Om kompensation och tekniska hjälpmedel

Transkript

1 Om kompensation och tekniska hjälpmedel Rev. Kompendium, 2012 av Marianne Björn Milrad Institutionen för pedagogik, psykologi och idrottsvetenskap Linnéuniversitet, Växjö Inledning Detta kompendium handlar om teknik som kan användas av elever i läs- och skrivsvårigheter. Dessa verktyg kan, menar jag, användas som ett medel för läraren att göra undervisning mer tillgänglig för eleverna, möjliggöra ett aktivare deltagande i skolarbetet för eleverna och därigenom medföra ökad måluppfyllelse. Samhällets krav på vår läs- och skrivförmåga har skiftat historiskt sett. Fram till mitten av förra århundradet räckte det med att den enskilde individen hade förmåga att läsa, skriva, och räkna. Denna begränsade, något statiska syn har med åren breddats till att handla om en mer funktionell läskunnighet där hänsyn tas även till sociala, ekonomiska och politiska aspekter. Som exempel kan nämnas att UNESCO lanserade 1978 en definition som säger att en person har en funktionell läs- och skrivförmåga (functional literacy) när individen kan engage in all those activities in which literacy is required for effective functioning of his [or her] group and community and also for enabling him [or her] to continue to use reading, writing and calculation for his [or her] own and the community s development. I dokument från PISA-undersökningen har läs- och skrivförmåga (literacy) definierats som the capacity of students to apply knowledge and skills in key subject areas and to analyse, reason and communicate effectively as they pose, interpret and solve problems in a variety of situations (OECD, 2010, s. 17). Myrberg (2001) påpekar att UNESCO:s definition ovan handlar om läs- och skrivförmåga. Läs- och skrivkunnig är å andra sidan den person som kan with understanding both read and write a short simple statement on his or her everyday life (a.a., s. 5. Det engelska citatet har Myrberg hämtat från UNESCO:s World Education Report från 1993). Att ha läsförmåga handlar alltså om mer än att vara läskunnig. Den läs- och skrivförmåga som behövs för att kunna fungera effektivt (effective functioning) i samhället idag är inte detsamma som krävdes för 20 år sedan. Globalisering och nya digitala medier har dessutom förändrat samhället så mycket att man inom EU idag talar om en nödvändig fjärde kompetens (förutom skriva, läsa, räkna), nämligen att kunna förstå och använda digitala verktyg (EC, 2006).. Med formeln L = A * F (Läsning = Avkodning * Förståelse) ville Gough och Tunmer (1986) ge en beskrivning av vad som behövs vid läsning. De menade att meningsfull 1

2 läsning bara kan ske då en person klarar av avkodning (dvs. igenkänning av skrivna eller tryckta ord med utgångspunkt i det alfabetiska systemet (Høien & Lundberg, 1999, s. 326)) av ord, samt föra samman till orden till meningar för att få förståelse för vad de innebär i det aktuella textsammanhanget. Fungerar inte någon av avkodning eller förståelse, då fungerar inte heller läsningen, men som Unesco och PISA:s definitioner ovan understryker så är läsning mer än att bara kunna tyda bokstäver och förstå ord. Det handlar bland annat även om att kunna reflektera över text och att kunna läsa mellan raderna (för mer om läsning, se ex. Elbro, 2004). De tekniska verktyg som finns riktar oftast in sig mot att ge läs- eller skrivstöd. På reflektions- och förståelsenivån finns det mycket få tekniska lösningar att erbjuda. De barn som har svårigheter av dyslektisk karaktär har ofta problem med avkodningen, vilket bland annat visar sig i tester av deras fonologiska förmåga. Så snart det börjar märkas i år 1 eller år 2 att ett barn har svårt att klara av läsinlärningen, bör det barnet snabbt få extra stöd. Det bör förstås vara ett pedagogiskt stöd med extra träning i läsning och skrivning, men dessa barn bör även erbjudas stöd av tekniska hjälpmedel. Det är speciellt viktigt i de skolämnen där eleven behöver ta till sig ämneskunskaperna, exempelvis i historia och engelska, att eleven