Filmkonvent 12, Norrbottensteatern Luleå, den 4-5 december 2012

Transkript

1 Filmkonvent 12, Norrbottensteatern Luleå, den 4-5 december 2012 Ett arrangemang av

2 Filmkonvent 12 i Luleå 4-5 december 2012 Innehåll: Rekordmånga på Filmkonvent 12 Sid 2 Film huvudämne på teaterhögskolan Sid 3 Filmproducent behöver tjäna mer Sid 3 Skönt med avtal men för lite pengar Sid 5 Lokal producent bidrar till billigare inspelning Sid 7 Teaterförbundet både fack och intresseorganisation Sid 9 Bidragsberoende bransch behöver bli mer självständig Sid 9 Filmavtalet kräver jämn könsfördelning av stöden Sid 11 Tomas Eskilsson fick Per-Eriks pris Sid 12 Klichéfyllda datadramat behöver starkare berättelser Sid 13 Regionerna vill att alla som investerar i svensk film ska vara med och dela på PRS-pengarna Sid 15 Dokumentärfilm med särskilda behov Sid 18 Goda dokumentärer har lyft filmåret 2012 Sid 19 Bara att bestämma sig för bättre jämställdhet Sid 21 Dokumentation: Hans Olov Ohlson Stillbilder: Mikael Rutqvist Redaktör: Katja Härkönen 1

3 Rekordmånga på Filmkonvent 12 - Det har gått ett rykte om att det skulle komma folk och gatecrasha. Vi har haft så fruktansvärt många anmälningar i år, rekordmånga (312). Himla kul! Det här bara växer och växer. Med den positiva rapporten inledde moderatorn Anna Charlotta Gunnarson Filmkonvent 12 på Norrbottensteatern i Luleå. - Vi ska syna det filmår som gått, det som kom mer och allt däremellan. Vi kommer att få skratta, bli förbannade och förvånade, lovade hon. Hon bidrog omgående till skratten genom att som vanligt presentera den årliga omröstningen från fiktiva Oberoende filminstitutet i Panama, som listar de viktigaste filmpersonligheterna under året. Bland tidigare värdiga medaljörer nämnde hon Regi-na Lund, Manus Uggla och den egna favoriten, skidåkaren Film Mahre. - Trean på årets lista är svensk, jätteroligt E-lins Sigvardsson. Tvåan, lite roligt med en r & b-artist som smyger sig in Bion-cé. Och, väldigt roligt, för första gången på första plats en fiktiv figur Synopsis Kalopsis. Film huvudämne på teaterhögskolan - Man håller på att diskutera att göra ett master-år på Teaterhögskolan, ett fjärde år som ska ha film som huvudämne. Det avslöjade Karin Enberg när hon var med och invigde Filmkonvent 12 på temat Teater och film hand i hand. Enberg är chef för Norrbottensteatern, Sveriges äldsta länsteater startad Hon påminde om att Norrbotten är ett stort område med bara människor. - Därför krävs det mycket samarbeten för att vi ska kunna ge våra medborgare kultur i olika former. Jag är här för att påminna om sambandet mellan filmkonsten och teaterkonsten: Skådespelarna, regissörer som arbetar inom båda konstformerna, scenografer, kostymörer och så vidare. Hon nämnde också det fruktbara samarbetet med grannen Teaterhögskolan. Kom gärna tillbaka Susann Jonsson, ny vd för 20-årsjubilerande Filmpool Nord, gladdes åt det stora intresset för konventet: - Vi släpper en inbjudan om vilka datum det är då är det 250 människor som anmäler sig, redan innan man vet vad vi ska tala om. Det här känns alltmer som en institution i svenskt filmliv och det är 2

4 vi oerhört glada och tacksamma för. Hon trodde att attraktionen bland annat beror på att konventet hålls just i Luleå. - Jag tror vi är bra på värdskap. Det passerar inte så mycket folk. När nån kommer är vi rätt trevliga. Vi vill gärna att de kommer tillbaka. Det gäller både er som sitter här i salongen och filmteam som kommer och spelar in här. Beslutande kvinnor Några år har ambitionen varit att ge Filmkonventet en internationell prägel, men Jonsson ville nu backa tillbaka, back where we belong. - Vi har de här två halvdagarna. Vi ska koncentrera oss på det vi är allra bäst på, med de små resurser vi har. Som avslutning sa hon att programmet var en replik till förra årets hemlige gäst, Stig Larsson, som uttalade stark skepsis mot kvinnor i beslutande positioner. - Programmet är fyllt av kvinnor i beslutande positioner. Inte för att vi behöver bevisa att Stig Larsson har fel, för det vet vi redan, utan som respons på alla tysta, instämmande nickar som fanns i salongen förra året. Men jag vill betona att vi tror på blandning - kön, ålder, etnicitet, what-so-ever. Filmproducenter behöver tjäna mer - Även om du gör kassasuccéer så tjänar du inte speciellt mycket pengar i Sverige. Konstaterandet kom från producenten Lena Rehnberg när hon talade i rollen som Sveriges Blockbusterdrottning. Rehnberg har jobbat med film i 30 år. På Sandrews började hon 1990 som platschef i Göteborg. Senare blev hon distributionschef och var hon producent. Sedan 2008 har hon haft egna företaget StellaNova film. - Sommaren med Göran började vi spela in sommaren Jag tog med mig alla mina projekt från Sandrews. Det finns naturligtvis ingen formel för hur man gör kassasuccéer. - Producenter måste göra det som de älskar. Annars blir det inte bra. Det går inte att spekulera i att du ska göra en bred film, sa hon. Tro på idéerna Hon hade några tips: 1. Ha med dig en distributör. - De är oftast väldigt intresserade av kassasuccéer. 3

5 2. Tro på dina idéer.fundera inte på vad kritiker eller journalister tycker, för de kommer inte att tycka om det. 3. Ha så pass mycket eget kapital så du kan utveckla manus själv. 4. Gå INTE till SFI och sök utvecklingsstöd. - Risken för att SFI säger nej till en kommersiell idé är så pass stor, och då blir du så nedslagen och du tappar din drive, så att du kanske inte gör projektet. Sågs av drygt en halv miljon Hon har gjort Solstorm, Sommaren med Göran, En gång i Phuket och Monica Z utan initialt stöd av SFI. Sommaren med Göran var den första hon producerade i eget bolag och den sågs av mer än biobesökare. När hon skulle göra En gång i Phuket tänkte hon Herregud, nu måste vi få stöd. Det måste ju vara solklart men inte. Hon tvingades privatfinansera också den, miljoner. (Filmpool Nords anmärkning: Film i Väst är filmens samproducent) - När två-tre veckor var kvar av produktionen hörde SFI av sig och sa att Du får fem miljoner, som sedermera blev sex. Det var jättebra, så jag fick lämna tillbaka pengar till en del av finansierarna men hade jag lyssnat på SFI så hade jag inte gjort den filmen heller. Älskar underhållning Engagerat talade hon om finkultur och fulkultur: - Fina filmer i Sverige är oftast såna som har lös dramaturgi, utan en stark story. I Sverige är komedier verkligen fulkultur. Vissa klarar sig ändå, som den utmärkta Cock Pit. Men där var man också lite smart och hade en könspolitisk diskussion i filmen. Det är alltid bra om man vill hamna i finkulturfållan. Underhållning hör till fulkultur. Jag älskar underhållning. Om man då vill göra kassasuccéer så hamnar de oftast i fulkulturen och då får man inte vara rädd för det. Starkare producenter Som producent tjänar hon inte speciellt mycket, även om filmerna blir kassasuccéer. - Om man inte investerar som producent i sin egen film så tjänar man inga pengar. Tar man ut sitt producentarvode och egen administration, så tjänar du noll kronor om filmen skulle gå bra. Det är inte rimligt. Det är inte heller rimligt att jag måste investera en väldigt stor summa pengar. Producenten MÅSTE tjäna mer pengar för att kunna vara autonom och kunna göra bra film. Vi kan inte bara göra filmer som SFIs två konsulenter godkänner. Vi behöver mycket starkare producenter. Vi behöver ge mycket större chans för producenterna att tjäna pengar och skaffa sitt eget kapital så man kan utveckla manus, sa hon och avslutade med ett citat av Frank Capra: There are no rules to filmmaking, only sins and the cardinal sin is dullness. 4

6 Skönt med avtal - men för lite pengar Skönt att avtalet är i hamn - men det innehåller för lite pengar. Så kan man summera det kollektiva svaret på debattrubrikens fråga Nytt filmavtal - alla nöjda och glada? Filmavtalet avhandlades av den största panelen någonsin i Filmkonventets historia. Alla nio medverkande fick först svara på frågan Är du nöjd och glad? - Jovars, sa Jan Blomgren, Bob Film Sweden. Målen är väldigt bra, men vi saknar pengar i avtalet. Jag tror att vi går mot en smärtsam gräns av för lite långfilmsproduktion under åren som kommer. Vi behöver satsa mer på talangutveckling. - Jag är nöjd att producenterna har hörsammats, sa Gila Bergqvist, Film & TV-producenterna. Målsättningarna är höga och det är bra, för det är någonting som sporrar oss. - En viss framgång för producenterna, fortsatte Björn Rosengren, Film- och TV-producenterna. Det är för lite pengar, men det fanns inget alternativ. Vill ha statlig filmpolitik - Vi är fortfarande starka anhängare av statlig filmpolitik, sa Tomas Eskilsson, Nätverket för regionala filmproduktionscentra. Det är det enda som i långa loppet kan vara tillräckligt starkt offensivt och bära in i framtiden. Det är bra att det är mycket tydligare målsättningar än tidigare. Mål är bra redskap för att argumentera mot politiken och tvinga politiken att komma upp med lite mer stålar. Och så är det bra med fönsterneutralitet, för det är modernt och framåtsyftande. - Det vi är gladast för på TV 4 är att det inte bara är film som ska stödjas utan även drama, sa Oscar Malmquist, TV 4. - Ett favoritord under våra filmavtalsförhandlingar var ordet modernt, berättade Gunno Sandahl, Folkets Hus och Parker. Med modernitet menade man fönsterneutralitet, att inte biografen är första fönstret längre. Vi tror ändå att biografen kommer att vara första fönstret. Vi är nöjda att produktionsstöd, biografstöd och distributionsstöd finns med som en helhet. Många mål och parter - Det släpps 200 filmer på bio i Sverige varje år, sa Eric Broberg, filmdistributör. Tio av dem ses av 50 procent av publiken. Den svenska långfilmen står för ungefär 20 procent av den totala filmmarknaden på bio. Man kan faktiskt säga att det är en nischmarknad vi talar om. Vi har många mål den här gången och väldigt många parter. Det är en grannlag uppgift att manage allting och hur man ska prisoritera målen. - Avtalet är en rätt fiffig konstruktion, sa Thomas Runfors, SF Bio. Alla filmer som visas på bio bidrar till filmavtalet. Ju fler som går på bio, desto mer blir det till filmavtalet. Vi är övertygade om att folk kommer att fortsätta att gå på bio. 5

7 Vem ska äga materialet? - Den svenska långfilmen går bättre och bättre, sa Christian Wikander, SVT. Vi märker samma sak på TV-dramatiken. Äntligen har det kommit in i avtalet att TV-dramatiken är en del av samma bransch som film. Björn Rosengren tillade: - Filmavtalet är unikt. Det unika är att branschen själv tillför pengar. Ju bättre filmer vi gör, desto mer pengar får vi. Den största frågan producenterna står inför, det är: Vem ska äga materialet? Pengarna ligger inte i att producera. Pengarna ligger i att man äger och kan sälja materialet. Frågor via SMS Moderatorn Anna Charlotta Gunnarsson hade gett publiken möjlighet att ställa frågor anonymt, via SMS. En löd: Utvärderar ni filmavtalet inför diskussionen om kommande förhandlingar? - Inför nästa filmavtalsförhandlingar har vi försökta sätta upp mål för när och hur vi gemensamt ska utvärdera, sa Oscar Malmquist. En annan fråga var: Hur är det tänkt att avtalet ska främja en satsning på unga filmskapare när man måste ha en etablerad producent som stöd? - Det är högst rimligt med tanke på att det är ganska stora pengar det handlar om, sa Gila Bergqvist Ulfung. - Stödet till oberoende producenter är fantastiskt bra. Det är ett utmärkt incitament för produktionsbolagen att hitta ny talang, sa Jan Blomgren. Modeordet är modernt Finns det någon ideologisk skillnad när en moderat rattar kulturdepartementet jämfört med en (s)-märkt kulturminister? - Det är skillnad när man förhandlar med någon som är inhyrd eller med en statssekreterare, som kan förmedla en känsla och engagemang. Sen känner man ju av den kulturpolitiska inriktningen om det är en sosseminister eller en alliansminister, sa Gunno Sandahl och svarade på följdfrågan Hur då? : - Vilka frågor man prioriterar. Nu var det ju så att det skulle vara modernt. Vem föredrar en statlig filmpolitik? - Om vi i en statlig filmpolitik hade hundra miljoner mer så hade jag föredragit det. Poängen med filmavtalet är att vi alla är engagerad. Branschen har ett större inflytande, sa Björn Rosengren. Hollywood betalar filmavtalet Har det nån gång diskuterats att undanta svenska filmer från SFI-avgiften och samtidigt höja den för utländska filmer till 15 procent? - Hollywood står för ungefär hundra miljoner in till SFI. Svensk film står för cirka tio. Det är redan så att Hollywood betalar vårt filmavtal, sa Oscar Malmquist. Vad definierar en stark producent? - En stark producent har möjlighet att driva sitt företag marknadsmässigt och samtidigt lägga ett par spänn på utveckling, sa Jan Blomgren. 6

8 - En stark producent ska kunna skydda, stärka, lyfta och föra fram sina upphovsmän. Då måste man ha en del i ryggen kapital, erfarenhet och andra bra saker, sa Gila Bergqvist Ulfung. - Det viktigaste för en producent är att få det att gå ihop, både konstnärligt och ekonomiskt. Producenten har det totala ansvaret. Har man en galen skådespelare eller en regissör som inte funkar, då får producenten ta tag i det, sa Björn Rosengren. Om SF Bio säljs Slutligen fick paneldeltagarna kommentera ryktena om SF Bio. Vad innebär det om SF Bio säljs under nästa år? - Det skulle vara rätt tungt om de sålde till en ännu större aktör. Det har ändå funnits en fin respekt för den svenska filmen hos SF. Det som kanske skulle vara bra vore om de styckade SF så att det blev fler mindre det skulle i teorin kunna vara bättre för oss, sa Jan Blomgren. - Om nån köper SF Bio skitdyrt kanske de måste kommersialisera ännu hårdare. Det skulle öppna upp en marknad för oss som försöker driva andra komplement/kvalitetsbiografer. I dag är det hopplöst att komma in på marknaden, sa Gunno Sandahl. - Den som skulle köpa det här väldigt framgångsrika och på sin marknad helt dominerande bolaget, gör ju det för att det är en bra affär. Jag har svårt att se att de skulle driva det på nåt annat sätt, sa Eric Broberg. Lokal producent bidrar till billigare inspelning - Jag kan bidra till en mer kostnadseffektiv inspelning för den som samarbetar med mig. Det lovade producenten Anna Björk en med Filmframtiden för sig. Anna Björk driver bolaget Davaj film AB. Just nu jobbar hon bland annat med A Christmoose Story. Huvudproducenten är holländare, kapitalet belgiskt och svenska samproducenter är SF, Filmpool Nord och Davaj film. I februari sker två veckors inspelning av exteriörer i Norrbotten. På Moose Farm i Överkalix finns dessutom den tama älgen Artur, förebild för älgen i filmen. - Ett fantastiskt kul projekt, sa Björk. Hon är också regional line-producerar i projektet I lodjurets timme: - Vi filmar nästa vecka med fullt team, många medarbetare från Norrbotten i crewet. Björk ser det som en fördel att hon är född i Norrbotten och varit 21 år i branschen. - Jag har ett unikt nätverk. Jag har ett tätt och oerhört nyttigt samarbete med Filmpool Nord. Jag underlättar för andra, framför allt för den internationella branschen när den kommer hit. Om sin vision sa hon: Jobb i fyra länder 7 - Jag vill fortsätta arbeta här uppe. Nordkalotten, Barentsregionen, är mitt arbetsfält. Det är här jag har mitt kontaktnät. Jag har jobbat i alla fyra länderna. Visionen är att utveckla det arbetet. Om tio år skulle jag vilja vara den starka producenten som kan tillföra nånting till berättelserna, historierna,

