Etik Religion Henrik Isacsson

Transkript

1 1 Thomas av Aquino Begreppet förnuft som Aquino talar om, eller rättare sagt vi talar om, kan översättas till något vi kan kalla den naturliga lagen. Vad detta i sin tur innebär har vi gått igenom och kan väl enkelt kortas ned till att det, i alla människor, finns en intellektuell och en moralisk förmåga. Men vad innebär detta i vårt samhälle? Jo kort så kan man säga att människan är den som bestämmer vad som är rätt, vi har alltså en uppfattning om vad som är rätt och därmed möjligheten att välja detta och vi strävar också efter det. Det som är rätt ligger alltså i förnuftet. Detta ger oss alltså den första principen i teorin; man skall eftersträva och utföra det goda och undvika det onda. Moralen blir därmed medel för oss att eftersträva och utföra det som är gott. Vi ser alltså att Aquino vill överbrygga klyftan mellan vetande och tro. Det intressanta här är ju att den fria viljan som människor har lyfts fram. Utan den fria viljan har ju moralen ingen plats, ingen nytta i våra liv. Detta skiljer oss från djur då djur lever på instinkt men vi människor kan handla själva, handla planerat. Så här långt är det ju då en ganska ljus människosyn som framhåller människan som en fri och tänkande varelse. Så vad är då problemen i resonemanget? Jo, som vi diskuterade så uppstår ju problemet med att när man börjar peta lite på den här naturliga lagen som Aquino pratar om så ser vi att det finns ett övre skikt som bestämmer vad som är sant och vad som är falskt i denna rätt. Alla har denna rätt men det finns ändå de som kan tolka denna rätt bättre än andra, kyrkan i Aquinos fall, och därmed är de i stånd att säga vad som är rätt och fel. Vi ser här då att den fria viljan som så starkt dominerar Aquinos tankar reduceras ganska väsentligt. Vad är då ondska enligt Aquino? Jo, den tolkning som läggs in i den naturliga lagen handlar primärt om samhällets fortbestånd och för att samhället skall fortbestå så krävs det vissa saker av just samhället. Den kanske mest primära är att alla rättar sig i ledet det vill säga följer kollektivet, följer massan. Ondska blir ju då när någon agerar utanför kollektivet och genom detta utför handlingar som kan eller kommer att skada kollektivet. De exempel vi tog upp rörde ju kvinnor som försöker ta kontroll över sina liv. Men det som är intressant är ju att resonemanget om den naturliga rätten leder till vissa slutsatser rörande de lagar som vi vanliga dödliga skapar. Om den som följer den naturliga lagen är förnuftig vilket Aquino säger så blir ju motsatsen att den som inte följer denna lag är

2 2 oförnuftig vilket i sin tur leder till att lagar som skapas av människor och som bryter mot den naturliga lagen är felaktiga och inte behöver följas. Kan låta som självklart men detta ger ju i förlängningen att man helt sonika skulle kunna störta sina styrande om de bröt mot denna naturliga lag. Detta anser ju jag i alla fall vara ganska rejält revolutionärt nästan lite marxistiskt Reinhold Niebuhr Skall försöka mig på en intressant övergång nu och hoppa rakt in i Niebuhrs tankar. Han är på sätt och vis lik Aquino i hans syn på samhället som en kollektiv, eller åtminstone är det min tolkning. Även Niebuhr har samhällets fortbestånd som ett credo, eller kanske rättare sagt den västerländska civilisationens fortbestånd Den syn på människan som han för fram visar att människan både är kapabel till gott och ont och att det är där kampen pågår. Människan är kapabel, som en skapad varelse, att skapa en rättvis värld men i och med detta finns också människans ondska, orättvisan mot sin nästa och kanske inte framför allt mot Gud. Niebuhr kan alltså användas som en förevändning för kampen mot terrorism. Översättningen blir att ett fåtal människor med ett självintresse riskerar kollektivet, vilken kan vara antingen världen eller USA, beroende på vem Du pratar med, och det är då rättfärdigt att bekämpa detta med de medel som står till buds. Detta är ju ett resonemang som hörs ofta i unge Bushs tal, hur de goda eller de ljusa slåss mot mörkret som vill skada vårt fria samhälle. Denna syn kan vara svår att ta till sig för oss svenskar som på ett ganska svenskt sätt har avskaffat ondskan. Brottslingar är inte onda utan sjuka, och det finns inget vi och dem utan vi skall alla assimileras, oavsett kultur eller idéer. Detta är vårt svenska folkhem, på gott och ont Just detta om att vi har rationaliserat bort ondskan är ju ett ämne som är populärt i våra tidningar. Fokus ligger ju här på psykvården och domstolarna. Många anser ju att vi har en tendens att döma brottslingar till psykiatrisk vård istället för fängelsestraff. Själv håller jag inte med här då jag anser att vård alltid är bättre än isolering men det är ju en helt annan fråga.

3 3 Karl Marx När vi pratar om kollektiv passar det ju bra att gå över till Marx och hans tanke om det klasslösa samhället. Vi hittar återigen ett vi och dem perspektiv, i detta fall mellan proletärer och kapitalister. Det samhälle som dessa två grupper lever i drivs framåt av vad Marx väljer att kalla den historiska utvecklingens drivkrafter. Denna utveckling sker i vad vi kan kalla för trappsteg, det första trappsteget var jägarsamhället där allt är gemensamt. Men vi hamnade på nästa trappsteg när vi uppfann viss teknik, problemet är att med detta trappsteg kom också en orättvisa i form av slavar. En antites med andra ord eller ondska. Så här har utvecklingen av samhället sett ut. Efter ett tag har ett språng skett, ett språng som har möjliggjorts av nu teknologi. Problemet, enligt Marx, är dock att människan måste skapa i ett socialt sammanhang och att teknologin har, istället för att hjälpa oss, alienerat oss, gjort oss främmande för varandra. Lägg detta som ett raster över debatten som härjade för ett par år sedan om möjligheten att arbeta hemma tack vare Internet. Många röster hördes här om hur detta skulle alienera oss från varandra. Människan i det kapitalistiska samhället blir inte bara främmade för varandra utan även främmande för sig själv och sin plats i samhället. Med det klasslösa samhället kommer en frigörelse och ett uppvaknade. Socialisering blir modeordet då. Människor jobbar tillsammans, skapar det som behövs och producerar inte något överflöd, man lever, för att låna ett begrepp från Aquino, förnuftigt. Det Marx då indirekt säger är ondska är när människan nekas detta. Sören Kierkegaard Nu lämnar vi fokus på det kollektiva och går över till en mer individualistisk syn på människan. Det Kierkegaard trycker på är subjektiviteten. Subjektiviteten är Sanning inte objektiviteten. Visst kan vi gå ut och empiriskt mäta något men det är först genom att ta ställning som vi övergår från att vara en observatör till att bli en deltagare i livet. Vad finns det då för människotyper? Jo det finns de som lever estetiskt, de lever i nuet och ser varken en framtid eller reflekterar över sin dåtid. Han/hon undviker därmed att ta ansvar då man inte bryr sig om vad som kommer att hända eller vad som har hänt. Man kan även leva etiskt och följer då regler, konventioner. Man tar ansvar för sitt liv och det val man själv gör. Det Kierkegaard själv förordar är den religiösa livsstilen. Grundtanken blir att, precis som hos Aquino, anser Kierkegaard att människan är fri, till skillnad från djuren. Men här kommer då

4 4 en viss avgörande skillnad mellan de båda herrarna Kierkegaard säger att människan är helt fri att välja vad hon vill göra med den frihet som han/hon har. Den enda som kan säga hur man skall leva är människan själv. Man måste alltså ta ansvar och detta är subjektiviteten. Genom att våga, genom att förlora fotfästet en stund så lever vi. Ondska blir ju här, till skillnad mot hos Marx, inte när vi nekas att leva förnuftigt utan när vi själva väljer att inte göra det. Jean Paul Sartre Den naturliga fortsättningen på Kierkegaard är Sartre. Sartre beskriver människan som högre stående då hon är medveten om sin egen existens. Vi är därmed inte begränsade av den miljön vi är en produkt av. Detta leder, enligt Sartre, till att människan är dömd till frihet, allt är tillåtet. Det finns alltså ingen allmän moral att falla tillbaks på utan vi måste själva skapa oss en moral. Det enda omoraliska, paradoxalt nog, blir då att inte använda sig av sin frihet, att inte ta ansvar för sig själv utan följa regler och konventioner. Vi skapar oss själva, vi fyller våra liv med något värdefullt och detta ändras under resans gång. Människan är alltså vad den gör sig till. Men i och med detta så innebär det faktiskt att allt inte alls är tillåtet. När människan inser sin frihet ser hon också att den är beroende av andras frihet och vice versa. Jag kan bara vara fri om min medmänniska är det. Det värsta hotet mot människan är människan själv. Man kan alltså inte ställa upp givna ramar för hur man skall agera i en viss situation utan man måste pröva sitt agerande varje gång man ställs inför en situation. För skulle man inte göra det så skulle man agera utefter vad någon annan har gjort och därmed inte ta ansvar. Men genom insikten om att vi har ansvaret i våra egna händer så känner vi också ångesten. Genom att fly när vi känner denna ångest så lurar vi oss själva och lever inte. Detta om något är det onda i Sartres filosofi. Ytterligare ett hot, inte bara mot människan utan därmed mot hela vårt samhälle, kommer från det faktum att människan objektifierar varandra. Genom att enbart vilja bli sedd själv tappar vi kopplingen till andra människor och övergår till att se dem som objekt. Se bara på dagens tv-program som i allt större mån handlar om att bli sedd, bli känd, få sina vipkort till Spy Bar eller vart alla kändisar nu går. Den stora frågan är ju om detta kommer leda till samhällets undergång som Sartre tror eller om det fortfarande finns hopp. En ytterligare parallell som

5 5 man kan dra i dessa tider är den om hur vi behandlar våra fångar. Rymningarna ökar och samtidigt så ökar nedskärningarna i fångvården. Man skulle kunna tillämpa en del av Sartres tänkande på detta och säga att bristen på mänsklig kontakt leder till att fångarna känner sig som objekt, de blir alienerade från oss andra och deras längtan om att få bli sedda gör att de flyr, trots att de innerst inne vet att vistelsen i friheten inte kommer att bli långvarig. John Rawls Den människosyn som Rawls har är den att människor är egennyttiga, försiktiga och långsiktiga. En rationellt tänkande människa agerar alltså så att han får störst nytta av sitt agerande. Det blir alltså inget rättvist agerande då agenten inte alls har någon önskan att handla rättvist utan enbart till sin egen fördel. Man kan förenkla det och säga att det han beskriver en individualist, en republikan. Han kritiserar därmed också utilitarismen genom att den enskildes rätt sätts åt sidan för den stora massans. Frågan blir då hur en välfärdsstat skulle se ut för att vara rättvis. Det förslag som Rawls ger är att man skall utgå ifrån att de sämst ställda skall ha den bästa situationen. I sin teori om rättvisa så skissar han upp två principer som samhället skall grundas på; frihet och här ingår lika rösträtt, yttrandefrihet, religionsfrihet och givetvis också en rättslig trygghet, samt jämlikhet. Jämlikhet innebär här att ojämlikheter av de olika sorterna är till fördel för alla och inte bara ett fåtal. Vidare så måste alla ha lika chans i samhälle, detta oavsett kön, ras, ekonomi et cetera. Dock finns det en brasklapp i detta resonemang Jämlikhet för aldrig ske på bekostnad av friheten. Skulle detta ske så är det inte rättvist. Men även till detta finns det ett undantag och det är om det inte skulle existera en grund för frihetsprincipen. Med andra ord, om den sociala situationen är sådan att det inte går att skapa frihet utan att man behandlar någon ojämlikhet så är detta godtagbart under förutsättning att balansen återställs när de sociala förutsättningarna finns. Men hur skall man då få rationellt tänkande människor att agera rättvist? Lösningen på detta är vad Rawls kallar för okunnighetens slöja. Det går ut på att man inte vet vilken position i samhället man kommer få utan man skapar en situation där människor, utan att veta sina egna behov eller sociala plats får skapa ett samhälle eller ett kontrakt att leva efter. Enligt Rawls kommer man då att skapa en värld som är god för alla då man inte vill ha det dåligt ställt.

6 6 Genom att de tvingas till detta val så kommer de att välja utefter de två principer som Rawls för fram och därmed blir deras val, deras samhälle, kontrakt, rättvist. Problemet, som jag ser det, är att han godkänner en orättvis värld genom just det faktum att de sämst ställda skall ha det bättre. Han ger därmed sitt godkännande till sociala klyftor så länge de som har det sämst har det bra samt att han har en människosyn som säger att vi alla är en bunt egoister som bara ser till vårt bästa. Han kommer inte ifrån detta problem utan skapar en alternativ verklighet för att validera sin teori. Michael Walzer Walzer har även han fört fram en del av den kritik som jag har mot Rawls dock har hans kritik visa saker i sig som jag inte kan skriva under på men mer om det senare. Den kanske största kritiken hos Walzer är den mot okunnighetens slöja. Denna existerar inte och det går inte att skapa en sådan slöja heller, därmed så handlar Rawls rättvisa om en utopisk syn och inte en reell syn. Walzer egna idé om hur rättvisa skall uppnås kallar han för sammansatt jämlikhet. Det kan i korthet förklaras genom att det enligt honom inte finns någon möjlighet att skapa en enhetlig rättvisa utan i ett pluralistiskt samhälle, som vi lever i, måste man inse att olika fördelningssystem är oundvikligt. Det sätt att fördela resurser som Rawls använder, att de som har det sämst skall ha det bäst blir därmed en orättvisa i sig. Istället för detta så föreslår Walzer att man skall se samhället som uppbyggt av olika sfärer. Detta just för att det finns så många olika sorters resurser och att det är allt för komplicerat att inte ta ställning till detta. Detta går stick i stäv med den gängse uppfattning som har funnits genom tiderna, en uppfattning som har gått ut på att resurserna mer har setts som en stor kaka som är delbar i flertalet delar. Walzer syn blir då att det inte bara finns en kaka utan flera och att det sättet de delas på varierar beroende på vad kakan innehåller. Men även om jag håller med detta så uppstår ett visst problem. Översatt till samhället så ger detta att Walzer anser att varje grupp i samhället, ta etnicitet som ett exempel, skall vara en del av kakan samhället. Fördelningen inom den gruppen kan se ut i stort sett hur som helst

7 7 så länge gruppen, eller den kakdelen av samhället så länge den inte är ojämlik de andra grupperna eller kakdelarna. För att detta skall uppnås krävs det, i alla fall i min tolkning av vad han skriver, kvotering för att lyckas. Kvotering är något som vi i Sverige lyckligtvis har varit relativt förskonade från men som däremot i USA nästa är en praxis, framför allt när det gäller intagningar till högre utbildningar. Det positiva i hans syn är den människosyn som han för fram som säger att människan i grund och botten gör sitt bästa för att ta hand om varandra. Simone de Beauvoir Vad de Beauvoir hävdar är att mannen ser kvinnan som ett objekt och inte som ett subjekt. Mannen fyller alltså kvinnan med den essens han vill att hon skall ha. För att använda de Beauvoirs terminologi så blir kvinnan det Andra (könet). Hon jämför kvinnans roll som de Andra med till exempel förtryckta minoriteter som judar och de svarta i USA. Det som de Beauvoir vill få fram är att det inte kan existera någon skillnad mellan män och kvinnor. Visst finns det biologiska skillnader men ur det existentiella perspektiv som hon använder så ser hon kvinnan och mannen som båda sökande efter bekräftelse. Problemet är att så fort man väljer att se sig som ett subjekt så ställs man i oposition till objektet. I jämförelsen med andra gruppen som de Beauvoir gör så visar hon på att det oundvikligen blir så att subjekt-objekt förhållandet blir något relativt. Man skapar allianser, avtal och dylikt och kommer till slut fram till att man har något gemensamt och att man är beroende av varandra. Vad de Beauvoir finner är intressant är att, det i dessa grupper som setts som objekt, funnits ett före. Innan de svarta i USA blev slavar, innan judarna blev förföljda et cetera. Men kvinnorna har aldrig haft ett före. Hur kommer det sig då att de fortfarande lever kvar i förtrycket? Svaret på den frågan har många djup. Ett av delsvaren är att kvinnorna aldrig gått samman som grupp för att ta kampen mot den andra sidan. Genom historien kan vi se att de grupper som har/är förtryckta alltid har rest/reser på sig och sätter sig upp mot sina herrar. Visst har kvinnorna i vissa tidsepoker försökt sig på detta men då i små skaror och relativt fredligt. Den klassiska bilden av detta är ju några av scenerna i Disneys Mary Poppins där mamman till barnen är ute och protesterar med sina kvinnliga vänner. Bilden som målas upp är ju snarare den av ett sällskap, suffragetter, ute på ett nöjesmöte än bilden av kvinnor som försöker slå

8 8 ner det patriakalia samhället. I och för sig så hävdar de Beauvoir att kvinnorna aldrig skulle kunna gå så långt som andra grupper i samhället, (hon har då uppenbarligen inte träffat några av de kvinnor jag känner..), men skämt åsido, jag håller med henne i det att kvinnor istället väljer att deltaga i den samhällsklass de tillhör och med de problem som finns där. Men den kanske viktigaste delen i det svar som de Beauvoir för fram, och kanske det också är anledningen till att hon inte är så populär i dag utan mest ses som en mormorsgestalt, är att kvinnor självmant faller in i rollen som objekt för att hon vill det. Visst, säger de Beauvoir, saknar hon medel för att kunna slå sig fri men hon väljer likväl att underordna sig och utan ett uppvaknande från det så kommer ingen förändring att ske. Mary Daly Ett av de stora problem, som jag kan se från mitt manliga perspektiv, är att den feministiska rörelsen med alla sina förgreningar har ett stort problem. Alla är överens om att kvinnorna är, i olika mån, förtryckta men problemet ligger i att feministerna har svårt att komma överens om vad en kvinna är. Vad Daly säger är att det finns något som heter kvinna men det är kvinnorna som själva måste fylla detta begrepp med essens, en passning till de Beauvoir, men i motsats till vad de Beauvoir säger; man blir kvinna. Daly för fram kritik mot vad hon anser vara en felaktig prioritering hos feministerna. Man har varit allt för fokuserad på att förändra det världsliga. Man har kämpat för rösträtt, jämlikhet på arbetsmarknaden, lika föräldraledighet och så vidare. Allt detta, hur gott det än är, har gjort att man har tappat fokus på det viktiga och det är enligt Daly den kvinnliga medvetenheten. För att få grepp om det kvinnliga medvetandet så måste kvinnan frigöra sig från de felaktiga grunder som finns i hennes liv och grunder blir då det religiösa livet som präglar hela samhället, oavsett om det är ett sekulariserat samhälle eller ej. Även i ett sekulariserat samhälle så lever normer och värderingar kvar från de religiösa åskådningarna. Daly säger att kristendomen med sina maskulina symboler har cementerat kvinnans roll i samhället. Genom att kalla Gud för Fader, som är ett maskulint ord, blir innebörden att Gud är mannen, mannen är Gud. Frågan blir då om lösningen ligger i att kastrera Gud och kalla Gud för Hon. En film som använder sig att detta är filmen Dogma, där just Gud spelas av en kvinna. Men detta är inte vad Daly förespråkar. Hon för istället fram tanken om Gud som något vi inte kan

9 9 beskriva med kön. Förslaget blir då istället att beskriva Gud som ett verb, ett avkönat väsen. Detta ger i sin tur att den kvinnliga essensen inte längre blir skapat av det partriakala samhället då detta inte längre kan hämta grund i ett patriarkalt förhållningssätt baserad på religionen. Med andra ord, genom att göra sig av med de manliga symbolerna så blir kvinnan frigjord.