Västra Torsås. 150 år av minnen i Torsås by. F ototävlingen avgjord...och vinnaren är... nr (utom måndagar)

Transkript

1 Västra Torsås nr Tema Torsås by 150 år av minnen i Torsås by Torsås by - Alla dagar (utom måndagar) kvällshimmel och solnedgång i torsås by fotograf ingvar andersson F ototävlingen avgjord...och vinnaren är... abc-bok för vuxna

2 Västra Torsås Ansvarig utgivare, Agnetha Wendel Redaktionen. Tema: Renée Markusson, Ann Nilsson, Agnetha Wendel, Föreningsinformation och annonsering: Pia N Svensson, pia@vastratorsas.se Britt-Mari Andersson, britt-mari@vastratorsas.se Rolf Erlandsson, rolf@vastratorsas.se Korrektur: Ingrid Riis Webbmaster: Rolf Erlandsson, rolf@vastratorsas.se Distribution: Pia N Svensson, pia@vastratorsas.se Medarbetare i detta nr: Margit Severinsson, Ingvar Andersson, Lars Lindén, Liselott Urbo, Bosse (i Kolmården) Petersson, Allan Hedberg, Ingrid Riis och Mia Dannälv Grafisk form & produktion: Agnetha Wendel Tryck: TMG Tabergs. Västra Torsås Sockenblad utkommer med fyra nummer per år. Redaktionen ansvarar inte för insänt obeställt material. sockenrådets styrelse har ordet Så var det dags för årets sista ledare i Sockenbladet och även det sista numret av tidskriften med Agnetha Wendel som redaktör. Agnetha har varit redaktör i snart tre år, lagt ner ett fantastiskt arbete och gett tidningen en ordentlig ansiktslyftning. Vi tackar Agnetha och Britt-Marie, som också slutar i redaktionen, för ett storartat arbete! Nu står sockenrådet inför en utmaning, hur ska vi kunna bibehålla en bra tidning framöver. I dagsläget har vi ingen som vill överta redaktörskapet för skriften, men vi hoppas såklart att någon vill anta utmaningen. Vi har fått ytterligare en person i redaktionskommittén, men det behövs fler personer för att skapa en attraktiv tidning. Alla som känner sig manade att delta i detta jobb är välkomna att kontakta någon i redaktionskommittén. Styrelsen för sockenrådet har spånat lite över vad som kan vara lämpligt att ha som teman under 2015 och föreslagit att tidningen kan presentera föreningar och företag som är aktiva i vår bygd. Socknen står inför ännu en utmaning framöver. Vi måste vidta ytterligare åtgärder för att hejda inbrotten som pågått de senaste åren. Grannsamverkansverksamheten har fungerat bra genom att snabbt sprida information om genomförda brott och misstänkta personer med bilar som smugit runt i bygden och därmed ökat vaksamheten hos oss. Förhoppningsvis har detta förhindrat några inbrott men vi måste genomföra ytterligare förebyggande åtgärder framöver. Nils-Gunnar Skoglund har tagit på sig uppdraget att genomföra en träff i Bygdegården med information om lås, larm, övervakning och andra åtgärder som kan försvåra inbrotten i våra bostäder och uthus. Troligen sker mötet tillsammans med en information om lokal elproduktion med solceller som LRF planerar att genomföra. Mer information kommer i kommande sockenblad, på anslagstavlor och via mejlutskick. Slutligen vill vi uppmana er sockenbor att börja tänka på vem vi skall nominera till Årets Västratorsåsbo. Skicka in förslag till någon i styrelsen. Vid senaste sockenråd togs frågan upp om vem som kan få utmärkelsen och sockenbornas mening var att det inte får sättas upp några snäva ramar kring vem som blir tilldelad det utan viktigast är att den personen verkligen gjort något för bygden. Allan Hedberg, Lyckhem Torsås by, har skickat in detta tidningsklipp. Årets sista ledare innehöll lite mer negativa saker än brukligt, men vi får hoppas att 2015 blir positivt för vår bygd. Med detta får vi önska alla sockenbor en riktigt god jul och ett gott nytt år. För sockenrådets styrelse Örjan Riis och Mats Runesson 02