9 regissörerna och produktionsbolagen som söker sig hit. Om tio år kan jag själv kanske jobba som mentor för de talanger på producentsidan och regisidan som vill verka här uppe. Hon menade att många måste belysa vikten av regional finansiering. - Det är viktigt att vi visar politiker/beslutsfattare att det här är nånting som får hjulen att rulla. Jag får ingen motor i mitt företag om inte fonderna i de fyra länderna stimulerar till samarbete. Grepp om rörliga bilder Mattias Fjellström och Susanne Karlsson är två av delägarna i produktionsbolaget Salmonfox. - Vi försöker jobba vitt och brett, ta ett stort grepp om rörlig bild. Den regionala marknaden är liten, även om den är expanderande. Vi jobbar med reklamfilm, produktion/service - och spelfilm. Det är egentligen det vill hålla på med. Det är där vi har vår bakgrund. Vi vill göra fiktionsproduktion, sa Fjellström. Ett drömprojekt de arbetar med handlar om den skandinaviska folktrons tomteväsen. - Vi var tidigt med när man började kunna göra film för webben, dataspel och interaktiva filmer. Vi har haft en viss nischning där, så det är naturligt för oss nu när man kan börja tänka på film som nånting annat än bara 90 minuter på en bioduk, sa han. Jobbar natt och dag Johan Sundkvist och Martin Åhlin representerade filmkollektivet Blåfilm. När de gick filmgymnasieutbildningen, Filmskolan i Luleå utvecklade de 32 produktioner, en av dem en långfilm. - Vi sov på locations och satt dag och natt i redigeringar. Vi började tänka på hur vi skulle kunna leva på det. Hos Stefan Hensch, filmteknisk företagare i Luleå, fick de plats som lärlingar när skolan var slut. - Nu har det gått två år och vi har utvecklats så pass att vi har blivit en leverantör av reklamfilm. Det är det vi försörjer oss på. Vi försöker alltid hålla en originell idé, nåt som sticker ut och folk kommer ihåg. Det tycker jag det behövs mer av, sa Åhlin. Tror det ska fungera De har TV 4 Norrbotten och reklambyråer bakom sig. - Vår vision är att kunna göra större reklamfilmer, kortfilmsproduktioner, kanske en TV-serie, sa Sundkvist och gillade det han hört om att det i filmavtalet finns skrivningar om talangutveckling. - Det behövs. Det finns väldigt många unga filmare som har problem att kunna utvecklas. Vi vill också flytta hemifrån och äta, sa han och fick applåder. - Vi sitter dag och natt och tjänar knappt några pengar, men vi är envisa och har tron på att det ska fungera, slutade han. 8

10 Teaterförbundet - både fack och intresseorganisation Sara Andersson, Teaterförbundet, spred budskapet: - Vi försöker lyssna på er och vi agerar där vi kan. Teaterförbundet är fackförbundet för scen och film. Det omfattar många olika yrkesgrupper. I förbundet kan man vara med oavsett anställningsform. Bara tio procent av medlemmarna har fast anställning. Övriga är allt från egenföretagare till timanställda. Viktiga områden som förbundet jobbar för: Schyssta arbetsvillkor. Lönen. - Vi kommer att fortsätta att behöva kollektivavtal för vi har inte ett regelverk ute på arbetsmarknaden som gör att allting fungerar som det ska, sa Andersson. - Den är viktig. Vad ska jag ta betalt? Vad kostar jag? Arbetsmiljö. - Vi är ständigt ute på filminspelningar för att kolla. Teasterförbundet är även en intresse- och professionsorganisation. Den verksamheten har två avdelningar: filmavdelningen och Sveriges filmregissörer. - De jobbar specifikt med frågor som rör just de områdena, sa hon. Bidragsberoende bransch behöver bli mer självständig - Vi behöver en produktionsmiljö som kan fatta självständiga beslut om vilka filmer man vill göra och som har råd att utveckla själv. Annars får vi en miljö totalanpassad till stödsystemet. Det menade Charlotta Denward när hon berättade hur En bokstav gör skillnad. Tills i höstas var Denward avdelningschef för produktionsstöd och lansering på Svenska Filminstitutet, SFI. Nu är hon produktionschef på Svensk Filmindustri, SF. Vad är du mest nöjd med från SFI-tiden? frågade moderatorn Anna Charlotta Gunnarson. 9 - Vi gjorde en analys av hur den svenska filmindustrin fungerar. Vi satte en strategi för stödgivningen. Alla beslut är en del i att skapa en större helhet. Varje beslut som konsulenterna fattar bidrar till att

11 bygga den svenska filmbranschen. Det perspektivet saknades. Det fanns ingen övergripande idé, svarade hon. Hon sa sig mindre tro på visioner och mer på de 300 besluten : - Om du vill förändra nånting så går du in i en verksamhet. När du har fattat 300 beslut har du ändrat riktning. Det handlar så oerhört mycket om vad du gör varenda dag, i varje läge, att du skiftar fokus och ändrar riktning på skutan. Värna upphovsmännen I det nya filmavtalet saknade hon också en analys: - Det är ett lapptäcke. Ingen gjorde en analys först. Målen är motstridiga och det finns väldigt få verktyg för att uppnå de högt uppsatta målen. Hon tyckte sig ha gått bet i försöken att värna upphovsmännen. - F-n vet vem som äger frågan. Jag skulle önska att kulturdepartementet sa: Vi äger frågan. Nu ska vi se till att entreprenörerna i filmens värld kan överleva på sitt jobb. För mycket lekstuga Bättre affärsvillkor skulle skapa en professionalisering av branschen. - Det är en viktig nyckel för att nå framgång, både kvalitetsmässigt och publikt. Att vara filmproducent är ett yrke. Filmbranschen är ibland för mycket lekstuga. Jag tycker att det är bra att det finns ett sorts körkort och att vi har högt ställda krav på dem som ska ta emot en fem-sex-åtta-tio-tolv miljoner från ett filminstitut. Jobbet på SF gav henne en chans att komma tillbaka ut i en bransch som har brister: - Vi är världsbäst på att göra film till världens alla festivalers sidosektioner. Men hur många svenska filmer har varit i huvudtävlan på en av de större festivalerna de senaste åren? Ingen på de senaste tio åren, sa hon. Behövs muskler Nu har hon lyckan att vara på ett filmbolag som har ganska mycket egna muskler. Det kan också små bolag ha. - Det handlar om kreativ och konstnärlig självständighet, sa hon och påminde sig 70-talets diskussion om kommersialismens skadliga inverkan. - Man kan faktiskt också prata om bidragsberoendets skadliga inverkan. Du får ingen sund miljö om alla hela tiden alltför starkt känner sitt beroende av stora offentliga aktörer. Du snöper självständigheten och kreativiteten i det som är kärnan i hela vår verksamhet. Svårare göra barnfilm Steget från SFI till SF har varit jättestort. - Som chef för produktionsstöd på Filminstitutet gläds jag åt allas framgångar och är delaktig i alla. Nu blir jag tvungen att snäva av och välja vad vi ska vara delaktiga i. Om regionernas filmproduktionscentrums framväxt sa hon bland annat: - Det blev en enorm injektion. Det handlade inte bara om mer pengar, utan också om att man började titta på nya miljöer. Det innebar en maktförskjutning som var bra. Filminstitutet blev inte längre så 10

12 ensamt om sin starka makt. Vad tror du vi får se mer av i svensk film? frågade Gunnarson. - Mellanfilmen kommer att få det svårare. Även kanske den smalare. Vi har redan sett ofantligt mycket mer säkra kort. Det blir allt svårare att göra barnfilm som är någonting eget utan koppling till något som finns tidigare, sa Denward. Filmavtalet kräver jämn könsfördelning av stöden - Nu står det att vi SKA HA en jämställd filmpolitik. Stöden SKA fördelas jämnt mellan män och kvinnor. Det är en jättegrej, en stor förändring. Hanna Andersson lät positiv när hon pratade om Hälften av pengarna. Hälften av utrymmet. Alla tycker lika hur gör vi? Andersson är regissör och styrelseledamot i WIFT, Women in Film and Television. Hon gladdes åt att Filmkonventet gjort en evergreen av jämställdheten och sa att Hälften av pengarna. Hälften av utrymmet har varit och är WIFT:s motto. Den fråga WIFT drivit har varit paragraf 4 i filmavtalet där det har stått att vi BÖR HA en jämställd filmpolitik. - Nu står det att vi SKA HA det, sa hon och fortsatte: - Om vi ska kunna fortsätta att ha konstnärligt utmanande filmer som vi har sett stora framgångar för, då behöver kvinnorna också på ett naturligt sätt finnas där pengarna finns i reklamvärlden, på kreativa poster och i TV-dramat och inom krim. Föra dialog Av den anledningen har WIFT inlett ett samarbete med TV 4, vars programdirektör Åsa Sjöberg sa: - Det är definitivt en stor utmaning vi står inför i den här filmavtalsperioden. Under de tre åren ska vi uppnå Vi behöver er som en blåslampa i rumpan för att i ännu större utsträckning tänka på hur vi gör valen när vi går in i stora projekt. TV 4 jobbar med några punkter: Dialog. - Vi kommer inte att kunna flytta gränserna om vi inte pratar om det, sa Sjöberg. Medvetandet. - Vi på TV måste medvetandegöra frågan om vem som ska in och jobba i projekten vid varje beställning. Det är en dialog vi har med er i branschen. Vi producerar ju inte själva. Det är ni som gör det, som gör valen, men vi måste vara med och sätta press. Konkreta verktyg. - För er producenter, för att få kvinnor att kliva fram. 11

13 Andersson sa: Tänka bredare - Jag tror vi har lite grann ett tunnelseende när vi ska rekrytera regissörer till projekt. Utredningar visar att filmvärlden tenderar att göra som den alltid brukar. Lite förenklat: man väljer dem man känner till, sa hon och pekade på det intressanta exemplet med Snabba Cash-trilolgin. Till den valde producenten Fredrik Wikström (Tre Vänner) regissörerna Daniel Espinosa, Babak Najafi och Jens Jonsson, som inte hade gjort thriller eller action tidigare. - Det tänker vi inte på. Det är bra regissörer. Hade vi kunnat göra samma insäljning av tjejer i registolen? Tänker vi ens så brett? funderade Andersson Åsa Sjöberg sa: - Vi kvinnor måste också våga ta klivet, våga göra det stora hoppat över genregränserna, våga kliva in på de maffiga kommersiella projekten. En som tidigt gjorde det var Agneta Fagerström-Olsson som klev in och gjorde Wallander. Det blev fruktansvärt bra. I dag tror jag inte vi kan tänka oss att göra Wallander utan kvinnor. I den nya beställningen är tre av fyra regissörer kvinnor. Dags ta nästa steg Sjöberg jämförde filmbranschen med Svensk Näringsliv. - Filmbranschen har kommit mycket längre. Senaste rapporten från SFI visar att det är många, många fler kvinnor som klivit fram i de tunga rollerna som regissör, producent och manusförfattare. Vi är fortfarande inte framme vid 50-50, så nu gäller det att pusha oss till nästa steg så vi når dit. Andersson tyckte det var konstigt att man fortfarande hör att det finns inga kvinnor och finns de så vill de inte. Hon visade upp en lista med 60 yrkesverksamma kvinnliga regissörer med erfarenhet. - Och det är en lika stor grupp på väg in. Sjöberg avslutade med att säga: - Ska vi få ut några pengar från SFI måste vi gemensamt lyckas med att hitta kvinnorna som vill gå in och göra de stora film- och dramaprojekten tillsammans med oss. Tomas Eskilsson fick Per-Eriks pris - En stor visionär som utan rädsla för den etablerade filmbranschens reaktioner arbetat målmedvetet för sin regions filmutveckling. Så löd en bit ur motiveringen när Per-Erik Svensson delade ut Per-Eriks pris till Tomas Eskilsson, vd för Film i Väst. Filmpool Nords ordförande Jan Palo förklarade först: - Filmpool Nord firar 20 år. Det var 1992 som det hele började och den som satte bollen i rullning, om man får säga så om en gammal fotbollsspelare, det var Per-Erik Svensson. Svensson blev också bolagets första vd, ett jobb han hade tills i sommar. - För att uppmärksamma den betydelsefulla insats som Per-Erik gjort för både den regionala filmen 12

14 och för svensk film, tyckte vi att det var ett bra sätt att uppmärksamma betydelsen av den regionala filmutvecklingen i Sverige. Därför beslutade vi att inrätta Per-Eriks pris. Det ska delas ut årligen här på konventet, till en person, grupp eller organisation som bidragit till att förändra det svenska filmlandskapet och gjort svensk filmproduktion mera nationell, i ordets bästa bemärkelse, sa Palo. En stor visionär Juryn består av Svensson och hans efterträdare som vd, Susann Jonsson. Per-Erik Svensson berättade först att priset var en hel ren och läste sedan upp motiveringen: - Min första pristagare är en person som jag har lärt känna väl under åren jag jobbat. Jag vill betrakta honom som en stor visionär som utan rädsla för den etablerade filmbranschens reaktioner arbetat målmedvetet för sin regions filmutveckling. Han har också på ett generöst sätt delat med sig av sina erfarenheter till sina kollegor inom andra filmproduktionscentrum och verkat för en samsyn mellan regionerna i olika frågor som ibland inte varit helt okontroversiella hos filmbranschens olika parter. Mitt pris går till Tomas Eskilsson för den framgångsrika utveckling som han drivit inom Film i Väst, där han förvandlat Film i Väst från att arbeta med uppbyggnaden av regionala filmverkstäder till ett av Europas mest framgångsrika produktionscentrum. Eskilsson sa: Än håller isen - Jag hörde att renen var portionsförpackad. Det tackar vi för Jag måste säga att jag blir väldigt rörd och jätteglad. Jättefantastiskt! Hade vi delat ut priset hade Per-Erik kunnat få det, för vi har kamperat ihop i många år och drivit det här som inte alltid har varit så enkelt. Det var ingen självklarhet med regional film, inte på hemmaplan och ännu mindre i den svenska filmvärlden. Jag kommer ihåg en norrbottning som hette Lasse Svanberg när han på ett liknande forum i Stockholm mer eller mindre dödförklarade oss, flera år efter att vi hade startat. Han hade dessutom skrivit i TM (tidningen Teknik & Människa) hur jag vandrade omkring på mycket tunn is. Kamrater, än har den inte brustit! Klichéfyllda datadramat behöver starkare berättelser - Spel är fyllda av klichéer. Från filmvärlden tror jag att vi kan få in starkare berättelser, mer emotionellt berörande. Så funderade Åsa Roos när hon och Ina Bäckström beskrev Datordrama. - Vi representerar den fulaste kulturen, sa Roos, som har jobbat med spel i tolv år som speldesigner, producent, gränssnittsdesigner och narrative designer. Ina Bäckström är speldesigner och spelexpert på SVT, på väg att bli spelproducent på Paradox Interactive i Stockholm Roos berättade att de fem största spelföretagen är Nintendo, Activision Blizzard, Electronic Arts, Sony och Microsoft Förlag äger spelutvecklare, alternativt lägger ut utvecklingen av spel på spelutvecklare. Ibland är

15 spelen baserade på Interactive Properties, som Harry Potter, Star Wars och så vidare. Ibland är spelen utvecklade av spelföretagen själva, sa hon. 10,5 biljoner dollar Bäckström gav en del imponerande siffror: 2010 såldes 273 miljoner spel. Hela spelbranschen omsatte 10,5 biljoner dollar. I Sverige är snittspelaren 34 år. Av Sveriges befolkning spelar 62 procent vid flera tillfällen. I åldern år spelar nästan alla killar och 42 procent av alla tjejer. Av det totala antalet spelare är 47 procent kvinnor. Mobiltelefonen är den vanligaste konsolen och den mest växande marknaden. Nästan hälften av alla föräldrar spelar med sina barn. - Det är positivt att föräldrarna sätter sig in i vad spel är, sa Bäckström. I Sverige ökade vinsten i branschen med 747 procent Av den totala vinsten stod Mindcraft för 20 procent. Sysselsättningen ökade med 26 procent. - Det säger ganska mycket om hur mycket spel växer hela tiden, hur stort intresse det finns i den här marknaden, sa hon. Drivs inte av berättande Roos pekade på en stor skillnad från filmen. Berättandet är inte det viktiga i ett spel: - Narrativt mot mekanik har varit en strid som pågått inom spelutveckling ganska länge. De som anser att mekanik är viktigast säger att berättelsen inte har någon betydelse för hur ett spel uppfattas, sa hon och jämförde med schack och tetris. Däremot finns det oftast berättelser i trippel-a-spelen, motsvarande filmvärldens blockbusters. De berättelserna är för det mesta linjära. - En sak som är väldigt viktigt för spelare är att de har val i spelet och känner att de kan göra någonting viktigt som påverkar världen och att det är de som har kontroll över världen. Det är jätteviktigt för spelaren men besvärligt för spelutvecklaren. Metoder för berättande Roos beskrev olika metoder av berättande i spel: 1. Cinematics animerade filmsnuttar, efter manus och storyboard. - De används ofta som hook. Du får en motivation att spela och gå vidare. 2. Dialog. - Ofta bär den på dina valmöjligheter och den berättar allt du vill. Du får allt du behöver precis när du behöver det vilket kan motverka dramat en aning 3. Spelmekanik, the mechanics is the message. - Det går att få väldigt starka spelupplevelse bara genom mekanik. 4. Level, varje nytt avsnitt av ett spel. - Du får en bit av berättelsen när du spelar. Hon beskrev den psykologiska termen flow som vår heliga graal. 14

16 - Det är ett tillstånd när din skicklighet precis räcker till för att klara av en uppgift. Du hamnar i ett väldigt fokuserat tillstånd. Det är väldigt belönande. När en spelare känner flow, då har vi hittat precis rätt punkt. Och berättandet får inte avbryta utan måste förstärka flowet. Spelaren är huvudperson I spel är spelaren huvudperson. Den måste känna att den gör meningsfulla val och driver utvecklingen. - För speldesignern är det viktigt att skapa en illusion av frihet, sa Bäckström och gav olika exempel. 1-Blockbusterspelen. 2-Non specific avatar. - Man kan överföra sin egen personlighet på figuren. Spelaren känner sig i total kontroll. 3-Ingen story alls. - Minecraft är ett bra exempel. Ni ska se vad folk skapar i den världen! Där blir spelarens berättelse jättestark. 4-Level-design. - Du skapar din egen story genom att bara gå runt. Bredare uppsättning konflikter Roos menade att filmen skulle kunna tillföra den klichéfyllda spelvärlden starkare berättelser, mindre stereotypa och mer emotionellt berörande. - Jag tror också att vi kan få en bredare uppsättning konflikter från film än vad vi har i spel. Just nu är våldskonflikter vanligast. Det är ingen slump att fyra av de fem största spelföretagen har nån form av krigsspel i sin repertoar. Det är jättelätt att skapa en konflikt där motståndaren är en ansiktslös fiende. Med konflikter som inte är våldsbaserade kan man få en mycket bredare spelupplevelse. I blockbusterspelen finns tydliga idéer som återanvänds. Man har en mall för hur saker ska funka för att de ska sälja. - Men Sverige har en bra indiescen och där experimenteras det jättemycket, sa Bäckström och tipsade om Dear Esther, i vilket man plockat upp det bästa från spel och film och skapat något nytt. - En intressant genre. Man har skapat en interaktiv upplevelse som väcker tankar och utmanar. Regionerna anser att alla som investerar i svensk film ska vara med och dela på PRS-pengarna - En stor del av PRS hamnar i stora kommersiella projekt där det blir orimligt för oss att avstå från intäkter i förhållande till alla privata investerare. het. När Ralf Ivarsson framförde åsikten under rubriken Regionerna tycker till då blev diskussionen 15

17 Ivarsson är chef för Film i Skåne. Han representerade Nätverket för regionala filmproduktionscentrum tillsammans med Anette Mattsson, vd för Filmregion Stockholm-Mälardalen, och Susann Jonsson, vd för Filmpool Nord. I nätverket ingår också Tomas Eskilsson, Film i Väst. Nätverket är bildat för att de regionala produktionscentra inte bara ska vara konkurrenter och kolleger, utan också visa att de gemensamt jobbar för svensk film. Mattsson. - Ur regional synvinkel är det också viktigt att arbeta för att få internationell film till Sverige, sa Anette Gör gärna barnfilm Susann Jonsson sa, med anledning att det i filmavtalet inte finns någon öronmärkning av medel till barnfilm: - De medel vi får från filmavtalet från nästa år ska gå till svensk barn- och ungdomsfilm. Det är en öronmärkning som vi alls inte har någonting emot. Vi har känt ett ansvar för barn- och ungdomsfilm redan tidigare och det fortsätter vi gärna med. Vi hoppas att det ska göra skillnad. Digitaliseringen på biosidan har inte inneburit de guld och gröna skogar som målades upp. Det är inte enklare att få tag på barn- och ungdomsfilm i digitalt format. - Den här genren av filmer har ju i de bästa av stunder ett oerhört långt liv, långt bortom den kommersiella exploateringen. Vi ska se till att de samproduktionsavtal som vi sluter när det gäller svensk barn- och ungdomsfilm inkluderar en skrivning om att filmen ska kunna leva länge, sa Jonsson. Inom statliga kulturpolitiken Regionerna tycker fortfarande att filmen borde ingå i den statliga kulturpolitiken. I statsbudgeten för 2009 gick 200 kronor per medborgare till scenkonsten, men bara 32 kronor per medborgare till film. - Vi tycker att filmavtalet genom åren har satt filmfrågan i en typ av kulturpolitisk karantän. Man har inte på allvar behövt ta diskussionen om hur pass mycket kultur filmen är. Vi tycker filmen är en av de mest angelägna kulturformerna i vår samtid. Den berör och engagerar väldigt många och den är oslagbar som skildrare av samtiden och som dokumentation. Den borde stå sig stark i diskussionen kring olika kulturformer, sa Ralf Ivarsson. Tror på fönsterneutralitet Han angav två skäl till att regionerna ändå nu trätt in som part i avtalet: 1. Fönsterneutraliteten. - Vi tror att det på lång sikt är det enda som kan förändra affärsmodellerna och möjligheterna för producenterna att växa sig starkare. 2. Målen. - Även om de kan verka konfliktfyllda så tror vi att det kan vara bra verktyg att använda för att komma vidare. Han visade siffor om PRS, det publikrelaterade stödet, hämtade från SFIs hemsida. Från och med 2007 kunde man max få ut max 9 miljoner kronor och upp till 65 procent av egen finansiering, d v s privat kapitel och SVT. Under de fem åren avsattes 75 miljoner om året till PRS, 16

18 totalt 375 miljoner. Tre fick 18 miljoner var Ur PRS-systemet lyftes 81 miljoner ut till marknadsstöd. Det gick till elva framgångsrika filmer. Eftersom de drog stor publik fick de elva filmerna också ut 70 miljoner (korr 69 milj) i PRS efter att filmernas hade visats. Som mest fick enskilda filmer 18 miljoner vardera nämligen Arn, Göta Kanal 3 och Änglagård tredje gången gillt. - En majoritet av dessa marknadsfilmer hade då PRS betalades ut redan fått tillbaks pengar genom de vanliga biografintäkterna och passerat gränsen för när stödet inte skulle gått ut enligt filmavtalet. Hur är det möjligt att man ska slänga ut statligt stöd till filmer som redan genererar vinst? Från kulturpolitiskt perspektiv kan vi tycka att det var tveksamt att skjuta till ytterligare statliga medel i projekt som redan nått upp till gränsen för vad man kan få, sa han och tillade. - Generellt saknas det pengar, men man kan justera regelverket utifrån vilka kulturpolitiska mål man har för de här medlen. Får inte diskriminera Lena Rehnberg, StellaNova Film, och Charlotta Denward, SF, var ett par som hävdade att siffrorna inte stämde. - Alla som gör film som kostar över 20 miljoner behöver stöd, sa Renberg. Ivarsson hävdade att man enligt EUs meddelande om film inte får diskriminera andra EU-medborgare när man använder statligt stöd. - Det betyder till exempel att man enligt EU inte har rätt att reservera statligt stöd för särskilda nationaliteter. PRS är en stor del av det statliga stödet och om man då skulle säga att det bara är riktat mot svenska privata investerare och Sveriges Televion, då skulle man göra sig skyldig till diskriminering, hävdade han. Charlotta Denward sa: Solklart feltänkt - Jag förstår att regionala filmcentrum nu slåss för sin rätt till PRS. En stor offentligt finansierad aktör i svensk film slåss för att få ta del av de offentliga stödmedel som utgår från Svenska Filminstitutet. Rent principiellt tycker jag att det är en otroligt märklig ordning. Varför i herrans namn ska Svenska Filminstitutet betala statliga stödmedel till regionala produktionscentrum som är lika offentligt finansierade. Jag tycker rent principiellt att det är solklart feltänkt. Det är ungefär 35 procent som regionerna i dag avstår av PRS till förmån för det privata kapitalet, som därmed får tillbaka insatsen mycket snabbare. De pengarna är skitviktiga för den svenska filmbranschen, för att den ska överleva. Du vill ha nytt riskkapital in i den svenska filmen, men du vill också straffa dem för att de är just riskkapitalister. Jag fattar inte det. - Pengarna som går tillbaka till oss återinvesteras i nya projekt, sa Ivarsson. Kontraproduktivt - Resultatet blir att producenterna tjänar ännu mindre pengar. Vi behöver tjäna mer pengar. Det är kontraproduktivt det du föreslår, sa Lena Rehnberg Det blev ifrågasatt varför regionerna i förhandlingarna om filmavtalet gick med på att inte ta del av PRS Jag är otroligt förvånad över att den här vändningen. Det tror jag alla i producentföreningen är. Vi är

