Ancylussjön ( år sedan). Östersjön blev åter en insjö när landhöjningen stängde passagen i mellansverige

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "Ancylussjön ( år sedan). Östersjön blev åter en insjö när landhöjningen stängde passagen i mellansverige"

Frida Berg
för 7 år sedan
Visningar:

1 Nederluleå sockens historia : Avsnitt 1. Istid: Vad som utmärker en period av kärvare klimat är främst de kalla somrarna som gör att glaciärerna växer till. Under år av kallare klimat växte ismassorna över vårt land och norra Europa. Isen som tjockast för år sedan Ett omslag till varmare klimat gjorde sedan att isen smälte under de kommande åren. Man bedömer isens tjocklek till c:a 3 km och den utövade ett kollosalt tryck på jordytan och eftersom isen också rörde sig jämnade den ut landskapet genom att slipa av bergstoppar och fylla ut dalgångar med massorna. Som mest var jordytan här nedtryckt, så att den låg c:a 600 meter lägre än i dag.. Då isen började smälta bildades först Baltiska issjön (ca år sedan). När isavsmältningen nått i höjd med Billingen trängde vattnet igenom och forsade ut i Atlanten. På bara några få år sjönk vattenytan med 25 meter, ner till världshavens nivå. Yoldiahavet ( år sedan). När isvattnet runnit ut kunde saltvatten från Atlanten passera över mellansverige och förvandlade Östersjön från en sötvattenssjö till en havsvik i Atlanten. Ancylussjön ( år sedan). Östersjön blev åter en insjö när landhöjningen stängde passagen i mellansverige Littorinahavet ( år sedan). Havsytan steg och förbindelse med världshaven genom Dana älv ger Östersjön ett saltare vatten än i dag. För c:a år sedan var vår socken, som vi nu känner den, fri från is men täcktes i stället av vatten. Smältvatten från isen stod då meter( högsta marina gränsen) över dagens havsyta. Ingenting av den Nederluleå socken vi lever i syntes då, men jorden började återta sin klotform och landhöjningen här tros ha varit c:a 600 m, varav c:a 400 m redan under isens nedsmältningsstadium, för att sedan successivt avklinga till dagens 0,9 cm/år. När isen smälte tog smältvattnet vägen under isen i stora isälvar som transporterade massor av material ut mot kusten. Luleåälven, som var en sådan isälv, hade sitt första utlopp från Heden och ut mot Smedsbyn-Persön-Brändön. När landhöjningen fortskred och material från isälven hindrade vattnets framfart för ca 2000 år sedan, ändrade älven riktning och tog vägen förbi Boden och Sunderbyn och byggde upp den s.k. Luleåälvsåsen, som nu kan skönjas med början på Sandgrynnan,över Junkön-Sandön via Kallaxheden och Gäddviksheden. Även dessa älvens avlagringar och fortsatt landhöjning kom småningom att ytterligare en gång

2 ändra vattnets väg till dagens läge, när genombrottet vid Granden i Gäddvik skedde, så sent som för år sedan. Vilken del av socknen ligger då högst? Klöverberget vid Klöverträsk nära socken- och kommungränsen är 200 meter högt. På en höjdrygg norr om Smedsbyn ligger Örberget 141 m över havet och Måttsundsberget och Bälingeberget sticker, med sina139 meter, upp över kustslätten. Landet höjer sig också upp mot sydvästra delen av socknen men inga berg över högsta kustlinjen finns på vår sida om sockengränsen. Vilken växtlighet etablerar sig först? Marken började, allt eftersom den steg upp ur vattnet, att täckas av växtlighet. Mossor och lavar följs av enstaka kärlväxter. En jordmån bildas så att ris och buskar (tex. havtorn, dvärgbjörk och vide) vandrar in och följs av björk, asp, al och en. Tallen invandrade strax efteråt söderifrån medan granen långt senare (för ca 3000 år sedan) kom in österifrån. Att ädla lövträd funnits i våra trakter, under en period ( år sedan ) av betydligt varmare klimat än i dag, visar pollenanalyser som gjorts bl.a. i Sunderbyn där pollen av hassel och ekblandskog syns i proverna. Det finns ett antal arter (s.k.endemiska) som endast finns här vid norra Bottenviken och som visar hur växter kan isoleras och bilda en egen art genom mutation. Växterna är gultåtel, strandögontröst och bottenviksmalört. En art som tros ha vandrat ned från ishavet i äldre tid är strandvivan. När besöker de första människorna socknen? För ca 7000 år sedan, när Ancylussjön blir Littorinahavet, d.v.s. när det åter blir en förbindelse genom danska sunden ut till Atlanten var vattnets nivå här 100 meter över dagens Bottenvik. Vi har tittat på socknens höjddata och sett att bara några enstaka bergklackar närmast dagens kust och ett mindre område vid resp. Smedsbyn och Klöverträsk stack opp ovan havsytan. Det är ungefär vid den tiden (5000 f.k.) som det folk av fångstmän (jägare och fiskare) uppträder som kan tänkas ha börjat uppehålla sig i våra breddgrader. Det är också från den tiden som man daterar de första boplatserna, t.ex. Alträsket som ju ligger strax utanför sockengränsen. Forskarna menar ju att man byggde sina boplatser helt nära vattnet och det gör att utrymmet inom socknen, som sagt, är ganska begränsat. Fiske och sälfångst lämpade sig dock vår dåtida skärgård säkert för och de lämningar ( boplatsgropar i klapper ) som ligger över 100 meter är sådana tillfälliga anläggningar för fiskaresäljägare. Ja, vilka var dessa jägare- fångstmän? Teorierna är många men svaren få och garderade. Var det ättlingar till ett övervintrande folk längs den delvis isfria norska kusten som kallats Komsafolket? Carl Grimberg skriver: är Komsafolket helt enkelt lapparnas föregångare och ättlingar av de

