Gritstone i Peak District

Transkript

1 Gritstone i Peak District (från Bergssport 1998) Peak District är en nationalpark belägen mellan storstäderna Sheffield och Manchester. Parken skiljer sig i jämförelse med våra parker. Eftersom nästan hälften av Englands befolkning bor inom tio mil omkrets besöks parken mycket frekventerat. Det finns ungefär leder i området från nybörjar leder till några av världens svåraste och bouldering för en hel livstid. Ett rikligt omfång och lätt åtkomst gör att området besöks ofta även av utländska klättrare. I området finns många djupa dalar och höga kullar med serpentinvägar och branta backar vilket känns overkligt för England. Klättring på gritstone går inte att jämförbart med någon annan form av klättring. Gritstone är en form av skrovlig grovkorning sandsten med många intressanta och unika formationer. Klättringen är en disciplin som ställer fler krav på klättraren än att kunna klättra tunga fysiska leder. Klättraren skall ha ett gott psyke mycket god förmåga att lägga egna säkringar om man skall onsighta på sitt eget max, vilket jag inte rekommenderar eftersom många svårare turer i princip inte går att säkra tillfredställande eller saknar möjligheter att säkras över huvud taget. Det krävs också god beslutsamhet, mycket planerande och en gå på anda. Eftersom många turer avslutas med en mantling upp över en kant upptäcker man nya muskler efter några dagar. De flesta Gritstone turer är mellan meter långa och de lättare innehåller ofta många no hands rest. På de svårare turerna kan det mycket väl gå att säkra men det är inte säkert att du kan eller orkar stanna upp och göra det, grundläggande topprepning rekommenderas på de svårare turerna om du inte är mycket solid gritklättrare. Eftersom borrbultar saknas kan man fråga sig om sportklättraren har något här att göra? Självklart blir svaret ja på en sådan fråga, det är tillfredsställande att bara toppa svåra turer och sola lätta turer eller arbeta in en svår tur på topprep och sedan öva in vilka säkringar som behövs för att leda leden. Då slipper det bli så mycket meckande med kilar och annat och mer tid går åt till klättring. De flesta svårare turer är gjorda på detta sätt (naturligtvis inte med förplacerade kilar).mentaliteten är annorlunda i England, att sola en tur innebär inte att man missuppfattas som en macho galning som vill visa vilken cliffhanger man är, vilket dessvärre kan inträffa i Sverige. Om man vill sola en tur är det ingen som bryr sig nämnvärt. Dessutom är gränsen mellan bouldering och soloklättrring i Peak District oftast mycket flytande. Eftersom det finns ett så stort utbud på bra bouldering är det tillräckligt att resa hit enbart för att bouldra och soloklättra. 1

2 Det är bäst att sänka sig några grader innan man har klättrat in sig ordentligt på grit eftersom det är så pass annorlunda, det är förstås personligt hur lång tid det tar i anspråk. Jag gör ingen jämförelse med graderna hit och dit i någon tabell. Är du intresserad är det bara att slå upp i någon bok som du säkert har hemma i bokhyllan, du kommer i alla fall att märka att det inte stämmer när du väl är i Peak. En jämförelse av vad jag tycker är lämpligt: Nybörjaren kan klättra som andreman efter den normala klättraren som ledar upp till Peak grit HVS onsight på egna säkringar (svensk 5+ till 6). Den medelgode kan leda upp till Peak grit E3/E4 onsight på egna ibland halv dåliga säkringar (svensk 7/7+). Den gode eller duktige klättrar upp till Peak grit E7 eller mer på (ibland) egna säkringar (svensk grad mycket hög). Stanage Edge Stanage brukar ibland kallas the queen of grit. Här har det klättrats regelbundet sedan talets slut, det förekommer även uppgifter om tidigare pionjärer. Klättringen kom i gång ordentligt under 1920 och 30 talet då turer i svårighets graden upp till svensk sexa klättrades. Stanage rekommenderas för alla klättrare från nybörjare till erfaren. Stanage är nästan 5 kilometer långt med upp emot 1000 leder och många boulderproblem som bland annat klassikerna Cresent Arete HVS 5b och Not to be taken Away E2 6a vilken Ron Fawcett sussesivt hoppade av från längre och längre upp för att psyka upp sig till problemet bredvid; Careless Torque E6 7a. För den som vill försöka sig på något svårare kan jag rekommendera Brad Pit vilken jag faktiskt lyckades lätta från marken på, nästa grepp var dessvärre bara en skugga som någon hade kritat? På helgerna kan det vara svårt att få tag på en parkering. Stanage torkar mycket fort vid regn och ibland går det att klättra när det regnar eftersom temperaturen och vindarna kan variera stort från insteg till utsteg. Parapenteflygare brukar ibland hålla till här. Leder som jag rekommenderar är: Klassiska layback sprick/flak Right & Left Unconquerable HVS 5a & E1 5b från 1949 som är trevliga och välsäkrade. Takproblem med mega juggar i form av stora bordsskivor Flying Buttress Direct HVS 5b. Innerhörnet Goliaths Groove HVS 5a. Areten utan skydd i kruxet Archangel E3 5b. Svaleden med pankakspotential Wall End Slab Direct E3 5b. Väggturen Desperation E1/E2 5b. Offwidh leden Robin Hood s Right Hand Buttress Direct HS från Den icke klaustrofobiske klättraren kan klättra Helfenstein s Struggle D, där man känner sig som en korsning mellan klättrare och spelunker. Listan skulle kunna bli lång det och det enda jag kan säga är - åk dit. Milstone edge 2

3 Är ett gammalt sten brott som tidigare var hemvist för aidklättrare detta märks tydligt eftersom de flesta sprickor är fulla av pitong ärr. Dessa går med lite träning ganska bra att säkra och jamma/låsa i. Milstone erbjuder också ett antal intressanta areter som bör tas med största försiktighet innan man får för sig att leda/sola någon av dem.. Sprickorna Regent Street E2 5c, Piccadilly Circus E2 5b, 5c, London Wall E5 6b, Great Portland Street HVS 5b, Bond Street HVS 5a, Embankment 1-4, VS- E1, och Time for Tea E3 5c ger den medelgode klättraren och den gode klättraren många fina oftast välsäkrade onsight turer. Areterna Edge Lane E5 5c (inga säkringar), Masters Edge E7 6c och Great Arete E5 5c vilka är sparsamt säkrade erbjuder den medelgode några fina topprepsprojekt och den gode/duktige utan psyke något att leda/sola om inte den svartklädda lågmälda mannen med stormhatt kommer och hämtar klättraren i sin stora svarta något förhöjda Mercedes kombi. Det bör tilläggas att Wolgang Gullich gick i backen på Masters Edge när han provade hållfastheten i säkringarna. Leden har klättrats av svensken Rikard Ekenhed vilket jag måste säga är en stor prestation eftersom enbart att titta på den är minst E3. Leder som Green Death E5 6b och andra replängden på Great West Road E2 5b vill jag inte rekommendera eftersom den första gör skäl för namnet och den andra erbjuder en rostig mini pitong som enda säkring som av någon outgrundlig anledning inte skyddar kruxet på leden. Fin svaklättring finns på The great Slab HS 4a och The Snivelling E5 6a erbjuder liknande klättring men på knappnålshuvuden och flugvingar (topprep och förstoringsglas rekommenderas). The Roaches The Roaches är ett av de vackraste klätterområdena med ett par hundra leder i de flesta graderna och fantastisk bouldering. Dessvärre är Roaches populärt och på helgerna kan det vara svårt att klättra de leder man planerat på grund av allt folk. Trots detta är Roaches värt ett eller fler besök. De lägre klipporna torkar sakta vid regn eftersom de skyddas av skogen, tvärt om är det med det övre området där det blåser torrt ganska fort. Rekommenderas till alla typer av klättrare. Valkyrie Direct HVS 5a inbjuder till sprick och arete klättring på det största och mest spektakulära klipptornet i Roaches. The Mincer HVS 5b erbjuder en ringlande spricka. Det mest berömda takproblemet i Storbritannien The Sloth HVS 5b (1951) där många brukar urskulda sig med att leden ser för grön och slemmig ut för att klättras, vilket inte alls är sant. Saul s Crack HVS 5a är en välsäkrad jamspricka. Wombat E2 5b är ett måste för den som gillar att klättra på knakande flak i tak. Jag rekommenderar inte andra replängden på Matinee HVS 5b vilken kändes som den svåraste led jag klättrat, den beskrivs i guideboken som a good grim grunt, a real graduation par- 3

4 ty i en flarande slopig offwidth kamin utan någon stans att ta vägen när du väl gett dig in i leken. Froggatt edge Froggatt är en blandning av naturlig grit och stenbrott med mellan hundra och två hundra leder i alla svårighetsgrader mestadels sprickor och svaklättring av hög klass och svårighetsgrad. Svaklättring: Long John s Slab E3 5c där kruxet är innan den första säkringen. Första gången följde vi rådet i guidboken pad the rocky landing with rucksacks, Downhill Racer E4 6a och Great slab E3 5b som båda solas eller klättras med topprep, Trapeze Direct VS 4b och Three Pebble Slab E1 5a. Sprickor: Valkyrie HVS 5a en klassiker med fin utstegsmantling, Broken Crack VS 4c, svårsäkrade Synopsis E2 5c, Pedestral Crack HVS 5a, bökiga The Big Crack E2 5b och innerhörnet Green Gut S 4a. Utrustning Bouldering: skor, krita, tejp, handduk och matta (krach pad, det finns fåravföring att kliva i) Klättring: som vid bouldering plus dubbelrep eftersom det kan uppstå repdrag vid användandet av enkelrep och fallen kan bli kortare med bubbelrep om du skulle falla precis när du skall klippa, eller råkar rippa någon säkring, normalt kil och friend set, tio quickdraws några längre slingor och till de lättare lederna någon stor hexentrisk och någon stor friend (kan också behövas till de svårare). Faciliteter Det mesta rör sig runt den lilla byn Hathersage som ligger femton minuters bilväg från Sheffield. Där finns det en bra klätteraffär med kafé på ovanvåningen. Det går lätt att ta bussen hit från Sheffield och till klipporna i närheten är det inte mer än en timmes promenad, bil är att föredra. Vad jag varmt rekommenderar en regnig dag är Grindelford Station Café med stora muggar och måltider till rimliga priser och även Stoney Middleton Café. Pubar och mat: I Hathersage med omnejd, Hatersage Hotel, Fox House, Plow In och Little Johns Tavern. I Sheffield är det bara att leta efter pubar och billiga fish & chip syltor, tandori eller annat take away. Det går bra att handla i de flesta små byar utanför Sheffield men det är lite dyrare än att handla i något av Tescos stora lågpris butiker. Vi blev alla mycket trogna anhängare till store guden Tesco och hans religion, i och med detta besökte ofta gudens tempel för att frossa i billiga matvaror. Här kan man hitta en och en halv liter Tesco cola för fem kronor, spagetti med tomatsås på burk för nästan två kronor, krossade tomater för en krona och tonfisk för tre kronor. Kan man begära mer än så som snål klättrare? Det är bara att konvertera! Inomhusväggar: Ett måste är att besöka the Foundry i Sheffield som är ett klassiskt och bra klättergym med acceptabla priser, ett par tre pund per person (inkluderar dusch). Det finns fler klätterväggar i Sheffield men de tenderar till att vara dyrare. För vidare information se guidböcker eller turistinformation i respektive område. Boende: B & B finns att tillgå lite överallt för 15 pund och uppåt men jag har tyvärr inte provat något sådant. Vandrar hem eller Bunk houses finns för 4 pund eller mer. Camping med dusch finns mellan Stanage och Hathersage från tre 3 pund och uppåt men jag har inte heller provat något liknande. Camping med utedass och vatten och camping utan någon ting från gratis till en pund finns vid Fox House och nedanför Roaches. 4

5 Övrigt Att tänka på Var vaksam på eventuella bilinbrott, särskilt om du färdas i en utländsk vänsterstyrd bil. Lämna aldrig någonting synligt i bilen eller försök inte heller dölja bandspelaren eller pannlampan med någon svettig handduk. Det bästa rådet är att inte lämna något i bilen som kan fresta till en smash and grab raid. Det spelar ingen roll om du parkerar på en öppen väl befolkad parkeringsplatts, ett bilinbrott kan vara över på några sekunder. Töm bilen själv så slipper du få hjälp med det är mitt råd. Guidböcker: BMCs On Peak Rock Selected Climbs innehåller över 1200 leder från 100 klippor. En bra sammanfattning av klättringen i distriktet med historia, många fina bilder och en lätt använt söksystem. Guider för bouldering som ständigt uppdateras finns att köpa lokalt. Väder: Det som finns att säga om vädret är; var beredd på vilket väder som helst under sommaren. Allt från strålande sol och fruktansvärd hetta till underkylt snöblandat hällregn, storm och fyra plusgrader. När det regnar då regnar det och då sitter man på puben, jämför priser i klätteraffärer eller är på The Foundry. Det blåser torrt ganska fort och ibland kan man klättra bara ett par minuter efter att regnet upphört. I bland tittar solen fram och då skall man inte jubla och ta av sig kläderna på en gång i hopp om att få lite färg på sin bleka kropp, eftersom det då enligt största sannolikhet börjar regna. I och för sig ser de flesta nordbor ut att härstamma från en söderhavsö om man jämför med en del britter som är så bleka att de nästan är grön/blå. Transport och resor: Antingen flyger man för några tusenlappar till Sheffield eller Manchester och hyr bil för cirka femton hundra i veckan. Eller också åker man färja från Göteborg med sin egen bil till ett pris mellan sex och sju tusen kronor tur och retur för fyra personer. Det går att ta sig runt utan bil kommunalt och med hjälp av tummen men det tar mycket tid i anspråk. 5