som e-bok innehåll förord

Transkript

1 som e-bok innehåll förord

2 GUDSTJÄNSTBOKEN

3 GUDSTJÄNSTBOKEN Handbok för församlingarna i Evangeliska Frikyrkan, Pingströrelsen, Svenska Alliansmissionen och Svenska Baptistsamfundet Bokförlaget Libris Örebro

4 Arbetsgrupp för Gudstjänstboken Sven Lindström (ordförande), Sune Fahlgren (sekreterare), Kent Cramnell, Joakim Hagerius, Anders Hallqvist, Lars Hult, Gunnar Melkstam, Lennart Thörn, Karin Wiborn Texter och böner får kopieras endast för gudstjänstbruk. Bifogad CD innehåller Gudstjänstboken i digital form samt särskilt material från samfunden. CD:n medföljer utan extra kostnad. Bibelcitaten är hämtade ur Bibel 2000 Copyright Svenska Bibelsällskapet Copyright 2005 Bokförlaget Libris, Örebro Formgivning, sättning och omslag: Margret Utbult Tryck: WS Bookwell Finland, 2005 isbn

5 INNEHÅLL Förord 7 Församlingens gudstjänstliv 9 i SÖNDAGENS GUDSTJÄNST 15 Gudstjänstens grundmönster 17 Huvudgudstjänst 20 Gudstjänst i enklare form 22 ii NATTVARDEN 23 Nattvardsgudstjänst I 27 Nattvardsgudstjänst II 39 Nattvardsandakt 43 iii DOPET 46 Dopgudstjänst 48 Dop av barn (Svenska Alliansmissionen) 54 Dopbekräftelse 59 Dopförnyelse 62 iv NYA MEDLEMMAR 65 Välkomnande av nya medlemmar 66 v VÄLSIGNELSE AV BARN 68 vii VIGSEL 82 Vigselgudstjänst 84 viii BIKT OCH ENSKILD SJÄLAVÅRD 94 Bikt 96 ix TILL TJÄNST 98 Förbön för medarbetare i församlingen 101 Avskiljning/ordination/ installation/sändning 104 x VID LIVETS SLUT 112 Andakt efter dödsfall 114 Tacksägelse (parentation) 117 Begravningsgudstjänst 119 Begravning av dödfött barn eller barn som avlidit i späd ålder 127 Böner och texter att användas vid begravning 131 Gravsättning 138 Urnnedsättning/gravsättning skild från begravningsgudstjänst 140 Barnvälsignelse 70 vi PÅ TRONS VÄG 76 Konfirmationsgudstjänst 77 Källhänvisningar 144

6

7 FÖRORD Den kristna församlingen är sänd till världen för att göra Jesus Kristus känd, trodd och älskad. För att väcka och stärka tro behöver evangeliet omsättas i ord och handling. Därför lever församlingen i bön, lovsjunger Gud och visar omsorg om medmänniskan. Den är sänd till att döpa, predika och dela nattvardens gåvor. Dessa handlingar uttrycker Guds mission evangelium till alla människor. Första advent 1999 utkom Bibel 2000, och därmed väcktes behovet att se över tidigare handböcker för församlingarnas gudstjänstliv. Därefter har också Den svenska evangelieboken reviderats och tillägg till Psalmer och Sånger samt Den svenska psalmboken publicerats. Med Gudstjänstboken skrivs ett stycke frikyrkohistoria. Evangeliska Frikyrkan, Pingst fria församlingar i samverkan, Svenska Alliansmissionen och Svenska Baptistsamfundet ger ut en gemensam handbok för församlingens gudstjänstliv. Arbetet har varit en god och fruktbärande övning i ekumenik. Processen har inneburit intensivt arbete med formuleringar, erfarenhetsutbyte och teologiska diskussioner. Våra fyra samfund är delvis präglade av olika traditioner och har skilda synsätt i vissa teologiska frågor. Den ekumeniska viljan och vår gemensamma grund har dock visat sig tillräckligt starka för att skapa en gemensam handbok. Samtliga fyra samfund var i behov av att förnya sina handböcker. Svenska Baptistsamfundet hade under fyra år arbetat med en egen handbok. Under 2004 togs kontakter som ledde till att en arbetsgrupp bildades. I juni samma år beslutade arbetsgruppen rekommendera sina samfund utgivning av en gemensam handbok. Efter ett intensivt arbete under hösten skickades i december 2004 ett förslag till gudstjänstbok ut till samfunden på remiss. Materialet är framtaget av samfunden och rekommenderas, men är inte formellt antaget av styrelser eller konferenser. Låt Gudstjänstboken inspirera till gudstjänster som levandegör Jesus Kristus världens ljus. Lennarth Hambre Evangeliska Frikyrkan Anders Bengtsson Svenska Alliansmissionen Sten-Gunnar Hedin Pingst fria församlingar i samverkan Karin Wiborn Svenska Baptistsamfundet 7