får hjälpmedel för att kunna kringgå sina läs- och skrivsvårigheter för att kunna visa sina kunskaper och utnyttja sin fulla intellektuella förmåga (Föhrer & Magnusson, 2003). De tillskrivna hjälpmedlen bör skrivas in i elevens åtgärdsplan tillsammans med övriga planerade insatser (se bilaga 1). Hjälpmedlen brukade tidigare kallas kompensatoriska eller kompenserande hjälpmedel, då de användes för att kompensera för svårigheter som dessa elever har. På senare år har i stället begreppet alternativa verktyg i lärandet lanserats av Specialpedagogiska skolmyndigheten då ordet kompensation ansågs alltför negativt 1. Ibland kan det vara svårt att dra en gräns och säga detta är ett alternativt verktyg men detta är inte det. En avgränsning som görs i detta häfte är att alternativa verktyg är inte avsedda att användas för att träna läsning eller skrivning, även om de vid flitig användning till viss del kan förbättra användarnas läs- och skrivförmåga något. Styrdokument Styrdokumenten säger klart ifrån att ett barn som behöver särskilt stöd ska få det. Skollagen (SFS 2010:800) fastslår för det svenska skolväsendet (dock inte förskola) att: Om det inom ramen för undervisningen eller genom resultatet på ett nationellt prov, genom uppgifter från lärare, övrig skolpersonal, en elev eller en elevs vårdnadshavare eller på annat sätt framkommer att det kan befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås, ska detta anmälas till rektorn. Rektorn ska se till att elevens behov av särskilt stöd skyndsamt utreds. Behovet av särskilt stöd ska även utredas om eleven uppvisar andra svårigheter i sin skolsituation. Samråd ska ske med elevhälsan, om det inte är uppenbart obehövligt. Om en utredning visar att en elev är i behov av särskilt stöd, ska han eller hon ges sådant stöd. (Skollagen, 3 kap. 8 ). Ordvalet ska visar att detta är en ovillkorlig rätt att få stöd. Begreppet behov av särskilt stöd definieras inte närmare. I efterföljande paragraf (9 ) står att ett åtgärdsprogram ska 1 Hämtad

3 upprättas för den elev som ska få stöd, och där ska det framgå utformningen av stödet. För elever i förskolan står att barn som behöver särskilt stöd i sin utveckling ska ges det stöd som deras speciella behov kräver (8 kap. 9 ). För elever i grundskolan ska det särskilda stödet ges på det sätt och i den omfattning som behövs för att eleven ska ha möjlighet att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås (3 kap. 10 ). De kunskapskrav som minst ska uppnås i skolämnena representeras av betyget E. I skollagen 3 kapitlet och 7 sägs att särskilt stöd får ges i stället för den undervisning eleven annars skulle ha deltagit i eller som komplement till denna. Det särskilda stödet ska ges inom den elevgrupp som eleven tillhör om inte annat följer av denna lag eller annan författning.. Det är rektor som beslutar om placering i särskild undervisningsgrupp. Lagen förordar alltså att elever i behov av särskilt stöd ska få sådant stöd i sin elevgrupp. Trots att styrdokument på formuleringsnivån har förespråkat och ännu förespråkar inkludering, så har skolväsendet på realiseringsnivån inte varit uppbyggt för att kunna inkludera alla barn. Detta har synts till exempel i en enkätundersökning av Riksrevisionsverket från 2005, där frågor ställs till kommuner om hur elever med funktionsnedsättning som är inkluderade i vanliga grundskolan klarat sig i skolan. Undersökningen visar att bara knappt hälften av dessa elever i år 9 fick godkänt i kärnämnena, vilket är 30 % lägre än genomsnittet för grundskolan 2. Det framgår inte av enkäten vilka funktionsnedsättningar som eleverna hade. Uppföljningsstudier indikerar att även om skolbarn med läs- och skrivsvårigheter får specialundervisning så finns det en grupp barn som inte lyckas komma ikapp sina klasskamrater (Torgesen & Davis, 1996; Jacobson, 1999; Shaywitz, et al., 1999; Gustafson, Samuelsson och Rönnberg, 2000; Emanuelsson, Persson och Rosenqvist, 2001; Andreassen, Knivsberg och Niemi, 2006; Svensson och Jacobson, 2006). Dessa barn hör oftast till dem som brukar hamna i den kategori som kallas dyslexi. Undervisningen bör för dem kompletteras med kompenserande hjälpmedel för att ge dem möjlighet till att få tillgång till undervisningen via alternativa vägar. Kompensation Antalet elever som använder alternativa verktyg ökar, även om det nog fortfarande är ovanligt att elever får använda teknisk kompensation i klassrummet (Jacobson & Svensson, 2007). Allt fler skolor erbjuder barn med lässvårigheter alternativa verktyg, och det finns även speciella centra riktade mot skolor som lånar ut teknik (s.k. Datortek). Att tala om kompensation kan uppfattas som något negativt då det antyder att det saknas något som behöver kompenseras för. Funktionsnedsättning har tidigare definierats ur ett individuellt, medicinskt perspektiv vilket ser individen som handikappad, som att det finns en brist och att individen behöver anpassas. På senare år har ett socialt perspektiv förespråkats där samhället ses som det som exkluderar genom brist på tillgänglighet. En funktionsnedsättning blir alltså då till ett hinder genom omgivningens begränsningar. Kompensationen kan ses både ur ett medicinskt och ur ett socialt perspektiv, tekniken kan kompensera för en individs svårigheter, men den kan också användas för att göra samhället tillgängligt. Denna förskjutning från att ha fokus på en individs brister eller svårigheter till att istället fokusera på delaktighet och tillgänglighet i samhället eller i klassrumsmiljön stämmer väl 2 Skrivelse från Riksrevisionsverket till Skolministern vid Utbildnings- och kulturdepartementet, , diarienummer

4 överens med tankarna bakom universell design (universal design, i Sverige även kallat Design för alla 3 ). Forskaren Edyburn (2003) menar att teknik för specialundervisning har gått från att handla om kompensatoriska hjälpmedel (assistive technology) till att handla om universell design. Grundtanken bakom universell design är att det i längden är mest fruktbart för alla om produkter, miljöer och tjänster utvecklas för att så många som möjligt ska kunna använda dem. Personer med en funktionsnedsättning ska inte behöva speciallösningar utan ska kunna leva och fungera i samhället som alla andra. Några exempel som brukar användas för att illustrera universell design är mikrofonen (uppfanns av Alexander Graham Bell för att hjälpa hörselskadade), avfasade trottoarkanter, automatiskt öppnade dörrar och textning av TV-program. Gemensamt för dessa exempel är att de från början utvecklades för personer med en funktionsnedsättning men de underlättar idag för många i samhället (Dell, Newton & Petroff, 2008). Inom utbildning finns universal design for learning (UDL, universell design för lärande) 4 som bygger vidare på principer från universell design/design för alla. Syftet är att främja flexibel undervisning och att göra skolaktiviteter tillgängliga för så många elever som möjligt. UDL:s tre grundprinciper bygger på didaktikens tre huvudfrågor, nämligen vad, hur, och varför (Rose & Wasson, årtal ej angett). Princip 1. Provide Multiple Means of Representation. Didaktikens vad, dvs. mångsidig undervisning där det som ska läras presenteras på flera sätt. Princip 2. Provide Multiple Means of Expression. Didaktikens hur, dvs. ge eleverna många olika medel att uttrycka vad de lärt sig. Princip 3. Provide Multiple Means of Engagement. Didaktikens varför, dvs. ge eleverna möjlighet att engagera sig utifrån sina intressen och motivation. Användningen av UDL kan minska behovet av alternativa verktyg i klassrummet. Kirsten Lee Howard, en amerikansk lärare för förskola och år 1, berättar om hur hon tillämpar UDL:s principer i klassrummet (Howard, 2004, s. 27): Although UDL is by no means a simple way of thinking about and planning curriculum, I try to begin each planning session with a few simple questions to guide my planning: What is the basic idea that the students need to learn? What are different ways to learn this idea: demonstration? games? shared experience? If there is reading involved, do they have to read it by themselves, or can they use other tools and strategies to get the information? Detta sätt att resonera stämmer väl överens med ett kompensatoriskt tankesätt. UDL uppmuntrar till kunskapsinhämtning med alla sinnen, vilket är speciellt viktigt för elever med olika former av funktionsnedsättning. I nästa avsnitt beskrivs olika typer av hjälpmedel som skulle kunna finnas tillgängliga i klassrummet. 3 Design för alla finns även i Sverige, bland annat finns en ideell förening vid namn EIDD. 4 För mer information om universal design for learning, se 4

5 Alternativa verktyg I detta avsnitt kommer några verktyg att presenteras med tips om hur de kan användas i klassrummet. Som underlag används den indelning och det material som finns på hemsidan Vid hjälpmedlen finns fotnoter med länk till mer information 5. Maria är sinnesslö, sa fröken. Jag tvingade skolan till en undersökning, för Maria skulle inte bli överhoppad som jag. Och visst var hon som jag, dyslektiker. Men fick en speciallärare som lät henne välja fritt på biblioteket och sen läste in boken på band. Tio minuter varje dag läste och lyssnade flickan, och snart började hon läsa, och sen fortsatte hon och nu slukar hon. Så som jag också kunde gjort. Gunilla (mamma till Maria, intervjuad i Ekegren, 1996) Läsa Det främsta hjälpmedlet för att läsa är talböcker. Idag finns mängder med böcker inlästa, även skolböcker. Specialpedagogiska skolmyndigheten anpassar läromedel för skolbarn med funktionsnedsättning. På deras hemsida finns en lista över de läromedel som är anpassade 6. Det går också att söka i katalogen hos talboks- och punktskriftsbiblioteket (TPB) 7. TPB har en välfylld katalog med nästan titlar, förutom läromedel finns skönlitteratur, facklitteratur och högskolelitteratur. Idag spelas alla talböcker in i ett format som heter DAISY, ett format som tillåter lyssnaren att hoppa mellan sidor och kapitel, ändra läshastighet, och att sätta bokmärken. Det går att lyssna på DAISY-böcker i vanliga CDspelare och mp3-spelare, men för att kunna utnyttja fördelarna med DAISY-formatet behövs en speciell spelare. Det finns dels fysiska CD-spelare för DAISY att köpa och dels digitala spelare som användaren laddar ned i sin dator. På TPB:s hemsida 8 finns en digital spelare, Amis, att ladda ned gratis. Flera bibliotek erbjuder utlåning av fysiska DAISY-spelare, till exempel Ett kompenserande hjälpmedel som liknar talboken, är talsyntes. En talsyntes är ett datorprogram som läser upp text. Det kan exempelvis vara text som eleven själv har skrivit i ett ordbehandlingsprogram, eller text från en hemsida på Internet. Det finns flera olika talsynteser, några av de vanligaste är Vital, CD-ord och WordRead Plus. Programmen har en funktion som gör det möjligt att spara ned ett dokument som en ljudfil. Eleven kan alltså arbeta med ett dokument, spara det som en ljudfil (exempelvis wma-, wav-, eller mp3- format), föra över filen till en mp3-spelare och lyssna på den kanske i bussen på vägen hem. Flera av talsyntesprogrammen kan även ge skrivstöd då de kan uttala bokstavsljud 5 Flera länkar leder till företag. Ibland finns bara ett företag som saluför en produkt, men ibland finns det flera som gör det. Att det här enbart finns länk till ett av företagen betyder inte att just det företaget är att föredra före de andra. Det är enbart praktiska skäl och slumpen som avgjort vilket företag som valts katalog.tpb.se/ 8 5

6 under tiden eleven skriver. Denna funktion finns ännu mer utbyggt i programmen Talande Tangentbord 9 och Skolstil 10. Ibland behöver lärare dela ut stenciler till barnen och det finns inte talböcker att ta till som stöd. Stencilen kan då skannas in till datorn, bearbetas med ett OCR-program (Optical Character Recognition, optisk teckenigenkänning), och läsas upp med en talsyntes. Detta kan användas i flera sammanhang, exempelvis när eleverna är i biblioteket för att leta information. Där finns ofta tillgång till en kopiator som eleven kan använda för att kopiera en sida i en bok. I en del större kopiatorer finns inbyggd möjlighet att skicka det inskannade dokumentet som e-post. Papperskopian kan annars skannas in till en dator vid ett senare tillfälle för att OCR-tolkas och föras över till Word. Väl i datorn kan en talsyntes användas för att läsa upp texten högt. I många datorer finns det redan ett OCR-program, exempelvis finns i Microsofts officeverktyg (Microsoft office tools) från 2003 ett OCR-program som kallas office document scanning. Det finns också OCR-program att köpa, exempelvis ViTex 11 som även har en talsyntes, samt Scan2Text 12. En ny typ av skanner är skannermusen LSM Den kan användas som en vanlig datormus, men när man trycker på en knapp på musen så startar den att skanna och för över allt till datorn som man för musen över. I datorn kan man sedan med hjälp av en talsyntes få den inskannade texten uppläst. Skriva De skrivhjälpmedel som finns idag är framför allt stavningskontroll, ordprediktion och talsyntes. Det finns få hjälpmedel som kan ge ett grammatiskt stöd. Svenska Akademins OrdLista (SAOL) finns att få i digitalt format och kan då användas för att söka efter rätt stavning och böjning av ord. Programmet har en sökmotor som klarar av ljudenlig stavning. En sökning på skifånje leder till uppslagsordet chiffonjé. Den sökmotor som finns bakom den funktionen finns även hos den digitala Nationalencyklopedin, vilken finns tillgänglig på Internet via adressen ne.se. Om man där skriver sökordet skifånje blir svaret att det sökta ordet inte finns, men menar du chiffonjé? En liknande funktion kan man numera även finna hos sökmotorer för Internet, exempelvis Google. En elev som har tillgång till Internet kan alltså använda sig av Google för att kontrollera stavning och val av ord. I Word finns en stavningskontroll som kan klara av många av de felstavningar en elev med läs- och skrivsvårigheter gör. En vågformad markering under ordet visar att något är fel. Men om den första bokstaven i ordet är felstavat klarar ibland inte stavningskontrollen av att hitta rätt ord. Den varnar inte heller för homofoner, dvs. ord som låter lika men stavas olika och har olika betydelser, exempelvis jul-hjul och gott-gått

7 Programmet Stava Rex 14 (tidigare StavaRätt) är gjort speciellt för personer med läs- och skrivsvårigheter. Det hittar och rättar fel som Word inte klarar av, som exempelvis homofoner. Homofonerna sätts in i exempelmeningar för tydliggöra betydelsen. Programmet finns även för engelska och heter då Spell Right 15. För osäkra stavare kan ett ordprediktionsprogram som exempelvis Saida 16 och Prophet 17 vara bra. De fungerar som skrivhjälpen i mobiltelefoners sms-program, dvs. gissar vad användaren skriver. Programmet kan vara igång under tiden eleven skriver och när det kommer ett ord som eleven är osäker på, kan eleven titta i ordprediktionsprogrammet för att se om ordet finns med där. Finns ordet där, räcker det med att eleven klickar på ordet eller skriver den siffra som står framför det valda ordet, så förs det in i texten. Programmet klarar av felstavningar. Bilden visar hur ordet sjuk felstavas med schuk, och att Saida föreslår rätt ord trots felstavningen. Ett skrivhjälpmedel som ibland rekommenderas för personer med dyslexi är taligenkänningsprogram, dvs. program som är gjorda för att användaren ska kunna tala till datorn och ge kommandon med rösten. Användaren behöver ha en mikrofon att tala i. Flera studier i engelsktalande länder har visat på fördelarna med ett sådant program för studenter med läs- och skrivsvårigheter. Det finns inga motsvarande studier i Sverige. Jag har gjort en liten studie där två studenter får prova programmet. De preliminära resultaten visade på stora svårigheter för studenterna. En möjlig orsak kunde vara att svenska är ett relativt litet språk och utvecklingen av det svenska taligenkänningsprogrammet har inte kommit lika långt som det engelska. Det finns ett taligenkänningsprogram för iphone och ipad som heter Dragon Dictation. Det programmet har en relativt bra igenkänningsgrad, men den största fördelen jämfört med de datorbaserade taligenkänningsprogrammen är att användaren inte behöver göra en talarprofil. Att göra en talarprofil till datorprogrammen kan för en person med lässvårigheter ta flera timmar då man behöver läsa en text för att träna programmet hur användaren uttalar ord. Översätta När det gäller språk så finns det en hel del hjälp att hämta via Internet. Exempelvis finns Lexinsidorna från Språkrådet där det finns 15 olika lexikon 18. Tyda.se är en annan hemsida som erbjuder översättning mellan svenska och engelska, tyska, franska eller spanska. En fördel med Tyda.se jämfört med Lexin är att den innehåller ordprediktion, dvs. programmet gissar vilket ord man håller på att skriva och ger förslag. Det klarar även av felstavade ord. WordFinder 19 är ett kommersiellt program med interaktiva lexikon som går att få på flera olika språk. Det ord som behöver översättas i en digital text markeras, ett kortkommando (vanligtvis ctrl + shift) öppnar ett lexikon i WordFinder vid just det ordets översättning. Wordpoint Quicktionary 20 är ett datorprogram som kan användas på Internet för att få snabb översättning från engelska till svenska. Ett liknande program men något mer

8 begränsat är ett litet program som följer med WordFinder. Programmet heter WordFinder Easy Reader. När användaren läser på en hemsida och möter ett svårt engelskt ord, kan musen föras över ordet och en översättning visar sig i en liten ruta intill ordet. En skannerpenna kan användas för att översätta enstaka ord i böcker. Det finns flera olika skannerpennor, exempelvis Svensk Talpenna, Quicktionary och C-pen 21. Skannerpennan hålls som en vanlig penna, och förs över det ord som behöver översättas. En översättning visas, ordet sägs även med en digital röst. Det kan vara knepigt att lära sig använda skannerpennan, men en bra tumregel kan vara att börja skanna ett halvt ord före det ord som ska översättas och sluta skanna ett halvt ord efter. Svensk Talpenna och Quicktionary kan vara svåra att få tag på idag. Studier/strukturera Ett bra kompenserande verktyg som nästan alla äldre elever redan har är mobiltelefonen. Kalendern i telefonen kan användas som minnesstöd och som struktureringshjälp. Kameran i mobiltelefonen kan användas för att ta kort av det som skrivits på exempelvis en white board. Kanske står det på tavlan vilken läxa som eleverna har eller någon annan information som det är viktigt att eleverna får med sig hem. I telefonerna brukar det även finnas med en inspelningsfunktion. Den kan också användas för att förmedla information om exempelvis läxa eller för att snabbt få antecknat en definition av ett svårt begrepp. Så kallade smarta telefoner har tillgång till appar eller applikationer, små program som gratis eller för en låg kostnad kan laddas ned till telefonen. Det finns ett flertal sidor på Internet som ger tips på appar. På finns länktips. För en elev som har svårt att börja skriva en redovisning eller uppsats kan det kanske kännas lättare att först tala in tankar och funderingar i en bandspelare, vilket eleven sedan kan lyssna på och strukturera upp i en tankekarta. Digitala tankekartor (bild till höger) går att exportera till Word. Överförd till Word blir varje bubbla en rubrik som eleven kan utgå ifrån i sin redovisning. Bildens tankekarta exporterades till Word och gav följande rubriker (bild till vänster): Däggdjur I. Ryggradsdjur II. Ger di III. Har hår A. Mycket hår 1. pälsdjur B. Lite hår 1. människan 2. elefanten 3. valar IV. Varmblodiga V. Andas med lungor

9 Ett studiehjälpmedel som kombinerar flera olika kompenserande hjälpmedel är Lexiläser 22. LexiLäser kombinerar DAISY-spelare, talsyntes, ordbok och anteckningsprogram. Man startar programmet och ladda in olika filer, exempelvis talböcker, Word-dokument och Internetsidor. I dessa filer kan man sedan infoga en skriftlig eller muntlig notering. Genom en funktion som heter Arbetsbok, kan man skapa olika projekt och samla ihop de anteckningar och dokument som berör samma ämne. Detta är användbart för elever och studenter som forskar runt ett specifikt ämne. Att välja hjälpmedel När en elev har svårt att klara av sina studier och det är dags för ett hjälpmedel, är det viktigt att hitta ett verktyg som eleven verkligen kommer att använda. Precis som för vanliga verktyg så måste valet av verktyg bero på situationen, på personen som ska använda det och på uppgiften som ska utföras. Eleven behöver involveras och vara aktiv i val av verktyg. Enligt cost-benefit modellen behöver användaren uppleva att fördelarna överväger ansträngningen som det innebär att lära sig använda ett hjälpmedel och integrera det i sina aktiviteter. Även omgivningens reaktioner kan finnas med som en tung kostnad för en del elever och få dem att tveka. Cook och Hussey (Cook & Polgar, 2008) har föreslagit en modell, Human activity-assistive technology model (HAAT) (figur 1) som kan tjäna som ett ramverk för en hjälpmedelsplan. Komp. hjälpmedel Eleven Aktivitet Kontext Figur 1. HAAT-modellen, fritt efter Cook, Polgar och Hussey, 2008 HAAT-modellen består av fyra delar, varje del har i sin tur olika aspekter. Den första delen är aktivitet, vilket är det mest fundamentala i modellen. Eleven behöver utföra något hemma, i skolan eller i någon fritidsaktivitet. En aktivitet kan i sin tur delas in i flera mindre uppgifter. Del två, eleven, representerar människan i modellen. Fysiska, kognitiva och emotionella aspekter påverkar elevens förmåga att använda verktygen. Elevens teknikvana är också något som bör tas i beaktning. Den tredje delen är det som bollen vilar på, nämligen kontexten. Den delas in i fysisk, social, kulturell och institutionell kontext. Den fysiska kontexten är den som faktiskt omger eleven, där sådana aspekter som ljus och ljud kan avgöra om ett verktyg går att använda. Den sociala miljön är de människor som omger eleven. Relationen till dem och deras attityder påverkar elevens vilja att använda tekniken. Kulturell kontext är de glasögon vi har på oss när vi interagerar

10 med omgivningen, och institutionell kontext slutligen, är myndigheter, administration, lagar och regler, mm som styr och påverkar modellen. Den fjärde och sista delen i modellen är alternativa verktyg. Där spelar utformningen av tekniken en stor roll, om den är användarvänlig och om den kräver omfattande träning för att bemästra. HAAT-modellens fyra delar återspeglar den interaktion som finns när en person med en funktionsnedsättning (human), ska göra något (activity), någonstans (context), där alternativa verktyg finns med eller ska väljas ut. Delarna bör analyseras och användas som bas för hjälpmedelsplanen. En hjälpmedelsplan designas utifrån elevens behov, mål och färdigheter, vilka används för att bestämma de verktyg eleven bör ha. Det ingår också att tekniken överlämnas och eleven träna elevens i att använda den, och slutligen utvärderas planens framgång, dvs. hur elevens behov möts. Dell, Newton och Petroff (2008) har formulerat kvalitetsindikatorer för implementering av kompensatoriska hjälpmedel (se bilaga 1). De poängterar att de svårigheter en elev upplever bör analyseras och tekniken bör väljas utifrån elevens behov, och formuleras i en gemensamt formulerad plan, exempelvis i elevens åtgärdsprogram. Ett vanligt misstag är, enligt Dell, Newton och Petroff, att tekniken används utan någon specifik plan, eller om det finns en plan så ha den skapats och tillämpas enbart av en enda person. Samtliga personer som finns i de sammanhang där eleven använder kompensation behöver finnas med i utformandet av planen. Det gäller även föräldrarna. Vid formandet av planen bör man se över var eleven befinner sig under en skoldag och se till så tekniken kan integreras där eleven behöver dem. Det måste även finnas en plan för underhåll och support, samt för vad som gäller om något oförutsett inträffar som att verktyget blir stulet eller tappas bort. 10

