Turistutvecklingen och näringslivet på Teneriffa

Transkript

1 Club Escandinavo Sur Turistutvecklingen och näringslivet på Teneriffa Turistutvecklingen på Teneriffa Allmänt om turism Att resa är för de flesta något lustfyllt. Fråga vem som helst vad de skulle göra om de vann en stor summa pengar, så får du troligen svaret: Se mig omkring i världen. Någon enhetlig definition av vad turism är finns egentligen inte. Frågan har tydligen diskuterats i många olika sammanhang bl a i regeringskansliet tillsattes en utredning i Sverige som skulle ge svar på vad som ingår i begreppet turistindustrin. Den utredningens resultat har inte gått att få tag på. Kanske sitter någon på den ännu eller kanske den har fallit mellan några stolar på grund av att den svällde och blev svårhanterlig. Ingen vet något. Men resandet fortsätter och turismen ökar med eller utan någon klar definition. Även i Frankrike har frågan diskuterats. Där har man kommit fram till att en turist är en person som reser omkring. En bra och tänjbar definition, eller hur? Omkring denna person som reser omkring har successivt vuxit upp ett nätverk av många små tjänsteföretag. Det är hotell, researrangörer, resebyråer, biluthyrare, turistbyråer och lokala företag som producerar turisttjänster för att bara nämna några. Det är naturligtvis de snabba transportmedlen med tåg, bil, buss och flyg som gjort att människor kan färdas kors och tvärs över hela planeten jorden. Som näring betraktat är turistindustrin en ungdom. Den är också föränderlig. Utvecklingen inom tekniken går snabbt och resenärens egna vanor och värderingar ändras med tiden. Det som gällde på 1990-talet kanske kommer att visa sig inte passa på 2000-talet, liksom att 80-talets resande kändes förlegat under 90-talet. Den som arbetar med turism måste därför ha kunskap om vem kunden är och vad den har för önskemål och motiv till att resa. Jag sa att turistindustrin som näringsgren är en ungdom, men faktum är att det existerar något som kan liknas vid turism så långt tillbaka som i antiken, även om det då bara berörde ett fåtal människor. Vad som på den tiden beundrades var vackra och imponerande byggnader som skapats av mänsklig hand. De gamla grekerna reste t ex gärna till Egypten och tittade på pyramiderna. Andra attraktionsplatser var berömda slagfält, olika hjältars gravar och tempel som var dåtidens stora turistattraktioner. Av det gamla romarriket har vi ärvt traditionen att bada i heta källor. Många berömda bad i Europa har anor från romartiden. I somras har jag faktiskt passerat en del av dessa berömda romerska härläger i sydliga delen av Tyskland där hälsohemmen med svavelbad är en kvarleva från de romerska härlägren. Efter romarrikets fall minskade resandet. På medeltiden förekom inte mycket av vad som kan kallas turistresor. Det blev mer handelsfärder, som vikingatågen och upptäcktsresor och resor med religiösa förtecken som t ex korstågen och pilgrimsresor. Först på 1600-talet kom privatresandet åter i ropet. Då var det den engelska överklassen som var ute och rörde på sig. På den tiden hörde det till att varje adelsman skulle avrunda sin utbildning med en rundresa på kontinenten. Denna bildningsresa brukade kallas Le Grand Tour och nådde sin kulmen i slutet av 1600-talet. Även svenska ynglingar drog ut i Europa för att bekanta sig med den stora världen, där resans höjdpunkter då hette Florens och Paris. Som den första sällskapsresan kan man nog betrakta den resa som baptistpastorn Thomas Cook anordnade i mitten av 1800-talet då han ordnade en kort tur mellan två engelska städer för 570 personer, som åkte med ett extratåg i nio öppna vagnar. Det blev en stor succé. Men det är inte riktigt sant för några år tidigare än Cook hade invånarna i en liten by i engelska Cornwall chartrat ett extratåg för att åka och titta på en avrättning där två bröder hängdes. Det var egentligen den första sällskapsresan! 1

2 Men pastorns tågresa blev en sådan succé att det krävde en fortsättning och det blev inledningen till en omfattande reseverksamhet, Thomas Cooks resebyrå, känd över hela världen och numera en av de allra största. Men det var ju endast få förunnat att resa ända till långt in på 1900-talet. Man hade varken råd eller tid. Arbetsveckan var fortfarande 60 timmar och kovan var knapp för de flesta. Att resa var endast för en välbärgad borgarklass. Det var först på 30-talet, när det blev en lagstadgad semester på två veckor, som det blev möjligt också för andra grupper att få tid över till annat än arbete. Några intressanta årtal i turismens och resandets historia kan vara på sin plats: 400 f Kr: I antikens Grekland fanns en organiserad turism. Guider förevisade sevärdheter och sålde souvenirer. 300 f Kr 79 e Kr: När den italienska staden Pompeiji år 79 e Kr begravdes av aska från Vesuvius utbrott, upphörde en verksamhet som pågått under närmare 400 år. Man har nämligen vid utgrävningar funnit tecken på en omfattande resebyråverksamhet. Det anordnades gruppresor till bl a Palestina då man åkte med galärskepp över Medelhavet. Resenären betalade en del av priset vid anmälan, en del då man gick ombord på galärskeppet och en del om man kom fram : Överklassens resor till kurorter och unga adelsmäns bildningsresor. 1841: Baptistpastorn Thomas Cook arrangerar den första gruppresan med chartrat tåg till ett nykterhetsmöte i England. 1867: Thomas Cook arrangerar resor för personer till världsutställningen i Paris. 1889: SJ öppnar sin första upplysningsbyrå på Stockholms Central kallad: Expeditionen för komplicerade biljetter. 1937: Riksdagen beslutar om rätten till två veckors lagstadgad semester. 1951: Tre veckors lagstadgad semester klubbas. 1952: De första flygcharterresorna arrangeras 1963: Fyra veckors lagstadgad semester införs 1978: Fem veckors semester fastställs Det kan nämnas att 1950 reste 585 svenskar till Mallorca. 12 år senare, 1962, var antalet besökare till Mallorca 40,000! Man kan konstatera att turismen och resandet blivit en näring. För vissa länder är den kanske den enda egentliga inkomstkällan; för andra är den en av de viktigaste. Enligt en amerikansk undersökning arbetar mer än 100 miljoner människor världen runt med turism (uppgiften är från 1995). Omsättningsmässigt hör turismen till en av de tre största näringarna. Endast olje- och bilindustrin kan konkurrera i detta avseende. Turistindustrin är en scen med många olika aktörer. De kan delas in i fem olika områden efter sina huvudfunktioner: 1) Transportnäringen (tåg, flyg, buss, färjor) 2) Distributionsnäringen (resebyråer, flygbolag, turistorganisationer, buss- och tågarrangörer) 3) Loginäringen (olika boendeformer) 4) Restaurangnäringen (restauranger, kaféer, gatukök, pizzerior o dyl) 5) Aktivitets- och arrangemangsnäringen. Det är en scen som inte är på något sätt främmande för oss. Vi som gamla rutinerade resenärer och tillika turister har för länge sedan naturligtvis upptäckt denna komplicerade apparat och längre än så här tänker jag inte utveckla begreppet turism, utan nu ska vi se på turismen på denna ö, Teneriffa. Turismen på Teneriffa De första som kom till Teneriffa och som kan kallas turister var engelsmän. De kom på 1950-talet. Några uppgifter om tidigare hitkomna turister har jag ej lyckats få fram. Det var förmögna personer från England, som genast bildade sin egen klubb i Puerto de la Cruz dit de anlänt. 2

3 Det enda sättet att då ta sig hit var med båt och det var en lång resa. Ester Henrikson kom till Teneriffa 1952 som deltagare i en forskningsgrupp om reumatiker. Hon reste med en bananbåt från Köpenhamn. Den resan var planerad att ta 9 dagar men tog i verkligheten 12 dagar. Man kan nog tänka sig att de välbärgade engelsmännen blev kvar här på ön i många månader efter en strapatsrik resa över den stormiga Atlanten. England hade tidigt ett handelsavtal med Teneriffa och utnämnde också mycket tidigt en engelsk konsul som hade sitt säte i Santa Cruz. Man började ana en begynnande turistström och flygplatsen i norr, Los Rodeos, byggdes. Likaså gjordes stora investeringar i hotellbyggnationer i Puerto de la Cruz dit man hänvisade de första grupperna av turister startade den skandinaviska charterturismen hit. Det första planet med svenska turister var en DC-3 från Transair med 44 personer ombord. Ester Henrikson var med när de landade på Los Rodeos. De inkvarterades i Puerto de la Cruz på norra kusten. Flygplanen på den tiden hade inte så lång räckvidd och man gjorde därför ett nattligt stopp i Paris på nervägen. Nästa dag fick Sevilla besök för tankning. En tid användes Agadir i Marocko som det sista stoppet innan man for ut över havet mot Teneriffa. Efter jordbävningen där 1960 gjorde man sista stoppet i Malaga innan man satte kurs på Teneriffa. Det var inte ovanligt att man på grund av dimma på Los Rodeos fick gå ner i Las Palmas på Gran Canaria. Hade man då riktig tur så fick man en flyg- eller båtförbindelse till Teneriffa. Om det inte fanns någon sådan transport tillgänglig blev det i stället en övernattning till denna gång på grannön Gran Canaria innan man tredje dagen således anlände till Teneriffa. På 1970-talet började tyskarna komma med egna charterplan. De började då också att köpa mark på ön. Det var ju inte alls ovanligt att dimma förstörde landningsmöjligheterna på Teneriffa. Uppe i Sverige hade man hört talas om den farliga flygplatsen på Teneriffa. Ryktet gick också att Los Rodeos var piloternas skräck. Myndigheterna hade så smått börjat planera för en flygplats på södra sidan av ön men det gick långsamt. Situationen var ju inte på något sätt akut. Men den svåra flygolyckan med två krockande fullastade charterplan världens största flygolycka som inträffade i mitten av 70-talet satte fart på byggnationen av flygplatsen Reina Sophia den flygplats som idag används för chartertrafiken. Teneriffaborna drabbades av ett stort trauma efter den stora flygolyckan ett trauma som fortfarande lever kvar hos öborna. Det blev också en nedgång i turismen ett antal år framöver. Men solen finns här året om och man trodde på den som ett säljbart argument, men inte hade man kunnat drömma om en sån explosion på turistnäringen som det blivit. Före 1958 var den södra sidan av Teneriffa en vit fläck på kartan. Men i början av 60-talet började den lilla fiskebyn Los Cristianos vakna till liv. De första som kom till Los Cristianos redan i slutet av 50-talet var, som vi alla känner till, MS-sjuka som sökte en plats med gynnsamt klimat och som vi vet blev detta den fantastiska början till Casa Sueca och senare Vintersol. Om Vintersol och dess framväxt kan mycket berättas men det tillhör en annan historia. Turisterna som nu varit inkvarterade i Puerto de la Cruz ett flertal gånger började bli nyfikna på den södra delen av ön. När turismen så småningom började komma till Los Cristianos i mitten av 60-talet hade de första pionjärerna redan varit här en tid. De var goda PR-människor som talade sig varma för denna del av ön. Det blev som ringar på vattnet. De turister som önskade lägga sin vistelse på södra delen av ön hade en lång och inte helt riskfri resa från flygplatsen i norr till Los Cristianos i söder. Området där Las Americas nu ligger var då ett stort ökenområde. Den som vågade satsa några pesetas på ett stycke land där ansågs som inte riktigt klar i knoppen stod flygplatsen Reina Sophia färdig och man började sprida turistströmmarna men alltfort gick större delen till Puerto, som hade god hotellstandard, många restauranger och andra faciliteter som intresserade turisterna. Det har ju blivit helt annorlunda sedan Las Americas kom till. Det är ju dit som turistströmmen idag går som stridast. Och det är faktiskt skillnad på turismen i norr och turismen i söder. Man påstår eller har kanske mera känslan av att det är mer ekonomiskt välbärgade personer och kanske mer äldre som söker sig till nordsidan, som har ett rikare utbud av kulturella aktiviteter och ett lugnare tempo än sydsidan, där man mer satsat på barnfamiljer, ungdomliga och mer nöjeslystna turister. Det finns sådana ungdomliga arrangemang i norr men de är inte så dominerande som på södra sidan. 3

4 Turiststatistik - Teneriffa Om vi ser på lite statistik kan det se ut så här (uppgifterna från spanska ambassadens informationsavdelning i Stockholm): År Totalt antal Engelsmän Tyskar Belgare Fransmän Svenskar För år 2000 januari - juli, visar statistiken en nedgång med personer. Största minskningen har Polen 13,5 %, Belgien 11,8% och Danmark 9%. Största ökningen under samma tid har Irland med personer, Finland med personer, Sverige med personer. Statistik kan man ju bolla med nästan hur som helst. Statistik från tidningsurklipp kan variera. En spansk tidning förespråkar turister till Teneriffa under 1999 en ökning med 6,83 % från Man delar dessutom in Teneriffa i fyra områden för 1999: Zone 1 Santa Cruz Zone 2 La Laguna-Bajamar-Punta Hidalgo-Tacoronte Zone 3 Norra Teneriffa Zone 4 Södra Teneriffa Totalt har Kanarieöarna besökts av 10 miljoner turister under Framtiden på Teneriffa Det finns en turistskola vid universitet i La Laguna. Det är en hotellskola som utbildar kypare, hotellfolk och överhuvud taget människor som ska arbeta inom turistindustrin. Myndigheterna ser det som viktigt att utbilda personal på alla områden. Man får bidrag och det finns speciella kurser som länsstyrelsen och kommunstyrelsen ger. I början var det självlärd personal i branschen. Det är oerhört viktigt att bygga upp en riktig stab av personal som kan sin sak. Det är mycket pengar som läggs ner i budgeten per år på turistnäringen: informationsblad, öppna informationscentra m m. Stora summor läggs ner på PR i andra länder. Även personer som reser runt och talar för ön. Man försöker även få över amerikanska turister. Man vill ha en välbeställd turistström. Man bygger på för fullt, det har vi ju sett. För vissa är den här byggboomen en guldchans, andra är mindre entusiastiska. Chefen för miljöavdelningen, Dr Michael Iwand, har fått klagomål från den största tyska researrangören om att man är oroad över både det myckna byggandet och trafiken. Eftersom Dr Iwand fått ett flertal förfrågningar och klagomål har han önskat att få till stånd ett internationellt forum med resebyråagenter och lokala myndigheter, där man kan diskutera problemen och försöka komma fram till en lösning. Det diskuteras således om all denna ökande trafik och det myckna byggandet på högre nivå. Myndigheterna är inte ovetande om problemet. Det är bara för oss att klaga och klaga. Visste ni förresten om att det finns ett MILJÖPRIS på Teneriffa? En Blå Flagga. Enligt tidningen The Paper från mars 2000 skulle årets miljöpris gå till Playa de Fañabe och Playa Americas I och II för den fina skötseln av stränderna och det goda omhändertagandet av soporna. Teneriffas näringsliv kortfattat Allmänt Teneriffas viktigaste näringsgren är jordbruket, som sker med hjälp av konstbevattning och omfattande terrasseringar. Bananer, tomater och potatis är viktiga exportgrödor och i övrigt odlas spannmål, frukt, grönsaker, vin, mandel och snittblommor. 4

5 Fisket spelar helt naturligt en stor roll och den icke obetydliga handeln har sin bakgrund i att Santa Cruz länge varit en viktig bunkringshamn för fartyg på väg mellan Europa och andra världsdelar. Industrin är obetydlig. Den mest påtagliga är det stora oljeraffinaderiet i utkanten av Santa Cruz. Turismen har under de senaste årtiondena fått en allt större betydelse och är idag enligt tillgänglig information öns viktigaste inkomstkälla efter jordbruket. Den stora turistorten i norr är Puerto de la Cruz, som numera nästan till hälften består av turisthotell. Den största utbyggnaden sker idag utmed sydkusten där klimatet är mer gynnsamt för sol och bad. Odlingar: Vin En stor produkt under de senaste åren är vinet. Druvskörden blir större och större för varje år. Produktionen av vin var stor under 1970-talet men lades senare ner av ekonomiska skäl. Numera framställs ett rött vin i Tacoronte, som blivit en stor produkt. Under en vintävling i Frankrike 1998 fick Tacorontes röda vin Viña Norte första pris och det blir mer och mer känt ute i Europa. En större produktion av sådant vin kommer att påbörjas och man har fått EU-bidrag för att utöka odlingen. På sydsidan från Güimar och neråt Granadilla och Villaflor odlar man också vindruvor i mindre skala. Det är vitt vin och rosévin. Bönderna odlar sitt vin och trampar det i Villaflor och Granadilla. På vinets dag i september skördas och provas vinet som kallas Vino de la Casa. Potatis Potatis är en stor produkt med tre skördar per år. Bananer och tomater På 1950-talet var exporten av bananer mycket stor. Fyffes, det engelska bolaget, var stort och Teneriffa hade en betydande export till England. Men sen kom andra länder med i konkurrensen. Den kanariska bananen är mycket känslig för transporter och visade sig inte vara så hållbar. All export avstannade. Nu har man endast handelsavtal med spanska fastlandet. Kanarierna vill komma ut på den europeiska marknaden och få ett säravtal med EU om jordbruksprodukterna (speciellt vad gäller bananer och tomater). Det är en stor ekonomisk fråga och det finns två representanter i Bryssel som försöker driva denna sak. Det gäller speciellt storleken och hållbarheten på produkterna. Numera säljs teneriffabananer endast till fastlandet. Men lantbrukaren kan bananer och tomater. Han vill inte odla papaya och andra produkter som inte passar till jorden. Export av snittblommor Export av snittblommor förekommer i stor utsträckning. Det är nejlikor, rosor och strelitzor som är de vanligaste blommorna. De exporteras till alla europeiska länder, inklusive Sverige. Det går speciella blomsterflyg. Dessa odlare finns på sydsidan. Det är stora områden som är helt täckta av plast. Man kan se dem i Güimar och på nordsidan vid Realejos och Orotava. Man har också börjat utvinna parfym av olika växter som finns på ön. Eau de cologne från Teneriffa är inte enbart av aloe utan kommer även från andra växter. Biodling Biodlingen är ganska stor men man hör inte så mycket av den. Fiske: Varje by har sina fiskare och sin lilla hamn. Det finns numera inga stora fiskeskutor. Byfiskare finns i San Juan, Las Galletas, Candelaria, San Andrés, Puerto de la Cruz. Det handlar mest om tonfisk utmed kusterna. Det är svårt att få tag på färsk fisk. Fiskarna säljer direkt till företagen, hotellen och restaurangerna. Att köpa fisk i hamnen är nästan omöjligt. Den fisk som tas upp djupfryses direkt. 5

6 Det har funnits ett avtal mellan Kanarieöarna och Ryssland. Då var det en väldigt stor flotta av ryssar som kom till Santa Cruz. De hade stora djupfryserier på båtarna och stora lokaler mellan Santa Cruz och San Andrés. Det avtalet gick ut för 8 år sedan. Japanerna har fortfarande fiskerätt i området. Många japanska trålare kommer in och djupfryser. Det avtalets värde minskar och det blir mindre och mindre av denna trafik. 12-milsgränsen gäller för fiskeavtalen. Skaldjur kommer i regel ner från norra Spanien med flyg. Exklusiva restauranger har alltid färska skaldjur på menyn. Kött: Kött kommer djupfryst från Peru och Venezuela. Det är en enormt stor import av denna produkt. Det finns få kor på Teneriffa, men uppfödning av oxar förekommer. Getkött är en inhemsk vanlig köttprodukt. Man importerar även kött från fastlandet. Industrier: Oljeraffinaderiet i Santa Cruz är en stor anläggning med omkring anställda. Råoljan kommer från Venezuela och raffineras här. Hamnen i Santa Cruz är den största på Teneriffa. Med sitt läge mellan de stora kontinenterna blir det naturligt att anlöpa hamnen för fartyg av olika slag, såväl godstrafik som passargerarfartyg. Enligt erhållen uppgift går 95 % av all import och export via hamnen i Santa Cruz. Containertrafiken har ökat kraftigt under de senaste fem åren och har gjort hamnen i Santa Cruz till en stor transithamn för lastfartyg på väg från Europa och Afrika till de västra kontinenterna. Denna omlastningstrafik kommer troligen i framtiden att överföras till Granadilla, där man planerar att bygga en stor hamn. Det har också skett en markant ökning av passargerartrafiken till Santa Cruz hamn. Det är bl a de många kryssningsfartygen med stora skaror av intresserade turister som är orsaken till denna ökning. Det är också viktigt att dessa i framtiden får lämpligt utrymme i hamnen. Teneriffa liksom övriga kanarieöar är frihandelsområde. Det finns även en hamn i Los Cristianos. Därifrån går färjetrafik till La Gomera, El Hierro och La Palma. Det finns en cementfabrik mellan Santa Cruz och San Andrés. Det är ett mindre företag. Libby s juice och tomatketchup finns i liten skala och man tillverkar juice på licens. Den ligger ovanför Santa Cruz. Spanjoren själv är imponerad av utländska produkter. Det anses lite fint att använda engelsk marmelad. Det finns goda marmelader på ön och man försöker lära folk genom reklam att använda vårt eget. Nästan all mjölk är importerad från fastlandet och pastöriserad. Kalise, Danone och Celgan är de främsta producenterna och leverantörerna av mjölkprodukter och har egna