3 INNEHÅLL nr tema torsås by En dag på Sjögård. Sidan 15 Fotograf Liselott Urbo 04 fototävlingen avgjord 06 tema torsås by Ett gammalt amerikabrev 150 år av minnen i torsås by backens förskola grön flaggcertifierad anekdoter från torsåsbyskolan kapellet förskolan backen Torsås by alla dagar-utom måndagar byalag för gemenskap två kreatörer från torsås by ger ut ABC-bok för vuxna en dag på sjögården ett brinnande intresse tornhuset på åsen En drake, en skatt och en sjudjäkla smäll 19 det står en gammal cykel 20 följetongen del två 22 sm-guld till ringshult 24 vandringsgruppen efterlysning Vilka är de glada gubbarna? Vid renovering av Tornhuset, på Åsen, hittade Mia och Jim denna bild. Vet du något om bilden? Hör i så fall av dig till Mia. mia.dannalv@gmail.com Mer om Åsen på sidan 18 Morgondimman, i Torsås by, lättar Fotograf Ingvar Andersson 03

4 föreningsinfo Vår bygd idag och visioner inför framtiden Så var temat på fototävlingen som Västra Torsås Sockenråd utlyste under år Flera förutsättningar gavs för hur tävlingsbidragen skulle se ut och viktigast var att bilderna var tagna i Västra Torsås under Vi hade väl aldrig trott att vi skulle få in så många bidrag, hela 55 bilder hade kommit in till styrelsen när sluttiden var den 1 oktober. Fyra nationer var representerade, Sverige, Danmark, Tyskland och Polen. Klassen på bidragen var väldigt hög och vi i styrelsen fick ett svårt uppdrag att utse de tre bästa representanterna för det tema som vi satt upp. För att förenkla arbetet var vi tvungna att först utse finalister och det blev då 11 bilder som gick vidare. Vilka som var fotograferna bakom bilderna var hemligt, endast undertecknad visste detta och jag var inte med i röstningsförfarandet. Av de 11 bilderna som gick till final röstade sedan styrelsen fram de tre bästa. Och vinnaren är... Bilderna som gick till final går att beskåda på Lönashults bibliotek fram till 1 februari 2015, samt på Västra Torsås sockenråds hemsida. Bilderna som gick till final samt även övriga tävlingsbidrag kommer framöver att nyttjas av sockenrådet vid lämpliga tillfällen när vi vill visa upp våran socken. Självklart kommer det då att anges vem som är fotografen bakom bilden. Örjan Riis 1:a pris Full fart framåt Foto Marie Riis För sitt positiva framtidsperspektiv med aktiviteter och turismsatsning i bygden, med mycket föreningsliv som gör att det blir sammanhållning i socknen när det behövs. 2:a pris Dåtid-Nutid-Framtid Foto Bodil Ragnarsson Dåtid, nutid, framtid! Uppfyller kriterierna med råge 3:e pris Knasfamiljen eller familj på grönbete Foto Annika Karlsson För sina konstnärliga kvaliteter, en lycklig kärnfamilj i en aktiv landsbygd kopplat till jordbruket som inte bara en bransch för dåtid utan även för kommande generationer. Full fart framåt Fotograf Marie Riis 04

5 föreningsinfo Dåtid-Nutid-Framtid Fotograf Bodil Ragnarsson Välkomna på Knutsdans Söndagen den 11/1 kl Vi ses vid granen i Torne och dansar ut Julen. Alla är hjärtligt välkomna Torne Samhällsförening Tre år med Sockenbladet Knasfamiljen eller familj på grönbete Fotograf Annika Karlsson Tre år då jag lärt mig mycket om vår bygd men, framför allt, tre år då jag lärt känna, träffa och arbeta med trevliga, engagerade, kreativa och positiva människor. Många koppar kaffe, otroligt goda kringlor, pajer och, ibland, även sju sorters kakor har det blivit i många kök runt om i socknen. Den 3 december kl: är det dags för teater i bygdegården, Hynnenäs Sju sorters berättelser till kaffet Biljetter finns att köpa hos Tommys i Lönashult, samt i Alvesta Bok & Papper. Pris: 175 kr. Fika ingår i priset, och serveras under föreställningen. I samarbete med Alvesta Teaterförening och Regionteatern. Även före detta sockenbor och andra utsocknes har bidragit med artiklar, fakta och många gånger kommit med vänliga och uppmuntrande ord till redaktionen. Så alla skribenter, fotografer, utkörare, faktakollare, annonsörer, historieberättare, kak och pajbagare, alla ni som lånat ut böcker, bilder och tidningsklipp, ni som delat med er av roliga anekdoter och alla ni som delat med er av er stora kunskap om socknen TACK! Agnetha Wendel 05