8 I boken används följande förkortningar L = Gudstjänstledare F = Församling A = Alla P = Pastor K = Kvinnor M = Män PoS = Psalmer och Sånger 2004 ST = Segertoner Där inget annat anges förutsätts gudstjänstledaren (L) vara den som läser och/eller ber den föreslagna texten. En asterisk (*) efter moment i gudstjänstordningarna betyder att församlingen står upp. En fyrkant ( ) efter bibelställe betyder att texten är bearbetad. Kursivering av enstaka ord i gudstjänstordningarna anger att anpassning skall ske till situationen (hon/han, detta/dessa, ert/ditt/dina etc). Med NN anges att den aktuella personens eller de aktuella personernas namn skall nämnas. När det är lämpligt används endast tilltalsnamnet.

9 FÖRSAMLINGENS GUDSTJÄNSTLIV Allt detta sker för er skull, för att nåden skall nå allt fler och hos allt fler väcka en överflödande tacksamhet, till Guds ära. 2 Kor 4:15 Vi kan inte leva utan att fira vår Herres dag. Martyr i Abitina, Nordafrika, år 303 Församlingens gudstjänstliv har sin grund i vad Gud har gjort, vilket väcker vårt gensvar i bön och lovsång. Det syftar också till att allt fler skall få möta Guds nåd och stämma in i lovsången. Därmed hör gudstjänsten ihop med församlingens uppdrag i världen. Gudstjänst är helig närvaro. Det som möter oss är inte enbart ord, inte enbart bröd och vin i nattvarden. Vi möter Gud närvarande och handlande i denna värld nu. Orden och måltiden har så kallad åminnelsekaraktär, det vill säga vi hör inte endast om vad som hänt en gång, utan vi blir indragna i Guds frälsningshistoria. Det som förde Mose till den brinnande busken en gång var en Närvaro. Och det som ägde rum var en uppenbarelse och en kallelse till tjänst för Gud i världen. Det som drog lärjungarna till Jesus var en Närvaro. I och genom Jesus uppenbarade sig Gud för dem och sände dem ut i världen. Detta mönster av närvaro och delaktighet, av tilltal och gensvar, är grundläggande för förståelsen av gudstjänst och hur man firar den. Teorier och gudstjänstböcker blir ofullständiga om man inte räknar med att Gud är närvarande och handlande som gudstjänstens ursprung, som aktivt verksam i den och som dess yttersta mål. församlingens gudstjänstliv 9

10 Denna gudstjänstbok vill ge handfast och enkel vägledning till dem som i församlingen planerar och leder olika typer av gudstjänster, högtider och akter. För att fördjupa den nödvändiga reflektionen kring gudstjänstens teologi och gudstjänstrum finns andra böcker och forum. Det betyder inte att denna bok har tillkommit på pragmatiska grunder. Arbetet har präglats av teologisk reflektion och analys. Därför vill arbetsgruppen lyfta fram några tankar som bakgrund till bokens förslag till ordningar och texter. ETT NUTIDA SPRÅK Arbetsprocessen har präglats av en vilja att göra en handbok med ett enkelt och vackert språk. Ord är inte bara ord i allmänhet. Varje gudstjänst är ett medvetet eller omedvetet val av ord. Det språk vi använder för Gud är avgörande. Orden påverkar gudstjänstdeltagarnas tänkande om Gud. Tro kan stärkas eller försvagas utifrån det språk vi använder. Ibland uppenbaras en flik av tillvarons gåta i några enkla ord. Vi läser i Romarbrevet om att så bygger tron på förkunnelsen, alltså på det talade ordet (Rom 10:17). Det finns ett djupt samband mellan att lyssna till goda ord och att bli till. Hebreiskans davar, som betyder ord, betyder också händelse, vilket framgår till exempel av skapelseberättelsens Gud sade och det blev så (1 Mos 1:6). Sådana tankar kring ordens stora betydelse gör det angeläget att ständigt arbeta med språket i församlingens gudstjänstliv. Detta är särskilt viktigt att påpeka när vi i Sverige allt mer talar om ordtrötthet. Kanske beror den bortvändheten på att det ibland slarvas med de stora och viktiga orden. Det är också viktigt att lyssna till språkutvecklingen. Användningen av språket förändras hela tiden. Numera eftersträvar man till exempel i dagligt tal att inte tala exkluderande när det gäller kön. Gudstjänstens språk behöver vara lyhört för sådana förändringar. En bok av den här karaktären har också sina risker därför att de väl formulerade orden kan förändra gudstjänstens karaktär av levande ord, av muntlighet, av omedelbarhet och av dialog. I frikyrklig gudstjänsttradition finns en muntlig konstart som det finns skäl att ta vara på och utveckla. 10 gudstjänstboken

