REKLAMFILMBOKEN Index A Nöje

Transkript

1 index

2 REKLAMFILMBOKEN Index A Nöje Faktadelen av Reklamfilmboken är uppdelad i två helt separata delar, Index A och Index B. Index A är fakta, men mycket personligt utvalda fakta som har tillkommit mest för att ge minst lika mycket nöje och inspiration som ren kunskap. Ett par bonussidor för den som liksom jag hyser en passion för reklamfilm. Index B är rena fakta med olika register, lagar och avtal.

3 The Six Phases of Film Production 1 Wild Enthusiasm 2 Disillusionment 3 Panic 4 Search for the Guilty 5 Punish the Innocent 6 Reward the Non involved Känd engelsk beskrivning av hur det går till att göra film, med hög sanningshalt!

4 VÄRLDENS FRÄMSTA REKLAMFILMSREGISSÖRER Engelska videomagasinet Shots, som bevakar och följer med inom reklamfilmen, gjorde 1995 en enkät bland kreativa chefer i 40 olika länder i ett försök att ranka världens främsta reklamfilmsregissörer. En sådan här lista tenderar att bli ganska trendbetonad, men ger ändå en del rolig och intressant information för den som vill lära mer. Mycket kan dock hända snabbt och reklamfilmsregissörer har ibland en kort och mycket intensiv karriär innan de går vidare till spelfilm eller musikvideo eller vad deras håg ligger åt. Många stjärnskott har försvunnit lika fort som de kommit. Vilket givetvis helt och hållet beror på vilket material, läs idéer, de får att jobba med i framtiden. Reklambyråkedjan Saatchi & Saatchi ger varje år i Cannes också ett seminarium, new talent showcase, där några av de nya reklamfilmsregissörerna över hela världen presenteras, många är dock inte representerade mer än något år i själva tävlingen av olika skäl nämndes tippades Spike Jonze som ett kommande namn. Han har dock valt att gå andra vägar än med reklamfilm. Kanske för att han inte fått de idéer han velat jobba med. Det är problemet för varje reklamfilmsregissör, ingen regissör kan bli större än de idéer han eller hon kan attrahera. Det är vanligare idag att regissörer går mellan de olika genrerna av reklamfilm, musikvideo, spelfilm och TV än förut då det ofta var vattentäta skott mellan det här. Idag jobbar påfallande många av de stora spelfilmsregissörerna även med reklamfilm utan att bli föraktade för det. Framgångsrika regissörer som Ridley Scott (Alien, Blade Runner m fl), Tony Scott (Top Gun m fl), Adrian Lyne (9 1/2 vecka m fl), Hugh Hudson (Greystoke, Triumfens ögonblick), Joe Pytka (Space Jam), Howard Zieff (Private Benjamin m fl), David Fincher (Seven) och andra började alla som reklamfilmare. Andra har gått den andra vägen, från spelfilm till reklam, som David Lynch (Twin Peaks m fl), Federico Fellini (8 1/2 m fl), Spike Lee (Just do the right thing m fl, Lee har t o m ett eget produktionsbolag inom en av de största byråkedjorna). Shots lista Så här rankades reklamfilmsregissörerna enligt Shots 1995: 1 Joe Pytka USA 2 Tony Kaye England 3 Tarsem England 4 Ridley Scott England 5 Frank Budgen England 5 Michel Gondry Frankrike/England 7 Roger Woodburn England 8 Gerard de Thame Holland 9 Thed Lenssen Holland 10 Jean Baptiste Mondino Frankrike Kommentarer:

5 Listan domineras helt av de engelska regissörerna, och av dem som inte är engelsmän av naturen har exempelvis Michel Gondry helt byggt sin karriär i England. Det är där de bästa idéerna oftast finns, tillsammans med de kanske främsta filmteknikerna. De flesta av de här regissörerna jobbar i flera olika länder, Pytka jobbar ofta i Frankrike då hans fru är fransyska, de engelska regissörerna jobbar gärna i USA där de får större budgetar och resurser. Faktum är att sedan listan publicerades har fyra av de fem främsta regissörerna sin utgångspunkt i USA, även om Ridley Scott är på väg hem till England efter köpet av Shepperton Studios (som ha köpt tillsammans med sin bror Tony Scott). Bryter vi ned listan i de tolv underavdelningar som Shots publicerade finner vi en hel del nationalistisk röstning. Flera regissörer förekommer bara i de regioner de arbetar i, vilket visar hur viktigt det är att arbetet blir ordentligt spritt för att en sådan här lista ska vara rättvis. Det visar också hur en viss stil beundras i vissa länder. Pytka vann omröstningen överlägset men finns ändå bara med bland de fem främsta i nio av de tolv områdena. Listan domineras totalt av regissörer som mestadels gjort sig kända för sitt starka visuella och bildmässiga uttryck. Det är få berättande regissörer som slagit sig in, trots att de berättande filmerna lika totalt dominerar prislistorna i reklamtävlingar. Det är förmodligen ett utslag av att den berättande filmen anses vara något vars slutresultat hänger på idén reklambyrån kommit upp. En inte helt rättvis beskrivning eller korrekt uppfattning om vad och hur en regissör påverkar en reklamfilm. I England vars regissörer dominerar totalt var t ex Pytka inte alls med. Deras lista var helt och hållet engelsk med Tony Kaye i topp följd av Frank Budgen, Roger Woodburn, Paul Weiland och Vaughan and Anthea. Amerikanerna var lika nationalistiskt chauvinistiska med Pytka i topp följd av Peter Smillie, David Fincher, Leslie Dektor och Mark Coppos. I Holland fanns tre holländare med, bara Pytka och Ridley Scott slog sig in på den listan som toppades av Thed Lenssen. I Australien toppar inhemske David Deneen före två landsmän, sedan kommer Pytka och Tony Kaye. I Skandinavien toppade Tarsem före Pytka, dansken Christian Levring, Tony Kaye och Michel Gondry. Det var alltså en ganska visuellt dominerad röstning i Skandinavien, då alla utom Pytka (som inte hör till någon grupp) räknas till de visuella regissörerna. I Asien dominerade också visuella regissörer med Macao-födde Louis Ng i topp. Anmärkningsvärt är att ingenstans nämns en sådan betydelsefull reklamfilmsregissör som Jean-Paul Goude. Trots det enorma inflytande han haft genom sina Kodak-filmer, sitt Grand Prix för Perrier och framförallt L'Egoistefilmen. Presentationer För dem som inte kunnat följa med de internationella trenderna presenterar jag här helt kort de främsta regissörerna i omröstningen. Joe Pytka är utan tvekan tidernas främste reklamfilmsregissör. Ingen reklamfilmsregissör har någonsin haft lika stora framgångar i tävlingar eller på annat plan. Faktum är att ingen annan heller är i närheten av honom. Den storvuxne, nationalistiske, ofta arrogante och mycket självmedvetne Joe Pytka har vunnit fler Palme d'or än något annat produktionsbolag, trots att han egentligen är den ende regissören i det (hans bror John tävlar under hans firmanamn men har inte nått några större framgångar). Han har vunnit två Grand Prix efter varandra, 1984 och Och varit mycket nära massor av fler gånger, inte minst 1995

6 med Nikes The wall (kom 2:a), med fotbollsstjärnor på stortavlor som sparkar en boll jorden runt. Hans karismatiska personlighet och frispråkighet har hjälpt till att bygga legenden. Det finns ett otal färgstarka historier om hur Pytka behandlat personal, kunder och skådespelare. Ändå finns det ingen som tvekar att jobba med honom igen om de får chansen, vilket säger en hel del om hans storhet. De vet helt enkelt att slutresultatet är värt det. Joe Pytka är sin egen fotograf, för det var så han en gång i tiden startade. Som dokumentärfotograf och regissör. Han gjorde hundratals dokumentärer innan han i fyrtioårsåldern växlade över till reklamfilm och fick sin första stora framgång med en film för Blitz Weinhardt öl. Filmen gjorde han tillsammans med copywritern Hal Riney, som också är speaker. Pytkas storhet bygger på det faktum att han kan göra alla sorters reklamfilm. Det är han nästan ensam om. Han gör humorfilmer lika skickligt som visuella storfilmer. Han behandlar datorgenererade trickfilmer lika skickligt som han handskas med två skådespelare på en veranda. Han är lika skicklig rent visuellt som han kan berätta en historia. Inom flera av de här områdena har han varit en föregångsman. Hans visuella filmer för Michelob öppnade upp en hel genre och sensuella suggestiva filmer där varumärket för en gångs skull inte skulle synas framför allt annat. Hans humorfilmer för Henry Weinhardt öl, Pepsi Cola och Bartles & Jaymes, i än högre grad, skalade av de storvulna produktionerna. Hans berättarfilm för Coca-Cola är den enda som fått mig att verkligen känna törst. Hans Nikefilmer med Michael Jordan visade en helt ny form för koncentration av sportpresentationer som har imiterats av många. Därtill har han gjort ett antal musikvideos med många av de största stjärnorna och en långfilm. Filmen Let it ride med Richard Dreyfuss och Robbie Coltrane blev en måttlig framgång. Något som mer berodde på filmbolagets lansering av den än på dåliga recensioner. (Pytka och filmbolaget kom inte särdeles väl överens). Hans andra film, Space Jam, blev en enorm succé i USA Tony Kaye är en personlighet som knappt går att beskriva. En diva och ändå en människa som alltid försöker tänka på dem han jobbar med, fast han alltid driver dem för långt. Bara de allra starkaste kreatörerna och personligheterna klarar av att kontrollera honom. Annars tar han projektet dit ingen anat att det kunde gå, vilket inte alltid är till dess fördel. Hamnar också därigenom i en del konflikter, han hade en stämning mot Saatchi & Saatchi på grund av detta. Tony Kaye började som art director och lyckades göra en annons innan han lämnade det yrket. Under sju svåra år försökte den personligen ganska udda Kaye sedan få sitt första regijobb. Till slut slog han igenom med en reklamfilm för British Gas där en hund, en katt och en mus lägger sig framför gasbrasan. Tony Kaye växte upp under svåra förhållanden i London. Han var svårt dyslexisk och hade talsvårigheter som gjorde att han tvingades gå i specialskola. Han lärde sig inte prata ordentligt före 25-årsåldern. Idag måste han vara en av de värsta telefonpratare världen känner. Han kan inte vistas någonstans utan en eller flera telefoner till sitt förfogande. Tony Kaye klarar liksom alla stora regissörer alla stilar, men hans styrka är de storslaget visuella. Han är en extrem filmare och ingen använder någonsin lika mycket film som han. I en av hans senaste storfilmer, Babies för Vauxhall Astra använde han spädbarn och 30 timmar film till en 60 sekunder reklamfilm. Han ansåg själv att det var en mycket ekonomisk inspelning.

7 Ingen är så engagerad i det han gör som Tony Kaye. Han lever för sina filmer och betraktar dem alla som konstverk. Den exceptionella filmen för Dunlop däck, Unexpected, krävde han skulle visas på museum. Till hans senaste "verk" hör att ställa ut en hemlös man på Tate Gallery. I sina egna ögon är han en konstnär som gör reklamfilm. Hans utgångspunkt är att göra konst, därmed är han en konstnär. Tony Kaye bor numera i Los Angeles, men har kvar sitt produktionsbolag i London. Tarsem den Indienfödde regissören som många håller som den store utmanaren flyttade också nyligen från London till Los Angeles. Tarsem är en visuell och mycket stilsäker regissör. Han anses ha medfört ett nytt sätt att se och behandla reklamfilm. Hans genombrott blev Levifilmen The swimmer med killen som simmar genom olika pooler. Han följde upp den med en mycket spännande visuell film för Vauxhall med flera av de allra största supermodellerna. Han skapade även stilen för Smirnoffilmerna där scenerna förändras när de skildras genom flaskan. Den tama kattungen blir en vild puma. Ingenting är som det synes vara, utan genom Smirnoff lockas det vilda oväntade fram. Tarsem var mycket nära att ta hem Grand Prix i Cannes 1996 med filmen, Good v Evil, för Nike med de goda och de onda som spelar fotboll i en gammal romersk arena i Tunisien. Ridley Scott en av två bröder Scott som regisserar. Tony har blivit den mer kommersiellt framgångsrike med filmer som Top Gun, men det är Ridley Scott som brutit ny mark. Till hans filmer kan nämnas Alien och Blade Runner. Inte minst därför han i dem skapade en stil som kommit att dominera framtidsepos. Det är en skitig, kall och påträngande värld. Inspiration från de tyska stumfilmerna som Metropolis är tydlig. Men han slog redan innan dess igenom med vackra motljusfilmer för bland annat Hovis bröd. Den mest kända reklamfilmen han gjort är dock utan tvekan 1984 för Apple Macintosh. Alla de stora reklamfilmsregissörer har hämtat inspiration och kunskap hos Ridley Scott. Han själv går obehindrat mellan spelfilm och reklamfilm och alla får hans kännemärken, professionalism och perfektionismen. Nästan alla bättre reklamfilmsregissörer är perfektionister, (fast för en del blir det en budgetfråga). Ridley Scotts filmer är extremt genomarbetade inte minst gäller det ljud och musik. På det området är han kanske den starkaste. Frank Budgen anses inte ha någon särskild stil. Han kan på det sättet liknas vid Joe Pytka. Hans mer kända reklamfilmer har dock stark visuell utstrålning. Han rankas mycket högt i England men är märkvärdigt okänd utanför hemlandet, även om han senaste året börjat göra en hel del jobb i USA. Som en av Englands allra främsta reklamskribenter var han känd för sina humoristiska berättande reklamfilmer. Liksom Tarsem har han valt att jobba utifrån någon annans produktionsbolag, nämligen Paul Weiland Film. Frank Budgen är personligen en blyg och försynt person, mindre flamboyant än de andra på Shots topplista. Han kan också reklamyrket utan och innan från sin tid som copywriter på BMP DDB Needham tillsammans med John Webster. Han har rykte om

8 sig att alltid förvalta idéerna på ett utmärkt sätt, vilket förmodligen är anledningen till att engelska reklambyråer älskar honom och hans arbete så högt. Till hans med kända filmer hör Audi "Yuppie" som blev Audis mest lyckosamma introduktion av en ny modell någonsin i Storbritannien. Michel Gondry är den yngste av toppregissörerna. Hans karriär har varit raketartad. Innan Levifilmen "Drugstore" var han nästan okänd som reklamfilmare, men välkänd som musikvideoregissör. Han vann 1996 också MTV:s omröstning om bästa musikvideo för Massive Attack. Sin karriär startade Gondry som animatör. Hans stil och styrka anses vara berättandet med hjälp av bilderna. Han har jobbat ganska lite med dialogfilmer och det är något han vill pröva på. Liksom de andra toppregissörerna har han ständiga anbud om att regissera även långfilm. Själv säger han att hans stil är geometrisk. Han älskar geometri och har överfört den stilen till sina filmer. De följer en slags geometrisk linje. Han koreograferar bilderna mer än han regisserar dem. Istället för att t ex förändra en bild, förändrar han perspektivet. Av de sex toppregissörerna är han kanske den som är mest öppen för ny teknik och gärna prövar sig fram med ny datorteknik för att finna nya uttryckssätt, vilket också framgår ganska tydligt av hans filmer. Lindy Lindh, Reklamfilmboken, 1997

9 DE BÄSTA REKLAMFILMERNA, personligt urval Det här är ett försök att ta ut ett tiotal av mina egna favoritreklamfilmer. Det är filmer som jag alltid kommer ihåg, det är filmer som jag tyckt vara bra reklam, visuellt intressanta, har en bra berättelse, starka idéer och ett fantastiskt utförande. En del har kostat enormt mycket, andra har varit väldigt billiga att göra. Med varje film följer en kort kommentar och beskrivning. De är inte ordnade i någon som helst ranking utan det är filmer som stått ut bland de många reklamfilmer jag har sett genom åren. De kunde varit dubbelt eller tre gånger så många, svårigheten är att hålla antalet nere. De varierar ibland, men de flesta tenderar att vara med på varje sådan här lista som jag ställer samman. En intressant observation jag gjort är dock att jag har skiftat lite från den starka enkla idén som alltid dominerade för mig förut till mer visuella filmer (med bra idéer, och idén kan vara utförandet). Är det musikvideo-påverkan, ett tidsfenomen eller ett resultat av min egen utveckling som regissör och kreatör? Varje gång jag tröttnar på de reklamfilmer jag oftast får se, försöker jag tänka på de här filmerna och den oförklarliga passionen och revanschlusten kommer ofelbart tillbaka. De är inspirerande, uppfriskande, entusiasmerande, lustfyllda. Intressant att notera är två saker, de flesta filmer ingår i en serie och nästan alla är 45 eller 60 sekunder långa. Det visar att de bästa filmerna fortfarande behöver lite mer tid än vad som är standardtiden i TV och kanske är det så att när det görs en serie utmärkta reklamfilmer så får vi en viss tillvänjning, en familjäritet som ökar vår kärlek till dem. Jag vet inte, gör er egen favoritlista och se om den här teorin kan ha någon substans. Points of view, The Guardian Film: Ett skinnhuvud rusar mot en välklädd man. Vi ser scenen ur tre olika subjektiva vinklar, varje vinkel berättar en annan historia, points of view. Svartvit film. Kommentar: Det här är en film från 1986, ett resultat av en gyllene trio reklammakare; John Webster och Frank Budgen från reklambyrån BMP och regissören Paul Weiland. Det är en av de starkaste filmer jag sett. En film jag kanske mer än någon annan önskar jag hade haft del i. Ingen film har någonsin lika tydligt kommunicerat sitt budskap. Den absolut enda svaghet som finns i den är kanske att flera tidningar skulle kunna hävda att de har samma grundfilosofi, budskapet är alltså inte unikt för The Guardian. Å andra sidan tillhör ett budskap den som mutar in det. Photobooth, Hamlet Cigars Film: En tunnhårig man sitter i en fotoautomat. Han kammar omsorgsfullt sina få hårstrån, men blixten går inte av när han förväntar sig det. Till slut ger han upp och tänder en Hamlet istället. Happiness is a cigar called Hamlet. Kommentar: Det har gjorts över hundra filmer för Hamlet Cigars. Det här är kanske den allra bästa. Samma personer och nästan samma tema användes året, med ett familjeporträtt istället. Filmen har humor, underbar rollsättning och en timing som bara

10 kan anses vara perfekt. Röstades vid Cannesfestivalen 1996 fram som århundradets reklamfilm, något Grand Prix vann den dock aldrig när den tävlade under andra hälften av 80-talet. Reklambyrån heter CDP i London och regissören var Graham Rose från produktionsbolaget Rose Hackney. Night Moves, Michelob Film: Mjuka softade sensuella bilder med handkamera. Ett flygplan flyger förbi. Bilderna är röriga, korniga, insvepta i rök, vi ser människor, delar av människor men nästan ingen produkt. Någon form av drama utspelar sig mellan en man och en kvinna. Musiken är välkänd. Kommentar: Det är en av Joe Pytkas filmer från Den finns på min lista för att jag aldrig tröttnar på den. För att tekniken och bildfantasin hela tiden retar och stimulerar mina sinnen, och för att jag fick vara med på inspelningarna till uppföljaren. (Det gjordes tre mycket bra filmer i den här serien, The night belongs to Michelob") Filmen är också en av de som gjordes under mitten av 80-talet, i mitt tycke förmodligen den bästa period reklamfilmen någonsin har sett. Det finns idag många filmer som hämtat sin inspiration från den här serien av Michelob-filmer (och ölet är ett av de bättre stora amerikanska märkena, vilket inte säger någonting om smaken). Den vidgade mitt bildsinne och väckte insikter om att reglerna för reklamfilm som tidigare var så rigida, var på väg ut. Den visade också tydligt att idéen också kan vara utförandet. 1984, Macintosh Film: I ett auditorium sitter en stor grupp apatiska människor i samma kläder och frisyrer och lyssnar till en enorm bildskärm. In rusar en ung kvinna med en slägga, förföljd av en polisstyrka. Hon kastar släggan mot bildskärmen som krossas. Texten säger: On January 24th 1984 wont be like 1984 Kommentar: Ingen film har haft samma "impact". Genomslagskraften hos den här filmen på mig själv och miljoner andra är nog omöjlig att överträffa. Historien bakom kan ni läsa i kapitel 5. Ansvariga var Lee Klow på Chiat/Day i Los Angeles och Ridley Scott. Och Chiat/Day tog steget in bland de stora reklambyråerna från att varit en liten provinsiell byrå. Magnituden på bilderna, omfånget på idén, allt var grandiost. Och den visades bara en enda gång, vem som vann Superbowl 84 kommer ingen ihåg men alla kommer ihåg reklamfilmen. Filmen vann Grand Prix i Cannes Dog, John Smith Bitter Film: egentligen vill jag ha med hela den här serien med Arkwright, hans polare, hans bitska fru och hans lilla Jack Russelterrier. Men den här för symbolisera dem alla. Dog handlar om hur Arkwrights polare försöker få hunden att göra trick på puben. Hunden är helt likgiltig tills Arkwright häller upp lite öl på ett fat, då är det ingen måtta på tricksen han kan göra. Det handlar om rätt motivation. Kommentar: Hela serien förtjänar pris och kanske skulle den gått ännu om inte mannen som spelade Arkwright dog Då dog också serien eftersom reklambyrån BMP klokt nog valde att lägga ned och inte försöka ersätta honom. Bakom serien ligger

11 John Webster och flera copywriters, bland annat Frank Budgen. Det är empati, ett av reklamfilmens viktigaste ingredienser i mitt tycke och humor. Värme och igenkänning. Russian Fashion Show, Wendy's Film: Vid en rysk modevisning visar det sig att samma, något kraftiga modell, visar alla kläder, vare sig det är för galakvällar, vardagar eller stranden. Enda skillnaden i kläder är accessoarerna, t ex ficklampa för kvällsbjudningen och badboll för stranden. Sådana är inte valmöjligheterna på Wendy's hamburgare. Kommentar: Det är i mitt tycke Joe Sedelmaier i sitt esse. Han har själv gjort så många humoristiska filmer att jag skulle kunna göra en lista på 25 filmer och bara välja ur hans repertoar. Den här får delvis symbolisera dem alla. Det är renodlad, avskalad humor som inbjudit ögonblickets inspiration under inspelningarna Budskapet är kristallklart och man skrattar med inte åt. Dancer Fitzgerald var reklambyrån. Kippers, Lego Film: En särpräglad röst berättar om hur han förändras som legoleksak för att skydda sig mot något fiende som förändras till ett hot hela tiden. På grund av dialekten missförstås hans ord Kippers (ung. böckling) till slippers (tofflor) men huvudpersonen tar hem spelet genom att förvandlas till mus och skrämma slag på legoelefanten. Kommentar: Det är en underbart charmig historia som med mycket enkla visuella medel berättar något som underhåller, roar och blir minnesvärt. Sådana legobitar fanns inte när jag var liten. Mike Cozens skrev filmen som också vann ett Grand Prix i Cannes Den gamla damen, Trygg Hansa Film: En gammal dam går igenom gamla stan. Runt omkring henne händer hela tiden en massa olyckor, men hon är osårbar. I en gränd hamnar en fotboll framför henne och hon kan inte låta bli att sparka till den. En ruta går i krasch. Kommentar: Bättre än så här kan man inte säga att det ibland behövs en försäkring. Filmen är förmodligen den bästa svenska reklamfilmen genom tiderna, det är åtminstone den enda som någonsin blivit invald i reklamens Hall of Fame i USA. Den gjordes 1970 av Young & Rubicam med en importerad engelsk regissör och en engelsk dam. Det är den äldsta filmen på listan och visst syns tidens tand inte minst i tempo och klippning, men dess charm är större. Filmen har en scen som alltid får mitt hjärta att hoppa till lite extra eftersom den så tydligt var nära att sluta mycket illa. Scenen är när en blomkruka ramlar ned från en balkong, då hamnar den alldeles för nära den gamla damen som rycker till lite extra, men blixtsnabbt återfår sin behärskning och går vidare som inget har hänt. Det kan inte varit många centimeter från en katastrof, men damen visar att hon är ett skådespelarproffs. Incidenten gör att filmen fortfarande känns otroligt nära och levande.

12 Unexpected, Dunlop däck Film: Den här filmen är en samling bilder på vackra, bisarra, egendomliga händelser och figurer. En bil åker genom landskapet. Närmast obeskrivbar i ord. Bilderna är färglagda efteråt, för hand, vilket ger dem en sällsynt och otrolig lyster. Reklambudskapet är mycket subtilt, närmast bara påhängt på slutet. Kommentar: Det här är filmen Tony Kaye demonstrerade utanför Tate Gallery och krävde att den skulle införlivas i deras samling av modern konst. Det är en odyssé i bildkonst där varje ruta hade kunnat vara en stillbild i sig själv. L'egoiste, Chanel Film: En hotellfasad full med jalusidörrar. I takt med operamusiken slås dörrarna upp och en vacker kvinna i varje dörr skriker ut sin besvikelse över de egoistiska 7männen. Utom i en dörr där en hand bara ställer ut parfymflaskan. Kommentar: Har man en gång sett filmen förstår man hur viktig rytm och tempo är för en reklamfilm. Det är en storslagen idé genomförd av en besatt regissör som Jean-Paul Goude, som också stod för idén. Svindyr inspelning i Afrika där hela hotellet byggdes upp. Archaeology, Pepsi Cola Film: I en ruinstad någongång i framtiden förevisar en professor sina elever. Han berättar om olika föremål som är uppenbara för oss, men som inte finns i framtiden. En flicka hittar något de inte känner igen och professorn rengör objektet. Det är helt uppenbarligen en coca-cola-flaska, men inte ens den allvetande professorn vet vad det är för något. Under tiden dricker ungdomarna ur sina Pepsiburkar. Kommentar: Den här filmen från 1985 är egentligen bara en av en lång rad makalösa filmer där Pepsi Cola tar heder och ära av konkurrenten. Det är en sorts filmer vi inte kan göra i Sverige på grund av lagstiftningen, men som utgör rolig och effektiv reklam. Archaelogy är den mest kända av de här filmerna, inte minst för att den vann Grand Prix i Cannes. Den får sin plats på listan för regin, idéns fräckhet och den storslagna produktionen som ändå inte förtar något av kommunikationen. Reklambyrå DDBO i New York och Joe Pytka regisserade. Good v Evil, Nike Film: I en romersk arenaruin möter de goda de onda krafterna i en fotbollsmatch. De onda spelar inte helt efter reglerna, men domaren är blind så det gör inget. Till slut blir de goda, de fotbollsstjärnor som använder Nike, trötta och startar ett makalöst anfall som avslutas med att Eric Cantona fäller upp sin krage och skjuter de ondas lagkapten ur målet. Kommentar: En makalös produktion av Tarsem. Med gester och scener som i sin perfektion och storslagenhet biter sig fast. Roligast är den version som blev förbjuden i Sverige, där en av de onda skallar ned den protesterande spelaren mitt framför domaren. Det finns massor med Nike-filmer som borde vara med på listan, inte minst The Wall från året innan, men den här produktionen från 1996 har allt. Wieden & Kennedys kontor i Amsterdam gjorde den.

13 Launderette, Levi's Film: En ung man kommer in i en tvättomat. I tvättmaskinen slänger han en bunt stenar och tar sedan av sig kläderna och lägger dem i maskinen och sätter sig lugnt ned och väntar iklädd bara kalsongerna. Kommentar: Det var inte den första stora Levifilmen. Inte heller den sista, man kan också nämna filmer som Taxi och Drugstore som kom samtidigt häromåret. Launderette var ändå den film som satte Levifilmerna på kartan, så att säga. Den har blivit en symbol för utsökt produktion och goda idéer. Den startade också en enorm trend som visade hur viktigt musiken är för filmen. I heard it through the grapevine gick efter reklamfilmen åter upp på alla topplistor och sålde mer än när det första gången släpptes. Filmen visar också att även en stulen idé kan bli unik i sin egen rätt genom att göras rätt. Hamlet Cigars gjorde en likadan film fast mycket enklare produktion redan i mitten av 60-talet. Exakt samma idé, ändå är det Levifilmen vi kommer ihåg bäst. Bartle Bogle Hegarty stod och står fortfarande för idéerna för Levi's i Europa. Lindy Lindh, Reklamfilmboken, 1997

14 REKLAMFILMBOKEN Index B Fakta I Reklamfilmbokens Index B hittar du faktauppgifter du kan ha nytta av. Här finns ett omfattande Adressregister, du kan också klicka dig fram till ett Namnregister med korta förklaringar och kommentarer till alla som nämns i Reklamfilmboken. Det finns en behändig Ordlista med ord som ofta förekommer när det handlar om reklamfilm, samt exempel på de Kontraktsmallar som branschföretagen använder samt den gällande Marknadsföringslagen. Författaren reserverar sig för ändringar i dessa register när det gäller adresser, anställda och teknik. Endast fast anställda producenter, regissörer och redigerare uppges, men de flesta produktionsbolag jobbar även med frilansare. Detta är vad som gällde okt 1997 när registren sattes samman. Adressregister I Reklamfilmbokens Adressregister finns adressuppgifter och en del kompletterande fakta (som kommer från företagen själva) till; Reklamfilmsbolag Produktionsbolag, Teknikhus, Branschorganisationer, TV bolag, Biodistributörer, Undersökningsföretag, Medieförmedlare konsulter, Reklam marknadsföringsskolor, Filmtjänster flera, Filmtekniska tjänster flera, Reklamtävlingar, juridik + övrigt Produktionsbolag Det finns en mångfald produktionsbolag i Sverige. De flesta är enmansföretag, registrerade som produktionsbolag för ägarens yrkesverksamhet. Det innebär inte att de är produktionbolag som klarar av att göra en reklamfilm. De flesta produktionsbolag går dessutom mellan olika rörliga media, som exempelvis reklamfilm, TV, beställningsfilm, musikvideos med mera Medlemmar i SRP är bolag som mestadels är specialiserade på reklamfilm. De flesta produktionsbolag i det här registret är SRP medlemmar. För att bli medlem i SRP måste ett bolag visa en viss nivå av yrkeskunnande då medlemskapet bygger på inval. Det ger en viss auktorisation. Medlemskap i SRP anges med *, de har också i regel bidragit med fler uppgifter om sin verksamhet. Det innebär inte att det inte finns skickliga produktionsbolag som valt att stå utanför SRP, och många av dem är med i listan nedan.

15 LINDY film Vulcanusgatan Stockholm Tel: , Fax: E post: lindy@flashback.net, maxx06@hem1.passagen.se Lindy film producerar bara undantagsvis reklamfilm, utan hyr enbart ut Lindy Lindhs tjänster inom området. Anima Film Sweden AB* Tyska Brinken Stockholm Tel: Fax: Apollon Bild & Film Box Lund Tel: Fax: Canel Productions Box Täby Tel: Fax: E post: anuuz@mn.medstroms.se Capricorn Film & TV Productions AB* Box 10204, Tysta Gatan Stockholm Tel: Fax: E post: capricorn@swipnet.se Kontaktperson: Micke Sandell Producent: Micke Sandell Ägare: Micke Sandell Citron Film AB* Luntmakargatan Stockholm E post: nanne@citronfilm.se Tel: Fax: Kontaktperson: Magnus Nanne Producent: Magnus Nanne Regissör: Magnus Nanne Bolaget bildades Ägare: Magnus Nanne

16 Colibri Television Box Malmö Tel: Fax: Commando Royale Sturegatan Stockholm Tel: Fax: E post: viktor@commando.se Coola Film Yngligavägen Djursholm Tel: Fax: E post: ola.lindahl@mailbox.swipnet.se Cosmolux Rörstrandsgatan Stockholm Tel: Fax Digital Film Floragatan Stockholm Tel: Fax: E post: info@digitalfilm.se Dockhouse Film & TV Produktion AB* Sjöportsgatan Göteborg Tel: Fax: E post: bill@dockhouse.se Kontaktperson: Hans Ekelund Producenter: Hans Ekelund, Rune Kullander, Jan Forsberg Regissörer: Anders Envall, Benny Frick Bolaget bildades Ägare: de anställda Drakfilm* Box 4713, Skånegatan Stockholm Tel: Fax: E post: office@drakfilm.se Kontaktperson: Leif Löf

17 Producent: Leif Löf, Ralf Karlsson och Petter Davidson Regissör: Ralf Karlsson, Petter Davidson Startår: 1975 Ägare: Ralf Karlsson och Petter Davidson Dynamitfilm* Box 20506, Tappvägen Bromma Tel: Fax: E post: dynamit.film@mailbox.swipnet.se Efti Mainstream Norrlandsgtan Stockholm Tel: Fax: E post: efti@efti.se Filmbyrån Erstam* Box 27156, Filmhuset Borgv Stockholm Tel: Fax: Film & TV Media AB* Box 9094, Russgatan Malmö Tel: Fax: E post: peppe@filmtv.se Kontaktperson: Pehr Andersson Producenter: Pehr Andersson, Per Schwerin, Anna Nordström, Helena Danielsson Regissörer: Morten Nustad, Stellan Sundahl, Pernilla Hultén, Tobias Ahlstedt Bolaget bildades Ägare: Video Art AB Filmlance International Box Stockholm Tel: Fax: E post: borje.hansson@filmlance.se Förberg Film AB* Strandvägen 63B Stockholm Tel: Fax: E post: directors@forbergfilm.se Kontaktperson: Robert Agius Producent: Lise Lott Axing Regissörer: Thomas Ryberger

18 Bolaget bildades Ägare: Ove Förberg Hinden/Lännaateljéerna* Humlegårdsgatan Stockholm Tel: Fax: Jarowskij* Box 4706, Alsnövägen Stockholm Tel: Fax: E post: info@jarowskij.se Kontaktperson: Dan Rennéus, Katharina Berggren Producenter: Dan Rennéus (exec), Kerstin Andersson, Katharina Berggren, Susann Billberg Rydholm, Karl Wesstblad Regissörer: Magnus Wikman, Rolf Sohlman, Gustav Boman Startår: 1989 Ägare: Rolf Sohlman, Jan Zachrisson, Dan Rennéus, Micke Kinning, Peter Nyrén, kerstin Andersson Krüger & Ekwall Filmproduktion AB* Hus 103, Skeppsholmen Stockholm Tel: Fax: E post: krygerochekwall@mailbox.calypso.net Kontaktperson: Mats Krüger Producent: Mats Krüger Regissör: Peter Ekwall Bolaget bildades Ägare: Mats Krüger, Peter Ekwall Lars Larsson Film AB* Åsögatan Stockholm Tel: Fax: Kontaktperson: Lars Larsson Producent: Lars Larsson Regissör: Lars Larsson Startår: 1993 Ägare: Lars Larsson Martin & Co* Kungsholmsgatan Stockholm Tel: Fax: E post: martin@martin co.se

19 Kontaktperson: Fabian Mannheimer Producent: Fabian Mannheimer Regissör: Fredrik Martin, Björn Stein Bolaget bildades Ägare: Fredrik Martin. Mekano Film & Television* Box 27837, Fjärde Bassängvägen Stockholm Tel: Fax: E post: mekanofilm@mekanofilm.se Kontaktperson: Åsa Böcker, Charlotte Ryding Producenter: Johan E Andersson, Ola Rutz, Anders Landström, Elisabeth Somp Regissörer: Jesper Ericstam, Ragnar Jansson, Robert Jitzmark, Axel Laubscher Bolaget bildades Ägare: Metronome Film och Television Meter Film & Television Box 27858, Hamburgsvägen Stockholm Tel: Fax: E post: meterfilm@meterfilm.se mod:film ab* Grevgatan Stockholm Tel: Fax: E post: mod@modfilm.se Kontaktperson: Maria Tamander Producenter: Maria Tamander, Anders Gernandt, Anna Jonason, Mikael Flodell Regissörer: Jhoan Camitz, Jonas Frick, Anders Skog, Jonas Zachrison, Ingalill Snitt, Johan Schalin, Fredrik Bond Bolaget bildades Ägare: Maria Tamander, Anna Jonason, Mikael Flodell, Jonas Frick, Jhoan Camitz Alf Mork Produktion* Högbergsgatan Stockholm Tel: Fax: Nån Produktion* Tyskbagargatan Stockholm Tel: Fax: E post: nan@null.net Kontaktperson: Björn Ericstam Producent: Björn Ericstam

20 Startår: 1993 Ägare: Ord för ord AB Oh la la* Hudiksvallsgatan Stockholm Tel: Fax: E post: la la.se Orv Filmproduktion* Storgatan Stockholm Tel: Fax: E post: bengt@orvfilm.se Kontaktperson: Bengt Renander, Berit Tilly Producent: Bengt Renander Regissör: Bengt Renander Bolaget bildades Ägare: Bengt Renander. Pettersson Åkerlund Styckjunkargatan Stockholm Tel: Fax: E post: info@petteraker.se Pinguinfilm* Östgötagatan Stockholm Tel: Fax: E post: info@pinguin.se Kontaktperson: Anders Stjernström Producent: Anders Stjernström, Ann Sofi Osvald, Helena Larsson Regissör: Anders Stjernström, Håkan Sjölin (knutna även: Walter Söderlund, Johan Kindblom, Lucas Moodyson) Bolaget bildades Ägare: Anders Stjernström Production Film & Video Box Lilla torget Göteborg Tel: Fax: E post: info@production.se Rally TV* Lumavägen 6, 1H, plan Stockholm Tel: