Marin naturinventering av Nåttarö

Transkript

1 Rapport 2008:03 Marin naturinventering av Nåttarö

2

3 Författare: Susanne Qvarfordt & Micke Borgiel Sveriges Vattenekologer AB Rapport 2008:03 Marin naturinventering av Nåttarö

4 Foto omslag: Sjustrålig smörbult (Gobiusculus flavescens) Foto: Susanne Qvarfordt Utgivningsår: 2008 ISBN: Denna rapport finns endast som pdf. Du hittar den på vår webbplats

5 Förord Nåttaröområdet har tillsammans med Ålö-Rånö-vattenområden pekats ut som ett sammanhängande skärgårdsområde med en mängd grunda bottnar av olika vågexponeringsgrad, som sannolikt hyser höga naturvärden och som samtidigt har låg påverkansgrad. Känt från området är också viktiga lekplatser för den rödlistade piggvaren samt uppväxtmiljöer för öring. Med anledning av att området sannolikt hyser betydande naturvärden och det pågående bildandet av naturreservat på Nåttarö har Länsstyrelsen utfört en marinbiologisk inventering av området. Resultatet presenteras i denna rapport som beskriver områdets marina livsmiljöer samt deras naturvärden. Informationen är avsedd som underlag vid bildandet av naturreservatet, men även som allmänt underlag för hantering av andra liknande marina områden som till exempel Ålö-Rånö. Arbetet har genomförts med anslag från Naturvårdsverket. Undersökningen har utförts av Sveriges Vattenekologer AB. Författarna, Susanne Qvarfordt och Micke Borgiel ansvarar själv för innehållet i rapporten. Stockholm, februari 2008 Lars Nyberg Miljödirektör 3

6 4

7 Innehållsförteckning Sammanfattning... 7 Summary... 9 Inledning... Syfte... 2 Utrustning... 3 Utförande... 4 Fältinventering... 4 Lokaler och provtagningspunkter... 5 Exponeringsgrad... 6 Jämförelser mellan bottensamhällen... 7 Habitatkarta: GIS-analys... 7 Naturvärdesbedömning... 8 Resultat och Diskussion... 9 Beskrivning av vegetationen i området... 9 Generell beskrivning av Nåttarös grunda områden... 9 Exponerade lokaler... 2 Medelexponerade lokaler Skyddade lokaler Mycket skyddade lokaler Sammanfattande beskrivning av vegetationen kring Nåttarö Jämförelse av samhällen Bottenfauna Bottenfauna i sand- och grusbottnarna Uppskattning av faunan på vegetationsklädda bottnar Fisk Rödlistade arter Habitatkartor Sammanfattande naturvärdesbedömning av Nåttarö-området Artrikedom & variation Raritet Orördhet/Naturlighet Representativitet... 4 Ekologisk funktion... 4 Förekomst av prioriterade naturtyper... 4 Naturvärdesbedömning Slutsatser Referenser

8 Bilagor Bilaga Bilaga Bilaga Bilaga Bilaga Bilaga

9 Sammanfattning Nåttarö har pekats ut som ett skärgårdsområde som sannolikt hyser höga naturvärden och samtidigt har en låg påverkansgrad. På uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholm genomförde i augusti 2007 Sveriges Vattenekologer AB en marinbiologisk undersökning av Nåttarös grundområden. Syftet med den marinbiologiska undersökningen var att undersöka om området innehåller de förväntade höga marina naturvärdena. Resultaten från undersökningen skulle också användas som underlag till en habitatkarta över området. Habitatkartan finns på Länsstyrelsen i Stockholms län samt Regionplane- och trafikkontorets gemensamma hemsida för geografiska data i Stockholms län: Fältinventeringen av Nåttarös grundområden inkluderade linjetaxering av dykare på 3 transekter samt sju bottenhugg med van Veen-huggare. Linjetaxeringen beskriver bottenvegetationens artsammansättning, täckningsgrad och djuputbredning. För att uppskatta abundansen av fauna i växtsamhällena togs dessutom tre kvantitativa ramprover på två transekter. Naturvärdesbedömningen baserades på följande aspekter: Artrikedom & variation - Inventeringen av arter visade på en normal artrikedom i området. I Nåttarö-området fanns alla bottentyper representerade, ofta i olika exponeringsgrad vilket bidrog till en varierande artsammansättning i alg- och kärlväxtsamhällena. Raritet - Av de observerade arterna var piggvar och tånglake rödlistade som missgynnade arter. Orördhet/Naturlighet - Det fanns generellt få spår av mänsklig påverkan på Nåttarös stränder och bottnar. I Östermarsfladen på norra Nåttarö observerades dock ankringsskador i ålgräsängen. I viken observerades också en större täckning av tarmalger (Ulva spp.) än på övriga transekter i området. Den större mängden tarmalger kan tyda på en ökad närsaltbelastning inne i viken. Representativitet - I Nåttarö-området fanns exponerade ytterskärgårdslokaler, fina mellanskärgårdsområden och skyddade vikar representerade. De exponerade bottnarna inkluderade både hårdbotten och sandbotten och längs mer skyddade stränder fanns alla olika bottentyper representerade. Ekologisk funktion - Under dykinventeringen observerades piggvarsyngel på öns västra sida, vilket stöder tidigare uppgifter om området som ett viktigt lekområde för den rödlistade piggvaren. På öns östra sida fanns blåstångsbälten av hög kvalité, vilka utgör viktiga miljöer för 7

10 öringens yngel. De kraftiga blåstångsbältena runt ön och de artrika kärlväxtsamhällena som inkluderar ålgräsängar utgör viktiga habitat och födosöksområden för kräftdjur, snäckor och fiskar Förekomst av prioriterade naturtyper - Blåstångsbältet i området var kraftigt och av speciellt hög kvalité med en stor djuputbredning (0,5 m) på öns exponerade östra sida. Ålgräs förekom i blandbestånd tillsammans med andra kärlväxter men också i rena ålgräsängar. Välbevuxna, grunda vikar fanns i både ytter- och mellanskärgårdsmiljö, mer eller mindre skyddade från vågor. Sammantaget bedöms Nåttarö-området ha ett högt naturvärde. Bedömningen stöds av Naturvårdsverkets tillståndsklassning där nio av de 3 dyktransekterna bedömdes vara opåverkade och fem något påverkade, vilket ger ett högt betyg till området. Jämförelsen av bottensamhällena i området med hjälp av multivariata analysmetoder visade också på opåverkade förhållanden då samhällena var lika varandra och artsammansättningen till stor del kunde förklaras av djup och bottentyp. En, i jämförelse med övriga skattningar, större förekomst av tarmalger inne den välbesökta viken Östermarsfladen indikerade dock en lokalt, ökad närsaltbelastning. Bottenfaunasamhällena i området bedömdes generellt ha god status. 8