11 Referenser Andreassen, A.B., Knivsberg, A.M.& Niemi, P. (2006). Resistant readers 8 months later: energizing the student's learning milieu by targeted counselling. Dyslexia. 12(2): Cook, A.M.& Polgar, J.M. (2008). Cook & Hussey's Assistive Technologies: Principles and Practice. S:t Louis, Missouri: Mosby, Elsevier. Dell, A.G., Newton, D.A.& Petroff, J.G. (2008). Assistive Technology in the Classroom. Enhancing the School Experiences of Students with Disabilities. Upper Saddle River, New Jersey: Pearson Education, Inc. EC (2006) "Recommendation of the European Parliament and the Council of 18 December 2006 on key competences for lifelong learning (2006/962/EC)." Edyburn, D.L. (2003). Introduction to the Special Issue: Insights Into the Effective and Appropriate Use of Technology in Special Education. Remedial and Special Education. 24(3): Ekegren, S. (1996). Det var ju inte dum jag var. 13 dyslektiker begär ordet. Eskilstuna: Eskilstuna stads- och länsbibliotek. Elbro, C. (2004). Läsning och läsundervisning. Stockholm: Liber. Emanuelsson, I., Persson, B.& Rosenqvist, J. (2001). Forskning inom det specialpedagogiska området. En kunskapsöversikt. Stockholm: Skolverket. Föhrer, U.& Magnusson, E. (2003). Läsa och skriva fast man inte kan. Kompenserande hjälpmedel vid läs- och skrivsvårigheter. Lund: Studentlitteratur. Gough, P.B.& Tunmer, W.E. (1986). Decoding, reading and reading disability. Remedial and Special Education. 7(1): Gustafson, S., Samuelsson, S.& Rönnberg, J. (2000). Why Do Some Resist Phonological Intervention? A Swedish longitudinal study of poor readers in Grade 4. Scandinavian Journal of Educational Research. 44(2): Howard, K.L. (2004). Universal Design for Learning: Meeting the needs of all students. Learning and Leading with Technology. 31(5): Høien, T.& Lundberg, I. (1999). Dyslexi: från teori till praktik. Stockholm: Natur och kultur. Jacobson, C. (1999). How persistent is reading disability? Individual growth curves in reading. Dyslexia. 5(2): Jacobson, C.& Svensson, I., Eds. (2007). 10 uppsatser om läs- och skrivsvårigheter. Pedagogiska uppsatser. Växjö: Institutionen för pedagogik, Växjö universitet. Myrberg, M. (2001). Att förebygga och möta läs- och skrivsvårigheter. En forskningsöversikt på uppdrag av Skolverket. Stockholm: Skolverket. OECD (2010). PISA 2009 Results: Learning to Learn Student Engagement, Strategies and Practices (Volume III): s. Rose, D.H.& Wasson, J. (årtal ej angett). "Universal Design for Learning Guidelines, version 1.0." Retrieved , from Shaywitz, S.E., Fletcher, J.M., Holahan, J.M., Shneider, A.E., Marchione, K.E., Stuebing, K.K., Francis, D.J., Pugh, K.R.& Shaywitz, B.A. (1999). Persistence of Dyslexia: The Connecticut Longitudinal Study at Adolescence. Pediatrics. 104(6): Svensson, I.& Jacobson, C. (2006). How persistent are phonological difficulties? A longitudinal study of reading retarded children. Dyslexia. 12(1): Torgesen, J.K.& Davis, C. (1996). Individual Difference Variables That Predict Response to Training in Phonological Awareness. Journal of Experimental Child Psychology. 63(1):

12 Bilaga 1 Kvalitetsindikatorer för implementering av kompenserande hjälpmedel Från Dell, Newton och Petroff (2008) (min tolkning): 1. Att implementeringen fortskrider enligt det gemensamt fastställda åtgärdsprogrammet. 2. Kompensatoriska hjälpmedel är integrerade i kursplaner och elevens dagliga aktiviteter 3. De personer som finns i de miljöer där eleven förväntas använda kompensatoriska hjälpmedel är gemensamt ansvariga för att planen genomförs. 4. Elevens stödperson sörjer för att det finns tillfällen för eleven att använda olika strategier inklusive kompensatoriska hjälpmedel och för att lära sig vilka strategier som är effektivast för vilka omständigheter och uppgifter. 5. Att träna eleven, familjen, och personal är en integrerad del av implementeringen. 6. Användningen av kompensatoriska hjälpmedel grundar sig på analys av elevens behov och justeras utifrån elevens prestationer. 7. Implementering av kompensatoriska hjälpmedel inkluderar skötsel och underhåll av utrustning och material. 12