SÄLs mötesorter

Transkript

1 SÄLBLADET Nr SÄLs mötesorter

2 Redaktören har ordet... SÄL och vår Det är något speciellt med tidiga vårdagar. Alltså när solen värmer men gräsmattorna är gröna av mossa och inte gräs, björkarna har fått en lila färgton utan att man ser några lövknoppar och blåsipporna håller på att förlora matchen mot vitsipporna längs vägen mot sjön. Just nu är det vinter på natten och sommar på dagen. Och har man som jag en egen plats på landet så kan man bara glädjas, och man har ännu inte behövt anstränga sig för att göra fint i rabatter eller plantera eller sätta potatis utan kan nu i månadsskiftet mars-april i stort sett bara sitta i solen, känna nöjet av att kunna fika ute och planera för sommarens aktiviteter. Möjligen kan man räfsa ihop lite kvistar på marken till bålet i maj. Och så förstås se fram mot SÄLs vårmöte, den här gången i Jönköping. Nu är det extra roligt att komma till Jönköping med vetskapen om att Smålands bästa ishockeylag finns i Växjö! Det är också något speciellt med SÄL-möten. Under snart ett halvt århundrade har dessa 3-dagarskonferenser cirkulerat runt till snart sagt alla platser i Sverige någon har kallat dom Antikrundan. Vanligen kommer Sälar på varje vår- och höstmöte, ibland till och med över 400 (Helsingborg 2008). Och alla vi som är med på SÄL-mötena undrar förstås: Varför är inte alla dom andra med eller 3500 med make/maka? En del praktiska problem skulle det förstås bli. Det bästa med SÄL-mötena är förstås att alla är så bra. Så bra att vår förre ordförande Barbro Westerholm inte bara sa utan också menade, att varje nytt SÄL-möte var det allra bästa! Och man skulle önska att hela den stora majoritet Sälar som aldrig besökt ett SÄL-möte verkligen tog chansen någon gång jag tror att det skulle bli fler gånger! Om SÄL-möten är en av grundbultarna i SÄL så finns det många som tycker att SÄL-resorna är det allra bästa med föreningen. Nils Trydings fantastiska konstresor är och kommer att förbli legendariska. Men när Johan Waldenström, och efter hans bortgång Kerstin Strömland, tog över ansvaret för reseverksamheten så utvecklades resorna vidare med nya och bredare teman som trädgårdar, vin- och matresor, antik kultur, exotisk flora och fauna med mera. Och Kerstin och hennes medhjälpare Christina fortsätter också i de Trydingska traditionerna med konst och musik på schemat. Den tredje grundbulten, och den som utan tvekan är den starkaste och inte undgår någon enda Säl är förstås den här medlemstidningen (Hur många av som läser den vet vi förstås inte), som sedan 5 år heter SÄLbladet och nu utkommer i januari, maj och september. SÄLbladet byter nu redaktion, och det här blir därför min sista spalt som redaktör. Mer om detta på andra sidor i tidningen. I det här numret kan vi med stolthet annonsera, att SÄL-mötena under 2014 och 2015 har fått sina utvalda arrangörsorter med nya engagerade grupper av arrangörer, som alla vill fortsätta traditionen av att bli bästa SÄL-mötet någonsin. SÄL-styrelsen tar gärna emot nya kandidater till mötena 2016 och För SÄL-möten ska alltid finnas på våren och hösten. I sin ledare konstaterar ordförande Gunnar Sandberg att SÄL visserligen växer något men att vi behöver och verkligen försöker rekrytera fler medlemmar på en rad olika sätt. Mindre än hälften av förbundsmedlemmar över 65 är medlemmar i SÄL. Varför inte fler? Kan det vara så att många av de kollegor nu 2/3 av alla 65 som arbetar vidare några år efter 65 inte känner sig mogna att gå in i en förening som de tror är till bara för pensionärer? Det är ju faktiskt precis för de yrkesarbetande som SÄL har prioriterat sin inriktning de senaste åren! För att vi ska få veta mer om de äldre yrkesarbetande läkarna och deras arbetsförhållanden har nu den länge aviserade kartläggningen kommit igång och en första rapport lämnas i detta nummer. Min uppmaning till alla Sälar är: Rekrytera nya Sälar! Beskriv SÄL och använd gärna de nya värvarkorten! Göran Wemmenborn, den skånske Norrlandsentusiasten, tillsammans med hustrun Gunnel och den lokala medhjälparen i Hemavan Kicki Greus, välkomnar oss till höstmötet med unika möjligheter till unika upplevelser. Tillbakablicken görs av Nina Rehnqvist i form av en resekavalkad i kliniskt och fackligt arbete. Torsten Mossberg, blivande ny sekreterare i SÄL, ger ett nytt exempel på hur narkosläkare kan göra bort sig i operationssalen. Och inte minst ger läkaren, författaren och nestorn inom svensk deckarlitteratur Ulf Durling oss en underbar läsupplevelse i sin nyskrivna essä Kort i vita rocken, när han TRODDE att han hade gjort bort sig men i själva verket gjorde motsatsen och gladde en gammal chef. När du läser SÄLbladet har vi vårmötet i Jönköping alldeles framför oss. En del av oss träffas där. Till alla läsare önskar jag tillsammans med avgående sekreteraren Lennart en härlig vår och sommar. Vi har använt hela Sista Sidan för att ta vårt avsked från er som läsare men hoppas få träffa er igen SÄLBLADET Medlemstidning för föreningen Sveriges Äldre Läkare (SÄL) - en delförening inom Sveriges Läkarförbund för läkare 65 år och äldre. Redaktion: Ingvar Gustafson, redaktör (ingvar.gustafson@comhem.se) Lennart Rinder, SÄLs sekreterare (lennart.rinder@gmail.com) Ingvar Gustafson redaktör för SÄLbladet Storängsgatan 3 A, Växjö. Tel / ingvar.gustafson@comhem.se Grafisk form: AB Norrmalmstryckeriet, P. Åkesson Tryck: AB Norrmalms tryckeriet, Sollentuna SÄLbladet utkommer med fyra nummer per år. Prenumerationspris för andra än SÄL-medlemmar: 200 kr/år (kontakta redaktionen). SÄLs hemsida (webbredaktör Ingvar Gustafson) 2

3 Ledaren SÄL växer men borde växa mer Gunnar Sandberg SÄL har funnits sedan Föreningens skapades som en intresseförening i Sveriges Läkarförbund. Syftet var att bereda intresserade pensionärer möjlighet till trevlig samvaro och fortbildning genom möten i olika delar av landet. Möjligheter skapades också att resa tillsammans ut i världen. Inom förbundet skulle SÄL samtidigt tillvarata medlemmarnas intressen. I det avseendet stötte vi under många år på motstånd i förbundet. Av någon anledning ansågs SÄLs medlemmar för gamla och inte yrkesverksamma. Pensionsfrågorna bedömdes som de enda som kunde vara av intresse. Ända till för något år sedan var läkare 65 år och äldre inte med i olika kartläggningar av medlemmarnas förhållanden. Läget har radikalt förändrats. Antalet yrkesverksamma bland oss ökar ständigt och därmed behovet av fackligt stöd. Tillsammans med förbundet undersöker vi nu läkares deltagande och förhållanden i arbetslivet från 65 års ålder. Vi deltar aktivt i olika diskussioner inom förbundet och vi bevakar pensionsfrågorna. På det viset får vi möjlighet att påverka förbundspolitiken i frågor där vi önskar tillvarata äldre läkares intressen. Till Visste Du att: har en svensk läkarlegitimation (varav åtskilliga tusental nog är läkare inom EU m.m. med en extra svensk legitimation) av dessa är är medlemmar i Läkarförbundet av dessa är är pensionärsmedlemmar, d.v.s. lägre medlemsavgift är med i SÄL (När SÄL bildades 1967 var vi 700 medlemmar och ca läkare i landet) Källor: Socialstyrelsen, SCB och Läkarförbundet Hur vi rekryterar till SÄL: Inbjudningsbrev till nyblivna 65-, 68- och 70-åringar i Läkarförbundet Annonser i Sjukhusläkaren och Distriktsläkaren Knapp på SÄLs hemsida Värvarkort via SÄLbladet att användas av medlemmarna Artiklar och intervjuer i Läkartidningen Man rekommenderar sina kolleger SÄL-medlemskap årets förbundsfullmäktige nominerar vi Anders Dahlqvist till centralstyrelsen. Anders är 68 år och medlem i SÄL. Han är fortfarande yrkesverksam kardiolog och invärtesmedicinare på heltid och har ett långvarigt centralt ännu pågående fackligt engagemang. Om han blir vald har han ett uppdrag att tillvarata SÄLs intressen i centralstyrelsen. Antalet medlemmar i SÄL är för närvarande c:a 2800, vilket är all time high. Ändå är vi inte nöjda. Våra medlemmar utgör mindre än hälften av antalet medlemmar i förbundet som är 65 år och äldre. Tillskottet av nya medlemmar varje år är lågt även om det i absoluta tal har ökat på senare år. Men relativt den kraftiga ökningen av förbundsmedlemmar 65 år och äldre och den ännu mer ökande andelen leg läkare över 65 år totalt i vårt land sackar vi allvarligt efter. Vi har all anledning att sikta högre. I första hand vill vi att alla förbundsmedlemmar 65 år och äldre också ska vara våra medlemmar. Det skulle ge oss förutsättningar att vara en riktigt stark aktör både i förbundet och utåt mot samhället, något som kan ge ett rejält mervärde för våra medlemmar. Lennart Rinder och Ingvar Gustafson Lennart och Ingvar lämnar styrelsen vid årsmötet i Jönköping - två polare som har många strängar på sin lyra. Som SÄLs sekreterare har Lennart varit en klippa. Distinkta korrekta protokoll har varit hans signum, liksom roande och underhållande referat från SÄL-möten. Lennart har också lagt ned ett stort arbete på kontakten med medlemmarna, något som legat honom varmt om hjärtat. Under Ingvars fasta redaktörskap har dessa båda herrar i ett engagerat och lustfyllt samspel lagt ned ett ovärderligt arbete på utvecklingen av SÄLbladet. Tidningen uppfyller idag högt ställda krav på en modern medial produkt och speglar väl SÄLs olika verksamheter. Som ordförande känner jag mig stolt, glad och tacksam. Vi har en tidning som uppskattas av medlemmarna och som utgör det kitt som håller oss samman. Valberedningen föreslår Torsten Mossberg som ny sekreterare och Josef Milerad som ny tidningsredaktör. Jag kan bara konstatera att valberedningen gjort ett gott arbete och presenterar mycket kompetenta efterträdare. Tack Ingvar och tack Lennart. Gunnar Sandberg, ordförande i SÄL 3

4 SÄLs tio bud enligt Christina Christina Fabian Vi behöver ett större fackligt engagemang hos och även för - oss äldre läkare i Läkarförbundet! Varför? Jo, därför att: 1Vi blir allt fler äldre läkare. Piggare, lever längre och vill arbeta längre. Sjukdomar kommer när vi blir äldre, så alla har inte möjlighet att vara yrkesverksamma, vilket vi i vårt yrke är väl medvetna om! Därför måste vi nu kartlägga hur det ser ut för oss äldre i yrkeslivet. Hur många arbetar heltid/deltid, vilka specialiteter, kvinnor jämfört med män m.m.? En KARTLÄGGNING pågår nu med hjälp av Läkarförbundet. Vi bör ha en självklar REPRESENTATION i Läkarförbundets centralstyrelse och på fullmäktigemötet. 2 Många av oss har under flera år varit fackligt aktiva men vill kanske nu fokusera mer på specifika frågor som rör oss äldre läkare. Liksom medicine studerande självklart deltar på centrala möten i förbundet, bör lika självklart äldre läkare delta. Jag tror att vi måste bli en YRKES- FÖRENING i Läkarförbundet för att på ett adekvat sätt kunna representera äldre läkare. Vi bör garanteras tid för FORTBILDNING. Begreppet livslångt lärande gäller i högsta grad i vårt yrke. Vi 3 själva och vår arbetsgivare har ansvar för fortsatt lärande inom vårt yrke. Jag tror på schemalagd fortbildning, när man tjänstgör på klinik eller vårdcentral. Alla måste förkovra sig både på ett personligt plan och för verksamhetens bästa. SÄL har föreslagit möjlighet till avdragsgill utbildning för äldre läkare. Vi är ju läkare livet ut! Vi bör verka för en GOD ARBETSMILJÖ i vårt yrkesutövande. När vi blir äldre kanske vi behöver nå- 4 got modifierade arbetsuppgifter jämfört med när vi var yngre? Kanske ett annat tempo? Deltidsarbete? Andra arbetsuppgifter, att vara mentor eller handledare, arbeta på olika myndigheter eller företag? Vi äldre kan genom vår kompetens utföra ett viktigt arbete i vården, men också samtidigt vara en resurs för våra yngre kollegor. Vi måste bevaka att FÖRSKRIVNINGSRÄTTEN 5 för icke yrkesverksamma läkare och för vår fritid finns kvar så länge vi är kapabla att skriva ut korrekta recept. IT-system med e-recept måste idag vara tillgängliga för oss alla som så önskar. De flesta äldre läkare skriver idag ut recept till personer de känner väl sedan länge. Vi anlitas ibland för att ARBETA SOM LÄKARE PÅ 6 FRITIDEN, t ex vid idrottsutövning, i ideella sammanhang, vid olyckor etc, något som nu utreds av Socialstyrelsen. Vad får man egentligen göra? SÄL följer denna viktiga fråga. Att hjälpa till känns ju som en självklarhet i vårt yrke, men kan det få negativa konsekvenser? Vi måste se till att PENSIONSFRÅGOR följs upp. 7 Det handlar ju också om alla yngre läkares möjlighet till en bra pension när den dagen kommer. Det rör sig ofta om komplicerade diskussioner, där Läkarförbundets jurister är oumbärliga. Vi bör bevaka förhandlingar mellan olika arbetsgivare 8 och våra kollegor, så att VETTIGA AVTAL kan skrivas och adekvat ersättning/lön kan betalas ut. Möjlighet till deltidsarbete är ofta aktuellt. Vi vill utöka SAMARBETET med våra nordiska kollegor och deras äldreföreningar. Alla övriga nordiska 9 länder är med självklarhet representerade i respektive läkarförbunds centralstyrelse och fullmäktige. Det är viktigt att lära av varandra och påverka. På Europanivå finns vad jag vet ingen förening för äldre läkare. Kanske något för framtiden? Vi vill verka för en GOD ANDA och gott, stödjande samarbete mellan de olika föreningarna i Lä- 10 karförbundet. Vi har ett fantastiskt yrke, som ofta medför att vi kan arbeta kvar efter 65 års ålder. Vi vill motarbeta åldersdiskriminering i alla riktningar inom läkarkåren. Vi behövs alla i vården! Tänkvärt: Jag tar alltid ut glädjen i förskott. Annars blir det aldrig någon Aksel Sandemose Christina Fabian vice ordförande SÄL 4

5 Kort i vita rocken av Ulf Durling Ulf Durling, f.1940, är läkare och deckarförfattare och en verklig nestor i branschen. Läkare blev han på Karolinska och så småningom psykiater och chef på akutkliniken på Danderyds sjukhus. Under studietiden var han både spexförfattare och spexare. Debuten som deckarförfattare gjorde han 1971 med boken Gammal ost, som blev mycket väl mottagen och belönades med Svenska Deckarakademins debutantpris. Så han fortsatte att skriva deckare och invaldes 1981 i Svenska Deckarakademin, där han blev sekreterare. Han vann också 1983 pris för bästa svenska kriminalroman med sin sjunde bok Lugnet efter stormen. Ulf Durling har skrivit inte mindre än 16 romaner och två novellsamlingar och har bidragit till flera antologier. Hans deckarförfattande har nog delvis inspirerats av ärenden från hans många decennier som föredragande i Socialstyrelsens rättsliga råd och numera som sakkunnig läkare vid Förvaltningsrättens (i Stockholm) behandling av tvångsvårdsbeslut för rättspsykiatriska patienter. Han är gift med psykoterapeuten Helena Durling, har två vuxna barn och bor i Sollentuna. Dessutom har han en inte helt besvarad - kärlek till fagottspel, relationen har dock klart förbättrats på äldre dar. SÄLbladets redaktion har den stora äran att få publicera nedanstående självupplevda och nyskrivna historia. Mitt bibliotek, som mest omfattar populärlitteratur, är under avveckling. En gradualavhandling, tryckt i Uppsala 1940, hör till de böcker jag längst ska behålla. Omständigheterna kring förvärvet av den fick, när det begav sig, en avgörande betydelse för mig Det hände sig vid tiden för min assistenttjänstgöring i kirurgi att jag sökte syrsättning i C W Scheeles och min hemstad Köping. Efter ett halvdussin år vid Karolinska Institutet närmade sig målgång på Serafimerlasarettet med påföljande legitimering. Vid det laget hade jag ännu ingen specialistutbildning i sikte och yrkesvalet som sådant var heller inte mitt eget. Eftersom familjens herrar varit jurister i flera generationer hade jag oreflekterat förutsatt att jag skulle slå in på samma bana som de. Inför gymnasiestudierna kom det därför som en överraskning när pappa häradshövdingen, som en gång tvingats skrinlägga sina planer på att läsa medicin, förklarade att jag måste ta ett helt och hållet självständigt beslut beträffande min framtida försörjning och att jag definitivt skulle bli läkare. Så var det beslutat, så fick det bli. Jag blev placerad på mottagningen. De uppgifter jag tilldelades var kompetensanpassade, enklare ingrepp och rutinkontroller. Vid behov ställde den fasta personalen eller någon av de mer erfarna kollegerna upp med såväl råd som handfasta dåd. Allt flöt friktionsfritt. Det var under så kallad obekväm arbetstid som Det Stora Problemet anmälde sig. Assistanskåren min backup - utgjordes av två veteraner, som bytte av varandra med en veckas mellanrum. Om biträdande överläkaren Hullberg stod på schemat kunde man andas ut. Han var tålig och tillmötesgående och det hör till historien att jag en sen kväll strax före mitt Waterloo, medan han de facto var off duty, överutnyttjat hans hjälpsamhet genom att i ett brydsamt läge väcka honom och be om bistånd en nödlösning som jag genast insåg omöjligen gick att tillgripa vid ytterligare ett tillfälle, hur kritisk situationen än var. Med klinikchefen Redell förhöll det sig annorledes. Redan vid min installation fick jag veta att honom besvärade man inte, även om det formellt var hans skyldighet att vara tillgänglig för konsultationer eller aktiva insatser om något höll på att gå över styr. Man gjorde det bara inte, det var uteslutet. Vad konsekvensen skulle bli om man bröt mot denna oskrivna men tydligt uttalade regel specificerades inte. Handlade det om ett raserianfall? En satanisk bestraffning? En omedelbar förvisning till någon dyster plats öster om Västmanland? * * * Och där befann jag mig alltså som primärjour vid operationsbordet denna julinatt 1965, i full steril ornat men totalt ställd och förstummad. Framför mig en sövd fyraåring och till höger i hennes buk ett uppskuret hål som ideligen fyllts med blod hur jag än försökt stoppa det vitala - potentiellt letala - flödet. Det var inte diagnostiken som fallerat. Illamåendet, febern, den typiskt lokaliserade palpationsömheten allt pekade i en enda riktning. Felet var mitt, jag som trott sig behärska tekniken efter att på egen hand tagit ett antal appendiciter appar, som gängse jargong tillhöll oss att kalla dem. Idag står samma förkortning för diverse nedladdade faciliteter i folks mobiler. Tiderna förändras, ord får ny innebörd. 5