6 tema torsås by Torsås TEMA by En lanthandlare i Torsåsby var bra på annat än sälja - ty när han visa talang i vår TV det klang av alla hans klockor i högan sky. Bosse (i Kolmården) Petersson Tysta och smått skamsna bybor Jag har nu bott i Torsås by i snart två år och jag har lätt att förstå att människor redan på stenåldern valde att slå sig ner på denna plats där solen aldrig tycks gå ner och den ständiga brisen (full storm ibland javisst ) gör att myggorna lyser med sin frånvaro. Undantaget var sensommaren 2013 då vi var många i byn som gick omkring och kliade oss på armar och ben. Fullt av bölder hade vi och många var vi som kliade så att det blödde. Först pratade vi inte så mycket om det utan var lite skamsna eftersom vi trodde att vi möjligen fått löss! Sängkläder vädrades, husen skrubbades men ingenting tycktes hjälpa. Men då, när det var som allra värst och vi börjat prata om eländet, löste Britt-Mari och Ingvar (på Solbacken) gåtan. De hade vaknat en natt av ett ivrigt surrande i sängkammaren. Mygg! Samtidigt hörde jag på radion om ett forskarteam som undersökte myggen i Sverige. De hade upptäckt att det, på grund av det allt varmare klimatet, dykt upp arter av mygg som tidigare inte funnits i vårt land. Jag kontaktade teamet och de trodde att vi drabbats av en, för oss, ny mygga och det var orsaken till att vi reagerat så kraftigt på betten. Men för att vara säker på det behövde de studera myggorna i byn under minst ett år. Vilka myggor ska de studera? tänkte jag. För att se en mygga här i byn får de i så fall lurpassa på sensommarnätterna i hopp om att stöta på denna sällsynta gäst. Nu så här mitt i vintern, ett och ett halvt år senare och när såren sedan länge är läkta, pratar byborna på som vanligt. Det märks, inte minst, i detta nummer av Sockenbladet. På sidan 11 berättar Margit (på Åsen) om kapellet. Ingvar (på Solbacken) pratade med och ställde frågor till Räddningsvärnet. Om det berättar han på sidan 17. Olga i Kvarnarna och Nanna i Klockaregård delar på sidan 8, med sig av 150 år av minnen. Lars i Östregård berättar om sitt besök på förskolan Backen. Det kan du läsa om på sidan 12. Liselott i Sjögård berättar, på sidan 15, om en dag som mjölkbonde. Detta och mycket mer kan du läsa om i årets sista sockenblad. Trevlig läsning! Agnetha i Långaryd (eller, Agnetha te Dahls, om man så vill) 06

7 tema Torsås by Ett gammalt Amerikabrev! Av Lars Lindén I början på 80-talet tyckte myndigheterna att delar av magasinet som hade tillhört Jonssons affär i Torsåsby (senare Kulturcafét) skulle rivas. Det hade blivit skrangligt, och folk som vistades i dess närhet kunde riskera liv och lem. Sagt och gjort. Den del som sträckte sig upp mot Torsås kapells parkeringsplats föll till marken med hjälp av Bernt Severinssons motorsåg och traktor. Mycket brädor á la plock och pinn blev det! Det sorterade, sorterades och sorterades. Brädor och annat. Dolda av grundstockar hittades allehanda antika ölflaskor, verktyg, smidda spikar och ett brev. Brevet var skört av tidens tand, men det togs om hand och har legat dolt under många år i en byrålåda här i huset (som i folkmun i trakten kallas Jonssavillan, och som byggdes 1934 som undantag för det äldre handlarparet när sonen tog över affären). Det kan vara av intresse att lyfta fram det i offentlighetens ljus eftersom brevet speglar en svunnen tid i vår by där inte alla hade det så lätt. Den lite fragmentariska brevtexten talar nog för sig själv. Avskrift av brevet: SWANSON AUTO COMPANY AUTOMOBILE SUPPLIES TIRES, STORAGE AND REPAIRS CHEROKEE, IOWA Den april, 1924 Herr Salomon Jonsson, Lönashult, Sverige. Edert brev oss tillhanda och dess innehåll mottagit och med anledning därav vill jag som svar skriva några rader. Ehuru det är med ledsnad att Vi ser att vår gamle fader är i så stor skuld till Eder ännu äfter att upprepande gånger hafva sent Honom penningar härifrån så vill jag härmed försäkra Eder att Ni inte behöver frukta att denna skulden inte skall blifva betalt, för Vi skall nog snart så småningom sända honom mera penningar. Jag skall upptaga saken med mina andre Bröder och tänker att vi i en snar framtid skola lägga ihop och sända åtminstone del därav, äfter att hafva rådfrågat Far om förhållandet. Under tider och förhållande så en småsak för oss att uppbetala denna summa men vi måste att tidsförhållandena nu efter kriget blifva och äro derför inte kontanterna kommit liggandes oanvändbara länge i sänder. Vi väntar nu med det vackra vårvädret just nu inkommit att bussines skall blifva bättre och att vi skall snart låta höra ifrån oss igen. Några öfriga åtgärder i och för inkassering af denna fordran skulle naturligtvis endast förvärra saken och förarga enhvar der finnes ingenting att taga och Vi af ren godhet och för att bevara vårt goda Namn och anseende såväl här som hemma lofvar och vill betala alla Fars skulder, så denna ide vill jag att skall bortkasta. Naturligtvis förstår jag som själf är i affär att Ni önskar och behöfver att inkassera Edra fordringar och det är ursäktligt, så jag önskar bara bedja Eder att hafva tålamod ännu ett par månader samt under tiden gifva Far den credit som behöfs till lefnadsförnödenheter allt efter som Han behöfver det liksom förut, och i sammanhang härmed vill Jag frambära min och mina Bröders tacksamhet till Eder för det förtroende och tålamod samt den credit som Ni bevisat Far och oss. Hoppas att Affären är god i den gamla Holmbergs Butiken i hvilken jag sjelf som barn har handlat flera gånger, och vill Jag härmed afsluta med Hälsningar till Eder och Far, om ni vill låta Honom läsa detta så har Ni min tillåtelse. Vänligen, S. Swanson 07

8 tema torsås by 150 år av minnen i Torsås by 150 år av minnen i Torsås by Så många år av minnen har Nanna i Klockaregård och Olga i Kvarnarna tillsammans. Ja, det är många händelser och episoder som kommer fram när vi en dag samtalar kring kaffebordet hos oss på Solbacken. Nanna, äldst av två syskon är född i Sjögård När Nanna var 10 år flyttade familjen till Petersdal, Åsen. Där bodde Nanna tills hon 1948 gifte sig med Karl-Oskar Johansson och flyttade till hans hem i Klockaregård. Eftersom Karl-Oskar var tolv år äldre fanns det de som sade, att det äktenskapet det kommer inte att hålla. Det höll, de fick tre barn och levde tillsammans tills Karl-Oskar dog Olga, som har en äldre bror, är född på Fridhem (även kallat Hanssons) 1940, men kom till Kvarnagård Olga gifte sig med Roland Eliasson 1963, de har också tre barn och bor kvar i Kvarnagård. Nanna och Olga miste sina mödrar när de var i tioårsåldern, så de fick tidigt lära sig att hjälpa till och ta ansvar. Båda gick sexårig folkskola i den gamla skolan vid kapellet i Torsås by. Olga gick även ett sjunde år i Lönashult. En spännande händelse för skolbarnen i Torsås by var, när kreatursbilen stannade utanför och bönderna kom med kor, grisar och även hästar som skulle skickas till slakt skedde en tragisk olycka i stärkelsefabriken, varvid Justus på Åsen omkom. En annan dramatisk händelse var ladugårdsbranden på Åsen, där ett antal djur blev innebrända. NTO-lokalen i byn var samlingspunkten, där de under ledning av Per på Gotthem fick lära sig att dansa och spela teater. Tänk vad roligt vi hade, när vi var ute och spelade teater i bygderna runt omkring, säger Nanna. Andra samlingspunkter var dansbanorna i Ramnagård, Björkbacken i Hynnenäs och Strandpärlan i Torne. Alla på lagom cykelavstånd. Olga berättar, att hon en midsommardag hjälpte till med att servera vid matserveringen, som då fanns i gamla prästgården i byn. Det var bara några få gäster och de hade ingen brådska men det hade hon, för hon ville till Torne och dansa. I mitten av 1950-talet blev det stor uppståndelse i byn, när ett symötesgäng fick 12 rätt på stryktipset och vann 31 tusen kronor. Efter denna vinst blev det frysboxar i flera hem. Tänk att vi hade två affärer i byn, säger Nanna och Olga. Jonssons affär var i huset som sedermera blev Kulturcafét och så hade vi Aronssons, som sedan drevs av Inga och Gösta Gunnarsson. Ja och så hade vi slaktarn i Torne, Ture Petersson, som körde omkring med bil och sålde charkuterivaror. Ja och Gunnar Petersson i Slagestorp cyklade i bygden och sålde sill och annan fisk. Det fanns även skomakare, snickare, smed och vagnmakare i byn. Nanna konfirmerades av kyrkoherde Hilding Sjöfors, och Olga konfirmerades av kyrkoherde John Lindgren, vilka även sedan var deras vigselpräster. Efter skolgång och konfirmation var det dags för arbetslivet, som bestod av arbete såväl hemma på gården som hos grannar i byn. Det var att hjälpa till med tvätt, skörd och allehanda sysslor som är brukliga på landet. Eftersom det fanns en stärkelsefabrik i byn, var potatisplockning vanligt förekommande för dem båda och de minns hur tonvis med potatis samlades utanför fabriken. Olga var under flera år hemsamarit och har även jobbat på Torsgården. Hon har också varit en uppskattad dagbarnvårdare för sammanlagt cirka 60 barn. Båda har tagit körkort, Olga med Herman i Torne som lärare. Nanna minns hur Karl-Oskar en dag sa, att han hade ringt till Stig Johnsson och anmält henne för körkort. Nanna var då 39 år och Stig tyckte att hon var lite gammal. Då tänkte Nanna att jag ska visa honom att jag kan och hon klarade både teori och körning med glans. Ja, många minnen har Nanna och Olga, som varit Torsås by trogna i hela sin levnad, och det var roligt att ta del av deras berättelser och jag kan försäkra er att jag har inte skrivit ner allt som berättades. Vid datorn Ingvar Andersson Bygget av kapellet är klart Logen fyren bildas En klockstapel har byggts vid kapellet och för första gången på 63 år hörs helgmålsrigning i byn Nya skolbygget är klart Premiär för Torsås by utställningen

9 tema torsås by Nanna i Klockaregård (till höger) och och Olga i Kvarnagård Fotograf Ingvar Andersson Backens förskola är nu Grön Flaggcertifierad! Av Malin Stark Persson Som andra förskola i Alvesta kommun är nu Backens förskola i Torsåsby Grön Flaggcertifierad. Efter att ha arbetat med vårt första område inom Grön Flagg i cirka åtta månader blev vår rapport godkänd och vi kan nu stolt hissa flaggan. Vi har arbetat med området livsstil och hälsa och tryggheten på förskolan genom att prata om hur man är en bra kompis och vad vi mår bra av. Det anordnades en hälsodag och barnen hade många bra tankar om detta. Vi planerade sedan en heldag med olika stationer. Vi badade, målade naglarna, hade disco, bakade kaka, lagade tacos tillsammans med Karin i köket. Buller har vi också pratat om och arbetat med. Ljudnivån upplevdes ibland vara hög och vi uppmärksammade detta genom att prova olika sorters ljud, köpa in indikatorer som visar när ljudnivån blir för hög och hörselskydd för att undvika vissa ljud. I mitten av 1950-talet blev det stor uppståndelse i byn, när ett symötesgäng fick 12 rätt på stryktipset och vann 31 tusen kronor. Efter denna vinst blev det frysboxar i flera hem. Certifieringen firades med att vi bjöd barn och föräldrar. Flaggan hissades med hjälp av de äldsta barnen och efter det höll vår rektor Carina Ståhl tal. Alvesta kommuns miljösamordnare, Marita Lorentzon kom för att fira med oss. Vi fick två fina Amerikanska blåbärsbuskar som nu är planterade på utegården. Firandet fortsatte med saft och ekologisk tårta som Karin bakat. Barnen hade dekorerat tårtan med egengjorda gröna flaggor. Gården var pyntad med ballonger och band i temafärgerna grönt, blått och vitt. Vårt arbete med Grön Flagg kommer nu att fortsätta inom temat kretslopp med kompostering och sopsortering. Fakta Grön Flagg Stiftelsen Håll Sverige rent är en ideell organisation som verkar för minskad nedskräpning, ökad återvinning och för att främja individer och organisationers miljöansvar. För arbetet med barn och ungdomar har organisationen valt att använda Grön Flagg. Grön Flagg är både ett verktyg och en certifiering. Det finns sex teman att arbeta med. Det är kretslopp, närmiljö, livsstil och hälsa, konsumtion, vattenresurser och klimat och energi. Över 2500 skolor och förskolor är anslutna till Grön Flagg i Sverige. Stärkelsefabriken på Åsen brinner ner Kulturcafét slår upp portarna

10 tema torsås by Anekdoter från Torsåsbykolan förmedlade av pensionerade folkskolläraren Ingrid Riis Det var en gång på 1980-talet. Jag var på väg med mina 3-4:or i minibuss från Torsåsbyskolan till den nybyggda, fina sporthallen i Lönashult. Där skulle vi ha riktig gymnastik, något som vi inte kunde utöva hemmavid. I framsätet i bussen satt tredjeklassflickan X inkilad mellan vår chaufför Asta Munter och Fröken. I början satt X försjunken i tankar. När vi åkt en stund, blev hon plötsligt pratsugen och undrade så rart: - Fröken, vilket tycker du egentligen bäst om, punkare eller synthare? Fröken, som snart skulle fylla 60, blev henne svaret skyldig. Höst och jaktsäsong. Nu var det lämpligt att ta fram fakta om älgens leverne. I vår oä-bok fanns ett kapitel just om skogens konung. Jag tyckte, att det kunde passa, att barnen fick läsa stycket högt, bit för bit, en efter en. Vi kom till uppgiften, att älgkon bär på sin kalv i åtta månader. Jag påpekar då att det är nästan lika länge som hos människan som bär sitt foster i nio månader W (tvärsäkert): - Nähä, dom går i tio månader, det säjer farsan. Fröken (lika säker, minst): - Du, jag är hemma på det där; jag har faktiskt tre barn. W: - Farsan har fyra. Fröken (som vill få slut på resonemanget): - Det är alltså nio månader som gäller hos människorna och inte tio. W (som det nu gått upp ett nytt ljus för): - Nävisst nä, det är ju hästar. Om du vill ta del av fler episoder ur skolans förunderliga värld, kan du slå upp boken om Västra Torsås från Där finns skolhistorier från både Lönashult och Torsås by. Så var det 1969, de första mångubbarnas år. I december var jag gravid i nionde månaden och därför tjänstledig. En dag kom jag till skolan för att träffa min vikarie i ett ärende. Rejält framtung tog jag mig uppför yttertrappan. Där mötte jag försteklassaren Y, som tydligen hade hört äldre elever nämna, att deras lärare Ingrid R. var på det viset. Nu frågade han helt oskyldigt: - Blev det en pojke eller flicka? Under min aktiva lärartid hade jag då och då besvär med ryggen. Det kunde vara jobbigt att stå lutad över elever, som behövde hjälp med sina uppgifter. En gång nämnde jag mitt problem, helt flyktigt, när jag stod bredvid ynglingen Z. Han tittade på mig och föreslog lite spjuveraktigt: - Gör som far brukar göra där hemma i lagårn. (Fniss) Fröken: - Hur då menar du? Z:- Jo, han har en pall längst ner på ryggen fastbunden runt magen. Så kan han lätt sätta sig ner hos korna, när han ska sköta mjölkningen. (Nytt fniss) Det här hände en morgon, när jag höll till i klasserna 1 och 2. Försteklassaren Q var på riktigt dåligt humör, ja han var nästan gråtfärdig. Jag undrade förstås, hur det egentligen var fatt med honom. Q: - Usch det är det där dumma täcket. Fröken: - Hur då täcket? Q: - Jo, det bara kasade ner på golvet hela natten. 10

11 tema torsås by Kapellet i Torsås by Vid pennan Margit Severinsson Bild Ingvar Andersson Sockenbladets redaktion frågade mig om jag ville skriva en presentation av kapellet. Först lite historik om varför kapellet byggdes. Kyrkan i Lönashult invigdes och togs i bruk Kristi Himmelfärdsdag Året därpå revs den gamla träkyrkan och klockstapeln. Det virket som man bedömde kunde återanvändas, såldes på auktion den 13 augusti Med kyrkan och klockstapeln borta, blev det tomt och tyst på den gamla kyrkoplatsen. Folket i byn saknade sin kyrka och kanske framför allt klockklangen. Begravningarna fick hållas utomhus, i ur och skur, utan kyrkklockor. Det var och är fortfarande så att vi, som bor i denna del av församlingen, vill begravas på den gamla kyrkogården. Många har sina familjegravar med flera generationer samlade. Redan 1875 väcktes tanken på en ny klockstapel, men då blev det inget bygge. Så småningom började man samla in pengar, för att få möjlighet att bygga ett kapell på den urgamla kyrkoplatsen. Genom offervillighet i Torsås by och kringliggande byar, kom det in så mycket pengar att bygget kom igång. Elektrisk värme installerades i kapellet 1955 och den gamla kaminen revs ut. Våren 2003 genomfördes en invändig renovering. Korgolvet sänktes för handikappanpassning samt för bättre arbetsmiljö. Elinstallationen ersattes med helt nya ledningar och element. Vind och ytterväggar isolerades och försågs med gipsplattor och väv. Specialbeställda innerfönster, försedda med gångjärn, monterades. Hela kapellet målades om invändigt. Ljuskronor och lampetter lämnades till fackman för rengöring och putsning. Ett fräscht kapell, i ljusa milda färger, kunde åter tas i bruk i maj I kapellet är det cirka 100 sittplatser och att det inte är så stor lokal, gör att den ofta används till dop, bröllop och begravningar. Gudstjänster hålls några gånger per år, ofta sammanlysta i pastoratet. Ett mycket uppskattat inslag i gudstjänstlivet är sommarens helgmålsböner. Sju lördagskvällar efter midsommar är de utformade som musikgudstjänster. Det är lokala förmågor som i samarbete med kantorn sjunger, spelar och läser dikter. Under vinterhalvåret, första onsdagskvällen i varje månad, är det mässa och därefter samtal runt kaffebordet. Nyårsafton är det nyårsbön och på senare år på söndagskvällen före älgjakten älgmålsbön, som också är välbesökta. Sommaren 1929 stod en enkel men vacker byggnad färdig, ämnad som begravningskapell. Just att det var avsett som begravningskapell, var orsaken till att biskop Edgar Reutersköld inte var villig att inviga kapellet för stadigvarande kyrkligt ändamål. Den 29 september 1929 hölls emellertid en gudstjänst i det fria på kyrkogården. Smålandsposten skrev: En talrik menighet hade samlats, för att utomhus lyssna till predikan av biskop Reutersköld. I april 1930 fick församlingen kapellet som gåva för framtida vård och underhåll. Kapellet är smyckat med flera privata gåvor, bland annat en vacker altartavla från Mary Stephens. Två stora ljuskronor, den ena från Torsås by kyrkliga syförening, den andra från Aina och Gunnar Karlsson. Fortfarande saknades klockklangen över bygden. Det dröjde till 1936 innan en ny klockstapel kunde tas i bruk. Pastorsadjunkt Alarik Svensson skrev i Västra Torsås hembygdsbok: Den första lördagsaftonen i oktober 1936, när solen sjönk och dess sista strålar förgyllde vidderna, ringdes för första gången på 63 år helgmålsringning i Torsås by. En ny klocka sände ut sina toner över en gammal bygd och överallt lyssnade man med andakt. 11

12 tema torsås by Förskolan Backen i Torsås by Text och bild Lars Lindén När jag besökte förskolan Backen en grådisig novemberdag, noterade jag att det satt en grön flagga ovanför huvudentrén till skolan. Jag hade inte noterat den tidigare, trots mina tidiga morgonvandringar förbi skolan. Jag fick förklarat att man på förskolan arbetar med ett miljöarbete som går under namnet Grön Flagg. Det är den svenska delen av Eco- Schools, som finns i över femtio länder runt om i världen. Fint att barnen får den här grunden att stå på! Det måste ju börjas i tid med tanke på att nästa generation förmodligen måste dra åt svångremmen vad gäller att nyttja jordens resurser. Vår generation har slösat och smutsat ner, och nu får de yngre ta vid och hantera problemen. Förhoppningsvis står barnen från Backens förskola väl rustade! Från Pärlan till Backen och sägenomspunna avdelningar Skolan har två avdelningar: Skatten med åtta barn i åldrarna 1-2 år, och Draken med sjutton barn 3-5 år. Det var alldeles nyligen som skolan bytte namn från Pärlan till Backen. Namnet Pärlan hade man med sig från tiden då skolan fanns i Torne, där namnet hade sitt ursprung i den välkända dansrotundan Strandpärlan. Namnet Backen har man tagit med tanke på den närbelägna och sägenomspunna Branns backe, där allehanda riter sägs ha förekommit i svunna tider. Dagens bybor fortsätter att hålla riterna vid liv på samma plats genom midsommarfirande och tomtebesök. Namnen på avdelningarna Skatten och Draken härrör också från sägner kring platser nära skolan. Över åkern ett hundratal meter från skolentrén finns Ekelundsröret, en dunge där en drake sägs ha vaktat över en värdefull skatt. Nog flödar kreativiteten och fantasin på skolan! Doften av nybakat och Olle med svärdet När jag kom in genom entrén till avdelningen Draken möttes jag av reflexvästar fint hängande på parad, små stövlar och pärldekorerade kängor, ett fotogalleri på vilka barn som var på skolan idag och doften av nybakat bröd. Samtidigt som jag drog in doften där i entrén, dök lille Olle upp som från ingenstans. Han stod bredbent med en pappersrulle i handen som var hans svärd. Han uttryckte några hotfulla ljud till denne inkräktare, samtidigt som han höll handen för de nedre regionerna och steppade oroligt. Kissnödig? frågade jag. Ja, sa Olle, men försvann lika fort bort i korridoren, viftande med sitt svärd utan att lyssna på mitt goda råd att besöka toaletten bredvid. mellan barnen och Karin på dörren till köket. Där har barnen satt upp lappar med spretig text om önskemenyer, tack för maten, och annat i matväg. De barn som är på väg att sluta förskolan får varje år en receptbok med sig, där Karin har samlat deras favoriträtter. Några av barnen tar god tid på sig i matsalen, andra äter fortare. De kommer ner i entréplanet och börjar dra på sig utebyxor, stövlar och mössor. Dags att möta grådiset därute! I morgonekot samma dag hör jag att man ställer sig kritisk till Skolverkets officiella statistik som räknar med 5,4 barn per anställd i kommunala förskolor. Några tidningar i västsverige ville kolla statistiken i verkligheten, och ringde runt till 253 slumpvis utvalda kommunala förskolor. Tidningarna fann att ibland kunde det vara dubbla antalet barn per anställd, alltså cirka elva barn. Jag passade naturligtvis på att fråga hur det står till på Backens förskola. Jag fick beskedet att på avdelningen Skatten är det fyra barn per anställd, och förhållandet var detsamma på Draken, inräknat att vissa barn behöver lite mer stöd än andra. Skolan står sig mycket väl också i statistiken med andra ord! När jag lämnade de ystra barnen där på skolgården, var jag övertygad om att vi har en riktigt bra förskola här i Torsåsby! Ute i det fria på skolgårdsbacken Kök med Krav Doften av nybakat bröd kom från köket, där Karin Heinmert huserar. Hon lagar all barnens mat från grunden, och idag står det mustig grönsakssoppa på menyn, plus det väldoftande brödet. På dörren till matsalen sitter ett certifikat som visar att barnen serveras mat som är ekologiskt producerad enligt KRAVs regler. Man kan se samspelet Barnens bästa i receptboken Malva med färg och hög koncentration 12