Programbeskrivning för doktorsprogram

Transkript

1 Programbeskrivningen är fastställd av ÅÅÅÅ-MM-DD Programbeskrivning för doktorsprogram 1. Programnamn och ledning Programnamnet är Hållfasthetslära Doktorsprogrammet sammanfaller med utbildningen på forskarnivå på institutionen för hållfasthetslära. Programansvarig är Docent Jonas Faleskog och programrådet utgörs av institutionens ledningsgrupp. 2. Ämnesområdet Hållfasthetslära är ett klassiskt teknikvetenskapligt ämne som spänner från grundläggande till tillämpad vetenskap. Ämnet kan betraktas som en länk mellan materialvetenskap och tillämpad mekanik med tyngdpunkt på det senare. Hållfasthetsläran behandlar materials och strukturers mekaniska egenskaper. Forskningen vid institutionen är inriktad mot beräkningsteknik, brottmekanik, kompositmekanik, kontaktmekanik, materialmekanik, pappersmekanik och utmattning. Ett primärt mål i forskningen är att utveckla metoder för tillförlitlig design av strukturer, materialsystem och processer. Den huvudsakliga forskningsstrategin är att genomföra grundläggande forskning inom olika generiska områden och att utnyttja denna för olika typer av tillämpad forskning. I det senare fallet är direkta industritillämpningar ett självklart mål. Som exempel på detta kan nämnas att den tillämpade forskningen inom området tillförlitliga strukturer är till stor del baserad på grundläggande undersökningar om utmattningssprickor. Institutionen har inom detta forskningsområde ett nära samarbete med fordonsindustrin. Ytterligare exempel är forskningen inom pappersmekanik, där ett samarbete existerar med stora delar av svensk pappers- och förpackningsindustri, inom biomekanik där vårdsektorn och olika medicinsktekniska företag utgör naturliga samarbetspartners, samt inom material- och brottmekanik där energisektorn och speciellt kärnkraftsindustrin har initierat ett samarbete. Ämnesstudieplan för avläggande av doktors- respektive licentiatexamen inom programmet återfinns i bilaga 1. Ämnesstudieplanen fastställdes av KTH:s fakultetsnämnd 2010-Sep Doktorsprogrammets övergripande syfte och mål Utbildningen innebär fördjupade studier inom något av hållfasthetsläras forskningsområden genom balanserad träning i teoretiska och numeriska metoder samt experimentellt arbete. Den forskarstuderande skall tillägna sig såväl specialkunskap som bredd inom ämnet. Forskarutbildningen skall hålla hög nivå vid internationell jämförelse. Efter avlagd 1

2 licentiatexamen skall den forskarstuderande vara förberedd för både forskningsuppgifter och utvecklingsarbete. Efter avlagd doktorsexamen skall den forskarstuderande självständigt kunna bedriva forsknings- eller utvecklingsverksamhet inom industri eller akademi. KTH har genom rektorsbeslut UF fastställt övergripande mål för KTH:s utbildning på forskarnivå. Dessa mål uppnås genom: tillbörlig och instruktiv handledning ett regelbundet och varierat utbud av kurser på forskarnivå ett regelbundet deltagande vid internationella och nationella konferenser utbildning i presentationsteknik och medieträning institutionens omfattande deltagande i större tvärvetenskapliga forskningssatsningar och i industrifinansierade forskningsprojekt 4. Doktorsprogrammets omfattning och rekrytering För tillfället är 21 personer aktiva som forskarstuderande på institutionen. Av dessa är 4 industridoktorander. Under slutet av 2010 och början av 2011 kommer ca 3 nya doktorander att anställas samtidigt som ca 3 doktorander kommer att disputera under tiden fram till juni Ett rimligt antagande är att doktorander kommer att vara aktiva samtidigt inom programmet under de närmaste åren. De studenter som antas som forskarstuderande med heltidsanställning erbjuds doktorandtjänster. Den självklara basen för rekrytering av doktorander kommer i framtiden att vara spåret Hållfasthetsteknik inom masterprogrammet Engineering Mechanics med ca studenter årligen. Den motsvarande fördjupningen har tills nu årligen haft ca studenter från civilingenjörsprogrammen BD, F, M, P och T. Dessutom har det inom det internationella masterprogrammet Engineering Mechanics varje år varit ca 10 studenter som följt många av våra fortsättningskurser och gjort examensarbete på institutionen. Sammantaget utgör vårt spår inom Engineering Mechanics en mycket god bas för rekrytering av doktorander. Institutionen har också ett relativt stort och kontinuerligt inflöde av doktorander med sin grundutbildning från andra tekniska högskolor i Sverige och även från universitet i utlandet. Detta är självklart en icke obetydlig del av doktorsprogrammets rekryteringsbas. För tillfället är 12 seniora forskare (4 professorer, 1 adjungerad professor, 3 lektorer, 4 biträdande lektorer) aktiva inom institutionen och därigenom inom doktorsprogrammet. En förteckning över programmets handledare, med namn och ämnesområde, återfinns i bilaga Finansiering För tillfället är ca hälften av institutionens doktorander finansierade av olika forskningsråd och centra (Turbokraft, VR, Vinnova) och hälften är finansierade direkt av industriföretag (DNV, MTU, Scania, SKF mm). Denna spridning i finansieringen gör att doktorsprogrammet blir mindre känsligt för plötsliga förändringar vad gäller inriktningen hos olika forskningsråd och industriföretag. Institutionens deltagande i centra av typen Turbokraft och olika VINN Excellence Centra utgör också en långsiktig grund för forskningsfinansieringen inom programmet. 2

3 6. Kurser Doktorsprogrammet skall erbjuda sina doktorander ett regelbundet och varierat utbud av kurser på forskarnivå. Lärarledda kurser (med föreläsningar, hemtal/tentamen och ibland laborationer) skall sammanlagt under en femårsperiod ge tillräckligt med kurspoäng för kursdelen av doktorsexamen. De obligatoriska kurserna skall ges regelbundet vartannat eller vart tredje år. Kursen F4C5008 Kontinuummekanik, 12 hp, eller motsvarande kurs är obligatorisk i både licentiat- och doktorsexamen. Kursen SE2123 Hållfasthetsteknisk provning, 6 hp, eller motsvarande kurs är obligatorisk i doktorsexamen. En beskrivning av kursutbudet finns i bifogad studieplan, bilaga 1, och en kurslista med klassificering finns i bilaga Kvalitetsarbete Kvalitetsgranskning sker kontinuerligt genom att doktoranderna deltar i regelbunden seminarieverksamhet samt presenterar sina arbeten vid nationella och internationella konferenser. Doktorsprogrammets mål är att varje doktorand skall delta (och presentera sina resultat) vid minst en nationell eller internationell konferens per år. Licentiat- och doktorsavhandlingar skall före examensanmälan alltid granskas i detalj av en senior forskare på institutionen (förutom huvudhandledaren). Det skall också sägas att det är tradition på institutionen att varje avhandling studeras mer eller mindre noggrant av de flesta lärarna. I stort sett alla avhandlingar från institutionen är sammanläggningsavhandlingar. Doktorsprogrammets uttalade krav är att samtliga vetenskapliga artiklar i doktorsavhandlingarna skall kunna publiceras i välrenommerade internationella tidskrifter. I det fallet att opublicerade artiklar, eller konferensartiklar, ingår i avhandlingen skall huvudhandledaren avgöra om de uppfyller detta krav. Institutionen har ett mycket välutrustat laboratorium vilket gör att doktorandprogrammets experimentella resurser är mycket väl tillgodosedda. Ett mål är att alla doktorsavhandlingar som presenteras inom programmet skall innehålla experimentella moment. Doktorsprogrammets kurser kommer att utvärderas helt i enlighet med de principer som gäller för kurser på grundläggande och avancerad nivå. Det skall påpekas att doktorsprogrammets infrastruktur överensstämmer helt med institutionens (för hållfasthetslära) vad gäller administration, datorkapacitet, laboratorium m.m. Beaktande att institutionen fick ett mycket högt betyg i den RAE som år 2008 genomfördes på KTH så kan det utan tvekan sägas att det redan nu finns en välfungerande infrastruktur för doktorsprogrammet. 3

4 8. Nationella och internationella kontaktnät Institutionen ingår i ett stort antal formella och informella nätverk. Många av doktoranderna har sin finansiering från nationella forskningsprogram (Turbokraft) och VINN Excellence Centra (BiMaC Innovation och HERO-M) vilka utgör tvärvetenskapliga nätverk med deltagare från både industri och akademi och där t.ex. sommarskolor är vanligt förekommande. Institutionens deltagande i nationella organisationer som Vascular Mechanics (biomekanik) och UTMIS (utmattning) utgör också naturliga nätverk för programmets doktorander. Institutionen är också värd för den skogsindustriella forskarskolan FPIRC. Hållfasthetslära ingår som ett spår i masterprogrammet Engineering Mechanics. Övriga spår inom programmet är Strömningsmekanik och Ljud och vibrationer. Masterprogrammet utgör därför i sig ett ämnesöverskridande nätverk för doktorsprogramments doktorander. Institutionen har ett omfattande internationellt kontaktnät som även är till godo för doktorsprogrammet. Doktoranderna uppmuntras till kortare eller längre forskningsperioder vid utländska universitet. Institutionen gästas med regelbundenhet av internationella forskare. Det är institutionens policy att dessa gästforskare skall involveras i doktorandernas forskning. En av institutionens professorer, Gerhard Holzapfel, delar sin tid mellan Graz University of Technology och KTH. Detta ger givetvis en ytterligare dimension till det internationella utbytet inom doktorsprogrammet. Institutionens internationella kontakter och utbyten beskrivs detaljerat i bilaga 4. Bilaga 1: Ämnesstudieplan för avläggande av doktors- respektive licentiatexamen inom programmet. Bilaga 2: Förteckning över handledare innehållande namn och ämnesområden Bilaga 3: Kurslista med klassificering enligt doktorsprogramrapporten Bilaga 4: Förteckning med definition av programmets nationella och internationella kontaktnät. 4

5 Bilaga 1: Ämnesstudieplan för avläggande av doktors- respektive licentiatexamen inom programmet hållfasthetslära 1. Ämnesbeskrivning samt mål för utbildningen 1.1 Vetenskapligt område Hållfasthetslära är en teknikvetenskap vars frågeställningar ofta är av grundforskningskaraktär. Den tillämpade delen av forskningen kännetecknas av stor bredd och sker ofta i gränsområdet till andra teknikvetenskaper. Forskning i hållfasthetslära innefattar i dag alla situationer där en deformerbar fast kropp är inblandad. Deformationen behöver inte enbart bero på mekanisk belastning utan kan ha andra orsaker. Ofta avser forskningen att formulera gränser, kriterier för dimensionering eller villkor för en teoris giltighet samt peka på behovet av mera avancerad teoribildning. Forskningens metoder består av experimentella undersökningar, teoretisk modellbildning och numerisk analys. Även utveckling av analysmetoder, experimentella eller numeriska metoder är en del av hållfasthetsläran. Hållfasthetslära är ett forskningsämne där nya områden utvecklas i takt med samhällets behov och nya upptäckter såväl inom som utanför ämnet. Vid institutionen för hållfasthetslära, är forskningsprogrammet brett, men de flesta forskningsprojekten tillhör vanligtvis något av områdena biomekanik, brottmekanik, utmattning, kontaktmekanik, materialmekanik, pappersmekanik eller utmattning. Gemensamt för de olika områdena vid hållfasthetslära är att forskningen ofta handlar om vilka följder deformations- och/eller brottprocesser på mikronivå får på makronivå. 1.2 Mål för utbildningen Utbildningen innebär fördjupade studier inom något av hållfasthetsläras forskningsområden genom balanserad träning i teoretiska och numeriska metoder samt experimentellt arbete. Den forskarstuderande skall tillägna sig såväl specialkunskap som bredd inom ämnet. Utbildningen på forskarnivå vid institutionen skall hålla hög nivå vid internationell jämförelse. Efter avlagd licentiatexamen skall den forskarstuderande vara förberedd för både forskningsuppgifter och utvecklingsarbete. Efter avlagd doktorsexamen skall den forskarstuderande självständigt kunna bedriva forsknings- eller utvecklingsverksamhet inom industri eller akademi. KTH har genom rektorsbeslut UF fastställt övergripande mål för KTH:s utbildning på forskarnivå. Enligt dessa mål ska den forskarstuderande efter avslutande studier kunna: beskriva och förklara teorier inom sitt område formulera konkreta forskningsfrågor inom sitt ämnesområde använda vetenskapliga metoder att utveckla ny kunskap genom vetenskapliga studier kritiskt analysera och värdera tillämpade metoder och resultat från egna och andras vetenskapliga studier presentera och diskutera forskningsresultat inom vetenskapssamhället presentera forskning på ett pedagogiskt sätt utanför vetenskapssamhället i utbildningssammanhang

6 bedöma etiska aspekter kring forskning inom ämnesområdet och agera utifrån dessa samt identifiera behov av ny forskning och ha kunskap om att initiera och leda forskning Utbildningen skall även sträva mot att den forskarstuderande efter avslutande studier skall kunna delta i tvärvetenskapliga samarbeten inom problemområdet samt analysera forskningens roll i samhällsutvecklingen. Dessa mål uppnås genom: tillbörlig och instruktiv handledning ett regelbundet och varierat utbud av kurser på forskarnivå ett regelbundet deltagande vid internationella och nationella konferenser utbildning i presentationsteknik och medieträning institutionens omfattande deltagande i större tvärvetenskapliga forskningssatsningar och i industrifinansierade forskningsprojekt 2. Aktuell forskning Den aktuella forskningen vid hållfasthetslära behandlar främst följande områden: utveckling av materialmodeller och dimensioneringskriterier för material som kan karakteriseras som biologiska, metalliska, polymerer, kompositer, pappers- och fiberbaserade, kompakterbara utveckling och verifiering av kriterier och modeller för spröda och sega brott samt utmattningsbrott i material utveckling av metoder och algoritmer för analys av hållfasthetstekniska fenomen och implementering av dessa i numerisk programvara 3. Utbildningens uppläggning Utbildningen på forskarnivå består av en kursdel och en avhandlingsdel och bedrivs under ledning av en huvudhandledare. Licentiatexamens omfattning är 120 hp, där uppsatsdelen skall motsvara 90 hp och kursdelen 30 hp. Doktorsexamens omfattning är 240 hp, där avhandlingsdelen skall motsvara 180 hp och kursdelen 60 hp. Kursdelen i både licentiatexamen och doktorsexamen får, förutom kurser på forskarnivå, även innehålla kurser på avancerad nivå. Minsta andelen kurser på forskarnivå bestäms av KTH:s regelverk för avläggande av licentiatexamen respektive avläggande av doktorsexamen. För både licentiat- och doktorsexamen kan kurser på avancerad nivå tillgodoräknas. Antalet kurspoäng som kan tillgodoräknas begränsas: (i) till den del av utbildningen på grundnivå och avancerad nivå som överstiger kursfodringarna för grundläggande eller särskild (om specificerad) behörighet för antagande till utbildningen på forskarnivå; (ii) av att den andel kurser på avancerad nivå som får ingå i licentiat- och doktorsexamens kursdel är begränsad enligt KTH:s regelverk för avläggande av licentiatexamen respektive avläggande av doktorsexamen (för närvarande år 2010 gäller: 50 % för licentiatexamen och 40 % för doktorsexamen). Examensarbete på avancerad nivå kan ej tillgodoräknas i kursdelen. De kurser som skall ingå i utbildningen på forskarnivå fastställs i en individuell studieplan enligt

7 KTH:s föreskrifter. Huvudhandledaren i samråd med den forskarstuderande lämnar i samband med antagningen till utbildningen på forskarnivå förslag till studieplan som slutligt godkänns av forskarutbildningsansvarig vid skolan för Teknikvetenskap. Kurserna inklusive de som tillgodoräknats väljs så att bredd erhålls inom ämnet och med hänsyn tagen till den aktuella forskningsinriktningen. Med utgångspunkt ifrån den forskning som skall bedrivas kan den utveckling och mognadsprocess en forskarstuderande bör genomgå fram till en färdig doktorsexamen beskrivas som en process i tre steg: i steg ett löses ett av handledaren väl formulerat problem; i steg två löses en forskningsuppgift som formulerats av den forskarstuderande och handledaren tillsammans; i steg tre löses en uppgift som den forskarstuderande väsentligen själv har formulerat. För en licentiatexamen förväntas den forskarstuderande enbart nå de första två stegen. Den forskarstuderande förutsätts bedriva sin forskning med målsättningen att efter hand skriva vetenskapliga artiklar som skall ligga till grund för avhandlingen. Dessa artiklar skall ha en sådan nivå att de kan skickas för publicering i relevanta referentgranskade internationella vetenskapliga tidskrifter. Den forskarstuderande skall presentera sina forskningsresultat vid nationella och internationella konferenser. 4. Obligatoriska och rekommenderade kurser 4.1 Obligatoriska kurser Kursen F4C5008 Kontinuummekanik, 12 hp, eller motsvarande kurs är obligatorisk i både licentiat- och doktorsexamen. Kursen SE2123 Hållfasthetsteknisk provning, 6 hp, eller motsvarande kurs är obligatorisk i doktorsexamen. Moment av vetenskapsteori och forskningsmetodik skall ingå i utbildningen. Dessutom skall forskarstuderande som bedriver undervisning i kurser på grundnivå och avancerad nivå genomgå högskolepedagogisk utbildning. 4.2 Rekommenderade kurser För rekommenderade områden för kurser på forskarnivå hänvisas till hållfasthetsläras hemsida för aktuellt kursutbud inom utbildningen på forskarnivå. Exempel på områden för kurser på forskarnivå är: biomekanik, brottmekanik, dynamik, elasticitetsteori, experimentella metoder, finita elementmetoden, kontaktmekanik, pappersmekanik, plasticitetsteori, stabilitetsteori och utmattning. För rekommenderade områden för kurser på avancerad nivå hänvisas till hållfasthetsläras hemsida för aktuellt kursutbud inom grundnivå och avancerad nivå. Förutom de kurser som erbjuds av hållfasthetslära finns ett stort antal kurser på forskarnivå och avancerad nivå vid andra institutioner som också kan ingå i den individuella studieplanen, t.ex. kurser inom farkost- och flygteknik, fysik, maskinkonstruktion, matematik, materialvetenskap, mekanik, och numerisk analys och datalogi.

8 5. Avhandling Med avhandling avses licentiatuppsats eller doktorsavhandling. Avhandlingar i ämnet hållfasthetslära är vanligen en sammanläggningsavhandling bestående av artiklar publicerade eller avsedda för publicering i internationella vetenskapliga tidskrifter och en sammanfattande inledning. Avhandlingar kan även utformas som monografier. En avhandling skall hålla sådan kvalitet att avhandlingens innehåll kan publiceras i internationella vetenskapliga tidskrifter av hög kvalité. 6. Behörighet och urval 6.1 Grundläggande och särskild behörighet Grundläggande behörighet för att antas som forskarstuderande i hållfasthetslära har den som fullgjort kursfodringar om minst 240 hp, varav minst 60 hp på avancerad nivå, inom något av civilingenjörsprogrammen F, T, M, P, BD, I eller V, eller har motsvarande dokumenterade förkunskaper förvärvade vid svenskt eller utländskt universitet. Mastersprogram vid KTH inom ovan nämnda civilingenjörsprogram betraktas vad gäller utbildningens omfattningen och längd på samma sätt som ett civilingenjörsprogram. 6.2 Regler för urval Studenter som söker sig till utbildning på forskarnivå inom hållfasthetslära väljs ut efter den kunskapsprofil som eftersöks för det specifika doktorandprojektet. Tilltänkt huvudhandledare har huvudansvar för bedömningen av sökande till tjänsten. 7. Examina och prov i utbildningen 7.1 Licentiat- och doktorsexamen Licentiatuppsatser presenteras vid offentligt seminarium och granskas av en extern person utsedd av forskningsutbildningsansvarig vid Skolan för teknikvetenskap. Licentiatuppsatsen betygsätts (godkänd eller icke godkänd) av huvudhandledaren. Doktorsavhandlingar försvaras vid offentlig disputation enligt anvisningar från Skolan för teknikvetenskap. Avhandlingen granskas av opponent och bedöms av en betygsnämnd. Både opponent och betygsnämnd utses av forskarutbildningsansvarig vid Skolan för teknikvetenskap. Det rekommenderas att studerande som avser avlägga doktorsexamen först avlägger licentiatexamen. 7.2 Prov som ingår i utbildningen Kurser på forskarnivå och avancerad nivå har skriftlig och/eller muntlig tentamen och vanligtvis krävs också genomförande av inlämningsuppgifter och laborationer.

9 Bilaga 2: Förteckning över handledare innehållande namn och ämnesområden Docent Bo Alfredsson, Universitetslektor i Hållfasthetslära Dr. Pål Efsing, Adj. Professor i Materialmekanik för kärnkraftssäkerhet Docent Jonas Faleskog, Universitetslektor i Hållfasthetslära Docent Christian Gasser, Bitr. universitetslektor i Biomekanik med inriktning mot mjuka vävnader Dr. Gerhard Holzapfel, Professor i Biomekanik Docent Martin Kroon, Bitr. universitetslektor i Materialmekanik Dr. Artem Kulachenko, Bitr. universitetslektor i Hållfasthetslära Docent Per-Lennart Larsson, Professor i Hållfasthetslära Docent Jonas Neumeister, Universitetslektor i Hållfasthetslära Docent Mikael Nygårds, Bitr. universitetslektor i Hållfasthetslära med inriktning mot pappersmekanik Docent Mårten Olsson, Professor i Tillförlitliga konstruktioner Docent Sören Östlund, Professor i Förpackningsteknologi

10 Bilaga 3: Kurslista med klassificering enligt doktorsprogramrapporten Nedan listas obligatoriska och valfria kurser för forskarutbildningen i hållfasthetslära. Kurserna på avancerad nivå erbjuds regelbundet varje år. Den obligatoriska kursen på forskarnivå erbjuds vartannat/vart tredje år beroende på de forskarstuderandes behov. Vad gäller övriga kurser på forskarnivå listade nedan, så har alla erbjudits i form av lärarledd undervisning under den senaste 10-årsperioden och kommer även att erbjudas i framtiden beroende på de behov de forskarstuderande har. Förutom de kurser som erbjuds av hållfasthetslära listade nedan, finns ett stort antal kurser på forskarnivå och avancerad nivå vid andra institutioner som också kan ingå i doktorsprogrammet, t.ex. kurser inom farkost- och flygteknik, fysik, maskinkonstruktion, matematik, materialvetenskap, mekanik, och numerisk analys och datalogi. Avancerad nivå (ges regelbundet varje läsår) SE2121 Biomekanik (9 hp) SE2123 Hållfasthetsteknisk provning (7,5 hp; obligatorisk i doktorsexamen) SE2126 Materialmekanik (9 hp) SE2127 Förpackningsmaterial (7,5 hp) SE2128 Beräkningsteknisk materialmekanik (7,5 hp) SE2129 Brottmekanik och utmattning (9 hp) SE2132 Tillämpad elasticitet med FEM (9 hp) SE2134 Dynamik inom hållfasthetsläran (7,5 hp) SE2135 Utmattning, tillförlitlighet och dimensionering (9 hp) Forskarnivå FSE3046 Pappersmekanik (6 hp) FSE3047 Crash Course in Pulp and Paper Technology (3 hp) F4C5008 Kontinuummekanik (12 hp, obligatorisk i doktors- resp. licentiatexamen) F4C5015 Litteraturstudium (7,5 hp) F4C5021 Fundamentala begrepp inom brottmekaniken (4,5-7,5 hp) F4C5016 Materials mekaniska egenskaper (9 hp) F4C5070 Olinjär finit elementanalys (4,5-15 hp) F4C5101 Plasticitetsteori (4,5-15 hp) F4C5104 Brottmekanik (4,5-15 hp) F4C5105 Kontakthållfasthet (4,5-15 hp) F4C5106 Utmattning (4,5-15 hp) F4C5110 Probabilistiska metoder inom solidmekaniken (7,5 hp) F4C5111 Skador och brott i kompositmaterial (4,5 hp) F4C5112 Kompositmekanik (4,5 hp)

11 Bilaga 4: Förteckning med definition av programmets nationella och internationella kontaktnät Nationellt och internationellt kontaktnät har begränsats till personer som institutionens medarbetare har samarbetat med under den senaste femårsperioden eller nu aktivt samarbetar med. Med samarbete menas här främst ett forskningssamarbete som har eller kommer att resultera i publikation av vetenskapliga artiklar eller ett omfattande pedagogiskt samarbete. Centra och organisationer Board member of UTMIS The Swedish Fatigue Network VINN Excellence Centre: BiMac Innovation VINN Excellence Centre: HERO-M Turbokraft Industri och forskningsinstitut Dr. F Wredenberg, Swerea Kimab Dr. K Weddfeldt, Atlas Copco Dr. Lindskog, Sandvik Tooling AB Prof. Bo Jansson, Seco Tool AB Dr. Z Xue, Haliburton, USA Dr. J Ketoja, VTT Technical Research Centre of Finland Prof. C Fellers, Innventia Dr. H Mårtensson, Volvo Aero Corporation Dr. B Sjödin, Siemens Industrial Turbomachinery Dr. Magnus Mackaldener, Scania CV AB Dr. Henrik Wentzel, Scania CV AB Dr. Anders Forsén, Scania CV AB Mrs U Ehrnsten, VTT Technical Research Centre of Finland Dr S Bruemmer, Battelle-PNNL Pacific North West Laboratories, Richland, WA. USA Dr. Je Busby, Oak Ridge National Laboratory, Oak Ridge, TN, USA Mr. A Jenssen, Studsvik AB Dr. T Williams, Rolls Royce, UK Dr. H Hein, AREVA-NP, Erlangen, Germany Dr. M Burke, Westinghouse Electric Company-WEC, Monroeville, PA. USA Akademi Prof. DA Hills, Oxford University, UK Prof. MM Chaudhri Cambridge University, UK Dr. D Jelagin, KTH (ABE-skolan) Prof. JW Hutchinson, Harvard University, USA Prof. RH Dodds Jr, University of Illinois at Urbana-Champaign, USA Dr. TF Guo, Institute of High Performance Computation of Singapore Prof. CF Shih, King Abdullah University of Science and Technology Ass. Prof. I Barsoum, The Petroleum Institute, U.A.E. Assoc. Prof. CF Niordson, Technical University of Denmark (DTU) Prof. Gal debotton, Ben Gurion University of the Negev, Israel Prof. D Böckler, Ruprecht-Karls University Heidelberg, Germany

12 Prof. G Dohr, Graz Medical University, Austria Dr. A Hyhlik-Dürr, Ruprecht-Karls University Heidelberg, Germany Dr. S Federico, Calgary University, Canada Dr. A Glad, Karolinska Institute/Hospital Prof. G Hofestetter, University of Innsbruck, Austria Prof. R Hultgren, Karolinska Institute/Hospital Prof. U Hedin, Karolinska Institute/Hospital Prof. F Hussain, University of Houston, USA Dr. F Labruto, Karolinska Institute/Hospital Prof. P Regitnig, Graz Medical University, Austria Dr. J Roy, Karolinska Institute/Hospital Prof. G Stemme KTH Prof. J Swedenberg, Karolinska Institute/Hospital Prof. U Hirn, TU Graz Prof. PA Gradin, Mittuniversitetet Prof. P Isaksson, Mittuniversitetet Prof. JP Majschak, TU Dresden Prof. R Farnood, University of Toronto Prof. L Wågberg, KTH (CHE-skolan) Prof. L Berglund, KTH (CHE-skolan) Prof. E Crawley, MIT, USA Prof. J Malmqvist, Chalmers Prof. LA Carlsson, Florida Atlantic University, USA Prof. T Uesaka, Mittuniversitetet Prof. A Evgrafov, Technical University of Denmark Prof. J Timonen, University of Jyväskylä, Finland Prof. G Härkegård, NTNU Trondheim, Norway Docent D Vogt, KTH Energiteknik (ITM-skolan) Prof. L Kari, KTH Farkost och Flygteknik (SCI-skolan) Prof. J Ågren, KTH, (ITM-skolan) Prof. J Wallenius, KTH (SCI-skolan) Prof. H Hänninen, Aalto University, Finland Prof. K Wallin, VTT/akademiprofessor, Finland Prof. G Was, Univerisity of Michigan, Ann Arbor, MI, USA Prof. RC Abeyaratne, MIT, USA Prof. M Doblaré, University of Zaragoza, Spain Prof. JD Humphrey, Yale University, USA Prof. E Kuhl, Stanford University, USA Prof. RW Ogden, University of Aberdeen, UK Prof. A Pandolfi, Politecnico di Milano, Italy Prof. B Skallerud, NTNU Trondheim, Norway Assoc. Prof. J Stålhand, Linköping University Prof. B Verhegghe, University of Ghent, Belgium Prof. PN Watton, University of Oxford, UK