11 Summary Sveriges Vattenekologer AB assigned by the County Administrative Board of Stockholm described the aquatic communities and carried out a habitat value evaluation of the bottoms around the island of Nåttarö in Haninge municipality. The area is assumed to have high habitat values as there was information indicating high quality bladderwrack communties and the possibility of extensive eelgrass meadows. The area is also an important spawning ground for turbot (Psetta maximus), a fish species classified as near threatened. The field work was performed in august The primary aim of the investigation was to describe the vegetation and macrofaunal communities in the area and evaluate the habitat value. Also, a GIS habitat map was based on the results of the survey. The habitat map is available on Benthic communities between 0 and 6 m depth were investigated on 3 line transects by scuba divers. Also, six quantative samples were taken on the line transects and seven quantitative samples of the soft bottom macrofaunal communities in the area. The habitat value analysis was based on the following aspects: Species richness & variation The number of species observed in area was normal. The area included all types of substrate, often with different levels of wave-exposure, which contributed to a varied species composition in the macroalgal and vascular plant communities. Rareness / Rarity Two of the observed species, eelpout (Zoarces viviparus) and turbot (Psetta maximus), were listed in the endangered species list. Both were listed as near threatened. Intactness The area was generally unexploited and there were few noticable traces of human activity on the shore and sea floor. However, in the bay Östermarsfladen at the northern end of the island, anchor damage was visible in the eelgrass meadow. Higher coverage of the greenalgae Ulva spp. was also observed in the bay compared to the other investigated sites. The higher coverage of Ulva spp. may indicate an elevated level of nutrients in the bay. Representativity The area included both wave-exposed and more sheltered archipelago areas as well as sheltered bays. Both hard and sandy substrate can be found on the wave-exposed site and the more sheltered areas include all types of substrate. Ecological functions Young turbot were observed during the diving survey, which support earlier information that the area is an important spawning ground. The more wave-exposed eastern side of the island had high quality bladderwrack communities, which are important habitats 9

12 for young brown trout (Salmon trutta). The extensive bladderwrack communities all around the island and the species rich vascular plant communities, which include eelgrass meadows, are also important habitats and feeding grounds for crustaceans, gastropods and fish. Habitats of high priority The bladderwrack community was of high quality and had an extensive depth distribution, especially on the waveexposed eastern side of the island where it was found down to 0.5 m depth. Eelgrass occurred in mixed stands with other vascular plants and in eelgrass dominated meadows. There were also several more or less sheltered, shallow bays with extensive vegetation cover. The area around the island of Nåttarö has high habitat value. The assessment is supported by using the classification system provided by the Swedish Environmental Protection Agency. Using those criteria nine of the 3 linetransects were considered unaffected by human activites and only five transects seemed slightly affected. A multivariate comparision of the communities aslo indicated good conditions as all the sites were similar and much of the variation in the communities could be explained by the factors depth and substrate type. However, one observation of high coverage of the green alga, Ulva spp. in the popular natural harbour Östermarsfladen indicated a locally elevated nutrient level. Generally, the status of the macrofaunal communities on the surrounding bottoms seemed to be good. 0

13 Inledning Tillsammans med vattenområdet Rånö-Ålö har Nåttarö pekats ut som ett skärgårdsområde som sannolikt hyser höga naturvärden och samtidigt har en låg påverkansgrad. Fram till nu har det dock saknats marinbiologiska inventeringar från området. På uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholm genomförde i augusti 2007 Sveriges Vattenekologer AB en marinbiologisk undersökning av Nåttarös grundområden. Från tidigare har man vetat att Nåttaröområdet hyser ett stort lekområde för den rödlistade piggvaren och att de grunda miljöerna runt ön utgör viktiga uppväxtplatser för öring. Det finns även information som tyder på att blåstångsbältena på Nåttarös utsida är av hög kvalité. Man tror också att de omfattande sand- och grusbottnarna på öns västra, mer skyddade sida, kan utgöra lämpliga bottnar för värdefulla ålgräsmiljöer. Öns läge i ytterskärgården innebär varierade livsmiljöer på de grunda omgivande bottnarna. Öns västra sida erbjuder skyddade vikar och en mellanskärgårdsmiljö där andra öar bryter vågornas uppbyggnad och minskar vågexponeringen. Den östra sidan ligger däremot helt oskyddat för vind och vågor från havet vilket skapar exponerade hårdbottnar med andra förutsättningar för djur och växtlighet. Nåttarö är en populär ö i Haninge kommuns ytterskärgård. Ön var permanent bebodd långt in på 900-talet och har idag mycket aktivitet under sommaren (Källgård, A. 2005). De fina sandstränderna och naturhamnarna samt tillgång till affär, krog och campingplatser lockar många besökare. Bild. Blåstång vid ytan. Foto M. Borgiel

14 Syfte Nåttarö-området har pekats ut som ett område med sannolikt höga naturvärden och låg påverkansgrad. Syftet med den marinbiologiska undersökningen var att undersöka om området innehåller de förväntade höga marina naturvärdena genom att beskriva bottensamhällena och göra en naturvärdesbedömning. Dessutom ska en habitatkarta över området tas fram baserat på resultaten av undersökningen. Denna dokumentation ska också tjäna som ett underlag för de frågor som Länsstyrelsen har att hantera i sin myndighetsutövning framöver i området. Figur. I kartan visas undersökningsområdets gränser (grå linje) samt positionerna för bottenhuggen B-B7 (röd symbol) och dyktransekterna D-D3 (röda streck). Land är markerat med olivgrönt (barrskog) och vitt (öppenmark). 2

15 Utrustning Provtagningsutrustningen kan sammanfattas i tabeller för dykinventeringen (tabell ) respektive bottenhuggen (tabell 2). Utrustningarna följer specifikationerna enligt Naturvårdsverkets handledning för miljöövervakning (för makrofauna hänvisas till Leonardsson 2004). Provpunktskoordinaterna angavs med hjälp av GPS (Garmin 272C). Vid både dykningar och bottenhugg användes en arbetsbåt (Yxlö 500) med kran (Bild 2). Tabell. Provtagningsutrustning vid dykinventeringen Typ Specifikation Måttband (totalt 200 m) 4 st 50 m plastmåttband från Biltema Ram 3 st 20x20 cm stålramar med fastsittande provpåsar Djupmätare Dykdator Uwatec Pro Ultra, noggrannhet +/- 0, m Skrivskiva, plastpapper Kompass 360º Digitalkamera Nikon Coolpix och Olympus 400 mju Tabell 2. Provtagningsutrustning vid bottenhugg Typ Specifikation van Veen huggare provtagningsyta 0, m 2 Såll mm maskstorlek Såll 0,5 mm maskstorlek Ekolod Plastimo, Echotest, LCD digital sounder, noggrannhet +/- 0,05 m Bild 2. Arbetsbåten som användes vid dykning och van Veen provtagning. Foto: M. Borgiel. 3

16 Utförande Fältinventering Fältinventeringen av Nåttarös grundområden utfördes 7-20 augusti Inventeringen inkluderade linjetaxering av dykare på totalt 3 transekter samt sju bottenhugg med van Veen-huggare. Vattentemperaturen var cirka 8ºC under perioden, utom på öns utsida där den endast var 6ºC. Linjetaxeringen utfördes av dykare som simmade längs med transekterna. Metoden går kortfattat ut på att en transektlina, i detta fall måttband, läggs ut på botten från en punkt i strandkanten eller på en grundklack. Utgångspunktens position fastställs med hjälp av GPS och måttbandet läggs ut i en bestämd kompassriktning. Transekterna varierar i längd beroende på bottenstruktur men är sällan längre än 200 m. Inventeringen sker med start från transektens djupaste ände, det vill säga dykarna följer måttbandet in mot stranden eller den grundaste punkten som är utgångspunkten. Dykarna börjar med att, längst ut på måttbandet, notera avstånd och djup på ett protokoll. Därefter noteras bottentyp (häll, block, sten, grus, sand, mjukbotten eller övrigt) samt vilka alger och växter (makrofyter) som förekommer och deras individuella täckningsgrad i en sjugradig skala:, 5, 0, 25, 50, 75 och 00 %. Förutom makrofyterna skattas även täckningen av blåmusslor (Mytilus edulis), medan abundans av övrig fauna kan skattas i en tregradig skala. Dessutom noteras grad av sedimentation i en fyrgradig skala. Dykarna följer måttbandet inåt och noterar avstånd, djup samt arternas täckningsgrad varje gång en förändring sker i djup, bottensubstrat eller vegetation. Skattning av bottenvegetationen sker i en 6-0 m bred korridor (3-5 m på vardera sidan om måttbandet). Resultatet blir en detaljerad beskrivning av bottenstrukturen, vegetationens sammansättning, täckningsgrad och djuputbredning. Metodiken följer standarden för nationella miljöövervakningen (se Naturvårdsverkets handbok för miljöövervakning Vegetationsklädda bottnar, ostkust ). På två av dyktransekterna, en skyddad och en exponerad lokal, togs dessutom tre ramprover för att beskriva abundansen av fauna i växtsamhällena samt verifiera dykskattningarna. Ramproverna togs på fem, tre och en meters djup, de frystes efter provtagning för senare sortering och artbestämning. På den skyddade lokalen togs proverna på sandbotten och på den exponerade lokalen provtogs hällbotten. Växter och djur i ramproverna artbestämdes och djuren räknades. Ramarna som användes följer standarden för nationella miljöövervakningen (se Naturvårdsverkets handbok för miljöövervakning Vegetationsklädda bottnar ). Under inventeringen samlades och pressade exemplar av observerade alger och växter. Pressarken har levererats till Evolutionsmuseet i Uppsala som beläggsexemplar. 4

17 Bild 3. Van Veen huggaren redo för hugg på en stenig sandbotten på Nåttarös utsida och huggaren på väg upp med prov. Foto: M. Borgiel. Vid bottenfaunaproverna som togs på grus-, sand- och mjukbottnar runt Nåttarö användes en obelastad van Veen-huggare (Bild 3) med en provtagningsyta på 0, m 2. Proven sållades i ett mm såll med vatten från en dränkbar pump. Sållresterna överfördes via ett 0,5 mm såll till märkta provburkar och konserverades med etanol till en cirka 70 % spritlösning. På laboratoriet artbestämdes och räknades djuren i respektive prov. Analyserna utfördes av biolog Christina Ekström, Ekströms Hydrobiologi. Proverna analyserades med avseende på taxa och abundans, och BQI (Benthic Quality Index) beräknades. BQI är ett index som kan användas för bedömning av ekologisk status. Primärdata redovisas i bilaga 2. Lokaler och provtagningspunkter Dyktransekternas och bottenhugglokalernas antal och ungefärliga lägen valdes i samråd med Länsstyrelsen. Dyktransekterna placerades så att de täckte undersökningsområdets olika bottensubstrat, exponeringsgrad och djup. Transekternas positioner, riktningar och längder framgår av figur och tabell 3. Dessutom skattades vegetationen i en liten vik på Nåttarös utsida översiktligt med hjälp av snorkling. De tio van Veen-huggen placerades utspridda runt Nåttarö baserade på en karta över bottensubstraten (Mattisson, A 2005). Bottenhuggslokalerna förlades till finsandsbottnar, sand- och grusbottnar samt glaciallera, men trots flera försök kunde tre planerade hugg på sand- och grusbotten inte genomföras på grund av av för stenig botten. Bottenhuggens positioner och djup framgår av figur och tabell 4. 5

18 Tabell 3. Dyktransekternas positioner, riktningar, längder samt maxdjup (justerade till normalvattenstånd). Positionerna är angivna i WGS84, som grader och decimalminuter. Transekt Position N Position E Riktning Längd (m) MaxDjup (m) ND 58º 53,09 8º 06, º 200 8,6 ND2 58º 52,849 8º 06, º 200 9,5 ND3 58º 52,283 8º 06,94 350º 200 3,4 ND4 58º 53,285 8º 08,740 40º 00,5 ND5 58º 53,303 8º 08,268 0º 200,7 ND6 58º 52,39 8º 08,287 90º 00 8,3 ND7 58º 53,023 8º 09,080 45º 00 6 ND8 58º 5,896 8º 07, º 00 2, ND9 58º 5,667 8º 06,565 70º 50,8 ND0 58º 5,695 8º 06,75 80º 50 2, ND 58º 52,292 8º 05, º 200 5,4 ND2 58º 5,787 8º 05,47 290º 200 7,7 ND3 58º 5,734 8º 05, º 200 5,8 Tabell 4. Van Veen-huggens positioner och djup (justerade till normalvattenstånd). Positionerna är angivna i WGS84, som grader och decimalminuter Lokal N Position E Position Djup (m) NB 58º 53,34 8º 07,600 9 NB2 58º 53,004 8º 06,52 0 NB3 58º 53,67 8º 08,932 5 NB4 58º 53,479 8º 08,49 4 NB5 58º 5,850 8º 07,83 2 NB6 58º 52,25 8º 05,8 5 NB7 58º 52,930 8º 05,724 3 Exponeringsgrad Dyktransekterna klassades i fyra exponeringsgrader, exponerat, medelexponerat, skyddat och mycket skyddat baserat på vågornas maximala stryklängd (fetch) på varje lokal (tabell 5). Den maximala stryklängden räknades ut med hjälp av formeln Lf = ( ci cos gi / cos gi) (Håkansson, L 98). I formeln är Lf den maximala stryklängden, ci är avståndet i km till närmaste land mätt i 5 vinklar (gi) (±6, ±2, ±8, ±24, ±30, ±36 och ±42) med en centralradie som ligger i den riktning som ger det längsta avståndet 6

19 till land. Avstånd till närmaste land som var större än 40 sjömil mättes inte utan 40 sjömil användes beräkningarna. Detta innebär att vågornas maximala stryklängd på de exponerade lokalerna är något lågt skattad. Jämförelser mellan bottensamhällen Multivariata analyser användes för att jämföra skattningarna från dykinventeringen. Skattningarna, beskrivningar av bottensamhällena, jämfördes med MDS-analyser baserade på Bray-Curtis Similarity index (multidimensional scaling) i statistikprogrammet PRIMER Habitatkarta: GIS-analys Det för inventeringen aktuella området analyserades enligt tre kriterier: bottensubstrat, djup och exponering. För uppgifter om bottensubstrat och exponeringsgrad användes en modell som Isaeus m fl., 2007, vidareutvecklat från en tidigare modell utvecklad av SGU (Sveriges Geologiska Undersökning). För djupuppgifter användes Lantmäteriets terrängkarta. De djupintervall som användes var 0-3, 3-6, 6-0 och 0-5 meter. Bottensubstraten delades in i fyra grupper: Hård-, Mjuk-, Sand- samt Sand/Grusbotten. Exponeringsgraden klassificerades enligt en tregradig skala: Skyddad, Medelexponerad samt Exponerad botten. Med hjälp av ovanstående skikt utfördes en syntes varvid ytor med en specifik kombination av Tabell 5. Transekternas klassning i olika exponeringsgrader baserat på vågornas maximala stryklängd. Exponeringsgrad Transekt Maximal stryklängd, Lf (km) Exponerad ND8 74,08 ND7 54,05 ND6 48,04 ND4 46,47 Medelexponerad ND2 6,8 ND9 5,63 Skyddad ND 2,9 ND2 2,05 ND3,09 ND3 0,96 ND 0,84 ND5 0,66 Mycket skyddad ND0 0,8 7

20 substrat, djup och exponering avgränsades, till exempel Medelexponerad Sandbotten på 6-0 meters djup. Det vid inventeringen insamlade materialet delades upp och analyserades även detta utifrån ovanstående kriterier, det vill säga bottensubstrat, djup och exponering. Detta för att erhålla en bild av rådande vegetationssammansättning och dominerande vegetation för de olika ytorna. Resultatet presenteras som medelvärdet av de observationer som gjorts för specifik kriteriekombination. Se bilaga X för den resulterande shapefilens struktur. GIS-analysen utfördes av Ronny Fredriksson, Baltic Angling. Naturvärdesbedömning En naturvärdesbedömning görs för att identifiera och klassificera områdens naturvärden och kan tjäna som underlag vid till exempel reservatsbildningar. En naturvärdesbedömning är ingen exakt metod utan baseras på att en rad ekologiska och biologiska aspekter bedöms och värderas. Naturvärdesbedömningen av Nåttarö-området baserar sig på följande aspekter: Artrikedom & variation, Raritet, Orördhet/Naturlighet, Representativitet, Ekologisk funktion och Förekomst av prioriterade naturtyper. Beräkning av BQI och ekologisk status för bottenfaunaproverna samt klassning av vegetationen enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder användes som ytterligare stöd vid naturvärdesbedömningen. Bild 4. Susanne Qvarfordt skattar vegetationen på transekt ND. Foto M. Borgiel. 8

21 Resultat och Diskussion I bilaga redovisas primärdata för dyktransekterna i tabellform. Artlistor, abundans och BQI för bottenfaunan i van Veen-huggen redovisas i bilaga 2. Bilaga 3 innehåller primärdata från ramproverna. En sammanfattande artlista för alla observerade arter på dyktransekterna, i ramprov och van Veen hugg presenteras i bilaga 4. Där framgår också för vilka arter beläggsexemplar har levererats. I bilaga 5 finns Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för vegetationsklädda bottnar. I bilaga 6 finns den resulterande shapefilens struktur för GIS-metoden. Beskrivning av vegetationen i området Först ges en generell beskrivning av området baserat på observationer vid dykning och snorkling i området. Därefter följer korta beskrivningar och bedömningar av varje dyktransekt, innan en sammanfattande beskrivning av vegetationen görs. Generell beskrivning av Nåttarös grunda områden På utsidan av Nåttarö utgjordes bottnarna främst av häll och block samt djupare även av sand-, sten- och grusbottnar. På hällar, block och större stenar växte frodiga blåstångsbestånd. Blåstångsplantorna var generellt stora, friska, rena från påväxt och hade inga tydliga betningsskador. Blåstången förkom ned till 0,5 m djup, vilket är djupt jämfört med andra nutida observationer i ytterskärgården längs Södermanlands och Stockholms läns kuster. Djuputbredningsgränsen för blåstång i Askö-området, söder om Nåttarö är ca 8 m (Kautsky H. pers. komm.). På Svenska Högarna längre norrut observerades blåstång ned till 7 m djup i en undersökning år 2006 (Isaeus et al. 2007). Samma djuputbredninggräns på 7 m för blåstången observerades vid linjetaxering i ytterskärgården utanför Kapellskär (Qvarfordt S. pers. obs. 2007). Däremot hittades små individer (<0 cm) ned till m djup i en inventering sommaren 2006 i Singöområdet, i Stockholms norra skärgård (Wallin A. och Qvarfordt S. pers. obs.). På Nåttarös utsida utgjordes de djupaste observationerna av fastsittande blåstång av stora plantor istället för de små, taniga groddarna man vanligtvis hittar först. Detta trots att båda dykarna vid de första observationerna av blåstång simmade tillbaka en bit och kontrollerade området kring transekten efter små groddar som kan vara lätta att missa bland de fintrådiga algerna. På utsidan förkom också rikligt med rödris, Rhodomela confervoides, men vanligast av de fintrådiga rödalgerna var fjäderslick, Polysiphonia fucoides. Ullsläke, Ceramium tenuicorne, förekom endast sparsamt och främst som täta kortvuxna mattor på grunda hällar ovanför blåstångsbältet. Ullsläke förekom också som påväxt på framför allt kräkel, Furcellaria lumbricalis men även på blåstång. Både kräkel och rödblad (Phyllophora/Coccotylus) 9

22 förekom som stora, mycket vackra, djupt röda individer med endast lite påväxt av mossdjur, Electra crustulenta. Gaffeltångens taggiga bollar liknade igelkottar medan rödbladen förekom i två former, en mer långsträckt (bild 5) och en buskig variant. Under blåstången växte både rödhinna, Hildenbrandia rubra och rödplysch, Rhodochorton purpureum samt den mörkt gröna bergborstingen, Cladophora rupestris. Rödplyschen förkom i stora mängder och bildade emellanåt nästan heltäckande täta, sammetsliknande mattor under blåstången. Nära ytan täcktes de exponerade hällarna främst av grönslick, Cladophora glomerata men även tarmalger, Ulva spp., ullsläke och bergborsting förekom. Blåmusslor var vanligare på djupare bottnar. Sand- och grusbottnarna var rena från både påväxt och lösa alger, vilket speglar det exponerade läget. Endast spridda grönslick och krulltrassel, Stichtyosiphon tortilis förekom på stenar. De grunda och mer skyddade vikarna på Nåttarös utsida hade frodig växtlighet bestående av blåstång på all tillgänglig hårdbotten, det vill säga hällar, block och större stenar. Grus- och sandbottnar täcktes av kransalger, både sträfse, Chara spp. och havsrufse, Tolypella nidifica samt diverse kärlväxter som till exempel skruvnating, Ruppia cirrhosa, särv, Zannichellia palustris och borstnate, Potamogeton pectinatus. Kransalgerna täckte stora delar av de något mer exponerade sandbottnarna medan borstnate dominerade på de mer skyddade. På skruvnating växte också rikligt med murkelalg, Leathesia difformis. Bild 5. Långsträckta formen av rödblad på transekt ND7. Foto M. Borgiel. 20

23 Bottnarna på Nåttarös mer skyddade västra, norra och södra sidor bestod främst av mjukbottnar eller finsandsbottnar som grundare övergick i sandbottnar. De sedimentrika mjukbottnarna täcktes generellt av vegetation även om djupare partier kunde vara kala bortsett från enstaka blåmusslor och sjok av lösa alger. De lösa algerna bestod till stor del av krulltrassel som såg friskare ut ju grundare man kom. De flacka mjuka bottnarna täcktes ofta av glesa, meterhöga ålgräsängar, Zostera marina, som grundare övergick i natesamhällen med nating och särv i buskskiktet. De grundaste sandbottnarna täcktes till stor del av kransalger, främst Chara-arter. På spridda block och stenar samt strandnära hällar växte rikligt med blåstång. Nåttarös sydvästra sida är något mer exponerad vilket märktes i de vackra, rena blåstångsbestånden som täckte 00 % av lämpliga bottnar. På de något mer exponerade bottnarna förekom också kräkel och rödblad under blåstången men ingen bergborsting och betydligt mindre rödplysch. Rödhinnan var dock vanlig. Gaffeltången förekom även som lösa välsvallade bollar på sandbottnarna mellan kärlväxterna. På de skyddade bottnarna förekom mycket fintrådiga spiralbandsalger, Spirogyra spp., som ser ut som gröna molnslöjor. Spiralbandsalgerna förekom också i en mer ohälsosam, mörkgrön mattform täckandes lösa alger på skyddade mjukbottnar. Bland de lösa algerna märktes en hel del stor blåstång som såg fräsch ut, som om den nyligen lossnat från botten. Den var dock bitvis var täckt av cyanobakterierna Spirulina spp. På de mer skyddade bottnarna hade blåstången riklig påväxt av framför allt skäggalg, Dictyosiphon foeniculaceus, som är en normalt förekommande påväxt på blåstång under sensommaren, men även trådslick, Pilayella /Ectocarpus. Generellt gav även insidan av Nåttarö ett friskt intryck med de stora bestånden av kransalger, ålgräs och blåstång samt frodig kärlväxtvegetation. Den större täckningen av påväxtalger, främst trådslick på kärlväxterna samt skäggalg var troligen en effekt av det skyddade läget och märktes även i de skyddade vikarna på öns utsida. Exponerade lokaler Transekt ND8, djupaste observationen av blåstång. Transekten utgick från m djup, nedanför en rektangulär spricka tvärs över udden. Längst ut på denna 00 m långa transekt bestod botten av sten, block och sand. Närmare land blev det dock snabbt blockigare och sedan allt mer hällbotten. Blåstång förekom från 0,5 m djup och täckte redan vid 8 m djup 75 % av botten. Det kraftiga blåstångsbältet täckte 75 % av botten upp till 3 m djup, då både täckning och individstorlek minskade. I övrigt täcktes botten av fläckar med röda mattor av buskiga rödblad, mycket kräkel, rödris och fjäderslick. Under blåstången växte också ishavstofs, Sphacelaria arctica, blåmusslor, rödplysch och bergborsting. På den grunda hällen från 3 m djup växte blåstångsgroddar (<0cm) nästan ända upp till ytan 2

24 Bild 6. Tät rödbladsmatta täcker hällen under blåstång på transekt ND8. Foto: M. Borgiel. tillsammans med täta kortvuxna ullsläkemattor. Närmast ytan täcktes hällen av grönslick och ullsläke. Totalt observerades 5 algtaxa (med taxa menas en kombination av arter och släkten eftersom vissa arter endast bestämdes till släkte, till exempel Ulva spp., se bilaga 4), vilket kan anses vara normalt för en exponerad hårdbotten i ytterskärgården. Algsamhället inkluderade rikligt med kräkel, rödblad samt bergborsting och det kraftiga blåstångbältets hade stor djuputbredning. Används Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet i kust och hav bedöms lokalen till klass, opåverkad. Transekt ND7, en grundklack på 9 m djup. Transekten utgick från en grundklack på 9 m djup och nådde 6 m djup längst ut. Botten bestod av sten och områden med större block. På 6 m djup täcktes cirka 50 % av botten av ishavstofs, rödblad, kräkel och fjäderslick samt spridda rödris. Blåmusslor täckte cirka 25 % av botten. Grundare, från cirka 2 m djup, blev det mer block och även mer växtlighet, här förekom även trådslick och enstaka rosendun, Aglaothamnion roseum. De första blåstångsplantorna observerades på 9,7 m djup. De stora, fina blåstångsplantorna täckte direkt 0 % av botten. Från samma djup började också ullsläke täcka botten medan ishavstofsen försvann. Längs denna transekt observerades bara nio algtaxa, men det förklaras av det snäva djupintervallet (9-6 m) inom vilket skattningarna gjordes. Den observerade artrikedomen är jämförbar med liknande djupintervall på transekt ND8 där åtta algtaxa observerades inom 9-2 m djup. Blåstången hade även på denna transekt stor djuputbredning och det förekom rikligt med kräkel, rödblad och rödris. Används Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet i kust och hav bedöms lokalen till klass, opåverkad. Transekt ND6, hällar med vackra blåstångsamhällen. Transekten utgick från m djup på grund av hög sjö. Transekten gick rakt ostligt tvärs över flera hällåsar. I svackorna mellan hällarna bestod botten av 22

