rapport nr 41/2012 två städer Politiska skiljelinjer i styret av stockholm och Göteborg Av Anne-Marie Lindgren

Transkript

1 rapport nr 41/2012 två städer Politiska skiljelinjer i styret av stockholm och Göteborg Av Anne-Marie Lindgren

2 Rapporten TVÅ STÄDER utgiven av Arbetarrörelsens Tankesmedja i januari 2012 Författare: Anne-Marie Lindgren Tryckning: LO-tryckeriet Stockholm

3 TVÅ STÄDER Stockholm & Göteborg INNEHÅLL: Förord 1. Likt och olikt Målen för politiken Jobb, tillväxt och företagande Byggande och stadsplanering Trafik Miljö Skola och utbildning Den sociala dimensionen Arbetsgivarrollen Ekonomisk effektivitet Synen på politikens roll

4 Förord Stockholm och Göteborg är båda storstäder, med delvis olika social struktur men med storstadens både möjligheter och utmaningar: ökad inflyttning och växande befolkning, stark arbetsmarknad, ett universitet med högt söktryck, kapacitetsproblem i kollektivtrafiken, bostadsbrist, boendesegregation. Stockholm har borgerlig majoritet, Göteborg rödgrön. Finns det skillnader i de två kommunledningarnas sätt att handskas med storstadens utmaningar, som hör ihop med skillnader i samhällssyn? Skiljer sig prioriteringar och problemdefinitioner? Finns det skillnader i sättet att se på sitt politiska uppdrag? För att undersöka det har jag gått igenom de budgetförslag, som Stockholms borgerliga respektive Göteborgs rödgröna majoritet lagt hösten Båda är policydokument, som lyfter fler frågor än de rent budgetära, och de ger alltså en bild både av politiska prioriteringar och av politiskt förhållningssätt. Jämförelsen i det följande gäller ambitioner, prioriteringar och infallsvinkel på problemen i de två bugetarna. Jag har av omfångsskäl begränsat studien till några av de mer centrala politikområdena, vilket alltså betyder att studien inte ska läsas som en fullständig redovisning av allt som står i budgetdokumenten. Studien är heller inte, med något undantag, någon ekonomisk granskning av förslagen, och inte någon bedömning av relationen mellan de uttryckta ambitionerna och de pengar som anvisas. Det förefaller mig sannolikt att ambitionerna ibland, i båda fallen, kan vara större än vad som motsvaras av de belopp som anvisats åtminstone för nästkommande år, eftersom anslagen bestäms inte bara av vad man vill utan också av hur mycket pengar som finns. Men den politiska viljan bestämmer själva färdriktningen, och därför är ambitionerna i sig själva intressanta att granska. Även om budgetarna är policydokument, som inte bara innehåller nya förslag utan också hänvisar till sådant som pågår, täcker presentationstexterna givetvis inte all redan pågående verksamhet i respektive stad: att någonting inte särskilt nämns i budgeten behöver inte vara detsamma som att det saknas i själva verksamheten. I några fall där den ena budgeten talar mycket om en fråga och den andra inte säger någonting har jag kontrollerat mot andra dokument och funnit att det, tystnaden till trots, visst pågår verksamheter. Temat för studien är en jämförelse mellan två politiska ledningar med olika politisk färg, inte åsiktsskillnader mellan den politiska majoriteten och den politiska oppositionen i respektive stad. Jag går alltså inte in på oppositionens budgetförslag i de två städerna, även om jag givetvis tagit del av dem. På några punkter refererar jag däremot till pågående lokal debatt och till kritik från andra partier. Och slutsatserna? Åjo, en hel del likheter, inte minst i de kommunala vardagsfrågorna. Men också tydliga skillnader i sättet att se på politikens roll. Och, egentligen, en tydlig skillnad i sättet att tolka de politiska framtidsfrågorna. Skillnaderna ligger ibland under ytan men skulle behöva lyftas upp över den. Stockholm i januari 2012 Anne-Marie Lindgren Utredningschef, Arbetarrörelsens Tankesmedja 4

5 1. Likt och olikt Kommunalpolitik, både i stora och små kommuner, handlar mycket om att lösa ett antal praktiska problem. Skolan, barnomsorgen, trafiken och renhållningen, för att ta några exempel, kräver åtgärder oavsett färgen på kommunledningen och återfinns på alla kommunala dagordningar. Och eftersom frågorna ofta är likartade är de praktiskt fungerande lösningarna oftast också rätt lika, och skiljer sig inte så mycket åt mellan kommuner med olika politisk färg. Det är alltså inte förvånande att en hel del sammanfaller i budgetförslagen från Stockholm och Göteborg. Båda städerna vill, exempelvis, öka bostadsbyggandet. Båda vill bygga fler cykelbanor. Båda vill göra sina städer till såväl kunskapsstäder som ledande evenemangsstäder. Båda har förslag till åtgärder för ungdomar som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Båda vill ge ökade resurser till hemtjänsten och till kompetensutveckling för kommunanställd personal. Båda satsar mycket på att öka tillgängligheten för funktionshindrade. Båda vill ha en parboende- garanti inom äldreomsorgen, dvs. gamla människor ska inte få skiljas åt därför att bara den ena av dem bedöms vara i behov av särskilt boende. Båda väljer att satsa på modellen boende först när det gäller rehabilitering av hemlösa med drogproblematik. Båda kommunledningarna intresserar sig dessutom mycket för parker och grönområden ett utslag inte bara av modernt miljötänkande utan också av den omtalade svenska känslan för naturen? Båda vill att skolan ska utbilda i entreprenörskap och båda lyfter upp maten som en viktig del av äldreomsorgen. Men också när samma fråga lyfts i både budgetförslagen, är synen på hur den hanteras inte alltid densamma det gäller exempelvis om bostadsbyggandet (se detta avsnitt). Och på flera punkter, som i och för sig finns i båda budgetarna, är problemdefinitionerna och infallsvinklarna olika på ett sätt som visar på skillnader i både samhällssyn och synen på politikens roll. Några exempel på skillnader: I budgetförslaget från Göteborg skrivs det tydligt att Göteborg är en segregerad stad och att det är en central uppgift att på olika sätt motverka och bryta segregationen. Stockholm är lika segregerat som Göteborg. Men i budgetförslaget nämns inte ordet, än mindre själva problemet, och mycket få åtgärder kan sägas ha någon bäring på det. Göteborgsförslaget lyfter upp ekologisk hållbarhet som en faktor som genomgående ska styra kommunalpolitiken. Någon motsvarande grön tråd finns inte i Stockholmsförslaget. Omvänt finns i Stockholmsförslaget mer utvecklade resonemang kring olika IT-satsningar än i Göteborgsförslaget. Stockholm är också ensam om att lyfta fram en utbyggnad av e-tjänsterna såväl internt inom stadsförvaltningen som för invånarnas kontakter med staden, med ett mycket omfattande och konkret program. 5 Kommunalpolitik, både i stora och små kommuner, handlar mycket om att lösa ett antal praktiska problem. Skolan, barnomsorgen, trafiken och renhållningen, för att ta några exempel, kräver åtgärder oavsett färgen på kommunledningen och återfinns på alla kommunala dagordningar.

6 I några fall handlar det inte om skillnader i politik, utan i vad man väljer att lyfta fram av sådan politik som redan drivs. Stockholmsbudgeten har, exempelvis, ett särskilt avsnitt med rubriken trygg stad som handlar om dels tryggheten mot brott när man rör sig i staden, dels städning och allmän snygghet i stadsmiljön. Budgeten kommer inte med några nya förslag kring detta; det handlar om att fortsätta redan etablerat arbete med renhållning, klottersanering, bättre utomhusbelysning och trygghetsvandringar. Göteborgsbudgeten har inget motsvarande avsnitt om den trygga staden, men av Göteborgs hemsida framgår att staden redan driver ett omfattande program med samma typ av åtgärder som Stockholm, inom ramen för ett projekt som heter just Trygg i Göteborg. I Stockholmsbudgeten skrivs också mycket om att utveckla valfriheten, utan några budgetmässiga preciseringar och inga nya riktlinjer i förhållande till redan etablerad politik. I praktiken bör det ses som en policymarkering. Valfrihet i meningen rätten att välja mellan olika utförare av de kommunala tjänsterna är ju en central ideologisk punkt i borgerlig politik, och det är alltså naturligt att den styrande koalitionen vill ha med det i budgetförslaget. Göteborgsbudgeten, å andra sidan, nämner inte ordet valfrihet. Rätten för invånarna att välja skola, vård och omsorg, och välja mellan både privata och offentliga utförare, finns sedan länge i staden och man har uppenbart inte bedömt det nödvändigt att särskilt påpeka det. (Däremot, vilket inte helt tydligt framgår av budgetförslaget, har Göteborg en egen modell för en annan form av valfrihet inom äldreomsorgen; det diskuteras i ett senare avsnitt i denna rapport.) Omvänt markerar Göteborgsbudgeten särskilt att extra resurser kallat socioekonomiskt tillägg ska gå till skolor i utsatta områden, något som redan tillämpas och alltså inte är ett nytt förslag. Det är med andra ord en policymarkering. Också i Stockholm får skolor i utsatta områden extra resurser, men budgeten lyfter inte fram det särskilt. 2. Målen för politiken: kostnadseffektivitet i Stockholm hållbar utveckling i Göteborg Målen för politiken presenteras av de stockholmska koalitionspartierna i inledningen till budgetförslaget: Vår vision för Stockholm är en grön, trygg, tillåtande och framtidsinriktad stad med spännande jobb, många företag och företagare, där tusentals studenter läser vid våra universitet och högskolor och där familjer skapar barn och skapar sig ett hem. Efter denna beskrivning av hur man tänker sig Stockholm sättar man upp tre inriktningsmål för stadens verksamheter : Stockholm ska vara en attraktiv, trygg, tillgänglig och växande stad för boende, företagande och besök Kvalitet och valfrihet ska utvecklas och förbättras Statens verksamheter ska vara kostnadseffektiva Den rödgröna majoriteten i Göteborg har likartade övergripande visioner för sin stad: Göteborg ska ha en framåtanda och en bärkraft som ger alla medborgare möjlighet att 6

7 leva ett gott liv, och invånarna ska kunna känna trygghet i att leva, bo och röra sig fritt i vår stad. Men där finns en målsättning som saknas i Stockholmsförslaget: Göteborg ska präglas av solidaritet. Och inriktningsmålen är helt annorlunda formulerade än Stockholms: Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill under mandatperioden utveckla Göteborg på ett långsiktigt hållbart sätt. ( ) Hållbar utveckling är ett strategiskt val, som möter morgondagens behov utan att hindra framtida generationers möjligheter. Hållbar utveckling innefattar tre dimensioner den ekologiska, den ekonomiska och den sociala dimensionen alla ömsesidigt beroende av varandra. Hållbar utveckling ska tillsammans med ett tydligt barn- och jämställdhetsperspektiv prägla såväl vårt sätt att leda som att utveckla all verksamhet inom Göteborgs stad. Vi har organiserat vårt arbete utifrån dessa dimensioner för att ge en tydlig signal om deras vikt. ( ) Ska vi nå ett hållbart Göteborg är det nödvändigt att samtidigt värna miljön, bekämpa orättvisor, bejaka mångfalden och därmed skapa en social hållbarhet. Göteborg ska också ha en bärkraftig ekonomi som skapar förutsättningar för morgondagens välfärd. Sunda stadsfinanser, hållbar miljö och god välfärd ska alltid ses som en helhet. Stockholmsbudgetens inriktningsmål kan beskrivas som kvalitativa och egentligen inte politiskt särskiljande; målet om kostnadseffektivitet kan t o m ses som förvaltningstekniskt snarare än politiskt. Nyheterna är få och påfallande mycket handlar om att fortsätta och vidareutveckla det ena eller andra pågående projektet. Men budgeten är politisk i den meningen att den uttrycker ett visst sätt att se på samhället och ett visst sätt att förhålla sig till politiken, men det ligger mellan raderna snarare än på dem, inte minst då i dimensioner den politiska majoriteten inte riktigt ser. Den tydligt utsagda ideologiska präglingen är däremot mindre än tidigare under de borgerliga partiernas mandatperioder. Det kan ha samband med att en politisk majoritet som suttit ett antal år tenderar att bli försiktigare; politiken går in i en etableringsfas snarare än en erövringsfas. Men det kan, kanske, också ha att göra med att en del något bistra erfarenheter visat att den egna ideologiska djärvheten ställt till problem, fått en del effekter man inte tänkt sig, och att man därför blivit litet försiktigare. I Göteborgsbudgeten är det politiska och ideologiska anslaget mycket tydligt, den är mer problemorienterad än Stockholms och mer inriktad på att förändra, inte bara fortsätta något pågående. Beredskapen att använda kommunens egna verksamheter som medel i förändringen är tydligare, och mer genomarbetad. Och även utan en uppräkning av de partier som svarar för budgeten lämnar texten knappast utrymme för tvekan om vilka som står bakom. Vad skillnaderna betyder och vad de egentligen står för diskuteras i det avslutande avsnittet i denna analys. En genomgång av några centrala politikområden i de två budgetarna bildar underlag för det. I Göteborgsbudgeten är det politiska och ideologiska anslaget mycket tydligt, den är mer problemorienterad än Stockholms och mer inriktad på att förändra, inte bara fortsätta något pågående. 7

8 3. Jobb, tillväxt och företagande De båda budgetarnas avsnitt om sysselsättning och företagande hör till dem där ambitioner och inriktning uppvisar de allra största likheterna. Det handlar om satsningar på bostadsbyggande, på utbyggd kollektivtrafik, på utbildning och kompetensutveckling. Båda nämner kulturen som en tillväxtfaktor, båda vill utveckla evenemangsverksamheterna, båda vill att respektive stad ska vara attraktiv för företag att etablera sig i. Samverkan med näringslivet och högskolesektorn (båda är universitetsstäder) framhålls som mycket viktig, innovationer och entreprenörskap likaså. Båda betonar miljöfrågorna. Är man road av nyanserna i det politiska språket kan man dock notera skillnaden i ordval; Stockholm ska vara en miljövänlig stad medan Göteborg ska vara ekologiskt hållbar. I frågorna kring jobb och företagande är det uppenbart inte blå respektive rödgröna majoriteter som formulerar ambitioner för den egna staden; det handlar om stockholmare respektive göteborgare som båda på sitt håll vill utveckla just sin stad. Till att bli bäst förstås. Bara på några få punkter i just de här texterna kan man se skillnaderna i politisk färg. Båda budgetarna betonar att stadens utveckling måste vara miljömässigt hållbar, men Göteborg lägger till också social hållbarhet. En liten skillnad hittar man också i att Göteborg vill utveckla den sociala ekonomin och det sociala företagandet, något som inte nämns i Stockholmsbudgeten. 4. Byggande och stadsplanering Både Stockholm och Göteborg är expanderande inflyttningsregioner med tydlig brist på bostäder. Så det är inte förvånande att båda budgetarna innehåller satsningar på ökat bostadsbyggande. Däremot skiljer de sig när det gäller inriktning av byggandet. Stockholm anger som mål nya lägenheter fram t o m 2030, med en första etapp om 5000 lägenheter påbörjade lägenheter 2012 är en svag ökning i förhållande till de två senaste åren; 2010 påbörjades enligt SCB:s statistik 4740 lägenheter, och siffrorna för de tre första kvartalen 2011 tyder på att slutsumman 2011 hamnar på ungefär samma nivå. I Göteborgsbudgeten preciseras målet för bostadsbyggandet 2012 till lägenheter. Det är en klar ökning i förhållande till antalet påbörjade lägenheter 2010, som uppgick till 1737, och även i förhållande till 2011, även om siffrorna t o m tredje kvartalet tyder på att slutresultatet kommer att vara litet högre än för Stadsplanering och byggnadsfrågor i övrigt: Förslag i båda budgetarna Nybyggnation och upprustning av äldre bostadsområden ska ha miljöprofil och leda till effektivare energianvändning Fler parker och grönområden Nya bostadsområden ska främst byggas vid existerande kollektivtrafikstråk Kommentar: Självklara förslag i tiden, inte ideologiskt särskiljande. 8

9 Stockholmsbudgeten i övrigt: planering för blandade boendeformer arkitektonisk mångfald ett nytt träd ska som hittills planteras för varje nybyggd lägenhet fortsatta boendedialoger i Järva och Söderort för att utveckla stadsdelarna, bland annat för fler arbetsplatser, och öka boendeinflytandet.(anm: Det handlar om stora hyreshusområden, i huvudsak från miljonprogrammets dagar) Det bör övervägas att omlokalisera kommunala förvaltningar till ytterstadsområden för att skapa bättre underlag för jobb och service där Göteborgsbudgeten i övrigt: De egna bostadsföretagen (=allmännyttan) ska utvecklas och stärkas Bostadsbyggandet ska inriktas mot hyresrätter för den öppna marknaden, men när man bygger i redan befintliga bostadsområden ska man främst satsa på de upplåtelseformer som är underrepresenterade Fler smålägenheter ska reserveras för ungdomar Omvandlingen till bostadsrätter ska motverkas Fler handikappanpassade lägenheter, både vid nybyggnad och i befintliga områden Främja boendekollektiv Nya bostadsområden ska planeras så att de integrerar bostäder med affärer, service och lokaler lämpade för småföretag. Kulturplanering ska ingå i planprocessen för nya områden. Inga nya externa köpcentra ska byggas, satsning på de lokala torgen i bostadsområdena Fler koloniområden Gemensam bostadskö till samtliga allmännyttiga bostadsföretag Kommentar: Göteborgsbudgeten är betydligt mer utförlig, och känns mer genomarbetad, än Stockholms både vad gäller övergripande stadsplanering och de mer detaljerade förslag som backar upp detta. 50- och 60-talets idéer att separera boende och arbetsplatser är överspelad; bostadsområdena ska planeras för både bostäder, service och andra arbetsplatser (Anm. Denna modell följdes med god framgång vid upprustningen av Gårdsten). Kultur lyfts särskilt fram som något som ska ingå i stadsplaneringen. Stoppet för externa köpcentra, satsningen på verksamhetsblandade bostadsområden och inriktningen att bygga nytt längs kollektivtrafikstråken är också en del av budgetens ekologiska dimension : ambitionen är att behålla kommersiell service i bostadsområdena, både av miljöskäl (=mindre bilkörning) och för en mer omväxlande och livlig stadsmiljö. Det enda som egentligen sägs om stadsplanering i Stockholmsbudgeten, utöver att i första hand bygga efter existerande kollektivtrafikstråk, är ambitionen att skapa fler 9

10 parker och grönområden. Dessutom nämns som en möjlighet men inget åtagande att omlokalisera kommunala förvaltningar, som ett led i politiken att förbättra underlaget för kommersiell service i vissa ytterstadsområden. Stockholmsbudgeten vill satsa på arkitektonisk mångfald; man noterar tacksamt att den tidigare förtjusningen i spektakulära byggnader har försvunnit. Som stockholmare vill jag dessutom uttrycka en stilla förhoppning att kravet på mångfald inte bara gäller bostadshus utan också kontors- och affärsfastigheter, där typhuset oproportionerligt stor svart eller vit glaskub med platt tak för länge sedan sprängt såväl likformighetsvallen som tråkighetsgränsen. Göteborg nämner ingenting om husens yttre men däremot en del om deras inre: ökad handikappanpassning, möjligheter till kollektivt boende, fler smålägenheter för ungdomar. Göteborg verkar tänka mer på mångfald och alternativ i utformningen av lägenheterna, medan Stockholm mer betonar variation i arkitekturen. Stockholmsbudgeten skriver allmän att man ska planera för blandade upplåtelseformer utan att precisera fördelningen dem emellan, eller hur denna planering ska fås att motsvara det faktiska byggandet. De senaste årens byggande har dominerats av bostadsrätter, av det enkla skälet att det är de projekt byggföretagen i huvudsak är intresserade av. Med tanke på att kritiken mot bristen på hyreslägenheter är stark Stockholms Handelskammare har exempelvis påpekat att den bristen är ett direkt hinder för stadens expansion behöver frågan preciseras om hur andelen hyreslägenheter ska kunna öka. Att bygga hyreslägenheter är huvudinriktningen i Göteborg, vilket i kombination med stoppet för ombildning till bostadsrätter är ett betydligt starkare ställningstagande för hyresbostäder än Stockholms. Men när existerande bostadsområden ska byggas ut är blandade upplåtelseformer också ett mål: dvs. fler bostadsrätter och småhus i hyreshusområden, fler hyreshus i småhusområden. Det kan ses som en del av arbetet med att bryta segregationen i staden, som ju nämns som ett av de centrala målen för politiken. Stoppet för omvandling till bostadsrätter torde också vara ett led i det; som erfarenheterna från Stockholm visar blir omvandlingarna störst i de mest attraktiva bostadsområdena, som därmed också snabbt gentrifieras. Utvecklingen i Göteborg är på väg åt det hållet, även om den inte hunnit lika långt som i Stockholm. Att bygga hyreslägenheter är huvudinriktningen i Göteborg, vilket i kombination med stoppet för ombildning till bostadsrätter är ett betydligt starkare ställningstagande för hyresbostäder än Stockholms. Men när existerande bostadsom - råden ska byggas ut är blandade upplåtelse - former också ett mål: dvs. fler bostadsrätter och småhus i hyreshusområden, fler hyreshus i småhusområden. Göteborgsbudgeten skriver alltså rakt ut att omvandlingen av hyreslägenheter till bostadsrätter ska motverkas. I Stockholmsbudgeten finns inget explicit ställningstagande på denna punkt. Budgeten anger emellertid ett antal indikatorer, som ska användas för att följa upp de tre angivna verksamhetsmålen (se ovan). En av indikatorerna under verksamhetsmålet Kvalitet och valfrihet ska utvecklas och förbättras är antalet kommunala hyresrätter som friköpts och ombildats till bostadsrätter, vilket torde få tolkas som att det ingår i utvecklingen av valfriheten att fortsätta sådana ombildningar. 10

11 5. Trafik Bakgrund: I både Stockholm och Göteborg är trafikfrågorna regionala, och ingen av kommunerna äger därför själv exempelvis kollektivtrafikens utbyggnad. Det som återspeglas i budgetarna är således pågående och planerade projekt som drivs via andra organ än kommunens egna men givetvis har respektive stads synpunkter stor tyngd när det gäller trafikfrågor inom den egna kommungränsen. Kollektivtrafiken i Göteborg bedrivs inom Västtrafik, som är ett gemensamt företag för dels Västra Götalandsregionen, dels de 49 kommuner som hör till Västra Götaland. I Stockholm drivs kollektivtrafiken genom AB Storstockholms Lokaltrafik (SL), som ägs av Stockholms läns landsting; i landstinget ingår 26 kommuner. I såväl Stockholm som Göteborg är själva driften utlagd på entreprenad. I både Stockholm och Göteborg pågår stora utbyggnader av kollektivtrafiksystemen, i Göteborg genom Västsvenska trafikpaketet inom ramen för vad som heter K2020, ett samverkansprojekt mellan Göteborgs stad, Göteborgsregionens kommunalförbund, Västra Götalandsregionen, Banverket och Trafikverket. I Stockholm pågår arbetet med Citybanan, ett särskilt pendeltågsspår som i sin ur avlastar järnvägen och ökar kapaciteten där. Citybanan är ett samarbetsprojekt mellan Stockholms Stad, Stockholms läns landsting, Storstockholms Lokaltrafik och Trafikverket. Flera stora projekt är på planerings- eller utredningsstadiet inom SL och landstinget. I Stockholm pågår dessutom det stora vägprojektet Norra Länken, och ytterligare ett stort projekt, Förbifart Stockholm, beräknas dra igång det närmaste året. Förbifarten är ett fortfarande omstritt projekt och kritikerna påpekar ofta att Stockholm är den enda europeiska huvudstad som planerar för fortsatt massbilism. I rättvisans namn ska dock påpekas att Stockholm också är tämligen ensam om att inte redan ha en kringfartsled för motortrafik. Både Stockholm och Göteborg har trängselavgifter för bilismen i innerstaden. Avgifterrna har varit en stridsfråga i båda städerna, men i Stockholm förefaller den numera efter goda erfarenheter som också gett ett ja i en kommunal folkomröstning vara avförd från dagordningen. I Göteborg däremot finns ett nytt parti, Vägvalet, som bildades inför valet 2010 och fick fem mandat i fullmäktige. Partiet har nej till trängselavgifter som huvudpunkt på programmet. Framgångarna för Vägvalet förefaller också ha lett till en viss försiktighet inom den borgerliga oppositionen när det gäller åtgärder mot biltrafiken. Enigt om spårtrafiken Både Stockholm och Göteborg planerar för utbyggd kollektivtrafik, med tonvikt på spårbunden trafik. Stockholmsbudgeten skriver dessutom att båttrafiken bör öka, vilket torde få tolkas som en ambition om fler färjeförbindelser inom staden. Både Stockholm och Göteborg vill bygga fler cykelbanor, fler cykelparkeringar och bygga vidare på systemet med lånecyklar. Ett av målen i Stockholm är att koppla ihop cykelstråken i staden med grannkommunerna. Stockholmsbudgeten aviserar en miljardsatsning på cykelstråk, men märkligt nog finns inget konkret anslag redovisat i budgetförslaget. De politiska företrädarna försäkrar dock att pengar kommer att finnas. 11

12 Man noterar mer allmänt att cykelbanor på bara något decennium avancerat från att ha betraktas som en litet grönflummig fråga till ett högprioriterat trafikslag, som alla partier sluter upp omkring, inte bara i Stockholm och Göteborg utan de flesta stora tätorter. Här har skett en mycket snabb förändring i den politiska debatten. men oklart om bilismen Enigheten är alltså stor vad gäller behovet av utbyggd kollektivtrafik, men synen på biltrafiken skiljer sig. Göteborgbudgeten tar tydligt ställning för kollektivtrafik mot biltrafik; det anges som ett prioriterat mål att biltrafiken ska minska till förmån för resande med kollektivtrafik och cykel. Stadsplanering och bostadsbyggande inriktas som redan nämnts på att minska behovet av bilresor. Staden ska också främja bilpooler, och fler infartsparkeringar för pendlare ska byggas. En generell målsättning är att kollektivtrafiken ska göras mer attraktiv genom snabbare och tätare förbindelser, höjd kvalitet och konkurrenskraftiga priser. De borgerliga partierna i Göteborg vill i sina budgetförslag också satsa på utbyggd kollektivtrafik men undviker att uttala sig om målet att minska biltrafiken. Stockholmsbudgeten innehåller inga förslag till åtgärder för att styra över resande till kollektivtrafiken. Budgeten säger att cykling ska uppmuntras, men trafikpolitiken ska snarast vara neutral: I planeringen av stadens utveckling ska stockholmarnas behov beaktas oavsett om de behöver ta bilen, vill gå, ta cykeln, åka kollektivt, har funktionsnedsättning eller vill komma fram med en barnvagn. Framkomligheten för samtliga trafikslag ska tas med i planering av nya områden. Här finns emellertid en skillnad mot både det miljöpolitiska programmet och den strategi för ökad framkomlighet, som Trafikkontoret arbetar med och som ska ut på remiss de närmaste månaderna. Bådadera säger att biltrafikens andel måste minska, både av miljöskäl och för att över huvud taget klara framkomligheten i stadstrafiken. Stockholmsinvånarantal växer, men stadens gator blir inte bredare för det, som Trafikkontoret pregnant formulerar det. I praktiken handlar detta om att försvåra för bilismen, inte bara uppmuntra andra sätt att resa. Framför allt inriktas strategin enligt framkomlighetsstrategin på att kraftigt försvåra parkering. På de stora gatorna ska parkering förbjudas och parkeringsavgifterna i övrigt höjas. Dessutom vill man indexreglera trängselavgiften, på sikt även realt höja den. De citerade skrivningarna ur budgeten går inte riktigt ihop med miljöprogrammet och framkomlighetsstrategin. Möjligen finns här en viss intern konflikt inom den politiska ledningen, eller snarare Moderaterna, som länge stod för en mycket bilvänlig linje. Så sent som 2004 stod partiet exempelvis bakom en kampanj för bättre parkeringsmöjligheter i staden; på den punkten är de nya idéerna om att kraftigt minska parkeringsmöjligheterna en klar omsvängning. Som argumenten är utformade förefaller det dock vara framkomlighetsproblemen snarare än miljöaspekterna som lett till förändringen i synsätt. 12

13 Att problemet med framkomligheten spelat stor roll för de hårdare kraven på biltrafiken i innerstaden syns i de skilda målen för kollektivtrafikens andel i innerstad resp. ytterstad : 78 procent i innerstaden, 45 i ytterstaden. I båda fallen innebär det ökad andel kollektivtrafikanter, men inte anmärkningsvärt; 76 procent av resorna i innerstaden och 43 procent i ytterstaden sker redan med kollektivtrafik. Det finns kritik mot att den borgerliga majoriteten i såväl Stadshuset som landstinget för att satsningarna på kollektivtrafik i ytterstaden (där flest människor bor) är för små, samtidigt som stora resurser lagts och läggs på den jämförelsevis mycket bättre utbyggda kollektivtrafiken i innerstaden. En förklaring till denna kritiserade prioritering kan vara just att framkomlighetsproblemet ( gatorna i innerstaden blir inte fler eller bredare ) snarare än miljöeffekterna varit utgångspunkten. Från renodlad miljösynpunkt skulle det vara effektivare med åtgärder som innebar en rejäl ökning av andelen kollektivtrafikanter i ytterstadsområdena än med åtgärder i innerstaden som ändå bara innebär en marginell ökning av en redan mycket höga andel kollektiva resor. 6. Miljö Göteborgsbudgeten har ett mycket brett miljöpolitiskt anslag, som spänner över flera politikområden, och kan ses som ett policydokument för hela mandatperioden. Stockholmsbudgeten är betydligt smalare, men det kan hänga ihop med att ett nytt miljöpolitiskt program var på remiss när budgeten behandlades. För att få en mer rättvisande jämförelse har jag därför också vägt in det miljöpolitiska program, som fullmäktige i Stockholm antog någon månad efter budgeten fastställdes, och kompletterat med en informationsskrift från Göteborg, Göteborg och miljön. Det finns ett antal inslag som är självklara i all miljöpolitik: minska utsläppen från trafiken, använda energi effektivare, fasa ut fossila bränslen till förmån för förnyelsebara energislag, rena och vårda mark- och vattenresurser, bevara den biologiska mångfalden, minska användningen av kemikalier, minska avfallsmängderna och så långt möjligt återanvända det för att nämna några centrala punkter. Alla dessa åtaganden återfinns också i båda programmen. I några fall är ambitionerna i Stockholm litet högre än i Göteborg: Stockholm har som mål att energianvändningen i nya hus ska vara högst 55 kwh/kvm, medan Göteborg anger 60 (båda ligger dock under gällande riktvärden). Stockholms stads egen fordonspark ska till 100 procent bestå av miljöbilar, Göteborg har som mål att komma upp i 90 procent under mandatperioden. I andra fall är ambitionerna högre i Göteborg: målet är att alla livsmedel kommunen upphandlar ska vara ekologiska, Stockholm anger målet till 25 procent. Göteborg gör en stor satsning på att bygga ut produktionen av biogas, medan Stockholms försiktigt skriver att den ska öka. En notering: Stockholms miljöborgarråd hänvisade i anslutning till behandlingen av det nya miljöprogrammet till att miljö- och hälsoskyddsnämnden i Göteborg beslutat att utarbeta en kemikalieplan för staden, och förordar ett samarbete mellan städerna i syfte att enas kring gemensamma regler. (Frågan om vilka krav som kan/bör ställas är laddad, det framgår av missivet till behandlingen av det stockholmska miljöprogrammet. Programmet skriver att kemikalier uppförda på SIN-listan och i kemikalieinspektionens PRIO-databas ska undvikas. 13

14 Det har väckt kritik från ett antal branschorganisationer, som menar att dessa listor inte kan få ligga till grund för förbud från myndigheter, eftersom de inte utgör lag - s tiftning. Omvänt menar den politiska oppositionen att rekommendationer inte borde vara att dessa ämnen ska undvikas, utan att de inte alls får användas.) Kommentar: Både Stockholm och Göteborg får sägas ha höga och ofta sammanfallande ambitioner i miljöpolitiken. Men det finns en slående skillnad. Låt oss se på två citat: I inledningen till Stockholmsbudgeten heter det: Genom att anamma den bästa och mest kostnadseffektiva tekniken som marknaden kan producera när vi våra mål I skriften Göteborg och miljön, utgiven av Göteborgs stad, heter det: Vi kan lösa en del problem med ny teknik och lagstiftning, men det kommer också att kräva modiga beslutsfattare och att vi alla är beredda att ändra vår livsstil Stockholms miljöpolitik, sådan den framstår i budgetförslaget och i stor utsträckning också i miljöprogrammet, är tydligt inriktad på just teknik det är genom bättre teknik, framför allt när det gäller energihushållning och trafik, som miljömålen ska nås. Göteborgsbudgeten betonar också tekniska lösningar, som ny energieffektiv teknik och utbyggnad av förnybar kraft- och bränsleproduktion; staden gör också, som nämnts, en stor satsning på att bygga ut biogasproduktion. Men Göteborg lyfter i betydligt större utsträckning än Stockholm fram nödvändigheten av att förändra konsumtionsmönster, både kommunens och medborgarnas. I budgeten heter det att det är en angelägen konsumentpolitisk uppgift att medverka till att invånare utvecklar beteenden och konsumtionsmönster som är långsiktigt hållbara. Aktiviteter som lede r till att varor byts, samutnyttjas och återvinns ska därför främjas. Uppsökande verksamheter är viktiga inslag i miljöarbetet eftersom vi vill nå alla medborgare Avsnittet En giftfri och hälsosam stad inleds med att Giftflödena in i Göteborg kommer huvudsakligen från vår konsumtion. Effektivaste sättet att minska giftmängderna i samhället är att vidta åtgärder vid källorna. Våra verksamheter ska därför avstå från produkter som innehåller svårnedbrytbara gifter ( ). Därför ställs krav på stadens egna verksamheter: alla textilier kommunen upphandlar ska vara ekologiska andelen miljömåltider som serveras i skolor och förskolor ska öka markant livsmedelssvinnet ska minimeras allt kött kommunen inhandlar ska vara ekologiskt hotade arter får inte köpas in andelen miljöanpassade och etiska uppköp ska öka Det heter också att den lokala matproduktionen behöver öka för att minska transporterna och berika göteborgarnas fritidsaktiviteter. De senare syftar sannolikt på ambitionen att öka antalet kolonilotter fast här infinner sig onekligen frågan om det inte, om syftet är ökad lokal livsmedelsproduktion, skulle ge större resultat att bruka marken sammanhängande i stället för att dela upp den i småbitar. 14

15 Stockholmsbudgeten har några punkter som rör konsumtion/förbrukning, men de är på det hela taget svagare än Göteborgsbudgeten, och det finns inget sammanhängande resonemang om den betydelse som förändrade konsumtionsmönster har. Om kommunens inköp av förbrukningsvaror heter det att man ska undvika produkter som innehåller ämnen enligt SIN-listan (se ovan) och PRIO-basen, vilket är snävare än Göteborgs krav att avstå produkter som innehåller svårnedbrytbara ämnen. Inköpsmålet för ekologiska livsmedel ligger på 25 procent mot Göteborgs 100. Det svaga intresset för konsumentpåverkan torde hänga samman med en allmän inställning hos framför allt Moderaterna, att politiken inte ska styra över människors val. På två punkter kan man dock i budgeten se en begynnande förståelse för att styrningar ibland är nödvändiga. Det gäller dels insamlingen av matavfall, dels som tidigare nämnts ambitionen att minska bilparkeringen i innerstaden. Insamlingen av matavfall har länge varit en ickefråga för Stockholms politiska ledning; idag är det bara ca 8 procent som samlas in, långt under det nationella målet på 35. I årets budget sätts emellertid upp som mål att nå dessa 35 procent. Därför kommer soptaxan att räknas per kg avfall i stället för som nu per volym (avfallssäck); den som matsorterar får därmed lägre taxa. Det är nu ett uttalat mål att få bort bilparkeringen från gatorna i innerstaden för att öka framkomligheten för den nödvändiga trafiken. För att nå syftet kommer man, som det förefaller, att använda en kombination av parkeringsförbud och höjda parkeringsavgifter. I övrigt sägs ingenting om direktpåverkan på konsumtionsmönstren utöver att kommunen ska informera och stimulera till klimatsmarta och miljövänliga val. 7. Skola och utbildning Målen för skolan Stockholmsbudgetens inledning beskriver målen för skolan så här: Alla barn ska så långt möjligt utvecklas utifrån sina egna förutsättningar. Stockholms framtid är i hög grad beroende av utbildning, inte minst inom teknik och naturvetenskap. Därför fortsätter vi vårt arbete med en skola för kunskap, präglad av trygghet, it som pedagogiskt verktyg och studiero. Den rödgröna majoriteten i Göteborg skriver så här: Göteborg ska fortsätta att utvecklas som kunskapsstad så att alla barn, unga och vuxna ges möjlighet att genom ett livslångt lärande utvecklas utifrån sina förutsättningar. Skolan ska utjämna maktskillnader mellan kön, samhällsklasser och grupper, förstärka samhällsgemenskapen och skapa förståelse för naturens begränsningar och möjligheter. Både stockholmare och göteborgare beskriver utbildning som en både samhällelig och individuell nyttighet. Stockholmsbudgeten talar dock enbart om barns skolgång, medan Göteborg också tar in vuxnas utbildning. Samhällsnyttan i Stockholmsbudgeten handlar om kunskapers betydelse för tillväxt och teknisk utveckling, medan Göteborgsbudgeten betonar sociala och ekologiska värden och fokuserar på skolans samhällsförändrande roll. Litet förvånande är det kanske att det i det borgerligt styrda Stockholm är samhälleliga krav dvs. stadens behov av utbildat folk som är motiveringen för barns rätt till en skola för kunskap, 15

16 medan det rödgröna Göteborg vänder på motiveringen: Göteborg ska utvecklas som kunskapsstad för att därigenom ge alla möjlighet till livslångt lärande. Stockholmsbudgeten markerar skolans kunskapsförmedlande roll och lyfter särskilt fram teknik och naturvetenskap. Texten från Göteborg tar avstamp i kravet att vara en kunskapsstad men fortsätter med, och betonar, den värdegrund skolans arbete ska utgå från och den samhällspåverkande roll skolan har. I Stockholmsbudgetens policyavsnitt finns ingenting om skolans värdegrund, men i det senare fackavsnittet om skolan heter det att skolan ska ta ställning för humanistiska och demokratiska värderingar, och präglas av tolerans, förståelse för olikhet och respekt för andra. Den respekt för naturen som Göteborg inkluderar i skolans värdegrund saknas. Stockholmsbudgetens formuleringar handlar, egentligen, om attityder hos den enskilde som skolan ska förmedla och befästa, medan Göteborgsbudgetens formuleringar utjämna maktskillnader och förstärka samhällsgemenskapen mer handlar om skolans samhällspåverkande och samhällsförändrande roll. För båda budgetarna noterar jag att det som för några decennier sedan alltid framhölls som ett centralt mål för skolan, att träna elever i självständigt och kritiskt tänkande, nu tycks ha passerats av tiden Likartade förslag Några förslag är gemensamma för Göteborg och Stockholm: Läxhjälp i skolan Möjlighet för högstadieelever att läsa kurser på gymnasienivå, och för gymnasister att läsa kurser på universitetsnivå IT ska genomsyra undervisningen och stödja det pedagogiska arbetet satsningar på matematik, naturvetenskap och teknik. Göteborg kompletterar satsningen på teknik och naturvetenskap med rätten för alla 6 19-åringar till en plats i kommunens kultur- och musikskola. Stockholm har ett något snävare förslag om insatser för att ge fler barn möjlighet till kulturupplevelser Kommentar: Det råder stor enighet om vissa frågor som har att göra med skolans kunskapsförmedlande uppgifter och lärarnas viktiga roll. Båda budgetarna intresserar sig också såväl för elever som vill ha mer krävande uppgifter som för elever som behöver stöd i skolarbetet. Dessa frågor är uppenbart inte ideologiskt särskiljande. Båda förslagen betonar tryggheten och säkerheten i skolan men på litet olika sätt. I Göteborgsförslaget heter det att skolan ska För båda budgetarna noterar jag att det som för några decennier sedan alltid framhölls som ett centralt mål för skolan, att träna elever i självständigt och kritiskt tänkande, nu tycks ha passerats av tiden arbeta mot mobbning, diskriminering och kränkningar. Vi har nolltolerans mot mobbning. Det som betonas är alltså det sociala samspelet och den fysiska och psykiska tryggheten mot våld och kränkningar. Också Stockholm markerar mot mobbning, men avsnittet om trygghet och arbetsro i skolan handlar till stor del om ordningsregler och åtgärder mot skolk. 16

17 Läxhjälp startade en gång, för några decennier sedan, som ett initiativ av SSU Tensta, där medlemmarna ställde upp och hjälpte elever i områdets skola med läxor; det hör till saken att Tensta var och är ett område med många utlandsfödda barn. Idén spred sig och togs upp av flera frivilligorganisationer, exempelvis Röda Korset. På senare år har tanken emellertid kommersialiserats; privata företag har erbjudit avgiftsbelagd läxhjälp, med RUT-avdraget som lockbete för att halvera kostnaden. I praktiken är det, givetvis, föräldrar med hygglig ekonomi (och studiemedvetande) som använder sig av detta. Att både en rödgrön och borgerligt styrd kommun nu dragit slutsatsen att det inte är rimligt att föräldrarnas inkomst ska avgöra möjligheten till hjälp med obligatoriska skoluppgifter utan s a s kommunaliserar läxhjälpen är välkommet. och olika Följande förslag finns bara i Stockholmsbudgeten: försöksverksamhet med lördagsskola för gymnasieelever som halkat efter, och sommarskola för elever som inte fått godkända betyg Mer lärartid i klassrummen, utvecklingen av it i skolan och administrativt itstöd måste syfta till att frigöra tid för undervisning. nya karriärvägar för lärare Utveckla skolbarnsomsorgen, dvs. fritidshemmen. Skrivningen ska sannolikt ses mot bakgrund av växande kritik mot alldeles för stora barngrupper, men det framgår inte av budgetförslaget om utveckling innebär mer personal. Eller rättare sagt, eftersom det inte uttryckligen sägs något om personalförstärkningar kan man utgå från att det inte blir några. Centralt anställda lärarcoacher ska hjälpa lärarna att utveckla sin pedagogiska kompetens satsning på lärlingsutbildning i samarbete med det privata näringslivet Ett branschråd för skola och förskola inrättas med representanter för kommunala och privata aktörer Dessa förslag finns bara i Göteborgsbudgeten: A. Grundskola och gymnasium: Störst resurser ska gå till de skolor där behoven/problemen är störst. Fokus ska ligga på uppföljning, goda exempel och kontroll av kvaliteten Främja mångfald av pedagogik Lokala skolstyrelser ska bildas där elever och föräldrar ingår Modersmålsundervisningen i skolan ska utvecklas och kvalitetsstärkas. Elever som nyss kommit till Sverige ska övergångsvis kunna få undervisning på det egna språket i främst matematik och engelska Ökad personaltäthet inom skolbarnsomsorgen Samverkan mellan grundskolor och gymnasieskolor vad gäller övergången från högstadiet till gymnasiet Individuella åtgärdsplaner för gymnasieelever som på olika sätt har problem med studierna. Kommunen ska ta fram fler praktikplatser. 17

18 Andelen miljöcertifierade skolor och förskolor ska öka Alla barn och ungdomar i Göteborg mellan 6 och 19 år ska utöver den vanliga skolan erbjudas plats i kultur- och musikskolan. B. Vuxenutbildning: Bättre metoder för validering utveckla pedagogiken för mindre studievana elever möjlighet till yrkesgymnasiala utbildningar inom vuxenutbildningens ram möjligheten att kombinera SFI-studier med arbetspraktik/yrkesutbildning ska utvecklas Kommentar: Göteborgsbudgeten skriver i klartext att skolor i utsatta områden ska ges större resurser per elev. Stockholmsbudgeten skriver ingenting om detta, även om principen om socioekonomiskt tillägg som redan nämnts finns också i Stockholm. Elever som kommer till Sverige under skoltiden är, av lätt insedda skäl, en grupp med extra svårigheter i skolan, och det är den elevgrupp där andelen som går ut nian utan behörighet för gymnasiet är allra högst. Det behövs alltså åtgärder i skolan avpassade för deras speciella utgångsläge så mycket mer som svårigheterna tycks ha ökat de senaste åren, möjligen beroende på att en högre andel elever nu kommit hit sent under skoltiden. Göteborgsbudgeten har förslag om övergångsvis undervisning på modersmålet, främst i matematik och engelska, och därutöver ett allmänt krav på förbättring av modersmålsundervisningen. Stockholmsbudgeten nämner problemen för denna elevgrupp men har bara en allmän rekommendation om samverkan mellan den ordinarie skolundervisningen, modersmålsundervisningen och studievägledningen. Göteborg betonar vikten av pedagogisk mångfald men nämner ingenting om driftsformer. Stockholm lyfter snarare fram mångfalden i driftsformer, men säger inget speciellt om mångfalden i pedagogiken. Stockholm vill inrätta ett branschråd för samverkan mellan privata och kommunala skolor. Göteborg tänker inrätta lokala skolstyrelser med företrädare också för elever och föräldrar. I båda budgetarna finns målet att skolresultaten ska förbättras och andelen elever med godkända betyg öka. I Stockholmsbudgeten framstår det i huvudsak som en fråga om den enskilda skolans arbete, med särskild betoning på rektorns roll: det finns goda exempel på skolor där strukturerat ledarskap och tydliga kunskapsmål lett till höjda resultat. Göteborgsbudgeten å andra sidan tar upp de socioekonomiska faktorernas betydelse för skolarbetet. Dels lyfter man den roll språksvårigheter kan ha, dels betonar man såväl förskolans som skolans roll att kompensera för skillnader i lärande miljö i hemmen. Stockholmsbudgeten skriver i och för sig att skolan ska ge alla barn vad de behöver vilket kan tolkas som en anvisning till skolan att anpassa undervisningen till barns olika utgångsvillkor. Men för att göra sådana anpassningar behöver man å andra sidan vara medveten om på vilket sätt olika utgångsfaktorer påverkar och då kan det vara klokt att också lyfta fram det, och vad det kräver av alternativa arbetsmetoder, i diskussionen. Stockholmsbudgeten anger som ett konkret mål att lärartiden i klassrummet måste öka, och menar att satsningarna på IT ska inriktas på att frigöra just tid för under- 18