11 ETT GRUNDMÖNSTER Väckelserörelserna på 1800-talet reagerade bland annat mot uppfattningen att en rätt gudstjänst skulle följa de böner, texter och anvisningar som fanns i kyrkohandboken på den tiden. Numera är den likriktningen övergiven av de flesta kyrkor i världen. I den tidiga kyrkan fanns inte en enhetlig gudstjänst som sedan utvecklats i olika traditioner, utan i stället fanns från första tiden en mångfald. I denna mångfald kan man dock se en inre struktur (ordo) som har teologisk grund. Arbetet med den här boken har bejakat denna syn på gudstjänsten, som uppmuntrar mångfald utifrån ett givet grundmönster, ett slags trons grammatik. Det har bland annat tagit sig följande uttryck: Grundmönstret för söndagens gudstjänst består av ordet och måltiden med en inledande samling och avslutande sändning. Gudstjänstens karaktär av tilltal och gensvar återspeglas i dess uppbyggnad. Vår bön och överlåtelse föregås av mötet med Gud i ord och handling. Varje gudstjänst börjar i regel med inledning och bön. Inledningsorden anger några teologiska motiv för den specifika gudstjänsten. Bönen gör sammankomsten gudstillvänd en samling inför Gud och inte vilket möte som helst. Varje ordning innehåller alternativa texter till de flesta moment. Även med en handbok behöver man aktivt förbereda gudstjänsterna, och det pekar på behovet av variation och förnyelse inom den givna grundstrukturen. De traditioner som präglat våra samfunds gudstjänstliv stöds av ordningarna. Exempelvis finns i de flesta fall alternativet fri bön angivet vid förbön. Andra särdrag, som det personliga, spontana och nära, handlar mer om hur gudstjänsten genomförs och den atmosfär som skapas än om vad som står i en handbok. församlingens gudstjänstliv 11

12 EN KONKRET HÄNDELSE Strävan mot det konkreta präglar nutida gudstjänstarbete. Gud har blivit kött och blod i Jesus Kristus. Gud är alltså intresserad inte bara av våra öron utan vill nå oss genom alla våra sinnen. Gudstjänsten är därför en totalkommunikation mellan Gud och människor och mellan människa och människa. Relationen mellan Gud och människa måste upprättas på så många plan som möjligt. Detta aktualiserar även barnens plats och roll i den gudstjänstfirande församlingen. Som stöd för olika former av gestaltningen finns det regitexter i boken. Det kan handla om symboler, kroppsspråk och musik. Återkommande finns även kopplingar till församlingssångboken. Förhoppningen är att dessa referenser skall inspirera till att låta alla sinnen få förmedla det heliga till oss. ETT ANDLIGT FÖRHÅLLNINGSSÄTT Gudstjänstboken präglas av övertygelsen att Gud verkar i, med och under dessa handlingar, ord och skeenden. Det betyder att vi ser gudstjänsten som ett verkligt möte med Gud utifrån vissheten att Anden ger liv (2 Kor 3:6). Utgångspunkten är att det begränsade kan rymma det obegränsade, att vi kan möta Gud i det konkreta. På teologiskt språk kallas detta för inkarnation och är på ett unikt sätt gestaltat i Jesu människoblivande. Han är ursakramentet. Men i någon mening finns också församlingen på den linjen när Nya testamentet framställer den som Kristi kropp där vi var och en är hans lemmar (1 Kor 12:27). Det betyder att församlingen synliggör och förkroppsligar Jesus Kristus i världen. Även församlingens gudstjänstliv har då sakramentala dimensioner. Det gudomliga kan förmedlas till oss genom det konkreta. Tingen och handlingarna i gudstjänsten förmedlar vad de representerar. På så vis kan gudstjänsten öppna våra ögon för vardagslivets helighet. Vi får hjälp att föra in Andens värld i hemmet, i arbetet och i våra relationer. Den synen på gudstjänsten räddar oss från en andlighet skild från det dagliga livets stress och press. Vi lever och arbetar inför Guds ansikte. 12 gudstjänstboken

13 Detta förhållningssätt uttrycks i praktiken genom att be om Guds Andes närvaro (epikles). Gud vill inte objuden komma in i våra olika livsområden (Upp 3:20). Därför inbjuder vi Gud att vara med i allt som händer i gudstjänsten. Vi inbjuder Gud att ge liv åt förkunnelsen och sången och bönen. Vi ber Anden komma över måltiden med bröd och vin. Vi inbjuder Kristus att hela våra kroppar. Vi inbjuder Gud att verka i, med och under allt det som förekommer i gudstjänsten. EN FÖRDJUPAD DELAKTIGHET Vår samtids inriktning på konsumtion och underhållning gör det nödvändigt att klargöra att gudstjänst inte är en vara som skall ge mig något och att medvetet omsätta den insikten i gudstjänstarbetet. På några punkter blir skillnaden särskilt tydlig, inte minst i frågan om delaktighet och ansvarstagande. Utifrån ett bibliskt perspektiv är varje medlem inte objekt för församlingens verksamhet utan subjekt. Idealbilden finns i Paulus ord att då vi samlas har var och en något att bidra med till allas uppbyggelse (1 Kor 14:26). Man kan förstå varför det grekiska ordet liturgi kom att bli den tekniska termen för gudstjänst. Ordet betyder folkets verk, alltså gudsfolkets firande. I gudstjänsten är hela församlingen (inklusive pastorn) vänd mot Gud. Denna strävan kommer också till uttryck i den här boken. Församlingen är gudstjänstens subjekt, inte pastorn, inte musikerna, inte andra medverkande. Det är viktigt att de som är ledare för gudstjänsten hjälper församlingen att uppleva sig som ett vi som firar högtid. Musikerna hjälper församlingen att sjunga till Guds ära. Textläsarna hjälper församlingen att höra Guds ord, och så vidare. När de som har en särskild uppgift i gudstjänsten uppfattar sig själva som en del av den gudstjänstfirande församlingen går det lättare att underordna allt denna helhet. En ordning kan vara en hjälp för församlingens aktiva deltagande och delaktighet. Vid de olika momenten ger den här boken förslag som kan öppna för allas delaktighet, men det finns många fler möjligheter. En bedjande församling är ett av de starkaste uttrycken för delaktigheten. församlingens gudstjänstliv 13

14 EN EKUMENISK VILJA Att fyra samfund ger ut en gemensam gudstjänstbok är ett enhetens tecken. Även bokens innehåll präglas av korsbefruktning mellan olika traditioner, öppenhet för varandras kulturer och praxis samt en vilja att restaurera gudstjänstlivet utifrån den stora kristna traditionen. Vi lär av varandra. Vi är inte längre rädda för varandra utan tar emot vad andra traditioner bevarat och kommit fram till. Denna öppenhet gäller både innehåll, språkliga uttryck och gudstjänsthandlingar. Den gemensamma viljan är att låta församlingen som Guds stora familj ta gestalt och bli en synlig gemenskap i vår tid, så att vi i evangelisation och diakoni frimodigt kan säga: Kom och se församlingen när vi lever tillsammans och firar gudstjänst. 14 gudstjänstboken

15 i SÖNDAGENS GUDSTJÄNST Kom, helig Ande, kom rör vid oss, kom rör vid oss. Vi samlas här i Jesu namn. PoS 798 Gudstjänsten är församlingens centrum och har sina rötter i urkyrkan. På den dag då Kristus hade uppstått Herrens dag samlades de första kristna, övertygade om att Jesus var mitt ibland dem (Matt 18:20). En fungerande gudstjänst är ett möte mellan Gud och människa där vi får hjälp att föra bönens samtal. Det andliga skeendet till Guds ära och människors uppbyggelse är gudstjänstens syfte, och formerna bör främja detta. I gudstjänsten är vi inte åskådare eller publik utan deltagare. Var och en har något att bidra med, och allt syftar till att bygga upp (1 Kor 14:26). Guds ord, bönen, gemenskapen, dopet och nattvarden (Apg 2:42) är de bärande delarna i en gudstjänst. Läsningar, sång, musik, drama, muntlig undervisning, vittnesbörd och liturgiska handlingar är vanliga uttryck för förtroligheten i det heliga samtalsrum som bönens hus utgör. När vi möts är våra behov olika och präglade av den situation vi för tillfället befinner oss i. Mötet med Gud ger tröst, vägledning, förmaning, ny kraft, inspiration och glädje. Det rustar oss för vardagen (2 Tim 3:16 17), till vittnesbörd, tjänst och gemenskap. Koncentration, enkelhet, genomtänkt ordning och grundliga förberedelser i övrigt ger goda förutsättningar för Andens verk i församlingen. Det är viktigt att reflektera över språk och uttrycksformer i gudstjänsten. Ensidighet, mångordighet och ett alltför internt språk är exempel på faktorer som begränsar eller stör gudstjänstupplevelsen. söndagens gudstjänst 15

16 I detta kapitel presenteras sex huvudmoment (ordo) som ger gudstjänsten dess rytm: samling, tilltal, gensvar, måltid, förbön och sändning. Utifrån denna helhet ges sedan två exempel på hur detta kan utformas mera i detalj. Syftet är att stimulera friheten och den lokala skaparglädjen i förberedelserna för gudstjänst. FÖRBEREDELSEBÖN Öppna, Herre, mina läppar till att välsigna ditt heliga namn, och rena mitt hjärta från alla tomma, orena och främmande tankar. Upplys mitt förstånd och upptänd min kärlek, så att jag värdigt, uppmärksamt och hängivet nalkas dig och blir bönhörd inför ditt gudomliga majestät. Genom Jesus Kristus, vår Herre. ur Oremus 16 gudstjänstboken

17 GUDSTJÄNSTENS GRUNDMÖNSTER SAMLING I gudstjänstens första minuter behöver var och en få möjlighet att landa med det som han eller hon bär med sig. Samtidigt finns redan från början ett tydligt fokus. Några ord anger varför vi är här och hjälper oss att mitt i allt vända oss till Gud och överlåta vårt liv till Gud. Momentet samling kännetecknas av glädje och lovsång. Vi stämmer in i den himmelska sången. Vi gläds över Gud och Guds gåvor. Vi tillber Kristus som möter oss där två eller tre samlas i hans namn. Vi gläds över försoning och förlåtelse. Församlingens gudstjänst är en del i ett större sammanhang. När de kristna samlas ansluter de sig till en gudstjänst som redan pågår. I himlen sjunger änglarna Guds lov och i naturen sjunger allt skapat till Guds ära (Upp 4, Ps 148). På motsvarande sätt pågår hela tiden gudstjänsten i människors personliga böneliv, fritid och arbete. När vi samlas synliggörs denna ständigt pågående gudstjänst. Till kyrkan kommer vi som enskilda människor. Väl framme blir jag en del av ett vi, min bön blir en del av församlingens gemensamma. Tillsammans kommer vi inför Gud med vår längtan och våra böner. Gudstjänstens inledning kan innehålla: musik eller inledningspsalm, ingångsord, bekännelse och förlåtelsens ord, lovsång, inledningsbön, hälsning, inslag för/med barn, solosång, körsång eller församlingssång. TILLTAL Efter inledningen får ordet stå i centrum. Ordet är Guds tilltal till oss Gud har kallat oss att komma. Församlingen är de som genom evangeliets ord kallats ut ur världen (jfr grekiskans ord för församling, ekklesia, som betyder de utkallade). gudstjänstens grundmönster 17

18 Gudstjänsten präglas nu av lyssnande och beredskap att ta emot. En eller flera bibeltexter läses. Gestaltning av bibeltexter kan också ske på annat sätt. Predikan har sin plats här, liksom sång i olika former. GENSVAR Efter ordet följer församlingens svar på det tilltal som var och en har uppfattat i sånger, läsningar och predikan. Svaret kommer till uttryck i bön, trosbekännelse, lovsång, personlig delgivning, kollekt/offer och förbön, men även när meddelanden lämnas om församlingens arbete. Syftet med trosbekännelsen är att stärka församlingens identitet och påminna om det som är bärande i vår tro. Samtidigt är trosbekännelsen ursprungligen ett sätt att lovsjunga Gud, där vi påminns om vad Gud har gjort genom frälsningshistorien. Lovsång och tillbedjan ger uttryck för vårt gensvar på Guds välgärningar. Under insamlingen av kollekten bär församlingen fram sin gåva, och var och en får överlåta sig själv, sitt liv och sina tillgångar till Gud. Kollekten uttrycker tacksamhet över Guds gåvor samtidigt som människors villighet att dela sitt liv och sina tillgångar med varandra gestaltas. På så sätt uttrycker den också en hållning inför tingens och pengarnas makt. Andra former av gensvar är vittnesbörd, livsnära berättelser, iakttagelser eller upplevelser, liksom uttryck för Andens gåvor. Pålysningar om kommande gudstjänster, andra samlingar och aktiviteter kan göra församlingens gemensamma liv konkret och synligt. Om de ges i anslutning till förbönen kan kommande sammankomster och uppdrag inneslutas i församlingens böner. MÅLTIDEN Med begreppen samling, tilltal och gensvar anges att gudstjänsten är dialog eller samspel mellan Gud och hans folk. Församlingen närmar sig den helige, vi överlåter oss själva och förenas i lovsång till den levande Guden. Därefter stannar vi upp och lyssnar för att sedan i ord, beslut och handling besvara det tilltal som vi kunnat uppfatta. Nattvarden är en del av gudstjänsten där vi möter Gud genom flera 18 gudstjänstboken

19 sinnen syn, lukt, smak, hörsel och känsel. Återigen är det Gud som bjuder oss att komma. (Se även kapitlet om nattvarden, s 23.) FÖRBÖN Även om förbönen här står som ett eget moment kan också den betraktas som ett gensvar på Guds tilltal. I förbönen ber församlingen för det som gudstjänsten handlat om, för det gemensamma missionsarbetet, för människor med särskilda behov, skapelsen, folk och länder, nödlidande, närsamhället, Kristi världsvida kyrka och den egna församlingen. Församlingens förbön sträcker sig ut till de olika sammanhang som hon överblickar och känner att det är angeläget att be för. Att i förbönen också nämna övriga församlingar på orten är ett sätt att gestalta kristen enhet. Vid varje gudstjänst behöver ett urval göras; det är inte möjligt att be för allt varje gång. Några områden kan konkretiseras utifrån söndagens texter eller tema, eller utifrån aktuella händelser. Förbönsmomentet är också ett tillfälle att personligt och individuellt svara på gudstjänstens tilltal. Människors villighet att ta emot evangeliets erbjudande och bejaka Guds vilja kan komma till uttryck. Möjligheten att tända ljus, ta emot personlig förbön, skriva böner att lägga i en korg som bärs fram är olika sätt att bereda utrymme för ett gensvar som också stärker upplevelsen av delaktighet. Gudstjänstfirarna kan också inbjudas att nämna egna förbönsämnen. Det finns även anledning att påminna om behovet av gemensam tystnad. Bland alla ord och sånger bör det finnas kortare eller längre stunder när inget sägs och inget sjungs, när var och en får vara ensam med sina tankar och böner. SÄNDNING Guds välsignelse tillsammans med ett sändningsord avslutar gudstjänsten, leder ut i vardagen, samhället och världen och uppmanar oss att fortsätta gudstjänsten i vardagslivet. Frimodigt går vi med Guds fred och välsignelse. gudstjänstens grundmönster 19

20 HUVUDGUDSTJÄNST samling Församlingssång* Ingångsord Bön tillbedjan, tacksägelse, bekännelse Förlåtelsens ord Lovsång* Hälsning Inslag för/med barn Sång/församlingssång tilltal Bibelläsning Församlingssång/annan sång Bibelläsning och bön Församlingssång Predikan gensvar Lovsång Trosbekännelsen* Församlingssång med kollekt/offer och bön över gåvorna Pålysningar 20 gudstjänstboken

21 måltiden Tillredelsesång Nattvardsbön och instiftelseord* Vår Fader* Brödsbrytelsen och fridshälsning* Utdelandet Tacksägelse sändning Förbön (Sång/musik) Inbjudan till överlåtelse Sändningsord Välsignelsen Församlingssång* huvudgudstjänst 21

22 GUDSTJÄNST I ENKLARE FORM samling Församlingssång* Ingångsord och bön Lovsång* Hälsning Inslag för/med barn tilltal Solosång/körsång Bibelläsning och bön Församlingssång Predikan gensvar Församlingssång och kollekt/offer bön för gåvorna Pålysningar (och inbjudan till bön/förbön) (Solosång/musik) Förbön Vår Fader sändning Sändningsord/överlåtelse Församlingssång Välsignelsen 22 gudstjänstboken

23 ii NATTVARDEN Vilket stort mysterium! Vilken salig källa! Livet kommer till oss, öppnar våra ögon. PoS 803:3 Den kristna församlingen har fått Herrens måltid som en gåva, en gåva med rik och mångfaldig innebörd (1 Kor 11:23 25). I brödet och vinet blir mötet med Jesus Kristus tydligt. Måltiden följer Jesu eget handlande enligt instiftelseberättelsen: han tog, han tackade, han bröt och han gav. I den tidiga kyrkan firades nattvard varje söndag, Kristi uppståndelses dag. Det är ovanligt i svensk frikyrklighet, men många församlingar har återupptäckt värdet av att oftare fira nattvard och göra det till en självklar del av gudstjänsten. EN MÅLTID MED MÅNGA MOTIV Nattvardens många beteckningar återspeglar de teologiska motiv som förbinds med denna måltid i Bibeln. Gemenskapens måltid (kommunion, brödsbrytelse). Församlingen har som uppgift att gestalta en gemenskap som går tvärs över alla gränser människor emellan. Försoningens måltid. Kristi död till försoning för varje människa och för hela skapelsen gestaltas. Vi får möjlighet att bekänna synd och skuld och ta emot förlåtelsen. Erinrandets måltid. Nattvarden firas till minne av Jesu död och uppståndelse. Ändå är den inte enbart tillbakablickande. Kristus finns närvarande här och nu när brödet bryts och vinet delas. nattvarden 23

24 Det nya förbundets måltid. I den judiska påskmåltiden var Lammets blod ett tecken på liv och frihet. Mot denna bakgrund framstår det nya förbundets centrum klart: Kristus, Guds lamm, har utgivit sig för hela världen och fullbordat Guds frälsning. Glädjens och tacksägelsens måltid (eukaristi). Brödet och vinet gestaltar den generositet och det överflöd som kännetecknar både skapelse och frälsning. Den heliga måltiden genomsyras därför av tacksägelse, lovprisning och ett levande hopp. Vägens och framtidens måltid. Församlingen är ett folk på väg pilgrimer som slår sig ner vid vägkanten och delar bröd och vin. Vid rastplatsen stärks vissheten om att Kristus vandrar vid deras sida och leder dem till Gudsrikets fullbordan och till den glädjefest som Gud förberett för alla människor. UTDELANDET KAN SKE PÅ OLIKA SÄTT Den mångfaldiga innebörden i denna måltid kan uttryckas på olika sätt genom valet av sånger, texter, symboler och handlingar. Till exempel kan utdelandet i duklag gestalta gemenskap, nattvardsgången kan lyfta fram nattvardens pilgrimsmotiv och utdelandet i bänkarna kan betona kallelsen till tjänst för varandra. Nattvardsgång. Församlingen kommer fram och tar emot gåvorna vid en eller flera platser. Med ett flertal platser för utdelning kan många människor betjänas utan att det tar alltför lång tid. De som har svårt att gå kan bli betjänade där de sitter. Duklag. Församlingen kommer fram i mindre grupper och ställer sig eller böjer knä vid nattvardsbordet för att ta emot gåvorna. Sändningsordet riktas till respektive duklag när gåvorna tagits emot (eventuellt också till alla gemensamt efteråt). Även så kallat obrutet duklag kan användas. Då tar man plats runt nattvardsbordet allteftersom platser blir lediga. Sittande. Församlingen sitter kvar i bänkarna och nattvardstjänarna går runt och betjänar. I sammanhang då det är en mindre grupp som samlas till nattvard, och människor står eller sitter runt ett bord eller i en öppen cirkel, är det möjligt att skicka bröd och vin till varandra. 24 gudstjänstboken

25 ANDRA PRAKTISKA FRÅGOR Nattvarden leds av kvinnor och män som har församlingens förtroende och uppdrag. Bordet kan gärna dukas som ett inledande moment, till exempel under nattvardspsalmen (tillredelsen). Inför nattvarden bör man komma överens om när och hur de som tjänstgör delar nattvarden. Att brödet doppas i bägaren (intinktion) har blivit allt vanligare men fordrar ett bröd som inte smular eller oblater. Detta sätt att dela ut nattvarden kan göra bruket av individuella bägare överflödigt. Det finns skäl att uppmärksamma behovet av glutenfritt bröd liksom druvjuice som alternativ till alkoholfritt vin. Vad gör man med bröd och vin som är kvar på nattvardsbordet efter utdelandet? Om de överblivna nattvardsgåvorna inte skall användas för enskild nattvard kan de tas ut i naturen. Nattvardsgåvorna kommer från Guds skapelse och tillhör den. Olika praxis förekommer kring barns delaktighet i nattvarden. Om barnen tar emot gåvorna tillsammans med sina föräldrar stärker det synen på familjen som en trosgemenskap. Som stöd för att låta barn vara med finns Jesu ord om barnen och Guds rike. Å andra sidan finns det familjer som anser att barnen skall vänta, bland annat med hänvisning till att de inte är döpta och att de kanske inte kan göra skillnad mellan denna heliga måltid och annan, vanlig mat. Vid utdelandet kan dessa barn uppmärksammas genom handpåläggning och välsignelseord, till exempel Gud välsignar/välsigne dig, NN. Det är viktigt att dessa frågor blir föremål för samtal i församlingen. ORDNINGAR FÖR NATTVARDEN I den första ordningen markeras i handboken de fyra grundläggande handlingarna som präglar Herrens måltid: tog, tackade, bröt och gav. Den andra ordningen är enklare och kortare men har kvar samma grundmönster. Dessutom finns en kort ordning att använda vid sjukbesök och i mindre grupper. nattvarden 25

26 Samtliga ordningar har moment som enligt bred kristen tradition tillhör firandet av nattvard. Första ordningen förutsätter att alla har tillgång till texterna, till exempel på ett utskrivet blad (agenda) eller projicerade på en vägg eller skärm så att alla kan se. Några texter i den andra ordningen kan läsas gemensamt genom att församlingen upprepar bit för bit vad textläsaren säger. SOM SPRIDDA SÄDESKORNEN Vi tackar dig, vår Fader, för livet och kunskapen, som du gjort kända för oss genom Jesus, din tjänare. Dig tillhör äran i evighet. Som detta brutna bröd var utspritt över bergen men samlades och blev ett, låt så också din kyrka församlas från jordens ändar till ditt rike. ur De tolv apostlarnas lära, omkring år gudstjänstboken

27 NATTVARDSGUDSTJÄNST I När nattvarden ingår i gudstjänsten behöver denna ordning anpassas till helheten. Till exempel kan inledningen förkortas till inbjudan och tillredelse. inbjudan Jesus Kristus är mitt ibland oss. Han bjuder oss på nytt till den heliga nattvarden. I denna måltid ger han sig själv till oss. Han leder oss in i en djupare gemenskap med varandra och utrustar oss för vittnesbörd och tjänst. eller Nattvardsbordet står dukat. Här får vi tillsammans fira befrielsens fest och förnya vår glädje över frälsningen. Här får vi del av Jesu kropp och blod. Den Helige rör vid vår mun och vårt inre. eller [Andra inledningsord som anknyter till predikan och/eller nattvardens olika motiv] syndabekännelse och förlåtelse Låt oss i stillhet pröva oss inför Gud. [Tyst bön/eftertanke] Vi ber och bekänner: a Barmhärtige Gud, du som i Kristus öppnar vägen till dig och utplånar världens alla synder, jag ber dig: nattvardsgudstjänst i 27