25 sten- och blockbotten. Längst ut, 00 m från land var det endast 5,9 m djupt, i dalarna mellan åsarna var det däremot djupare, cirka 80 m från land låg transektens maxdjup på 8, m. Åsarna täcktes av 00 % blåstång med lite påväxt av tångludd, Elachista fucicola och trådslick, men var i övrigt ren och fin. Hällarna under blåstången täcktes av stora, mörkröda rödblad samt kräkel och täta röda mattor av rödplysch (50-75 %). Under blåstången förekom även bergborsting och kort trådslick. Ullsläke var vanlig bland blåstången främst som påväxt på kräkel och små blåstångsplantor. Brantare hällar täcktes främst av blåmusslor (75-00 %) men även havstulpaner, Balanus improvisus, fjäderslick, ullsläke och rödris förekom. På sten och blockpartierna var sudare, Chorda filum, vanlig, speciellt på de relativt kala steniga områdena med små block. Från,3 m djup täcktes hällarna av glesa, kortväxta mattor av ullsläke, enstaka små blåstångsgroddar och grönslickstofsar. Totalt 4 taxa alger observerades, vilket kan anses vara normalt för en exponerad hårdbotten i ytterskärgården. Denna kuperade, grunda transekt nådde inte djupgränsen för blåstång, men blåstångsbältet var kraftigt med sparsam förekomst av påväxtalger och rikligt med kräkel, rödblad och bergborsting observerades. Används Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet i kust och hav bedöms lokalen till klass, opåverkad. Transekt ND4, exponerad sandbotten. Transekten utgick från en punkt ett par meter från land på cirka 3 m djup på grund av hög sjö. Längst ut på transekten, på m djup, bestod botten av sand med ett kraftigt vågmönster (sandripples) samt spridda stenar och block. Sand- och grusbottnarna var kala men på större sten och block växte fjäderslick, ishavstofs, kräkel, blåmusslor och havstulpaner. På stenarna förekom även sudare och krulltrassel. Blåstång observerades från 9,2 m djup, där den redan var cirka 20 cm hög, frisk och frodig. Blåstång täckte 5 % av botten upp till 7 m djup, där blocken ökade och därmed också täckningen av blåstång till 50 % och sedan 75 % från 6 m djup. Tillsammans med blåstången förekom också rödplysch, kräkel, trådslick, bergborsting och ullsläke. Längs denna transekt observerades taxa av alger. Det exponerade läget innebär att den sandiga bottnen är ett instabilt substrat då sanden flyttas runt av vågorna. Det förklarar de kala sandbottnarna och kan också förklara den relativt sparsamma förekomsten av alger. Sandpartiklar som flyttas runt av vattenrörelser blir en fysisk störning för algerna när de hamnar på hårda substrat som block och häll, eller helt täcker stenar. Rödblad observerades inte och det var relativt sparsam förekomst av kräkel och bergborsting men blåstången hade stor djuputbredning. Används Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet i kust och hav bedöms lokalen till klass, opåverkad. 23

26 Medelexponerade lokaler Transekt ND2 Denna transekt började på en flack, grusig sandbottnen 200 m från land, på 7 m djup. Botten täcktes av relativt mycket växtlighet varav mest sudare och blåstång. Men växtligheten satt på små stenar, musslor eller låg ihoptovade och verkade därför vara mer eller mindre lös. Längre in på transekten blev det mer stenigt och därmed också mer tydligt fastsittande vegetation. Sudare täckte bitvis 75 % av bottnarna och både skäggalg och krulltrassel förekom i spridda tofsar. Spridda blåmusslor täckte cirka 25 %. På knappt 4 m djup täcktes en hällås på transektens norra sida av 00 % kraftig blåstång med tångludd som påväxt. Blåstångens undervegetation bestod av rödblad, trådslick och enstaka kräkel. Närmare land täcktes hällen på transektens norra sida av blåstång medan södra sidan bestod av en kal sandbotten. Totalt 5 taxa alger observerades. Används Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet i kust och hav bedöms lokalen i klass. Vegetationen stämmer väl med beskrivningen för opåverkade/obetydligt påverkade hårdbottnar i mellanskärgård med bl.a. kraftiga blåstångsbestånd med lite påväxt från 3-4 m djup och spridda, om än på små stenar, blåstångsruskor ned till 7 m djup. Transekt ND9, vik på öns exponerade utsida. Transekten placerades i en vik på öns exponerade ostsida och täckte 50 m från ytan ned till,8 m djup. Botten var en mosaik av sten och block på sand och grus. På block och sten växte stora blåstångsruskor medan kärlväxterna, framför allt nating, täckte sand och grusbottnarna. Även kransalger förekom samt murkelalg som påväxt på framför allt skruvnating. Trådslick var annars en vanlig påväxt på all vegetation. Att bara 2 taxa växter observerades, trots förekomst av lämpliga bottnar för både alger och kärlväxter, förklaras av det snäva djupintervallet., 0-,8 m. De stora mängderna nating på lokalen samt även förekomst av kransalger Bild 7. Blåstång på transekt ND9 i en vik på Nåttarös utsida. Foto: M. Borgiel. 24

27 och ålgräs ger bedömningen klass, opåverkad/obetydligt påverkad, om Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet i kust och hav används. Vid bedömningen användes beskrivningen för Blandad/mjuk botten i mellanskärgård i egentliga Östersjön eftersom lokalen är en ytterskärgårdslokal men läget inne i en vik gör att den är relativt skyddad, vilket ger grunda sand- och grusbottnar lämpliga för kärlväxtsamhällen. Översiktlig snorkling i vik innanför transekt ND8 på öns exponerade utsida. På cirka 2 m djup bestod vegetationen på sandbotten framförallt av kransalger, borstnate, nating och axslinga men där förekom också ålgräs, vitstjälksmöja Ranunculus baudotii och särv. På sten som täckte cirka 25 % av botten växte blåstång, trådslick, sudare samt lite fjäderslick och skäggalg. Vid cirka m djup täcktes botten främst av sudare och kransalger samt en del borstnate och särv. På allting växte trådslick. På en halvmeters djup förekom endast enstaka sudare och borstnate. Botten täcktes istället av en kransalgsmatta med trådslick som påväxt. Från ett par decimeters djup var sandbotten kal. De täta mattorna av kransalger samt det artrika kärlväxtsamhället gör att viken bedöms till klass, opåverkad/obetydligt påverkad, enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet i kust och hav. Även vid denna bedömning användes beskrivningen för Blandad/mjuk botten i mellanskärgård i egentliga Östersjön eftersom lokalen är en ytterskärgårdslokal men läget inne i en vik ger relativt skyddade grunda sand- och grusbottnar. Skyddade lokaler Transekt ND, täta ålgräsängar. Denna 200 m långa transekt nådde endast ned till 5,4 m djup. De flacka sandiga bottnarna mellan 5,4 och 2,3 m djup täcktes av täta ålgräsängar (20-50 cm mellan plantorna). Närmare land förekom dock mer nate och nating på de sandiga och grusiga bottnarna. täckte 0-25 %. Murkelalg var vanlig på nating. Hårda bottnar täcktes av blåstång, kräkel, enstaka rödblad och lite djupare även rödris och fjäderslick. Blåstången täckte 00 % av hårdbottnarna upp till 40 cm djup och sedan 25 % in till strandkanten. Detta var den artrikaste transekten som undersöktes, totalt observerades 22 taxa. Förekomst av både hårdbottnar och skyddade finsandsbottnar/mjukbottnar medför lämpliga substrat för både alger och kärlväxter. Rikligt med både blåstång och ålgräs förekom på lämpliga bottnar längs hela transekten, vilket betyder att deras maximala djuputbredning inte var nådd vid transektens maxdjup 5,4 m. Ålgräset dominans samt tätheten mellan plantorna tillsammans med kraftiga bältesbildande blåstångsbestånd ned till 4 m djup ger bedömningen klass, opåverkad/obetydligt påverkad, enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet i kust och hav. 25

28 Transekt ND2 Längst ut på transekten, 200 m från land på 9,5 m djup, förekom lite blåmusslor och en del lösa alger, varav främst krulltrassel, på en annars kal mjukbotten. Spridda kärlväxter började förekomma från 7 m djup, och från 5 m täcktes botten av framför allt borstnate men också ålnate och ålgräs i glesa fläckar. Spridda hällar täcktes av ishavstofs och halvlös trådslick, det vill säga den satt fast men lossnade mycket lätt av vattenrörelser. Blåstång förekom på lämpliga substrat från cirka 7 m djup och täckte från cirka 4 m cirka 25 % av de hårda bottnarna. Från 2 m djup täcktes blåstångsbältet av skäggalg (75 %) men sista metern var blåstången ren. På transekten observerades också en del violoettslick, Polysiphonia fibrillosa. Totalt observerades 5 taxa, inklusive cyanobakterien Spirulina sp. Kärlväxtssamhället inkluderade ålgräs men var i övrigt artfattigt och dominerades av borstnate. Lokalen var svårbedömd enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet i kust och hav, men bedöms som något påverkad, klass 2. Dominans av nate-arter, gles täckning av ålgräs samt frånvaro av övriga kärlväxter och kransalger drar ned betyget. Kraftiga blåstångsbestånd återfanns dessutom bara ned 3 m djup och det var mycket påväxt. Däremot var blåstångens djuputbredning stor. Transekt ND3, sandstrandsvik på öns södra sida. Transekten utgick från en sandstrand rakt ut i mitten av viken. Längst ut, på 5,6 m djup 200 m från stranden bestod botten av sand med spridda block. Sanden var relativ kal men det förekom kransalger, både sträfse och havsrufse men främst sudare samt enstaka nating. På blocken växte blåstång, trådslick, fjäderslick, enstaka exemplar av rödris och kräkel samt blåmusslor. I viken fanns ett par kablar dragna vilka var välbevuxna med alger, bl.a. mycket blåstång. Bitvis bestod botten av lera, vilket gav en mjölkig sikt. Närmare land var det kal sandbotten täckt av lösa alger. Totalt observerades 5 taxa växter och alger, vilket inkluderade kransalger men nästan inga andra kärlväxter. Det syntes spår av mänskliga ingrepp på land och även i vattnet i form av kablar och rörledning. Används Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet i kust och hav gällande bedöms viken till klass, opåverkad/obetydligt påverkad. Svårbedömd lokal eftersom det nästan helt saknades kärlväxter samtidigt som det fanns en del kransalger och även blåstång förekom på lämpliga substrat längs hela transekten. Transekt ND3, grund mjukbottenlokal. Den 200 m långa transekten var endast 3,4 m djup och bestod av en flack mjukbotten som närmare land övergick i sandbotten. Några flacka sedimenttäckta hällar samt spridda block förekom också längs transekten. Vegetationen längst ut bestod av täta bestånd av borstnate. Botten täcktes också av lösa alger, varav en hel del fräsch, storvuxen blåstång, samt lösa moln av spiralbandsalger. Hällarna var kala med endast enstaka fastsittande 26

29 blåstångsruskor. Stora områden längs transekten var helt täckta av lös blåstång som in sin tur delvis var täckt av spiralbandsalger. Ur lösalgmattorna stack enstaka borstnate och ålnate upp. Från cirka 2 m djup blev botten mer sandig och den lösa blåstången minskade samtidigt som kransalgerna började täcka. I övrigt förekom även särv, axslinga Myriophyllum spicatum och nating sporadiskt längs hela transekten. På denna lokal observerades också löslevande exemplar av krullig borsttråd, Chaetomorpha linum som beskrivs som mindre allmän i Östersjön, och vanligen förekommande i skyddade, grunda ytterskärgårdsvikar (Tolstoy & Österlund, 2003). Trots det snäva djupintervallet observerades 5 taxa. Kärlväxtsamhället saknade ålgräs men istället förekom axslinga som beskrivs som relativt sällsynt på grunda, näringsrika mjukbottnar (Mossberg et al. 992). Både sträfse och havsrufse förekom och det var också den enda transekt där krullig borsttråd hittades. Men det förekom även ganska mycket cyanobakterier. Lokalen var svårbedömd enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet i kust och hav. Mycket lösa alger på botten samt fluff av grönalger samt en vegetation dominerad av nate, tyder på kraftig påverkan enligt bedömningsgrunder. Samtidigt fanns det ganska rikligt av både nating och kransalger, vilket tyder på opåverkade miljöer. Bedömningen blir därför klass 2, något påverkad. Transekt ND En gles ålgräsäng med meterhöga plantor täckte botten 200 m från land på 5 m djup. Bland ålgräset stod också spridda borstnate och botten täcktes av löst krulltrassel blandat med lös trådslick. På en häll på transektens västra sida växte trådslick och enstaka blåstångsruskor. Närmare land djupnade transekten och ålgräset minskade från 6 m djup och försvann efter 7 m djup. På 8,6 m djup var den kala sandiga mjukbottnen fläckvis täckt av lösa alger, varav en del krulltrassel. När det åter grundade upp började nate täcka botten från 6 m djup. Blåstång observerades först på 3 m djup på grund av bristen på hårda substrat. Från cirka 2-3 m djup blev det sandig botten med täta mattor av nating, särv och kort borstnate. Kransalger täckte cirka 0 % av botten. Närmare stranden ökade blocken som var täckta av blåstång och skäggalg. Totalt observerades 8 taxa alger och växter längs transekten. Glesa ålgräsängar, ganska mycket borstnate och ålnate samt en djuputbredningsgräns på cirka 6 m för kärlväxterna ger bedömningen klass 2, något påverkad, enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet i kust och hav. Transekt ND5, ankringsskador i ålgräsängen. Transekten utgick från en häll utanför gästbryggan inne i viken och nådde 200 m från stranden 2 m djup. Transekten bestod av en sedimentrik, kal mjukbotten med endast spridda musslor och lite lösa alger som från 0 m djup täcktes av ett tunt lager av nedbrutna alger mm. På enstaka stenar växte ishavstofs och enstaka havstulpaner. Ålgräs började täcka botten från 7 m djup och bildade snabbt en gles, högvuxen äng. I ängen observerades flera 27

30 ankringsskador, både diken och hål. Ålgräsängen slutade tvärt vid en mycket sedimentrik häll där blåstång förekom från 5 m djup. Från 4 m djup började blåstång täcka hällen. Hällen planade dock ut och bröts upp av sandiga områden med kärlväxtsamhällen, vilka dominerades av borstnate. Det var mycket påväxt av trådslick och cyanobakterien Spirulina förekom på de lösa alger som täckte botten mellan kärlväxterna. Närmast stranden var det åter häll med riklig påväxt av blåstång som först täcktes av trådslick, skäggalg, grönslick samt spiralbandsalger. Från cirka 2 m djup var blåstången betydligt renare med endast påväxt av skäggalg. Från 0,5 m djup täcktes hällen av grönslick samt tarmalg och blåstångsgroddar. Det fanns tydliga spår efter människor längs denna transekt, både i form av skräp och som skador i vegetationen efter ankare. I viken fanns två bryggor och under inventeringsperioden låg hela tiden ett tiotal båtar i svaj eller förtöjda vid land eller bryggor. Totalt observerade 4 taxa alger och växter, vilket inkluderade ålgräsängar och blåstång. Lokalen var svårbedömd enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet i kust och hav. Ålgräs förekom från 7 m djup och täckte botten helt från 6 m, men det var glesa ängar. Grundare bottnar dominerades av nate med mycket påväxt, och kransalger och nating saknades. Blåstång förekom i kraftiga bestånd bara ned till 2,5 m och spridda ned till 5 m. Bedömningen blir därför klass 2, något påverkad. Mycket skyddade lokaler Transekt ND0 Kort, grund transekt (50 m och 2, m djup) i en mycket skyddad vik på Nåttarös exponerade ostsida. Längst ut var den flacka sandiga mjukbotten täckt av borstnate och enstaka stenar med en del blåstång. Längre in minskade borstnaten och botten täcktes istället av skruvnating med enstaka Bild 8. Sjustrålig smörbult i blåstångsbältet på lokal ND. Foto. S. Qvarfordt. 28

31 kransalger och axslinga. Transekten utgick från ett block cirka 0 m från stranden, innanför blocket bestod botten främst av sten och block täckta av blåstång och grönslick. Totalt observerades 0 taxa alger och växter. Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet i kust och hav är svår att applicera på denna grunda, mycket skyddade ytterskärgårdslokal. Vegetationen dominerades till stor del av borstnate men grundare dominerade i stället nating. Det förekom även rikligt med blåstång på lämpliga substrat och en del kransalger. Bedömningen blir klass, opåverkad, då påväxt och vegetationstyp kan förklaras av det mycket skyddade läget. Sammanfattande beskrivning av vegetationen kring Nåttarö På Nåttarös exponerade östra sida finns kraftiga blåstångsbälten av hög kvalité och artrika algsamhällen. De mer skyddade bottnarna runt ön har även de ofta kraftig blåstång och även artrika kärlväxtsamhällen, vilka inkluderar ålgräsängar. Ålgräs räknas som hänsynskrävande, då den är känslig för sedimentation, grumligt vatten och närsaltsbelastning. Ålgräset är precis som blåstången viktiga habitat och barnkammare för fisk, kräftdjur och andra smådjur. Användes Naturvårdsverkets bedömningsgrunder, hamnade nio av de 3 dyktransekterna i klass, vilken beskriver opåverkade till obetydligt påverkade miljöer. Fem skyddade transekter bedömdes vara något påverkade och hamnade i klass 2. Det är på de skyddade lokalerna på Nåttarös västra och norra sida som en viss påverkan på vegetationen kan skönjas. Jämförelse av samhällen Bottensamhällen kan jämföras med hjälp av multivariata analysmetoder. I en MDS-analys (multidimensional scaling analysis) kan samhällen jämföras baserat både på vilka arter som ingår och varje arts täckningsgrad. Resultatet blir en figur där alla prov (i detta fall skattningar) placerats i förhållande till hur lika de är varandra. Ju närmare varandra två punkter ligger desto mer lika är de samhällen de beskriver och tvärtom. Egentligen placeras punkterna i ett flerdimensionellt rum men för att förenkla tolkningar illustreras resultatet i en tvådimensionell figur. Ett stress -mått anger hur väl den tvådimensionella figuren beskriver förhållandena mellan proven (stress-värden < 0, är bra, värden < 0,2 visar att figuren är användbar men inte alla detaljer är korrekta, värden > 0,3 betyder att figuren inte ger en bra bild av förhållanden mellan proven). Bottensamhällenas artsammansättning påverkas av både regionala och lokala omvärldsfaktorer. I Östersjön bestämmer salthalten organismernas utbredning på regional nivå medan vågexponering, bottentyp och ljus (djup) är de viktigaste faktorerna på lokal nivå (Kautsky 988, Kautsky & van der Maarel 990). Inom ett mindre område utan större skillnader i regionala omvärldsfaktorer förväntar vi oss därför att hitta liknande samhällen när vågexponering, bottentyp och djup är desamma. Provpunkter (skattningar) som skiljer sig från de övriga kan därför tyda på någon typ av påverkan. 29