kärleken består av, även I den här åldern vet man sällan något om vare sig karriären eller livet. Man har inte heller någon uppfattning om vad
|
|
- Oskar Lundqvist
- för 8 år sedan
- Visningar:
Transkript
1 NUMMER FYRA 2005 " I den här åldern vet man sällan något om vare sig karriären eller livet. Man har inte heller någon uppfattning om vad kärleken består av, även om jag själv varit ständigt förälskad ända sedan jag var omkring fyra år som här " vision och tradition
2 IKONER i n n e h å l l Ledare Vad är ett PEK? SIGFRID LUNDBERG De moderna pionjärerna GRETA RENBORG Att skriva i offentligheten JAN SVENSSON Med bokbussen genom fem språk KATARINA LUNDQVIST Ankungen låg i som en tätting för att vinna sin svanhamn SARA GRIBERG Vem är mångkulturell och vem är inte mångkulturell? NICK JONES När författarna fick rättigheter i Rövarstaten KARL-ERIK TALLMO Före författarskapet om Max Lundgren STEFAN ERSGÅRD Mellösa bokstad KARIN WENSTRÖM På vilken fråga är e-boken ett svar? Del 2 MATS DAHLSTRÖM Framtidsfilerna Korsvägar. Skärningspunkter SVEN NILSSON Ikoner är bibliotekstidskriften som är mer tidskrift än så. En biblioteksmänniska ska ha och rimligen också har ett bredare allmän- och omvärldsintresse än vad som är brukligt i de flesta andra yrkesroller. Därför är Ikoners ambition att tillsammans med det biblioteksspecifika också ha med bidrag som ger vidare utblickar in i många andra kulturella och samhälleliga vinklar och vrår. Titta bara längre in i det här numret! Och därmed finns ett innehåll av naturlig angelägenhet även för bibliotekens besökare. Ändå är det alldeles för tjänstefelsvanligt att inte hitta Ikoner i de publika tidskriftshyllorna, där den också borde få höra hemma. Är innehållet så kompakt eller långtråkigt att den interna cirkulationen segar, så finns angenäma rabatter per ex vid prenumeration på flera samtidigt. Kontakta pren@btj.se för mer och bättre besked. Nästa år kostar Ikoner 400:- för privatperson och 500:- för institution att abonnera på. Som hittat för allt som blir att finna! Nästa nummer skickas den 24 oktober. Manusstopp den 8 oktober. Ikoner i BTJ:s monter E02:28 2 4/2005 Årgång 8 IKONER vision och tradition Oberoende publikation utgiven av Bibliotekstjänst Redaktör: Jan-Eric Malmquist jan-eric.malmquist@btj.se Redaktionskommitté: Inger Eide-Jensen Tomas Lidman Sven Nilsson Birgitta Olander Ansvarig utgivare: Sophie Persson Grafisk form: Identitet, magnus@identitet.se Postadress: Lund Besöksadress: Traktorvägen 11, Lund Telefon: Fax: Teknisk produktion: Grahns Tryckeri AB, Lund ISSN
3 N ågonstans har Henry James skrivit: Men kom bara ihåg att konsten och livet är utomordentligt allvarsamma saker. Det är kanske det som är problemet och inte bara för konsten och livet utan för mycket mer och många fler att allvaret många gånger blir för allvarligt. Vi lever våra liv som andra levt sina liv och när vi vänder oss om är det oss själva vi ser. Vi föds, vi lever och vi dör så kan den där dikten se ut i stället för alla de tidigare med sina många fler ord. Det går en dag och aldrig att den kommer åter. Sådana är det många som gått den mänskliga historien igenom och alla har de nog sett rätt likadana ut för oss alla. Vi marscherar som vi kommenderas att gå, stannar upp som vi blir beordrade att stå och står kvar där vi blir ställda. Förnyar oss gör vi inte frivilligt över hövan även om en del av oss säkert tror och tycker det. I själva verket har mänskligheten genom sina år och sekler krampaktigt klamrat sig fast såsom vid en pendel, den saktmodigt vippat fram och tillbaka. Repetitivt, tålmodigt och fantasilöst tickande, och vi har bara haft att gunga med. Vi stiger ur sängen för att strax därpå gå till sängs, bäddar den på morgonen och river upp den igen på kvällen, diskar disken för att börja diska den på nytt när den nästan just är diskad, klipper gräset bara för att se att det vuxit upp där vi startade, då när vi vänder tillbaka för nästa raksträcka. Vi känner efter hur det blåser och följer med luftdraget som ett visset löv i vinden. Ruta ett är alltid ruta ett och för det mesta då också ruta rätt. De gutturala ljuden lärde oss prata allt bättre, så bra att det blev kallat att vi talade. Vi lyssnade och lärde, tittade, trodde, tydde, tolkade, tyckte och tillämpade tankar till tecken och texter, kunde dechiffrera något tjogtal bokstäver till att bilda ord och meningar, ibland rent av meningsfullheter. Det mesta och de flesta har vi tagit efter när vi trott oss funnit det nya. Den tidigaste litteraturen var oral, traderad av rapsoderna. När den långt senare började skrivas ner var det inte för att bli spridd utan bevarad. Inskriptionerna på väggen i gravkammaren var det bara gudarna som skulle läsa kanske också den balsamerade fast detta vet vi väl inte så väl. Därefter började allt fler av oss kunna läsa för att vi sedan återigen skulle lyssna oss till informationen bara för att på nytt titta och då på bilder som hoppade. Och nu sitter vi här igen var och en på sin kammare och stirrar in i den vägg de unga kalla skärm. Vi följer gamla mönster och varandras manér angelägna att inte bryta leden eller leda strömfåran vill. Vi kapptalar i mobilen och allt oftare i ett tonläge som egentligen inte gör någon telefon nödvändig, står i klunga, bor och trängs i grupp, motionerar på golfbanan genom att låta någon annan bära våra klubbor. Går man omkring i sin hemstad eller på semesterorten och sneglar på folks brevlådor så tycks nuförtiden alla människor vilja heta Ingen reklam, tack! Vi sätter absolut fokus på den ständigt ruckande innejargongen, precis!, och upp flyga orden, tanken stilla står / ord utan tanke aldrig himlen når eller om ni så vill det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta. Se där minsann två s.k. litterära citat, som ni kan få gissa på från vem/vilka de härrör. Alla korrekta svar som före insändandet inte varit underställda Biblist belönas med ett inbetalningskort för erläggande av prenumerationsavgiften på tidskriften Ikoner. Det här med ett närmast konstitutionellt efterapande gäller i alla världar, också i de största av dem. Titta bara på TV. Gravallvarliga och stensura trynen rabblar över oss sina olyckor, sensationer och skandaler med okänsliga blickar blickande in i våra känsliga fyrkantsögon. Sedan i samma ögonblick som ljudet stryps faller de varandra om hals och i armar skrattar, tjattrar, glammar och vänslas, och förefaller ha hur kul som helst utan hänsyn till oss när vi sitter kvar helt utanför. Varför får inte vi vara med där vi också, vi som står för lönen!? Sedan finns ju en inneboende mänsklig karaktärsegenskap, möjligen rent av en moralisk defekt. Den att vilja vara mer än till lags, ambitionen att ställa till rätta sådant som alltid stått rätt, förbättra reglerna och förändra det fungerande, överglänsa det överlägsna, korrigera det korrekta, göra det som redan är bäst bättre. Och beskäftigheten att förstå mer än vad som finns att förstå. Detta försiggår i alla världar, också i den bästa av dem. Det fanns en tysk författare som hette Johannes Bobrowski. På 1960-talet gav han ut romanen Levins Mühle : 34 Sätze über meinen Grossvater. Till i salig åminnelse Utländska nyförvärv inkom från ett större länsbibliotek kopia på ett katalogkort som underlag för katalogposttryckning, och som gjorde t.o.m. mig en smula betänksam tro det eller inte. Där stod nämligen: Bobrowski, Johannes, & Mühle, Levins, 34 Sätze Förr i tiden fanns första bandet av Svensk uppslagsbok i många hem, inte minst i nästan varenda studentlya. Det hette A-Apollon och var en Einar Hansens affärsidé. Man fick det gratis och trots ansträngningen att behöva hämta ut det på den tidens postkontor så var det avsevärda mängder Ikoner 4/2005 3
4 svenskar som gjorde det. Det bakomliggande inte helt glamorösa marknadsföringstekniska taktikdraget var givetvis att man skulle stimuleras till kontrakt gällande också de resterande 30 banden. Detta var det nog inte många som gick på. Mer än min far som tecknade sig för hela verket. Det är därför som min hemmabokhylla inrymmer 2 ex. av A-Apollon. Bengt Hjelmqvist har berättat att han en gång på en inspektionsresa i Skåne (!?) upptäckte ett katalogkort på vilket det stod: Apollon, A., Svensk uppslagsbok. Visst, något tåls sådant att skrattas åt, men mera hedras ändå alltmedan ju, som bekant, ingenting görs för sina fels skull, utan för sitt värdes. Å andra sidan får bibliotek och biblioteksverksamhet inte förpuppas i egen liten bubbla. För då kan det leda till en allmänhetens acceptans av den egenartade metaforen i en nylig tidningssportkrönika under matchen var det tyst som i ett bibliotek för dövstumma. Bo Bergman: Och det är dövstumsstilla och starrblint i mitt hus. Du själens kyndelsmässa, tänd ljus, tänd ljus! Jan-Eric Malmquist FOTO: EVA INGVARSSON Vad är ett PEK? Sigfrid Lundberg För många år sedan, 1980 eller 1981 tror jag, skrev jag mitt första pek. Att det var ett pek visste jag inte, för jag kallade det för uppsats, eller helt enkelt för paper på svengelska. Peket publicerades senare i Theoretical Population Biology, och jag minns att jag blev omätligt stolt när jag fick bunten med särtryck. En kollega i Uppsala ville vid ett tillfället diskutera ett av mina, som han uttryckte det, pek. Jag minns att jag stod som ett levande frågetecken eftersom jag hade Sigfrid Lundberg är fil. passerat flera år av min dr och IT-konsulent vid forskarutbildning utan att Det Kongelige Bibliotek, ha hört det ordet. Efter att Köpenhamn Torbjörn Fagerström (från just Uppsala) blev professor i teoretisk ekologi här i Lund talade vi nästan bara om pek. Det jag skulle vilja dryfta är just ordet pek. Jag har en känsla av att det möjligen är mera vanligt i Uppsala och Stockholm än i lundensisk tradition. Likaså att det är vanligare bland t ex kemister än biologer. Används ordet pek fortfarande för vetenskapliga kommunikationer? Ett stycke kuriös backgrundsinformation är Barbro Alvings beskrivning ( i Dagbok från Långholmen, 1956) av internposten interner emellan på Långholmen. Brev hissades på utsidan mellan våningarna med snören. Bang skriver: Ner kom sen ett snöre utanför cellgluggen med ett sänke på, en ostbit eller en tändsticksask med sockerbitar eller för den delen en rakhyvel och brev och tidningar och grejor hissas. För övrigt heter det inte brev, det heter på ställets folkhumor pek, med vidhängande verb. Strax före läggdags i kväll kommer Linnéa in till mig och fnyser: Maj-Britt är inte klok, hon pekade till tre i natt! På vad då? frågar jag förvirrat. Hon satt alltså och skrev brev till en häleriidkare i tredje våningen. Alla bidrag till kännedomen om pekets historia emottages med tacksamhet. E-post: slu@kb.dk 4 Ikoner 4/2005
5 I K O N E R AKADEMIEN Ständig sekreterare: Jan-Eric Malmquist Ikoner-Akademien inbjuder till: Egen kunskapsinhämtning är också en arbetsuppgift Ett mobilt seminarium om bibliotekets grundfunktioner tillsammans med Inger Eide-Jensen Ikoner-Akademien inbjuder till: BIBLIOTEKSPLAN HUR DÅ? Workshops med Sven Nilsson Ikoner-Akademien och Sveriges Släktforskarförbund inbjuder till konferensen: SLÄKTFORSKAREN OCH BIBLIOTEKET Sundbyberg den 17 oktober 2005, kl. 09:30-16:30 Ikoner-Akademien inbjuder till: WEBBEN OCH SÖKTJÄNSTERNA En heldagskurs med Lars Våge Stockholm den 18 oktober 2005, kl. 10:00-16:45 Ikoner-Akademien inbjuder till: BENGT HJELMQVIST-SYMPOSIET Borås den 1 november 2005, kl. 10:00-16:00 Ikoner-Akademien inbjuder till konferensen: E-DAGEN angående ett prefix i biblioteket Stockholm den 15 november 2005, kl. 09:00-17:00 Ikoner-Akademien inbjuder till: WEBBEN OCH SÖKTJÄNSTERNA En heldagskurs med Lars Våge Göteborg den 24 november 2005, kl.10:00-16:45 Ikoner-Akademien och Kungl. biblioteket inbjuder till seminariet: GÅRDAGENS NYHETER Om press på biblioteket Stockholm den 25 november 2005, kl. 09:00-16:30 Ikoner-Akademien och Svensk Biblioteksförening inbjuder till konferensen SPONSRING, EVENT MARKETING OCH LOBBYING Ett nytt måste för biblioteket! Stockholm den 25 januari 2006, kl. 09:00-16:00 Hjärtligt välkommen! Jan-Eric Malmquist BTJ Lund Tel.: 046/ ; fax: 046/ E-post: ikoner@btj.se Ikoner 4/2005 5
6 D e m o d e r n a PIONJÄRERNA Greta Renborg Greta Renborg avled hastigt sent på kvällen den 19 augusti. Hennes betydelse för svenskt och nordiskt till dels också internationellt biblioteksväsende kom att bli utomordentlig stor. Greta Renborg var uppslagsrik, energisk, orädd, uppfordrande, omtänksam, humoristisk och lyhörd. Hennes beläsenhet var enorm och hon tillhörde de nog numera rätt få som in i det sista högläste böcker tillsammans med sin make. Lika engagerad var hon som skribent. Bibliografin till 80-årsdagen för nu om någon vecka fyra år sedan innehåller 880 nummer. Och då har tillkommit ytterligare ett antal sedan dess, bl.a. några stora och viktiga essäer i tidskriften Ikoner. Greta Renborgs sista skrivinsats, daterad den 6 augusti, blev den självklara medverkan i serien De moderna pionjärerna. JEM Vad fi ck dig att välja biblioteksbanan? Ödet? Pappas plötsliga död? Händelser som präglat mig och ord jag minns. Sommaren 1926, när jag på hösten skulle fylla fem år (jag föddes alltså 1921), lärde jag mig att läsa på sommarvistets utedass. På dassdörren hängde ett gulnat tidningsurklipp med en storsvensk dikt. Mamma fick nog tröttsamt ofta höra mig ivrigt deklamera den dikten, för plötsligt kom var vecka upp en ny dikt på dassdörren. Två år senare började jag första förberedande i en flickskola. När jag läst ut det ynka klassbiblioteket fanns alltid en sagobok gömd i hemmets stora ekskåp. Mitt läsintresse uppmuntrades i skolan: klassföreståndarinnan föreslog att jag kunde sätta skyddande papper runt böckerna! Väl i första klass blev jag storläsare av natur- och djurböckerna i enrumsbiblioteket för de äldre eleverna. Drömde om att föda upp hästar. Någon tanke på att bli bibliotekarie hade jag inte. 6 Ikoner 4/2005
7 Flickböcker var inget för mig. Hjortfot på prärien och böckerna om Old Schatterhand varvades med dem om Kazan och Kazans son och andra djurböcker. Illustrerade böcker gillade jag inte. Gjorde mig en egen bild av hur personerna och djuren i böckerna såg ut. Böcker fanns runt omkring mig. Privilegierad som jag var. P.A. Norstedt & Söner, på den tiden främst statligt tryckeri, hade en sparsam förlagsverksamhet, bad min far hovrättsrådet komma till förlaget som juridisk expert. Pappa hade som livsmål att bli domare och var nog ganska högt ansedd som ett kommande domarämne. Men Norstedts ville ha honom kvar. Han övertalades att bli Conrad Carlesons närmaste man. Året 1933, när jag skulle fylla tolv år, blev min mor sjuk och pappa VD för Norstedts. Pappas Norstedtsår gav mig mängder av läsupplevelser. Mamma låg sjuk hemma. Alltid en sjuksyster närvarande. Att få ha några skolkamrater hemma var uteslutet. Böcker blev mina vänner. Under pappas tid hörde Sinclair Lewis, Theodore Dreiser och Sigrid Undset till Norstedts författarstall. Jag läste dem alla. Självfallet också Olle Hedberg och Harald Beijer. Min äventyrslusta närdes av 25-öres detektivmagasin, som jag köpte i smyg. Priser i hästhoppning och bronsmärket i dressyr gav erfarenheter lämpliga om man ville föda upp hästar. Men pappa dog knall och fall i sin arbetsstol på Norstedts, när han var 55 år. Han lämnade endast några tior efter sig. Min styvmor satt i orubbat bo. Min barndoms drömmar for sin kos. Och bra var nog det. Tanken på att bli bibliotekarie dök fortfarande inte upp i mitt huvud. Var fi ck du din utbildning? Och hur gick det till? Vad gör en utblottad östermalmstjej i sådant läge? Kände att jag bara inte fick ge mig. Inget dåligt arv som pappa gett mig. Han hade i sin tur fått det av sin far, som pliggat skor i sin småländska barndom. Farfars livsväg från folkskolan till sitt fjortonde år skrev han själv ner. Ulf Boye har funnit ett fragment av farfars tänkta memoarer och tagit dem med i sin artikel i Karin Boye-sällskapets årsskrift Fortsatte att utbilda mig inom jordbruk. År 1940 var det mycket aktuellt. Alltid kunde jag väl bli lantbruksbefäl. Hade ju gått ett år på Jälla lantmannaskola och hösten pappa dog börjat som kontrollassistent på Svartsjölandet. Den 13 november 1942, i ladugården på Skå-Edeby, dök förvaltaren upp: Telefon till assistenten! Telefon till mig? Min bror, som jag trodde låg vid Svirfronten: Det är Bengt. Jag sa: O, Bengt. Är du hemma!? Han sa: Skulle bara tala om att pappa är död. Jobbade färdigt. Bad förvaltaren skaffa en taxi. Vid min avresa kom förvaltarens hustru med ett tjog ägg och sa: Men äta måste ju assistenten ändå! Sådana ord glömmer man aldrig. Väl hemma, sa min styvmor, död nu: Varför tog du taxi hem? Pappa var ju redan död! Sådana ord glömmer man heller aldrig. Dagen därpå vände jag åter, nu med buss. Efter några år som lantbruksbokhållare sökte jag in på Alnarps driftsledarkurs. Kom inte in. Flickor bara flirtar med pojkarna, gick ryktet. Vad göra? Min mor, som efter många år på Konradsberg, nu fått friheten åter, sände mig ett klipp ur UNT. Där stod att Uppsala sökte en assistent till stadsträdgårdsmästaren. Jag sökte jobbet. Kom på andra plats. Än en lockande annons. Uppsala stadsbibliotek önskade ett skrivbiträde. Fick platsen. Men bibliotekarie hade jag inte tänkt bli. Stadsbibliotekarien, den legendariske Paul Harnesk frågade mig en dag om jag kunde tänka mig jobba på Akademiska sjukhuset. Det gällde att gå runt med en bokvagn, den första i sjukhusets historia. Man hade nämligen inte råd med en riktig bibliotekarie. De orden har jag heller inte glömt. Det var så det gick till. Att jag till slut blev riktig bibliotekarie. Uppsala stadsbibliotek finansierade mitt deltagande i en två veckors kurs för deltidsanställda bibliotekarier, som Skolöverstyrelsen anordnade. Bengt Hjelmqvist var huvudansvarig. Han har berättat att det var då han upptäckte mig. Det hade han nog, men en brevkopia, som dök upp i mina pappershögar i våras, daterat Åkarp 14 juni 1949, fick mig att inse att litet hade jag hjälpt till själv. Brevet var riktat till förste bibliotekskonsulenten Bengt Hjelmqvist, som jag tackar för allt han, Greta Linder och Ulla Stahre lärt mig. Berättar om mina erfarenheter från sjukhusbibliotekstiden och de kontakter jag fortfarande hade med kamrater från deltidskursen Undrade om det fanns hopp för mig att bli riktig bibliotekarie. Siktade enbart på att arbeta på mindre kommunbibliotek. Ansåg mig inte farlig för dem, som önskade mera inflytelserika tjänster. Om konsulent Hjelmqvist kunde vara så vänlig att ge besked om det fanns någon chans för mig att komma in vid Biblioteksskolan vore jag tacksam, osv. osv. Annars tänkte jag söka in på någon social-politisk utbildning, skrev jag. Fick omgående svar. Bengt Hjelmqvist föreslog att jag skulle satsa på att ta studenten som Ikoner 4/2005 7
8 privatist. Då var det kanske tänkbart att ge mig dispens för att komma in på den tidens mycket akademiska biblioteksskola i Stockholm. Sådant hade hänt. Mellan vilka år var du yrkesverksam? Som bibliotekarie? Skall jag räkna åren även från de år som jag inte var en riktig sådan, var det åren Därefter mina år i Malmö stadsbibliotek , ömsom som skrivbiträde på länsavdelningen och timtjänstande bibliotekarie på olika filialer. Restid blev studietid. Väntetid likaså. Än tror jag att bibliotekarieyrket formligen kräver såväl både goda praktiska kunskaper som inlästa sådana. Kanske är jag orättvis därvidlag. Det får tiden utvisa. Mina år som inte riktig bibliotekarie på Akademiska sjukhuset i Uppsala blev det verkliga gesällprovet för mig. Började med att gå runt på avdelningarna och fråga vilken tid som passade bäst att jag kom. Skrev upp sköterskornas namn, precis som jag tidigare skrivit upp hästars namn och fälts växtföljd. Till sjukhusets psykiatriska avdelning ledde en lång underjordisk gång. Den handskjutsade bokvagnen var mycket tung. Gjorde upp med mattruckföraren att koppla den till trucken. Tillsammans fann vi på en kopplingsanordning, som gjorde att jag kunde sitta på trucken under det att den drog bokvagnen upp till psyket. Tungburna erfarenheter av att besöka min musikaliska mor inburad på Konradsberg gjorde att mina besök hos ofta elchockade patienter tog lång tid. Deprimerade soldater och benbrutna skogsarbetare gillade mina bokval. Vare sig de önskade Jaroslav Haseks bok om den tappre soldaten Svejk eller någon roman av Karl Gunnarsson, fick de vad de önskade. Lika väl som översten på enkelrum som ville passa på att läsa den nya litteraturen för att tänka på annat än sina plågor. Var dag hade jag en bok av Stig Dagerman eller annan 40-talist med på pakethållaren på min cykel. Tidskriften 40-tal prenumererade jag på. Bibliotekens uppsökande verksamhet blev mitt nya livsval. Läste all bibliotekslitteratur jag kom över. Paul Harnesk bad mig berätta något i ett av länets mindre kommunbibliotek. Två män och en kvinna begav sig iväg i gengasdriven bil. På kommunbibliotekets trappa väntade kommunens mäktiga män. Först hälsade de på länsbibliotekarien, Paul Harnesk, så på Carl Thore Fries, förste länsbiblioteksassistent. När jag därefter klev ut mumlade någon: Men var är föredragshållaren? Då presenterade Paul Harnesk mig. Förvånat utrop hördes: Är det föredragshållaren? Några exempel på var du arbetat och i vilka befattningar? Gesällåren vid stads- och länsbibliotek som de i Uppsala och Malmö har varit ovärderliga för mig. Att ha gått i lära hos legendariska länsbibliotekarier som Paul Harnesk och Ingeborg Heintze är ett privilegium. Vildvuxen som jag var, lyssnade jag gärna på dem. Ibland var de uppmuntrande, ofta förmanande. Ord som fortfarande lever inom mig. Så många befattningar kan jag inte ge exempel på. Ett kort vikariat som bibliotekschef för Stocksunds bibliotek hösten 1956 gav mig viss trygghet i att jag dög till att basa ett litet enmansbibliotek. Arbetet gav den mångfald, som min oroliga själ tycks kräva, för att hålla sig lugn. Måste verbalisera vad jag ser, tänker och känner, för att klara tillvaron. Ända från mina jordbruksår har jag skrivit i olika tidningar och tidskrifter. En stadigvarande befattning på ett stort bibliotek kändes otänkbart. Mina viktigaste och även längsta arbetsinsatser är bokpratarvintrar i Dalarna och Södermanland , Stockholms stadsbibliotek och Bibliotekshögskolan i Borås Åren hade jag även ett halvtidsjobb för Bibliotekstjänst. Gösta Östling bad mig vara BTJs förlagskontakt i Stockholm. Som färsk riktig bibliotekarie tjänstgjorde jag på Malmö stadsbibliotek. Åren var jag praktikant på bokbuss på Iowas prärier. Har skrivit om den vintern i flera tidskrifter. Åter i Malmö kastade jag mig ut i det svåraste biblioteksarbete, som jag kunde tänka mig. På den jobbiga barnavdelningen vid filialen på Nobeltorget. Visste att jag hade dålig hand med barn, så jag sökte jobbet. Ägnade mig främst åt de stökiga tonåringarna. Ordnade program om hästar, hundar och andra djur. De fick själva göra en bibliotekstidning. Och sätta upp böcker. Kolleger gillade inte riktigt att så många böcker stod fel. År 1955 utlyste den engelska biblioteksföreningen ett Scandinavian Exchange Program en vecka vid olika bibliotek. Sökanden kunde komma med önskemål. Mina var: landsbygdsbibliotek, distributionssätt, bokbilar. Ansökan beviljades. County libraries i Surrey, Kent, Isle of Wight och Somerset åtog sig vara värdbibliotek. Men jag fick inte tjänstledigt! Slutade då på biblioteket i Malmö. Min Utflykt i engelsk biblioteksvärld antogs av BBL:s dåvarande redaktör, Gösta Östling. Året var Erfarenheter av uppsökande verksamhet: sjukhusbibliotek, bokprat i USA, bokbussarbete i både USA och England 8 Ikoner 4/2005
9 filialer och frågade vad man där önskade sig av en PR-bibliotekarie, var man kunde visa program och hur man skyltade. Låter bra, inte sant? Men: min till synes vettiga idé befanns vara första steget till att formligen knäcka en person. Idéerna och önskemålen bara strömmade in till den lilla PR- avdelningen. Min halvtidstjänst blev efter ett par år en trekvartstjänst. En assistenttjänst inrättades. Med Eva Huss, Christel Olsson och Leif Larsson i tur och ordning utvecklades och utökades PRinsatserna. De blev skickliga all-roundbibliotekarier, efter att de därefter utbildade sig vid biblioteksskolan. Greta Renborg i den miljö hon själv trivdes bäst i och den från vilken vi själva mest vill minnas henne entusiastiskt bildningsentusiasmerande entusiastiska åhörare. Här sagoläsning för amerikanska barn på 1950-talet. Foto: Newton Daily News. och mina entusiastiska skildringar av dessa, var nog orsaken till att Bengt Hjelmqvist föreslog mig att bli bokkonsulent i Dalarna år Såväl Bianca Bianchini som Bengt Holmström hade blivit tillfrågade, men sagt nej. Grep tillfället, som gavs mig. Mina bokpratarerfarenheter är också dokumenterade, bl.a.i BBL. Kände mig som en vägröjare, som breddade den väg, som Greta Linder stakade ut, när hon 1916 skrev i BBL om Biblioteksreklam åter i USA. Den gången hängde jag med min man, som hade ett sabbatsår i Davis, det agrara universitetet i University of California. Passade på att se så mycket jag kunde av såväl de stora stadsbiblioteken som de små landsortsbiblioteken. Kunde inte jobba all min tid med en card-destroyer för att sortera de datakort, som togs fram i samband med att jag läst till 3 betyg i sociologi vid Uppsala universitet. Uppsatsen blev, tack vare de sex månaderna i Kalifornien, äntligen färdig och första delen av den inledande artikeln i Lars Furulands och Bengt Brundins Bok om biblioteksforskning (1969). Under vistelsen i USA fick jag brev från Lars Tynell, när han var nybliven stadsbibliotekarie i Stockholm. Han undrade om jag ville starta en PRavdelning vid SSB. Mitt ja sändes på ett vykort av ett palmomgärdat bibliotek. Så började mitt livs mest givande, men också mest kraftkrävande bibliotekstjänst. Den varade Att på landets största folkbibliotek, med ett trettiotal filialer och dito barnavdelningar, på en halvtidsbefattning göra något vettigt! Med ett anslag om ! Det var som att fördela kraftfoder till mjölkkor i kristider. Ett jättejobb! Planerade som jag gjort på sjukhusbiblioteket. Första veckan besökte jag arton Vilka frågor under din tid minns du som särskilt viktiga, intressanta och roliga? Din fråga är för mig omöjlig att svara på. Känner mig som en lyckans ost att ha fått uppleva ständig arbetsglädje och lära mig så mycket, som jag gjorde under mina aktiva år. Allt kändes viktigt. Allt var intressant. Livet som helhet är väl intressant? Allt dock inte alltid roligt. Att det finns folkbibliotek visste nog de flesta. Men inte alltid vad som finns i det. Vikten av att pr:a för biblioteket blev ju det allt överskuggande intresset för mig. Erfarenheterna från Stockholms stadsbibliotek blev katalysator för tre böcker om Att arbeta med PR. Titeln utökades för varje upplaga. Efter enbart PR i titeln, utökades den till PR och information, för att för tredje upplagan rubriceras PR, information och marknadsföring. Roligaste var kanske arbetet med den allmänkulturella verksamheten och invigningarna av filialerna i Skärholmen, Tensta och Kulturhuset. Till Skärholmen fick jag Sara Lidman och Adolf Henriksson, bibliotekarie i Malmberget, att berätta om utställning- Ikoner 4/2005 9
10 en Gruva, som fraktats till Stockholm. Till invigningen av filialen i Tensta bad jag Gösta Linderholm att komma med sitt band. Tenstabornas förtjusning resulterade i att Linderholms gäng spelade om Kom, kom till Brittas restaurang, flera gånger. Och Läsesalongen invigdes av Per Anders Fogelström. Har sörjt över att jag inte fick inbjudan till de 25-årsjubileerna. Ord som aldrig blir sagda kan också kännas. Vilka biblioteksinsatser är du glad och stolt över att varit med om att medverka i? Glad? I princip över allt jag jobbat med. Men stolt? Jo, stolt var jag nog, när professor Lars Furuland bad mig medverka i projektet Uppsökande biblioteksverksamhet, som han och länsbibliotekarien i Gävleborgs län, Weste Westeson planerade. Delprojekt kunde kanske bli elevarbeten vid BHS i Borås och högskolan Gävle/Sandviken. BHS rektor var positiv. Min medverkan kom att räknas som lärartimmar. Jakt- och fiskeprojektet och Den kristna bokens dag i Ovanåkers kommun blev två målgruppsriktade insatser. Och i Gävle fick jag uppgiften att planera en studiedag för förskolelärare. När jag nu läser om arbetsboken Uppsökande biblioteksverksamhet (Skrifter från Högskolan i Borås. 1983) tycks den fortfarande mycket användbar. Fortfarande aktuell är boken Arbetsplatsbibliotek i Skellefteå, som kom ut i samma skriftserie år Idégivare till projektet var Skellefteås kulturchef Harald Larsen. I juni 1982 frågade han mig om jag ville vara handledare för ett sådant projekt. Än visste han inte om det kunde bli av. Jag tog chansen. Hösten 1982 bjöd jag ut en förundersökning om arbetsplatsbibliotek i Skellefteå om nu detta blev av. Vågade mig på det, därför att jag som färsk lektor på BHS fått möta en grupp ivriga studenter, som ville sparka igång bibliotek på arbetsplatser i Borås. Frågade om jag ville bli handledare. Klart jag ville, men så lätt var det inte att tillsammans inleda ett projekt som berörde stadsbiblioteket och kommunen. Lyckades dock få igång ett samprojekt med stadsbibliotekets chef Ingemar Karlén som positiv partner. Flera specialarbeten blev ett resultat. Så nog fanns ett brinnande intresse hos 1970-talets studenter, Jag trodde att studenter under begynnande 1980-tal var väl förberedda. Det stämde. Sex studenter anmälde intresse. I november biföll kommunfullmäktige i Skellefteåprojektet. Skellefteå kommun åtog sig bl.a. att ersätta BHSstudenternas resor och uppehälle. I december beviljade BHS mig att få utnyttja hälften av min halvtidstjänst som handledare. Skellefteå å sin sida anhöll om bidrag från KUR. Bidrag om beviljades för tre år framåt. Lars Furuland sade sig inte ha tid för att vara något slags överhandledare, men drog in litteratursociologen i projektet. Det gav mig trygghet. Slutrapporten, Arbetsplatsbibliotek i Skellefteå, gavs ut i samarbete mellan Avdelningen för litteratursociologi i Uppsala, BHS och Skellefteå kommun. Men utan tjugotvå BHSstudenters gedigna specialarbeten förundersökningarna, två efterundersökningar och en slutundersökning så hade aldrig boken blivit publicerad. Visserligen stod jag för redigering och intervjuer med bokombuden, företagsledarna och förtroendevalda. Men allt i boken var baserat på och relaterat till BHS-studenternas arbeten. Otur att restupplagen efter några år skänktes bort på Bokmässan. Den var värd ett bättre öde. Besöker du något bibliotek idag? Ja, Uppsala stadsbibliotek. Det är ett utmärkt bibliotek. Filialen i Gottsunda är mitt närmsta bibliotek. Är medlem i Gottsunda Biblioteks Vänner, en av landets mest aktiva vänföreningar, vågar jag påstå. Med aktiv menar jag då dess variation på program och arrangemang av resor, såväl till bokmässor som till spännande trädgårdar. Under senaste åren har jag agerat utan resultat i försök att rädda kommunens glesbygdsfilialer. När universitetet i Tromsö bjöd in mig för att hålla några föreläsningar om marknadsföring, november 2001, passade jag på att besöka stadens bibliotek. Så är det bara. Har haft svårt att lämna mitt engagemang för folkbiblioteken bakom mig. Som nybliven pensionär var jag mycket stolt över utställningsprojektet Bygden behöver biblioteken på Elmia Leve Landsbygden och på Elmia Lantbruk. Med dem lyckades jag äntligen genomföra min dröm om att utnyttja fackmässor som metod att marknadsföra vad kommunbiblioteken skulle kunna bistå med. Sommaren 1986 läste jag i någon tidning att Glesbygdsdelegationen efterlyste idéer för en utställning som skulle ingå i projektet Hela Sverige skall leva. Jag skrev ett brev till delegationen och sa att man inte skulle glömma bort biblioteken på Leve landsbygden. Projektledaren på Elmia ringde och undrade vad jag kunde erbjuda. När jag bubblat färdigt sa han att om jag presenterade en skriftlig plan, skulle 20 kvm monteryta vara mina. Hösten 1986 hade jag en plan färdig. Då jag var ledamot av LRFs kulturråd, presenterade jag planen för Lantbrukarnas Riksför- 10 Ikoner 4/2005
11 bund, som blev positiva till den. Sände då min plan till Elmia. Nu utlovades 100 kvm gratis monteryta. Mina brevkopior från vintern fyller en sprängfull pärm. LRF, Glesbygdsdelegationen och Föreningsbanken finansierade de för dem överkomliga materialkostnaderna. SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet, bistod med fackgranskning och tryckning av litteraturlistor. Dessutom gick SLU med på att finansiera databassökning i LUKAS och kunnig personal. Detsamma gjorde Data-Arkiv. BTJ ställde upp med att under utställningsdagarna ge passord till ArtikelSök och stå för telefonavgiften mellan Jönköping och Lund. Länsbibliotekarierna i Jönköpings län och i Västerbotten såg till att det alltid fanns personal, som ersattes för sin medverkan i montern. De fick sina länsstyrelser att ge bidrag till skärmutställningar om kommuner i de olika länen. En släktforskande vaktmästare demonstrerade släktforskning i en skärmgrotta som SVAR i Ramsele bistått med. Kan inte nämna alla inblandade. Båda utställningarna gjorde succé. Men det var knappast min förtjänst. Jo, idén var min, och jag gav mig inte förrän den var genomförd. Men hade inte så många instanser och kolleger ingen nämnd, ingen glömd gillat och stött den, hade min idé aldrig blivit förverkligad. Och jag själv, jag var ju pensionär. Min planeringstid var gratis. Ändå: Var säkert jobbig för många. Höll koll på allt, fakturor mm. Minns hur jag protesterade mot att kostnaden för blus till mig fördes på mitt konto, dvs Bygden behöver biblioteken. Hade ju aldrig begärt den! Och använde den heller aldrig! Då alla inblandade fick både glädje och nytta av Bygden behöver biblioteken, tycks de ha stått ut med mina kontroller. Nu har jag förstått hur enormt jobbig jag har varit för dem som alls inte vill bli indragna. Det lyckades mig t.ex. inte att locka BHS att inspirera studenterna att resa till Elmia Leve landsbygden. Detta trots Elmias generösa erbjudande om fritt inträde. Fattar först nu, 2005, att en marknadsförare som riktar sig till en specifik grupp som jordbrukare, måste se till att biblioteken kan svara upp till förväntningar som väcks. Det räcker inte alltid med kunskaper om databaser. Själv skulle jag inte klara av att leva upp till alla önskemål, som kan tänkas dyka upp vid en folkbiblioteksmonter på fackmässa för t.ex. elektroingenjörer. Och internet kan jag bara inte lära mig att handskas med. Sannolikt representerar jag en specialitet, som inte behövs längre. Däremot kan mina minutiöst dokumenterade erfarenheter av att fungera som utställningsproducent fortfarande vara värdefulla. Alltid något att glädjas över. Vilka tankar har du gjort dig när du tittar på biblioteksutvecklingen sedan du slutade? De första tio år efter pensionen tyckte jag allt utvecklades med turbofart. Det såg lovande ut. Nästa tioårsperiod blev jag alltmera missmodig. Vart tog den uppsökande verksamheten vägen? Glömde biblioteksfolket bort att marknadsföra biblioteken? Brydde man sig inte om gamla personer längre? Trodde man att alla svenskar surfade på internet? Boken-kommer, bokbussar och små filialer drogs in som på löpande band. Visst fanns det glädjande undantag, men de blev allt färre. Bibliotekshistorielösheten skrämmer mig. Hur ser du på biblioteket i dag, dess uppgifter och hur de klarar dem? Om jag tycker något, så är det om folkbibliotekens uppgifter. Internet och konsten att länka över frågor och söka i några av världens oräkneliga databaser är en tillgång. Bibliotekarier i kommunernas huvudbibliotek är vad jag har upplevt riktigt slängda i detta. Sämre kan det vara i filialer och mindre kommunbibliotek. Något som fått mig att tro att det behövs ständig övning att jobba med internet. Precis som det på min aktiva tid var att slå i uppslagsverk. Litteraturkännedomen är det dock ofta siochså med. En populism tycks breda ut sig. Tänker du någon gång på bibliotekens roll i framtiden och i så fall vad tror du, tycker och skulle du vilja förvänta dig? Som utvecklingen har rullat på har jag svårt att tänka mig att de fria folkbiblioteken kommer att överleva. Inköpspolitiken har förändrats. Folk skall få vad de vill ha, tycks vara lösenordet för många. Må vara, men inte skall alla önskemål tillgodoses av en institution, betalad med skattepengar? Mitt scenario har biblioteksåren igenom varit att kommunbiblioteken skulle kunna komma att leda utvecklingen i kommunerna. Att förtroendevalda verkligen utnyttjade alla verktyg som kommunbiblioteket kunde bistå med. Att kommunens fackfolk och övriga invånare såg folkbiblioteket inte enbart som mötesplats, för sommarens lustläsning och som nyttig och lärorik barnavlastningsplats. Utan som en kolossalt användbar redskapsbod. Än en gång måste jag påpeka att jag vet att det finns underbara undantag. Folkbiblioteken känns mållösa. Biblioteksplaner i all ära. Vad händer med dem? Kommer biblioteksfolk, på alla nivåer i ett bibliotekssystem, likt Ikoner 4/
12 dem som tog till sig Edward Demings tankar, att ständigt bedöma om de nått satta mål? Kanske? Det beror på hur utbildningen kommer att gestalta sig. Och hur nyfikenheten kittlas. Det känns förmätet av mig att tro något, än mindre att tycka något, och minst av allt att förvänta sig något. Ändå har jag vågat mig på det. Hur viktigt redskap internet än är, räds jag dess faror. Lite rädd för att framtidens folkbibliotek kommer att styras av morgondagens bloggande tyckare, fulla av second-hand knowledge, ointresserade av att söka några urkällor. Men det är väl bara en åldrande människas oro. Och vem skulle bry sig om den? Har du någon historia om en händelse/person som du särskilt gärna erinrar dig och som det kan vara trevligt eller lärorikt för en yngre generation att känna till? Från de 15 åren på BHS är minnet av hur deltidsbibliotekarieutbildade Elis Sandin berättade om sitt arbete för en 30-grupp BHS-elever och varför han blev bibliotekarie i Marks kommun. Han berättade så eleverna var andlösa, hur han, när han läst ut Vilhelm Mobergs Rid i natt kände att någon ropte på honom. Tänkte på Svedje, levande begravd, täckt med torv. Budkavle går! Rid i natt, i natt. Budkavlen går, nya idéer tar fäste och blir snart traditioner. Som Luciafirandet på Stockholms stadsbibliotek. Jag fick idén som marknadsföringsförsök år Sökte upp musikläraren i Adolf Fredriks skola. Frågade om han kunde tänka sig att några ungdomar sjöng Luciasånger från nedre galleriet i SSB. Han hade inga svårigheter att samla en riktigt bra grupp sångare. På mitt skrivbord har jag som minne ett litet kort på en tulpanbukett som jag fick. Där står: Med tack från rörda vaktmästare. Särskilt minnesrika händelser har jag från programmen i Dala Järna kommun och närliggande kommunerna Vansbro och Äppelbo. Hade alltid med en filmapparat. Visade ofta djurfilmer av Arne Sucksdorff. Och berättade alltid, vad jag än sa, om Margaret Reys bilderbok Pricken. En trettiofemårig dalkarl skötte filmapparaten. När jag såg honom för fjärde gången gick jag fram och sa: Nej, du, nu kan jag inte berätta samma sak en gång till. Han svarade: Men det är ju om Pricken jag vill höra. Om att det inte är en dödssynd att vara annorlunda. Jag sa: Då måste vi pratas vid efter programmet. Han sa: Det kan vi göra hemma hos mig. Han såg hur jag skyggade, för han fortsatte snabbt: Hemma hos mina föräldrar. Från den kvällen bodde jag alltid hos Jont-Olof och Jont-Selma. Jont-Nisse själv började att studera på distans. Tog senare en fil.mag. i statskunskap, historia, arkeologi och konsthistoria. Olof hade i sin ungdom gått på Brunnsviks folkhögskola. Minns många kvällar vid brasan, när vi läste Dan Anderssons dikter för varandra. På blomsterresa i England juni Foto: Ulf Renborg 12 Ikoner 4/2005
13 Att skriva i offentligheten Jan Svensson Det finns en tankefigur som verkar vara djupt mänsklig och som manifesteras gång på gång på olika sätt och på olika områden. Tankefiguren som väl närmast är en socialpsykologisk realitet kan benämnas det var bättre förr. Den kan uppträda på nationell nivå och ta sig uttryck i tankar om någon svunnen storhetstid eller någon period när de sociala mönstren skapade trygghet. Den kan uppträda i resonemang om ungdomars vandel eller utbildningsväsendets konstruktion. Inte minst uppträder den i samband med diskussioner om språk och språkutveckling. Allt som oftast möter man uppfattningen, t.ex. i tidningarnas insändarspalter eller i de språkvårdande organens frågelådor, att språket har försämrats och att de regler och principer som gällde för någon generation sedan har lösts upp. I det följande vill jag diskutera rimligheten i sådana uppfattningar om språkutveckling. (Jag diskuterar skrivet språk i offentligheten och lämnar åt sidan olika former av talspråk och snävt privata skrivsituationer.) För att göra utgångspunkten något mer konkret vill jag formulera den som två frågor: Har (det svenska) språket blivit sämre på de senaste decennierna? Får man (numera) skriva som man vill? Mitt svar på båda frågorna är nej, ett svar som jag försöker bygga ut, motivera och nyansera i resten av artikeln. Låt oss börja med den första frågan om språkets påstådda försämring. För att gripa sig an denna fråga måste man förhålla sig till distinktionen mellan system och bruk. När någon säger att det svenska språket har försämrats sedan 1970-talet (eller sedan 1950-talet eller någon annan tidpunkt) får man anta att personen uttalar sig om det svenska språket som en abstrakt storhet som lever sitt eget liv oberoende av de människor som använder språket. Vi har alltså att göra med språket som system. Det är detta system som beskrivs i grammatikor, lexikon och konstruktionshandböcker, och det är också det system som regleras (mer eller mindre handfast) av språkvårdare i olika skepnader. Om nu påståendet om språkets försämring tolkas på det här sättet menar jag att det måste anses vara felaktigt. Det grammatiska systemet förstått som en uppsättning regler med vars hjälp vi kan bygga upp olika konstruktioner har genomgått mycket små förändringar under det senaste halvseklet. Jag kan inte komma på en enda konstruktionstyp som stod till buds för en skribent vid mitten av 1950-talet som inte också står till buds för en skribent år Det är nu liksom då fullt möjligt att bygga komplicerade meningsstrukturer med långa bisatskedjor, att använda framförställda participiella satsförkortningar (den redan under fjoråret uppnådda nivån), att spetsställa en hel prepositionsfras i en relativ bisats (den man på vilken jag satte alla mina förhoppningar) osv. Frekvensen av konstruktioner som de exemplifierade har minskat, men typerna är fullt levande och möjliga att utnyttja. De delar av systemet som utgörs av ordförråd och fasta Ikoner 4/
14 uttryck har förvisso förändrats, men inte på så sätt att möjligheterna till precision och nyansering har minskat. Tvärtom. De ord och uttryckssätt som stod till buds för 1950-talsskribenten är med få undantag fortfarande användbara, samtidigt som tillflödet av nya ord hela tiden skapar nya uttrycksmöjligheter. Det går alltså inte att hävda att det svenska språket, betraktat som system, skulle ha genomgått någon försämring. Det är förmodligen så, att vi har större möjligheter än någonsin att skapa texter med både precision och nyansrikedom. Den andra delen av dikotomin system/bruk är mer problematisk. Det handlar då om hur språkbrukarna faktiskt använder det tillgängliga systemet i konkreta sammanhang, dvs. när de producerar text. Det man först kan konstatera och som är lätt att få bekräftat genom studium av offentliga texter är att det är ovanligt att man i texter som är producerade av skribenter som skriver på sitt modersmål möter brott mot de grundläggande ordföljdseller böjningsreglerna. Systemet upprätthålls med stor säkerhet i de delar som är förknippade med den grundläggande språkinlärningen. Däremot erbjuder det inga som helst svårigheter att leta upp texter som är bristfälliga i andra avseenden. Det finns texter som har rörig disposition eller dålig anpassning till mottagargruppen, texter där många ord är felstavade eller ger oprecis innebörd, och det finns texter med avvikande idiomatik. Felaktigheter av dessa slag kan vara nog så problematiska, och det är angeläget att skribenten görs uppmärksam på dem och får hjälp att rätta till dem. Ofta(st) betraktar också skribenten fel av det här slaget som fel då hon uppmärksammas på dem. Dessa felaktigheter är emellertid inte principiellt intressanta. Principiellt intressant blir det först när skribenten inte vidgår felet utan anser att skrivsättet är korrekt. Vi har då att göra med det som svenskprofessorn Ulf Teleman har kallat normkonfliktfel och som bl.a. kan förstås som en konflikt mellan de språkformer som utvecklas i den privata sfären och de språkformer som är kopplade till skolinlärning eller om vi så vill till boklig bildning. De delar av språksystemet (i vid mening) som görs till föremål för diskussion i dessa sammanhang är de delar som är mer eller mindre tillgängliga för medveten reflexion. Dessa delar av språksystemet utgör ett kampområde, där striden om vilket språkbruk som är tilllåtet hela tiden rasar. Och det är ingen tvekan om att fronterna i detta krig har förskjutits på olika sätt under det senaste halvseklet. Förskjutningarna sker inte godtyckligt och utan skäl; de är kopplade till andra förändringar som sker i samhället. Dessa kopplingar kan inte naglas fast med vetenskaplig säkerhet, men några kan ändå beskrivas med rimlig precision. Förändringarna påverkar både bruket och förutsättningarna för bruket, det man kan kalla språkbruksvillkor. En förändring är det som kan beskrivas som demokratisering och informalisering. Dessa processer, som är nog så svårfångade, har bl.a. lett till förändringar i umgängesseder, i relationerna mellan myndigheter och privatpersoner och i formerna för den politiska och kulturella debatten. De har också lett till förändringar i språkbruket. På den grammatiska nivån har förändringarna medfört att konstruktioner som tidigare var förbehållna talspråket eller vardagliga skrivsituationer nu också är möjliga att använda i offentliga texter. Vi kan t.ex. konstruera satser med strandade prepositioner (... mannen som jag litade på) och satsflätor (... en syn jag aldrig trodde att jag skulle få se) utan att det väcker alltför stort uppseende. Det är också möjligt att i många sammanhang använda huvudsatsordföljd 14 Ikoner 4/2005
15 i underordnade satser, som t.ex. Utredningen gjorde fullt klart att det fi nns inte någon anledning att införa några begränsningar. Konstruktionstypen har varit vanlig i talspråk under lång tid, men har betraktats som felaktig i skriftspråkssammanhang eftersom den bryter mot den s.k. BIFF-regeln (i Bisats kommer Inte Före det Finita verbet), som många har fått lära sig i skolan. Att konstruktionstypen numera accepteras beror inte på en slapp anpassning till ett oreflekterat språkbruk, utan på att skribenten kan göra kommunikativa vinster. Genom att använda huvudsatsordföljd som i exempelmeningen ovan kan man markera att det är den underordnade satsen som uppbär det väsentliga eller huvudsakliga innehållet. Vi får möjlighet till nyanseringar som annars inte vore svårare att åstadkomma. På den lexikala nivån har toleransen ökat för ord som tidigare var förbehållna talspråket och privata skriftväxlingar. I en artikel i tidskriften Språkvård från 2003 visar språkforskaren Ulla-Britt Kotsinas hur det offentliga ordförrådet fortlöpande fylls på från slang och vardagligt talspråk. Ur hennes ganska rikhaltiga exemplifiering kan man nämna förstärkningsord som hemskt, förfärligt, rysligt, gräsligt, ruskigt och fruktansvärt (bra, dåligt etc.), som tidigare kritiserades, men som idag används utan några restriktioner. Kotsinas kommenterar också is-avledningar, som tidigare var tydligt slangmarkerande (brådis, vaktis, käftis) men som nu används som neutralt ordbildningselement (dagis, lekis, fritis). På denna punkt kommer språkbrukarna förmodligen aldrig att bli eniga om var gränsen för det lämpliga eller tillåtna går. Det som är normalt och rimligt för den ene kan vara uppstyltat för den andre. Det som den andre tycker är normalt och rimligt kan vara slarvigt eller vulgärt för den förste. Saken kan inte avgöras principiellt utan bara i verkliga situationer. De texter som fungerar som blir lästa, som människor återkommer till, som fyller praktiska syften etc. har förmodligen ett bra ordförråd (och lämplig utformning i övrigt). De texter som stöter bort den ena eller den andra tilltänkta läsargruppen är inte bra. Men oberoende av vilken inställning man intar i det specifika fallet måste man konstatera att variationsrikedomen har ökat. Nära sammanhängande med demokratiseringsprocesserna är förändringarna av utbildningsväsendet. I 1950-talets läroverk som försåg den dåtida offentligheten med skribenter gick det att upprätthålla en relativt snäv och tydlig norm för skrivandet, tack vare att elevgrupperna var små och socialt homogena. I det tidiga 2000-talets gymnasium, med social och etnisk heterogenitet, är det omöjligt att upprätthålla en enhetlig norm om det nu vore önskvärt. Konsekvenserna av detta är en ökad osäkerhet, t.ex. om vilka krav som kan ställas inom en viss genre, men det går inte att hävda att kompetensen generellt har minskat bland de ungdomar som lämnar skolan. Det kommer ständigt fram nya skribenter som formulerar sig med kraft och spänst. Förändringarna i skolan har förstärkts av de demografiska förändringarna, som varit betydande, framför allt sedan 1970-talet. Ett ökande antal människor har annat modersmål än svenska, med allt vad det innebär för uppkomsten av nya språkformer. I offentligheten är det framför allt de muntliga medierna som ger vittnesbörd om förändringen. Politiker, debattörer och efterhand också medieanställda med icke-svensk bakgrund framträder med tydlig brytning men som regel med oklanderlig syntax och rikt och varierat ordförråd. I det offentliga skrivandet syns egentligen inte så många spår av förändringarna i befolkningsstrukturen. I romaner som Jonas Hassen Khemiris Ett öga rött och Marjaneh Bakhtiaris Kalla det vad fan du vill utnyttjar författarna de nya talspråksmönster som håller på att utvecklas i storstadsområdena, men mönstren används i gestaltande syften, inte som förslag på nya skriftspråksformer. De flesta av de skribenter av ickesvenskt ursprung som har etablerat sig i offentligheten har i hög grad anpassat sig till rådande normuppfattning. En betydligt mer påtaglig påverkan från främmande språk kommer från den anglo-amerikanska kulturen. Engelskans inflytande är stort på många håll i världen, inte minst i Sverige. I resonemanget om engelskans påverkan på svenskan är det viktigt att skilja på den utveckling som innebär att engelska helt och hållet används i stället för svenska och den utveckling som innebär att engelska ord och konstruktioner inlemmas i svenskans språksystem. Den förra utvecklingen, som ofta har talats om under beteckningen domänförlust, är en mycket påtaglig realitet, som det finns all anledning att vara mycket uppmärksam på. Inom många företag används engelska som arbetsspråk. Vetenskapliga texter författas i ökande utsträckning på engelska. Och det blir allt vanligare med engelskspråkiga gymnasieklasser för svenskspråkiga elever. Att välja engelska i stället för svenska kan vara fullt rationellt för den enskilda individen eller organisationen, men det är uppenbart att det på samhällelig nivå kan leda till problem i form av demokratiskt underskott, i och med att stora Ikoner 4/
16 grupper fjärmas från delar av informationsutbudet. Den andra utvecklingen, med påverkan på språksystemet, är också en realitet, men de tänkbara konsekvenserna är långt mindre allvarliga. Förvisso kan man möta texter med stora inslag av anglicismer, och förvisso har lånordsströmmen varit betydande, Jan Svensson är professor i nordiska språk vid Lunds universitet men de undersökningar av fenomenet som har genomförts visar att de delar av ordförrådet i löpande text som entydigt kan hänföras till engelskan totalt sett spelar en marginell roll. Språksystemet inklusive ordförrådet är utsatt för förändringstryck, men inte så att de grundläggande dragen i systemet på något sätt skulle vara hotade. En förändring med genomgripande effekter på vardags- och arbetsliv är den som möjliggjorts av den tekniska utvecklingen. Televisionen påverkade FOTO: EVA INGVARSSON tidigt både kommunikationsmönster och umgängesvanor, och under det senaste decenniet har mobiltelefonin mycket påtagligt förändrat samtalsvanor och språkformer. Dessa förändringar har dock endast begränsade konsekvenser för det offentliga skrivandet. Desto större har konsekvenserna av datoriseringen varit. I och med att skrivmaskinen ersattes av ordbehandlaren skapades möjligheter till ett flödigare skrivande, liksom möjligheter till ett smidigare redigeringsarbete, både för professionella skribenter och mer oerfarna. Det har också blivit möjligt att återanvända hela texter eller passager ur texter, en förändring som har arbetsbesparande effekter, men som också ökar frestelserna, framför allt för oerfarna skribenter, att utnyttja andras texter på ett icke-acceptabelt sätt. Med utvecklandet av Internet har helt nya skriftformer som chatt och e-mejl etablerats. Dessa kommunikationsformer ger ofta upphov till texter som starkt avviker från gängse skriftspråksmönster. Detta kan och bör diskuteras av språkvårdare och andra språkintresserade, men det vore orimligt att döma dessa texter efter samma mall som tryckta publikationer. Den kommunikativa funktionaliteten och snabbheten ställs i förgrunden, medan formell korrekthet och eftertänksamhet kommer i andra hand. Större likheter med det traditionella offentliga skrivandet har webbloggarna (eller bloggarna). Att fortlöpande formulera sina tankar för en okänd publik innebär en ytterligare uppluckring av gränsen mellan det privata och det offentliga, en gräns som utsatts för många attacker i de senaste decenniernas medieutveckling. Vad är då kontentan av allt detta? Skissen över utvecklingen är inte fullständig och gör inte anspråk på att vara det, men den är förmodligen korrekt i så måtto att den visar på den ökande heterogeniteten och förutsättningarna för en större variation i offentligt skrivande. Med den större variationsrikedomen har också följt en ökad acceptans för språkformer (grammatiska konstruktioner eller ord och uttryck) som tidigare inte kunde förekomma. Acceptansen är inte total; allt som förekommer gillas inte av alla, och tur är väl det! Det som emellertid är viktigt att än en gång påpeka är att den ökade variationen med få undantag sker inom ramen för ett stabilt och intakt språksystem. Hur förhåller det sig då med den andra övergripande frågan om huruvida man får skriva som man vill? Mitt svar på frågan är alltså nej, och i någon mån har redan den föregående översikten motiverat svaret. De mer grundläggande delarna av språksystemet får vi inte bryta mot, och det gör vi inte heller. Ingen skribent får för sig att skriva Honom jag i går träffade eller Han springade fort. Här är spärrarna starka både för erfarna och oerfarna skribenter. Inte desto mindre uppstår det allt som oftast osäkerhet hos den enskilde skribenten och oenighet mellan olika skribenter vad som är rätt och fel när man lämnar de mest grundläggande delarna av språket. För många av dessa fall finns det utomordentliga hjälpmedel. Det finns ett stort utbud av ordlistor, som ger besked om stavning och böjning, av vilka den viktigaste är Svenska Akademiens ordlista (SAOL; senaste upplaga 1998). Det finns därutöver ett stort antal mer utförliga ordböcker som redogör för ordens betydelser och användningsområden (som t.ex. Svensk 16 Ikoner 4/2005
17 Ordbok eller Nationalencyklopediens ordbok). Den som kommer i beråd om hur enskilda ord kan inordnas i större konstruktioner kan vända sig till konstruktionsordboken Svenskt språkbruk, och besked om skrivandets mer tekniska sidor kan man få i Svenska Språknämndens skrivregler. Den som vill få mer djupgående besked om vilka möjligheter som det svenska språksystemet erbjuder kan gå till Svenska Akademiens språklära eller den betydligt mer omfattande Svenska Akademiens grammatik. Inget av dessa hjälpmedel är tvingande i den meningen att man skulle drabbas av sanktioner om man bryter mot råden i dem, men den som vill avvika gör det så att säga på egen risk. Vänder vi på perspektivet kan vi säga att restriktionerna är avsevärda. Vi kan alltså inte skriva som vi vill. Men kan någon invända det finns ju ändå fall där osäkerheten kvarstår och där språkvårdens företrädare inte ger entydiga besked. Heter det större än mig eller större än jag? Kan man skriva att något inträffade innan sommaren? Går det att säga Inom regeringen är man oroade över den senaste utvecklingen? Osv. Alldeles nyligen (i maj 2005) utkom Svenska språknämndens Språkriktighetsboken, som ger råd i dessa och ett stort antal andra vanliga tvistefrågor. I många fall pekas ett av flera tänkbara alternativ ut som det enda rätta, men det finns också fall där författarna menar att mer än ett alternativ är möjligt. I samtliga fall föregås råden och rekommendationerna av utförliga resonemang, där sakläget beskrivs och olika argument vägs mot varandra. Låt oss se hur några enstaka frågor hanteras. I diskussionen om användningen av orden före och innan redovisar författarna det bruk som faktiskt förekommer och redogör för vilka möjligheter som är tänkbara. När de kommer till rekommendationerna är formuleringarna mycket tydliga. Författarna slår fast att både före och innan kan användas i prepositionsfras (före middagen; innan middagen) och i absolut konstruktion (dagen före; dagen innan). De säger vidare att innan är att föredra i kombination med dess (innan dess; inte före dess), och de säger att innan bör användas som subjunktion (... innan han attackerade coachen). Mycket tydligare besked än så här kan man inte få. Också i frågan om användning av de/dem får vi klara besked. I de fall då pronomenet uppträder självständigt bör vi tillämpa samma princip som vid första och andra personens pronomen. Likaväl som det heter jag såg dig bör det heta jag såg dem, osv. Då pronomenet uppträder tillsammans med bisatsinledaren som är båda alternativen möjliga (jag uppskattar de/dem som säger sin mening). I diskussionen om möjligheten att inleda meningar med och eller men (vilket ofta betraktats som felaktigt) är författarna lika tydliga: Det går utmärkt att börja meningar med och, men eller jag, också i formell sakprosa. Som i många andra fall bör man dock undvika upprepningar. Särskilt bör inte två meningar efter varandra börja med men. (Språkriktighetsboken s. 350.) Det går inte att hävda att språkvårdarna i dessa fall svävar på målet. Beskeden är här, liksom i de flesta av bokens övriga avsnitt alldeles entydiga. I de fall två alternativ beskrivs som likvärdiga är det bara att välja. Det är bara den som har den märkliga uppfattningen att endast ett uttryck kan vara korrekt i en given situation som kan besväras av detta. En annan sak är att det naturligtvis går att hävda att rekommendationerna är felaktiga, t.ex. att det är fel att acceptera innan som preposition. Det måste stå var och en fritt att ha denna uppfattning, men den som vill få andra att omfatta samma ståndpunkt, måste argumentera för den med sakargument. Det finns inte någon en gång för alla given sanning varken i detta eller andra fall. Språkriktighetsboken ger alltså, enligt min mening, en utmärkt hjälp i många av de frågor som ofta aktualiseras i språkvårdsdiskussioner. Problemet är att de genomtänkta och förnuftiga råden kanske inte alltid uppfattas (och kanske inte heller uppskattas) av den som skulle behöva dem bäst. Skribenten inser kanske inte att det finns något problem överhuvudtaget. För att riktigt komma till sin rätt kräver boken en läsare som är beredd att arbeta mycket aktivt med sin egen språkutveckling. Den kräver också en läsare som är relativt väl förtrogen med språkvetenskaplig terminologi. Vi kan bara hoppas att vi i offentligheten får ett ökat antal skribenter som möter dessa krav. E-post: jan.svensson@nordlund.lu.se Ikoner 4/
18 Med bokbussen genom fem språk Katarina Lundqvist För något år sedan fanns det 104 stycken, 1980 var siffran 144. Bokbussarna i Sverige minskar i antal, men därmed inte sagt att de har förlorat sin funktion. I Nordkalottens glesbygd är bokbussen ett välkommet inslag i vardagen. Sverige, Norge och Finland hjälps åt med inköp och finansiering för att driva det gränslösa biblioteket. Här är glimtar från en tur längs Muonio älv Muonio Det närmar sig skymning i finska Muonio, där NÄRPbussen, den gemensamma bokbussen för Sverige, Finland och Norge, har sin parkeringsplats. Chauffören Raimo Tolonen låter den gå på tomgång på baksidan av det kritvita biblioteket mitt i byn. Han väntar på bibliotekarien Perdita Fellman, som har parkerat sin sparkstötting en bit från bilarna på personalparkeringen. Jag hälsar på honom på svenska och får ett vänligt leende tillbaka. Han talar bara finska. Vi ställer oss framför en karta som hänger inne i bussen och Raimo Tolonen drar med fingret längs vägen vi ska åka. Veckans första tur går till Sverige, men namnen på byarna är obekanta och främmande. Sudjavaara, läser jag. Paitasjärvi. Kuttainen. De ligger precis på gränsen mellan Sverige och Finland. Bara Muonio älv skiljer länderna åt. När Perdita Fellman har kommit på plats åker vi mot svenska gränsen, övervakade av den ljusa träkyrkan som blickar ner över bygden. Den var en av de få oskadda byggnaderna sedan tyskarna dragit sig tillbaka i slutet av andra världskriget. Förut, innan bron över älven togs i bruk i mitten på åttiotalet, gick det bara att komma över med färja, förklarar Perdita Fellman och pekar ut det gamla färjeläget med slokande elledningar och ett tullhus som gapar tomt. Annat var det för tjugo år sedan. En butik på den svenska sidan lockade till sig många finska kunder som kunde handla billigare varor än i hemlandet. Trots att det är en grådisig, ödslig novembermåndag går det att föreställa sig hur kommersen kan ha sett ut. Människor med famnarna fulla av smör, kött och kaffe. Visslingar från färjan som gav sig av på ännu en tur. Nu finns tullarna på plats vid bron, men kontroller förekommer sällan. Vi tar vägen som säger att vi inte har något att deklarera. Sverige tar vid med 50-skyltar i stället för de finska 30-skyltarna och vi gasar in i Pajala kommun. Kätkesuando NÄRP:en (står för Nordiska ämbetsmannakommittén för regionalpolitik) drivs sedan starten 1979 av kommunerna Muonio och Enontekiö i Finland, Kiruna i Sverige och Kautokeino i Norge. De finansierar inköpen medan statliga bidrag täcker en del av driften. Byn Kätkesuando i Pajala kommun ligger egentligen utanför bokbussens verksamhetsområde, men byborna där får ändå besök. De skrev själva en förfrågan och nu betalar Pajala kommun för ett stopp var tredje vecka. När bokbussen kommer fram till Signe och Östen Fjällblads gård i Kätkesuando har klockan knappt passerat tre. Det blir när som helst kolmörkt, men paret i granngården har tydligen sett att bussen varit på ingång och kommer med sin röda Volvo när Raimo Tolonen har backat in på Fjällblads garageuppfart. Det är svårt att missa den tolv meter långa bussen. Den trefärgade lackeringen, blå längst ner, röd i mitten och vit högst upp, lyser upp i det glåmiga 18 Ikoner 4/2005
19 och gråa novembervädret. Strax ovanför ena bakhjulet finns finska, svenska och norska flaggan uppradade. Vid bussdörren sitter den samiska. Kätkesuandos låntagare går in för att botanisera bland bussens cirka fyra tusen böcker, filmer, tidningar och skivor. Hyvää Päivää! hälsar Perdita Fellman som har växt upp i de svenskspråkiga delarna av Finland och därför behärskar både finska och svenska. Hyvää Päivää! får hon till svar. Många i Pajala kommun är tvåspråkiga och vissa föredrar finskan. Det känns märkligt att befinna sig i Sverige, bland svenskar, men att bara höra finska runtomkring sig. Precis som flera andra orter, till exempel Karesuando och Kuttainen, ligger ena halvan av Kätkesuando i Sverige och den andra, Kätkäsuvanto, i Finland. Mitt emellan forsar Muonio älv. Strömmarna brusar och låter som en stormby trots att kvällen är lugn och stilla. Sedan 1809, när Sverige förlorade Finland, är vattnet riksgräns. Ändå är likheterna mellan de båda sidorna påtagliga, inte minst genom det gemensamma språket, meänkieli (tornedalsfinska) och den gemensamma religionen, læstadianismen. Efter boklånen bjuder Östen Fjällblad och hustrun Signe på kaffe. Han tar fram en bit av ett blankt renhorn ur köksklockan på väggen, biter i det för att visa hur hårt det är och säger att det tidigare användes för att göra lim. Renarnas tarmar hade man till korvstoppning. Allt togs tillvara. Paitasjärvi Den lilla snö som fallit har bara lyckats bilda ett tunt täcke, kanske en halv decimeter. Om granarna varit täckta av nysnö hade kvällen känts ljusare och mjukare, men nu står de mörka och täta och lövträdens grenar spretar nakna och grå. I Paitasjärvi stannar inte bussen längre. Den ende kvarvarande bybon går inte ens att truga till boklån. Perdita Fellman har knackat på och frågat om han vill låna, men han har inte varit intresserad. Huset blinkar till i mörkret som polstjärnan på en becksvart vinterhimmel när bussen blåser förbi. Raimo Tolonen har kört NÄRP:en Ikoner 4/
20 från och till i tre år. Han började med inhopp, men har på sistone jobbat heltid. Bussen rullar varje vardag året om, utom två veckor på sommaren då personalen på biblioteket i Muonio storstädar bussen tar ut böcker och torkar hyllor, låter tvätta gardinerna i takfönstret och skurar taket och en vecka i oktober när den får vinterdäck och service. Det är ett bra jobb, men jag skulle vilja kunna fler språk, säger Raimo på sitt modersmål finska. Han är född i finska Kihlanki, men bor numera i Muonio kyrkby där han har jobbat i en depå för bussreparationer, testat bilar och mellan varven varit arbetslös. Som erfaren chaufför är vinterföre inget han oroas över. Jag har kört så mycket. Jag känner de här vägarna, säger han. Vintern har dock fått en ovanligt mild inledning i år. Varken jacka eller täckbyxor behövs i bussen, men Perdita behåller ändå sin grå, stickade mössa på. Raimo nöjer sig däremot med en tunn keps. Sudjavaara Sudjavaaras byväg leder till en återvändsgränd. Bussen stannar först mitt i byn, men där är det tomt och tyst. Längre in ligger en av Norrbottens 32 samebyar. Sudjavaara city nästa, säger Raimo, släcker ljuset i bussen och vrider om nyckeln. Vi möter två flickor som är ute och promenerar. En av dem håller upp sin mobiltelefon och knäpper en bild av bussen när den åker förbi. Vägen till samebyn leder till en vändplan. Husen, svårt att säga hur många i mörkret, är små enplansbyggnader. Flera av dem håller på att byggas ut och likt svampar på gamla träd klamrar sig de nya delarna, som ser ut att rymma en tambur eller ett större kök, fast vid det ursprungliga brädfodret. Perdita säger att många i byn är borta med renhjorden kortare perioder än tidigare och bofastheten kräver större utrymme. Två barn kliver på, tar en snabb titt, men lånar inget idag. Det mindre barnet bär en blå samemössa knuten under hakan med tofs mitt på huvudet i gult och rött. Den är typisk för Karesuandoområdet, i finska Enontekiö och norska Kautokeino är det vanligare med de fyra vindarnas mössa med fyra hörn som sticker ut på toppen. De här barnen har rätt till undervisning på samiska. Annat var det fram till 1957 då det var förbjudet för skolorna i Sverige att lära ut något annat språk än svenska. Staten gick efter teorin att barn endast kan lära sig ett språk i taget framgångsrikt och om detta språk visade sig vara något annat än svenskan så drogs statsbidragen in. Nu är läget ett annat. Sedan april 2000 är meänkieli, samiska och finska tre av Sveriges fem nationella minoritetsspråk, vid sidan av jiddisch och romani. Det innebär att alla har rätt att använda samiska hos domstolar och förvaltningsmyndigheter i samiskans förvaltningsområde: Arjeplog, Gällivare, Jokkmokk och Kiruna kommun. Samma gäller för finska och meänkieli i Gällivare, Kiruna, Haparanda, Pajala och Övertorneå. Barnomsorg och äldrevård ska också finnas tillgängliga på respektive språk. Perdita passar på att ställa upp några återlämnade böcker i hyllorna. Jag kollar in cd-utbudet. Backstreet Boys, Rolling Stones och U2 står blandade med för mig okända artister som Antti Huovila, Jari Sillanpää och Janne Tulkki. Karesuvanto Perdita och Raimo övernattar på olika orter en till två nätter i veckan beroende på rutt. I kväll åker vi över gränsen till finska Karesuvanto och hotell Davvi. Restaurangen Raja-Baari nedanför hotellet har egentligen slutat servera mat för kvällen, men tjejen i kassan, som vet att personalen på bokbussen brukar dyka upp sent, erbjuder sig att ta våra beställningar ändå. Min på svenska, 20 Ikoner 4/2005
Hur det är att vara arbetslös i fina Sverige.
Hur det är att vara arbetslös i fina Sverige. Är det inte meningen att samhället ska hjälpa de som har det mindre bra? Är det inte meningen att man ska få stöd till ett bättre mående och leverne? Är det
Läs merINDISKA BERÄTTELSER DEL 8 MANGOTRÄDET av Lena Gramstrup Olofgörs intervju och berättelse. Medverkande: Arvind Chander Pallavi Chander
INDISKA BERÄTTELSER DEL 8 MANGOTRÄDET av Lena Gramstrup Olofgörs intervju och berättelse Medverkande: Arvind Chander Pallavi Chander Uppläsning av Cecilia Frode Indiska Berättelser del 8 Hej Jag heter
Läs merTÖI ROLLSPEL F 001 1 (6) Försäkringstolkning. Ordlista
ÖI ROLLSPEL F 001 1 (6) Försäkringstolkning Ordlista arbetsskada operationsbord såg (subst.) ta sig samman arbetsledning anmäla skadan överhängande nerv sena sönderskuren samordningstiden olyckshändelse
Läs merJesus älskar alla barn! En berättelse om Guds stora kärlek till alla barn
Jesus älskar alla barn! En berättelse om Guds stora kärlek till alla barn Maria bodde i en liten stad som hette Nasaret. Den låg i Israel. En ängel kom till Maria och sa: Maria, du ska få ett barn. Barnet
Läs merVILL DU LYCKAS? VÅGA MISSLYCKAS! { ledarskap }
{ ledarskap } VAD HAR PERSONER SOM WALT DISNEY, OPRAH WINFREY, STEVE JOBS OCH ELVIS PRESLEY GEMENSAMT? JO, DE HAR ALLA MISSLYCKATS. VILL DU LYCKAS? VÅGA MISSLYCKAS! V isste du att de flesta framgångsrika
Läs merhade. Många har nationella konflikter med andra länder vilket drabbar invånarna och det sitter kvar även om de har kommit till ett annat land.
Jag träffade Elmir för att prata om hans flykt från Bosnien till Sverige när kriget bröt ut och belägringen av Sarajevo inträffade i början på 1990-talet. Han berättade hur det var precis innan det bröt
Läs merPraktikrapport. Sofia Larsson MKVA12, HT12
Praktikrapport Facetime Media är en byrå belägen i Lund som hjälper företag att marknadsföra sig via sociala medier. I nuläget är det främst Facebook som är aktuellt men tanken är att företaget i framtiden
Läs merEU Barn Online II (31/03/2010) 9-10 ÅRINGAR
KOPIERA ID- NUMMER FRÅN KONTAKTBLADET LANDSKOD STICKPROVSN UMMER ADRESSNUMMER INTERVJUARENS NAMN OCH NUMMER ADRESS: POSTNUMMER TELEFONNUMMER EU Barn Online II (31/03/2010) 9-10 ÅRINGAR HUR MAN FYLLER I
Läs merMentorprogram Real diversity mentorskap Att ge adepten stöd och vägledning Adeptens personliga mål Att hantera utanförskap
Mentorprogram Real diversity mentorskap Real diversity är ett projekt som fokuserar på ungdomar i föreningsliv och arbetsliv ur ett mångfaldsperspektiv. Syftet med Real diversity är att utveckla nya metoder
Läs merNovember 2005. Mänskliga rättigheter. Barnets rättigheter. En lättläst skrift om konventionen om barnets rättigheter
Mänskliga rättigheter November 2005 Barnets rättigheter En lättläst skrift om konventionen om barnets rättigheter Mänskliga rättigheter Barnets rättigheter En lättläst skrift om konventionen om barnets
Läs merPROJEKTRAPPORT LEKA SPRÅKA LÄRA. Margaretha Karlsson, Gräsö förskola Anna-Lena Lindgren Jorlin, Öregrunds bibliotek 2007 04-27
Det är vi som medverkar i projektet PROJEKTRAPPORT LEKA SPRÅKA LÄRA Margaretha Karlsson, Gräsö förskola Anna-Lena Lindgren Jorlin, Öregrunds bibliotek 2007 04-27 PROJEKTRAPPORT LEKA SPRÅKA LÄRA GENOMFÖRANDE
Läs merHip Hip hora Ämne: Film Namn: Agnes Olofsson Handledare: Anna & Karin Klass: 9 Årtal: 2010
Hip Hip hora Ämne: Film Namn: Agnes Olofsson Handledare: Anna & Karin Klass: 9 Årtal: 2010 Innehållsförteckning Innehållsförteckning 1 Bakrund.2 Syfte,frågeställning,metod...3 Min frågeställning..3 Avhandling.4,
Läs merHubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert
Ökpojken Mitt i natten så vaknar Hubert han är kall och fryser. Han märker att ingen av familjen är där. Han blir rädd och går upp och kollar ifall någon av dom är utanför. Men ingen är där. - Hallå är
Läs merHålla igång ett samtal
Hålla igång ett samtal Introduktion Detta avsnitt handlar om fyra olika samtalstekniker. Lär du dig att hantera dessa på ett ledigt sätt så kommer du att ha användning för dem i många olika sammanhang.
Läs merLäsnyckel Hallon, bäst av alla av Erika Eklund Wilson
Läsnyckel Hallon, bäst av alla av Erika Eklund Wilson Hegas arbetsmaterial heter nu Läsnycklar med lite mer fokus på samtal och bearbetning. Vi vill att böckerna ska räcka länge och att läsaren ska aktiveras
Läs merHeta tips för dig som går i grundskolan och snart ska ut på din första PRAO
Heta tips för dig som går i grundskolan och snart ska ut på din första PRAO Av: Studie- och yrkesvägledarna i Enköpings kommun 2008 Idékälla: I praktiken elev, Svenskt Näringsliv Varför PRAO? För att skaffa
Läs merKays måndagstips Nr 24 Den 26 nov. 2012
Kays måndagstips Nr 24 Den 26 nov. 2012 Välkomna till det 24:e inspirationsbrevet. Repetera: All förändring börjar med mina tankar. Det är på tankens nivå jag kan göra val. Målet med den här kursen är
Läs merLärarmaterial. Böckerna om Sara och Anna. Vilka handlar böckerna om? Vad tas upp i böckerna? Vem passar böckerna för? Vad handlar boken om?
sidan 1 Böckerna om Sara och Anna Författare: Catrin Ankh Vilka handlar böckerna om? Böckerna handlar om två tjejer i 15-årsåldern som heter Sara och Anna. De är bästa vänner och går i samma klass. Tjejerna
Läs merStudiebrev 13. Háskóli Íslands Svenska lektoratet Höstterminen. Grammatik I 05.70.03 (2,5 p) H [ects: 5] Lärare: Maria Riska mar@hi.is.
Háskóli Íslands Svenska lektoratet Höstterminen Grammatik I 05.70.03 (2,5 p) H [ects: 5] Lärare: Maria Riska mar@hi.is Studiebrev 13 Uppgift 1 I det här sista Studiebrevet vill jag att du kommer med lite
Läs merom läxor, betyg och stress
2 126 KP-läsare om läxor, betyg och stress l Mer än hälften av KP-läsarna behöver hjälp av en vuxen hemma för att kunna göra läxorna. l De flesta tycker att det är bra med betyg från 6:an. l Många har
Läs merGjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5
Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5 Kapitel 2 - Brevet 6-7 Kapitel 3 - Nycklarna 8-9 Kapitel 4 - En annan värld 10-11 Albin Kapitel 5 - En annorlunda vän 12-13 Kapitel 6 - Mitt uppdrag 14-15 Kapitel 7 -
Läs merEn fjärils flykt Gunnel G Bergquist
En fjärils flykt Gunnel G Bergquist Livet för en del människor, Är kantat av sorg och vemod. Framtiden för dem Saknar oftast ljus och glädje. För andra människor Flyter livet på som en dans. Tillvaron
Läs merJanuari 2008. Mänskliga rättigheter. Barnets rättigheter. En lättläst skrift om konventionen om barnets rättigheter
Mänskliga rättigheter Januari 2008 Barnets rättigheter En lättläst skrift om konventionen om barnets rättigheter Mänskliga rättigheter Barnets rättigheter En lättläst skrift om konventionen om barnets
Läs merDen stora katastrofen
Den stora katastrofen H ej, det är jag här igen, Malin, jag som bor i Rukubacka med min lillasyster Fia, vår hund Rufs och mamma och pappa. Allting är bra här hos oss utom en sak. Det har hänt 4 5 en katastrof,
Läs merKapitel 1- Ljuden. - Hörde du? Frågade Lisa. - Vadå? Frågade Lea. - Ljudet. Det kom från golvet, sa Lisa. - Nej, det var säkert ingenting, sa Lea.
MONSTRET Kapitel 1- Ljuden - Hörde du? Frågade Lisa. - Vadå? Frågade Lea. - Ljudet. Det kom från golvet, sa Lisa. - Nej, det var säkert ingenting, sa Lea. De var på lektion i hemkunskapen. Lisa bakade
Läs merLäsnyckel. I fiendens skugga. Författare: Sue Purkiss Översättning: Sara Hemmel. Innan du läser
Läsnyckel I fiendens skugga Författare: Sue Purkiss Översättning: Sara Hemmel I fiendens skugga är en spännande ungdomsbok som utspelar sig i Frankrike under andra världskriget. En stridspilot störtar
Läs merMöt världen. Bli utbytesstudent. Åk på AFS Skolprogram och välj mellan 50 länder!
Möt världen. Bli utbytesstudent med AFS. Åk på AFS Skolprogram och välj mellan 50 länder! AFS ger dig möjligheten att lära känna dig själv samtidigt som du får vänner från hela världen. Som utbytesstudent
Läs merEn samordnare tillsattes på MCC. Under åren har det varit fyra (4) olika samordnare.
1 Rapport MCC:s fadderprogram hösten 2012 Bakgrund Rapporten gjordes av Linda Hårsta-Löfgren under hennes praktik vid MCC under hösten 2012. Innan Linda for till Sri Lanka fick hon ett underlag med frågeställningar
Läs merh ä x folk et magisk a kr after Jo Salmson Illustrationer av Natalia Batista
h ä x folk et magisk a kr after Jo Salmson Illustrationer av Natalia Batista Kapitel 1 I full galopp Sol Hästarna galopperade så snabbt att Sol fick tårar i ögonen. Hon hann knappt ducka för ett par lågt
Läs merLäsnyckel Smyga till Hallon av Erika Eklund Wilson
Läsnyckel Smyga till Hallon av Erika Eklund Wilson Hegas arbetsmaterial heter nu Läsnycklar med lite mer fokus på samtal och bearbetning. Vi vill att böckerna ska räcka länge och att läsaren ska aktiveras
Läs merFörvandlingen. Jag vågade inte släppa in honom utan frågade vad han ville. Jag trodde att du behövde mig, sa gubben och log snett.
Förvandlingen Det var sent på kvällen och jag var ensam hemma. Jag måste upp på vinden och leta efter något kul och läskigt att ha på mig på festen hos Henke. Det skulle bli maskerad. Jag vet att jag inte
Läs merTÖI ROLLSPEL E 006 1 (6) Arbetsmarknadstolkning
ÖI ROLLSPEL E 006 1 (6) Arbetsmarknadstolkning Ordlista arbetslöshetskassa kassakort montera reparera preliminärt gatubelysning övertid projekt gatukontoret fackman installation armatur arbetsmoment högspänning
Läs merKapitel 1 - Hej Hej! Jag heter Lola. Och jag är 10 år och går på vinbärsskolan som ligger på Gotland. Jag går i skytte och fotboll. Jag älskar min bästa vän som heter Moa. Jag är rädd för våran mattant
Läs merJUNI 2003. För hemvändare och hemmaväntare. Välkommen hem!
JUNI 2003 För hemvändare och hemmaväntare Välkommen hem! 1 2 Den här broschyren riktar sig både till dig som kommer hem efter mission och till dig som väntat hemma. 3 Utgiven av Sida 2003 Avdelningen för
Läs merNu gör jag något nytt
Nu gör jag något nytt Linda Alexandersson fredag 15 maj Det började med att två tjejer i min församling i Arvika, åkte ner hit till Göteborgsområdet för att träffa en präst. De hade bekymmer på ett område
Läs merTÖI ROLLSPEL F 003 Sidan 1 av 5 Försäkringstolkning
ÖI ROLLSPEL F 003 Sidan 1 av 5 Försäkringstolkning Ordlista stålskena fraktur brott i handleden akuten amputering konvention avtal efterskott omprövning överklaga SJUVÅRD VID ILLFÄLLIG VISELSE UOMLANDS
Läs merSam Ansari Nv3a Tensta Gymnasium
Sam Ansari Nv3a Tensta Gymnasium 1 Innehållsförteckning Bakgrund...3 Syfte...3 Metod och Material...3 Resultat...4 Diskussion...12 Slutsats...14 Källförteckning...15 Processrapport...16 2 Bakgrund Hur
Läs merDe fem främjar- och härskarteknikerna
De fem främjar- och härskarteknikerna 1. Främjarteknik: Synliggörande Se varandra. Se varandras idéer. Alla ska vara med på lika villkor därför att allas närvaro och åsikter spelar roll. 1. Härskarteknik:
Läs merJag är en häxa Lärarmaterial
Lärarmaterial sidan 1 Författare: Mårten Melin Vad handlar boken om? Vera har köpt ett trollspö på ebay och lyckas till sin egen förvåning få liv sin gamla nalle genom att säga en trollramsa. Problemet
Läs merDen fabulösa Kurts dagbok ( _ ) 一 一 一 一 一 O-_- 一 一
Den fabulösa Kurts dagbok ( _ ) 金 T O-_- 田 界 Gurgel Y(^_^)Y / Mårten von Torsten och borsten )( UU.. / 山 =( U Kurt ( _ ) Grabbarna grus (ˊ_>ˋ) / Lols återkomst.o :-D O Voldemort ( ) 11 september Hej skit
Läs merHjälp min planet Coco håller på att dö ut. Korvgubbarna har startat krig Kom så fort du kan från Tekla
Kapitel 1 Hej jag heter Albert och är 8 år. Jag går på Albertskolan i Göteborg. Min fröken heter Inga hon är sträng. Men jag gillar henne ändå. Mina nya klasskompisar sa att det finns en magisk dörr på
Läs merFamilj och arbetsliv på 2000-talet. Till dig som är med för första gången
Familj och arbetsliv på 2000-talet Till dig som är med för första gången 1 Fråga 1. När är du född? Skriv januari som 01, februari som 02 etc Födelseår Födelsemånad Är du 19 Man Kvinna Fråga 2. Inledningsvis
Läs merVar och bli den förändringen du vill se i omvärlden.
Inspirationsboken Du är källan till glädje. Låt dig inspireras av dig själv. Gör ditt välmående till ett medvetet val och bli skapare av ditt eget liv. För att du kan och för att du är värd det! Kompromissa
Läs merFår jag använda Wikipedia?
Får jag använda Wikipedia? Wikipedia är ett unikt uppslagsverk som skapas av sina läsare. Det innebär att vem som helst kan skriva och redigera artiklar. Informationen på Wikipedia kan vara vinklad eller
Läs merFörskolelärare att jobba med framtiden
2010 Förskolelärare att jobba med framtiden Skribenter och fotografer: Elin Anderberg Tove Johnsson Förskollärare som yrke Som förskollärare jobbar du inte bara med barnen i sig utan även med framtiden.
Läs merSJÖODJURET. Mamma, vad heter fyren? sa Jack. Jag vet faktiskt inte, Jack, sa Claire, men det bor en i fyren.
SJÖODJURET Klockan var 10 på förmiddagen en solig dag. Det var en pojke som letade efter stenar på stranden medan mamma solade. Stranden var tom. Vinden kom mot ansiktet. Det var skönt. Pojken hette Jack.
Läs merMirella och Lukas förstår inte vad mannen pratar om. Det blir lite trångt när han ska tränga sig förbi dem i den smala trappan. Står det några och
Hisstunnan Det luktar verkligen rök. Inte cigarettrök, utan ungefär sådan där rök som kommer från eld. De fortsätter försiktigt i den rangliga järntrappan, som ringlar sig neråt. Kolla! Det är den där
Läs merProv svensk grammatik
Prov svensk grammatik Markera det alternativ som du anser vara rätt i meningarna nedan. Det är bara ett av alternativen som är rätt i varje mening. 1. När farfar hade ätit åt har ätit, sov han middag.
Läs merELEVFRÅGOR. International Association for the Evaluation of Educational Achievement. Bo Palaszewski, projektledare Skolverket 106 20 Stockholm
ELEVFRÅGOR International Association for the Evaluation of Educational Achievement Bo Palaszewski, projektledare Skolverket 106 20 Stockholm Instruktioner I det här häftet finns frågor om dig själv och
Läs merB. Vad skulle man göra för att vara bättre förberedd inför en lektion i det här ämnet?
Studieteknik STUDIEHANDLEDNING Syftet med dessa övningar är att eleverna själva ska fördjupa sig i olika aspekter som kan förbättra deras egen inlärning. arna görs med fördel i grupp eller parvis, och
Läs merSkrivglädje i vardagen!
glädje i vardagen! - distanskursen för dig som vill hitta skrivglädje i vardagen! Inspirationsbrev om drömmar Hej! Nu har du nått halvvägs in i kursen och viktigast är att du har startat upp ditt skrivande
Läs merKom och tita! Världens enda indiska miniko. 50 cent titen.
En ko i garderoben j! är jag här igen, Malin från Rukubacka. Det har hänt He Det en hel del sedan sist och isynnerhet den här sommaren då vi lärde känna en pianotant. Ingenting av det här skulle ha hänt
Läs merSvenska inplaceringstest 4 (självdiagnostiskt)
Svenska inplaceringstest 4 (självdiagnostiskt) Följande test är avsett för att du själv ska kunna bedöma vilken nivå/kurs i Svenska för utbytesstudenter som är lämplig för dig. I slutet av testet kan du
Läs merInformationsbrev oktober 2015
Informationsbrev oktober 2015 Hej alla föräldrar! Nu har terminen varit igång i några veckor och vi börjar lära känna varandra i de olika grupperna. Eftersom föräldramötet inte blev av så bifogar vi ett
Läs merKarriärplanering Övning 08: Professionellt nätverkande
Karriärplanering Övning 08: Professionellt nätverkande 1. Lär dig från dem som varit i samma situation Ett av de bästa sätten att få värdefulla kontakter är att nätverka med din högskolas alumner. De har
Läs merDin RelationsBlueprint - Källan till smärta eller framgång i din intima relation
Din RelationsBlueprint - Källan till smärta eller framgång i din intima relation Lyssna, jag känner mig enormt glad och hedrad att jag får spendera den här tiden med dig just nu och att du tar dig tid
Läs merSune slutar första klass
Bra vänner Idag berättar Sunes fröken en mycket spännande sak. Hon berättar att hela skolan ska ha ett TEMA under en hel vecka. Alla barnen blir oroliga och Sune är inte helt säker på att han får ha TEMA
Läs merAYYN. Några dagar tidigare
AYYN Ayyn satt vid frukostbordet med sin familj. Hon tittade ut genom fönstret på vädret utanför, som var disigt. För några dagar sedan hade det hänt en underlig sak. Hon hade tänkt på det ett tag men
Läs merAtt leva med schizofreni - möt Marcus
Artikel publicerad på Doktorn.com 2011-01-13 Att leva med schizofreni - möt Marcus Att ha en psykisk sjukdom kan vara mycket påfrestande för individen liksom för hela familjen. Ofta behöver man få medicinsk
Läs merSka vi till Paris? ORDLISTA LÄSFÖRSTÅELSE KIRSTEN AHLBURG ARBETSMATERIAL FÖR ELEVEN
ARBETSMATERIAL FÖR ELEVEN KIRSTEN AHLBURG ORDLISTA pall (sida 10, rad 3) en liten stol utan ryggstöd och armstöd baguette (sida 14, rad 12) franskt, vitt bröd LÄSFÖRSTÅELSE Vid dagens slut sida 5 Vilken
Läs merEn olydig valp. Publicerat med tillstånd Puzzel på valpkurs Text Isabelle Halvarsson Bild Margareta Nordqvist Bonnier Carlsen 2011
En olydig valp Det var en varm dag fram på höstkanten. I en bil satt den lilla jack russell-valpen Puzzel. Hon var en terrier och rätt så envis av sig. När dörren öppnades slank hon snabbt ut. Tyst som
Läs merEtt smakprov ur Näsdukar Argument Förlag och Catharina Segerbank. Du hittar fl er smakprov på www.argument.se
10 Den första näsduken 11 Det är den 31 oktober 1988. Jag och en väninna sitter i soffan, hemma i mitt vardagsrum. Vi skrattar och har roligt. Plötsligt går vattnet! Jag ska föda mitt första barn. Det
Läs merGruppenkät. Lycka till! Kommun: Stadsdel: (Gäller endast Göteborg)
Gruppenkät Du har deltagit i en gruppaktivitet! Det kan ha varit en tjej-/ killgrupp, ett läger eller ett internationellt ungdomsutbyte. Eller så har ni kanske ordnat ett musikarrangemang, skött ett café,
Läs merPositiv Ridning Systemet Negativ eller positiv? Av Henrik Johansen
Positiv Ridning Systemet Negativ eller positiv? Av Henrik Johansen Man ska vara positiv för att skapa något gott. Ryttare är mycket känslosamma med hänsyn till resultatet. Går ridningen inte bra, faller
Läs merVARFÖR ÄR DU SOM DU ÄR?
Karl-Magnus Spiik Ky Självtroendet / sidan 1 VARFÖR ÄR DU SOM DU ÄR? Självförtroendet är människans inre bild av sig själv. Man är sådan som man tror sig vara. Självförtroendet är alltså ingen fysisk storhet
Läs merÖvning: Föräldrapanelen Bild 5 i PowerPoint-presentationen.
Övning: Föräldrapanelen Bild 5 i PowerPoint-presentationen. Material: Bilder med frågor (se nedan) Tejp/häftmassa Tomma A4-papper (1-2 st/grupp) Pennor (1-2 st/grupp) 1) Förbered övningen genom att klippa
Läs merÖvning: Föräldrapanelen
Övning: Föräldrapanelen Bild 5 i PowerPoint-presentationen. Material: Bilder med frågor (se nedan) Tejp/häftmassa Tomma A4-papper (1-2 st/grupp) Pennor (1-2 st/grupp) 1) Förbered övningen genom att klippa
Läs merBERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL. Skellefteå skriver. 13 Jul. En berättelse från Skellefteå
BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL Skellefteå skriver # 13 Jul En berättelse från Skellefteå Författaren & Skellefteå berättarförening 2013 Tryck: Skellefteå Tryckeri, april 2013 # 13 Jul Snöflingorna
Läs merINSPIRATIONSMATERIAL TILL HIMMEL OCH PANNKAKA
PREMIÄR PÅ TEATER SAGOHUSET 6 MARS 2011 INSPIRATIONSMATERIAL TILL HIMMEL OCH PANNKAKA AV ISA SCHÖIER Regi och kostym Scenografi Ljusdesign Stalle Ahrreman Marta Cicionesi Ilkka Häikiö I rollerna Ulf Katten
Läs merLathund olika typer av texter
Lathund olika typer av texter - Repetition inför Nationella Proven i svenska - Brev Alla brev innehåller vissa formella detaljer. Datum och ort är en sådan detalj, i handskrivna brev brukar datum och ort
Läs merDen kidnappade hunden
Den kidnappade hunden Lisa, Milly och Kajsa gick ner på stan med Lisas hund Blixten. Blixten var det finaste och bästa Lisa ägde och visste om. När de var på stan gick de in i en klädaffär för att kolla
Läs merLPP, Reflektion och krönika åk 9
LPP, Reflektion och krönika åk 9 Namn: Datum: Svenska Mål att sträva mot att eleven får möjlighet att förstå kulturell mångfald genom att möta skönlitteratur och författarskap från olika tider och i skilda
Läs merLäsnyckel Skot på barnhem av Oscar K. illustrationer av Dorte Karrebæk översättning av Marie Helleday Ekwurtzel
Läsnyckel Skot på barnhem av Oscar K. illustrationer av Dorte Karrebæk översättning av Marie Helleday Ekwurtzel Hegas arbetsmaterial heter nu Läsnycklar med lite mer fokus på samtal och bearbetning än
Läs merHuset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra
Huset på gränsen Roller Linda Hanna Petra Dinkanish Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Scen 1 Linda, Hanna och Petra kommer in och plockar svamp som dom lägger i sina korgar - Kolla! Minst
Läs merDefinition av svarsalternativ i Barn-ULF
STATISTISKA CENTRALBYRÅN 2011-06-09 1(29) Definition av svarsalternativ i Barn-ULF I nedanstående tabeller visas hur svaren på de olika frågorna i undersökningen av barns levnadsförhållanden har grupperats
Läs merJ tillfrågas om varför hon nu, så här långt efteråt, velat anmäla sig själv för hon ljugit om våldtäkten som Lars Tovsten dömdes för?
Lars Tovsten Från: Josefine Svensson Skickat: den 8 december 2012 17:10 Till: Lars.tovsten@gmail.com Ämne: Re: Förhöret... Här kommer kopian. Den 30 okt 2012 15:46 skrev
Läs mer10 TIPS - ditt eget recept För balans och framgång!
10 TIPS - ditt eget recept För balans och framgång! Kenth Åkerman Det är värt vilket pris som helst att få se en slocknad blick lysa upp på nytt, få se ett leende tändas hos den som tycktes ha glömt att
Läs merBERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL. Skellefteå skriver. 6 Hålet. En berättelse från Skellefteå
BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL Skellefteå skriver # 6 Hålet En berättelse från Skellefteå Författaren & Skellefteå berättarförening 2013 Tryck: Skellefteå Tryckeri, april 2013 Jag var ute
Läs merAtt skriva ner din livshistoria och vad som varit viktigt för dig genom livet är en gåva både till dig själv och till dina närmaste.
1 Ditt liv din historia Ditt liv är viktigt och har stor betydelse för alla omkring dig! Att skriva ner din livshistoria och vad som varit viktigt för dig genom livet är en gåva både till dig själv och
Läs merEtt nytt perspektiv i arbetet med barn och föräldrar
Ett nytt perspektiv i arbetet med barn och föräldrar Kurs för förskollärare och BVC-sköterskor i Kungälv 2011-2012, 8 tillfällen. Kursbok: Ditt kompetenta barn av Jesper Juul. Med praktiska exempel från
Läs merBarn kräver väldigt mycket, men de behöver inte lika mycket som de kräver! Det är ok att säga nej. Jesper Juul
Vi har en gammal föreställning om att vi föräldrar alltid måste vara överens med varandra. Men man måste inte säga samma sak, man måste inte alltid tycka samma sak. Barn kräver väldigt mycket, men de behöver
Läs merVem vinkar i Alice navel. av Joakim Hertze
Vem vinkar i Alice navel av Joakim Hertze c 2006 Joakim Hertze. Detta verk är licensierat under Creative Commons Erkännande- Ickekommersiell-Inga bearbetningar 3.0 Unported licens. För att se en kopia
Läs merLkg-teamet Malmö Barn med LKG Information til dig som är förälder til ett barn med LKG SUS Malmö, lkg-teamet Jan Waldenströms gata 18 205 02 Malmö 1
Lkg-teamet Malmö Barn med LKG Information till dig som är förälder till ett barn med LKG SUS Malmö, lkg-teamet Jan Waldenströms gata 18 205 02 Malmö 1 2 Text: Kerstin Österlind, kurator, Skånes universitetssjukhus
Läs merKyss aldrig en groda ROLLER MAMMA JULIA FAMILJEN PÅ SLOTTET PAPPA MAMMA FINA FAMILJEN I STUGAN PAPPA MAMMA MARIA GILLION GRODJÄGARNA
Kyss aldrig en groda En liten bredvidberättelse om jakten på en groda att kyssa till prins ROLLER FAMILJEN PÅ SLOTTET FAMILJEN I STUGAN GRODJÄGARNA DOM ONDA MAKTERNA TROLLKARLEN BORROR (GRODAN / HÄSTEN)
Läs merAtt be med barn Maria Furusand & Ann Lundgren
Att be med barn Maria Furusand & Ann Lundgren Barn kan be! Men de måste ibland få veta att deras böner är lika viktiga som vuxna krusidullböner. När vi ber med barn, brukar vi sätta upp enkla böneregler.
Läs merUtvärdering Biologdesignern grupp 19
Utvärdering Biologdesignern grupp 19 Biologdesignern har: svara med svar 1-5 1=dåligt, 5=jättebra Poäng Antal 1. Jag är bättre på att förklara vad jag är bra på och vad jag tycker om att göra. 51 15 2.
Läs merFörsök låta bli att jämföra
Skoldags! Det är inte bara ditt barn som börjar skolan nu. Det gör du också som förälder. Du minns din egen skolstart, din lärare, hur motigt det var ibland men också ljusa minnen. Nu är det nya tider
Läs merVinna väljarna. Samtal för samtal.
Vinna väljarna. Samtal för samtal. Människor påverkar människor. När vi ska bestämma oss för något, gör vi det nästan alltid genom att prata med någon vi litar på eller någon vi får förtroende för. Det
Läs merRetorik - våra reflektioner. kring. Rätt sagt på rätt sätt, Berättarens handbok samt www.retorik.com
Berättare blir man genom att göra två saker så ofta som möjligt: 1. Lyssna. 2. Berätta. I den ordningen. Och omvänt. Om och om igen. Retorik - våra reflektioner kring Rätt sagt på rätt sätt, Berättarens
Läs merTilla ggsrapport fo r barn och unga
Tilla ggsrapport fo r barn och unga 25 mars 2014 Vad berättar barn för Bris om hur de mår? Hur har barn det i Sverige? Jag har skilda föräldrar och vill så gärna bo hos min pappa. Mamma har ensam vårdnad
Läs merKidnappandet. Jag är 20 år och jag heter Nesrin jag älskar djur och choklad och jag kommer från Dijon i som ligger i Frankrike, plus jag röker.
del 1 Kidnappandet Jag vaknade i min säng trött och arg, mamma och pappa hade slängt ut mig. För jag är nu 20 år, jag fyllde år i lördags. Varför slängde dom ut mig? Just nu bor jag hos min bästa vän Sara.
Läs merFörst till häcken... en berättelse om vad som hände innan prinsen kysste prinsessan ROLLER HÄCK-IRÈN MAMMA OLE DOLE DOFF
Först till häcken... en berättelse om vad som hände innan prinsen kysste prinsessan ROLLER HÄCK-IRÈN D sovande flicka mamma lat son lat son lat son flitig gårdskarl gift med Ingvild flitig gårdsfru gift
Läs merOrgelbyggaren. Uppgifter och diskussionsfrågor
Orgelbyggaren av Robert Åsbackas är en av de första återberättade finlandssvenska böckerna. Bosse Hellsten har återberättat romanen som kom ut år 2008. Orgelbyggaren handlar om Johannes Thomasson, en äldre
Läs merHon som fick veta. Marina Kronkvist. Sofie Bilius
Hon som fick veta Marina Kronkvist Sofie Bilius Till Ukko, Armas och Akim Jag är ett år gammal och jag vet. Jag vet att min mamma och min pappa reser sin väg snart. De dör. Vad gör jag nu? De skall dö.
Läs merTalmanus till presentation om nätvardag 2015
Talmanus till presentation om nätvardag 2015 Bild 1: Här kommer det finnas ett stolpmanus för föreläsningen. Du kan även ladda hem manuset på www.surfalugnt.se om du vill ha manuset separat. Om du inte
Läs merInför föreställningen
LÄRARHANDLEDNING Tage Granit 2008 Inför föreställningen Förberedelser Innan man går med sina elever på teater är det alltid bra att prata igenom om hur det är att gå på teater och hur man uppför sig. Orka
Läs merProcessledarmanual. Landsbygd 2.0
Processledarmanual Landsbygd 2.0 Historien bakom Landsbygd 2.0 Landsbygdens invånare blir äldre, färre och dummare... Knappast! Men vi måste bli bättre på att ta vara på alla lantisars tankar och ideér.
Läs merStina Inga. Ur antologin nio, utgiven av Black Island Books och Norrbottens länsbibliotek, 2002 ISBN 91 972792 8 5. Intervju: Andreas B Nuottaniemi
Stina Inga Ur antologin nio, utgiven av Black Island Books och Norrbottens länsbibliotek, 2002 ISBN 91 972792 8 5 Intervju: Andreas B Nuottaniemi 72 Jag skriver mest på omöjliga ställen, i bilen eller
Läs mer