anläggningar på Teneriffa. Huvudfabrikerna ligger i Spanien, men tillverkning får göras här på ön. Vattentillverkningen på ön expanderar genom den stora turistströmmens ökande. I februari 2000 togs en ny avsaltningsmaskin i bruk i Adeje/Arona. Det var den tredje i ordningen, vilket ökade produktionen av vatten med 5,000 kubikmeter per dag till 15,000 kubikmeter. En ny installation planeras till sommaren Med denna nya modul skulle det betyda en fördubbling av vattenproduktionen från föregående år (1999); från 10,000 till kubikmeter per dag. Vindkraften är ganska ny kanske 3 4 år gammal och täcker än så länge endast 2 % ev energibehovet. Övrig el kommer från oljekraftverk. Cirka 50 km söder om Santa Cruz kan man se de många vind-snurrorna. Bakom kullarna ligger en forskningsstation med kontakter över hela världen. Där arbetar ca 40 personer med projekt av olika slag som rör energiförsörjning. Man disponerar ett område på kvadratmeter utmed en vidsträckt kustremsa med goda väderförhållanden för såväl vindkraft som solenergi. Samarbete med olika universitet (bl a Göteborgs universitet) pågår också för vidare forskning om de ekologiska möjligheterna som finns för att tillvarata energi. Åtta studenter per år kommer hit från utlandet för att tillsammans med åtta lokala forskare arbeta med de många olika projekten som här pågår. 6

7 Hantverk Det finns en gammal broderikonst som är mycket vacker. Denna teknik underhålls fortfarande i Villaflor. I staden Orotava finns en herrgård, Casa Manchado, där flickorna sitter med sina handarbeten. Kultur- och traditionsavdelningen ger kurser till den unga generationen så att denna konst kan fortleva. Företag på Kanarieöarna 1999 fanns 113,000 registrerade firmor: - 1,000 hade fler än 5 anställda - 12,000 hade 1-4 anställda - 46,000 var enmansföretagare - 54,000 (=47 %) hade ingen anställd att betala Arbetslösheten har gått ner på Teneriffa personer fick jobb under Servicesektorn hade största ökningen med nya jobb. Sport och övriga aktiviteter Teneriffas fotbollslag spelar i Spaniens högsta divisioner; Madrid och Barcelona har varit här. Det finns bra handbollslag på Teneriffa och även basketlag. Den kanariska brottningen är en mycket gammal och fin sport som nyligen tagits upp och blivit mycket populär. Från Las Palmas kommer många kända och starka brottare. Golfresor från Skandinavien har blivit mycket populära. Det byggs ännu fler golfbanor på sydsidan då efterfrågan på golfresor är stor. Tjurfäktning finns inte längre. Det är nog 15 år sedan den sista tjurfäktningen ägde rum. Den nya generationen är inte intresserad av tjurfäktning. Tjurarna blev dessutom sjuka av den långa båtfärden och det var en dyr transport. Numera är det filmvisningar och popgalor på tjurfäktningsarenan. En klassisk musikfestival anordnas en gång om året. Det har varit artister av världsklass som kommit - Ann-Sofi von Otter och Esa Pekka Salonen för att nämna några skandinaver. Karnevalen är öns största folkfest. Numera är den också en av de största turistattraktionerna och karnevalen i Santa Cruz är den näst största i världen efter den i Rio de Janerio. Framställningen av de fantastiska dräkterna sker under hela året och hela skolklasser är involverade kollektivt i vissa fall. Varför har man en karneval och vad gör man då? Enligt utsaga är det en kulturell sak för teneriffaborna. Det är svårt för utomstående att förstå denna yra. Det finns i blodet hos barnen detta med kostymer. Det är viktigt att de får släppa loss och spela ut någon gång under året. Myndigheterna på ön lägger numera ut mycket pengar på karnevalen för att få hit turister. Journalister vill skriva och blir inbjudna till den. De får resa, hotell och privatbilar till sitt förfogande. Turistambassaden i Madrid sköter om detta. Ett 100-tal journalister från fastlandet och andra länder tillbringar en eller två veckor här. Sedan vill man se vad det är för något i artiklarna som skrivs och vilka reportage de gör. Källor: R Björnelid Turism och reseservice Spanska ambassaden i Stockholm Ester Henrikson, Santa Cruz Diverse tidningsurklipp ITER memoria 1999, San Isidro Denna artikel är sammanställd av Eivor Fredriksson Copyright Club Escandinavo Sur, Hösten