Välkommen till en stadshistorisk utställning för barn!

Transkript

1 Välkommen till en stadshistorisk utställning för barn!

2 Form & produktion Åsa Egeld Susanna Pousette Blomé Dekormåleri Frida Alfthan Gabriela Bohlin Louise Hackelberg Yennie Moberg Susanna Pousette Blomé Bygge & konstruktion Alexander Alm Hans Andersson Leif Karlsson Göran Hallgren Textproduktion Elin Eriksson Grafisk form Lotta Lindkvist Ljud & ljusteknik Niclas Larsson Fotografi Ninnie Schröder Maskotar & logotyp Frida Alfthan Sandra Andersson Yennie Moberg Erika Nord Karta & illustrationer Frida Alfthan Research Anne Andersson Tomas Carlberg Åsa Egeld Elin Eriksson Susanne Granlund Anna Götzlinger Louise Hackelberg Susanne Nickel Oskar Nilsson Susanna Pousette Blomé Frida Sandgren Arkivmaterial Arkiv Sörmland Eskilstuna stadsarkiv Nationalmuseum Riksarkivet Filmredigerare Stefan Hedlund Specialsnickeri Snickarglädjen Tecknade bilder Hand och Tanke AMA snickeriet Arkivbilder Cecilia Marnetoft Animerad film Eskilstuna konstmuseum Stålforsskolan Faktoriet Extra tack till Ledningsgruppen Arkiv & museer Årbyskolan Innehåll Välkommen till Lilla stadsmuseet!... 3 Marknad i staden... 4 Här kan du leka marknad på Fristadstorget, sälja smörgåsar i 1920-talscaféet, upptäcka föremålen bland husen på kullen och köra kalklinbanan. Karta Vattenvägen Här kan du köra ångbåt, lasta och lossa, fånga ål med ålkista och fiska ruda i ruddammen, gå på upptäcksfärd i Eskilstunaån och titta in i Eskils och Tunas hus. Fest på slottet Här kan du laga mat i slottsköket, klä dig till fest, duka festbordet och prova hur det känns att sitta fängslad i tornet. Skogen och landsbygden Här kan du tvätta kläder, gå på upptäcktsfärd bland djur och väsen i skogen och ta hand om gårdens djur. Eskilstuna industristad Här kan du klättra på fabrikernas skorstenar, köra bussar från olika tider i Eskilstuna, manövrera grävmaskinen och kika in i Parken Zoo Utställningsbygge pågår.

3 Eskil & Tuna Välkommen till Lilla stadsmuseet! Här får du uppleva Eskilstunas historia. Laga en 1500-talsmiddag i slottet, fiska ruda i ruddammen, upptäcka skatterna i marken och se historiens lager i husen på kullen. Till din hjälp har du Eskil och Tuna, två fantasivarelser som levt i Eskilstunaån väldigt länge. I utställningen har vi använt våra arkiv och föremål på nya sätt. Vi berättar om platser och människor men inte så mycket om makthavare och beslutsfattare. Lilla stadsmuseet har ett demokratiperspektiv och utgår från att historien är allas. Det spelar ingen roll om du är flicka eller pojke, ung eller gammal, har bott här länge eller är nyinflyttad. Alla är vi en viktig pusselbit i berättelsen om Eskilstuna som hela tiden får nya kapitel. Historia är något som händer hela tiden och fast vi inte var här förr så är vi här nu och kan ibland känna igen något av oss själva i saker som hänt i det förflutna. Barn i olika åldrar har valt några av de föremål som visas. Val som också påverkat utställningens formgivning och innehåll. Vår målsättning är att Lilla stadsmuseet ska fortsätta utvecklas med nya berättelser och nya föremål. Än en gång varmt välkommen! Åsa Egeld & Susanna Pousette Blomé, Projektledare

4 Marknad i staden se sidan se sidan se sidan

5 Marknad i staden Välkommen till Marknad i staden. Här kan du leka marknad på Fristadstorget, sälja smörgåsar i 1920-talscaféet, upptäcka föremålen bland husen på kullen och köra kalklinbanan. I slutet av 1800-talet hölls torghandel varje helgfri lördag på tre platser i Eskilstuna. Rådhustorget, Smörtorget och Fristadstorget, som då hette Rinmanstorget. Där fanns bland annat ved, kol, hö, möbler och brädor, höns, fisk, kräftor, grönsaker, blommor, mössor, kläder, karameller och skånska limpor. På Rinmanstorget fanns från 1887 till 1938 även en saluhall för fisk och kött som kallades Sillgaraget. På 1930-talet förbjöds utomhushandel med varor som kött och ost, som kan locka till sig flugor och skadedjur och dessutom snabbt blir dåliga om de inte hålls kalla. Torghandeln minskade mer och mer men finns fortfarande kvar, med framför allt grönsaker, frukt och textil. Foto: Bror Öbrink, Eskilstuna stadsmuseum Fristadstorget från Stadshuset år 1955.

6 Foto: Okänd, Eskilstuna stadsmuseum 1. Kaffeskatten Jag är en kista med många namn. Om en flicka fyllde mig med lakan, handukar och annat att spara tills hon skulle gifta sig kallades jag brudkista. Men om en dräng förvarade sina saker i mig hette jag drängkista. Nu får ni hålla med om att jag heter skattkista! Förnicklad, försilvrad och förgylld glimmar skatten i mitt inre. I Eskilstunas verkstäder har kaffekannor, sockerskålar, gräddkannor, brickor och medaljer pressats fram med hjälp av olika maskiner. I museets utställning Mekanisk verkstad, kan du se hur en pressverkstad kunde se ut för 100 år sedan. 2. Klockan Vad är klockan? Det är en liten rund manick som säger tick-tack! Eller så är det en sådan som jag; en jättestor rund manick som har hängt utanför Erik Normans uraffär på Drottninggatan 13. Jag visade tiden för de som gick förbi. Dessutom kunde alla enkelt se att Normans var en affär för klockor, eller ur som det hette. Utanför affärerna hängde ofta bilder eller modeller av det som såldes; en sko utanför skoaffären eller en kringla vid bageriet. Egentligen föreställer jag ett fickur, men jag har aldrig träffat på en ficka som är tillräckligt stor att stoppa ner mig i. Personalen vid Matilda Ljungbergs Café omkring år Matilda Ljungbergs café På 1920-talet blev det vanligare att gå på café. Tidigare var det nästan bara rika människor som drack sitt kaffe i offentliga lokaler, de flesta kokade i stället kaffet hemma. Bilden visar personalen på Matilda Ljungbergs café och smörgåsaffär, som låg på Rinmanstorget 6, nuvarande Fristadstorget. 4. Plåtlåda för kaffebönor Hur vill du ha ditt kaffe rostat? Det finns tre sorter i mina fack. De flesta väljer mellanrost. Mörkrost smakar starkare och så finns den ännu mörkare franska rostningen, kanske bäst att hälla lite mjölk i koppen då. När jag var full av kaffebönor stod jag i en speceriaffär eller på ett café. Före 1920-talet fanns nästan bara hela kaffebönor att köpa. Kaffedrickaren fick själv rosta dem i en kafferost och mala dem i en liten kaffekvarn med vev. Eftersom kaffe var dyrt blandades det ofta ut med malda rötter från växten cikoria, rostade och malda fikon eller bränt vete

7 5. Stadshuset Växeln, god morgon! År 1900 var det Lydia Larsson, Lotten Jernbergh och tolv telefonister till som kopplade alla samtal i rikstelefonstationen i stadshuset. I huset fanns också rådhusrätt och häkte, brandstation, polisstation, två banker, postkontor,spritförsäljningsbolag, samt stadshotell med restaurang och festvåning. Trots att huset innehöll många olika verksamheter var det i första hand till för stadens förvaltning och stadsfullmäktiges sammanträden. Tidigare fanns detta i rådhuset i gamla staden. När stadshuset invigdes 1897 på Rinmanstorget, nuvarande Fristadstorget, började torget räknas som stadens centrum. 6. Nyckelknippan Jag är en mycket tung nyckelknippa. Tillsammans väger alla mina nycklar sju kilo. De är gamla och nya, stora och små. Några går till moderna hus, andra till gamla uthus eller små hänglås. Polisen hittade mig när de tog sig in i en lägenhet för att leta efter stöldgods. Personen som bodde i lägenheten var känd som inbrottstjuv och hade kanske behov av att kunna öppna väldigt många dörrar. Men vem orkar bära med sig sju kilo nycklar? Troligtvis blev jag sammansatt mer på skoj. Eskilstunas telefonstation omkring år Sveriges och Eskilstunas första brandbil fotograferad vid leveransen år Foto: Okänd, Eskilstuna stadsmuseum Foto: Carl Söllscher, Eskilstuna stadsmuseum 7. Brandstationen 1902 köpte Eskilstuna stad en eldriven brandbil från Tyskland. Det var det den första brandbilen i Sverige. Eskilstuna-Kuriren skrev om den fantastiska vagnen utan hästar som körde snabbt även i mörkret eftersom den hade elektriska lampor. Brandstationen låg i stadshuset och innehöll vaktlokal, stall, ett högt torn att torka slangarna i och en bostad för brandmästaren. Två gånger, 1921 och 2006, har brandstationen flyttat till nyare och större lokaler. Idag ligger den på Sundbyvägen 2. Tidigare kallades arbetslaget brandsoldater och delades upp på samma vis som i militären. Befälen hade ofta en militär grad. Fram till 1971 var det ett yrke endast för män. År 2000 började Susanna Cederlöf på räddningstjänsten i Västermo och blev Eskilstunas första kvinnliga brandman. 8. Brandbil och plåtmärken Jag är en modell av en brandbil så som de såg ut i början av 1900-talet. Märkena av plåt är ungefär 100 år gamla. De kommer från brandstationen i stadshuset och har troligen använts för att märka ut avdelningar, funktioner och redskap i stationens olika rum

8 9. Eskilstunas första gatlyktor 1857 fick Eskilstuna sina första gatlyktor. De eldades med rovolja. Tre år senare var de redan omoderna, då öppnade nämligen gasverket och gaslyktornas tid började. Mellan 6 september och 11 april tändes gatlyktorna varje kväll och släcktes varje morgon. En lykttändare gick runt till varje lyktstolpe och vred på och av gasen med en nyckel. Stadens poliser kontrollerade att lykttändaren hade tänt och släckt i rätt tid. Målningen visar gaslyktor vid Rådhusbron och på Kungsgatan kring förra sekelskiftet och en elektrisk gatlykta utanför Folkets park, nuvarande Parken Zoo, under 1950-talet. 10. Stockholmshuset i gamla staden Stockholmshuset byggdes 1898 efter senaste modet med tegelfasad, putsdekorationer och balkonger med svarta smidesräcken. Trapphuset pryddes med dekorationsmålningar, stuckaturer och målat glas. De stora lägenheterna var tänkta för familjer med tjänstefolk och god ekonomi. Det hörs på de många rummens namn. Där fanns tambur, herrum, förmak, salong, matsal, sängkammare, barnkammare, pigkammare, kök, serveringsrum och badrum. När huset var nytt flyttade några unga köpmansfamiljer in. Efter några år var blandningen av yrken större; skolkökslärarinna, målarmästare, godsägare, major, lantmätare, fabrikör, ingenjör, typograf och journalist. 11. Dockorna i Stockholmshuset Barnen i borgarhemmet för hundra år sedan hade många leksaker. Till exempel så fina dockor som vi. Min tygkropp är stoppad med kork men både huvud och händer är av porslin, så barnen fick leka försiktigt med mig. Vi dockor hade också sällskap av olika träleksaker och en och annan trumma, båt eller bil av plåt. 12. Bondgård i Hagnesta Det här var ett typiskt bostadshus för en vanlig bondfamilj. Där finns ett kök där familjen tillbringade det mesta av sin tid, en liten kammare innanför köket och en sal som bara värmdes upp när det skulle bli kalas. Huset har varit huvudbyggnad på en gård i byn Hagnesta strax öster om dagens Skiftinge. En del av huset är troligen byggd under 1600-talet och resten byggdes till under 1700-talet. Till huset hörde också ladugård, stall, visthusbodar, vedbod, utedass och andra små uthus. Huset flyttades till Djurgården på 1920-talet för att bli en del av Sörmlandsgården. Rådhusbron sent 1800-tal. Foto: Okänd, Eskilstuna stadsmuseum Foto: Okänd, Eskilstuna stadsmuseum Foto: Okänd, Eskilstuna stadsmuseum Folkets park 1961, nuvarande Parken Zoo. Kungsgatan mot Fristadstorget omkring år

9 Statarbostad på Lagersbergs säteri I statarbostaden vid Lagersberg bodde fyra familjer i varsin lägenhet med ett rum och kök. Ibland så många som 25 personer sammanlagt. Statare var lantarbetare som arbetade vid de stora godsen. Lönen kallades stat och var mestadels matvaror, som mjölk, mjöl, sill och ärtor. Bostad och ved ingick också i lönen. En statare skulle vara gift, eftersom både kvinnlig och manlig arbetskraft behövdes på gården. Kvinnorna mjölkade gårdens kor två till tre gånger om dagen. Vid höbärgning, potatisplock och tröskning arbetade de för ackordslön. Männen skötte djuren eller arbetade i jordbruket. Barnen fick hjälpa till med arbetet och med att passa yngre syskon. 14. Dockan i statarbostaden Här ligger jag i en gammal tvättkorg. Det är inte så konstigt, barnen som lekte med mig fick också sova i korgar, byrålådor eller var det fanns plats. Pinnen är en lussticka, som kunde fånga blodsugande vägglöss. Jag är lite över hundra år gammal. Tur att barnen var rädda om mig för det finns inte mycket sparat från fattiga hem. Där användes både kläder och grejor tills de inte gick att laga fler gånger. Ibland gjorde barnen egna leksaker, ibland lekte de med kottar, stenar och pinnar. Snurran är snidad av trä, men jag är gjord av celluloid som är ett slags plast. Därför måste någon ha köpt mig i en affär, vilket nog gjorde mig till en kär och dyrbar skatt i familjen. 15. Kedjehus i Skogsängen Kom in och ät! Vems förälder är det som ropar? Gården är full av barn. Någon ska få fiskpinnar idag, någon hoppas på limpsmörgås och varm choklad. Många barnfamiljer flyttade in i det nya området Skogsängen. Så många att den gamla skolan vid Tunafors inte längre räckte till och en ny skola, Skogsängsskolan, fick byggas i utkanten av området. De här kedjehusen byggdes 1967 till Till skillnad från många andra områden från samma tid finns en blandning av hyreslägenheter, kedjehus, radhus och villor i Skogsängen

10 16. Rademachersmedja med bostad På 1650-talet var Eskilstuna ett litet samhälle kring slottet, Köpmangatan och Tunafors. Kungen beslutade att flytta dit en järnmanufaktur som låg i Riga. Det var ett slags statlig fabrik som gjorde saker av järn. 120 smedjor skulle byggas upp i utkanten av staden. När 20 hus var klara började tillverkningen av spikar, saxar och annat som behövdes i landet. Sedan byggdes inga fler hus. I varje smedja fanns tre rum förutom verkstaden. Eftersom det fanns för lite bostäder fick två hushåll klämma in sig tillsammans. Ett hushåll var antingen en familj eller en ungkarl, änka eller änkling, med sina arbetare som kallades gesäller och några lärlingar som skulle lära sig yrket. Ibland också en mor- eller farförälder och några som hyrde sängplats. Idag finns sex av husen kvar. De kallas för Rademachersmedjorna efter Reinhold Rademacher, som var den första chefen för järnmanufakturen. 17. Kvartetet Borgmästaren i Torshälla Under 1870-talet bodde många äldre kvinnor här i gården, både änkor och ogifta. Men också en slaktare vars drängar och pigor sällan stannade längre än ett år. Vad nu det kan ha berott på. Huset ligger vid Järnvägsgatan i södra delen av Torshälla. Under den stora stadsbranden 1798 brann mer än hälften av stadens hus ner helt och ännu fler brandskadades. Det här huset och de närmast runt omkring klarade sig. Därför kan delar av huset vara mer än 300 år gamla. När Eskilstuna stad 1956 höll en arkitekttävling för ett nytt bostadsområde på Årby gårds marker, vann ett förslag med 11 våningar höga hus kring en stor park. Intill husen fanns mindre gårdar med lekplatser för små barn. Inga bilar fick köra i bostadsområdet, bara i en ring runt omkring. De första husen byggdes Tre år senare invigdes Årby centrum med ICA, Konsum, två banker, apotek, kiosk, blomsteraffär, tobaksaffär, kemtvätt, herr- och damfrisör, bibliotek och post. Ingen skulle behöva åka ner på stan för att uträtta sina ärenden var hela området färdigbyggt. 20. Massor av leksaker Som plastdinosaurie är det verkligen inte lätt att känna sig speciell. Fast jag är så stark och farlig lyckas jag inte riktigt synas i lådan bland alla de andra. Vi är ju så många. I början av 2000-talet hade varje barn i genomsnitt över 500 leksaker. Tåg, dinosaurier, fordon, små figurer från filmer och böcker. När 1900-talet närmade sig sitt slut vällde det in prylar i barnrummet. Snabbmatsrestaurangerna började med barnboxar med leksaker i och varje förälder som köpte hamburgare till sina barn fick svara på frågan: Är det till flicka eller pojke? 18. Dockorna i kvarteret Borgmästaren Vi dockor bor i ett tittskåp inrett i en stil från slutet av 1700-talet, som kallas gustaviansk efter Gustav III. Möblerna kommer från ett dockskåp. Människorna som bodde i kvarteret Borgmästaren hade inte riktigt så här fint. 19. Höghus i Årby Har du tänkt på att ditt tak kan vara någon annans golv? Och den personens tak är någon annans golv och den personens tak är någon annans golv. Före slutet av 1800-talet var det omöjligt att bygga hur höga hus som helst. Sedan utvecklades ett mer hållfast stål och dessutom uppfanns hissen. Då gick det lika bra att bygga smalt och högt som lågt och brett

11 Flintyxan Stenåldern, ja det är som det låter, då var många saker gjorda av sten. Som jag Flintyxan. Jag är gjord av flinta, som är ett hårt material och därför kan bli mycket vasst. Men flintsten finns inte här i trakten. När de som bodde här ville göra en yxa som mig, måste de få tag i sten från Skåne eller Danmark. Det tar ju en stund att paddla dit. Tur att många reste omkring, så de kunde träffas längs vägen och byta grejor. 22. Krukskärvan Har ni sett mina dekorationer? Bara för att man kommer från stenåldern måste man faktiskt inte vara så tråkigt grå och stenig. Jag har varit en kruka av keramik. Alltså lera som formats och grävts ner i ett slags ugn i marken för att brännas hård. De som bodde här för år sedan behövde kanske något att hämta vatten i, och de kunde en massa avancerade saker. Som att göra mig. 23. Bronsnålen Jag är en vass nål av brons, som kan stickas genom tyg för att fästa ihop en mantel eller en sjal. Spännet här bredvid hörde också till en dräkt. Vi hittades i ån vid Hyndevads dammar, när de grävdes om för att sänka vattennivån i Hjälmaren. När vi hittades på 1800-talet hade vi legat där i nästan år. Någon hade tappat oss eller lagt oss i vattnet som ett offer till gudarna. 24. Bronskniven Tänk om jag var din lilla kniv. Vad skulle du ha mig till? Jag har faktiskt glömt bort namnet på den som brukade bära mig med sig överallt. Det kanske var en flicka som knutit fast mig i sitt bälte och tog fram mig varje gång hon skulle skala en rot eller skrapa ett skinn. Eller en ung pojke som tog hjälp av mig för att raka bort sitt första skägg? I alla fall så var jag mycket viktig, eftersom jag fått följa med ända ner i graven. Det var för ungefär år sedan. 25. Eldstålet Låt mig presentera, jag är Eldstålet och här bredvid är Flinta och Fnöske. Någon har gjort mig av en bit järn. Innan jag fanns fick människorna snurra en pinne mot en träbit för att göra upp eld. Jag gjorde saker och ting lite enklare kan man säga. Första gången någon i Sverige gjorde ett eldstål var på yngre järnåldern, för ungefär år sedan. För att tända en eld slår du mig mot en bit flintsten så det kommer gnistor. När tillräckligt många gnistor träffar den torkade svampen fnöske börjar den brinna. Eldstål, Flinta och Fnöske, tillsammans är vi helt enkelt bäst

12 26. Pärlorna Jag är en pärla av glas med ett tunt lager guld inuti. En sådan pärla som mig hittades i en ungefär år gammal grav från Gårdskäl i Skiftinge. Där hade en människa blivit begravd tillsammans med en hund. I graven hittades en urna, 16 pärlor, delar av en kam och två broddar av järn. Alla pärlor som hittas i gravar är inte så färggranna och dekorerade som på halsbandet. Så praktfulla halsband är mycket ovanliga, men har hittats i gravar från rika människor. 27. Graven Innan kristendomen kom till Sverige begravdes de döda i brandgravar med gravgåvor. Gåvorna var föremål som kunde komma till nytta i livet efter döden. Ordet brandgrav syftar på att både kroppen och gåvorna brändes upp och grävdes ner. 28. Bronsnyckeln En bronsnyckel som liknade mig hittades i en grav på gravfältet i Gårdskäl i Skiftinge. Den är från vikingatiden och alltså ungefär år gammal. Kanske kunde man låsa upp en kista eller ett skrin med den. Om ett sådant skrin eller en kista av trä var med i graven har det sannolikt brunnit upp eftersom det var en brandgrav. Där hittades också en kam av horn, några glaspärlor, spelpjäser, rester av en tärning av ben och en korsformad amulett av brons. 29. Eskilstunakistan Näsbjörn högg de fem stenhällar som tillsammans bildar mig, Eskilstunakistan. Tove ristade rundjuret, mönstren och runorna. Det berättar runskriften om. Jag stod ovanpå en grav för ungefär år sedan. Den som begravdes under mig var nog en person med makt, kanske med koppling till kungen eller kyrkan. På den här tiden hade människor i Eskilstunatrakten nyligen blivit kristna. Eskilstunakistor har framför allt hittats i eller vid kyrkor. Vanliga runstenar brukar däremot finnas vid gravfält, broar och vägar. Jag hittades vid Slottsskolan, där det tidigare funnits en klosterkyrka. 30. Sigtunamyntet I tre vikingatida skatter från Eskilstuna har det funnits mynt som mig. Texten säger Olaf rex an ztnetei, det betyder Olof konung i Sigtuna. Alltså tillverkades jag på 900-talet, när kung Olof Skötkonung styrde över områden i Svealand. Vi Sigtunamynt är bland de äldsta mynt som vi säkert vet är från det vi idag kallar Sverige

13 31. Mälarsjukhuset I början av 1800-talet låg Eskilstunas sjukhus, eller lazarett som det hette, i ett litet trähus på Strandgatan. Sköterskorna och läkaren fick med små medel försöka bota sjukdomar och kroppsskador lika väl som psykiska besvär. Eftersom vården kostade pengar väntade många alldeles för länge med att söka hjälp och en stor del av de sjuka kom inte dit alls byggdes ett nytt lasarett nära Fors kyrka och 1914 flyttade det till platsen för dagens Mälarsjukhuset hade en outbildad sjuksköterska 300 kronor om året i grundlön, en vaktmästare tjänade kronor och ett sjukvårdsbiträde 240 kronor. Sedan dess har sjukhuset byggts om och byggts till flera gånger. Idag arbetar ungefär personer på sjukhusets många avdelningar och mottagningar. Där finns också fyra ambulanser. 32. Skalpellen och benavbitaren Knips och knak, om du kommer i närkontakt med mig är det troligt att du sover djupt. Jag är en benavbitare som används vid operationer och nu för tiden blir patienten tack och lov sövd innan operationen börjar. C.V. Heljestrand som gjorde mig lade grunden till en kirurgisk instrumentindustri i Eskilstuna fanns fem tillverkare av kirurgiska instrument i staden. Bredvid mig finns en kirurgisk kniv som kallas skalpell. Den används också vid operationer, men för att skära i kroppens mjuka delar

14 Foto: Bror Öbrink, Eskilstuna stadsmuseum 34. Vågen Apoteken tillverkade själva mycket av medicinen de sålde. På apoteket vid Kungsgatan fanns inte bara en försäljningslokal med vacker inredning utan också ett stort laboratorium. Vid tillverkningen användes balansvågen för att väga upp ingredienser. Rivning av apoteket Kronan Apoteket Kronan Det har funnits apotek i Eskilstuna sedan Då låg det vid Rådhustorget flyttade apoteket Kronan in i nya lokaler i hörnet Kungsgatan- Careliigatan, ungefär där varuhuset Gallerian ligger idag. Fotot i utställningen är taget i apotekets sköljrum år Där kunde personalen diska och desinficera olika skålar, flaskor, vågar och annan utrustning. 35. Ormen Jag är symbolen för apotek, en orm som slingrar sig runt en skål eller ibland en stav. Symbolen kommer från den grekiska mytologin där läkekonstens gud Asklepios hade formen av en orm. Hans dotter Hygieia, hälsans gud, avbildades ofta med en skål. Apotekssymbolen syftar alltså på både hälsa och läkekonst. I antikens Grekland fanns speciella tempelormar. Man tänkte sig att de var själva Askleipos. De matades med honungskakor och det var mycket viktigt att ormarna åt när de blev bjudna, annars skulle alla möjliga olyckor komma. Skålen i apotekets symbol är alltså till för att mata ormen, inte för att samla upp dess gift. 36. Torshälla kyrka Efter att Torshälla blivit stad 1317 byggdes den lilla kyrkan från 1100-talet ut med ett nytt långhus. Ungefär 100 år senare byggdes tornet och fick en hög tornspira som syntes långt ut över Mälaren. Strax därefter dekorerade målaren Albertus Pictor innertak och väggar med kalkmålningar. En av målningarna tros föreställa den bibliska Abraham, med ett par glasögon på näsan. Det är det enda kända bildbeviset för att glasögon användes i Sverige under medeltiden

15 37. Kronokvarnen i Torshälla I ån vid Torshälla har det funnits kvarnar sedan medeltiden byggdes den här stora kvarnen med fem vattenhjul på varje sida. Kronan, alltså staten, ägde kvarnen så alla som kom dit för att mala sin säd fick betala en avgift. Kraften från vattenhjulen drev både kvarnstenar som malde säden till mjöl, och ett grynverk som tillverkade gryn. Arbetet sköttes av mjölnardrängar. Många av dem bodde med sina familjer i gårdar nära kvarnen. Kvarnen har byggts om flera gånger men 1947 förstördes den invändigt av en brand. Idag är delar av kvarnen renoverade och används av Torshälla bibliotek. 38. Sporthallen Sporthallen lär ha varit den första inomhusanläggningen för idrott som byggdes i Sverige efter andra världskriget var den färdig och alla som gick förbi Hamngatan kunde beundra den praktfulla fasaden, som dekorerats med koppar och grön mosaik. Det var viktigt att byggnaden fungerade väl för idrott. Till exempel är fönstren gjorda av betongglas som kan bryta infallande ljus, så ingen blir bländad där inne. I hallen finns lokaler och planer för både träningar och matcher inom olika sporter, men sporthallen har också använts till annat. Allra mest känd är nog Beatles konsert I flera år har också Eid al-fitr, slutet på fastemånaden Ramadan, firats i sporthallen. 39. Flygplanet Fåglar, karuseller, bilar, bussar, flygplan, det mesta går att göra av bleckplåt. Från mitten av 1800-talet och cirka hundra år framåt var plåtleksaker vanliga i många hem. En stor del av oss var mekaniska med en uppdragsmekanism som fick oss att snurra, åka eller på något sätt röra oss. Först var vi ganska dyra eftersom tillverkarna fanns i Tyskland, Frankrike eller Amerika. När plasten kom blev vi mindre populära, men jag flygplanet är faktiskt tillverkad på 1960-talet. 40. Kalklinbanan När kalklinbanan togs i bruk 1941 var den världens längsta linbana, 42 kilometer lång. Den skulle transportera kalk från kalkbrottet i Forsby till en ny cementfabrik i Köping. Fabriken gjorde mycket av den cement som behövdes till alla nybyggen på och 1970-talet, i både Mälardalen och Stockholm. All kalk som behövdes till cementen transporterades med linbanan. De som arbetade vid linbanan skulle endast starta och stanna banan samt övervaka att allt gick som det skulle. Lastningen och lossningen sköttes automatiskt genom kluriga mekaniska konstruktioner. Linbanan passerade genom Eskilstuna kommun vid Hjälmaresund

16 KARTA Fest på slottet Här kan du laga mat i slottsköket, klä dig till fest, duka festbordet och prova hur det känns att sitta fängslad i tornet. Börjar på sidan 26 Skogen och landsbygden Här kan du tvätta kläder, gå på upptäcktsfärd bland djur och väsen i skogen och ta hand om gårdens djur. Börjar på sidan 28 Eskilstuna industristad Här kan du klättra på fabrikernas skorstenar, köra bussar, manövrera grävmaskinen och kika in i Parken Zoo. Börjar på sidan

17 Vattenvägen Här kan du köra ångbåt, lasta och lossa, fånga ål med ålkista och fiska ruda i ruddammen, gå på upptäcksfärd i Eskilstunaån och titta in i Eskils och Tunas hus. Börjar på sidan 18 Marknad i staden Här kan du leka marknad på Fristadstorget, sälja smörgåsar i 1920-talscaféet, upptäcka föremålen bland husen på kullen och köra kalklinbanan. Börjar på sidan

18 Vattenvägen Välkommen till Vattenvägen. Här kan du köra ångbåt, lasta och lossa, fånga ål med ålkista och fiska ruda i ruddammen, gå på upptäcksfärd i Eskilstunaån och titta in i Eskils och Tunas hus. Från Hjälmaren i söder till Mälaren i norr har Eskilstunaån runnit i mer än tusen år. Längs ån bosatte sig människor som levde av att samla, fiska och jaga. De började odla den bördiga marken och byar och storgårdar växte fram. Det bästa sättet att resa var längs vattenvägen, därför uppstod handelsplatser vid vattnet. Så småningom byggdes kvarnhjul och vattendrivna hammare vid åns forsar och fall. En del av stadens elektricitet kommer än idag från turbiner, som drivs av det forsande vattnet. Forsarna och fallen var till stor nytta men orsakade också svårigheter. Båtar kunde inte passera dem, så allt som transporterades måste lastas om till häst och vagn och köras en bit på land. Med kanaler och slussar löstes problemet och Eskilstuna blev från 1860 en hamnstad. På 1960-talets byggdes låga bilbroar som stängde av ån för båttrafik igen. Eskilstunas sista slussvakt var Olga Östberg. Hon bodde i den gula slussvaktarstugan vid Gevärsfaktoriet. Sedan 1969 ligger Eskilstuna stadsmuseum i Gevärsfaktoriets gamla lokaler, det vill säga det hus du just nu befinner dig i

19 Vattenvägen

20 Karta över Hyndevads ström från år En av alla som levde och arbetade här var Hustru Åleta. M på kartan visar hennes Ålkista och R är hennes gård. Kartan finns hos Riksarkivet

21 41. Edebron Majstigen hette en gammal, gammal väg mellan Eskilstuna och Julita. Det var den största landsvägen genom Näshulta socken. Nu kallas den gamla landsvägen, eftersom den ersatts av väg 214 mot Katrineholm. På 1750-talet skulle alla vägar i länet rustas upp. Där Majstigen går över Näshultaån byggdes då en stenbro som kallades Edebron. Att bygga en stenbro var dyrt så alla gårdsägare i trakten fick hjälpas åt att betala. Bron är murad av stora stenblock och tog nog sin tid att bygga. 42. Ruddammen Jag är en av de ruddammar som fanns i Eskilstuna. En ruddamm är en damm som byggts för att föda upp fisken ruda. Klostren hade rudor i dammar som mig, så att de skulle ha något att äta under fastan, när de inte fick äta kött. Det kan ha varit munkarna i Johanniterklostret som byggde mig på medeltiden. Senare hörde jag till slottet. Många prinsar och prinsessor, drottningar och kungar har satt tänderna i saftiga rudor som växt sig stora i mig, fiskats upp av en dräng, levererats till det kungliga köket och tillagats av kökspersonalen. Ruddammsgatan har fått sitt namn efter mig. Jag låg ungefär mellan Ruddammsgatan och Strandgatan. En annan damm låg där stadshotellet ligger idag. ÅLETAS KARTA 43. Åletas ålkista Jag är en ålkista, som placerades där strömmande vatten rann ut i en sjö eller i en annan ström. Inuti min låda fanns död fisk eller annat bete. Ålarna simmade runt på natten, kände lukten av betet och kröp in genom gallret. Så blev de fast i lådan och kunde inte simma ut igen. På en enda natt kunde jag fånga ålar. Åleta Kortzdotter hade på 1640-talet ett kontrakt med kronan, som gav henne rätten till mig, till en kvarn och en stångjärnshammare. Hon hade också en gård till sig och sina barn. Alltihop i Hyndevad. Där bodde några familjer som levde av de vattendrivna verken, kvarnarna och fisket. Eftersom Åleta var änka var hon myndig och kunde själv äga sin gård. Foto: Anna Götzlinger