Implementering av COPE-programmet

Transkript

1 (Tidigare version ) Implementering av COPE-programmet - Agneta Hellström Inledning Det kanadensiska föräldrautbildningsprogrammet COPE The Community Parent Education Program är ett strukturerat manualbaserat föräldrautbildningsprogram som riktar sig föräldrar med barn i åldern 3-12 år. Programmet finns också i en version som vänder sig till tonårsföräldrar och som bygger på COPE-metodiken. Programmet är väl utvärderat och har fått stor spridning i Sverige inom såväl kommunal som landstingskommunal verksamhet. COPE-programmet har utarbetats av professor Charles Cunningham vid McMaster s University and Children s Hospital i Hamilton, Ontario. Vid centret har man sedan flera år gjort en bred satsning på förebyggande insatser i familjernas närmiljö i samarbete med kommunerna. Även om COPE ursprungligen utarbetades för föräldrar till barn med stora problem med utagerande beteende kan det med fördel erbjudas till alla föräldrar som upplever att de har behov av stöd i att hantera typiska vardagsproblem och konfliktsituationer med sina barn. Genom att erbjuda programmet till alla föräldrar kan man fånga upp föräldrarna tidigt via exempelvis förskola, BVC, elevvård/skolhälsovård. För att framgångsrikt införa COPE eller något annat föräldrautbildningsprogram inom en verksamhet behöver ett övergripande ansvar tas för såväl planering och genomförande som för att vidmakthålla programmet och dess kvalitet över tid. I Sverige finns nu en bred erfarenhet av att implementera COPE- programmet, framförallt inom landets kommuner, men även inom landstingsverksamheter såsom barn- och ungdomspsykiatri och barn- och ungdomshabilitering. I vissa fall har stora satsningar gjorts på att införa programmet i ett helt län men vanligast är att enskilda kommuner oberoende av varandra infört programmet. Ofta har detta lett till att intresset spritt sig till närliggande kommuner som efterhand också infört programmet. Spontana nätverk för samordning och erfarenhetsutbyte mellan kursledare har då ofta uppstått, vilket haft stor betydelse för kvalitetssäkring och utveckling. Enligt tillgängliga, något osäkra uppgifter, erbjuder idag (juli 2010) omkring en tredjedel av landets kommuner COPE- föräldrakurser och sammanlagt har cirka 1500 kursledare utbildats. 1

2 De råd och synpunkter som här framförs angående implementering av programmet bygger främst på erfarenheter från ett implementeringsarbete som genomfördes i Uppsala län i samarbete mellan barn- och ungdomspsykiatrin och länets kommuner år (projektledare Agneta Hellström) men också genom kontakter i samband med utbildning, handledning och rådgivning till företrädare för ett antal andra kommuner där man infört COPE. COPE - metodens fördelar Väldefinierade komponenter och väl utvärderat COPE är liksom flera andra liknande föräldrautbildningsprogram (KOMET, Webster Stratton m.fl.) ett väldefinierat program med tydliga komponenter, något som är viktigt för att implementeringen ska lyckas. Programmet har en strukturerad skriftlig manual, tydligt kursupplägg, utbildade ledare samt är väl utvärderat både i Kanada och Sverige, se nedan. Vikten av att följa manualen och det rekommenderade kursupplägget samt att endast använda sig av utbildade ledare kan inte nog understrykas om man vill åstadkomma resultat. Bristande programtrohet är en av de vanligaste orsakerna till uteblivna effekter och negativa erfarenheter av manualbaserade program. Inkluderande folkhälsoapproach Det som skiljer COPE från andra snarlika program är den uttalade universella ansatsen, det vill säga att programmet med fördel kan erbjudas generellt till alla föräldrar. Tanken bakom detta är inte uppfattningen att alla föräldrar har behov av föräldrautbildning. Idén är i stället att man på detta sätt tidigare kan nå dem som har störst behov än genom riktade insatser. Det är också en fördel att på detta sätt kunna få grupper med varierande problemtyngd hos deltagarna. En bärande tanke i denna ansats är att föräldrar själva bedömer sitt behov av att delta i en föräldrautbildningskurs. En fördel med detta är minskad risk för stigmatisering och för att man får lågmotiverade föräldrar som hoppar av kursen efter en eller ett par gånger. I Sverige finns en tradition av att arbeta på detta sätt med generella och inkluderande modeller för att ge stöd till barn och föräldrar med särskilda behov, något som också är i linje med modernt folkhälsoarbete. Säkert har detta bidragit till programmets popularitet och underlättat implementeringen. Lättillgängligt i närmiljön En annan bärande tanke med COPE är att det ska vara lättillgängligt både geografiskt och i psykologisk bemärkelse. Genom att man erbjuder kurserna i närmiljön i lokaler som är välbekanta och neutrala eller helst positivt laddade, exempelvis förskolor, skolor, familjecentraler, bibliotek eller föreningslokaler avdramatiserar och normaliserar man detta med föräldrautbildning, något som man i kommunerna ofta varit angelägen om. Kostnadseffektiv storgruppsmodell Ytterligare en egenskap som gjort COPE- programmet attraktivt för många kommuner är den kostnadseffektivitet som man uppnår genom programmets storgruppsmodell. Medan flera 2

3 närbesläktade program är utformade för grupper om kanske 6 till högst 10 föräldrar rekommenderas i COPE- programmet föräldragrupper på upp till 30 föräldrar. Genom att man använder en strukturerad pedagogisk metod för att låta föräldrar diskutera med varandra och aktivt lösa problem omväxlande i liten och stor grupp ges unika möjligheter till inlärning och erfarenhetsutbyte. Utvärderingarna (Cunningham et al, 1995) har visat att effekten av föräldrautbildningen inte minskar med denna storgruppsmodell jämfört med traditionella gruppstorlekar eller individuella insatser, snarare tvärtom. Stöd i föräldraskapet COPE- programmet har en uttalad målsättning att stärka föräldrarna i deras föräldraskap. Inte bara rekryteringsförfarandet, som ju bygger på en tilltro till och respekt för föräldrarnas förmåga att själva bedöma sina behov, utan även själva den pedagogiska metoden är i linje med denna målsättning. De deltagarstyrda diskussionerna i liten och stor grupp där föräldrarna själva kommer fram till lösningar på vanliga barnuppfostringsproblem och där kursledarens inte har en expertroll utan i stället till uppgift att främja erfarenhetsutbyte och stödjande grupprocesser är exempel därpå. Denna pedagogiska inriktning ligger väl i linje med modern vuxenutbildning och svensk folkbildningstradition. Den är också analog med den demokratiska syn vi i Sverige har på barnuppfostran. Det ju är viktigt att en kurs som vill lära ut gott föräldraskap med demokratisk inriktning använder en pedagogik som ligger i linje med detta synsätt. Relevans för föräldrar från olika kulturer En viktig fråga för kommuner med stor andel föräldrar med annan etnisk bakgrund har varit hur man ska nå dessa föräldrar med föräldrautbildning med respekt för de olika värderingar och traditioner som kan finnas kring barnuppfostran i olika kulturer. COPE- programmet har visat sig ha mycket goda egenskaper i detta avseende. Genom programmets inkluderande karaktär och genom den pedagogiska metoden som uppmuntrar till erfarenhetsutbyte och respekt för olika lösningar på barnuppfostringsproblem har programmet upplevts som attraktivt också av föräldrar från andra kulturer. Erfarenheter av hur programmet framgångsrikt tagits emot av familjer med annan etnisk bakgrund finns i ett flertal svenska kommuner. I synnerhet kan här nämnas det arbete som gjorts i Malmö. Överensstämmelse med rådande värderingar och arbetssätt En viktig förutsättning för att en ny metod ska kunna implementeras framgångsrikt är att den stämmer överens med rådande värderingar både hos de individer den riktar sig till och hos de professionella som ska organisera den. När det gäller den förstnämnda gruppen, föräldrarna själva, är det väl belagt genom mängder av utvärderingar av brukartillfredsställelse (så kallad Consumer satisfaction) att programmet är synnerligen uppskattat. COPE-programmets genomslagskraft hänger också samman med att det, med sin inkluderande och normaliserande ansats och sin icke-auktoritära pedagogik, tycks stämma med rådande politiska och professionella värderingar inom de verksamheter, främst kommunala där det implementeras. Detta gäller såväl inom förskola och skola som inom socialtjänstens förebyggande arbete med barn och familjer samt barnhälsovård. Tilltalande för många kommuner som genomfört programmet har varit att det med fördel kan genomföras i samverkan mellan flera olika verksamheter. 3

4 Lätt att använda Slutligen ska nämnas att en metod som ska kunna implementeras framgångsrikt måste vara lätt att använda (Guldbrandsson, 2007). Om den nya metoden upplevs som alltför krävande, om den är för olik det arbetssätt man redan har, om utbildningen för att få arbeta med metoden är för omfattande, om det blir för dyrt. har metoden ingen framtid. Fördelar i detta avseende med COPE programmet är att det är relativt lätt att genomföra kurserna, att det kan ske i befintliga lokaler, att gruppledarutbildningen upplevs som rimlig till omfattning och kostnad, att flera olika yrkeskategorier som redan finns inom berörda verksamheter kan vara lämpade för att vara kursledare och att arbetssättet upplevs som tilltalande. Organisatoriska förutsättningar En lyckad implementering av COPE-programmet kräver betydligt mer än en eller ett par entusiastiska kursledare. Det behöver finnas en person på administrativ nivå i kommunen som har ett tydligt ansvar för planering, genomförande och uppföljning av kurserna. I arbetsuppgifterna för denna person bör ingå såväl förankringsarbete som rekrytering och ansvar för utbildning av kursledare, planering och genomförande av kurserna, stöd till kursledare, kvalitetskontroll samt ansvar för utvärdering, dokumentation och uppföljning. Den person som ska ansvara för implementeringen behöver ha ett tydligt uppdrag, mandat, resurser och god förankring i organisationen. De ekonomiska förutsättningarna behöver också vara klargjorda så att det finns en budget för planering och genomförande av kurserna (se vidare nedan). På frågan inom vilken verksamhet eller förvaltning ansvaret för COPE bör ligga finns inget givet svar. I många kommuner är den förvaltning som ansvarar för förskola och skola/elevhälsa ansvarig. Det är inte heller ovanligt att ansvaret ligger på individ- och familjeomsorgen, ofta den del av verksamheten som ansvarar för förebyggande arbete med barn och familjer. Båda lösningarna kan ha sina fördelar och lokala förutsättningar bör få avgöra. Det viktigaste är att det finns kunskap, engagemang och resurser att driva implementeringsarbetet. Organisationens öppenhet för innovationer, tydliga strategiska visioner, drivande personer på nyckelposter, flexibilitet samt decentraliserade beslutsfunktioner tillhör det som underlättar implementeringen (Guldbrandsson, 2007) och bör därför styra valet av ansvarig organisation för genomförandet. Allra bäst är om COPE kan drivas som ett gemensamt projekt i samarbete mellan flera verksamheter/förvaltningar, även om någon har huvudansvaret. Förutom förskola/skola och individ- och familjeomsorg är ofta också kommunens folkhälsoenheter och drogförebyggande enheter/funktioner involverade i COPE. Även landstingets berörda verksamheter kan med fördel ingå i ett sådant samarbete som ett led i det förebyggande arbetet. Att bilda en arbetsgrupp med representanter för berörda aktörer kan rekommenderas. Där sådana samverkanskonstellationer redan finns kan COPE-implementeringen med fördel integreras i gruppens arbetsuppgifter. Om man driver COPE som ett pilotprojekt är det viktigt att man i planeringen redan från början anlägger ett långsiktigt perspektiv och har en strategi för hur programmet så småningom ska permanentas och utgöra en del av den ordinarie verksamheten. 4

5 Förankring Inte bara COPE programmet utan många andra innovativa program och metoder har alltför ofta fallit på att de inte varit tillräckligt förankrade i de organisationer där de ska implementeras. Ska programmet få en längre livslängd och genomslagskraft än i bästa fall någon enstaka kurs, genomförd av entusiaster, måste tid och möda läggas ner på ett förankringsarbete såväl på politisk nivå som på tjänstemannanivå. All erfarenhet visar att ett sådant arbete, även om det är tidsödande, lönar sig på sikt. En stor fördel är naturligtvis om det redan finns eller kan frammanas politiska beslut eller viljeinriktningar i kommunen om att satsa på den typ av föräldrastöd som COPE representerar. För att ekonomiskt ska sanktionera en större satsning och permanentning får man emellertid räkna med att politiker först vill se resultat från ett pilotprojekt. Att planera för hur programmet i detta skede ska utvärderas är därför angeläget. På tjänstemannanivå behöver också ett omsorgsfullt förankringsarbete göras. Ansvariga chefer på förvaltnings- och mellannivå, rektorer, förskolechefer och andra nyckelpersoner, såväl formella som informella bör informeras om och göras delaktiga i planerna. Det gäller särskilt att nå och entusiasmera personer som är tongivande och har hög status och förtroende i organisationerna. En viktig del av förankringsarbetet är de informella kontakterna men man behöver också anordna möten och träffar för berörda där man informerar om programmet och helst också demonstrerar det (genom att exempelvis ge smakprov på en lektion). Det är lämpligt att i detta sammanhang få till stånd en dialog om hur en implementering ska gå till. Också ordinarie träffar för exempelvis rektorer och förskolechefer kan användas. Ofta är det inte tillräckligt med bara ett möte utan man kan behöva träffas vid ytterligare tillfällen i olika konstellationer och kanske utse en eller ett par representanter som deltar i den fortsatta planeringen. Rekrytering och utbildning av kursledare Betydelsen av att använda sig av väl utbildade och personligen lämpade kursledare för COPEkurserna kan knappast överskattas. Den som är planeringsansvarig för kursen/kurserna har ett stort ansvar för att utse dessa personer och att bedöma deras lämplighet för uppgiften. Personligt intresse för att leda COPE-grupper är en viktig men långtifrån tillräcklig förutsättning för att bli en bra kursledare. Kursledarna brukar i allmänhet rekryteras från befintliga verksamheter i kommunen, antingen från förskola och skola, elevhälsa/resursteam eller från socialtjänstens individ- och familjeomsorg. I vissa fall förekommer att man har kursledare från flera olika verksamheter, ofta som ett led i ett samarbete förvaltningarna emellan. Lämpliga yrkesgrupper brukar vara pedagoger, såsom förskollärare, fritidspedagoger, specialpedagoger och grundskollärare men även skolpsykologer, skolkuratorer, socialsekreterare, familjepedagoger, familjebehandlare m.fl. kan vara lämpliga. Pedagogisk kompetens och vana att leda grupper är viktigt för att bli en bra kursledare, liksom erfarenhet av att arbeta med barn och föräldrar. Det är en fördel om man är förtrogen med inlärningspsykologiska principer och KBT eftersom programkomponenterna bygger på denna teoribildning. Till personlig lämplighet hör en god social och kommunikativ förmåga, positiv och aktiv framtoning, ett icke auktoritärt förhållningssätt och personlig mognad. Det är också viktigt att ha förstått meningen med att arbeta manualbaserat och programtroget. 5

6 De flesta kursledare brukar ha kursledaruppgiften som en del i sin ordinarie tjänst, något som då måste vara sanktionerat av dennas närmaste chef. Om den person som ska vara kursledare och tas i anspråk för kommunövergripande uppgifter är anställd i en lokal verksamhet, exempelvis en skola, är det viktigt att denna verksamhet kompenseras för den tid som åtgår för kursledaruppgifterna. I synnerhet rektorer brukar annars inte vara benägna att låna ut sin personal till kommunövergripande uppgifter. Det är viktigt att personen, i synnerhet i börja får avsätta tillräckligt med tid för gruppledaruppgiften. Med förberedelse, genomförande och efterarbete får man räkna med att avsätta cirka 8 timmar i veckan när man leder sin första grupp och vartefter man blir mer erfaren kanske 4-5 timmar. Detta måste vara sanktionerat av uppdragsgivaren. Helst bör den personal som är kursledare inte ha andra kontakter med de aktuella föräldrarna eller deras barn eftersom det kan innebära rollkonflikter. Om så ändå är fallet är det viktigt att tydligt hålla isär rollerna. Under genomförandet av de första kurserna bör om möjligt handledning erbjudas gruppledarna. Rekryteringen av kursledare kan, liksom kursutbyggnaden, lämpligen ske stegvis så att nya kursledare rekryteras vartefter behov uppstår. Man bör räkna med två kursledare per kurs, åtminstone så länge de inte är mycket erfarna. Det är bra att ha några ledare i reserv eftersom många slutar, byter arbetsuppgifter eller har behov av att ta en paus efter att ha haft grupper under några terminer. Planering av föräldrakurserna Planeringen av själva föräldrakursen eller föräldrakurserna kräver också en genomtänkt strategi. Frågor som inställer sig är exempelvis vilken kategori föräldrar man ska rikta sig till, avgränsning av geografiskt område, hur man ska beräkna behovet, rekryteringsförfarande, kurslokal, material med mera. Val av målgrupp Valet av målgrupp för COPE- kurserna är ett viktigt led i planeringen. Som tidigare framhållits rekommenderas att man erbjuder COPE till alla föräldrar med barn inom en viss ålderskategori, åtminstone när man arrangerar det i kommunal regi. Programmet är utformat för att passa föräldrar till barn i åldern 3-12 år och det förekommer också att man genomför kurserna med detta breda åldersspann i en och samma kurs. Speciellt kan detta vara fallet i kommuner eller områden där det inte finns underlag för mer åldershomogena grupper. Fördelen kan vara att familjer där det finns syskon i olika åldrar kan ha stort utbyte av sådana grupper medan nackdelen naturligtvis kan bli att det är svårare för gruppdeltagarna att få en gemensam referensram när det gäller problem och exempel på lösningar. I många kommuner har man valt att begränsa ålderskategorierna barn till antingen 3-9 år eller 6-12 år. I vissa kommuner erbjuds COPE- kurser för båda dessa ålderskategorier. Ska man välja en är det oftast bäst att välja den yngre ålderskategorin med tanke på att tidiga insatser ger större effekt. Samtidigt kan påpekas att man från många kommuner också framgångsrikt provat att ha ett bredare åldersspann för grupperna. 6

7 Avgränsning av geografiskt område Planeringen av kurserna kräver också att man tar ställning till vilket geografiskt område i en kommun man ska rikta sig till. Ska man begränsa sig till ett område i kommunen/en kommundel och i så fall vilken? Här är man ofta benägen att prioritera socialt utsatta områden, vilket naturligtvis kan vara motiverat men samtidigt ökar då risken för att programmet inte upplevs som till för vanliga föräldrar. Många kommuner väljer att bygga ut programmet stegvis på så sätt att man först startar ett pilotprojekt i något område för att sedan, om programmet blivit uppskattat och efterfrågat, kunna erbjuda det i hela kommunen på en eller flera platser, beroende på kommunstorlek, befolkningsstorlek samt kommunikationsmässiga och andra förutsättningar. Denna modell kan rekommenderas. Hur många föräldrar kommer att anmäla sig? Att bedöma hur många föräldrar som kommer att anmäla sig till kursen/kurserna är en grannlaga uppgift. I början kan efterfrågan vara mycket begränsad för att sedan öka successivt vartefter programmet blir känt. Hur många föräldrar som kommer att söka sig till kursen/kurserna styrs också av andra faktorer såsom hur inbjudan och marknadsföring utformats, vilka tider på dagen kurserna erbjuds, geografisk närhet, tillgång till barnpassning, vilka andra program som finns, socio- ekonomiska faktorer, vilken verksamhet som erbjuder kurserna etc. Generellt kan sägas att man inte ska vara rädd för att gå ut brett och erbjuda kurserna till en stor målgrupp. För att få ihop en grupp på föräldrar kan man behöva skicka inbjudan till mellan familjer, beroende på hur väl känt COPE är bland barnfamiljer i kommunen. Kursernas omfattning samt tid och plats I planeringen behöver man också ta ställning till hur många kurser som ska anordnas, antal lektioner/gruppträffar, datum och klockslag för kurserna samt var de ska förläggas När det gäller antalet kurser måste detta bedömas utifrån ställningstaganden som görs beträffande geografiskt område och målgruppsstorlek enligt ovan. En rekommendation är som tidigare nämnts att starta i liten skala för att successivt bygga ut antalet kurser. Antalet lektioner/gruppträffar bör följa det i manualen rekommenderade, det vill säga minst 10 med möjlighet att vid behov lägga på en eller två extralektioner. Att minska antalet lektioner/gruppträffar under det rekommenderade är något som bestämt avrådes ifrån eftersom den avsedda effekten med programmet då riskerar att utebli. Datum för kursstart och de olika träffarna bör också bestämmas. Det är en fördel att förlägga kurserna så att de löper terminsvis, vår och höst. Gruppträffarna bör vara en gång per vecka, eventuellt med avbrott för högtider och lov. Riktar man sig till grupper av annan etnisk bakgrund är det viktigt att vara uppmärksam också på högtider inom andra religioner, exempelvis Ramadan. En uppföljningsträff efter tre månader kan också vara lämplig att planera in redan nu. Man behöver också i planeringen ta ställning till vilka tider på dagen kurserna ska anordnas. Också detta ställningstagande styrs av en mängd faktorer; inte bara föräldrarnas behov och önskemål, utan också vad som är möjligt och rimligt ur personalsynpunkt. I de flesta kommuner erbjuds kurserna på sen eftermiddag eller kvällstid (klockan ,

8 19.00 eller ). Det förekommer också att kurserna erbjuds på dagtid, exempelvis när man riktar sig till arbetslösa eller studerande föräldrar eller till föräldrar med annan etnisk bakgrund inom ramen för Svenska för invandrare eller som ett led i behandlingen inom BUP eller barnhabilitering. I några fall har kurserna även erbjudits på lördagsförmiddagar; något som varit mycket uppskattat av framförallt pappor! Kurslokalen Att hitta en lämplig kurslokal är också en viktig del av planeringen av en COPE- kurs. Som tidigare framhållits är det önskvärt att kurslokalen finns i föräldrarnas närmiljö, att den är välkänd, upplevs som positiv eller i varje fall neutral och att den lätt kan nås med allmänna kommunikationer. Handikapptillgänglighet, exempelvis ramp, handikapptoalett och hörselslinga bör också eftersträvas för att inte utestänga någon. Lämpliga lokaler kan vara förskolor, skolor, familjecentraler, bibliotek eller föreningslokaler. I flera kommuner har även bildningsförbunden ställt sina lokaler till förfogande. Också kyrkans samlingslokaler har använts i vissa kommuner, vilket varit mycket uppskattat. Lokalerna brukar i de flesta fall kunna upplåtas kostnadsfritt. För att få ett bra resultat av kursen är det väsentligt att ha en lokal som har en lämplig utformning. Den bör vara tillräckligt stor för att rymma en grupp på deltagare, placerade vid småbord med 4-6 deltagare vid varje. Runda småbord är att föredra men även rektangulära fungerar bra. Småborden bör placeras så att alla kan se podiet där kursledaren/ledarna står, filmvisningen äger rum etc. Förutom småborden bör lokalen ha plats för ett bord för kursledaren/ledarna, ett bord för informationsmaterial samt ett bord för kaffe, om detta inte serveras i ett angränsande rum. Lokalen behöver också vara tillräckligt stor för att deltagarna ska kunna rollspela två och två. Alternativet är att det finns ett angränsande rum där detta kan äga rum. Vidare bör lokalen vara utrustad med whiteboard, pennor, blädderblock och OH. För visning av filmscenerna behövs teknisk utrustning i form av projektor med separat DVD (om man inte visar filmerna direkt från dator), alternativt TV med DVD och/eller videospelare, högtalare (vid behov) samt filmduk. En fördel är om kursledaren kan använda en bärbar dator både för att visa filmscenerna och att visa schema, anteckna deltagarnas förslag, namnge strategierna etc. I anslutning till själva kurslokalen behöver också finnas en plats och utrustning för kaffekokning och servering om inte detta ordnas på något annat sätt. Ansvaret för att iordningställa lokalerna före och efter gruppträffarna bör också klargöras. Med tanke på den avgörande betydelse som det har för kursutfallet att lokaler och utrustning fungerar rekommenderas att den som är planeringsansvarig personligen besöker kurslokalen för att kontrollera att allt är i ordning innan kursen startar. Barngrupp Den samlade erfarenhet som hittills vunnits av implementering av COPE- programmet i Sverige talar för att det är en fördel, om än inte en alltid nödvändig förutsättning, att i anslutning till föräldrakursen också kunna erbjuda en grupp som riktar sig till barnen själva. 8

9 Syftet med en sådan grupp kan vara tvåfaldigt. Det ena är att erbjuda trygg och pedagogiskt stimulerande barntillsyn för att möjliggöra för föräldrar att delta i föräldrakursen och att underlätta för båda föräldrarna att komma. Innan man anordnar en sådan grupp kan det vara en bra idé att höra med de föräldrar som sedan anmäler sig om de har behov av barntillsyn. Om det bara gäller ett fåtal kan barntillsynen kanske ordnas i enklare former, exempelvis i hemmet. Det andra syftet som avspeglar en högre pedagogisk ambitionsnivå är att man genom ett socialt färdighetsträningsprogram som riktar sig direkt till barnen strävar efter att förstärka effekten av föräldrautbildningen. Genom att introducera samma strategier i barngruppen som föräldrarna får lära sig på kursen vänjer man barnen vid dessa strategier och gör det mer sannolikt att föräldrarna sedan lyckas genomföra dem utan alltför mycket protester från barnen. I samband med planeringen av föräldrakurserna är det angeläget att analysera behovet av barngrupp och i så fall med vilken inriktning. Ingenting hindrar naturligtvis att man i en och samma barngrupp kombinerar de båda målsättningarna ovan. För vidare planering av innehåll och former för barngrupp, se manualen kapitel 7. Om man ska anordna en barngrupp i anslutning till föräldrakursen bör den förläggas i närliggande lokaler. Familjecentraler med öppna förskolor är ett exempel på en verksamhet med lokaler lämpade för detta ändamål. Den personal som ska leda dessa barngrupper behöver ha pedagogisk kompetens för uppgiften, inte minst med tanke på att man får räkna med att barnen kan ha mer eller mindre allvarliga beteendeproblem. Personal som rekryteras från förskolan eller fritidshemsverksamhet är ofta lämpliga. Också andra lösningar kan förekomma som exempelvis studerande från barn- och fritidsprogrammet, lärarstuderande, psykologstuderande m.fl. I dessa fall är det ändå viktigt att den pedagogiska ledningen tas av utbildad personal och att ansvarsfrågor är klargjorda. Inbjudan och marknadsföring När man kommit så långt i planeringen av föräldrakursen/kurserna att det är dags att bjuda in föräldrarna inställer sig en rad nya frågor: Hur ska inbjudan formuleras och se ut för att föräldrar ska nappa? Hur ska den nå föräldrarna? Hur anmäler man sig? Vem tar emot anmälningarna? etc. För att börja med den förstnämnda frågan finns i de kommuner där man erbjuder COPE en rad exempel på lämpligt formulerade inbjudningar i attraktivt utförande. För kommunalt anordnade COPE-kurser bör man följa den intention som finns bakom programmet, nämligen att nå dem som upplever att de har behov av en föräldrakurs genom att erbjuda kursen till alla. I linje med detta är det angeläget att i formuleringen av inbjudan hitta en balans mellan å ena sidan problembeskrivning och å andra sidan normalisering. För tung problembeskrivning kan avskräcka och alltför glättig ton som ger intryck av att detta är något varenda förälder behöver är missvisande. Mest lyckat är om man kan förmedla ett synsätt som normaliserar att barn är olika, att vissa är mer krävande än andra genom sitt temperament och sin personlighet eller i vissa utvecklingsfaser och att detta innebär särskilda utmaningar i föräldraskapet. För att skapa igenkännande kan det vara lämpligt att ange några typiska vardagssituationer där det ofta 9

10 uppstår konflikter, t.ex. matsituationer, morgon- och kvällsrutiner, kring TV-tittande, i affären etc. Presentationen av själva kursen behöver inte vara så utförlig; det räcker att tala om att kursen ger möjlighet att tillsammans med andra föräldrar diskutera effektiva sätt att hjälpa sitt barn till ett bättre vardagsfungerande och att få träna praktiskt på detta. Inbjudan bör överhuvudtaget vara kortfattad och språket enkelt och lättsamt. Det bör framgå att programmet som används i kursen är seriöst och väl beprövat och att kursen leds av erfarna utbildade ledare. Vidare bör det framgå att kursen är kostnadsfri. Tid och plats för kursen/kurserna bör också framgå, liksom anmälningsförfarande. Alternativt kan en webbadress eller telefonnummer anges för mer information om detta. Anmälningsförfarandet bör vara enkelt; telefon, e-post eller webbanmälan är det som de flesta föräldrar känner sig bekväma med. Omständliga anmälningsförfaranden med blanketter som ska fyllas i och skickas in kan omintetgöra deltagandet. I invandrartäta områden kan anmälningsförfarandet särskilt behöva tänkas igenom. I kommuner där flera kurser anordnas samtidigt i olika områden/kommundelar är det lämpligt att göra en gemensam inbjudan. När det gäller själva utformningen av inbjudan kan rekommenderas att man både tillhandahåller en pappersversion och en webbaserad version på kommunens hemsida. Pappersversionen kan med fördel utformas som en broschyr eller folder med möjlighet att enkelt ändra tid och plats för kursen/kurserna över tid (alternativ att man hänvisar till denna information). Foldern/broschyren skickas lämpligen ut antingen direkt hem till föräldrarna eller distribueras via förskola och skola. Det är en fördel om gruppledarna själva kan att dela ut inbjudan i samband med föräldraträffar eller liknande. När det gäller förskolan är det viktigt att inte glömma bort de föräldrar som är hemma med sina barn eller har sina barn i familjedaghem. Foldern/broschyren bör också finnas tillgänglig hos andra instanser som möter barn och föräldrar, exempelvis BVC, familjecentraler, BUP m.fl. En affisch med samma innehåll som foldern/broschyren är också lämpligt att ta fram och sätta upp exempelvis på förskolor och skolor, familjecentraler, BVC, bibliotek, i matvaruaffärer och på andra offentliga platser. Inbjudan kan med fördel kombineras med en bred marknadsföring av föräldrakursen/kurserna via annonsering och reportage i lokalpress och gratistidningar, lokalradio och TV-inslag, vid föräldramöten i förskola och skola samt i andra sammanhang där föräldrar möts. Att använda föräldrar som tidigare gått kursen som informatörer är ofta mycket uppskattat och verkningsfullt. Informationsaktiviteter till förskola och skola Att personalen i förskola och skola är väl informerade om vad föräldrakurserna innebär och vet sin roll har stor betydelse. Dels har personalen en viktig roll när det gäller att stödja och uppmuntra föräldrarna att delta (utan att fördenskull försöka förmå föräldrar som inte är motiverade att anmäla sig), dels kan personalen annars uppleva att föräldrar genom föräldrautbildningen skaffar sig kunskap och redskap som man som personal också skulle behöva. Detta kan leda till att personalen upplever en ökad osäkerhet och i värsta fall skapa konflikter mellan föräldrar och personal. Det kan också vara så att personalen om man inte blivit ordentligt informerad kan ha orealistiska förväntningar på att kursen ska göra 10

11 föräldrarna till bättre föräldrar och att barnet därigenom ska börja fungera bättre i förskolan eller skolan. All berörd personal i förskola och skola bör få en såväl en muntlig som skriftlig presentation av föräldrautbildningen och gärna också få programmet demonstrerat för sig. Detta kan ske vid personalmöten eller vid särskilda möten. Allra bäst är om man har resurser att anordna en halv eller hel studiedag, där personalen får möjlighet att mer i detalj sätta sig in i programmet, såväl dess teoretiska bakgrund som dess pedagogiska innehåll. Det har i olika sammanhang efterlysts en programvariant av COPE som vänder sig till förskolepersonal respektive skolpersonal. En sådan manualbaserad variant har utarbetats för förskolepersonal av Peter Thunström och medarbetare, kallad PUG Pedagogisk Utveckling i Grupp och det finns också vissa lokala modeller inspirerade av COPE för utbildning av skolpersonal. Stöd i genomförandet För att nå framgång i implementeringen krävs inte bara ett omsorgsfullt förberedelse- och planeringsarbete utan också stöd i och tillsyn över själva genomförandet. Så länge COPEprogrammet drivs i liten skala, med kanske bara en kurs och två kursledare, kan det vara tillräckligt att den som är planeringsansvarig träffar gruppledarna vid ett par tillfällen inför, under och efter kursen för stöd, avstämning och rapportering. Önskvärt är också att till gruppledarna tillhandahålla extern handledning i detta skede. Vartefter programmet införs i större skala och antalet kursledare och kurser blir fler ökar behovet av ett mer organiserat stöd i genomförandet. Handledningsbehovet för nya kursledare bör efterhand kunna tillgodoses av mer erfarna och kvalificerade kursledare som finns inom organisationen. Det är en fördel om man har möjlighet att organisera ett nätverk med ett antal sådana lokala mentorer/kontaktpersoner som förutom att ge stöd och handledning till nya kursledare, successivt kan ta över ansvar för lokalt genomförande och kvalitetssäkring av kurserna. I mindre kommuner kan ett sådant system organiseras i samarbete mellan flera närliggande kommuner om dessa också erbjuder COPE. I samband med implementeringen av COPE i kommunerna i Uppsala län bildades ett sådant nätverk av mentorer/lokala kontaktpersoner som kommit att få stor betydelse för programmets kvalitetssäkring, vidmakthållande och utveckling av COPE i länet. Tillsammans med den centrala projektledaren har denna grupp, utarbetat en rad hjälpverktyg för implementeringen, såsom enhetlig mall för inbjudan, närvarolistor, minimanual, checklistor, lathundspärm, dokumentation av föräldrars förslag samt gjort vissa väl motiverade anpassningar av programmet till lokala förhållanden etc. Dessa personer ansvarar också för att samtliga kurser utvärderas (brukartillfredssällelse), att statistik förs och insamlas från kurserna samt att erfarenheter i övrigt samlas och sprids till berörda. Att ge stimulans och feedback till kursledare är en viktig del av mentorernas arbete. I samarbete med den centrala projektledaren, numera samordnaren, anordnas därför i Uppsala varje termin en stor nätverksträff för samtliga kursledare som träffas för att dela erfarenheter, få stimulans och nyheter om COPE samt diskutera hur programmet kan utvecklas. Också de personer som har övergripande ansvar för genomförandet i respektive kommun/kommundel träffas en gång per termin för gemensam planering, kvalitetssäkring, uppföljning och erfarenhetsutbyte. Uppsalamodellen är bara ett exempel; liknande upplägg när det gäller stöd i genomförandet av COPE finns också i andra kommuner och län. 11

12 Utvärdering och dokumentation COPE-programmets positiva resultat och kostnadseffektivitet är väl dokumenterad. Programmet i sig bygger på väl utvärderade strategier för föräldrautbildning för barn med beteendeproblem. Den utvärdering av COPE- programmets effektivitet som gjorts i Kanada av Cunningham och medarbetare (Cunningham et.al, 1995) visade bland annat att storgruppsmodellen ger bättre resultat än klinikbaserad individuell behandling (kolla), att man får mindre avhopp än med traditionella föräldrautbildningsprogram, att man når socialt utsatta grupper och att effekten bibehålls efter sex månader. En kostnadsberäkning visade att COPE kurserna var sex gånger mer kostnadseffektiva än klinikbaserade program. I Sverige har också flera utvärderingar av programmet gjorts. I Uppsala genomfördes en studie med kontrollgrupp 2003 av de kurser man dittills genomfört i kommunerna i Uppsala län samt i Tyresö kommun utanför Stockholm (Thorell & Hellström, 2006). Utvärderingen av brukartillfredsställelse (så kallad Consumer satisfaction) visade att föräldrarna överlag var mycket nöjda med kursen; något som har bekräftats av senare erfarenheter såväl från kommunerna i Uppsala län som från andra kommuner. Utvärderingen av den faktiska effekten av föräldrautbildningen (inte bara föräldrars nöjdhet) visade att barnens trotsbeteende enligt föräldrarnas rapportering minskade signifikant och även i viss mån symtom på ADHDproblematik. Intressant att notera är att hela 45 % av barnen enligt föräldrarna initialt rapporterades ha omfattande symtom på trotsbeteende och 50 % symtom på ADHDproblematik, något som tyder på att föräldrar till välfungerande problemfria barn knappast söker sig till kurserna även om man erbjuder dem till alla föräldrar. Effekter på föräldrars välbefinnande och förmåga att hantera sina barns beteende kunde också verifieras. Jämfört med kontrollgruppen ledde COPE- utbildningen till att föräldrarna upplevde markant minskad föräldrastress, minskad känsla av social isolering, minskad känsla av inkompetens i föräldrarollen, ökad känsla av kontroll i föräldraskapet samt mindre problem i vardagssituationer. Utvärderingar av programmet har också gjorts i Malmö (Silverberg & Nilsson, 2003) samt i Linköping (Thunström & Carlsson, 2002). Nyligen har även en utvärdering av COPE för somaliska föräldrar publicerats (Thorell, 2008). Att utifrån ovanstående göra nya generella utvärderingar av effekten av COPE torde inte vara nödvändigt även om det naturligtvis kan vara av intresse med fördjupade studier för att belysa vissa specifika frågeställningar och aspekter. Däremot rekommenderas att man för varje kurs har som rutin att låta föräldrarna fylla i ett formulär för att mäta brukartillfredssällelse. Ett standardiserat sådant formulär återfinns som bilaga längst bak i denna manual och kan användas fritt. Sammanställningen av resultaten kan enkelt göras på datorn, antingen i Excel eller något statistikprogram. Erfarenheten visar att det har stor betydelse såväl för gruppledarna som för uppdragsgivarna att regelbundet få denna återkoppling som visar att satsningen har ett synligt resultat. Inte minst viktigt är detta tydligt återförs till de politiker som är berörda. Det är också bra för programmets renommé att sprida resultaten (som med få undantag brukar vara positiva) via medier. Detta har också stor betydelse för den fortsatta rekryteringen av föräldrar till grupperna. 12

13 Som ett led i genomförande och uppföljning är det också önskvärt att man för statistik över kurserna; exempelvis tid och plats, område, målgrupp, kursledare, antal föräldrar som deltagit, närvaro vid de olika träffarna och eventuella andra uppgifter av intresse. Vidmakthållande Ett inte alltför ovanligt misstag vid implementering av nya program är att man tror att det sköter sig själv när man väl fått igång programmet och därför drar bort stödet och tillsynen. I själva verket är det i de allra flesta fall nödvändigt att ha en långsiktig strategi för hur programmet ska vidmakthållas och vara beredd att avsätta resurser för det. Den COPE- ansvariga personen på kommunnivå kan förvisso ofta begränsa sin arbetsbörda vartefter gruppledarna blir mer självgående, i synnerhet om man också har ett system med lokala mentorer. Erfarenheten visar ändå att det finns ett behov av någon på central nivå som värnar om programmet, som bevakar kontinuiteten, som kan försvara det mot eventuella angrepp från medier eller företrädare för konkurrerande program, som räddar det undan nedskärningar och omorganisationer, som säkrar resurserna och ekonomin och som överhuvudtaget bevakar programmets förankring i organisationen. Det är också angeläget att, i de former som är lämpliga, fortsätta ta ett övergripande ansvar för planeringen, genomförandet och kvalitetssäkringen, utveckling samt dokumentation och spridning av resultat. För att kursledare inte ska tröttna behöver man också hitta former för erfarenhetsutbyte, feedback och stimulans, exempelvis via webbsida och nätverksträffar samt ta tillvara erfarenheter av och idéer om hur programmet kan utvecklas. Målet för implementeringen är uppnått när COPE- föräldrautbildning betraktas som en självklar del av kommunens ordinarie verksamhet till stöd för föräldrar; något som uppskattas av föräldrarna och som man är stolt över att kunna erbjuda. COPE inom andra verksamheter och för andra målgrupper Dessa anvisningar för implementeringen av COPE-programmet är som nämnts avsedda för genomförande inom en kommun eller kommundel där man erbjuder programmet brett till alla föräldrar. Det finns även en hel del erfarenheter av att använda programmet inom kliniska verksamheter. Inom flera BUP-verksamheter i landet erbjuds programmet till föräldrar som har barn med uttalade beteendeproblem, av typ trotssyndrom (ODD), uppförandestörning (CD) men även ADHD. När det gäller den sistnämnda gruppen är mångas erfarenhet att programmet behöver tillföras kunskapsdelar om ADHD och vissa anpassningar göras om programmet ska vara verksamt. Gruppledarna måste också ha specifik kunskap om vad ADHD innebär för ett barns utveckling och för en familjs vardagsfungerande. Tillståndets ärftlighet måste också beaktas. Motsvarande gäller om programmet ska användas inom exempelvis barnhabilitering för föräldrar till barn med andra typer av funktionshinder. Flera av landets barnhabiliteringar har goda erfarenheter av att använda programmet i anpassad form för barn med olika typer av funktionsnedsättningar. Positiva erfarenheter finns även av att använda programmet för föräldrar med lindrig utvecklingsstörning. En styrka med COPE-programmet är de goda erfarenheter som finns av att erbjuda det till invandrarfamiljer. Bland annat i Malmö har stora satsningar gjorts på detta. Filmerna har översatts till flera invandrarspråk, det finns utbildade kursledare av olika nationaliteter och en omfattande erfarenhet av att arbeta med programmet i invandrartäta områden och för specifika invandrargrupper. En framgångsrik satsning på COPE för somaliska föräldrar har 13

14 exempelvis gjorts med stöd av medel från Socialstyrelsen. För mer information om COPE för invandrargrupper hänvisas till COPE i Malmö stad. Agneta Hellström 14