19 visning. Stockholm har också mycket utförliga och konkreta skrivningar om lärarnas villkor. Andelen behöriga lärare i staden ska öka, arbetet med att öppna fler karriärvägar för lärare ska öka, centralt anställda lärarcoacher ska arbeta med att höja den pedagogiska kompetensen, med mera. Skrivningarna följer här upp regeringens olika satsningar på läraryrket; noteras bör att skolborgarrådsposten i Stockholm tillhör Folkpartiet. Något åtagande att höja lärarlönerna hittar man dock inte, trots utbildningsministerns uttalanden i den riktningen Göteborgsbudgeten skriver bara allmänt att lärarnas pedagogiska skicklighet och skolledarnas pedagogiska ledarskap är centralt för ökad måluppfyllelse och för det krävs att den pedagogiska utvecklingen sätts i centrum. Specifika skrivningar kring läraryrkets villkor saknas, och det finns inga förslag om fler karriärvägar för lärare eller om lärar - coacher som ska stötta utvecklingen av pedagogisk kompetens. Däremot nämns betydelsen av forskande lärare och samarbetet med lärarutbildningen. Förskolan Både Stockholm och Göteborg satsar på att bygga ut förskolan för att möta befolkningsökningen. Stockholmsbudgetens förslag i övrigt: Förskolan ska lägga grunden till det livslånga lärandet och ge varje barn möjlighet att lära. Särskild uppmärksamhet ska ägnas åt att utveckla barnens språk och matematiska kunnande Kompetensutveckling för personalen. Andelen förskollärare ska öka från dagens 40 procent till 50, bland annat genom att barnskötare får möjlighet att vidareutbilda sig. flexibel 30-timmars förskola för syskon (Barn som får syskon får bara behålla sin dagisplats på deltid under den period föräldrarna är föräldralediga. Förslaget innebär större möjligheter för föräldrarna att bestämma hur tiden på förskolan ska förläggas) I en presentation av budgeten i Dagens Nyheter skriver dessutom företrädare för de fyra partierna i kommunledningen att det är självklart att Stockholms förskolor ska vara öppna under ordinarie arbetstid, och att kommunledningen nästa år ska kartlägga och informera stockholmarna om förskolornas öppettider för att säkra att reglerna om öppethållande följs. Göteborgsbudgetens förslag: barngruppernas storlek ska minska och personaltätheten öka barnomsorg på obekväm arbetstid ska finnas i varje stadsdel, och i varje region ska finnas nattis modersmålsstödet i förskolan ska utvecklas förskolan ska utveckla fler alternativa arbetsformer Förskolan ska aktivt arbeta med jämställdhetsfrågor och hbtq-frågor. Genuspedagoger ska finnas tillgängliga för varje förskola Kommentar: Göteborg slår fast målet att minska barngrupperna, en fråga som inte nämns i Stockholmsbudgeten, trots att barngrupperna vuxit också där. Satsningen på mindre barn- 19

20 grupper har f ö redan inletts och betyder att Göteborg, som en av mycket få kommuner, faktiskt uppvisar sjunkande siffror. Göteborgsbudgeten har likaså preciserade mål för öppethållandet det ska finnas barnomsorg på obekväm arbetstid, inklusive natten. Stockholmsbudgeten saknar sådana mål, och utfästelsen om förskolor med generösa öppettider preciseras inte närmare. I den mån formuleringen antyder några ambitioner att erbjuda barnomsorg nattetid är det uppenbart ingenting som den politiska ledningen är färdig att binda sig för i så fall hade det givetvis stått i klartext. Däremot finns ett preciserat åtagande att öka andelen utbildade förskollärare, och budgeten anvisar pengar för att ge barnskötare möjlighet att vidareutbilda sig till förskollärare. Stockholm har också mer generösa regler om vistelsetiden på dagis för barn som just fått syskon. Liksom vad gäller skolan tar Göteborgsbudgeten upp situationen för barn med annat modersmål än svenska, medan Stockholmsbudgeten är tyst på den punkten. I både Stockholmsbudgeten och Göteborgsbudgeten dominerar synen på förskolans undervisande (för att inte säga uppfostrande) roll fast det är inte samma sorts undervisning. Stockholm nämner matematik, språkutveckling och naturkunskap, Göteborg jämställdhet och hbtq-frågor. I Stockholm ska barnen alltså tidigt tränas för en kunskapskarriär, i Göteborg ska de lära sig att bli jämställda och förstå att det finns olika sexuella identiteter. Här kan det nog finnas en konfliktyta mot föräldrarna; jämställdhet och respekt för olikheter är, med sitt fäste i svensk grundlag, självklara riktlinjer för både skola och förskola, men genuspedagogik är, visar flera erfarenheter, inte okontroversiellt (åtminstone inte i vissa tappningar). Men man får väl utgå från att den medverkan av genuspedagoger och hbtq-kompetent personal /som/ ska finnas tillgängliga för varje förskola bestäms i samråd med föräldragruppen? 8. Den sociala dimensionen Göteborgsbudgeten vill, som sagt, forma politiken ur tre dimensioner: den ekologiska, den ekonomiska och den sociala. I det stockholmska finansborgarrådets presentationsmaterial av sin budget anges sex punkter som årets främsta priori teringar, varav en är sociala frågor. Det Göteborg kallar social dimension är dock något betydligt bredare än Stockholms sociala frågor. Den sociala dimensionen formuleras så här i Göteborgsbudgeten: Vi lever i en segregerad stad vilket tar sig många uttryck geografiskt, etniskt, ekonomiskt, utbildningsmässigt, socialt och hälsomässigt. Levnadsvillkoren och framtidsutsikterna uppvisar stora skillnader i staden. ( ) Vi vill motverka att segregationen ökar och vända trenden. På sikt är den det avgörande att politiken inriktas på att utjämna människors livschanser och öka den sociala rörligheten. Särskilt angeläget är att motverka att socialt arv avgör barn och ungdomars framtid. Den sociala dimensionen, segregationsproblemet, handlar alltså om mycket mer än det som brukar sammanfattas som sociala problem som hemlöshet, drogmissbruk eller ungdomskriminalitet. Det handlar om att det finns stora skillnader i livsvillkor, även bland människor som har arbete och inte missbrukar, som leder till skillnader i, bland annat, hälsa och i barns uppväxtvillkor. I budgeten uppmärksammas på lika 20