6 ULF DURLING - KORT I VITA ROCKEN Jag hade råkat åstadkomma ett läckage och tvingats inse min oförmåga att få bukt med det. Med högra pekfingertoppen tryckt mot botten av kaviteten sammanfattade jag min belägenhet: Patienten måste till varje pris och omedelbart räddas. Jag kunde det inte och var samtidigt förhindrad att tillkalla behövlig expertis. Vad göra? Med hjärtat i halsgropen tog jag till orda: - Vem är det som? - Redell, besvarade syster Britt min egentligen ganska onödiga fråga. Varpå jag, knäsvag och kallsvettig och efter ett par evighetslånga sekunder, gav henne den lika givna som förlösande uppmaningen att ringa honom. Det fick bära eller brista. Medan vi väntade svor jag en dyr och helig ed. Kom bara flickan därifrån med livhanken i behåll lovade jag mig själv att aldrig mer aldrig någonsin röra en skalpell eller iföra mig munskydd och latexhandskar. Att jag så småningom skulle söka professionell nödhamn inom psykiatrin, med alla dess speciella svårigheter och utmaningar, hade jag då inte den ringaste susning om. När mina dagars upphov fick höra det avrådde han mig skarpt. Akta dig, varnade han, man kan bli sån. Vi hade svaga nerver i släkten. Kombinationen av arv och miljö skulle mycket väl kunna Den tillkallade anlände efter ungefär en kvart, sköt mig åt sidan och löste det hela i en handvändning en deus ex machina, fast på beställning. - Sy ihop, väste han åt mig och försvann. * * * Sedan det på morgonen meddelats att docenten önskade träffa mig finner jag dörren till hans expedition öppen. Han är en reslig, pensionsnära man med rykte om sig att vara religiös, i varje fall skulle han ha varit verksam vid en missionsstation i Afrika. I samband med våra tidigare möten har han uppträtt vänligt och tilltalat mig med du. Nu betraktar han mig allvarsamt och, till min förvåning, en smula generat. På väggen hänger en assegaj av den typ varmed man lämpligen genomborrar misshagliga underläkarvikarier. - Du ringde mig vid tvåtiden, påpekar han. Att förneka faktum vore direkt korkat. Jag nickar och ska just inleda en längre, noga inövad ursäkt, när han åter yttrar sig. - Det är lustigt, säger han. Jag har legat i beredskap under halva min tid här i Köping utan att någon anlitat mig. Ingen har kontaktat mig, inte en enda gång. Och i natt var det faktiskt riktigt trevligt att vara till lite nytta. Tiotusentals onödigt nyktra timmar i avvaktan på en eventuell blixtutryckning med bil, tänkte jag efteråt. Och inför varje sänggående en kontroll av att telefonförbindelsen - När jag kom hem, fortsätter han, tyckte min hustru att jag föreföll ovanligt uppsluppen. Vem låg bakom detta, undrade hon. Den nyfikenheten kan vi kanske råda bot på om du har lust att komma till oss på middag. Vad sägs? * * * Nå, vilka lärdomar fanns att dra av det inträffade? Att jag diskvalificerat mig från att anträda den väg min räddare i nöden representerade, ett slags via Appia om man så vill, och fick acceptera den som oframkomlig - en återvändsgränd, en blindtarm? Javisst, men också att tillvaron inte sällan är förunderlig och oförutsägbar, att två synbarligen oförenliga personer plötsligt kan hamna i ömsesidig tacksamhetsskuld och att ett ursprungligen ogrundat antagande om en person, kanske vem som helst, lätt slår rot och cementeras som vanföreställning. * * * Vad min far tyckte var i allmänhet det rätta. Den blomsterbukett som jag på hans inrådan förärade värdinnan blev, som utlovat, väl mottagen. Jag hade underrättat honom om invitationen till paret Redell men försiktigtvis inte i detalj avslöjat bakgrunden till den. Varför oroa honom med att jag nyligen blivit frälst från ondo efter att dessförinnan så när och permanent ha skandaliserat mig och därmed i viss mån även de mina? Han fick gärna tro att jag i stället upptäckts som en naturbegåvning inom ett gebit där jag på sistone måste ha bländat min omgivning med enastående teoretiska kunskaper, gott omdöme och dittills oanade fingerfärdigheter och att kalaset avsåg att kickstarta en lysande karriär. Aftonen tillbringades under angenäma former. Vad vi åt eller pratade om har jag glömt, däremot inte det prydligt inslagna paket som låg vid min tallrik i matsalen. Det innehöll en häftad publikation sedan dess ömt vårdad men skam till sägandes ouppsprättad som var resultatet av min välgörares forskarmödor inför doktorsdisputationen i Uppsala 1940, mitt födelseår. Titeln löd Operative anastomoses between biliary and gastro-intestinal tracts. På försättsbladet stod en dedikation i mitt namn från författaren, Gunnar Redell. * * * Närhelst mina blickar faller på gåvan känner jag mig fortfarande, ännu efter snart ett halvt sekel, till lika delar förlägen och stolt. 6

7 Välkommen till Hemavan Tärnaby! Det är med stor glädje, som vi i organisationskommittén hälsar Sälar välkomna till den vackraste av fjällbygder i september. Vi hoppas kunna bjuda på sprakande höstfärger, snöklädda fjälltoppar och ett bra program. Om Du läst förra SÄLbladet, så har Du redan tagit del av programmet i artikeln SÄL till fjälls!. Men här kommer en rekapitulation av det viktigaste, och detaljprogrammet finner du på sidan 8 och på lösblad (baksidan av kopian på anmälningsblanketten). Torsdagskvällen blir det en något enklare middag vid ankomsten innan det blir skönt att krypa i säng på Högfjällshotellet och somna efter lång färd. Frukosten smakar bra och klockan nio på fredagen sitter alla på plats i Fjällparkens stora föreläsningssal. Ett spännande hälsningsanförande håller en av världens främste slalomtränare Anders Pärson. Han är också känd som pappa till Anja utförsåkarnas drottning. Anja är ju känd för sin vinnarsäl kasande på magen i målfållan efter vunnet lopp. Kanske gör Anja sin säl för oss Sälar!? Förmiddagen ägnas åt Glesbygdsmedicin som den bedrivs i denna den yttersta av glesbygder. Curt Made har jobbat på sjukstugan i Tärnaby i nära 40 år och har gjort en stor insats. Han börjar och sedan tar Peter Berggren vid chef för Glesbygdsmedicinskt Center i Storuman. Eftermiddagen ägnas åt knäledens bekymmer och professor Kjell G. Nilsson, Ortopedkliniken Umeå ansvarar för detta. Efter dagens föreläsningar tar vi en uppfriskande promenad ner i byn. Lämpligen stannar man till vid Lappkapellet, där Erland berättar och Jan jazzar på den lilla kyrkorgeln. Man vandrar vidare och tittar kanske in hos Stig Strand på Trolltunet och tar en drink eller också går man en liten bit ytterligare och besöker nybyggda Gallerian med sju affärer av olika slag!!! Kvällens mingel startar med en drink i upplevelserika Naturum tillsammans med särskilt inbjudna fjällbor. Vi vandrar sedan den korta vägen över till Högfjällshotellet för mat och dryck. Tärnabys Amatörteatergrupp ligger i hårdträning för att underhålla oss på fredagskvällen, då vi också med stor sannolikhet kan få celebert besök och välkomna några gäster från bygden. Vildmarkskonstnären Roland Pantze har lovat ställa ut i anslutning till SÄL-mötet. Han är känd som en mycket skicklig skildrare av fjällets djurvärld och har ibland kalllats fjällets Bruno Liljefors. Passa på och njut av hans konst och prata med honom om hur han arbetar och bor september Klockan sju på lördagsmorgonen ses vi i Hemavans Simhall för SÄL-mästerskap i 100 meter bröstsim. Med detta vill jag hänvisa till att Sälar oftast trivs i vatten. Tävlingen sköts av kända Hemavanbor. Detta unika mästerskap avgörs på tjugofem-metersbana med fyra startande i varje omgång. Lördagsförmiddagen ägnas åt flera kortföredrag av mycket spännande karaktär - ibland kanske något provocerande. Någon ser problem utifrån och senare inifrån, någon frågar sig om karriär är möjlig för öppenvårdsdoktorn, någon har drivits av en passion, någon har tränat Tärnabys utförsåkarstjärnor och till sist beskådar vi tre gamla diabilder föreställande tre fjällbor och hör berättelsen om hur man klarade sina krämpor för snart 50 år sedan. Lördagseftermiddagen erbjuder tre olika bokningsbara utflykter (se sid 9-10): Helikoptertur i väglös fjällterräng mot vackra Syterpasset och landning vid Viterskalstugan för våffelkaffe. Eller guidad busstur till Tärnaby med Världsmästarvandring. Eller kanske en busstur med 7 km fotvandring till Atoklinten och där offra en slant i klippan. Andra möjligheter i byn är en tur med sittliften upp på kalfjället eller ett besök i Fjällbotaniska trädgården. Vi har också en plan B för eftermiddagen vid uruselt väder vi hyr hela simhallen i Hemavan och får oss ett vattengympapass av Tärnaby Sjukstugas sjukgymnast Marie. Glöm alltså inte baddräkt eller badbrallor! Kvällen ägnas sedan åt Vildmarksmiddag (lämna smokingen hemma!) med olika delikatesser och god dryck. GRUS från Arjeplog är en grupp sångare och musiker med bejublade framträdanden i Arjeplogs Filmfestival som kommer till oss, och till deras musik från filmens värld får vi ta oss en svängom. Det är bara att njuta av ett oförglömligt SÄL-möte, som kan fortsätta på söndagen med Glaciärvandring på en norsk glaciär (utrustning finns för 25 deltagare). Van guide finns och starka rep att sammanbinda Sälar med likaså! En fortsättning med möjlighet till Norgetur några dagar finns också med som ett erbjudande! Högfjällshotellet har också möjlighet att ta emot förlängd bokning för dem, som vill stanna ytterligare dagar. Vi i vår lilla organisationsgrupp vill ännu en gång hälsa er mycket varmt välkomna till Hemavan-Tärnaby i september! Kicki och Göran Göran, Kicki o Gunnel 7

8 SÄLs höstmöte i Hemavan PROGRAM september 2014 TORSDAG 18 september Ankomst till Hemavan och incheckning på Högfjällshotellet eller närliggande boenden. Lättare middag på kvällen. FREDAG 19 september Frukost på hotellet. Kl Välkomstanförande. Anders Pärson Kl Curt Made, provinsialläkare i Tärnaby under många år, berättar om sitt arbete och sin avhandling om skidskador och dess profylax. Kl Förmiddagsfika Kl Glesbygdsmedicin vad är det? Peter Berggren, Storuman Kl LUNCH Kl Knäleden degenerativa och traumatiska skador Prof Kjell G Nilsson, Umeå Kl Eftermiddagsfika Kl Fortsättning knäleden Kl SÄL-styrelsen informerar Kl Ledig tid för promenad ner i byn kanske ett besök i Fjällkapellet eller i Gallerian med flera affärer eller en drink på Trolltunet hos Stig Strand! Kl Mingelkväll i Naturum med god mat och dryck tillsammans med några av Tärnaby/ Hemavans profiler. Tärnas Amatörteatergrupp underhåller. LÖRDAG 20 september Frukost på hotellet. Kl SÄL-mästerskap 100 meter bröstsim i Badhuset Kl Förr undrade jag vad de har för sig därute nu undrar jag vad de har för sig därinne! ÖL Lars Thulin, Kristianstad Kl Att göra akademisk karriär som glesbygdsläkare! Prof Christer Andersson, Arjeplog - Arvidsjaur - Umeå Kl Att drivas av en passion! Monica Hedström, tidigare vd för sveriges största helikopterföretag Norrlandsflyg. Kl Varför blir så många ungdomar från Tärnaby världsstjärnor i utförsåkning? Stig Ove Gustafsson Kl Tre gamla diabilder, som berättar om tre fjällbors sätt att klara sina krämpor för nästan 50 år sedan. Göran Wemmenborn Fr kl serveras buffélunch inför eftermiddagens olika aktiviteter. - Besök vildmarkskonstnären Roland Pantzes utställning. - Deltag i önskad aktivitet under eftermiddagen enligt anmälan. Vid mycket otjänlig väderlek erbjuds naturfilm i biosalongen Naturum och/eller vattengympa i Simhallen (kom ihåg baddräkt!) Kl Samling för 3-rätters VILDMARKSMIDDAG. Underhållning med dans av från Arjeplogs Filmfestival välkända GRUS. SÖNDAG 21 september Frukost på hotellet. Glaciärvandring. 8

9 SÄLS HÖSTMÖTE I HEMAVAN Hemavans Högfjällshotell och dess omgivningar Hemavans Högfjällshotell ligger beläget uppe på fjällsidan och inrymmer ca 75 dubbelrum. Runt hotellet finns en mängd stugor och lägenheter som också tillhör hotellet som kan göras i ordning med hotellstandard och frukost på hotellet. På hotellet finns även en stor fin restaurang, loungebar med dansgolv, bastu, samlingslokaler, reception och liten butik. På hotellet kommer alla middagar och luncher att serveras. Konferenslokalen som kommer att användas dessa dagar ligger ca 200 m från hotellet. Lokalen är inrymd i det som heter Fjällparken. Här finns även Naturum i bottenvåningen, och på våning 9 finns en inglasad gång över till fjällsidan och den fantastiska Fjällbotaniska trädgården. Strax utanför konferenslokalen är starten på Kungsleden som börjar i Hemavan och slutar i Abisko. En kort promenad längs Kungsleden upp till vacker utsikt är en skön morgon- eller kvällspromenad. En bit ner längs vägen ligger Hemavans kapell, ett litet och vackert fjällkapell. Nere i byn finns badhuset, flygplatsen, restauranger, pubar och ett nybyggt shoppingcenter. Också detta väl värt ett besök. Välkommen till vackra Hemavan! Bokningsbara utflykter Bussutflykt till Tärnaby med Världsmästarvandring. LÖRDAG 20 SEPTEMBER På lördagen anordnas en gemensam bussutflykt till Tärnaby. Här besöker vi bl a Trolltrumman som har mycket fina souvenirer, Tärnaby Fjällhotell, Kyrkan, Sjukstugan och Bageriet. Vi kommer även att gå en sväng på välkända Slalomvägen där både Ingemar och Stig växte upp och få oss en guidad tur kallad Världsmästarvandring. Tidsåtgång ca 3 timmar. Måste förbokas på anmälningsblanketten. Helikoptertur till Viterskalet med våffelkaffe. LÖRDAG 20 SEPTEMBER På lördagen finns även möjlighet att åka helikopter upp till Viterskalet, där STF har en fjällstuga och där vi blir serverade våffelkaffe. Vi flyger över underbara fjällvidder tur och retur. Vidunderliga naturscener kommer att upplevas. Tidsåtgång ca 2-3 timmmar. Måste förbokas på anmälningsblanketten. 9

10 Guidad busstur till Atoklinten. LÖRDAG 20 SEPTEMBER Ett samiskt heligt berg. Berget Atoklinten var en gång så heligt att det inte fick nämnas vid namn. Det heliga fjället Atoklinten ligger i en storslagen miljö i ett område som är rikt på samiska lämningar. Här har samer bott under flera tusen år. En intressant flora och geologi. I slutet av 1920-talet uppfördes vid Atoklinten en nomadskola. Vandringen är 7 km t/r och höjdskillnaden är 400m. Tidsåtgång ca 4-5 timmmar. Måste förbokas på anmälningsblanketten. Glaciärvandring Oxtindan. SÖNDAG 21 SEPTEMBER På söndagen kommer det att kunna förbokas en härlig glaciärvandring med guide. Gemensam transport till Gräsvattnet. Här tar vi på oss en lättare ryggsäck med medhavd fika. Vi vandrar uppåt ca 3 km och 300 höjdmeter. Väl uppe fikar vi lite och knyter sedan ihop oss i replag. Stegjärn sätter vi på Fötterna och sedan beger vi oss ut på glaciären. Här finns möjlighet att se glaciären på nära håll, höra berättas om hur den förändrats under åren, se glaciärsprickor och karuseller. Tidsåtgång ca timmar. Måste förbokas på anmälningsblanketten. SÄLS HÖSTMÖTE I HEMAVAN Förslag på några aktiviteter som man kan göra på egen hand Sommarlinbanan Hemavan Ta linbanan upp på fjället och gå en bit upp mot pulktjärn. Njut av medhavd matsäck. Naturum & Fjällbotansiska trädgården I direkt anslutning till Kungsledens västra ingång i Vindelfjällen finns Naturum Hemavan. Här finns intressanta utställningar om Vindelfjällens Naturreservat och kunniga guider som gärna berättar mer. Över 400 fjällblommor finns att se i trädgården. Fjällfinakåtan och Kobåsstigen. Starta vid Fjällparken och följ Kungsleden upp till toppen av Centrumliften. Kåtan är öppen och det finns en liten kamin som går bra att använda, samt eldplats utanför. 10

11 Hur man reser till och från Hemavan SÄLS HÖSTMÖTE I HEMAVAN Med egen bil är inte så svårt vid denna vackra årstid och ger tillfälle att uppleva övre Sverige. Stockholm-Hemavan är ca 90 mil, ca 11 timmars körning. E 4 E 12 ( Blå vägen ) via Härnösand eller Umeå eller Inlandsvägen via Kristinehamn-Mora-Sveg-Storuman och med övernattning i t.ex. Sveg där det finns centralt bra vandrarhem, dubbelrum ca 600:- och hotell runt 850:- Kanske samåkning med SÄL-vänner? Direktflyg Arlanda -(Vilhelmina)-Hemavan är förstås bekvämt. Opereras av Nextjet torsdag avgång 09.15, söndag från Hemavan Pris 2.450:- t.o.r. vid gruppbokning via vår arrangör Kicki Greus. OBS: Måste bokas före 1 juni! Vid stor efterfrågan möjlighet till 60 platser. Flyg till Umeå + charterbuss Umeå- Hemavan Från Malmö och Göteborg via Arlanda eller Bromma och givetvis direkt från Arlanda finns åtskilliga avgångar som passar genom bolagen SAS, Norwegian, och Malmö Aviation, man kan lämpligen gå in på nätet via www. skyscanner.com. Vid tidig bokning verkar prisnivån ligga på nivån 1.000: :- t.o.r. Charterbussen Umeå Hemavan bokas på anmälningsblanketten, 650:- t.o.r., och ger ju också tillfälle att njuta av det norrländska landskapet. Bussen Umeå-Hemavan avgår torsdag från Umeå flygplats och söndag Hemavan-Umeå från Hemavan så att man är framme vid Umeå flygplats senast Tänk på marginalerna för de bokade flygens ankomst- och avgångstider. Flyg Arlanda-Östersund + linjebuss till Hemavan eller hyrbil är också en möjlighet, se men bussen Östersund-Hemavan gör ganska långt uppehåll i Storuman. Hyra bil är ju alltid en möjlighet för de ca 30 milen Östersund-Hemavan. Tåg SJ från södra Sverige till Umeå (eller Östersund) + linjebuss Nattåg från Göteborg eller Stockholm kan vara lämpligt. SJ öppnar inte nätbokningen förrän ca 3 månader före planerad resa, varför det är svårt att i nuläget (mars 2014) precist ange avgångstider och priser, men i t.ex. Göteborg bör man kunna gå på tåget på onsdag till Stockholm och vidare med nattåget i sovvagn och sedan linjebussen Umeå-Hemavan och framme Avresa på söndagen från Hemavan och framme i Göteborg på måndagen Priset t.o.r. förefaller kunna vara på nivån 2.400:- Studera alltså eller ring i god tid för att kunna få lågprisbiljett. Glöm inte att kontrollera hemsidan där eventuella ändringar i tidsuppgifter m.m. kan ha tillkommit jämfört med ovanstående. 11

12 Ett färgstarkt par på Sabbatsbergs kvinnoklinik Torsten Mossberg Under 1960 talet regerade professor Axel Ingelman-Sundberg (nedan kallad professorn) och hans fru docent Mirjam Furuhjelm (nedan kalllad docenten) på kvinnokliniken Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm. Jag hade förmånen att få gå gyn-kursen under utbildningen och senare vikariera som narkosläkare på sjukhuset med delvis placering på kvinnoklinikens operationsavdelning. Professorn var en ansedd gynekolog, skicklig kirurg och en auktoritet man inte ifrågasatte. Docenten kallade vi popdrottningen. Hon var en föregångare när det gällde östrogenbehandling vid menopausen och provade själv den terapin. Hon var omsorgsfullt sminkad, hade stora plastsmycken som hängde och dinglade i alla situationer. Vi undrade stilla om dessa steriliserades om kvällarna. Eftersom docenten hade en rekurrenspares hade hon en hes, för att inte säga raspig stämma, och med sitt finlandssvenska idiom kunde hon identifieras på långt håll i korridorerna. Dessa båda färgstarka och skickliga kollegor beundrade vi oerhört. Här några interiörer från tiden. Nervöst sectio En kollega till docenten hade bett henne om att hon skulle utföra det planerade kejsarsnittet. Jag skulle söva patienten. Som alla anestesiologer och förlossningsläkare känner till är det en speciell konst att söva kejsarsnitt. Små men tillräckliga doser narkosmedel givna alldeles innan snittet läggs för att undvika att det barn som skall ut ur livmodern sover lika djupt som modern. Kvinnan låg färdig på operationsbordet, tvättad och klädd. Operationspersonalen stod beredd, liksom jag bakom narkosbågen. Kvinnan var helt vaken. Dörrarna från tvättrummet slogs upp och in kom docenten skakandes de nytvättade händerna i vädret. Nästan omedel- bart efter entrén utropade hon högljutt med sin raspiga stämma Guud vad jag är nervös, jag har inte gjort ett sectio på 10 år. När hon klätts på operationskläder och handskar störtade hon fram och började palpera patientens buk och utropade befallningen: kniv!. Nu fick jag bråttom och tryckte i patienten det intravenösa sömnmedlet och intuberade. Sen förlöpte allt normalt och ett fint barn utförskaffades av docenten med hjälp av en assistent. Patienten framförde kraftiga klagomål på narkosen - hon hade hört docenten och känt både palpationen och snittet. Jag tog på mig vit skjorta och slips, gick upp på avdelningen och bad om ursäkt och tog på mig hela skulden för att hon hade sovit så dåligt. Något alternativ fanns inte för den 23-årige narkosläkarvikarien. Inkontinensoperation med förhinder Professor Axel Ingelman-Sundberg hade bl.a. som specialitet att gör bäckenbottenplastik för att bota urininkontinens hos kvinnor. Jag skulle söva en av dessa. Patienten var ganska kraftig, lades upp i benstöd och jag sövde på för tiden ett vanligt sätt med barbiturat och intuberade. Narkosen underhölls med halothan, analgetika och långverkande muskelavslappande medel. Efter ungefär två timmars händelselös operationstid utropade professorn mellan patientens ben hosta. Patienten skulle fås att hosta för att professorn skulle kunna kontrollera operationsresultatet. Min uppgift var att ta upp patienten till ett ytligare narkosdjup, minska muskelrelaxationen och sedan reta patienten till hosta. Jag gjorde som jag blivit lärd och kittlade patienten i luftstrupen med en kateter och mycket riktigt, patienten hostade men inte måttligt. Tyvärr var patientens ben ofullständigt fastsatta. Patienten slet loss benen från benstöden och korsade dessa bakom professorns nacke och tryckte in hans näsa i operationsområdet. Det såg ut som om han försökte nosa sig till om ingreppet varit lyckat! Kaos utbröt, professorn lossades ur bensaxen, leddes ut för tvagning och jag ökade narkosdjupet. Efter paus med förfriskningar slutfördes operationen av en assistent. Jag behöver knappast tillägga att professorn såg till att jag efter denna dag inte fick sätta min fot på kvinnoklinikens operationsavdelning. Er Torsten Mossberg Guud vad jag är nervös. Ill. Hans Huldt (Redaktörens kommentar: Det kan ju se ut som om just anestesiologer har en särskild benägenhet att ställa till det för sig jämför min egen bekännelse i SÄLbladet nr Och dessutom under gynekologiska operationer. Men det måste givetvis vara en ren tillfällighet.) 12

13 Sveriges Äldre Läkare SÄL Verksamhetsberättelse för arbetsåret 2013 Vid årsmötet i Stockholm 17 maj 2013 omvaldes Gunnar Sandberg som ordförande och omvaldes Stephan Palmstierna, och nyvaldes som reseansvarig Kerstin Strömland, samtliga för två år. Kvarstående i styrelsen till årsmötet 2014 är Christina Fabian, vice ordförande, Henning Höjer, skattmästare, Lennart Rinder, sekreterare, Ingvar Gustafson, redaktör och Marianne Ors. Revisorer har varit Per G. Swartling, sammankallande och Gitten Cederblad med Sven Lindgren som suppleant. Valberedning har varit Olof Edhag, sammankallande, Per-Henrik Magnusson och Anders Biörklund med Birgitta Strandvik (nyval vid årsmötet 2013) som suppleant. Medlemsantalet var vid årets slut ( ) varav 181 ( ) är 85+ och därmed avgiftsbefriade. Detta innebär återigen all time high, men tendensen är fortfarande att andelen förbundsmedlemmar som passerar 65 och väljer att gå med i SÄL inte ökar utan snarare minskar något, trots regelbundna brevinbjudningar till 65-, 68- och 70-åringar och annonsering i några stora fackliga tidningar. Styrelsen har beslutat att avgiftsfriheten för 85+ ska avvecklas, så att nytillkommande 85+ inte omfattas av denna utan att föreningen på sikt blir en sammanhållen förening (förening 722 i Läkarförbundets medlemsregister). SÄL har två regionala avdelningar: Skåne-SÄL, konstituerad 2001 (ca 350 medlemmar, ordförande Stephan Palmstierna,) och Väst.SÄL, konstituerad 2005 (ca 250 medlemmar, ordförande Karl-Henrik Leissner), som båda bedriver en livlig och omfattande verksamhet med föredrag och utflykter m.m. De regionala avdelningarnas ordförande adjungeras till styrelsens reguljära sammanträden. Styrelsen har beslutat att styrelsemedlemmar ska söka kontakt med läkargrupperingar i andra större städer i syfte dels att allmänt informera om SÄLs verksamheter och därmed främja framtida medlemsrekrytering, dels att stimulera bildandet av ytterligare regionala avdelningar. Styrelsen har under 2013 haft tre reguljära sammanträden: 14 januari i Stockholm, 17 maj i Stockholm (Sophiahemmet i anslutning till vårmötet därstädes, även ett formellt konstituerande sammanträde med den delvis ny-/omvalda styrelsen) och 6 september i Borgholm i anslutning till höstmötet). Vidare har styrelsen in toto hållit telefonmöten 24 februari och 11 november. Därutöver har styrelsens medlemmar i olika grupperingar haft mycket omfattande kontakter via mejl och telefon. Som ovan angetts ägde årsmötet 2013, med ca 200 deltagare, rum på Sophiahemmet i Stockholm 17 maj i anslutning till vårmötet där. Vårmötet arrangerades således på Sophiahemmet i Stockholm maj med dess chefläkare Peter Möller som huvudansvarig och med stort stöd från Sophiahemmets övriga ledning; deltagarantalet var c:a 240. Höstmötet var ett sensommarmöte i Borgholm med Anita Bråkenhielm och Tore Holmdahl som huvudansvariga och med ca 230 deltagare. Båda mötena höll sedvanligt högsta vetenskapligt-professionella klass förnämlig fortbildning och med av deltagarna synnerligen uppskattade socialt-kulturella program inkl. välvalda utflykter i värdortens omgivningar. Medlemstidningen SÄLbladet har utkommit med sedvanliga fyra nummer (varav ett dubbelnummer). Redaktionen lägger ner ett omfattande arbete på att forma tidningens innehåll och layout och strävar efter ökande mängd debatt- och andra artiklar från medlemmarna. SÄL har också sin hemsida, där man får information om våra verksamheter, bl a kommande vår/ höstmöten. Här kan man också göra sin medlemsansökan direkt och läsa alla nummer av SÄLbladet sedan SÄLs utlandsresor har även under 2013 lockat till en rad fulltecknade reseäventyr. Medlemsavgiften har oförändrat varit 200:-, och budgeten har hållits med ett beräknat nollresultat, trots ökade insatser för att rekrytera fler medlemmar och ökad facklig aktivitet för att främja situationen för de äldre läkare som fortsätter att ge bidrag till den svenska sjukvården efter 65-årspassagen. SÄLs styrelse har fortsatt på den inslagna vägen att söka stärka de äldre läkarnas, som uppenbarligen i ökande utsträckning är yrkesverksamma efter 65-67, ställning inom Läkarförbundet. Inriktningen är att om möjligt övergå från att vara intresseförening inom förbundet till att fungera som yrkesförening för alla äldre läkare. Motionsvägen framförda krav på representation i fullmäktige och centralstyrelse (CS) har hittills inte lett till positiv respons, men SÄLs ordförande och vice ordförande har fått möjlighet att delta i grupperingar som arbetar med fortbildningsfrågor, arbetslivsfrågor och sjukvårdsplanering. SÄL är sedan länge genom sekreteraren adjungerad till Stockholms läkarförenings styrelse och har därigenom en viss facklig kontaktyta. Under 2013 har styrelsen tagit fram ett förslag till en enkät för att den vägen kartlägga yrkesverksamheten bland äldre läkare, något som bör vara av värde för hela Läkarförbundet, och vi hoppas att under 2014 kunna genomföra en sådan kartläggning. Stockholm den 13 januari 2014 Gunnar Sandberg Christina Fabian Lennart Rinder ordförande vice ordförande sekreterare Henning Höjer Ingvar Gustafson Kerstin Strömland skattmästare redaktör reseansvarig Marianne Ors 13 Stephan Palmstierna