3 renjägare, som vi förut i skogstiden förlorade ur sikte och som tidigt under isens avsmältning vandrat från kontinenten utefter isranden i öster upp mot Skandinaviens nordkalott. Under tusenårig isolering utvecklades deras rasmässiga särdrag, näringsfånget förblev det urgamla, tills man i ganska sen tid lärde sig att utbyta renjakten mot renskötseln; detta kanske inte skedde förrän vid vår tideräknings början. Etnologiprofessorn Phebe Fjellström menar att den samiska folkgruppen är en sammansmältning av två skilda grupper, en västlig med en särskild blodgruppskomponent A2 som inte visar på asiatisk påverkan, och en folkgrupp som ca 2000 f.k. invandrar österifrån asbetsfolket (aninokulturen) med den speciella B-blodgruppen. Ur dessa gruppers sammansmältning uppstår den samiska folkgruppen menar hon. Det finns som sagt många teorier. Spår av människor, som under denna långa tidsperiod vistats i vår hembygd, saknas ju inte. Boplatser, stensättningar, rösen=gravar, fångstgropsystem, kokgropar, allt visar på att både säsongsboende och besöksboende har skett, där människorna följt i landhöjningens spår. På drygt 100 m.ö.h. finns för norra ändan av Bredträsket (vägen Selet Klöverträsk ) ett par boplatsgropar nära ett fångstgropssystem på samma höjd. Det är ett exempel på en säsongsbosättning i skarven mellan Ancylussjön och Littorinahavet. Annars kan man ur Fornlämningsregistret finna ett drygt 20-tal lokaler med boplatslämningar inom socknen, med nivåer från 130 meter till 20 meter ö.h. de flesta, av de högst belägna, är gropar i klapper. Snöberget Selet Boplatsgropar i klapper 130 m.ö.h. Vistlandet Alvik - " Storfällberget Alvik - " Örberget Smedsbyn - " Mjöviken Solberget - " Norr Bredträsket Boplatsgrop 110 Hällandet Alvik Boplatsgropar i klapper 105 Måttsundsberget Boplatsgropar 105 Timmerberget Ångesbyn - " Bastaviken Boplats 80 Kvarnberget Västmark Boplats 80 Bälingeberget Boplatsgropar i klapper 75 Grassmyrberget Smedsbyn Boplatsgrop 70 Sörberget Ersnäs Boplatsgropar i klapper 65 Norr Måttsundsberget Boplatsgrop 65 Inre Bjursträsk på holme Boplatsgrop 55 Måttsundsberget Boplatslämning 45 Lillviksbodarna Boplatsgrop 35 Björkön Bensbyn Boplatsgrop i klapper 35

4 Kvavasträsk Boplatsgrop 30 UnbyRåberget Boplatsgropar m.m 30 StorBodträsket Vallen Boplatsgropar 30 Sågberget Avan Boplatsgropar Svallmyrberget Boplatsgropar-kokgropar Fagervik Vallen Boplatsgropar i klapper 20 Osäkert om Boplatsgropar i klapper alltid anlagts i strandnära läge, men spridningen av boplatser i höjd över havet visar att någorlunda samma sätt att leva pågick i tusentals år, ända in i vår tideräknings början. Principen för en boplats var att en lagom stor yta, på väldränerad mark(sand, klapper), jämnats till så att golvet blev lägre än marken omkring. Sedan utgjorde stolpar och hudar skydd mot väder och vind, liggunderlag av kvistar, gräs och hudar. Man lagade till sin föda i gropar där upphettade stenar lades i botten, födan lindades in i växter och man täckte sedan över alltsammans och väntade till dess att maten kokats i sin egen saft. Salt hade man ännu inte tillgång till. I det skärgårdslandskap som Nederluleå var, under denna stenålderskultur som pågick ända in i vår tideräkning, blev fisk, kött av säl och ibland älg plus ätliga rötter deras basföda och troligen var tillgången på mat god. Kjell Lundholm skriver: Man kan undra vad det var för människor som anlände först, varifrån kom de, hur levde de, vad tänkte de och trodde de på, kort sagt hur tillvaron gestaltade sig under stenåldern. Samma frågor är förvisso inte bundna enbart till de som kom först. Det är fem tusen år av utveckling från dessa första fram till vår tideräknings början. Det är därefter två årtusenden till vår egen tid. Sammanlagt blir det över tvåhundra generationer. Tvåhundra generationer! Det tål att tänka på! Under en så lång tid kan nog invandring ha skett både från syd, väst och öst. När vi kommer närmare vår tideräkning och dess första 1000-tal, pekar flera forskare på invandring österifrån. Litteraturförteckning: Från istid till 1750; Luleå förr och nu En gammal Norrbottensbygd Norrlands forntid Vårt Barents Svenska folkets underbara öden Kjell Lundholm, Mauritz Nyström Albert Nordberg Evert Baudou Kjell Lundholm. Carl Grimberg

Relevanta dokument

Saltvattenavsatta leror i Sverige med potential för att bilda kvicklera

Saltvattenavsatta leror i Sverige med potential för att bilda kvicklera Kristian Schoning SGU-rapport 2016:08 juni 2016 Omslagsbild: Varvig glaciallera avsatt under Yoldiahavets brackvattenfas. Fotograf: