamen. Vi har till och med hört om en doktor som är truckförare, säger Gambier. Över hälften av de tillfrågade hade dessutom arbeten inom den privata sektorn. Många av jobben var dessutom tidsbundna. Inom naturvetenskapliga och tekniska ämnen är det ändå aningen lätttare att hitta jobb efter en avlagd doktorsexamen. I vissa fall är den nästan ett krav. För naturvetare som vill blir forskare är doktorstiteln nästan ett måste. Det är en språngbräda varifrån de kan ta ett kliv in i forskarlivet. En slags grundexamen inom forskning. Det som är det största problemet för många doktorer är att de har fått sin examen utan någon arbetslivserfarenhet. Ifall man har tagit sin magisterexamen och därefter fortsatt med sin doktorsexamen är man inte lika attraktiv på arbetsmarknaden som någon som har ett par års praktisk erfarenhet i bakfickan som ytterligare kompetens. Social förmåga viktig i dag I resultatet av den undersökning som är gjord för Undervisningsministeriet rekommenderar arbetsgruppen att doktorandernas sociala förmåga borde förbättras i och med att utbildningen intensifieras. Arbetsgruppen anser att doktorernas sociala förmåga inte räcker till för de arbetsuppgifter som de kan komma att utföra med sin höga utbildning. Sara Gambier är tveksam även till detta. Det gäller i sådana fall även de som utexamineras som magistrar. De som har högre social kompetens har lättare att få jobb. Det är nödvändigtvis ingen lösning på problemet. Arbetsforum har inga kurser som är direkt riktade till doktorander. Jag tror att efterfrågan kunde finnas och därför funderar vi på möjliga åtgärder, säger Sara Gambier. ROBIN SJÖSTRAND Med den takt som doktorer produceras från universiteten överstiger utbudet efterfrågan med klar marginal. MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI 11

12 Mänskliga rättigheter h Vad är egentligen mänskliga rättigheter? Det är viktigt att diskutera, vilket man under den senaste tiden har märkt till exempel på konflikterna kring yttrandefrihet, som började till följd av de danska karikatyrteckningarna av profeten Muhammed. TD Pamela Slotte har forskat i frågan, och disputerade i december i teologisk etik och mänskliga rättigheter på avhandlingen Mänskliga rättigheter, moral och religion Om de mänskliga rättigheterna som moraliskt och juridiskt begrepp i en pluralistisk värld. Doktorsavhandlingen är tvärvetenskaplig. Slotte har till stor del rört sig på ett språkfilosofiskt plan. Jag har försökt formulera vad mänskliga rättigheter är, och se på i vilken mening det rör sig om ett juridiskt fenomen och var den moraliska dimensionen ligger. Det här har jag forskat i genom att dels studera vad juridiska dokument säger om mänskliga rättigheter och dels se på hur uttrycket används i övrigt. I vilka situationer talar folk om mänskliga rättigheter, och vad är det som man då vill uttrycka? Det kan vara kopplat till en religiös övertygelse, och det har jag också intresserat mig för, säger Pamela Slotte. Begreppet mänskliga rättigheter är i både juridisk och moralisk mening dynamiskt, och det kan vidgas och omformuleras till exempel då nya röster gör sig hörda. Det är vanligen på basis av upplevda orättvisor som de abstrakta rättsliga formuleringarna elaboreras och enskilda människorättsnormers innehåll ringas in. Negativa erfarenheter bildar basen för gemensamma ställningstaganden om vad som skall uppfattas som människoovärdigt. FN:s allmänna förklaring från år 1948 ses som definitionen av vad mänskliga rättigheter är, och sedan den kom har det främst handlat om att tolka den och försöka förstå mera specifikt vad den 12 MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI betyder i praktiken. För en enskild människa eller en viss grupp av människor kan det betyda en sak att ha rätt till exempel till privatliv och yttrandefrihet, men tittar man på en annan grupp människor betyder det kanske också någonting annat, säger Slotte. Sedan 1948 har bland annat minoriteters och ursprungsfolks rättigheter uppmärksammats allt mer. Människor som är berörda har kommit till tals och det har skett en utveckling och blivit omformuleringar. Så har det också varit med till exempel kvinnors och barns rättigheter. Den offentliga diskussionen om mänskliga rättigheter kretsar huvudsakligen kring den juridiska dokumentation som finns inom ramen för människorättsjuridiken. Det handlar alltså om en del av folkrätten. Den refererar man till när man påtalar en kränkning eller ett brott i någon mening, och det är därför den som man skall titta på om man vill få en idé om vad mänskliga rättigheter är i dag. Bredare bemärkelse Folk brukar ofta prata om mänskliga rättigheter och påpeka när de tycker att de har kränkts. Men vet man då vad de är? Vad som i juridisk mening kan ses som mänskliga rättigheter finns det begränsningar för. Människor använder ofta begreppet i mycket bredare bemärkelse. De gör anspråk på mänskliga rättigheter till exempel om de på rättslig väg inte har möjlighet att göra någonting åt en förbrytelse. Det brukar ske i konfliktsituationer då man vill rikta ögonen mot någonting som händer, till exempel övergrepp. Därför kan man säga att mänskliga rättigheter i dag har en funktion också i moraliska ställningstaganden. Att visa respekt för mänskliga rättigheter och ta hänsyn till sina medmänniskor, det är enligt

13 ar många dimensioner Jag har försökt formulera vad mänskliga rättigheter är, och se på i vilken mening det rör sig om ett juridiskt fenomen och var den moraliska dimensionen ligger, säger TD Pamela Slotte. Slotte en del av vad det innebär att vara en moralisk person, och samma sak gäller för en religiös människa. Men hur mänskliga rättigheter är kopplade till religiös övertygelse är långt ifrån självklart. Som utgångspunkt för min avhandling har jag diskuterat bland annat den katolske teologen Hans Küng, som anser att man i olika religioner har försökt formulera sina förståelser för hur man skall förhålla sig till människor och ge akt på deras värde. Han menar att man både inom religioner och i människorättsjuridiken har försökt värna om individens värde. Till exempel en muslim eller katolik kan därför omfatta mänskliga rättigheter som ett led i detta värn om människan. Å andra sidan kan människor stå för ganska olika åsikter även om de bekänner sig till samma religion. Men trots det finns det en möjlighet att när folk säger sig stå bakom mänskliga rättigheter så är det inte bara för att dessa är juridiskt fastslagna, utan för att människorna personligen anser att rättigheterna artikulerar grundläggande saker om hur man skall förhålla sig till människor. I avhandlingen har jag formulerat en egen förståelse av den relation mellan rätt, moral och religion som jag ser att här kommer till uttryck i fråga om begreppet mänskliga rättigheter. Jag har inte bara sett på vad andra tänkare säger om saken. Personligt intresse Mänskliga rättigheter har engagerat Pamela Slotte ända sedan hon gick i grundskolan och blev medlem i Amnesty. Det har varit både roligt och en utmaning att få jobba tvärvetenskapligt. Jag är teolog och har breddat på min kunskap genom att studera folkrätt. Det krävdes för att kunna genomföra mitt forskningsprojekt, men jag gjorde det också på grund av mitt personliga intresse. Slotte fortsätter som post doc-forskare med frågor kring mänskliga rättigheter. Vid ÅA är hon med i projektet Legitimitet och moral Människan och rättssamhället, inom vilket teologiska etiker, filosofer och forskare från Institutet för mänskliga rättigheter studerar frågan om legitimitet i betydelsen den moraliska giltigheten hos rättssystemet i ett samhälle. En grundläggande fråga är hur man kan upprätthålla denna legitimitet. Forskningen har fått finansiering från Finlands Akademi för åren Slotte är också med i Spetsforskningsenheten för globalt styre vid Helsingfors universitet, som nyligen av Finlands Akademi utsågs till spetsforskningsenhet för åren Där kommer vi, allmänt taget, att fundera på vem som har makten i dagens värld och varför, och vilka begränsningar det finns för maktutövningen. Vi studerar olika aktörer, till exempel FN, Världsbanken och Världshandelsorganisationen, som har stor makt, om inte officiellt så inofficiellt. Även detta projekt är tvärvetenskapligt. Forskare deltar från ämnesområdena statsvetenskap, juridik (folkrätt) och antropologi. Jag skall jobba med religionsfrihetsfrågor, och även i vidare mening fortsätta forska kring mänskliga rättigheter, som ju är en del av folkrätten, genom vilken man försöker styra olika aktörers beteende. MICHAEL KARLSSON Danska karikatyrteckningar Hur är det med de danska karikatyrerna, höll man sig inom yttrandefriheten? Ja, teckningarna var väl smaklösa. Det visar hur man i ett mer sekulariserat samhälle har förlorat fi ngertoppskänslan för religion. Vad var egentligen syftet med dem? Det är knappast det enklaste sättet att främja religionsdialog. Samtidigt så vet man inte hur mycket den där konflikten egentligen berodde på karikatyrerna och hur mycket det var en ventil för att få ge utlopp för annat. Det kan ha varit bara tio procent som handlade om karikatyrerna och nittio procent om annat, säger Pamela Slotte. Man kan fråga sig hur religionsfrihet går ihop med yttrandefrihet. Yttrandefrihet är inte en absolut frihet, som går emot religionsfrihet eller människors integritet. När man tittar på juridiska dokument hittar man gränser för yttrandefriheten, vad som kan tillåtas är delvis en avvägningsfråga. I den nuvarande konflikten märker man att olika förståelser av religionens plats i det offentliga rummet har stött emot varandra, och att gränsen för det offentliga och det privata dras olika, säger Slotte. Nu behövs det forskning och diskussioner över olika gränser bland annat kring vad blasfemi innebär. Då kan man försöka nå någon form av gemensam förståelse det här inte minst i förebyggande syfte. Olika uppfattningar stöter på varandra hela tiden, och även här i Finland har vi ett allt mer pluralt samhälle i religiös bemärkelse. Vi måste fundera på hur vi skall bemöta varandra. MK MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI 13

14 Också forskning förutsätter etik Tage Kurtén efterlyser diskussion om forskningsetik vid akademin Början av februari har präglats av karikatyrer. Plötsligt fick en rad Muhammed-karikatyrer, publicerade redan i början av hösten i en dansk dagstidning, internationell sprängkraft. När det här skrivs den 8 februari, står stora delar av den muslimska världen nästan bokstavligt i lågor. Det finns mycket politik med i detta skeende. Men i botten finns upplevelsen av att bilderna på profeten Muhammed kränker något som en rättrogen muslim uppfattar som heligt. Man kan säga att konflikten har religiösa dimensioner. Men man kan också konstatera att den handlar om pressetik. Journalistisk verksamhet handlar om saker som berör en mängd människor. En moralisk okänslighet hos olika redaktörer kan därför leda till att någon upplever sig kränkt. Detta senaste exempel visar hur svårt det många gånger kan vara att göra moraliskt kloka bedömningar för en journalist. Moraliska aspekter Det är inte bara journalister som ställs inför moraliska dilemman. Också forskningsvärlden har under de senaste årtiondena förstått att mycket i kunskapssökandet innehåller moraliska aspekter som man måste komma till rätta med. Senaste sommar var jag på en konferens med temat forskningsetik. En medicinsk forskare, professor Josef Thalhamer från Salzburg, redogjorde där för svårigheter som han upplever i det astronomiskt dyra sökandet efter nya läkemedel mot olika sjukdomar. Han gav några exempel. God vetenskaplig praxis vilar på fullständig öppenhet i redovisning 14 MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI Dagens forskning är i händerna på big business. Och det går inte alltid att förena med högt ställda etiska krav på forskning. En allt större medvetenhet om det här har lett till att vi i bland annat Finland har fått en lagstiftning som reglerar det här. En forskningsetisk delegation (TENK) har funnits på nationell nivå i ca 15 år. Och i dag rekommenderas att forskningsetiska nämnder finns vid varje universitet. av resultat och metoder. Det är enda sättet att garantera möjligheten för andra forskare att pröva hållbarheten. De stora läkemedelsfirmor som sponsorerar den dyrbara testningen av möjliga nya preparat förutsätter å sin sida att teorier och metoder patenteras så att ingen annan har rätt till dem. Han hade själv en gång publicerat resultat som visade lovande möjligheter för ett nytt preparat. Då han inte hade patenterat resultaten så blev de i praktiken värdelösa. Möjligheterna till den sponsorering som skulle ha möjliggjort utvecklandet av ett slutligt läkemedel fanns inte. Spektakulära exempel Endast läkemedelsföretag har råd med den sponsorering som behövs. Opatenterade upptäckter intresserad dem inte. Vidare satsas det i dag oerhört mycket mera resurser på sjukdomar i välfärdssamhället (cancer, plastikbehandling med mera) än på till exempel malariaforskning, trots att den senare dödar betydligt större del av mänskligheten årligen. Exemplen visar hur dagens forskning är i händerna på big business. Och det går inte alltid att förena med högt ställda etiska krav på forskning. Ett annat exempel gavs från Norge. En professor i religionsvetenskap hade fått tillgång till viktiga buddhistiska dokument som härstammade från Afghanistan, räddade undan kriget. Afghanistans nuvarande regering gjorde dock anspråk på materialet som de ansåg vara stulet. Forskaren satt alltså med ett forskningsmässigt betydelsefullt material som nått honom på skumma vägar. Den nationella etiska nämnden fastslog att han måste återbörda materialet och inte fick använda det i forskningssyfte. Beslutet var moraliskt snarare än juridiskt. De här exemplen är spektakulära. Men de visar att vetenskaplig verksamhet inte är höjd över moraliska problem. En allt större medvetenhet om det här har lett till att vi i bland annat Finland har fått en lagstiftning som reglerar det här. En forskningsetisk delegation (TENK) har funnits på nationell nivå i ca 15 år. Och i dag rekommenderas att forskningsetiska nämnder finns vid varje universitet. Forskningsetisk nämnd Vid Åbo Akademi tillsattes en ny forskningsetisk nämnd våren Av nämndens hemsida

15 mest användbar och nyttig i vissa specifika situationer, medan effekterna på andra situationer var minimala. Avhandlingens centrala kontribution är ökad kunskap om faktisk användning av mobila informationssystem i professionell omgivning samt möjliga förklaringar för orsakerna bakom de observerade användningsmönstren. Den använda evalueringsramen kan utvecklas vidare för användning även utanför hälsovårdsbranschen. ( framgår medlemmarna. Där finns också länkar till de olika regelverk som gäller på området. Vid Helsingfors universitet har man gått in för ett forskningsetiskt körkort för varje forskarstuderande, det vill säga en obligatorisk undervisning i forskningsetik. Behov av upplysning Nämnden i Åbo har diskuterat behovet av upplysning på området. Vi har funnit att varje forskare normalt lär sig vad som går an och vad som inte går an i samband med den normala fostran in i den egna forskningstraditionen. Vi ser därför inget behov av ett körkort. Däremot finner vi det angeläget att olika moraliska aspekter på konkret forskningsarbete uppmärksammas. I detta syfte sänder vi inom en snar framtid ut den lilla skriften God vetenskaplig praxis och handläggning av avvikelser från den (utgiven av TENK) till samtliga ämnesansvariga vid ÅA. Vi planerar också att arrangera forskningsetiska dagar i framtiden. Vi uppmuntrar till diskussion kring konkreta frågor och problem både i den egna forskarmiljön och inom ÅA som helhet. Forskare får gärna kontakta medlemmar i nämnden i sådana frågor. Men kanske också Meddelandens spalter kunder öppnas för en dylik diskussion? TAGE KURTÉN ordförande för forskningsetiska nämnden vid Åbo Akademi DISPUTATION INFORMATIONSSYSTEM EM Ville Harkke disputerar i informationssystem fredagen den 3 mars på avhandlingen Knowledge Freedom for Medical Professionals An Evaluation Study of a Mobile Information System for Physicians in Finland. Disputationen äger rum kl. 12 i Auditorium 3102, DataCity. Opponent är prof. George M. Giaglis, Athens University of Economic and Business, och som kustos fungerar prof. Christer Carlsson. Så här sammanfattar Ville Harkke själv sin avhandling: Utvecklingen av mobil teknologi har många potentiella fördelar. De mobila lösningarna kan påverka människornas vardag på många sätt. De vanligaste effekterna anses vara spatiala, det vill säga det har blivit möjligt att göra vissa saker på olika platser men det finns förändringar i tidsanvändningen och även förändringar i vår rymduppfattning i och med uppståndet av virtuella rum. Det har hittills varit något oklart hur exakt en mobil lösning påverkar de dagliga rutinerna av deras användare. För att identifiera de förändringar i läkarnas rutiner som införandet av ett mobilt system i läkararbetet orsakar har jag studerat ett mobilt system, Duodecim Kustannus Oy:s samling av mobila databaser för läkare. Databaserna innehåller generell medicinsk kunskap och har ingen koppling till någon patients personliga data. Systemet har använts av en pilotgrupp på 800 läkare i Finland, och avhandlingens centrala innehåll är en analys av dessa pilotanvändares erfarenheter av systemet. Eftersom det från början var oklart hurdana effekter systemet har på arbetet och rutinerna har jag analyserat användningen med hjälp av en evalueringsram som försöker identifiera alla de förändringar som systemet har orsakat. Systemets fördelar visade sig vara mycket kontextspecifika, det vill säga systemet var Meddelanden från Åbo Akademi Utgivning våren 2006 Nr Utkommer Deadline (24.2) (10.3) (24.3) (7.4) (27.4) (12.5) (30.5) MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI 15

16 VECKANS SKRIBENT Handledning är nyckeln till framgång EN STUDERANDES VARDAG byggs upp av en del föreläsningar, en del grupparbeten och inlämningsuppgifter, samt en hel del självständig läsning. Allt det ansvar universitetsstudier innebär har en viktig fostrande funktion och upplevs av många som mycket positivt efter grundskolans och gymnasiets mer reglerade skolatmosfär. Man får äntligen själv lägga upp sina planer och studera precis de ämnen man är intresserad av. Då man talar om studiehandledningens vikt även på universitetsnivå möts man ibland av argumentet att ökad handledning skulle äventyra möjligheten att själv fritt kunna lägga upp studierna och därmed leda till något av en återgång till skolan. Detta är ett argument som inte har stöd av verkligheten. Studentkåren kommer inom kort att publicera undersökningen Studera och prestera vid Åbo Akademi en studie om Åbostudenters studieförhållanden. Ett tydligt resultat är att mera handledning behövs även vid ÅA. POSITIVT ÄR ATT UTVECKLINGEN mot en bättre studiehandledning redan har börjat, bland annat via MinPlan. Första årets studenter har nu tillgång till ett elektroniskt verktyg vid kursplaneringen, i stället för studiehandboken, rutpapper och blyertspenna som var planeringens nyckelverktyg fram till hösten MinPlan har alla förutsättningar att vara ett ypperligt redskap i studieplaneringen, men för att MinPlan skall få alla de planerade 16 MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI Anniina Pirttimaa är styrelseordförande vid Åbo Akademis Studentkår. positiva effekterna kommer bland annat egenlärarens insats att vara av högsta betydelse. Får man handledning vid uppgörandet av studieplanerna, samt personlig respons på dessa planer, har man redan kommit långt. Ett bra exempel på fungerande personlig handledning är Arbetsforums karriärvägledning. Personligen har jag aldrig känt mig lika inspirerad och motiverad att bli magister som efter min karriärvägledning för ett år sedan. Det är mycket viktigt för en student att känna att man hittills gjort bra val och att få höra vad man kunde göra för att ännu bättre nå sina mål. Varje student borde få uppleva den känslan med jämna mellanrum, inte endast en eller två gånger under studietiden. Att tala med någon om sina planer och få bekräftelse och respons kan inte understrykas tillräckligt. Personlig vägledning ger som bäst resultat, motivation och inspiration. TYVÄRR FINNS DET I DAGENS LÄGE en hel del studenter som saknar motivation. De är osäkra på sina ämnesval och vet inte hur de skall gå till väga för att lägga upp studierna. I värsta fall leder detta till studieångest. Kön till Åbo universitets studiehandledningspsykolog har varit lång sedan in-