ur-sinnet Var en blåslampa på makthavarna Idéer för nästa sekel Den hemska slummen Debatt om samgåendet Sidan 4 Sidan 8 Sidan 10 Sidan 12

Transkript

1 ur-sinnet Var en blåslampa på makthavarna Sidan 4 Idéer för nästa sekel Sidan 8 Den hemska slummen Debatt om samgåendet Sidan 10 Sidan 12

2 2 ur-sinnet Styrelseförteckning Anne-Lie Granroth, ordförande Gränsvägen 12, Västerhaninge (b), (a) fax (a) Hans Haker, kassör Lycketorp Truve, Lidköping, (b), (a) Ulf Petersen, ledamot Götagatan 18, Varberg (b), (a) Lena Eldborn, ledamot Takdroppsgatan 20, Skellefteå (b), (a) Agneta Roos, ledamot Enebrovägen 15, Eskilstuna (b) Anna Boklund, ledamot Vitrosagatan 5, 3 tr, Bandhagen (b), (a) Lena Wahlgren, ledamot Sunnanväg 259, Limhamn (b), (a) Agneta Eriksson, suppleant Sveagatan 20, Malmö (b) Tobias Hedberg, suppleant Trönninge 657, Varberg (a), (b) Fax: (a) Övriga medarbetare i YFB: Ulla Jansson, kassörassistent Västra Torsgatan Götene (b), (a) Styrelseledamöter Ove Rådberg, ordförande Kosmosgränd Järfälla ove.radberg@aruf.stockholm.se Margot Olsson margot.olsson@malmo.se Inger Renström inger.renstrom@ac.lst.se Arvin Ansari arvin.ansari@sollentuna.se Larseric Bergqvist larseric.bergqvist@alleberg.falkoping.se Haidi Knorring haidi.knorring@malmo.se YFB:s kongresskommitté Hans Haker Lycketorp Truve, Lidköping (a), (b) Fax: (a), Margaretha Hård Box 4075, Falköping (a), (b) Fax: (a) Tobias Hedberg Trönninge 657, Varberg (a), (b) Fax: (a) Agneta Roos Enebrovägen 15, Eskilstuna (b) Margaretha Åsenlund asenlund@mail.op.se Peter Lamming peter.lamming@social.ministry.se Den nordiska kommitté Ulf Petersen Götagatan 18, Varberg (b), (a) Birger Hasvik Åsebråveien 1, N 1600 Fredrikstad (a) Heidi Indgul Rostad Ungdomsheim, N 7680 Utøy (a) Jörgen Winther Himmelbjerggården, DK 8680 Ry (a)

3 3 ur-sinnet Ledare: Nu föds en nygammal socialarbetarorganisation Sveriges Socionomförbund och YFB, Yrkesföreningen för psykosocialt behandlingsarbete, har under något år fört diskussioner om ett utökat samarbete. Diskussionerna har lett till en övertygelse hos de båda organisationernas ledningar om att ett samgående bör komma till stånd under detta år. Vid organisationernas årsmöten under våren antogs enhälligt förslag från respektive styrelser innebärande att extra årsmöten inkallas till den 22 oktober 1999 för att avsluta respektive organisation och bilda en ny socialarbetarorganisation. Den nya ännu namnlösa yrkesorganisationen kommer enligt vår övertygelse att göra socialarbetarna bättre rustade att både tackla dagens problem och att möta utmaningarna i framtiden. Samstämmiga vittnesmål från i stort sett hela det sociala arbetsfältet visar att socialt arbete befinner sig i kris. Solidariteten med de svaga sviktar alltmer, vilket bland annat visar sig i neddragna resurser och icke behovsrelaterade lösningar för de enskilda. Ekonomismen är överordnad solidariteten med de mest utsatta i vårt svenska samhälle. Debatten om att förbjuda tiggerier, som har blivit en yttersta utväg för många, förs starkare än att hitta lösningar inom socialpolitiken och det sociala arbetet. Klyftorna mellan de som står utanför och de som lyckas i systemet har ökat drastiskt under talet. Allt färre röster för de svagas talan. Under några årtionden från 1960-talets mitt, då debatten om ett uppbrott från de förlegade repressiva sociallagarna fördes som starkast och en ny socialtjänst byggd på demokratins och solidaritetens grundvärderingar skulle formas, var det självklart att klientperspektivet sattes i centrum av i stort sett alla organisationer som agerade inom området. Socialarbetarnas och klienternas organisationer befann sig täten och var starkt pådrivande inom hela den socialpolitiska utvecklingen. I dag har tyvärr våra organisationer försvagats och våra stämmor blivit till viskningar. Och detta i en tid när vi behövs bättre än någonsin. Det är viktigt att en ny socialarbetaror- ganisation tar sin inspiration från det sociala fältarbetet inom öppen vård och på institutionerna. Våra erfarenheter och våra verklighetsbeskrivningar bör alltid vara en av de viktigaste utgångspunkterna i debatten. Det sociala arbetets legitimitet ligger i att skapa utveckling för de utsatta. För detta behövs resurser och ständig metodutveckling. Men det krävs också att de politiska och administrativa beslutsfattarna har en vilja att lösa problemen därtill tvingade eller av egen vilja. Den viktigaste uppgiften för den nya organisationen blir att på såväl lokala arbetsplatser som i den övergripande socialpolitiska debatten driva socialarbetarnas krav på att i solidaritet med de mest utsatta utveckla det sociala arbetet. Vi är övertygade om att våra organisationer är en bra grundval för att skapa en stark socialarbetarorganisationen för att möta utmaningarna på 2000-talet. Anne-Lie Granroth Ove Rådberg ur-sinnet är medlemstidning för Ansvarig utgivare: Anne-Lie Granroth YFB:s hemsida: http// Redaktör: Bernt Andersson, Kapitel 2, tel , bernt@kapitel2.se Layout: Diana Reybekiel, Kapitel 2 Tryck: Federativ, Stockholm Annonspriser: 1/4-sida 300:-, 1/2-sida 600:-, 1/1-sida 1.200:- Omslagsbild: Stellan Reybekiel/P&DeSIGN

4 4 ur-sinnet Var en blåslampa på makthavarna! Agneta Eriksson Temat för Socionomförbundets seminarium 25 mars i Malmö var Socialtjänst i utveckling är perspektivet ökad utslagning eller solidaritet och jämlikhet? Dagen öppnades av Malmös nya kommunalråd för barn-, ungdoms- och kulturfrågor, Agneta Eriksson. Agneta Eriksson talade om vikten av kommunikation mellan politiker och olika intresseorganisationer. För att kunna föra en politik som är väl förankrad bland folk behövs detta och där finns mycket kvar att göra. Agneta vill nu genom sin nya roll bidra till att stärka detta samarbete. Som politiker är det viktigt att ta tillvara det engagemang som finns bland människor och se det som en plattform ifrån vilken man sedan arbetar, menade hon. Eftersom det idag inte finns något större intresse bland ungdomar eller andra att engagera sig politiskt, är samarbetet med andra intresseorganisationer och övriga engagerade desto viktigare. Agneta talade till YFB och Socionomförbundet som några av de organisationer som kan hjälpa till att föra fram röster från de människor som själv inte orkar eller kan. Agneta sade att det är lika viktigt att man från politiskt håll ser tillgången i engagerade människor och tar tillvara det som det är att motverka den trend som uppmanar till att betrakta politiker som en annan slags varelser som är fråntagna sin mänsklighet och historia. Det är ju ens tidigare engagemang som faktiskt lett fram till att man blivit framröstad till den politiska arenan. Agneta har med förvåning fått erfara detta och pratar om vikten av att man som politiker fortfarande betraktas som människa och inte alieneras från resten av samhället. Seminariet visade på den kraft och det engagemang som finns ute på fältet och Agneta bjuder in till vidare samarbete. Hon uppmanade deltagarna: Var en blåslampa på makthavarna, tappa inte engagemanget! Lena Wahlgren

5 5 ur-sinnet Vad har en fattig människa rätt att äga? Sune Sunesson, professor i socialt arbete och expert i den så kallade Alternativutredningen, talade på temat Finns risker för urholkning av välfärdssystemet? Han började med att säga att det inte bara finns risker för urholkning utan att den pågår för fullt. Sune Sunesson fortsatte med att berätta om tendenser idag: Selektivisering: välfärdssystemet blir mer och mer selektivt. Man har alltmer behovsprövningar. Internationellt sett har Sverige idag mer selektiva behovsprövningar än andra länder. Ett exempel är: Vad har en fattig människa rätt att äga och samtidigt ha rätt att uppbära socialbidrag. Tonvikten läggs alltmer på den egna betalningsförmågan. Residualisering: Tjänster, förmånssystem och sociala program kommer att se olika ut för olika grupper av människor. Dåliga tjänstesystem för de fattiga och bra för dem som har pengar. Tendenserna som visar på selektivisering är starkare än de som visar på residualisering, men allt pekar på att båda tendenserna framträder allt tydligare. Sune säger att inför välfärdssystemet har den fattige svårt att göra sin röst hörd. Man talar om rättighetssystem och medborgarrätt, men frågan är i vilken utsträckning detta existerar i verkligheten. Man talar om och skapar förväntningar på ett system, men i verkligheten ser det annorlunda ut, det är mer selektivt och residualt. Rätter balanseras av plikter. Samhällsgivna rätter är lagreglerade i demokratin. Sen finns det högre moraliska auktoriteter, till exempel Urholkningen av välfärdssystemet pågår för fullt, sade Sune Sunesson. marknaden, nyttan och Gud, som ofta ställer sig över de samhällsgivna rätterna. Rätter är ideologiska begrepp i olika politiska system. Det gör att man kan förstå svårigheterna att karaktärisera socialtjänsträttigheter. Man föreställer sig olika rättigheter som sedan förväntas. När välfärdsstaten drar sig tillbaka förändras så småningom förväntningarna. Om rätten till sociala rättigheter behövs för den enskildes autonomi kan den inte stå i strid med ett system som är demokratiskt. Sune har varit med i Alternativutredningen som har arbetat på uppdrag från bland andra fackliga organisationer och handikapp- och pensionärsförbund. Sune pratade här om 14 socialpoli- tiska punkter. Här följer valda delar av dessa: Det måste nu anses klarlagt att socialbidragsbehov beror på arbetslöshet. Under lång tid har den officiella och politiskt vanliga synen på arbetslöshet varit sådan att arbetslösheten inte har belagts med skam och förknippats med primärt individuella eller personliga brister, utan med marknadslogik, omställningar, strukturrationaliseringar, lågkonjunktur, utbildningsproblem etc. Denna hållning har dominerat utvecklingen av arbetslinjen i svensk trettiotals- och efterkrigsdebatt. Arbetslinjen har förutsatt att arbetslöshet avhjälps med lokaliseringspolitik, omflyttningspolitik, utbildningspolitik, offensiv och effektiv arbetsförmedling och i någon mån beredskapsarbeten. Den svenska arbetslinjen jämfördes med andra länder, som framförallt litade till individuell hjälp (a-kassesystem) eller sortistrategier, vilka sänkt den totala sysselsättningen. Det är mot den bakgrunden ganska självklart att a-kassesystemet inte varit eller kunnat bli ett system som motverkar själva arbetslösheten. Socialbidraget eller fattigvården hade, och antogs skola ha, en residual roll (residual det som blir över) i socialpolitiken. Arbetslinjen i den svenska modellen passar ihop med själva arbetsmarknadspolitiken, inte med den residuala socialbidragspolitiken. Arbetslinjen i den meningen förutsätter arbete som möjlighet och som verksamhetsmål i systemet. Idag ser vi en arbetslöshetspolitik i kommunernas regi som är direkt kopplad till och motiverad av belastningen i fattigpolitiken. Vi ser en arbetslöshetspolitik med mer utpräglat

6 6 ur-sinnet residuala drag, som leder till ökad selektivisering. Arbetslöshetspolitiken lämnar i ökande utsträckning arbetslinjen i den svenska modellens mening. I stället blir det som kallas arbetslinje en doktrin om mer eller mindre påtvingad aktivering. Denna linje är politiskt och ideologiskt underbyggd och främst motiverad som legitimering av och försvar för fattigpolitikens ökande betydelse. Detta ställer oss emellertid inför helt nya politiska problem. Ett allvarligt problem är att styrd eller statlig expansion av sysselsättning tycks politiskt svårrealiserad och är dessutom inget vi kan föreslå en lagstiftning om. En rättighetspolitik, som syftar till avskaffande av fattiglagen och en socialpolitisk försäkringsutformning av bestämmelserna om försörjningsstöd, kommer därför alltid i en mening att vara defensiv och residual som arbetslöshetspolitik. Sammanblandningen är total Idag är sammanblandningen mellan arbetsmarknadspolitikens organ och fattigpolitikens nästan total. Socialbyrån har blivit arbetsförmedling, arbetsförmedlingen sätter stämplar så att den fattige får ut sitt socialbidrag. En rättighetslagstiftning med statligt försäkringstillägg kan tydligt innefatta rätt till flytthjälp, arbetsförmedling och utbildningsplatser. En fortsatt kommunal hantering av försörjningsbidragen och aktiveringspolitiken äventyrar emellertid detta. Risken är nämligen inte bara att socialbyrån blir en andra klassens arbetsförmedling, utan också att arbetsförmedlingen, i den ödelagda arbetsmarknadspolitikens spår, också blir en aktiveringsförmedling. Sune säger som avslutning angående frågan om socialbidragsberoende att vi idag och sedan fattigdagar har en syn på den bidragsberoende som moraliskt mindervärdig. Vi har en slags organiserad misstänksamhet i vårt bidragssystem. Det finns inget stöd för resonemanget att den som en gång fått socialbidrag blir beroende av detta, att det händer något med den enskilde eller att socialbidraget gör något med den enskilde. Lena Wahlgren Under rubriken Rättigheter och skyldigheter i välfärdspolitiken diskuterade Karsten Åström, rättssociolog vid sociologiska institutionen i Lund, en aktuell men inte ny fråga. Sociallagstiftningens historiska framväxt i Europa, med lite mer än 200 år på nacken, har ständigt präglats av konflikten mellan två synsätt, frågan om rättigheter kontra skyldigheter. År 1795 tillkom i England en lag; The Steamhamland act, en social lagstiftning som lyckades formulera en rättighetslag som var indexreglerad. Lagen tillförsäkrade medborgaren stöd om han inte klarade sig själv och rätten var relaterad till dagspriset (index) på bröd. Tidigare lagstiftningar som kunde relateras till det sociala fältet var olika skyldighetslagar av varierande slag, men nu följde på flera håll i Europa olika typer av rättighetslagar, en radikalisering i samklang med framväxten av nationalstater. Viktigt att göra rätt för sig Kyrkan och de bättre bemedlade samhällsklasserna lät inte vänta med sin kritik och pekade främst på det demoraliserande i att utan egen ansträngning erhålla stöd från det allmänna. Det var viktigt, sade man, att var man skulle göra rätt för sig och att ingen skulle tillåtas leva på andras bekostnad. Samtidigt kritiserades arbetsgivare för att ofta lägga lönenivåer som man inte kunde existera på och för att, när rättighetslagarna kom, låta staten/ samhället betala mellanskillnaden. År 1807 kom fattigvårdslagen i Sverige. Den enes rättighet är någon annans skyldighet och vice versa, kan man tycka. En som har en skyldighet avkrävs Välfärden har vanligtvis ansvar utifrån ett moraliskt/etiskt perspektiv. Den skyldighetsbärande i den lutherskt kristna, industrikapitalistiska världen är den som kräver stöd för sin överlevnad. Detta stöd ska inte kunna fås hur lätt som helst. Dagsverken, som tidigare var ett bidrag till den gemensamma kyrkan från den enskilde, övergick till att betraktas som tvång och en skatt till makthavarna och ledde till att i lagstiftning utgöra ett krav på den som behövde stöd. När lag kom att formuleras som rättighet kom dock ansvar att utkrävas av den som gav rätten, det vill säga staten, kommunen eller socknen. Det moderna välfärdssamhället har byggts kring generella rättigheter. Ändå var det först 1966 som Omsorgslagen kom med sina definierade rättigheter. Det tog ytterligare 15 år innan 1980 års Socialtjänstlag gav sitt bidrag till rättighetslagstiftningens utveckling. Den innebar en innovation där den enskildes integritet blev tydlig men samtidigt mer juridiskt komplex. Den var mer juridisk i den meningen att den preciserade vilka rättigheter den enskilde kunde utkräva av det allmänna. Å andra sidan öppnade lagen för tolkningar (eller en flexibilitet) när det gäller det materiella. Behoven skulle styra, men vem bestämmer vad som är behov? Utvecklandet av praxis skulle ge svaren. Juridiskt skulle fastställas omfattning och vad som var rätt och fel. Var det socialnämnden, domstolarna, socialarbetarna eller klienterna som skulle bestämma vad som var behov? Blev det alla de tillsammans som formade praxis? Socialtjänstlagen gav en tydlig besluts- och handläggningsordning på hur rättigheterna skulle hanteras och Förvaltningslagen gav riktningen så konflikten mellan de juridiska instanserna och de politiska blev allt större.

7 7 ur-sinnet fått stryka på foten Kritiken mot socialtjänstlagens praktik blev massiv och polariserad. Kritikerna radade upp sig på den politiskt ideologiska skalan på samma sätt som på 1800-talet, men det underliggande kriteriet har hela tiden varit: Vi har inte råd!! Det rättssociologerna har frågat sig är om det har funnits en kritik ur juridiskt avseende. Är välfärdskrisen också en välfärdsrättslig kris? Sedan Socialtjänstlagens tillkomst, men också tidigare, har olikheter i rättstillämpning, brist på dokumentation, ändrade beslut i domstol och till och med domstolstrots varit inslag i denna debatt. Överklagningar av beslut, såväl från klienter som från biståndsgivande kommuner, har ökat. Här har hopblandningar av begrepp som likhet inför lagen och lika rätt och förutsättningar i förhållande till behoven flitigt förekommit i diskussionen. Behovet av en ny socialtjänstlag finns men det är viktigt att analysera bakomliggande förväntningar och krav. LSS har stärkt rättigheter Genom LSS, lagen om särskilt stöd till vissa funktionshindrade, har rättighetsperspektivet stärkts i svensk sociallagstiftning. Här har man identifierat tio situationer/insatser som den enskilde har rätt till. Socialtjänstlagen å andra sidan är inriktad på de sociala resurser som behövs, det vill säga det är behovet som styr. Tendensen är att LSS säkras centralt i kommunerna och att SoL decentraliseras allt mer. En annan tendens är att LSS uppmuntrar till byråkratisering och juridificering så när LSS inte räcker till tar man SoL till hjälp. Tendensen i SoL är att tidigare rättigheter omvandlats till saker som kommunen får göra vilket kan tolkas som att rättigheterna minskats. Samtidigt har rätten till ekonomiskt bistånd stärkts genom Riksnormen. Att till exempel missbrukare och psykiskt sjuka fått en allt sämre ställning har inget stöd i lagen vare sig i SoL eller i lagens förarbeten. Den sociala välfärdsrätten, som den var utformad i förra SoL 1980, har fått stryka på foten. Rättighetstankarna har urvattnats och skyldighetsskrivningarna har blivit allt fler. Detta är en utveckling som går tvärt emot vad som exempelvis sker i våra nordiska grannländer. I Danmark, liksom i Finland sedan 1995 är dessa rättigheter inskrivna i grundlag. Norden börjar dela upp sig i denna fråga! Varför fick SoL så kort liv ( )? Varför övergavs den lagteknik som då infördes? Varför är det ingen som försvarar den? Karsten Åström menar att det låg en enorm utmaning i SoL (1980). Sociallagstiftningens historiska framväxt i Europa, med lite mer än 200 år på nacken, har ständigt präglats av konflikten mellan två synsätt, frågan om rättigheter kontra skyldigheter, konstaterade Karsten Åström, rättssociolog vid sociologiska institutionen i Lund. Kan det vara så att lagar/regler måste vara tydliga från början för att de ska efterlevas? Kan det vara så att ramlagar ger för stor frihet? Domstolar har hanterat juridiskt oklanderliga kriterier, samtidigt som socialarbetare och nämnder har utgått från lokala förhållanden och individuella behov. Den efterföljande diskussionen visade en tydlig rädsla för vad den nya socialtjänstlagen för med sig. Rättssäkerheten och avsaknaden av tvingande regler för stat och kommun blir eller riskerar bli skadade i grunden. Kan man göra skyldighetslagar tydliga är det bra, men de måste kopplas med sanktionsmöjligheter och ökad tillsyn. Annars blir de menlösa. Per-Erik Andersson

8 8 ur-sinnet Idéer för nästa sekel I ett ännu ej vårvarmt Tylösand genomfördes detta sekels sista ordinarie nordiska konferens för institutionspersonal med cirka 230 deltagare. Arbetsgruppen, vår egen Nordiska kommitté, ville bjuda på något extra inför decennieskiftet, så vi försökte få med psykolog Erik Larsen, som väl får räknas som miljöterapins främste förkunnare här i Norden. Erik var naturligtvis uppbokad två år framåt, men med gemensamma ansträngningar lyckades vi hitta en lucka som gjorde det möjligt för honom att deltaga med en plenumföreläsning. Temat var: Den miljöterapeutiska behandlingsorganisationen Hvilka tanker og ideer skal vi ta med oss inn i ett nytt århundrade, og hvilke skal vi la bli igjen i det gamle? Erik menade att en teoriförståelse om motstånd mot utveckling och motstånd som förändringsagent, är vad vi ska ta med oss in i nästa århundrade. Erik talade om politiska begrepp. Konferensen bjöd även på många andra aktiviteter Han menade att både behandlingsbegreppet och omsorgsbegreppet är politiska begrepp numera. Behandlingsbegreppet är ett politiskt begrepp därför att det antyder att vi behandlare ska ta bort det onda, dessutom förödande om det får oss att tro att vi kan ta bort det onda. Omsorgsbegreppet är dessutom ett övergreppsbegrepp. Det handlar om hus, mat och kläder, vilket mer handlar om överlevnad än utveckling. Förvaring är inte behandling. Institutionens uppgift får inte bygga på en tro att någon löser någon annans problem. Många akutinstitutioner arbetar med ungdomar som en politisk uppgift: Ungdomarna placeras på institution. Är bara pengarna beviljade är problemet löst. Ibland föreslås en behandling som inte finns. Vi behöver se upp med servicetänkandet och sluta projicera på politiker. Institutioner speglar alltid samhället och vi kan skaffa oss den politiska förståelsen för att stå friare i den professionella förståelsen. Fokus på den yrkesmässiga uppgiften istället för att ta den politiska. Använd den empiriska forskningen. Dokumentera! Institutioner har som primär arbetsuppgift att lägga tillrätta för utveckling av den enskilde klienten. För det behöver vi satsa på teoriutveckling, kunskap och forskning. Detta är bara några utklipp ur Eriks anförande, men jag har inte mer i mina anteckningar vid handen. Kanske vi kan ha med mer i nästa nummer. Förhoppningsvis kan jag då

9 9 ur-sinnet Diskussionen går vidare Konst (tv) och konferensens värd (th). få in artiklar eller föredrag av Per Nerdrum, psykolog från Norge, som höll ett mycket uppskattat föredrag Mot dyperegående miljöterapi om bruk av empati i arbeid med klienter i institution. Vi hade enligt många en bra konferens, trots flera återbud på talarlistan. Panelpresentationen av de nationella representanterna, som skulle tala om respektive lands visioner och planer för institutionsarbete in i 2000-talet, lyckades endast samla två av fem talare. Sic! Representanter för Institutionen för socialt arbete i Stockholm hoppade in med kort för att inte säga obefintligt varsel och berättade om samgåendet på högskolan visavi socionomutbildningen och socialpedagogutbildningen. Mer om detta i kommande nummer. Ulf Petersen Vuxen på 2000-talet Mannen som under 30 år förknippats med miljöterapi, Erik Larsen från Norge.

10 10 ur-sinnet Den hemska slummen Den som intresserar sig för europeiska städers sociala och ekonomiska nöd möter ofta begrepp som slum och förslumning. Vi stöter också ibland på det i vår egen tid och dess politiska debatt begreppet slum blir till en bannbulla som kan utslungas såväl från vänster som från höger. Slum är något oacceptabelt, ett absolut socialt misslyckande, något fruktansvärt. Slum får helt enkelt inte förekomma. Karl-Olov Arnstberg Man kan undra varifrån ordet kommer. Ett svar hittar jag hos den engelske historikern Alan Mayne, som påvisar att ordet tas i bruk tidigt under 1800-talet och är en slangbeteckning hämtad från slumber. I 1800-talets London syftade det på ett otrivsamt rum att dra sig tillbaka till för att sova i. Efter hand vidgas begreppet och i sammansättningen back slum kommer det att beteckna hela bostadsdistrikt i London. Vid mitten av talet hade ordet spritt sig från London till andra engelska städer, till Nordamerika och till Australien kallades delar av Melbourne som var mindre än tjugo år gamla för slum och jämfördes med Londons ökända St Giles. Folk som lever i slum är förslummade, vilket betyder att om de är unga är kvinnorna alltid förfallna och försörjer sig på prostitution. Om de lyckas överleva ett tag till och få barn, så lever de i trasor, lump och skriande nöd. Männen är kriminella, våldsverkare och riktiga grisar, som för evigt drar runt på bakgator och i gränder. Barnen är givetvis smutsiga och vanvårdade. Dessutom får de redan i tidig ålder insyn i livets alla synder. Slum kommer att beteckna inte enbart näst intill outhärdliga bostadsförhållanden utan också något främmande. Runt om i världens stora städer växer det under 1800-talet fram en urbanitet med annorlunda och därmed provocerande livsstilar. Det finns ett antal historiker som diskuterat slumbegreppet just från detta perspektiv. Den ovan nämnde Mayne är en av dem. Han pekar ut att begreppet slum flyttar över intresset från det betecknade till det som betecknar, det vill säga till själva begreppet, och att begreppet på så sätt kodifierar en rad värderingar som bärs upp av den dominerande borgerliga kulturen. De viktigaste är en familjeorienterad moral och uppfattningen att det goda hemmet är en nödvändig förutsättning för ett acceptabelt liv. Lyckliga familjer i goda hem bygger det goda samhället. Som ett hindrande stenblock Begreppet slum snarare sammanfattar och dömer ut än synliggör de livsformer som det refererar till. En annan historiker som är inne på samma tankegång, G Davidson, skriver: Slumstereotypen är som ett stort hindrande stenblock för de historiker som försöker förstå hur 1800-talets underklass levde. Det genomsyrar den samtida debatten, styr urvalet av fakta och statistisk information, med dess hjälp konstrueras förklaringar. Det porträtterar de lägre klassernas liv i väsentligen negativa termer: Sjukdom, stress, oordning, känslokyla alltid från en medelklassposition. Om vi förflyttar oss till svenska förhållanden och närmare vår egen tid, kom kampen mot slummen för modernism och för goda vanor att med regeringsstöd drivas av trettiotalets socialingenjörer. Till exempel skriver Gunnar Myrdal redan 1932 om vikten av att lära människor att bo praktiskt och sköta sig. Han drar sig inte för att hävda att människor måste vänjas vid att borsta tänderna och äta tomater, innan de komma att uppskatta det slagets konsumtion och likadant är det med förnuftigt anordnade bostäder. Effektiv bostadsinspektion I denna folkfostran och bristande respekt för traditioner och privatliv växeldrar Gunnar och Alva Myrdal. I Folk och familj från 1944 för Alva Myrdal fram idén om en effektiv offentlig bostadsinspektion för att komma åt de mest förhärdade bostadssyndarna. Om det är nödvändigt får staten ta till lagstiftning och polismakt, men i första hand ska rådgivning och personlig påverkan prövas. Liksom en kontroll utövas hur det får byggas, bör en bostadsinspektion fortlöpande hålla uppsikt inte bara över att lägenheten ej förfaller utan dessutom ge den enskilde familjen råd om bostadens bästa utnyttjande. Den springande punkten i modern bostadslagstiftning är huruvida man skall nöja sig med en bostadsinspektion som förbjuder att en viss undermålig bostad bebos, eller om man skall ha en som ingriper mot att en familj genom eget förvållande låter sina barn leva under de godkända, bostadshygieniska normerna. Staten ville riva undermåliga bostäder och den bostadssociala utredning

11 11 ur-sinnet som startades 1933 räknade med ett saneringsbehov av lägenheter per år under perioden En så omfattande och snabb rivning var emellertid inte möjlig att genomföra, främst på grund av bostadsbristen. Den överhetliga tveklösheten levde länge kvar. Så sent som 1986 konstaterade Carin Boalt och Sten Lindegren att landsbygdens bostäder var undermåliga och hälsovådliga. De skriver visserligen inte slum rätt ut, men det är tydligt hur de tänker. Karl-Olov Arnstberg Litteratur för den som vill veta mer om slumbegreppet: Carin Boalt och Sten Lindegren: Bostad och bostadsforskning. En återblick på och 50-talen. I Christina Engfors red.; Folkhemmets bostäder Arkitekturmuseet 1987 Graeme Davidson: Introduction s. 3, i Davidson, G, Dunstan, D., McConville, C. (eds): The Outcasts of Melbourne: essays in social history. Allen and Unwin, Sydney 1985 Alan Mayne: The imagined slum. Newspaper representation in three cities Leicester University Press. Leicester, London and New York Alva Myrdal: Folk och Familj 1944 Individer, familjer och kontext 1-årig utbildning Utbildningen utgår från ett systemiskt förhållningssätt med betoning på språkets betydelse för problemupplösning och visar hur ett berättelseinriktat (narrativt) arbetssätt kan tillämpas i arbetet med och mellan familjer, enskilda och professionella. Utbildningen vänder sig till personer som arbetar inom psykosocialt arbete. I deltagarsammansättningen eftersträvas olikhet när det gäller professionell inriktning för att ge plats för olika perspektiv och möjligheter till konstruktivt samarbete. Kursledare: Elisabet Wollsén Kvarnlöf, leg. psykolog och familjeterapeut. Kursupplägg: 9 x 2 dagar fördelade över ett år. Övernattningsmöjlighet finns. Kursstart: September 1999 på Högklint i Flen. Alternativt även i Stockholm. Kursavgift: kronor + moms kronor. Anmälan: Senast 18 juni 1999 på telefon eller via fax ELISABET WOLLSÉN PSYKOLOGKONSULT AB Vill du veta mer? Besök vår hemsida A N N O N S YFB:s hemsida YBFs hemsida, med adress: http// Här hittar du information om YFB: Historik, verksamhet och styrelse. Du kan ansöka om medlemskap och läsa valda delar av tidningen Ursinnet. Du kan skicka e-post till styrelseledamöter som har tillgång till Internet. På Anslagstavlan sätter vi upp information om möten, kurser, nyheter etc och där kan även medlemmar sätta upp anslag. På Debattsidan finns artiklar som rör de olika yrkesområdena. Länkar som kan vara intressanta för dig i behandlingsvärlden finns också. Kallelse till extra årsmöte YFB och Socionomförbundet kallar sina medlemmar till extra årsmöte fredagen den 22 oktober 1999 med anledning av frågan om samgående mellan de bägge organisationerna. Tid och plats meddelas senare.

12 12 ur-sinnet Debatt Engagemang hur fungerar det? I mitt gamla lexikon står det att engagemang betyder anställning, förbindelse, åtagande, inblandning. Ordet har också fått en annan betydelse: En person med engagemang är ofta känslomässigt absorberad eller upptagen av något, till exempel politiska eller sociala frågor. Idag talas det ofta om att vi har så lite engagemang bland annat i det politiska och fackliga arbetet. Jag vet inte vad det kan bero på, men kanske kan en av anledningarna vara att unga människor idag inte engagerar sig efter färdigpaketerade synsätt. Man vill inte köpa ett helt koncept av svar och förhållningssätt för att få vara med. Sen har vi andra slags engagemang, som det i olika intresseorganisationer. YFB och Socionomförbundet är exempel på sådana. Där är tillgången på engagerade människor inte heller i överflöd. Man kan ju fundera över om det är en av anledningarna till att man nu talar om sammanslagning av de två föreningarna? Eller är det de hårdare tiderna med kärvt klimat som gör att Ett svar till två insändare 1/99 Både YFB-medlem och orolig YFB-medlem framhåller fördelar med att YFB och SSF går samman, men undrar om vissa saker, som jag vill ge mina synpunkter på. Blir det inte akademikerstämning istället för idéer från golvet? En Klintbergare i vården går så här: Klienten hatar behandlingsassistenten, som hatar socionomen, som hatar psykologen, som hatar läkaren, som hatar klienten och bara väntar på att Gud ska dö så att han slipper vikariera längre. Själv är jag ateist och tror istället på samarbetet. Det är som åtminstone alla föräldrar vet grunden för livet. SSF är en riksorganisation för social- Debatt man söker sig tillsammans för att kunna stå starkare? Kanske är det två sidor av samma sak. Engagemang som jag ser det, måste med nödvändighet alltid leda vidare, betyda utveckling och förändring. Att vara engagerad i sina och andras livsbetingelser är att ha lusten och viljan att reflektera över sin samtid, försöka förstå varför saker och ting ser ut som de gör och arbeta för förändring av det man anser behöver förbättras. Att vara engagerad i samhällsfrågor som socialarbetare verkar för mig vara en självklarhet. Det hör liksom ihop. Man är anställd i sitt engagemang och försöker på olika sätt arbeta för förändringar och bättre livsvillkor tillsammans med människor. Det är en del av engagemanget. Den andra delen handlar mer om socialarbetarens egna arbets- och lönevillkor. Idag är arbetsbelastningen för de flesta socialarbetare mycket hög, tror jag. Man sliter och drar i olika saker på individplan och försöker samtidig utveckla och förändra. Hitta nya sätt att hantera det sociala arbetet. Vinden har ju vänt och det är åter inne med förebyggande arbete. Man är ibland frestad att till ledning och Vi behöver stimulansen från varandra arbetare och vi arbetar på golvet, i behandlingsarbete och ute i förorterna och verkligheten. Jag tycker att klientarbetet och ett solidariskt samhälle ska stå i fokus. Det är det som förenar oss. Hur blir det med de ekonomiska åtagandena? Vi får ha en större medlemsavgift än 120 respektive 180 kronor per år. YFB och SSF har var sitt nordiskt samarbete i Sverige och det kostar pengar. Men i Norge och Danmark arbetar man tillsammans och det pågår diskussioner hur man ska ordna en gemensam nordisk organisation. SSF är medlem i IFSW som är det internationella förbundet för socialarbetare i 70 länder med medlemmar. Det är självklart att YFB:s medlemmar är välkomna att delta på lika villkor som politiker säga vad var det jag sa. Men visst gläder det mig att det åter finns utrymme att agera innan saker och ting gått rent åt pipan. Det vet väl alla vid det här laget att det man sparar på att inte arbeta med de små sakerna får man mångdubbelt sedan betala igen. Hur ska man efter sin tunga arbetsdag sedan orka med att engagera sig ytterligare? Det hela blir ju inte bättre av den trenden att alla fixar för sig, bygger in sig i sitt och hoppas att det ska bli någorlunda bra. Ovanpå det ligger de individuella lönerna. Bara jag får så Är vi nöjda med sakernas tillstånd? Har vi det för bra? Är vi feta, mätta och nöjda? Jag för min egen del tycker det finns många saker att arbeta både för och emot. Ett sätt är att göra det i en yrkesförening för socialarbetare. Men hur skall det gå till, hur ska man träffas, vad tycker andra? Hur jag än vrider och vänder på det så kommer jag inte fram till annat än att om flera arbetar tillsammans för samma saker är chansen att det lyckas större än om var och en bara sitter för sig själv. Vad tror Du? Jag uppmanar till debatt och diskussion. En YFB-medlem andra medlemmar. Nästa kongress blir i Helsingfors och St Petersburg juni och har temat Socialt yrkesarbete för ett mänskligare samhälle för alla. Vad säger SKTF om YFB och SSF går ihop till ett förbund? Det får SKTF svara på. YFB och SSF är yrkesföreningar och faktiskt självständiga organisationer gentemot fackförbunden. SSF bildades 1924 långt innan SKTF och SSR fanns. Det är SSF som inbjudit bägge fackförbunden att delta i det nordiska och internationella samarbetet och i IFSW har vi ett gemensamt svensk medlemskap. SSF har ett samarbetsavtal med SKTF kring vissa frågor. Soldater från Sverige kan ju samarbeta i andra länder utan att bli en del av till exempel den tyska krigsmakten.

13 13 ur-sinnet Extra årsmöte i oktober Ove Rådberg ny ordförande i Socionomförbundet Ove Rådberg är socionom och har arbetat som socialarbetare i olika funktioner, allt från uppsökande fältarbete till höga chefstjänster. Under 70-talet var han förbundsordförande i RFHL (Riksförbundet för läkemedelsmissbrukare) i tre år. Han efterträdde Anita Gradin som ordförande i Sveriges Socionomförbund 1979 och sex år framåt och har varit fortsatt aktiv i Socionomförbundet, främst med nordiskt och internationellt samarbete. För närvarande är han ordförande i Nordiska Socionomförbundens Samarbetskommitté. Han valdes på årsmötet i april återigen till ordförande i Socionomförbundet med uppgift att genomföra samgåendet med YFB och bilda den nya yrkesföreningen för socialarbetare. Socionomförbundets årsmöte hölls i Malmö i slutet av mars, strax efter det stora seminariet om den nya socialtjänstutredningen. Det som skilde detta årsmöte från så många andra i föreningens över 70- åriga historia var att mötet antog två motioner om att verka för ett samgående med YFB och att kalla till ett extra årsmöte den 22 oktober i höst om saken. Alla deltagarna var mycket entusiastiska över förslaget. I både Finland och Norge har de bägge organisationerna gått samman till en stark förening för socialarbetarna. Dessutom håller man på att göra utbildningarna i Umeå, Örebro och Lund gemensamma för socialpedagoger och socialarbetare och alla med högskoleutbildningen kallas socionomer. Naturligtvis diskuterade vi namnfrågan och ett av många förslag är YSS Yrkesföreningen för Sveriges Socialarbetare. Vi valde en ny styrelse och Ove Rådberg blev ordförande. Han jobbar med flyktingfrågor åt Stockholms kommun och är ordförande i den nordiska samarbetskommittén mellan socionomförbunden. Inger Renström är vice ordförande och arbetar vid Länsstyrelsen i Umeå, men är tjänstledig just nu för att undervisa på högskolan. Peter Lamming utsågs till sekreterare och han är projektledare för OAS kampanj mot illegal alkohol och tidigare aktiv med de årliga socialarbetarstämmorna. Margot Olsson är anställd av Malmö kommun och ansvarar för myndighetssamverkan vid våld mot kvinnor. Övriga ledamöter är Larseric Bergqvist från Skara, Haidi Knorring från Malmö, Margaretha Åsenlund från Järpen och Arvin Ansari från Västerås. Per-Erik Andersson blev avtackad som ordförande och lovade att kämpa vidare för SSF och YFB i det lokala arbetet i Örebro. Peter Lamming Blir det en annan målgrupp på Svenska kongressen? YFB anordnar kongresser i institutionsbehandling, som har varit succéer på alla plan, inte minst som utbildning och mötesforum. Jag vet för jag har själv varit med i alla fem, plus skrivit artiklar i Ursinnet ända från första årgången. Det finns väl ingen anledning att byta skor på en vinnarhäst? Men vad vill du uppnå få en påse lördagsgodis även efter barndomen eller... Jag menar att yrket förändras och vad en behandlingsassistent tycker eller vill ha är inte detsamma som för en annan. Varför, tror du, att inte alla föreläsare är behandlare själva? Vi är ingen homogen grupp, även om du kallar oss målgrupp lika lite som klienterna är en grupp. Vi är alla individer i ett socialt yrke och behöver stöd för att kunna ändra det som är snett och vi behöver stimulansen från varandra och andra. Peter Lamming Nu bygger vi broarna till framtiden I Malmö där broar byggs, oanade möjligheter öppnas, siktet på framtid och utveckling är inställt togs i mars ett historiskt beslut. YFB:s medlemmar beslöt vid sitt årsmöte att gå samman med socionomförbundet. Som alla noggranna läsare av Ursinnet vet har denna diskussion om huruvida det samarbete vi inlett skulle kunna leda till att våra båda förbund gör gemensam sak pågått intensivt det senaste året. Vi har funnit att vi förtroendevalda och våra medlemmar samt tiden är rätt för detta ställningstagande. Vårt beslut utgår från ett moget övervägande som bottnar i en djup och allvarlig insikt om behovet av en stark socialarbetarorganisation, en organisation som kan samla alla yrkesarbetande inom det psykosociala arbetsfältet. Nu börjar arbetet med att skapa den nya organisationen. Våra respektive styrelser har utsett representanter i gemensamma arbetsgrupper som nu förbereder det formella samgåendet. Den 22 oktober i år planerar både YFB och Socionomförbundet att hålla extra årsmöte för att besluta om framtiden. Anne-Lie Granroth

14 14 ur-sinnet A N N O N S NORDISKT SOCIALT ARBEID tidskriften för Nordens socialarbetare Är du intresserad av nya spännande erfarenheter och kunskaper i det sociala arbetet utifrån ett nordiskt perspektiv? I så fall är den här tidskriften något för dig. I NORDISKT SOSIALT ARBEID möter du det praktiska sociala arbetet och den professionella utvecklingen, men också förändringar i den nordiska sociala välfärdspolitiken. Innehållet avspeglar både variationer och gemensamma drag. Här finns inspiration att hämta för forskare, praktiker och studenter. NORDISKT SOSIALT ARBEID växlar mellan temanummer och nummer med fristående artiklar.. Där finns recensioner och notiser skrivna av såväl praktiker som forskare. Tidskriften har redaktioner i varje land, vilket borgar för bredd och djup i valet av artiklar. Du är självklart välkommen att skicka in egna artiklar eller insändare till tidskriften. NORDISKT SOSIALT ARBEID utkommer med fyra nummer per år. Artiklarna skrivs på svenska, danska och norska med sammanfattningar på engelska, finska och isländska. Utgivare av tidskriften är nordisk Sosionomforbunds Samarbeidskomité (NSSK) i samarbete med Scandinavian University Press (Universitetsförlaget) i Norge. Redaktionella frågor manuskript skickas till respektive land redaktör. HUVUDREDAKTION Ansvarig redaktör: Lasse Gaarsøe, Emdrup Vænge 106, DK-København Ø, telefon , e-post: gamst@adr.dk Svensk redaktör: Lars Rönnmark, telefon , e-post: lars.ronnmark@socwork.gu.se Prenumeration beställes från: Scandinavian University Press, Box 2959, Tøyen, N-0608 Oslo, Norge, telefon , fax , e-post: subscription@scup.no Priset är för institution NOK 515:- privat NOK 265:- student NOK 180:-

15 15 ur-sinnet YC$ Visst vill jag bli rik på erfarenheter och kunskap! Det här får jag bara inte missa! Jag vill bli medlem i YFB eller SSF och skickar in min ansökan till adressen nedan. Jag betalar medlemsavgiften 120 kr för hela 1999 till Socionomförbundet på postgiro och skriver mitt namn och adress på inbetalningskortet eller till YFB, 200 kr, anmälan till Agneta Roos, se nedan. Javisst är jag generös och talar med en vän om detta erbjudande Klart jag vill vara med! Kryssa! YFB Sveriges socionomförbund Namn:... Adress:... Personnummer:... Facktillhörighet:... Datum:... Namnteckning:... Ansökan YFB skickas till: Agneta Roos Enebrovägen Eskilstuna Telefon Ansökan Sveriges Socionomförbund skickas till: Margot Olsson Ängelholmsgatan Malmö tel (kväll) Gör dig fri i augusti år 2000 för Den sjätte svenska kongressen i psykosocialt behandlingsarbete Den 25 till 27 augusti nästa år är det kongressdags på Billingehus i Skövde igen. Mer informationer om kongressen presenteras i nästa nummer av Ursinnet. Utgivningsplan för Ursinnet 1999 och 2000 Nr Manusstopp Utsänds 3 15 september 8 oktober 4 15 november 7 december 1 11 februari 29 februari år april 5 maj 3 1 september 21 september 4 6 november 23 november

16 Posttidning B Vår djupaste rädsla Är inte att vi är otillräckliga Vår djupaste rädsla är att vi är omåttligt kraftfulla. Det är vårt ljus, inte vårt mörker som skrämmer oss mest. Vi frågar oss själva Hur skulle jag kunna vara genial, underbar, begåvad, fantastisk? Men, varför skulle inte Du vara det? Du är Guds barn. Att du låtsas att vara liten hjälper inte världen. Det finns inget upplyst i att krympa för att andra människor inte ska känna sig osäkra i Din närhet. Vi är alla avsedda att lysa som barn gör. Vi föddes för att manifestera Guds härlighet, som är inom oss. Det finns inte bara i några av oss. Det finns i var och en! Och då vi låter vårt eget ljus lysa, ger vi omedvetet andra människor tillåtelse att göra samma sak När vi är befriade från vår egen rädsla, befriar vår närvaro automatiskt andra! Nelson Mandela Illustration: Per Mellberg