Sigge berättar. Tio år av mitt liv,

Storlek: px
Starta visningen från sidan:

Download "Sigge berättar. Tio år av mitt liv, 1939 49"

Transkript

1 Sígge berättar

2 Sigge berättar Tio år av mitt liv,

3 I N N E H Å L L M I N B A R N D O M S H E M B Y G D K R I G S U T B ROT T K Ä R T B E S Ö K F R Å N B E R L I N S KO L G Å N G I D A N Z I G H O S FA M I L J E N P O R T É S KO L L Ä G E R I H A B I C H T S B E RG S I S TA G Å N G E N H E M M A F LY K T E N M OT V Ä S T S L OT T E T P R E P E R E D E H O S B O N D E N O S T E R L O H R Y S S E N H A R KO M M I T H E M M OT D A N Z I G E N G L Ä D J E N S D A G T Y F U S B A R A C K E R N A G O D A N Y H E T E R F R Å N B E R L I N R E S A N T I L L S Y S T E R E VA L Ä R L I N G H O S P H Ü L L E R O C H S T R A U S S E T T L I V S T E C K E N F R Å N K U R T FA RG L I G G R Ä N S Ö V E RG Å N G B Y N F R E I L I N G E Eget förlag Siegfried Schröder, 2006 Grafisk form: Christel Schröder Tryck: Books on Demand Typsnitt: Indigo B A D R I P P O L S A U T I L L S V E R I G E E P I L O G M I N FA R S B I L D H U G G E R I A R B E T E N I D A N M A R K

4 Tillägnas min fru Gull-Britt och mina barn Lars, Pär och Christel, mina barnbarn, mina föräldrar och syskon. Händelserna utspelades under åren , år som i fråga om dramatik blev de mest händelserika i mitt liv. Fyra decennier har förflutit sedan dess och även om de smärtsamma minnena börjat blekna, så kommer de aldrig helt att utplånas. Behovet av att skriva ner mina upplevelser från denna kaotiska tid hade efterhand växt sig allt starkare, nu är det gjort och det känns som en inre befrielse. December 1986, Siegfried Schröder 6 7

5 FRISTAT DANZIG. FRISTATEN DANZIGS GRÄNS UNDER ÅREN

6 M I N B A R N D O M S H E M B Y G D Omgiven av grönskande kullar, björkdungar och böljande sädesfält, låg vårt lilla samhälle 28 kilometer sydväst från fristaden Danzig. Invånarna, mest bönder och hantverkare, bestod av protestanter och katoliker men ändå tycktes människorna här leva i god sämja med varandra. Flertalet talade tyska, några polska, men alla var vi fristatsmedborgare. Så bestämde segerherrarna i Verailles fick vi barn ofta höra och när det klagades över brist på varor och höga priser trodde många att allt skulle bli betydligt bättre om vi tillhörde Tyskland. Sommaren 1939 var ovanligt varmt vill jag minnas. Då och då svalkades luften ner av kortvariga åskregn för att sedan åter bli varm och behaglig. Men även om himmeln för de mesta tycktes molmfri, så anade många vid denna tid de annalkande orosmolnen bakom horisonten. Vad var det de vuxna jämt och ständigt pratade om, skulle det bli krig för Danzigs skull? Jag var knappt åtta år och bekymrade mig inte så mycket om kriget som kanske skulle komma, visste inte vad ett krig skulle innebära. Mina barndomsår där hemma, tillsammans med mor och far och fem äldre syskon, var en lycklig men tyvärr alltför kort tid av mitt liv. Lekkamrater saknades aldrig och spännande lekplatser fanns det gott om. Min far ägde ett sågverk och ett snickeri som låg någon kilometer från vårt hus och där tillbringade vi barn en stor del av vår tid. Att leka bland stockar, brädhögar och den jättestore sågspånshögen var det bästa jag visste. Fortfarande älskar jag lukten av nysågat trä, en lukt som hos mig väcker minnen från en svunnen tid. Ofta var Hildegard (Hilla), min yngsta syster, med i grabbarnas vilda lekar. Hon klättrade i träd och slogs minst lika bra som vi andra. Detta gjorde att jag betraktade henne med stor respekt. En gång kom hon i dispyt med en av sina flickkamrater med slagsmål som följd. I stridens hetta fick hon ett stadigt grepp i motståndarens hårsvall. Den andra sparkade och slet, hotade och skrek, men Hilla ville inte släppa greppet. När de till slut skildes åt, tågade Hilla iväg medförande en segertrofe i form av en näve ljusblont hår. MEISTERSWALDE UTSIKT ÖVER LILLA TJÄRNEN. VÅRT HUS I BAKGRUNDEN. FAMILJEN FRAMFÖR HUSET. (CHRISTEL OCH EVA SAKNAS) 10 11

7 AVKOPPLING I TRÄDGÅRDEN. JAG ÄLSKADE MITT DRAGSPEL! SÅGVERKET OCH SNICKERIET. EN BONDE HÄMTAR NYSÅGADE BRÄDOR MED OXVAGN. MOR OCH FAR VID SÅGVERKET. ALLA SYSKONEN SCHRÖDER

8 Denna sommar gjorde vi syskon ofta badutflykter till Lillsjön tre kilometer längre bort. I vår insjöfattiga landsända var denna sjö med sin lilla gräsbevuxna strandremsa, den enda badplatsen på flera mils avstånd. När middagsdisken var avklarad och fikakorgen packad bar det iväg. Vägen dit utgjordes av en uttrampad stig som endast kunde användas av fotgångare och i bästa fall av någon våghalsig cyklist. Den löpte tvärs igenom åkrar och sädesfält och ägaren till dessa marker hade gång på gång försökt att så igen stigen. Envisa sjöbesökare hade dock trampat ut den igen, år efter år, till slut hade bonden resignerat. Nu på sensommaren var allting särskilt vackert. Solen värmde alltjämnt och säden på båda sidor om stigen hade färgats gul de senaste dagarna. Den stod nu i full mognad, uppblandad med tusental blåklint och vallmo. Sensommaren led mot sitt slut och redan syntes tecken att hösten var i antågande. Bladen på vårt stora lönnträd på gården började skifta i ljusgula färger och från träden utanför värdshuset Lenser, vår granne, ramlade övermogna kastanjer. Det talades nu allt oftare om Danzigs förestående anslutning till Tyskland, vilda rykten spreds och dementerades. Varför var alla så nervösa och rastlösa, var det glädje eller fruktan som fanns att läsa i deras ögon? Någonting viktigt höll på att hända, men vad? Mitt envisa frågande avfärdades ideligen med samma svar: Du är för liten för att kunna förstå, vänta tills du blir större. PÅ VÄG TILL LILLSJÖN, VÅR ÄLSKADE BADPLATS

9 K R I G S U T B R O T T Söndagsmorgonen den 1:a september började dramatiskt. Först en knackning på fönstret och sedan fars rop nerifrån: Vem där? Det är Horst svarade en upphetsad igenkännande röst, öppna jag kommer med stora nyheter! Horst var son till ortens brevbärare och skolkamrat med min bror Kurt. Jag hörde hur far öppnade dörren och därefter åter Horsts målbrottsstämma: Ni måste flagga herr Schröder, från och med idag har Danzig införlivats med Tyskland. När jag en stund senare tassar nerför trappan står alla i köket, ivrigt diskuterande vad som hänt. Från vår gamla radio i vardagsrummet hördes skrällande marschmusik som gång efter annan avbröts av kommentatorns upphetsande röst, achtung achtung, här kommer senaste nytt om händelserna i Danzig! Ute i byn vajade många hakkorsflaggor och flertalet invånare tycktes faktiskt vara glada. Det verkade som om dom uppnått något dom länge väntat på. Äntligen hem till riket var en vanlig kommentar. För mig innebar det inget nytt, jag hade känt mig hemma hela tiden. Drygt en vecka senare besökte Hitler Danzig och vi och många andra satt den dagen vid radion och lyssnade på hans triumfartade intåg i den forna fristaden. Det hela verkade fantastiskt, nästan overkligt. Trots att jag var så ung, smittades jag av de vuxnas entusiasm. När jag blir stor skall jag också vara med tänkte jag, lyckligt ovetende om att Danzig var gnistan som hade tänt ett nytt värdskrig. Några dagar efter krigsutbrottet rådde stor förvirring. Människor bosatta intill polska gränsen flydde undan de polska trupperna och passerade vårt samhälle. I takt med att de spred rykten om soldaternas grymhet mot befolkningen, greps invånarna här av panik. Jag minns att min mor stod vid linneskåpet iförd med att packa en väska. Måste vi också fly undrade jag skrämt och till min lättnad fick jag veta att flertalet ändå hoppades att detta inte skulle blir nödvändigt. Tre veckor senare var kriget mot Polen slut och flyktingarna från gränstrakten kunde återvända hem. Flertalet tyska soldater återvände från fronten och många förband passerade i triumf vår by. Överallt där deras fordon rullade fram kantades vägen av glada och vinkande människor och soldaterna tycktes trivas i rollen som firade hjältar. Jag stod vid vägkanten tillsammans med andra barn och återigen tänkte jag: Om jag ändå vore äldre för att kunna förstå deras glädje och den rätta innebörden av dessa dramatiska händelser! Misstänkligheten och angiveriet mot vissa av byns invånare ökade nu när Hitler tagit över. Den som kanske tidigare varit en god granne kunde helt plötsligt betraktas som fiende. Flera personer av polsk härkomst hämtades och transporterades bort, men vart? Till något arbetsläger fick man ryktesvis höra långt senare och förmodligen kom många av dem aldrig tillbaka. Vi bodde bredvid Liljentahls, en judisk familj som ägde byns största och mest välsorterade detaljhandelsaffär. Familjen var respekterad och omtyckt av alla och för oss dessutom en god och hjälpsam granne. I ett upprop uppmanades nu invånarna att inte längre handla hos JUDEN. Några blev skrämda medan andra tog det som ett skämt och fortsatte som vanligt. Några veckor senare skärptes förföljelsen och nu blev det blodigt allvar. På värdshuset Lenser, mittemot vårt hus, satt nu en nitisk fotograf med uppgift att fotografera alla som vågade trotsa uppmaningen. Under rubriken Dessa handlar hos juden satt bilderna sedan prydligt uppsatta till allmän beskådning i centrum av byns anslagstavla. Från och med nu var det farligt att handla hos Liljentahls och hädanefter smög vi därför in bakvägen när något skulle köpas eller diskuteras. Kort tid därpå flyttade familjen från byn, till Palestina sa dom hoppfullt till min mor

10 K Ä R T B E S Ö K F R Å N B E R L I N Det var sommaren 1941 och trots att kriget pågått i snart två år flöt livet här i stort sett som vanligt. Sommarlovet blev det året speciellt roligt eftersom vi fick besök av släktingar från Berlin, en kusin till far med tre barn i vår ålder. Det blev en händelserik sommar med bad och lekar samt många spännande utflykter till några av min mors släktingar som alla hade bondgårdar. Ett av dom roligaste utflyktsmålen var till populära moster Ella, som med man och fyra barn residerade på en präktig gård fem kilometer från vår hemby. Att rida på en bastant, förtroendeingivande arbetshäst, att hämta hem korna för mjölkning eller att hoppa i väldoftande hö, har för alltid etsad sig fast som ett kärt minne från en obekymrad barndomstid. En lek som vi barn aldrig tycktes tröttna på var att gömma sig för varandra, men trots stor uppfinningsrikedom fanns snart ingen vrå utanför vårt hus som kunde betraktas som säkert. Men det fanns ett gömställe som inte alla kände till. På gårdens stora lönnträd väl gömnd av grenverkets täta paraply av stora blad, fanns ett litet högsäte som min bror spikat mellan två grenar. Jag hade klättrat upp dit många gånger, visste precis vilka steg som skulle tas för att komma upp snabbaste vägen. Ändå gick det galet en dag. Jag var på väg ner då en av grenarna brast och jag hamnade pladask på andra sidan staketet, mitt i en flock skrämda och vilt flaxande gäss. Jag minns att jag blev mest rädd för de aggresiva gässen och kom därför snabbt på benen, trots värk i höften och många skrubbsår. Min far såg fallet från köksfönstret och var genast på plats, ingen hade hittills sett honom springa så fort. Sommarens upplevelser och upptåg föll snart i glömska. Skolarbetet hade åter kommit igång och därmed allvaret. Jag gick i fjärde klass i vår lilla byskola, en röd tegelbyggnad som förutom lärarbostäder endast bestod av två klassrum för samtliga åtta årskurserna. Några av lärarna från närliggande orter blev inkallade till militärtjänst. Som en följd av detta inskränktes undervisningen även hos oss till endast tre dagar i veckan, något som vi barn förstås var glada för. Det blev bestämt att Hilla och jag skulle börja på realskolan i Danzig påföjande vår. Det var hittells bara ett fåtal barn från vår by som fått CIRKUSORKESTERN VID SÅGVERKET. TACKSAM PUBLIK

11 denna möjlighet och jag såg med spänning men också med vissa farhågor fram mot att åka till staden. Hur skulle jag klara mig rent kunskapsmässigt med den bristfälliga undervisning vi fått under senare tid? I oktober det året fyllde jag tio år och liksom alla ungar i den åldern enrollerades jag nu automatisk i Hitler-jugend. Jag minns att jag kände mig oerhört stolt när jag travade iväg till vårt första möte, iklädd den obligatoriska uniformen. En gång i veckan träffades vår lilla grupp i skolan för tjänstgöring som i allmänhet innebar träning av aktuella kampsånger och exercis. Att lyda order och marschera i takt ansågs särskilt viktigt, men det fanns också roliga inslag som t.ex. lekar, utflykter och lägerliv, som i stort sett påminde om våra dagars scouter. Vintern kom tidigt med is och snö. Några meter från vårt hus fanns en liten tjärn, flitigt använd av ortens skridskoåkande ungar så fort isen lagt sig. Ett annat kärt nöje var kälkåkning i backen strax bakom smedjan eller skidåkning på en kulle inte långt från vårt sågverk. Jag hade fått ärva ett par hemmagjorda skidor från någon av mina äldre syskon och trots vissa svårigheter med den allt för stora bindningen, gjorde jag framsteg. Roligast var ändå när någon av barnen, vars föräldrar hade gård, fick låna en häst och anordna kälkutflykt. En lång rad av kälkar bands ihop och under ackopanjemang av bjälleklang drogs hela karavanen genom det snötäckta landsskapet. Under våren 1942 insåg många att kriget, trots framgångarna i början, inte skulle bli den snabba affär Hitler hade tänkt sig. Här i byn gick dock livet fortfarande sin gilla gång, på något vis tycktes människorna vant sig vid kriget. Med undantag av ständigt återkommande kommunikeer, nya förordningar och hjälpinsamlingar, hade vi fortfarande inte stor känning av händelserna ute i världen. Kriget var ännu så länge långt borta. Men tidningarna rapporterade dagligen om stora slag borta i Ryssland under den gångna vintern, för övrigt den kallaste i mannaminne, och om nya offensiver under våren. Under rubriken Stupade för ledaren, folket och fosterlandet kunde vi läsa namnen på de unga män från vårt distrikt som dött s.k. hjältedöden. Sidorna med svartkantade dödsannonser blev allt fler och numera fanns det många familjer här i samhället som missat någon kär anförvant. BESÖK HOS MOSTER ELLA TILLSAMMANS MED SLÄKTEN FRÅN BERLIN. PINGSTUTFLYKT MED FAMILJ OCH SLÄKT FRÅN BERLIN

12 LANGE BRÜCKE MED KRANTOR VID FLODEN MOTTLAU. S K O L G Å N G I D A N Z I G Efter påsk började Hilla och jag vår skolgång i Danzig. Även om det kändes spännande i början så innebar det ändå stora förändringar för oss båda. Det var nu slut på den bekymmersfria tid vi vant oss vid. Långa bussresor från och till staden och dessutom läxläsning till sent på kvällarna blev dagsrutin. Undervisningen här bedrevs i mycket högre takt än jag var van vid, men framför allt saknade jag de baskunskaper som var nödvändiga för att hänga med. Resultatet blev att jag redan från början halkade efter och det blev nödvändigt med privat stödundervisning i matematik. Pedagogen, en storvuxen man med det missvisande namnet Klein, besökte jag darrande av rädsla två gånger i veckan. Han använde en alldeles speciell undervisningsmetodik som gick ut på att slå in kunskaper i okunniga barn. I slutet av varje lektion summerades alla fel man gjort och bestraffningen verställdes omedelbart, ett slag med käppen på den bakre delen för varje fel man begått. I kombination med flitig läxläsning gav behandlingen faktiskt resultat och jag kom snabbt ifatt mina kamrater. Aldrig tidigare hade jag sett fram emot sommarlovet så intensivt som de året och när det kom, kändes det som en inre befrielse. Äntligen sova ut på morgnarna och fri från läxläsning! Jag skulle fortsätta en tid framöver med stödundervisning hos den store pedagogen Klein efter uppehållet och det var därför med stor ovilja jag återvände till staden. Jag hade nu ingen möjlighet att hinna hem med bussen. Därför bestämdes att jag fram till jul skulle bo i hans familj, en tid jag helst vill glömma. Hårda förhållningsregler, mager kost samt daglig bestraffning, hörde till dagsrutinerna. I Danzig syntes denna höst allt fler propagandistiska inslag som påminde invånarna om kriget. Staden var nu översållad med banderoller och affischer av olika slag. I en del fall uppmanades befolkningen till ännu större ansträngningar och uppoffringar för den slutliga segern, medan andra vädjade om yttersta sparsamhet med bränslet inför kommande vinter eller varnade med parollen Fienden hör dig för eventuella spioner i folkets närhet. Glad i hågen att äntligen slippa min plågoande herr Klein, åkte jag hem för att fira jul. Trots spänningen inför julafton sov jag länge när den efterlängtade dagen kom. Först när min bror Kurt klev in i rummet med orden det har snöat ute for jag upp och sprang till fönstret. För ovanlighetens skull hade han inte lurat mig, marken var täckt av ett sammanhängande snötäcke och stora snöflingor virvlade alltjämt genom luften. Som alltid när jag såg vinterns första snö blev jag oerhört glad. Sedan kom jag att tänka på julklappen jag önskat mig, hoppas jag får nya skidor sade jag högt i förhoppning att Kurt kanske skulle skvallra för mig. I Danzig hade jag köpt en liten askkopp till far, återstod att införskaffa en present till mor. Men vad köpa när man äger bara några futtiga pfennig? Mitt hopp stod vid gubben Heim, vår nya granne, som övertagit diversehandeln efter juden Liljenthal. Förr var affären välförsedd med varor men nu möttes kunderna för det mesta av tomma hyllor så långt ögat nådde. Efter tredje besöket för dagen hittar jag slutligen en 22 23

13 julklapp till mor, passande min skrala kassa: Det blev en skurborste! Otåligt väntade jag på att det skulle bli kväll, men innan dess skulle tusen och en saker ordnas. Bland annat skulle hela familjen bada. Eftersom vattnet skulle värmas, föll det på min lott att hämta in ved med jämna mellanrum. Den stora kitteln med vatten skulle hållas kokande hela eftermiddagen. Först sedan vi ätit kvällsmat och dörren till vardagsrummet hållits stängd för oss barn under en drygt timme, fick vi äntligen komma in. Jag var yngst och hade därför förmånen att få komma in först och min blick vandrade omedelbart till julgranen. Smyckad med blänkande lametta, änglahår och färgglade kulor samt med tända levande ljus, intog den en dominerande plats i rummets högra hörn. Mest intresserad var jag emellertid för det långa paketet som stod lutad mot väggen bakom granen. På matbordet fanns också levande ljus. men framför allt välfyllda godistallrikar, en för varje familjemedlem och för säkerhets skull märkta med namnskyltar. Trots kriget, och därmed brist på de flesta sötsaker, hade mor som vanligt lyckats trolla fram många läckerheter. Vi var en musikälskande familj och före julklappsutdelningen bjöd traditionen att vi skulle spela och sjunga. Christel, min näst-äldsta syster, hade intagit sin plats vid pianot, far hade fått violsträngarna att stömma och snart fylldes hela huset av tonerna till välkända julsånger. Äntligen var vi framme vid kvällens största begivenhet: Julklappsutdelningen. Utan entusiasm hade jag tagit emot två mjuka paket vars innehåll var lätt att gissa sig till. Hemstickade strumpor och vantar, egenhändigt tillverkade av min kära mormor, räknades sen många år som säkra julklappar. Men så till sist, hade nästan börjat misströsta, kom det långa paketet fram. Jag fick mina efterlängtade skidor! CHRISTEL VID PIANOT. H O S F A M I L J E N P O R T É De dagliga bussresorna från och till Danzig blev jobbiga i längden. Dessutom ryktades det om att turerna på grund av bränslebrist snart skulle begränsas. Efter julhelgen flyttade därför Hilla och jag till Danzig. Vi fick bo hos familjen Porte som var vänner till far och mor. Till en början föreföll det spännande att få flytta till den stora staden men eftersom det var första gången jag bodde hemifrån, kände jag snart en fruktansvärt hemlängtan. Hemma var vi vana vid vilda lekar på stora ytor, här förväntades att vi skulle hålla oss lugna på vårt rum, instängda som små burfåglar. Till våra hyresvärdars stora förtrytelse glömde vi oftast bort de stränga förhållningsreglerna och rummet blev många gånger tummelplats för vilda duster. Ett annat problem var maten. Trots bristen på vissa livsmedel hade vi hittills kunnat äta oss mätta hemma. Hos Portes serverades miniportioner med verklig finess och med iakttagande av gott bordskick. För första gången fick jag här erfara hur det kändes att gå hungrig till sängs, en känsla som skulle upprepas många gånger under de kommande åren. Efter några dagar upplevde jag här mitt livs första flyganfall. Jag vaknade av sirenernas otäcka tjut och genast hördes fru Portes gälla röst från andra sidan av dörren: På med kläderna, ta med filtar och gå genast ner till källaren. Rädslan gjorde att Hilla och jag genast kom på fötter. Ögonblicket efter var vi på väg nerför den smala källartrappan där vi trängdes med husets övriga innevånare. Källarutrymmet var trångt och fuktigt. Diverse lådor och redskap samt husets förråd av stenkål vittnade om att utrymmet endast tjänstgjorde som provisoriskt skyddsrum. Längs de vitkalkade väggarna hade stolar placerats ut, som i första hand gav plats åt gamla och mödrar med barn. Vi hittade en liten vrå i bortaste hörnet, drog filtarna tätt intill oss och lyssnade spännt på ljudet av bombkrevader blandat med intensiv luftvärnseld. En äldre man tillhörande civilförsvaret kom in, kollade att mörkläggningen var tillfredsställande och försvann sedan lika fort som han kommit. Källarens enda belysning utgjordes av en liten lampa, effektiv avskärmad så att ljuskäglan avtecknade en cirkel rakt nedenför. Några mödrar försökte trösta sina gråtande barn men i övrigt satt människorna insvepta i sina filtar, tysta 24 25

14 likt skuggliknande figurer. Efter drygt en timme hödes signalen fara över och vi kunde så återvända till våra varma sängar. Flyganfall hörde vid denna tid fortfarande till sällsyntheter i Danzig, men hädanefter skulle de komma allt oftare. Invånarna fick snart vänja sig att uppsöka skyddsrummen med jämna mellanrum. Våren och sommaren 1943 kännetecknades av ständigt nya uppmaningar till befolkningen i Danzig om ännu större uppoffringar och besparningar. Överhuvudtaget tycktes staden har ändrat karaktär. På gatorna fanns nu mängder av soldater från olika vapenslag, men mest marina enheter eftersom flera stora flottbaser låg i stadens närhet. Även flygaktiviteten hade ökat markant. Den krigiska atmosfären, kombinerad med allt mera knapphändig information om händelserna på östfronten, bidrog till att öka nervositeten bland stadens invånare. En dag kom så det första flyganfallet under dagtid. Ett litet antal ryska plan hade lyckats komma in över Danzigs luftrum och fällt några bomber i den gamla stadsdelen. Till följd av denna händelse skyddades staden hedanefter av ett antal spärrballonger som med sitt monstruösa utseende fördjupade intrycket av en stad i krig. En direkt följd av detta blev också att man på allvar började tala om en evakuering av samtliga skolor i staden. Planerna tog fastare form under lovet och slutligen bestämdes, att avresan skulle ske i början av september. Min skola skulle evakueras till Habichtsberg, en liten rekreationsort vid polska kusten, ca 150 kilometer norr om Danzig. Jag skulle haft möjlighet att hoppa av realskolan och Återvända till vår lilla byskola där hemma. Chansen att kunna fortsätta utbildningen och önskan att få behålla mina klasskamrater, gjorde dock valet att följa med inte svårt. S K O L L Ä G E R I H A B I C H T S B E R G Några dagar efter nyår var dagen för avfärd inne. Massor av skolbarn i alla åldrar och från olika skolor, följd av bekymrade och nervösa föräldrar, samlades framför järnvägsstationen i Danzig. Stationsbyggnaden pryddes av en jättestor banderoll med texten Låt hjulen rullar för segern. Det blev så dags för förmaningar, kramar och tårar och slutligen stuvades vi in i det extra insatta tåget. Det blev ännu en tids väntan, sedan ett ryck och vi var på väg norrut medan vi vinkande tog en sista avsked från våra föräldrar. Resan var inte lång, men det var mitt livs första tågresa och det kändes verkligen spännande. På grund av kommande händelser skulle jag dock senare i livet komma att avsky att åka tåg, jag fick ett visst hat mot alla järnvägsstationer. Men detta låg ännu i framtiden. Just nu kändes det enbart roligt. Vi passerade Zoppot, Gdynia, Putzig och ett antal mindre orter vars mamn jag glömt. Slutligen kom vi fram till ett större stationssamhälle som då kallades Grossendorf på tyska. Den sista milen åkte vi sedan med bussar som fick göra flera vändor tills alla hundrafemtio grabbar kommit fram till uppsamlingsplatsen i Habichtsberg. Föga anade vi då att vi sexton månader senare på samma väg skulle starta vår flykt, undan Röda armén och under de mest vidriga förhållanden. På kvällen blev vi som tillhörde vår skola, inkvarterade i en stor tyrolerhusliknande byggnad vid namn Bergfried och som före kriget hade tjänstgjort som konvalescenshem för sjuka. Vi fick bo åtta grabbar på varje rum och jag hade turen att få bo tillsammans med två av mina bästa klasskamrater. Landsskapet här i Habichtsberg var säreget. Likt en jätteplatå, med sanddyner och blomstrande ginstbuskar så långt ögat nådde, höjde sig landet cirka tjugo meter över havsytan. När man korsade landsvägen längre bort nådde man fram till den tvärbranta kusten. Här var vegetationen tät och utgjorde därför ett bra skydd för blåsten från havet som låg långt nedanför. Här och där fanns en del stora byggnader som förr användes som hotell. Numera tjänstgjorde de i likhet med vårt Bergfried som läger åt evakuerade skolbarn från Danzig. Mer eller mindre färdigbyggda sommarhus fanns utspridda över ett stort område. Av 26 27

15 storleken att döma måste de tillhört välbärgade prominenta polacker men nu var de övergivna, ödsliga byggnader med inslagna fönsterrutor och dörrar. Dagsrutinerna i läger Bergfried var noga inrutade. Redan efter några dagar påminde vistelsen där snarare om ett väldiciplinerat militärläger än en skola för barn. Klockan 7 på mornarna väcktes vi av tre ihärdiga signaler av ordningsmannen för dagen. Genast rusning till de gemensamma tvättrummen, snabbt på med kläderna och bäddning av sängarna. En halvtimme senare kontrollerades allting samvetsgrannt under dess vi var uppställda i led för inspektion. Därefter följde frukost i matsalen och sedan uppställning igen, men nu utanför lägret. Lägerchefen, som på grund av sin haltande gång och sin kamliknande frisyr genast tilldelades öknamnet Haltande tupp (Tuppen), kom med nya förmaningar och informerade om dagens program. Ceremonin avslutades med sång och givaktställning medan flaggan gick i topp. Undervisningen pågick i regel till klockan två på eftermiddagen. Förutom de vanliga skolämnerna upptogs en stor del av tiden för politisk skolning. Än minns jag den stora europakartan på väggen där vi med hjälp av röda knappnålar markerade den aktuella frontlinjen i Ryssland. Jag minns också den oro vi kände när fronten alltmer närmade sig den polska gränsen. Eftermiddagarna ägnades i regel åt exercis eller andra militäriska lekar. Att lyda order betraktades som självklart. Minsta vägran eller överträdelse av bestämmelser bestraffades i regel genom några timmars vistelse i buren, en liten vindsskrubb som hade iordningställts för detta ändamål. I lägret hörde slagsmål och pennalism till vardagsrutiner, ibland öppet utan att ledarna reagerade nämnvärt. Att vara feg stod inte högt i kurs, vi skulle fostras att försvara oss själva i alla situationer. Men det fanns också ljusare stunder. Närheten till Östersjön med dess långa sandstränder gav trots kadaverdiciplinen många tillfällen för bad och lek under sommaren. Endast ökad aktivitet av lågflygande plan s.k. Stukas och förbipasserande krigsfartyg längre ut på havet, gav en påminnelse om att krigszonen flyttats närmare. En händelse som etsat sig fast i minnet inträffade någon gång på sensommaren. Vi blev komenderad uppställning och lägerchefen meddelade med gravallvarig min att två engelska flygare från ett närliggande fångläger hade rymt. Läger Bergfried har fått det hedersvärda VID STRANDEN I HABICHTSBERG TILLSAMMANS MED HORST, ARNE OCH HANS. uppdraget att hjälpa till med att fånga in dessa rymlingar. Det blev en stunds häpen tystnad men snart var förberedelserna i full gång. Strategin lades upp, grupper om tio man delades in och gruppledare sågs ut. Eftersom mörkret började falla, försågs varje grupp med en ficklampa. Dessa skulle också användas för att ger ljussignaler när fångarna hittats eller om någon behövde hjälp. Slutligen kom vi iväg. Några grupper, däribland jag, fick i uppdrag att finkamma de övergivna sommarhusen medan andra skulle patrullera av terrängen. Det kändes onekligen kusligt att smyga omkring i de något ödsliga husen, vi var alla rädda och spratt till för minsta ljud. Snart hade vi kollat ett stort område utan att finna något. Finalen kom långt senare när vi frysna och trötta hade slagit oss ner på några sanddynor. Tre ljussignaler manade till samling i lägret. När vi äntligen kom fram hade fångarna redan förts in i hallen. Iklädda slitna engelska uniformer, mösorna djupt nerdragna och ansikten nerkletade med smörjolja, stod de nu utmattade och bakbundna i centrum för våra blickar. En av lärarna gick fram, lossade repen om deras händer och tog sakta av deras mössor. Ett brett flin syntes i rymlingarnas ansikten och vi andra instämde med befriande lättnad i deras munterhet när bluffen avslöjades. Fångarna visade sig vara två av våra ledare. De hade fått låna engelska uniformer för att låta oss öva på denna krigiska lek

16 Hösten 1944 kom och med den stormarna. Landsskapet, med dess blomstrande ginst under sommartid, gjorde nu ett ödsligt och pinat intryck. Detta, i kombination med allt fler oroande rapporter om ryssarnas snabba framryckning i öster, gjorde att stämmningen var på nollpunkten. Även om jag och andra i min ålder fortfarande inte kunde fatta hela vidden av alla dramatiska händelser vid denna tid, så började vi ändå ana att kriget nu kommit in i ett avgörande skede. För första gången fick vi också höra om en eventuell evakuering av samtliga skolor från Habichtsberg och Helahalvön till säkrare områden längre västerut. Men detta var än så länge rykten. Jag kände stark hemlängtan och gladdes åt att få åka hem till jul. En ny påminnelse om kriget kom när vi var på väg till Gdynia. I samma ögonblick som tåget gjorde en kraftig inbromsning hördes sirenernas ihärdiga tjut och strax därefter konduktörens befallande röst: Samtliga passagerare lämnar omedelbart tåget och söker upp närmaste skyddsrum! Instinktivt följde vi människoströmmen runt några kvarter mot ett överfyllt skyddsrum. Jag och några av mina kamrater stannade framför nergången och iakttog facinerat strålkastarnas febrila sökande efter fientliga flygplan. Där! Sökande gav resultat. En liten flygplanssiluett syntes hjälplöst infångad på himlavalvet och var nu hårt ansatt av intensiv luftvärnseld. Här ute har ni inget att göra! Den barska rösten kom från en storväxt civilförsvarare som abrupt avbröt våra spännande iaktagelser och handgripligen föste ner oss i skyddsrummet. S I S T A G Å N G E N H E M M A Vi firade julen 1944, den sista där hemma skulle det visa sig, i en stämning av djup oro. För första gången saknades två av familjemedlemmarna, min äldsta syster som tjänstgjorde som sjuksköterska i staden Thorn och min bror som blivit inkallad till militärtjänst under hösten. Vårt en gång så fridfulla samhälle liknande nu ett soldatläger eftersom övningar pågick i skogarna alldeles i närheten. Under julhelgen inkvarterades flertalet av befälen hos ortens familjer, så också hos oss. Samtalen vid bordet kretsade nästan uteslutande om krigstillståndet i öster. Röda arméns anstormning tycktes svår att stoppa. Även om faran ännu så länge inte var överhängande, så kretsade ändå mångas tankar kring möjligheten att fly, tankar som dock ingen vågade uttala högt. Hemma blev det familjeråd om huruvida Hilla, som sedan våren 1944 vistades i ett flickläger på Helahalvön, och jag skulle återvända till våra skolläger eller stanna hemma. Beslutet var inte lätt att fatta, men vi insisterade på att åka. I själva verket var avståndet inte så långt och vi skulle säkert kunna återförenas med familjen om faran blev överhängande. Efter nyårshelgen var det alltså åter dags att ta farväl. Föga anade vi då att det skulle dröja fem år innan vi åter skulle träffa våra föräldrar och övriga syskon. Det skulle också ta drygt 34 år innan Hilla och jag fick tillfälle att återse vår hembygd. Men jag skall inte föregripa händelserna. Väl återkommen till Habichtsberg tog evakueringsplanerna fastare form. Det fanns tydligen ingen tid att förlora, skulle skolorna evakueras under någorlunda ordnade förhålålanden, så skulle det ske fortast möjligt. Vi informerades om nyheten under den obligatoriska morgonsamlingen. Efter den sedvanliga ceremonin med hälsning och flagghissning dök lägerchefen upp. Med ännu bistare uppsyns än eljest ställde han sig framför leden, lät likt en general sin granskande blick svepa över oss, och förkunnade med hög röst: Det har nu kommit order från högsta ort att samtliga skolläger vid Östersjökusten skall evakueras snarast möjligt. Ett sus gick genom leden och trots den invanda diciplinen uppstod en viss oro. Tuppen harklade sig, höjde handen och äskade tystnad. Jag vill betona att det inte är fråga om flykt utan en tillfällig evakuering och 30 31

17 det står var och en fritt att antingen följa med eller åka hem. Mera blev inte sagt vid detta tillfälle. Han haltade iväg medan vi följde honom med stora oroande och frågande blickar. De kommande dagarna surrade lägret av många rykten. Några hade hört att vi skulle längre västerut, till Mecklenburg, eftersom ryssarnas framryckning gick fortare än beräknat. Detta dementerades dock av andra och det tycktes inte finnas någon som verkligen visste något bestämt om planerna. Först en dryg vecka senare i mitten av januari, meddelades att vi sannoligt skulle komma iväg i slutet av månaden-, vi skulle till öarna Usedom och Wollin i Pommern. I lägret började nu en febril verksamhet, det var bara två veckor kvar och massor av förberedelser skulle göras. Samtliga rum och andra utrymmen skulle städas, skolböcker skulle sorteras och matförråden inventeras. Det härskade en verklig uppbrottsstämning nu när det äntligen var klart att vi skulle iväg. Två av mina rumskamrater hämtades i dessa dagar av sina föräldrar men jag vill minnas, att det endast var ett fåtal som åkte hem. Möjligheten att fly var ju trots allt större för oss skolbarn eftersom flyktplanerna än så länge kunde göras upp utan att gripas av panik. Allteftersom dagen för avfärden närmade sig blev vädret sämre. Även om snön ännu lyste med sin frånvaro så var det flera grader kallt, men värst kändes den iskalla vinden som svepte in från Östersjön. Vi undvek att vistas ute på grund av kylan men även uppehållet i våra kalla rum kändes som en plåga. Varje rum var försett med en kakelugn, men bränslet började dessvärre ta slut och det var strängeligen förbjudet att elda mer än en gång under dagen. Alla skolor skulle resa med tåg från Grossendorf den 31 januari. Man beräknade att resan i värsta fall kunde ta upp till två dagar och provianterade därefter. En optimistisk bedömning skulle det senare visa sig. Av någon oförklarlig anledning anlände samtliga skolbarn från Helahalvön till oss dagen innan avresan. Någon hade tydligen kläckt den befängda idén att Habichtsberg skulle vara utgångspunkt för alla skolor, trots att orten var utan järnvägsförbindelse och låg i motsatt riktning. Medan blåsten tilltog och snön började falla, anlända min syster Hilla, tillsammans med ett hudratal andra flickor, hungriga och genomfrysna hos oss. Snabbt fick vi fart på kakelugnen, veden var visserligen slut men bräderna i från våra sängbottnar fick duga. Snart spred sig en behagfull värme i rummet. Det allt kraftigare snöfallet under dagen aktualiserade också en annan fråga: Hur skulle vi kunna tar oss till järnvägsstationen en mil längre bort i detta väder? Vi hade fått ett halvt löfte att få åka dit med vagnar men på grund av snövädret tycktes allt gå i stöpet. Jag ägde en brunbetsad resväska av trä, egenhändig tillverkad av min omtänksamme far. Med sina bastanta gångjärn och lås gjorde den ett gediget intryck men kändes oerhört tung redan innan den var packad. När jag stuvat ner mina skolböcker och andra tillhörigheter kändes den som bly. Jag insåg genast att jag inte skulle orka bära den. Mina kamrater hade liknande problem och inspirerad av det ihållande snöfallet kläckte vi idén att snickra kälkar av de resterande sängbottenbräderna. Sagt och gjord, dom andra fick gärna släpa på sina väskor, våra skulle dras på kälkar.vi lade halmmadrasserna på golvet och kröp sent på kvällen tätt intill varandra för några timmars sömn före uppbrottet

18 F LY K T E N M O T V Ä S T Vi väcktes av en ihärdig ilsken signal klockan 7 påföljande morgon. Det var den 31:a januari 1945 och flykten hade börjat. Vädret hade blivit sämre under natten och för närvarande rådde snöstorm. Nyfikna gick vi fram till fönstret och betraktade snödrivorna med förtjusta kommentarer men vädret innebar i själva verket en katastrofal början på vår resa. Några transportmedel var det inte längre tal om och extratåget väntade. Efter en tidig frukost och knapphändiga instruktioner om samling i Grossendorf, skickades alltså 150 barn iväg i pinande snöstorm, släpande på sin packning. Tur att vi gjort kälkar tänkte jag, men dessvärre var det inte så mycket bevänt med snickarkonsten. Jag hade knappt nått fram till huvudvägen förrän ekipaget säckade ihop. Snödrivorna gjorde att påfrestningen blev för stor. Trots att fingrarna kändes stelfrysna, lyckades jag få väskan till landsvägen. Överallt såg man barn som kämpade sig fram under oerhörda strapatser. Jag fick en som jag trodde genialisk idé, sprang tillbaka till min havrerade kälke och hämtade draglinan. Varför inte drar fördel av att äga en väska av trä? Jag fäste linan på handtaget och drog väskan efter mig. Säkert hade jag lyckats på en sjö med blankis, men att tillämpa samma princip på en landsväg med snödrivor visade sig mindre lyckat. Jag upptäckte att flera av mina kamrater redan övergivit sina väskor, varför skulle jag släpa på min som tycktes tyngre än alla andra? Jag tog resolut ut de få kläder jag ägde, pressade ner dom i min ryggsäck och slängde väskan med skolböcker och andra små ägodelar i diket. Plötsligt hördes tydligt bjälleklang bakom oss och allas blickar vändes förväntansfullt i riktning mot ljudet. I snöyran kunde vi snart urskilja konturerna av tre hästslädar som närmade sig med god fart. Vi andades ut, ännu var det halva vägsträckan kvar och kanske skulle vi få skjuts ändå. Men ack vad vi bedrog oss. Slädarna saktade bara in och i blåsten hann vi bara uppfatta några uppmuntrande ord från vår nerpälsade lägerchef och våra lärare. Vi svor ve och förbannelser, där satt dom och fick åka varmt och bekvämt medan vi andra fick traska i drivor. Trots alla strapatser anlände vi så småningom till järnvägsstationen och konstigt nog så saknades ingen. Men vart fanns tåget? Vi greps nästan av panik, äntligen hade vi kommit fram och längtade efter att komma in i värmen. I stället satt vi nu trötta och genomfrysna på vår packning utanför stationshuset och ingen tycktes veta varför. Fröken Krause, den mest företagsamma av våra lärare, dök upp i sällskap med stinsen. Det blir tyvärr ingen avresa idag förkunnade hon. Vår polska lokförare har stuckit iväg men jag hoppas att allt kan ordnas upp tills i morgon. Vi inkvarterades för natten i den närbelägna skolans gymnastiksal. Även korridoren togs i anspråk men några sängplatser var inte att tänka på. I stället kröp vi tätt ihop för att alla skulle få plats, liggande eller sittande på våra få ägodelar. Vi hade inte ätit sedan vi lämnade lägret, nu var det kväll och hungern började gnaga. En del var alldeles för trötta för att orka äta men flertalet tuggade glupskt på sina medhavda smörgåsar, lyckligt ovetande om att de skulle kommit bättre till pass under kommande dagar. Det blev inte mycket sömn den natten, knuffar och sparkar kom från alla håll så att morgongryningen kom som befrielse. Vid åttatiden kom så beskedet att både tåg och lokförare fanns på plats. Vi gnuggade tröttheten ur ögonen, raffsade ihop väskor ryggsäckar och filtar, och kom iväg. Det blev nästan kalabalik när vi lite senare äntrade tåget eftersom endast tre vagnar var avsedda för oss. Resten var reserverat för flyktingar från Danzig. Trots att vi trängdes tätt ihop på bänkarna blev minst hälften av oss utan platser och irritationen växste alltmer. Fröken Krause, som nu tagit kommandot fullt ut, räddade situationen så att allmänt slagsmål kunde undvikas. De som inte fått platser får stå eller sätta sig på någons packning i två timmar, sedan byter ni med dom som nu sitter förklarade hon myndigt. Snart hade hon gjord ett sittschema för varje kupé och vi fogade oss utan protester. Så var vi då äntligen på väg, men vart? De i förväg bestämda resmålen till öarna Usedom och Wollin var på grund av den snabba händelseutvecklingen vid fronten inte längre aktuella. Ryska infanteri- och pansarförband passerade redan söder om Danzig i riktning mot floden Oder. Man befarade samma kniptångsmanöver som i Ostpreussen, snart skulle deras förband svänga i nordlig riktning och därmed skulle alla flyktvägar till lands vara spärrade

19 Nu blev det verkligen bråttom, evakueringen övergick i denna stund till flykt. Ändå blev det ett flera timmar långt uppehåll i Gdynia och först framåt eftermiddagen rullade tåget in vid centralstationen i Danzig där flera vagnar skulle kopplas på. Stämningen här var kaotisk. Militär, flyktingar, skolbarn och mängder av packningar så långt ögat nådde. Så fort ett tåg närmade sig stationen möttes det av en förväntansfull hop människor-, kunde det vara deras tur att komma iväg? Det blev nya besvikelser och fortsatt väntan för dom flesta. Några syntes uppgivna lyfta på händerna eller skaka resignerat på huvudet, andra gav mera högdjuda uttryck för sitt missnöje. Ännu hade ordern om en allmän evakuering av staden inte kommit, Ändå tycktes transportmedlen inte räcka till. Det var brist på de mesta; Ånglok, kol och vagnar men även lokförare saknades. FLYKTINGSKAOS I DANZIG. (ARKIVBILD) Några av mina och Hillas skolkamrater hämtades här av sina föräldrar och vi andra iaktog deras lyckliga återförening med avundsvärda blickar. Hemma hade man kommit fram till att det kunde vara bäst för oss två att följa med skoltransporten. Men ändå, kanske de hade ändrat sig i sista stund och visst kände jag just då en stor besvikelse. Kanske var detta trots allt den bästa lösningen för oss, möjligheten att ta sig ut från den snart inringade staden skulle bli svårare för varje dag. Dessutom var jag trots allt ganska lyckligt lottad tyckte jag eftersom jag hade Hilla. Bara vetskapen om att hon fanns endast två vagnar längre bort kändes som en fläkt hemifrån och gav en känsla av samhöighet och trygghet. Först sent på kvällen lämnade tåget Centralen i Danzig, tillbaka i riktning Gdynia. Det blev min tur att få sitta de närmaste två timmarna och snart satt jag inklämnd i ett litet hörn närmast fönstret. När tåget kom i rörelse fylldes vagnarna av en behaglig värme och tröttheten infann sig som på beställning. Med hjälp av knuffar, sparkar och vassa armbågar, lyckades alla till slut finna en liten vrå till några timmars välbehövlig sömn. Några satt eller halvlåg på sina packningar, medan de mest uppfinningsrika knöt sina medhavda militärfiltar till hängmattor mellan bagagehyllorna och hjälpes mer än gärna upp av villiga armar till den rätt osäkra slafen. Jag vaknade från ljudet av tågets hastiga inbromsning. Någon stationsbyggnad eller annan bebyggelse syntes inte till, endast små skogsdungar och ett i övrigt ödsligt vinterlandskap. Nu har det förbannade tåget stannat igen hördes en sömnig röst från hängmattan strax ovanför. Det logiska konstaterandet kom från Arne, en av mina rumskamrater från Habichtsberg. Föga anade vi då att hans och mitt öde snart skulle sammanlänkas på ett alldeles speciellt sätt, nämligen i samband med Röda Arméns intåg i Mecklenburg tre månader senare. Just nu bekymrades vi av att resan gick i snigelfart. Det visade sig snart att vi befann oss på ett sidospår strax utanför Stolp, en stad belägen tolv mil väster om Gdynia. Sträckan Gdynia Stolp hade tagit sex timmar och vi började inse att resan med alla dessa uppehåll skulle bli oerhört tröttsam. När tåget efter lång väntan äntligen släpptes fram till stationen, kunde vi glädjas över att bli utspisade med den första varma maten på två dygn, grönsakssoppa tillagad genom Röda Korsets försorg. Våra matförråd led redan vid denna tidpunkt mot sitt slut. I fortsättningen 36 37

20 blev vi därför i stort sätt beroende av den mat som eventuellt serverades av någon hjälporganisation på vår flyktväg västerut. Den 5:e februari befann vi oss någonstans mellan Stolp och Köslin i Pommern och som vanligt stod vi stilla. Tröttheten och hungern hade på något sätt suddad ut tidsbegreppen och irritationen växte i takt med den utdragna resan. Vi hade nu vistats instängda i vagnarna i fem dygn och luften kändes besvärande. Ändå kunde vädringen endast göras under korta stunder för att hålla värmen uppe. Men varför stod tåget för det mesta stilla? Från början var vi alla intresserade av orsaken till dessa uppehåll men ingen tycktes kunna ge något svar på våra frågor. Ryktesvis fick vi dock höra olika anledningar till detta, till exempel att kolet tagit slut, att lokförare saknades eller att militära transporter skulle släppas fram. Även om vi började resignera så kändes det ändå hopplöst att aldrig veta när vi skulle fortsätta härnäst. Våra magar skrek efter mat och därför beslöt Hans, Arne och jag, att gå till närmaste by för att proviantera. Risken att tåget hade gått när vi kom tillbaka var trots allt inte så stor, den fick vi ta. Vi hade verkligen tur för redan vid infarten till byn såg vi folk som samlades vid brödbilen. FLYKTINGKARAVAN FRÅN ÖST PÅ VÄG TILL VÄST. (ARKIVBILD) Det behövdes förutom pengar även brödkuponger, vi hade ingetdera. Vi lyckades ändå tigga ihop tre limpor och visade vår tacksamhet genom att stjäla en fjärde. Den tänkte vi generöst överlämna till flickorna i vagnen längre bort. Med andan i halsen sprang vi tillbaka till tåget, glad att ha hunnit i tid. Vi upptäckte en skymt av Hilla i ett halvöppet kupéfönster och överlämnade stolt den begärliga gåvan.väl framme vid vår vagn mottogs vi av en ilsken fröken Krause som försökte att spärra vägen. Hur vågar ni lämna tåget utan att fråga fräste hon. Detta måste jag rapportera när vi kommer fram Vi hade fostrats till att aldrig ifrågasätta, bara att lyda order. I dessa dagar blev dock allt fler av oss medvetna om att lärarnas maktposition höll på att försvagas i takt med tredje rikets sönderfall. För första gången vågade vi protestera. Är det meningen att vi skall svälta ihjäl skrek Arne med andfådd röst. Titta här fortsatte han, drog fram brödkakan han klämt under armen och satt den under näsan på vår häpna skolfröken. Inför anblicken och lukten av nybakat bröd dämpades hennes vrede och snart hade limporna delats upp så att alla i vår vagn fick en liten bit av läckerheten. Från och med denna dag bildade Arne, Hans och jag samt tre andra grabbar Gänget, vars uppgift och nöje blev att jaga något ätbart så fort tillfälle gavs. De ständiga uppehållen blev ej längre så påfrestande, nu när de kunde kryddas med små äventyr i samband med provianteringen. På natten två dagar senare nådde vi staden Kolberg vid pommerska Östersjökusten och förhållanden i vagnarna blev nu värre för varje dag. Sju dygns instängdhet utan möjlighet att byta kläder och att sköta den personliga hygienen, började sätta djupa spår. Osämjan och slagsmålen låg ständigt i luften. Därtill kom hungern, men värst av allt tröttheten. Det hade blivit min tur att få prova Arnes hängmatta och trots den omöjliga ställningen fick jag några timmars välbehövlig sömn. Omtöcknad av trötthet hörde jag framåt natten uppmaningen att lämna kupén för hämtning av ärtsoppa från kokvagnen utanför. Att komma ur slafen var svårare än jag trott, dessutom tog det tid att hitta mina skor som någon vänlig själ sparkat undan. När jag till slut lyckades komma ut, var soppan slut. Resans kanske längsta uppehåll var utanför en liten by några mil öster 38 39

Det var en gång en mycket mäktig kung som bara hade en enda son. Pojken skulle en

Det var en gång en mycket mäktig kung som bara hade en enda son. Pojken skulle en Den magiska sjön. (Saga från Chile) Det var en gång en mycket mäktig kung som bara hade en enda son. Pojken skulle en dag få ärva hela kungariket, men han var så sjuklig och svag att kungen undrade om

Läs mer

Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han

Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han huvudet längre och nästan dubbelt så bred. Springer Med

Läs mer

Sömngångare. Publicerat med tillstånd Förvandlad Text Mårten Melin Bild Emma Adbåge Rabén & Sjögren. I_Förvandlad2.indd 7 2011-01-26 15.

Sömngångare. Publicerat med tillstånd Förvandlad Text Mårten Melin Bild Emma Adbåge Rabén & Sjögren. I_Förvandlad2.indd 7 2011-01-26 15. Sömngångare När jag vaknade la jag genast märke till tre konstiga saker: 1. Jag var inte hungrig. Det var jag annars alltid när jag vaknade. Fast jag var rejält törstig. 2. När jag drog undan täcket märkte

Läs mer

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert Ökpojken Mitt i natten så vaknar Hubert han är kall och fryser. Han märker att ingen av familjen är där. Han blir rädd och går upp och kollar ifall någon av dom är utanför. Men ingen är där. - Hallå är

Läs mer

Insekternas värld Jorden i fara, del 1. KG Johansson

Insekternas värld Jorden i fara, del 1. KG Johansson Insekternas värld Jorden i fara, del 1 KG Johansson SMAKPROV Publicerad av Molnfritt Förlag Copyright 2014 Molnfritt Förlag Den fulla boken har ISBN 978-91-87317-31-6 Boken kan laddas ned från nätbutiker

Läs mer

En dag så gick vi runt på skolan och pratade. Då så såg vi en konstig dörr. Den var vit och hade en svart ruta och den luktade inte gott.

En dag så gick vi runt på skolan och pratade. Då så såg vi en konstig dörr. Den var vit och hade en svart ruta och den luktade inte gott. Hej! Hej! Jag heter Peter och jag är tio år. Jag går på Tallbergskolan. Det finns många snälla på våran skola, men våran vaktmästare är jag väldigt rädd för. Han ser sur ut. Jag har en bästis som heter

Läs mer

Buslus. 1. Buslus flyttar inomhus

Buslus. 1. Buslus flyttar inomhus Buslus 1. Buslus flyttar inomhus Det var en gång en liten lus som hette Buslus. Hon bodde i ett träd med sin storebror och sin lillasyster. Deras mamma och pappa fanns inte längre, de hade hoppat upp på

Läs mer

Rödluvan. Med bilder av Mati Lepp

Rödluvan. Med bilder av Mati Lepp Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Det var en gång en liten flicka som var så söt och rar att alla människor tyckte om henne. Den som älskade henne allra mest var hennes gamla mormor. Alltid när hon kom

Läs mer

...som små ljus. i huvudet. Marika Sjödell

...som små ljus. i huvudet. Marika Sjödell ...som små ljus i huvudet Marika Sjödell ...som små ljus i huvudet Copyright 2012, Marika Sjödell Ansvarig utgivare: Marika Sjödell Illustratör: Åsa Wrange Formgivare: Patrik Liski Framställt på vulkan.se

Läs mer

Hjälp min planet Coco håller på att dö ut. Korvgubbarna har startat krig Kom så fort du kan från Tekla

Hjälp min planet Coco håller på att dö ut. Korvgubbarna har startat krig Kom så fort du kan från Tekla Kapitel 1 Hej jag heter Albert och är 8 år. Jag går på Albertskolan i Göteborg. Min fröken heter Inga hon är sträng. Men jag gillar henne ändå. Mina nya klasskompisar sa att det finns en magisk dörr på

Läs mer

hennes kompisar, dom var bakfulla. Det första hon säger när jag kommer hem är: -Vart har du varit? - På sjukhuset Jag blev så ledsen så jag började

hennes kompisar, dom var bakfulla. Det första hon säger när jag kommer hem är: -Vart har du varit? - På sjukhuset Jag blev så ledsen så jag började Blodfrost Värsta samtalet jag någonsin fått. Det hände den 19 december. Jag kunde inte göra någonting, allt stannade, allt hände så snabbt. Dom berättade att han var död, och allt började så här: Det var

Läs mer

Sagan om Nallen Nelly

Sagan om Nallen Nelly Sagan om Nallen Nelly Titel Författare Det var en gång en flicka som hette Lisa som bodde i Göteborg. Lisa tog med sig skolans nalle Nelly på resan till mormor som bodde i Kiruna. Lisa åkte tåg med Nelly

Läs mer

Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip

Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip Kapitel: 1 hej! Sid: 5 Kapitel: 2 brevet Sid: 6 Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip Kapitel: 3 nycklarna Sid: 7 Kapitel: 4 en annan värld Sid: 9 Kapitel: 5 en annorlunda vän Sid: 10

Läs mer

Göm Enya! Kärleken är starkare än alla gränser i världen.

Göm Enya! Kärleken är starkare än alla gränser i världen. Göm Enya! Text: Anette Skåhlberg Bild: Katarina Dahlquist Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist 2011 Sagolikt Bokförlag 2011 Formgivning: Katarina Dahlquist www.sagoliktbokforlag.se sagolikt@sagoliktbokforlag.se

Läs mer

Sju små sagor. i urval av Annika Lundeberg

Sju små sagor. i urval av Annika Lundeberg Lilla Sju små sagor i urval av Annika Lundeberg Bockarna Bruse Med bilder av Christina Alvner Det var en gång tre bockar, som skulle gå till sätern och äta sig feta och alla tre hette de Bruse. Vägen till

Läs mer

Jag har legat vaken hela natten, sa hon, och bara tänkt på honom. Hon fnissade till. Hon vände sig mot mig och det lyste om henne.

Jag har legat vaken hela natten, sa hon, och bara tänkt på honom. Hon fnissade till. Hon vände sig mot mig och det lyste om henne. Del 1 Det är jag som är kvar. Det är jag som ska berätta. Jag kände dem båda två, kände till hur de levde och hur de dog. Det är inte länge sedan det hände. Jag är ung, som de. Som de? Kan det vara möjligt?

Läs mer

Ellie och Jonas lär sig om eld

Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Textbearbetning: Boel Werner Illustrationer: Per Hardestam 2005 Räddningsverket, Karlstad Enheten för samhällsinriktat säkerhetsarbete Beställningsnummer:

Läs mer

Kom och tita! Världens enda indiska miniko. 50 cent titen.

Kom och tita! Världens enda indiska miniko. 50 cent titen. En ko i garderoben j! är jag här igen, Malin från Rukubacka. Det har hänt He Det en hel del sedan sist och isynnerhet den här sommaren då vi lärde känna en pianotant. Ingenting av det här skulle ha hänt

Läs mer

Se-på-påse: Förskolan kan själv! Ikaros fall

Se-på-påse: Förskolan kan själv! Ikaros fall Se-på-påse: Förskolan kan själv! Ikaros fall Nationalmuseums samlingar kan användas på många olika sätt i undervisningen i bland annat svenska, historia, samhällskunskap och bild. Möt konsten i en visning

Läs mer

Vattnet finns överallt även inuti varje människa.

Vattnet finns överallt även inuti varje människa. Bygg en karusell tillsammans. Ställ er i en ring och kroka fast i varandras armar. När karusellen inte får energi står den still. En av er låtsas sätta i kontakten. Karusellen börjar snurra. Dra ut kontakten.

Läs mer

Sophia höll på ute i köket. Det var antagligen bäst att ta samtalet med Madde nu, det hade ju visat sig att det bara blev värre av att inte svara

Sophia höll på ute i köket. Det var antagligen bäst att ta samtalet med Madde nu, det hade ju visat sig att det bara blev värre av att inte svara Anders Han gick in i hennes vardagsrum och slog sig ner i soffan. De skulle ta kaffe och efterrätt hemma hos Sophia. Hon fixade just nu med en överraskning ute i köket. Han såg sig omkring. Det var ett

Läs mer

Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer

Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer 2009-04-16 Sid: 1 (7) Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer Det var en gång en kanin som hette Kalle. Han bodde på en grön äng vid en skog, tillsammans med en massa andra kaniner. Kalle hade

Läs mer

planet och den asfalterade flygplatsen för att äntligen äntligen få känna på marken.

planet och den asfalterade flygplatsen för att äntligen äntligen få känna på marken. Mitt möte med Tibet För drygt ett och ett halvt år sedan blev jag lycklig fadder till två tibetanska barn, Chokyi och Sonam, åtta år gamla. Alltsedan dess har jag haft ett foto på dem ståendes på mitt

Läs mer

Publicerat med tillstånd Hjälp! Jag gjorde illa Linn Text Jo Salmson Bild Veronica Isaksson Bonnier Carlsen 2012

Publicerat med tillstånd Hjälp! Jag gjorde illa Linn Text Jo Salmson Bild Veronica Isaksson Bonnier Carlsen 2012 Hjälp! Jag Linn gjorde illa hjälp! jag gjorde illa linn Text: Jo Salmson 2012 Bild: Veronica Isaksson 2012 Formgivare: Sandra Bergström Redaktör: Stina Zethraeus Repro: Allmedia Öresund AB, Malmö Typsnitt:

Läs mer

hade. Många har nationella konflikter med andra länder vilket drabbar invånarna och det sitter kvar även om de har kommit till ett annat land.

hade. Många har nationella konflikter med andra länder vilket drabbar invånarna och det sitter kvar även om de har kommit till ett annat land. Jag träffade Elmir för att prata om hans flykt från Bosnien till Sverige när kriget bröt ut och belägringen av Sarajevo inträffade i början på 1990-talet. Han berättade hur det var precis innan det bröt

Läs mer

Den kidnappade hunden

Den kidnappade hunden Den kidnappade hunden Lisa, Milly och Kajsa gick ner på stan med Lisas hund Blixten. Blixten var det finaste och bästa Lisa ägde och visste om. När de var på stan gick de in i en klädaffär för att kolla

Läs mer

Theresienstadt. Klockan fem på morgonen

Theresienstadt. Klockan fem på morgonen 2 G Theresienstadt Klockan fem på morgonen Väckning, dags att stiga upp! Vid sex börjar ombordstigningen. Vi tvättar oss snabbt, bara litegrann i dag, ansikte och händer. Sedan måste vi gå och hämta kaffe

Läs mer

sid.1 RÖDLUVAN OCH VARGEN Av Daniel Wallentin och Janne Widmark Film i Dalarna Version 3 Kaserngården 13 2008-02-28 791 40 FALUN 023-262 82

sid.1 RÖDLUVAN OCH VARGEN Av Daniel Wallentin och Janne Widmark Film i Dalarna Version 3 Kaserngården 13 2008-02-28 791 40 FALUN 023-262 82 sid.1 OCH Av Daniel Wallentin och Janne Widmark Film i Dalarna Version 3 Kaserngården 13 2008-02-28 791 40 FALUN 023-262 82 sid.2 EXT. I SKOGEN/ÅN DAG SCEN 1 (10 år) - en söt liten flicka med en röd luva

Läs mer

Stall Flitige Lise. Resan. Boende

Stall Flitige Lise. Resan. Boende Stall Flitige Lise Jag hade min praktik med Klara Winkler, vi åkte ner till Holland, till stall Flitige Lise. Stall Flitige Lise är ett försäljnings och tillridningsstall. De flesta av hästarna ägs av

Läs mer

Ett. j a g s i t t e r e n stund med pennan mot papperet innan det

Ett. j a g s i t t e r e n stund med pennan mot papperet innan det Ett Jag har älskat tre män. Tobias var den förste. Han gav mig Gud. Den andre, Christer, gav mig kärlek. Och ett barn han aldrig ville veta av. Den tredje mannen heter Bengt. Han kom med döden. j a g s

Läs mer

Originalets titel är Kemono no souja I Touda hen

Originalets titel är Kemono no souja I Touda hen Originalets titel är Kemono no souja I Touda hen Till svenska av Kami Anani Korrektur av Irene Elmerot, red.språkkonsult www.red.se Omslagsbild av Takahiro Asano Omslagsformgivning av Triturus HB Satt

Läs mer

Hon går till sitt jobb. Hon går till sitt jobb hon hatar sitt jobb hon känner sig ensam och svag Vad kan väl jag göra då

Hon går till sitt jobb. Hon går till sitt jobb hon hatar sitt jobb hon känner sig ensam och svag Vad kan väl jag göra då Hon går till sitt jobb Hon går till sitt jobb hon hatar sitt jobb hon känner sig ensam och svag Vad kan väl jag göra då mer än att älska henne så, som jag gör Hon går på café och sätter sig ner men ingenting

Läs mer

Vokalprogrammet Sara Wiberg Hanna Hägerland

Vokalprogrammet Sara Wiberg Hanna Hägerland Vokalprogrammet Sara Wiberg Hanna Hägerland Filmer och diktamen Till detta häfte finns en internetsida. Där hittar du filmer om vokalerna. Du kan också träna diktamen. vokalprogrammet.weebly.com Titta

Läs mer

Om författaren. Om boken. Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin

Om författaren. Om boken. Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin Om författaren Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin Om boken Klara är elva år och har en kompis som heter Amanda. Det finns en dum kille som heter Tobias.

Läs mer

Kapitel 3. Här är en karta över ön

Kapitel 3. Här är en karta över ön Kap 1 Skeppet Jag var på en färja och jag skulle över till Danmark och spela Champions League finalen som är det bästa man kan vinna i fotbollsvärlden. Jag spelar i FC Liverpool och vi ska möta Bayern

Läs mer

Här är bilderna som kommer vara stöd till när vi ska förklara hur vi haft det, vad vi gjorde och om man kan rekommendera att gör fler liknande resor.

Här är bilderna som kommer vara stöd till när vi ska förklara hur vi haft det, vad vi gjorde och om man kan rekommendera att gör fler liknande resor. Här är bilderna som kommer vara stöd till när vi ska förklara hur vi haft det, vad vi gjorde och om man kan rekommendera att gör fler liknande resor. Jag skriver även lite stöd meningar som ni får ta hjälp

Läs mer

Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra

Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Huset på gränsen Roller Linda Hanna Petra Dinkanish Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Scen 1 Linda, Hanna och Petra kommer in och plockar svamp som dom lägger i sina korgar - Kolla! Minst

Läs mer

Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5

Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5 Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5 Kapitel 2 - Brevet 6-7 Kapitel 3 - Nycklarna 8-9 Kapitel 4 - En annan värld 10-11 Albin Kapitel 5 - En annorlunda vän 12-13 Kapitel 6 - Mitt uppdrag 14-15 Kapitel 7 -

Läs mer

Emigration betyder att man flyttar från sitt land. Vi säger, att man emigrerar från sitt land. Man kan också säga, att man utvandrar från sitt land.

Emigration betyder att man flyttar från sitt land. Vi säger, att man emigrerar från sitt land. Man kan också säga, att man utvandrar från sitt land. Människor har flyttat i alla tider För två miljoner år sedan uppkom de första människorna i Afrika. Allt sedan dess har människor spritt sig över hela jorden. I alla tider har människor också flyttat från

Läs mer

Första kapitlet. I vilket den första snön faller och den första snöbollen hamnar just där den inte ska.

Första kapitlet. I vilket den första snön faller och den första snöbollen hamnar just där den inte ska. Första kapitlet I vilket den första snön faller och den första snöbollen hamnar just där den inte ska. I detsamma hördes steg. Ingo vände sig om och fick se Roger komma gående mot hotellet i en sådan fart

Läs mer

Billie: Avgång 9:42 till nya livet (del 1)

Billie: Avgång 9:42 till nya livet (del 1) LEKTIONER KRING LÄSNING Lektionsövningarna till textutdragen ur Sara Kadefors nya bok är gjorda av ZickZack Läsrummets författare, Pernilla Lundenmark och Anna Modigh. Billie: Avgång 9:42 till nya livet

Läs mer

Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Rabén & Sjögren 2006

Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Rabén & Sjögren 2006 I huset vid havet var det lördag, och i köket stod mamma och diskade. Zackarina höll henne sällskap, så att hon skulle ha det lite roligare. Hon rullade omkring på golvet, fram och tillbaka, och ylade.

Läs mer

2012 Trollhättan Energi AB Förrådsgatan 2 Box 933 461 29 Trollhättan Tel 020-89 90 00 www.trollhattanenergi.se

2012 Trollhättan Energi AB Förrådsgatan 2 Box 933 461 29 Trollhättan Tel 020-89 90 00 www.trollhattanenergi.se 2012 Trollhättan Energi AB Förrådsgatan 2 Box 933 461 29 Trollhättan Tel 020-89 90 00 www.trollhattanenergi.se Trollhättans Stad Tekniska Förvaltningen Renhållningen Tingvallavägen 36 461 32 Trollhättan

Läs mer

Från Grossenbrode till Väsbyviken

Från Grossenbrode till Väsbyviken Från Grossenbrode till Väsbyviken Lördagen den 17 april kl. 06:00 klev vi av båten i Rostock Tyskland. Från början var tanken att vi skulle flyga ner från Nyköping till Lübeck under fredagseftermiddagen

Läs mer

Greta: (till Gertrud) Berätta för oss hur det är att vara en sån där tornsvala.

Greta: (till Gertrud) Berätta för oss hur det är att vara en sån där tornsvala. Spelet om Beredskapsåret 1940 Av Ragnar Karlsson 2013-01-06 Akt 2 Nerklippt ver 1 Slutet av juli månad 1940 Personer: Johanna 60 Stina 30 dotter Greta Ester Alfhild Vendla Gertrud (Luftbevaknigslotta)

Läs mer

AD/HD självskattningsskala för flickor

AD/HD självskattningsskala för flickor AD/HD självskattningsskala för flickor Använd för varje påstående någon av siffrorna nedan för att visa hur väl den känslan eller det beteendet stämmer in på dig. 0 = det är inte alls som jag; det händer

Läs mer

Max, var är du? LÄSFÖRSTÅELSE MARIA FRENSBORG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN

Max, var är du? LÄSFÖRSTÅELSE MARIA FRENSBORG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN MARIA FRENSBORG LÄSFÖRSTÅELSE kapitel 1 scouterna(sid 3, rad 8), grupp för ungdomar som tycker om naturen försvunnen (sid 3, rad10), borta parkeringen (sid 4, rad 1), där man

Läs mer

Hon vågade inte lägga till, nu ses vi aldrig mer. Men aldrig någonsin hade det känts så skönt att han stängde dörren och gick.

Hon vågade inte lägga till, nu ses vi aldrig mer. Men aldrig någonsin hade det känts så skönt att han stängde dörren och gick. 6. Jamila kunde inte somna natten innan det var dags. Hon försökte ligga så still som möjligt, så Kamal inte skulle bli orolig och förstå att någonting var i görningen. Han skulle iväg på morgonen och

Läs mer

HÄR KOMMER JAG! Max: Max såg på klockan. Halva NO-timmen hade gått tack vare besöket hos Syster, så nu slapp han läxförhöret också. Perfekt det med.

HÄR KOMMER JAG! Max: Max såg på klockan. Halva NO-timmen hade gått tack vare besöket hos Syster, så nu slapp han läxförhöret också. Perfekt det med. Max: Ibland är livet perfekt, som nu till exempel. Maxat! Maxade Max! gnolade han för sig själv. Nån gång skulle han göra en hel sång på det, tänkte han. Den skulle bli hans signatur. Maxade Max. Fast

Läs mer

Kapitel 2 -Brevet Två dagar senare. Så såg jag och min BFF ett brev som låg under dörren. På brevet stod det

Kapitel 2 -Brevet Två dagar senare. Så såg jag och min BFF ett brev som låg under dörren. På brevet stod det Kapitel 1 -Hej Hej jag heter Minna. Min skola heter Santaskolan. Jag är 11 år. Min bästa kompis heter Smilla. Hon och jag har länge undrat över en dörr på skolan den tycker vi är märklig. Den ligger i

Läs mer

Men Zackarina hade inte tid, för hon var upptagen med sin cykel. Hon försökte göra ett

Men Zackarina hade inte tid, för hon var upptagen med sin cykel. Hon försökte göra ett Nere på stranden vid havet var Sandvargen och Zackarina mycket upptagna, var och en med sitt. Sandvargen var upptagen med att plaska runt i vattenkanten. Det sa plosch och det sa pläsch, och han stänkte

Läs mer

Vad betyder ett eget hem för dig? Är det lätt eller svårt att få en egen bostad där du bor?

Vad betyder ett eget hem för dig? Är det lätt eller svårt att få en egen bostad där du bor? Denna lektion är hämtad ur Ord och lästräning av Lena Sundberg Holmberg och Kristina Asker. Ord och lästräning består av fyra häften som övar och repeterar ord tematiskt inför det nationella provet i sfi.

Läs mer

Innehållsförteckning Rudolf sida 1 Welcome to New York sida 2 Mystiska tjejen sida 3 Rymlingen Rebecka sida 4 Passet sida 5 Fångad sida 6

Innehållsförteckning Rudolf sida 1 Welcome to New York sida 2 Mystiska tjejen sida 3 Rymlingen Rebecka sida 4 Passet sida 5 Fångad sida 6 Innehållsförteckning Rudolf sida 1 Welcome to New York sida 2 Mystiska tjejen sida 3 Rymlingen Rebecka sida 4 Passet sida 5 Fångad sida 6 Rudolf Nu ska jag berätta om Rudolf Rudenstam. Rudolf är 38 är

Läs mer

Min lillasyster Prim är världens bästa syster, det är hon jag oftast är med. Vi har till och med en massa hemligheter som vi inte har berättat för

Min lillasyster Prim är världens bästa syster, det är hon jag oftast är med. Vi har till och med en massa hemligheter som vi inte har berättat för Av: Sonja Det här är jag, Tris 16 September Kära dagbok, jag önskar att livet var mer som en film. Mer actionfyllt, kärlek. Istället så är livet bara tråkigt, stressat och en massa läxor hela tiden, dåligt

Läs mer

. 13. Publicerat med tillstånd Om jag bara inte råkat byta ut tant Doris hund Text Ingelin Angerborn Tiden 2003

. 13. Publicerat med tillstånd Om jag bara inte råkat byta ut tant Doris hund Text Ingelin Angerborn Tiden 2003 2 Tant Doris hund heter Loppan. Hon är en långhårig chihuahua, och inte större än en kanin. Mycket mindre än en del av mina gosehundar. Men hon är riktig! Vit och ljusbrun och alldeles levande. Jag går

Läs mer

De gröna demonerna. Jorden i fara, del 2

De gröna demonerna. Jorden i fara, del 2 De gröna demonerna Jorden i fara, del 2 KG Johansson SMAKPROV Publicerad av Molnfritt Förlag Copyright 2014 Molnfritt Förlag Den fulla boken har ISBN 978-91-87317-35-4 Boken kan laddas ned från nätbutiker

Läs mer

Göteborg för att hämta sin familj ifrån flygplatsen. Det var så kul att kolla på flygplan från nära håll tyckte Mahdi. Nu var det inte långt kvar

Göteborg för att hämta sin familj ifrån flygplatsen. Det var så kul att kolla på flygplan från nära håll tyckte Mahdi. Nu var det inte långt kvar Mötet med det okända I en av de små byarna i Ghazni som ligger i östra Afghanistan bodde det fattiga familjer. Byn kallades för ''Nawdeh''. De flesta män i byn var jordbrukare, affärsmän, bönder och vissa

Läs mer

Petrus Dahlin & Sofia Falkenhem. Mirjas guldhalsband

Petrus Dahlin & Sofia Falkenhem. Mirjas guldhalsband Petrus Dahlin & Sofia Falkenhem Mirjas guldhalsband www.kalleskavank.se www.rabensjogren.se Det har gått en vecka sedan Dilsa och jag löste fallet. Nu är det helg och jag cyklar bort till Mirja. Solen

Läs mer

Sånger och ramsor Öppna förskolan Sävsjö

Sånger och ramsor Öppna förskolan Sävsjö Sånger och ramsor Öppna förskolan Sävsjö 1. När man sjunger så blir man så glad När man sjunger så blir man så glad. När man sjunger så blir man så glad. Så det vill man göra varendaste dag, ja, det vill

Läs mer

Fanny har precis kommit hem från skolan och ska till sången när hennes barnflicka säger att hon inte ska gå idag.

Fanny har precis kommit hem från skolan och ska till sången när hennes barnflicka säger att hon inte ska gå idag. Kap.1 Fanny är en bortskämd unge som alltid får som hon vill. Hon har en hund som heter Kalle. Han är en svart hjälpsam golden retriver som alltid vill kela eller leka. Fanny är det enda barnet. Hennes

Läs mer

Ellie och Jonas lär sig om eld

Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Textbearbetning: Boel Werner och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Grafisk form: Per

Läs mer

RÖdens kartongskola hade varit stängd länge. Dels hade hans elever tröttnat på att lära sig hundsaker, dels orkade han inte slicka läroböckerna lika

RÖdens kartongskola hade varit stängd länge. Dels hade hans elever tröttnat på att lära sig hundsaker, dels orkade han inte slicka läroböckerna lika RÖdens kartongskola hade varit stängd länge. Dels hade hans elever tröttnat på att lära sig hundsaker, dels orkade han inte slicka läroböckerna lika noga längre. Och sedan Pricknallen flyttat in fanns

Läs mer

ELFTE K A P I T L E T OM VAD SOM H A N D E UTE I S K O G E N MEDAN B R U M M E L M A N SATT I N S T A N G D I VISTHUSBODEN

ELFTE K A P I T L E T OM VAD SOM H A N D E UTE I S K O G E N MEDAN B R U M M E L M A N SATT I N S T A N G D I VISTHUSBODEN ELFTE K A P I T L E T OM VAD SOM H A N D E UTE I S K O G E N MEDAN B R U M M E L M A N SATT I N S T A N G D I VISTHUSBODEN olycklig: - Oj oj oj, var bar min egen lilla snalla bjornpojke tagit vagen, sa

Läs mer

OM ATT VARA HUND. Jag heter faktiskt Brandy Brandt, är ärlig, snäll och talar sant. Jag är en hund av ädel sort med krullig päls och svansen kort.

OM ATT VARA HUND. Jag heter faktiskt Brandy Brandt, är ärlig, snäll och talar sant. Jag är en hund av ädel sort med krullig päls och svansen kort. 1 OM ATT VARA HUND Jag heter faktiskt Brandy Brandt, är ärlig, snäll och talar sant. Jag är en hund av ädel sort med krullig päls och svansen kort. H ar du någon gång undrat över hur det är att vara en

Läs mer

Prov svensk grammatik

Prov svensk grammatik Prov svensk grammatik Markera det alternativ som du anser vara rätt i meningarna nedan. Det är bara ett av alternativen som är rätt i varje mening. 1. När farfar hade ätit åt har ätit, sov han middag.

Läs mer

Måndag 27 december. Publicerat med tillstånd Vingmuttern - min allra bästa vän Text Viveca Lärn Bild Eva Eriksson Rabén & Sjögren 2007

Måndag 27 december. Publicerat med tillstånd Vingmuttern - min allra bästa vän Text Viveca Lärn Bild Eva Eriksson Rabén & Sjögren 2007 Måndag 27 december Så fort jag vaknade i morse, tänkte jag: Jag är så glad. Så särskilt glad. Varför är jag så glad idag? Julaftonen var ju över för tusen år sen. Inte hade jag tappat några nya tänder.

Läs mer

SJÖODJURET. Mamma, vad heter fyren? sa Jack. Jag vet faktiskt inte, Jack, sa Claire, men det bor en i fyren.

SJÖODJURET. Mamma, vad heter fyren? sa Jack. Jag vet faktiskt inte, Jack, sa Claire, men det bor en i fyren. SJÖODJURET Klockan var 10 på förmiddagen en solig dag. Det var en pojke som letade efter stenar på stranden medan mamma solade. Stranden var tom. Vinden kom mot ansiktet. Det var skönt. Pojken hette Jack.

Läs mer

Så här gör du för att skriva ut och sortera sidorna i sagan:

Så här gör du för att skriva ut och sortera sidorna i sagan: Så här gör du för att skriva ut och sortera sidorna i sagan: Steg 1. Skriv ut berättelsen på A4 ark. Om du har en skrivare som skriver ut dubbelsidigt, tänk på att inte skriva ut den här sidan, dvs skriv

Läs mer

En olydig valp. Publicerat med tillstånd Puzzel på valpkurs Text Isabelle Halvarsson Bild Margareta Nordqvist Bonnier Carlsen 2011

En olydig valp. Publicerat med tillstånd Puzzel på valpkurs Text Isabelle Halvarsson Bild Margareta Nordqvist Bonnier Carlsen 2011 En olydig valp Det var en varm dag fram på höstkanten. I en bil satt den lilla jack russell-valpen Puzzel. Hon var en terrier och rätt så envis av sig. När dörren öppnades slank hon snabbt ut. Tyst som

Läs mer

RAPPORT FRÅN ZAMBIA. Det fanns tom toalett och dusch.

RAPPORT FRÅN ZAMBIA. Det fanns tom toalett och dusch. RAPPORT FRÅN ZAMBIA I november besökte Ulla och jag familjen Linyama i Zambia 5 dagar. Ett besök som var efterlängtat från båda parter. Vi togs verkligen emot med stora famnen. Det visade sig att Michael

Läs mer

Pojke + vän = pojkvän

Pojke + vän = pojkvän Pojke + vän = pojkvän Min supercoola kusin Ella är två år äldre än jag. Det är svårt att tro att det bara är ett par år mellan oss. Hon är så himla mycket smartare och vuxnare än jag. Man skulle kunna

Läs mer

Hasse Andersson - Avtryck i naturen

Hasse Andersson - Avtryck i naturen Hasse Andersson - Avtryck i naturen En i gänget Efter nio timmar i bil anländer jag till Kongsvold fjällstation i Norge. Klockan är halv fyra och solen står fortfarande högt på himlen. Det är september

Läs mer

Pärlan vid Asundens strand

Pärlan vid Asundens strand Pärlan vid Asundens strand KO N F E R E N S L Å T D I G I N S P I R E R A S AV G O D M AT O C H VA C K R A V Y E R Där Östergötland är som skönast, vid sjön Åsunden, ligger Rimforsa Strand den perfekta

Läs mer

Nästa Julkort är inskickat av Julian. Den pojken bor i ett avlägset land där tomten i allra högsta grad är vaken men någonting är på tok.

Nästa Julkort är inskickat av Julian. Den pojken bor i ett avlägset land där tomten i allra högsta grad är vaken men någonting är på tok. Värdparet in Nästa Julkort är inskickat av Julian. Den pojken bor i ett avlägset land där tomten i allra högsta grad är vaken men någonting är på tok. Vi ser skolbarnen komma in. Julian mobbas av Charles.

Läs mer

Kapitel 1 Kalle och polarna!

Kapitel 1 Kalle och polarna! Innehållsförteckning Kapitel 1 Kalle och polarna s.1 Kapitel 2 Sommarlovet är slut s.3 Kapitel 3 Krossat fönster s.5 Kapitel 4 Planen s.7 Kapitel 5 Fel person s.9 Kapitel 6 Tjuven är fast s.11 Kapitel

Läs mer

Make, far. 050 Det hövs en man att viska ett lugnt farväl åt det som var. Bo Bergman

Make, far. 050 Det hövs en man att viska ett lugnt farväl åt det som var. Bo Bergman 050 Det hövs en man att viska ett lugnt farväl åt det som var. Bo Bergman 051 Arbetsfyllt och strävsamt har Ditt liv varit Lugn och stilla blev Din död. 052 053 Du bäddas i hembygdens Det suckar av vemod

Läs mer

Hur prins Siddharta blev Buddha

Hur prins Siddharta blev Buddha buddism Hur prins Siddharta blev Buddha En mycket konstig dröm En natt, i ett land som nu kallas Nepal, satte sig en kvinna plötsligt rakt upp i sin säng. Det var drottning Maya, kung Suddhodanas hustru,

Läs mer

Rymdresan. Äventyret börjar.

Rymdresan. Äventyret börjar. 1 Rymdresan Äventyret börjar. Isac är en helt vanlig kille på 15 år och är trött på morgonen och han älskar äpplen. Han har en katt som heter Snawboll 2. Han har ett kompisgäng också. I kompisgänget så

Läs mer

Denna lilla grupp som nu stod inför vandringen var en brokig skara och alla var mer eller mindre redan helt utmattade.

Denna lilla grupp som nu stod inför vandringen var en brokig skara och alla var mer eller mindre redan helt utmattade. 1. Det torra landskapet bredde ut sig framför dem och de visste att de hade en lång riskabel vandring att gå. Inte bara för det lilla vatten de hade kvar utan de visste också vilka faror som lurade där

Läs mer

Kap.1 Packning. - Ok, säger Elin nu måste vi sätta fart för båten går om fem timmar!

Kap.1 Packning. - Ok, säger Elin nu måste vi sätta fart för båten går om fem timmar! Kap.1 Packning Hej jag heter Elin. Jag och min pojkvän Jonathan ska till Gotland med våra kompisar Madde och Markus. Vi håller på att packa. Vi hade tänkt att vi skulle tälta och bada sedan ska vi hälsa

Läs mer

FEBRUARI 2013. Kvar i Östersund. den 23 februari 2013. VM stafett. den 15 februari 2013

FEBRUARI 2013. Kvar i Östersund. den 23 februari 2013. VM stafett. den 15 februari 2013 FEBRUARI 2013 Kvar i Östersund den 23 februari 2013 Har nu hunnit vara hemma några dagar efter VM som var en stor upplevelse för min del, tiden hemma har bestått till största delen av vila och återhämtning

Läs mer

Rita och Krokodil IGELKOTTEN

Rita och Krokodil IGELKOTTEN Rita och Krokodil IGELKOTTEN af SIRI MELCHIOR ANDERS SPARRING JANNE VIERTH Version 20 April 2011 Director Siri Melchior Kontakt Producer Lennart Ström Auto Images AB Monbijougatan 17E SE-21153 Malmö E-post.

Läs mer

Kapitel 1 Hej! Jag heter Jessica Knutsson och jag går på Storskolan. Jag är nio år. Jag har blont hår och små fräknar. Jag älskar att rida.

Kapitel 1 Hej! Jag heter Jessica Knutsson och jag går på Storskolan. Jag är nio år. Jag har blont hår och små fräknar. Jag älskar att rida. Kapitel 1 Hej! Jag heter Jessica Knutsson och jag går på Storskolan. Jag är nio år. Jag har blont hår och små fräknar. Jag älskar att rida. Min bästa kompis heter Frida. Frida och jag brukar leka ridlektion

Läs mer

Flykten från Sverige. Avdelningsmöte. Samling -Vem är här och vad ska vi göra idag? Innehåll. Material

Flykten från Sverige. Avdelningsmöte. Samling -Vem är här och vad ska vi göra idag? Innehåll. Material Avdelningsmöte Flykten från Sverige Under detta möte får scouterna fundera på hur det kan kännas att vara på flykt och ha olika förutsättningar i livet. Mötet avslutas med en saga som berättar om ett Sverige

Läs mer

BYRÅN SE OM DU KAN LÖSA GÅTAN! LÄMPLIGT FRÅN 7 ÅR OCH UPPÅT - TIDSÅTGÅNG: CA 20 MINUTER

BYRÅN SE OM DU KAN LÖSA GÅTAN! LÄMPLIGT FRÅN 7 ÅR OCH UPPÅT - TIDSÅTGÅNG: CA 20 MINUTER SE OM DU KAN LÖSA GÅTAN! LÄMPLIGT FRÅN 7 ÅR OCH UPPÅT - TIDSÅTGÅNG: CA 20 MINUTER Cindy Sherman är nästan alltid själv med i sina fotografier. Hon klär ut sig och spelar olika roller framför kameran. I

Läs mer

medan mörkret faller Anna Lihammer historiska media

medan mörkret faller Anna Lihammer historiska media medan mörkret faller Anna Lihammer historiska media 3 1934 5 måndagen den 26 november anatomiska institutionen, uppsala prolog Runtomkring honom var allt svart. Inte svart som mörker, utan bara svart och

Läs mer

30 mars-29 april. Första seglingen upp till Halkidiki! (halvöarna längst upp i Egeiska havet)

30 mars-29 april. Första seglingen upp till Halkidiki! (halvöarna längst upp i Egeiska havet) Resebrev nr 3, 2012 30 mars-29 april. Första seglingen upp till Halkidiki! (halvöarna längst upp i Egeiska havet) Det var inga större problem med att segla norr ut I Egeiska havet, vi visste att det all

Läs mer

Idag ska jag till djurparken! Wow vad kul det ska bli. Det var 2 år sedan jag var där sisst? Hur gammal var Rut då?

Idag ska jag till djurparken! Wow vad kul det ska bli. Det var 2 år sedan jag var där sisst? Hur gammal var Rut då? MATTE PÅ ZOO HEJSAN! Jag heter Mattias och jag är 8 år. Jag kallas Matte, det har jag gjort sedan jag var väldigt liten. Jag har tre syskon. Elin, Matilda och Rut. Elin är två år mindre än mig. Matilda

Läs mer

barnhemmet i muang mai tisdag 1 maj - måndag 21 maj

barnhemmet i muang mai tisdag 1 maj - måndag 21 maj barnhemmet i muang mai tisdag 1 maj - måndag 21 maj Barnen har börjat skolan och vi börjar växa in i vår vardag och hitta rutiner som passar både barnen och oss. Vi har dessutom haft finbesök av Mia, Pia,

Läs mer

Bilarnas äventyr ett helt års projektarbete

Bilarnas äventyr ett helt års projektarbete Bilarnas äventyr ett helt års projektarbete Höstterminen startade med två veckors inspirationsaktiviteter i närmiljön. Barnen gick på utflykt till bl.a lekplatser, fårhagen och till Landevi som höll på

Läs mer

JAG OCH BIBLIOTEKET MARIA STRANDVIK, 10 ÅR

JAG OCH BIBLIOTEKET MARIA STRANDVIK, 10 ÅR JAG OCH BIBLIOTEKET MARIA STRANDVIK, 10 ÅR 20 december Hej, dagboken! Jag heter Xara. Jag bor i Kyrkslätts bibliotek, oftast. Annars bor jag på ett hotell i England. Idag har jag mycket att göra. Nu sitter

Läs mer

Latte i lådan Mette Vedsø

Latte i lådan Mette Vedsø Lärarmaterial SIDAN 1 Boken handlar om: Kamal vill gärna ha ett eget marsvin, men hans mamma tycker inte att man ska ha djur i bur. Nu ska Kamal ta hand om Klaras marsvin, Lotto. Han är jätteglad för det.

Läs mer

Gå vidare. Elsa Söderberg åk 6 Österbyskolan

Gå vidare. Elsa Söderberg åk 6 Österbyskolan Gå vidare Elsa Söderberg åk 6 Österbyskolan Förutom smärtan och sjukhuset så känns det rätt konstigt. Hela min familj sitter runt mig, tittar på mig och är bara tysta. Mitt namn är Lyra Locker och jag

Läs mer

NYANS FILM 2015-04-26. EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv. Tredje versionen. Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36

NYANS FILM 2015-04-26. EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv. Tredje versionen. Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36 NYANS FILM 2015-04-26 EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv Tredje versionen Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36 1. EXT. BALKONGEN- DAG, 70 år, står på balkongen, rökandes

Läs mer

kapitel 1 Publicerat med tillstånd Dilsa och den falska förälskelsen Text Petrus Dahlin Bild Sofia Falkenem Rabén & Sjögren 2013

kapitel 1 Publicerat med tillstånd Dilsa och den falska förälskelsen Text Petrus Dahlin Bild Sofia Falkenem Rabén & Sjögren 2013 kapitel 1 I morgon börjar sommarlovet och vi ska åka till Gröna Lund. Om sommaren fortsätter på det här sättet kommer det att bli den bästa i mitt liv. Jag sitter hemma på rummet och har just berättat

Läs mer

Äldreboende, en själslig dödsdom

Äldreboende, en själslig dödsdom Källa: www.knut98.com När resurserna minskar krävs fantasi, inlevelse och prioritering. Hela syftet med äldrevård måste vara att skapa möjligheter till meningsfullt liv. Allt kan bli fel om vi glömmer

Läs mer

Vätterrundan 2009 och vi hade inte tur med vädret.

Vätterrundan 2009 och vi hade inte tur med vädret. Vätterrundan 2009 och vi hade inte tur med vädret. Så var det då dags för vår första (och sista?) Vätternrunda. Vi hade ängsligt följt väderrapporterna i veckan och till sist var det bara att inse att

Läs mer

III Den första stora ungdomskärleken

III Den första stora ungdomskärleken III Den första stora ungdomskärleken Nu hade Åkes mor i gengäld bjudit ut sin väninna och hennes två döttrar till sitt hem, Hon var visst stormförtjust i dessa, tyckte Åke, som också tyckte, att det skulle

Läs mer

Sagan om räven del 2. Av Freja Fortier

Sagan om räven del 2. Av Freja Fortier Sagan om räven del 2 Av Freja Fortier Kapitel 1 Det var en kall morgon. Men luften var ändå ganska varm, som det ska vara på våren. Piff vaknade upp ur hennes djupa sömn. Bredvid henne låg hennes små ungar.

Läs mer

Jonna Lindberg 2011. Min egen ö

Jonna Lindberg 2011. Min egen ö Min egen ö Tror du på gud? Han svarade inte genast. Fortsatte bara framåt i den djupa snön. Den var tung och blöt, som om den legat där i flera år och bara blivit tjockare. Säkert skulle det ta lång tid

Läs mer