Ljus Och Mörker Har Inget Gemensamt Syndens fruktansvärda syndfullhet och den översvallande nådens kraft Bibelstudium i Pingstkyrkan Lindesberg

Transkript

1 6 maj 2015 Ljus Och Mörker Har Inget Gemensamt Syndens fruktansvärda syndfullhet och den översvallande nådens kraft Bibelstudium i Pingstkyrkan Lindesberg Gud är ljus och inget mörker finns i honom (1 Joh 1:5) Bibeltexter Detta är det budskap som vi har hört från honom och som vi förkunnar för er, att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, så ljuger vi och handlar inte efter sanningen. Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd. Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare, och hans ord är inte i oss. (Johannes första brev 1:5-10 SFB98) Hur kan någon av er som ligger i tvist med en annan våga gå till rätta med honom inför de orättfärdiga och inte inför de heliga? Vet ni inte att de heliga skall döma världen? Om nu världen skall dömas av er, duger ni då inte till att döma i de minsta mål? Vet ni inte att vi skall döma änglar? Skall ni då inte kunna döma i vardagliga ting? Men när ni har sådana tvister, sätter ni dem till domare som församlingen inte har förtroende för. Det här säger jag för att få er att skämmas. Finns det ingen förståndig bland er, någon som kan bli skiljedomare mellan bröder? I stället går broder till rätta med broder, och detta inför otroende. På det hela taget är redan det att ni processar med varandra ett nederlag för er. Varför lider ni inte hellre en oförrätt? Varför låter ni inte hellre andra roffa åt sig? I stället gör ni själva orätt och roffar åt er - och detta drabbar bröder. Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare skall ärva Guds rike. Sådana var en del av er. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande. Allt är tillåtet för mig, men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet för mig, men jag skall inte låta något ta makten över mig. Maten är till för magen och magen för maten, och båda skall Gud göra slut på. Men kroppen är inte till för otukt utan för Herren, och Herren för kroppen. Gud har uppväckt Herren, och genom sin makt PINGSTKYRKAN LINDESBERG

2 skall han också uppväcka oss. Vet ni inte att era kroppar är Kristi lemmar? Skall jag ta Kristi lemmar och göra dem till en skökas lemmar? Nej, naturligtvis inte! Eller vet ni inte att den som förenar sig med en sköka är en kropp med henne? Det heter: "De två skall bli ett kött." Men den som är förenad med Herren är en ande med honom. Fly bort från otukten! All annan synd som en människa begår är utanför kroppen, men den otuktige syndar mot sin egen kropp. Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den helige Ande, som bor i er och som ni har fått av Gud, och att ni inte tillhör er själva? Ni har blivit köpta och priset är betalt. Så förhärliga då Gud i er kropp! (Första Korintierbrevet 6:1-20 SFB98) Inledning I det här bibelstudiet är det min önskan och mitt mål att måla upp för er hur lite ljus och mörker har gemensamt, och om ljus och mörker inte har någonting gemensamt så får det oerhörda konsekvenser för oss som bekänner oss som ljusets barn. Vi kan inte ha något mer mörkret att göra! I dagens kristenhet så har mörker och ljus kommit närmare varandra: synden är inte längre så farlig som den var förr, och nåden tar vi inte längre emot genom omvändelse och den är inte heller längre så stor att den förmår att förändra en människans liv. Avståndet mellan ljus och mörker har krympt i människors ögon. Djävulen har blivit mindre farlig, och hans gärningar alltmer accepterade i människors ögon, och samtidigt har Gud, om han nu finns, blivit mindre och mindre: han är inte längre världens domare, inte längre så upphöjd över allt det onda, utan har överseende med sånt som förr kallades synd. I klartext: ju närmare ljus och mörker kommer varandra, desto mindre nödvändigt var det att Jesus dog för oss på Golgata. För om synden inte längre är så syndfull som vi trodde förr, och om nåden inte längre beror på att någon annan tagit straffet på sig utan på att Gud har överseende med vår upproriskhet, då hade Gud inte behövt sända sin Son som ett försoningsoffer för våra synder. Hela försoningsverket på Golgata är meningslöst. Och Gud är inte längre god, eftersom han inte längre är ondskans absoluta motpol utan frikänner den skyldige utan att blinka. I själva verket så är Skriften tydlig med att det gapar en oöverstiglig avgrund mellan ljus och mörker, mellan Gud och djävulen, mellan det goda och det onda. De har INGENTING gemensamt. Och om vi tror på Herren Jesus så är vi kallade att vandra i ljuset, långt bort från allt det onda, ja fly bort från den. Och även om vi faller ibland för mörkrets frestelser, så är Jesus där kvickt och reser upp oss när vi bekänner våra synder, för han är trofast och rättfärdig så att han förlåter oss synderna och renar oss ifrån all orättfärdighet. Däremot, om vi lever i kontinuerlig synd och lämnar ljuset för att vandra i mörkret, på vilket området det än må handla om, har vi förnekat den tro vi säger oss ha och då ljuger vi och handlar inte efter sanningen även om vi säger att vi har gemenskap med honom, och Bibeln är tydlig: ingen orättfärdig skall få ärva Guds rike. PINGSTKYRKAN LINDESBERG

3 Predikan 1. Först texten från 1 Korinterbrevet: Församlingen i Korint hade många problem, bland annat att en del av medlemmarna processade mot varandra i världsliga domstolar. Detta fördömer Paulus i skarpa ordalag. De heliga skall döma världen, och då det är på det viset duger ni då inte till att döma i vardagliga tvister? Tydligen fanns det människor gemenskapen som drevs att ett djupt ha-begär och en djup själviskhet, som gjorde att man inte gjorde upp sina tvister på ett rättfärdigt sätt utan gick till domstol Detta missförhållande var så allvarligt att Paulus rent ut säger att de gör orätt, och att sådan orättfärdighet kommer att göra att de gå förlorade: Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Det framgår tydligt att orättfärdiga är ett adjektiv som beskriver tillståndet hos en del, vilket inte bara innebar att de tillfälligt misslyckats med att upprätthålla nån slags hög moralisk standard, utan att det beskriver deras verkliga tillstånd Sedan går Paulus vidare och ger oss en lång lista över saker som man inte kan leva kontinuerligt i om man ska ärva Guds rike: otukt, avgudadyrkan, äktenskapsbrott, homosexualitet, stöld, girighet, dryckenskap, förtal, utpressning (utsugning) Listan kunde säkert göras längre, men budskapet ska fram: lever man så här är man inte på väg till himlen utan går mot evig fördömelse Notera också att Paulus inte graderar dessa synder, men att han nämner sexuella synder och avgudadyrkan först beror förmodligen på att dessa saker var ett särskilt problem i den antika kulturen, där männen ofta besökte tempelprostituerade. I slutet av listan återkommer han till utpressning (utsugare) vilket kopplar tillbaka till de kristnas processande mot varandra Sen säger han: sådana var en del av er -- verbformen är imperfekt, förfluten tid -- men ni har tvättats rena. De kristna i Korint hade ju levt i allt det där, men när Jesus kommit in i deras liv hade allt blivit annorlunda: De hade tvättats rena. I grekiskan står verbet apolouo (jfr eng. apologize) i en form som antyder att denna rening hade skett vid ett särskilt tillfälle i det förflutna. Underförstått: när de kom till tro! De hade blivit helgade. I grekiskans står verbet hagiazo i en passiv form som säger att någon annan hade gjort något med dem vid ett särskilt tillfälle i det förflutna. Underförstått: Gud hade helgade dem när de kom till tro! De hade förklarats rättfärdiga -- en kristen är aldrig rättfärdig i sig själv, men han förklaras rättfärdig genom tro på Jesus, och kallas därefter inte längre för orättfärdig. Det är inte bara en lek med ord, för det är uppenbart att denna rättfärdighet skulle visa sig i att den inte skulle leva i de synder som tidigare levt i. Vidare: verbet dikaioo står i samma form som helgade, vilket antyder att Gud rättfärdiggjort dem vid ett särskilt tillfälle i det förflutna. Också underförstått: när de kom till tro på Jesus! PINGSTKYRKAN LINDESBERG

4 Medlen för denna förvandling var 1) Herren Jesu namn namnet över alla andra namn, det namn som vi kan åkalla och av vilket vi blir frälsta, och 2) Guds Ande, den Ande som föder oss på nytt så att vi blir Guds barn och som utrustar oss med kraft att stå emot syndens makt och kunna leva för Gud Sedan går Paulus vidare och förklarar att detta nya liv som vi skall leva framför allt (men inte bara) handlar om vad vi gör med våra kroppar, som nu blivit Guds egendom, den helige Andes tempel. Eftersom Gud äger oss, och köpt oss med sin Sons blod, är det Han som skall få råda i våra kroppar. Den kristne har stor frihet, för allt är tillåtet för mig, men allt är inte nyttigt. Därför ska den kristne undvika sådant som tar makten över kroppen, t.ex. överflöd på mat och otukt Det sistnämnda, otukt, är ett allmänt ord för sexuella synder, grek. porneia, som kännetecknar alla former av sexuell verksamhet utanför äktenskapet. Sådana synder varnar Paulus särskilt för, eftersom dessa inte bara är ett brott mot Guds allmänna vilja utan för en kristen handlar om att skända Guds tempel, som ju är kroppen, och kränka den Ande som bor i oss och som utlovar frihet åt oss på Herrens dag Viktigt är att framhålla följande: den som är född på nytt och som av misstag begår en sådan synd kommer Guds Ande direkt att överbevisa om synd och återföra till korset, där synden får bekännas och full upprättelse erhålls. Men den som trots sin tro på Kristus lämnar ljusets väg och börjar leva kontinuerligt i en sådan synd har en gång för alla bevisat att han eller hon inte känner sanningen och inte kommer att ärva Guds rike. För Gud är ljus och inget mörker finns i honom! 2. Sedan går vi till texten i 1 Johannes brev, som vi tittar på vers för vers: 2.1. Detta är det budskap som vi har hört från honom och som vi förkunnar för er, att Gud är ljus och inget mörker finns hos honom. Här talar Johannes om att Jesus kommit för att förklara vem Gud är för oss, och detta budskap togs emot av lärjungarna och som nu förs vidare till oss. Vad säger Johannes då? Jo, att Gud är ljus och inget mörker finns i honom. Många har bilden av Jesus att han kom för att förkunna en snällare Gud än judarna hade trott på, en som inte straffar synden, och som inte är en förtärande eld, som Hebreerbrevet skriver det. Men när Jesus kommer visar han framför allt att Gud är ljus och inget mörker finns i honom Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, så ljuger vi och handlar inte efter sanningen. Hur kan vi veta om vår bekännelse har något som helst värde? Det är genom bekännelsen som vi blir frälsta, men en bekännelse måste vara ärlig. Om vi fortfarande vandrar i mörkret så är vår bekännelse, att vi har gemenskap med honom, en lögn. Om vi gör djävulens gärningar, ljuger, begår äktenskapsbrott, stjäl osv, så kvittar det att vi kallar Jesus för Herre -- det gör demonerna också -- för han sa ju att inte skall var och en som säger 'Herre, Herre' till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja. PINGSTKYRKAN LINDESBERG

5 2.3. Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd. Ingen kristen blir automatiskt felfri när man kommer till tro, men man får ändå ett nytt sätt att leva därför att man hädanefter vandrar i ljuset, liksom Jesus är i ljuset. Man döljer inte längre något, hela livet ligger som en uppslagen bok inför Guds ögon, och man låter sig ständigt förvandlas genom förnyelse av sina tankar så att man kan avgöra vad som är Guds vilja, vad som är gott och fullkomligt (Rom 12). När man lever så, sker en ständig själens rening i Jesu blod Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. När Bibeln säger att Jesus är sanningen, innebär det inte bara att Han är sanningen om sig själv, utan det budskap han kom för att förkunna ger oss också sanningen om oss själva. Den allra nyttigaste och viktigaste upptäckten en människa kan göra är att hon är en syndare. Och ju längre en människa vandrar med Kristus, desto mer medveten om sin egen synd kommer hon att bli och det kommer att driva henne till Kristus, eftersom hennes tillit till sig själv kommer att brytas ner. Det paradoxala är att det är det enda som kommer att leda till frid och glädje. Sanningen skall göra er fria, sa Jesus. Notera också: när vi förnekar att vi är syndare, då bedrar vi oss själva. I grekiskan används här samma ord som i 1 Kor 6 och som ordagrant betyder att gå vilse, bli förförd, förskingra, hamna utanför vägen Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. Nyckeln till och villkoret för förlåtelse ligger i bekännelsen. Ordet betyder ordagrant att säga samma sak. Det betyder att vi erkänner att det Gud säger är synd är sant. Gud är ljus och inget mörker finns i honom, och när Han pekar på mörkret i våra liv eller i något sammanhang och säger: "Det där är mörker", så skall vi säga samma sak. Listan med synder i 1 Kor 6 är sådant som vi skall bekänna som just synder, omvända oss från och överge, för de tillhör mörkret. Notera: Samma ord används också när Bibeln säger att vi skall bekänna att Jesus är Herren, för då säger vi samma sak om Sonen som Fadern gör Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare, och hans ord är inte i oss. Det allvarligaste med att förneka att vi är syndare är att vi då gör Gud till en lögnare. På det sättet är också att synd ytterst en synd mot vår Herre och Skapare. 3. Den som blivit frälst har fått 1) ett nytt förhållande till Gud genom Jesus Kristus, 2) ett nytt förhållande till synden genom Jesus Kristus Vi står inte längre på djävulens sida i kampen för synden och mot Gud, utan vi står på Guds sida i kampen mot synden och djävulen. Och även om vi misslyckas och faller ibland, så är det ändå tydligt på vilken sida vi står. För förut älskade vi synden och hatade Gud, men nu när vi kommit till ljuset är rollerna ombytta: nu älskar vi Gud men hatar synden, därför att Gud hatar den Den som däremot byter sida mitt i striden och stannar där, har återfått sitt gamla förhållande till synden och djävulen och förlorat sitt nya förhållande till Gud. Slutet kan bara bli ett enda: Inte skall var och en som säger 'Herre, Herre' till mig komma in i PINGSTKYRKAN LINDESBERG

6 himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja. Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa! (Matteusevangeliet 7:21, 23 SFB98) Det är ju därför som Jakob skriver att den som återför en syndare från hans villoväg frälser hans själ från döden och överskyler många synder (Jak 5:20). Syndens lön är döden, och den som med berått mod syndar efter sin omvändelse är förlorad! PINGSTKYRKAN LINDESBERG