14 Tillbakablick Nina Rehnqvist Serendipity: A pleasant, unexpected surprise in quest of something else. Horace Walpole (1754) Elitgolfare - GB-lakej - kardiolog - forskare - centralbyråkrat - SBU-chef Min resa som läkare Historien är full av berättelser om hur slumpen styrt människors karriärer och levnadsförlopp. Jag skall här berätta hur man blir centralbyråkrat via universitetssjukvård på grund av flitigt golfspelande i ungdomen och något om varför jag älskar EBM. Serendipity I min familj hade golfspelet introducerats på initiativ av min Göteborgsfödda mamma som behövde en naturlig miljö för att etablera sig i Stockholm efter 18 år utomlands. Min födelseort är Teheran. Hela familjen började på Drottningholms GK som då var ny. Jag cyklade ut efter skolan mest varje dag och blev rätt bra. Så bra att jag 1966 blev uttagen till det svenska VM-damlaget. Det var andra gången som det var ett VM för damer och det skulle gå i Mexiko. Jag gick medicinkursen på Serafen där Gunnar Biörck var professor. Jag tyckte om miljön trots att vi bibringades en del i vårt tycke gammalmodiga regler och åsikter. Att inte få ha långbyxor t.ex. och att de kvinnliga kandidaterna sågs som lite osäkra kort eftersom kommande familj och barn skulle kunna störa de akademiska insatserna. Jag hade också förmånen att få vara med i en väl sammansvetsad och kul grupp sedan vi delat lik på anatomen. Jag förstod att det inte skulle gå att ta bondpermis från kursen. Med amanuensen Tore Södermarks hjälp författade jag ett brev där jag föreslog att jag skulle tjänstgöra som kandidat under sommaren efter kirurgkursen. GB kallade in mig nästan direkt. Hur jag än förklarade poängerna med golfspel osv. var han lika oförstående som vänlig, och utslaget (!) blev: Du får gå om. Jag fortsatte på kursen till dess vi skulle åka (hade inget annat för mig). En hygglig kurskamrat tog anteckningar med karbonpapper, så jag klarade den dugga som följde. Efter jullovet blev jag återigen inkallad till GB som meddelade: Jag skall låta nådens sol lysa över dig, innebärande att jag skulle få kursen godkänd om jag gjorde en extra månad på sommaren. Hur och varför min tentamensbok blev påskriven av stf. prof. Harry Boström är oklart. Vem som var den goda fén, amanuensen, kurssekreteraren Lisbeth Gyllenstierna, Harry eller GB själv har jag inte kunnat lista ut. Sommaren kom och jag hade begärt att få vara på avdelning 7. Tre blivande professorer, Göran Holm, John Wahren och Töres Theorell tjänstgjorde som undereller avdelningsläkare. Det är nu den verkliga tillfälligheten inträffar (serendipiteten, red. anm.). En underläkare blev sjuk och jag blev plötsligt uppgraderad till t.f. ul med jourtjänstgöring och allt. Listfifflaren hade väl missuppfattat min placering och trott att jag var medass (motsvarande dagens AT). Serafenlivet Därmed fanns jag på Serafens vikarielistor och fick fortsätta som sommarvikarie och efter legitimationen som allmän vikarie. Jag tror jag fick fast tjänst efter ungefär fem år som vikarie och efter det att jag påbörjat doktorandarbetet. Många - men inte alla - beskriver miljön på Serafen som inspirerande. Alla anser nog att den var krävande och intellektuellt stimulerande, men en del tog illa vid sig av att GB kunde ha synpunkter på hur man uppträdde. Min bild är att GB var en utmärkt chef - visserligen krävande och ibland sarkastisk - men som såg sina medarbetare och som hade höga mål för oss som jobbade där. Lite barnsliga metoder ibland, guld- och silverstjärnor t.ex., men det var förenat med ett i princip gott humör. Och han kunde ändra sig. På slutet fick vi kvinnor ha långbyxor och vid något tillfälle sa han mina 14

15 TILLBAKABLICK - NINA REHNQVIST kvinnliga kollegor är mina bästa medarbetare. Vi som jobbade där hade roligt. Min bild är att det skrattades varje dag, vi jobbade mycket och länge men hade också långa kaffepauser på för- och eftermiddag då allt mellan himmel till jord avhandlades. På 4:ans vind diskuterades allt från husköp till forskningsfrågor. Miljön på Serafen har 2009 beskrivits i en antologi som gavs ut inom arbetet med Delegationen för ökad samverkan i klinisk forskning som jag ledde. Jag trivdes och hade stimulerande kollegor och överordnade, så det blev naturligt att vara med på forskningsseminarier och finnas på bibliotekarien fru Hellmans lista. Men vad skulle bli mitt fokus? Från hennes listor prickade jag för nytillkomna arbeten inom de mest spridda områden. Till slut väste Andreas Sjögren, som senare skulle bli min handledare: Nu får du bestämma dig. Så jag valde kardiologin, alternativet hade varit hematologin men jag kände att den kardiologiska miljön med rätt mycket praktiska moment och action passade mig. Jag blev legitimerad läkare 1970, fick vara kvar på Serafen och fick uppleva hur hjärtsjukvården utvecklades, det kom nya läkemedel, betablockare och trombolysen introducerades, hjärtinfarkter snabbmobiliserades, hjärtrehabilitering infördes. GB hade ett internationellt kontaktnät, de stora elefanterna hälsade på. Bernard Lown satt med fötterna på kaffebordet i övervakningsburen, Sidney Goldstein var på studiebesök inför starten av Meritstudien, många gästföreläsare passerade. Som första kvinnliga underläkare på HIA fick jag stöd både av sjuksköterskorna och de manliga kollegorna. Och vi hade roliga infarktfester. Det kändes att man jobbade på ett bra ställe med chefer inklusive GB själv som såg en. Akademisk sjukvård och kardiologi Min handledare Andreas Sjögren coachade fram mig till avhandling med disputation i maj Handledningen skedde till stor del under gemensamma bilfärder från de norra förorterna där vi båda bodde. I slutet av avhandlingsarbetet designades i samråd med Hässle nästa studie där jag skulle handleda Gunnar Olsson, som sedermera blev hög chef på just Hässle. I januari 1980 skulle Serafen läggas ner trots GB:s envetna protester och lobbyarbete. Medicinklinikens läkare fick välja mellan Huddinge och Danderyd. I stort sett höll grupperna ihop. Den grupp jag tillhörde skulle till Danderyd där vi skulle medverka i undervisningen av kandidater men inte FÅ forska. Kliniken fick beteckningen litet f istället för stort F. Och vi var inte särskilt välkomna på sjukhuset, där man tyckte att de klarade sig bra själva utan forskande läkare. Den allmänna uppfattningen där var att vi inte skulle vara lika bra patientdoktorer som de. Det kändes ganska tufft eftersom en av Serafens affärsidéer var att alltid stå för gott patientomhändertagande. God sjukvård var en förutsättning för god klinisk forskning, något som ständigt underströks på Serafen. Assimileringen gick långsamt men trots allt utan större konfrontationer och de som uppkom kunde hanteras av Torbjörn Lundman som fick kliva in som chef efter att medicinchefen Ulf Iacobaeus blivit sjuk samma dag som de första Serafen-läkarna skull börja på med. klin.; det var nästan kusligt. Trots vårt lilla f forskades det på, vi fick ett hjärtforskningslab för klinisk forskning och både hematologer och strokeforskare inspirerade så att även de gamla på Danderyds med klin fick fart på forskningstarmen. Medlen kom huvudsakligen från industrin och räknades därför inte lika fina som de från MFR och andra offentliga finansiärer. Jag fick min docentur, blev studierektor för proppen på DS, satt i linjenämnden på KI och så småningom när KI:s organisation gjordes om bestämde vi att DS liksom SÖS skulle vara egna institutioner bestående av de kliniker som bedrev undervisning d.v.s. kirurgi, medicin, infektion, psykiatri, kem- och fyslab, röntgen och anestesi. Alternativet hade varit att ingå i motsvarande institution på KS, som då ännu inte hade slagits ihop med Huddinge. Jag representerade Danderyd i fakultetsnämnden. Sällan har det varit mer nödvändigt att närvara bara för att vara där och påminna om att även Danderyd (och SÖS) ingick KI. Jag bodde i Djursholm, kunde cykla till jobbet, hade kort väg hem om det strulade med barnflickan. Något av de tre barnen eller min man följde ofta med på konferensresor eller på de många forskar- eller fortbildnings- Nina på väg mot toppen 15

16 TILLBAKABLICK - NINA REHNQVIST kurser som vi ordnade i Kardiologföreningens regi i Riksgränsen. Att ha kurs just i Riksgränsen var en gammal gemensam dröm för fysiologer och kardiologer, som kunde bli verklighet tack vare stöd från industrin. Fördelarna var inte bara den märkvärdiga naturen och skidåkningen i pausen mitt på dagen, utan också att alla som ville utveckla hjärtsjukvården var på samma plats, gjorde saker tillsammans under avspända former, bollade idéer på kvällarna; eventuella medföljande fick klara sig med varandra. Ibland var det snöstorm och då blev det mycket gjort- vårdprogram, forskningsprogram m.m., och min uppfattning är att grunden lades här till det som skulle bli de framgångsrika hjärtregistren. Som avslutning ordnade Lars Rydén med mig och Olle Nyquist som hjälpredor en forskarutbildningskurs där alla de stora kardiolog-elefanterna var med. Before we pop-off, som Oxfordprofessorn Peter Sleight sa. Centralbyråkrati Efter 15 år på Danderyds sjukhus rekryterades jag 1995 till Socialstyrelsen av Olle Edhag som var en f.d. Serafenkollega och som nu var överdirektör. Tillsynen, som han basade för, var under uppbyggnad och det behövdes ytterligare medicinsk kompetens i den del av Socialstyrelsen som sysslade med vad som senare kom att kallas kunskapsstyrning. Men starten var dramatisk. I Göteborg hade man bestämt sig för att göra ett tillslag mot Medanalys, som Socialstyrelsen ansåg bedrev patientfarlig verksamhet. Polisen skulle säkerställa Socialstyrelsens tillträde till lokalerna men fick något akutuppdrag, vilket gjorde att tillslaget blev uppskjutet några timmar. Under tiden hade det läckt ut att något var på gång, varför medierna var på plats. I Stockholm var det sportlovsvecka, så många var bortresta. Under en radiointervju med Gunilla Myrberg om hjärtsjukdomar hos kvinnor blev jag uppringd av GD Claes Örtendahl trots att jag ännu inte börjat på SoS. Och jag fick stå och säga vi får se vad utredningen visar. Det blev en lång historia, upplägget från SoS var att jag skulle ta mediefrågorna så länge det gick och att ha GD kvar att spela ut. Om inte annat var det nyttig praktisk medieträning, och ett resultat av det hela blev att Tillsynslagen ändrades från att bara gälla individer till att också ge mandat att syna system. Att bli byråkrat innebar både byte av kultur och professionell identitet. Jag tog jobbet med ambitionen att medverka till att utveckla vården. Det var inte alla i vården som trodde på att man från Socialstyrelsens sida kunde ha den förmågan. I retrospektroskopet tror jag ändå att det var det jag gjorde. Främsta kvittot är nog utvecklingen av kvalitetsregistren. De fanns förvisso men det var en diskussion både om ägarskap, syfte och öppenhet. Donationskampanjen 2003 var ett exempel på att om det gick att missförstå eller vantolka ett budskap så gjorde man det. Jag vill minnas att vi själva var rätt nöjda med rubriken Om du skulle dö för att väcka folks intresse för att anmäla sig till donationsregistret. Men vi hade inte räknat med att medierna snedtände med effekten att Sverige låg och fortfarande ligger långt ner när det gäller tillgång till organ för organdonation. Claes Örtendahl efterträddes av Kerstin Wigzell, ytterligare en bra chef. En mening i hennes inledningstal hade särskild relevans: Jag älskar läkare. Så klart när man är gift med en (Hans W.), men det betydde också att det tog udden av den skepsis gentemot läkare som kom till ytan då och då på SoS. Man kommer långt med humor. Jag blev snabbt både imponerad och stimulerad av den kompetens och av det engagemang för vården som för det mesta fanns. Dessutom är hela det byråkratiska maskineriet en utmaning som, om man får till det, har stor kraft. Men det är krokigt från ens eget initiativ till synlig effekt. Sällan kan man säga vem eller vad som var det förlösande momentet eller åtgärden. Därför var det viktigt att bums bestämma sig för att inte spilla energi på att ha synpunkter på vem eller vad som gjorde att en fråga kom upp eller ledde till åtgärd av något slag, bara det blev som jag själv tyckte var bra. SBU och EBM Under 2003 annonserade Egon Jonsson som tillsammans med Lars Werkö startat SBU att han ville pensionera sig. Det kändes rätt lagom att lämna SoS efter 8 år och det var väl också den sista chans man skulle få. Jag hade alltid varit imponerad av SBU och dess idé, så det kändes som en befordran att bli chef där. SBU:s uppdrag är föredömligt pregnant formulerat i regleringsbrevet: Att utvärdera medicinska (i dess vidaste bemärkelse) metoder ur ett (samlat) medicinskt, ekonomiskt, etiskt och socialt perspektiv, d.v.s. att utifrån en systematisk genomgång av den vetenskapliga litteraturen sammanställa bästa tillgängliga kunskap att ha som underlag för beslutsfattande på policynivå för riktlinjer och vårdprogram, men även på individnivå som del av läkekonsten där hänsyn tas till kontexten. Det kan förtjäna att understrykas att Evidence-Based Medicine (EBM) är motsatsen till kokboksmedicin. För att kunna fatta välgrundade beslut och ge välgrundade råd måste man veta vilket vetenskapligt underlag som finns och till det lägga egen erfarenhet och de speciella omständigheter som rör patienten eller den struktur man verkar i. SBU-resan har också varit rolig, Lars W och Egon hade som en av sina idéer att det skulle vara extra trevligt på SBU så att experterna från vården verkligen tyckte det var kul att medverka. De fick visserligen ersättning men den var/är klart blygsam i relation till insatsen. SBU var inte först men har befäst sin roll och är nu den s.k. HTA-myndighet (Health Technology Assessment) som varit verksam längst. Att få fortsätta som ordförande är en förmån. Det är alltid lika kul att leda nämndsammanträdena och vara med i expertgrupperna och när de vetenskapliga råden möts. Vad kokar det här ned till? Jag hade tur som nästan fick gå om medicinkursen, jag har haft goda lärare i skolan och på kliniken, jag har fått se världen, fått ett stort kontaktnät, bidragit till utvecklingen av sjukvården i Sverige, haft ett finger med i den kliniska forskningen, haft bra chefer genomgående. Jag har haft roligt. 16

17 Historia och sjuka politiker Bengt I Lindskog Denna artikel grundar sig på ett föredrag i SkåneSÄL okt -13, vilket publiceras enligt litteraturlistan Professor emeritus i medicinens historia och tidigare docent i kirurgi. Författare till Medicinsk Terminologi sedan 1974 och Medicinsk Miniordbok sedan Startade Sydsvenska Medicinhistoriska Sällskapet 1964 och Skåne-SÄL Guidar f.n. i Livets museum i Lund. Här intresserar vi oss för en liten bit i den mosaik, som modern historia uppvisar. Politiska personligheters betydelse i det historiska skeendet har alltid fängslat oss på olika sätt. Mitt intresse som läkare och medicinhistoriker berör på vad sätt politikers sjukdom påverkar andra enskilda personer. Napoleon I:s sjukdomar har jag själv penetrerat och publicerat Hans beslut påverkade hela Europas befolkning. Där går jag igenom faktorer och händelser i Napoleons liv och karriär och plockar fram sådant, som pekar på en tumör i hypofysen. Detta är så, som vi läkare analyserat stora mäns sjukdomar. Man kan sätta frågetecken för metoden liksom för resultatet, men ofta finns det ingen bättre väg. En mycket tydlig kulturhistorisk påverkan av sjukdom finns hos Louis XIV i Frankrike på 1600-talet. Kung Sol led av ändtarmsfistel med tidvis svåra besvär. Vi vet allt om detta genom berättelser och sjukjournal av kungens livläkare. Kungen blev opererad 1686, vilket då ansågs som ett stort vågspel. Historien om detta är spännande i sig. Kungen tillfrisknade remarkabelt bra. När han därefter besökte nunnorna vid klostret St Cyr sjöng de sin tacksamhet med en hyllningshymn. Dieu sauve le roi. Gud rädde konungen! Englands ambassadören var där och skrev ned text och melodi, som han tog med hem till engelska hovet. Där blev man så förtjust i både text och melodi, att hymnen senare blev Englands nationalsång: God save the King! Nu ska jag begränsa mig till några av 1900-talets statsmän. I föredraget behandlades även andra statsmän. Woodrow Wilson var president i USA under 1.a världskriget Han är mest känd för sina insatser under förhandlingarna inför freden i Versailles. I jan lade han fram var en plattform för fredsvillkor i sina 14 punkter för världsfred. De möttes med entusiasm överallt i världen. De blev fröet till Nationernas Förbund och senare Förenta Nationerna. Wilson fick leda fredsförhandlingarna i Versailles Mitt under förhandlingarna i april 1919 insjuknade han i något, som kallades influensa. Vittnesbörd i olika närstående personers korrespondens pekar på en helt annan sjukdomsbild. Den medförde en fullständig förändring i Wilsons personlighet. Han blev elak, misstänksam och mycket trött. Englands premiärminister Lloyd George, som upplevde sjukdomen på nära håll, tolkade det som ett slaganfall. Wilson var då 62 år och utarbetad, men höll ut tills freden var sluten. Efter sin sjukdom i april blev han totalt förändrad till psyket men fullföljde sitt uppdrag. Han lämnade Europa dagen efter fredsslutet. Han var då följd av besvikelse och hatkänslor från nästan alla håll. USAs kongress vägrade godkänna både Versaillesfördraget och planen om Nationernas Förbund. Inget land hade i slutändan fått vad det förväntade sig i freden, och alla delegaterna tyckte sig vara dåligt bemötta av Wilson. Versaillesfredens betydelse är stor för uppkomsten av 2:a världskriget. Aldrig diskuteras vilken effekt Wilsons sjukdom under förhandlingarna hade för freden. Hemma fortsatte hans svårigheter att sköta ämbetet. Wilson var mannen, som intensivt ville skapa fred och hade mycket goda förutsättningar, Men sjukdomen i april 1919 bäddade för ett nytt världskrig 20 år senare. Franklin D. Roosevelt är ett annat välkänt exempel. Även hans sjukhistoria är känd. Hans polio är här utan intresse. Roosevelt blev 1932 USA:s president, inte minst därför att han i sin valkampanj förstod att utnyttja det nya mediet radio. Den tid som här skall diskuteras är hans insats under världskrigets sista år Jag tar 17

18 HISTORIA OCH SJUKA POLITIKER här fram några medicinska tankar och slutsatser om de politiska och historiska följder hans sjukdom troligen har medfört påpekade hans livläkare dr Ross, att presidentens hjärta inte klarade yttre påfrestningar såsom det lägre lufttrycket vid flygning över 3000 meter.. Man hade på den tiden enbart digitalis som hjärtmedicin och inte någon tryckkabin. Presidenten hade en kronisk bronkit genom sitt kedjerökande. Jag menar, att det var KOL. Då visste man ingenting om sambandet mellan rökning och lungcancer, men dåliga luftrör kände man igen! Högt blodtryck registrerades troligen 1938 men säkert I mars 1945 uppmättes det systoliska trycket till mm Hg. Den 12 april samma år dog han i en hjärnblödning bara några månader in på sin fjärde presidentperiod. Behandling av hypertoni då var vila ev. med fenemal. Dagens terapi är ju revolutionerad sedan dess! I febr. 1945, en dryg månad före Roosevelts död hölls den viktiga konferensen i Jalta mellan Stalin, Roosevelt och Churchill. Då delades efterkrigsvärlden och speciellt Europa upp. Roosevelt var svårt sjuk enligt många samtida vittnesmål. De närmaste medarbetarna var djupt oroade över Roosevelts bristande engagemang men kunde ingenting göra. Berömda är Roosevelts ord till en god vän, som varnade honom för eftergifter till Stalin: Stalin är inte den farliga typen, du beskriver. Han önskar bara säkerhet för sitt land. Min uppfattning är, att, om jag bara ger honom allt, jag överhuvudtaget kan, och inte kräver något i gengäld - nobless oblige, tu sais - så kommer Stalin inte att roffa åt sig utan samarbeta med mig för en värld med demokrati och fred. Efterkrigstiden visade på motsatsen. Roosevelts omdöme brast här! Stalin lyckades i Jalta lägga hela östra Europa under sovjetiskt inflytande, som varade i drygt 50 år. Med en aktiv, frisk president som representant för USA i Jalta hade Europas efterkrigskarta med all sannolikhet sett annorlunda ut och därmed räddat många människoliv. Winston Churchills personlige läkare från 1940 var Lord Moran. Efter Churchills död 1965 publicerade Lord Moran sin höge patients sjukdomar mycket detaljerat. Moran beskriver, att Churchills hälsa dalade från Vid tiden för de allierades invasion i Frankrike den 6 juni 1944 var Churchill utarbetad och hade svårigheter att minnas och att koncentrera sig. Detta finns noterat på flera håll, då dagböcker fördes av många personer dessa dagar. Churchill var utan tvekan den krigsledare, som England behövde, Men medaljen har sin baksida. I juli 1945 efter krigsslutet vanns valet av labour, och Churchill förlorade makten men återkom efter valet 1951 vid 76 års ålder. Då hade han redan haft TIA-attacker och mindre slaganfall. Om sådana rapporterar dr Moran i augusti 1949, jan 1950, febr och Redan 1952 försökte Lord Moran tala om för Churchill hur sjukdomen härjade med honom, men han mötte ingen förståelse hos sin patient. Vad gör man då som läkare? Lord Morans bok om Winston Churchills sjukdomar väckte stor uppståndelse, när den kom ut året efter patientens död. En våldsam diskussion startades både inom engelska läkarkåren och internationellt om lämpligheten av publiceringen. Den 6/ tog British Medical Association på sin kongress ett beslut med 597 röster mot 3, att även efter en patients död har läkaren kvar sin tystnadsplikt. Sedan kommer flera intressanta etiska frågor, som jag själv berört i mitt föredrag, men gärna låter kloka kollegor ha synpunkter på, t.ex. hur ska läkare förhålla sig gentemot statsmän och deras sjukdomar? Finns det situationer, där folkets väl kan gå före den höge patientens integritet? Hur (har) kan sjukdom hos höga befattningshavare hantera(t)s? Slutord Scenariot med (akut) sjuka ledande politiker och andra inflytelserika personer är inte enbart historiskt. Det finns idag öppet, dolt eller ännu icke upptäckt. Alla vet, att problemet som sådant existerar. Vilken beslutsfattare har just nu hälsoproblem, som påverkar beslutskapaciteten? Ingen vet hur många de är, några tror, men vem vågar säga hos vem? Kanske har just nu en sådan beslutsfattare betydelse för min livssituation? Vad tror du - som läsare om sådana tankar? För vidare läsning: Litteratur i urval (med personliga kommentarer i kursiv) Accoce/Rentchnick 1976 Ces malades qui nous gouvernent. Ed. Stock Paris. (Journalist och läkare om bl.a. Adenauer, Churchill, Eisenhower & Kennedy.) Barenthein, H, Jeppsson G. & Lindskog B. (Red.) 2014 En kväll i Heimdall, Historiska Media Lund under utgivning. Här kommer artikeln ovan att publiceras i sin helhet. Gilbert JB 1962 Disease and Destiny London. Bibliografi över kända personers sjukdomar. Hugh L Etang 1969 The Pathology of Leadership. William Heinemann Medical Books Ltd. Kats O 1982 Theo Morell Hitlers Leibarzt. Hestia Verlag, Bayreuth. Li, Zhisui The private life of chairman Mao the memoirs of Mao s Physician. Lindskog BI 1959 Napoleons sjukdom. Läkartidningen 56; 2736 (nr 40) Lord Moran,1966 Winston Churchill The Struggle for Survival, London: Constable Churchills sjukdomar. Owen, David 2011 In sickness and in power, London Methuen. ( Läkare och politiker.) Neumayer A 1995 Diktatoren im Speigel der Medizin. Wien. (Napoleon, Hitler & Stalin.) Vannenberg Ph Die heimlichen Herrscher. München. (Rikligt med referenser.) Park BE 1986 The Impact of Illness on World Leaders. Univ. Pennsylv. Press, Philadelphia. (Läkare om Wilson, Roosevelt, Churchill & Eden.). 18

19 Nya medarbetare i SÄL-styrelsen och SÄLbladet Under förutsättning att årsmötet i Jönköping bifaller valberedningens förslag kommer nedanstående kollegor och SÄL-medlemmar att inväljas som nya styrelseledamöter den 17 maj. De ersätter då avgående sekreteraren Lennart Rinder respektive redaktören Ingvar Gustafson (se även Sista sidan) LÄK004_vykort_150x100.indd LÄK004_vykort_150x100.indd Ny sekreterare: Torsten Mossberg Torsten Mossberg är anestesiolog och har suttit i styrelsen för Svensk förening för anestesi och intensivvård under tio år, varav sex som facklig sekreterare. Tjänstgjort på S:t Görans sjukhus i Stockholm, på Akademiska sjukhuset i Uppsala och som verksamhetschef för Anestesi-IVA-Opkliniken i Södertälje. Anställdes 1999 som enhetschef på tillsynsavdelningen i Socialstyrelsen med ansvar för tillsynen av hälso- och sjukvården i Stockholmsområdet. Medverkar som pensionär i den nya myndigheten Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Skrivit läroböcker om nutrition och vätskebalans. Sångare, gett ut tre CD (grammofonbolaget Sterling). Ny redaktör för SÄLbladet: Josef Milerad Josef Milerad är barnläkare och docent i pediatrik med anknytning till Institutionen för barns och kvinnors hälsa vid Karolinska institutet. Han har tidigare varit överläkare vid Astrid Lindgrens Barnsjukhus och medicinsk chefredaktör för Läkartidningen Han är nu verksam som skolöverläkare i Lidingö stad. Vid sidan av arbetet inom elevhälsan är Milerad redaktör och vetenskaplig granskare för den internationella barnläkartidskriften Acta Pediatrica och vetenskaplig sekreterare i Svenska Skolläkarföreningen. LÄK004_vykort_150x100.indd Semestra i Läkarförbundets egna fritidshus och gästrum Som medlem i Sveriges läkarförbund har du möjlighet att hyra förbundets fritidshus, lägenheter och gästrum. Skanör bjuder på härliga golfbanor och fint friluftsliv. I Duved kan flera generationer trivas i backarna. San Agustin bjuder på skönt klimat året runt och i Stockholm finns trevliga och centralt belägna gästrum. Läs mer och boka på Telefon

20 Aktuellt från Väst-SÄL Som läkare 65+ är alla förbundsmedlemar välkomna att också vara medlemar i Sveriges Äldre Läkare (SÄL), se Läkarförbundets hemsida Det är angeläget att även vi som inte längre är anställda ändå har företrädare i Läkarförbundet som kan försvara flera viktiga frågor för oss, t.ex. fortsatt förskrivningsrätt. Vår avdelning Väst-SÄL i Göteborg har som huvudändamål att ordna med intressanta föreläsningar eller utflykter och trevlig samvaro med kollegor. Våra föreläsningar omfattar både medicinska återblickar av erfarna kollegor eller kulturella djupdykningar inom olika områden. Sedan förra sommaren har vi haft följande föreläsningar eller aktiviteter: Besök på Konstmuseet Helene Scherfbeck Utflykt till Öckerö-Hönö med flera intressanta besök Föredrag av Gudrun Nyberg Att vara barnmorska på 1700-talet Föredrag av Henric Hultin Sjukvården ur olika perspektiv Föredrag av Prof. Bertil Olsson Hjärtat i otakt 50 år i backspegeln Väst-SÄLs kommande aktiviteter är: Vårutflykten den 15/5, går till den gamla karantänanläggningen i Göteborgs Södra skärgård: Känsö. Höstutflykten denna gång går till Varnhems gamla klosterkyrka och Skara Domkyrka, den1/9. Den 23/10 får vi höra och lära oss av Prof. G Selstam om fåglarnas utflykter när de mellanlandar i Bohuslän. Det s.k. Lucia-mötet är planerat till den 4/12 och då får vi höra om Prof R Hultborns tankar om oncologins utveckling och filosofi. Väl mött hälsar Karl-Henrik Leissner (ordf. VästSÄL) Vår kartläggning arbete har startat En känsla av att allt fler läkare fortsatte att arbeta efter uppnådd klassisk pensionsålder ledde till att Säls styrelse redan 2012 beslöt att kartlägga denna yrkesverksamhet. Efter diskussioner med Läkarförbundet enades man om att i första hand använda befintlig data och statistik såväl från Socialstyrelsen (SoS) som från arbetsgivarsidan inom den offentliga sektorn. SoS senaste rapporter om tillgång och efterfrågan, sysselsättningsprognoser och nationellt planeringsstöd rörande bl.a. läkare och specialistläkare finns tillgängliga på publikationer2014. Alla data från SoS rörande läkartillgång och sysselsättning är från november 2011 eller tidigare. Statistiken bygger på en gemensam bearbetning av SoS register HOSP och flera register hos SCB, främst LISA. HOSP är ett totalregister över samtliga personer med legitimationer inom hälso- och sjukvårdsyrken samt tandvårdsyrken. I HOSP registreras även specialistbevis för läkare och tandläkare. LISA är en databas över samtliga folkbokförda personer i ålder 16 år eller äldre. Den integrerar befintliga dataregister från den sociala sektorn och från utbildnings- och arbetsmarknadssektorn i Sverige. Källa: SoS Nationella planeringsstödet Sedan 1995 har antalet läkare sysselsatta i hälso- och sjukvård ökat med 35% 2 Mellan 2006 och 2011 har antalet sysselsatta läkare i hälso- och sjukvård ökat med 8% och antalet specialister med 11% 3 Medianåldern för läkare har ökat från 45 år 1995 till 47 år 2011 och 4 Specialistläkare ännu mer, från 47år till 54 år 5 Andelen läkare som är 55 år eller äldre har ökat från 15% år 1995 till 33% år 2011 Läkarförbundet har tillgång till färskare uppgifter i databaser från kommun- och landstingssidan som innehåller den partsgemensamma lönestatistiken med tillhörande variabler, som till exempel sysselsättningsgrad och typ av anställning. Analyserna som gjorts i första skedet och som redovisas här är gjorda på uppgifter från Individer som inte varit anställda under november må- Tycker Du att det låter intressant? Då är Du hjärtligt välkommen att bli medlem så får du programmen hemskickade till dig via mail eller post om du saknar mail. Vi annonserar också våra aktiviteter i Medicinska Veckobladet. Du blir medlem genom att sätta in årsavgiften 100 kr på Plusgiro / Väst-SÄL och samtidigt ange namn, adress och mejladress. Har du frågor kan du kontakta Ordförande Karl-Henrik Leissner tel khleissner@telia.com Sekreterare Ann-Christine Åhlander anne-christine.ahlander@hotmail.com Kassör och registerhållare Marianne Melkersson tel marianne.melkersson@telia.com Detta dia gram visar hur andelen sysselsatta över 64 år ökat från c:a 3% till nära 8% av det totala antalet sysselsatta läkare i Sverige och ännu mer från c:a 3% till 12% bland antalet sysselsatta specialistläkare! 20