19 stumma, sa producenten Gila Bergqvist Ulfung. - Jag hävdar återigen: att från statlig sida bestämma sig för hur man ska fördela de här pengarna, det strider mot EU. Avtalet reglerar bara hur man beräknar stödet - inte hur de ska fördelas mellan de som investerar i filmen, sa Ivarsson. - Det är ett angrepp på producenterna och det är allvarligt, sa Lena Rehnberg. Ivarsson lovade att fortsätta diskussionen med producentföreningen. Ivarssons PowerPoint-presentation bifogas. Dokumentärfilm med särskilda behov - Jag jobbar med dokumentärfilm med särskilda behov. Det betyder att man måste arbeta med en extra insats - en specialinriktad, målinriktad, egen insats. Särskilda behov behöver specialkompetens. Det sa dokumentärfilmsproducenten Stina Gardell när hon förvandlade rubriken Dokumentärdistributionens Moment 22 till en framgångssaga. Gardell sa sig representera den film som går riktigt dåligt på bio - om man följer traditionell distributionsväg. - Jag vill att folk ser mina filmer, att folk ska diskutera dem.- och då stöter jag på problem, sa hon. Hon kände sig tillhöra den fina kulturen, men hade insett att det finns mera pengar i den fula världen. Inom dokumentärfilm finns däremot gott om ömma fötter. - Jag vet inte varför det är så otroligt känsligt att prata om förvaltning av filmer, sa hon och påpekade paradoxen: - Dokumentärfilm handlar för mig väldigt mycket om att försvara människans rätt att vara som hon är, rätten till att prata fritt men när det gäller rätten att prata om dokumentärfilm på bio så funkar inte det. Ointresse och krångel Med filmen Han tror att han är bäst stötte hon på alla traditionella problem av ointresse, kostnader och krångel. Hon fick då reda på att det finns 700 personer som äger en biograf i Sverige och till 50 av dem skickade hon en dvd och ett brev. - Det tog en och en halv månad så fick jag 44 svar. Det här är framgångsagan! I den svarade 44 människor: Ja! Bra! Kom! Hon åkte ut och fick uppleva hur människor blev otroligt glada över att hon kom. - Vi har nu varit i ett 60-tal biografer och haft jättebra samtal, berättade hon. Ylva Swedenborg, som marknadsför hennes filmer, ordnade också en kontakt med Svensk Bio. Hon väntade sig ett ljummet intresse, men filmen skulle i alla fall få tre dagar på repertoaren i Stockholm. Inte bara tre. Ge mig nio, sa hon och det fick hon på biografen Victoria i Stockholm. - Sen gick filmen faktiskt för utsålda hus i åtta veckor och så visades den på TV, sa hon och fick applåder. 18

20 Dokumentären lever På den linjen har hon fortsatt. Med Våga minnas har hon varit ute på 40 biografer, plus att hon skulle visa den i riksdagen dagen efter Filmkonventet, i samband med en debatt om politikernas ansvar kring våldtäkter. Gardell har kämpat hårt för att dokumentärfilmen ska ses som film och inte som skuldpåse. För ett par år sedan var dokumentärfilm död i rubrikerna. Nu har människor sett dokumentären om Palme och Searching for Suger man har också lockat stor publik. DN har skrivit att det är trendigt. Dokumentärfilmen lever. Måste hitta publiken Gardell har insett det finns dokumentärer som fungerar på bio. Själv jobbar hon med dokumentärfilmer med särskilda behov såna som behöver extra insatser. - Det är helt klart för mycket begärt att låta publiken upptäcka oss. Vi måste arbeta med att hitta publiken. Det är det jag behöver stöd för. Jag vill gärna ha en annons i DN, men den annonsen skulle bekosta en människa som sitter och ringer till regionerna, tjatar, stöttar biografägarna och intensivt jobbar med just den filmen, sa hon och avslöjade planerna på att utvecklat samarbete. - Det jag har pratat med många biografägare om, och som jag hoppas jag kan få med producenterna på, det är att vi som arbetar med film som också behöver ett samtal att vi kan starta ett eget nätverk. Det finns en väldigt stor publik där ute som inte känner sig tilltalad. Goda dokumentärer har lyft filmåret 2012 Ett jättebra år för dokumentärfilmerna. Det var en av de trender som filmjournalisten Caroline Hainer pekade på när hon summerade filmåret 2012 i På spaning efter filmårets trender. Det skedde i Filmrummet, introducerat av Tove Torbiörnsson på Svenska Filminstitutet. - Jag är väldigt stolt över att vi har startat detta filmrum, som ska vara en mötesplats där vi möts och formulerar oss och beskriver de mest angelägna frågor som vi har, vi som arbetar inom filmen, sa hon. Det har hittills skett via filmvisningar och spännande gäster, bland annat författaren och debattören Germaine Greer och regissören Helma Sanders-Brahms. - Vi försöker hela tiden tänka större. Det handlar om: Vilka berättelser vill vi ha i Sverige? Palme symbolen Filmjournalisten Caroline Hainer hade valt ett klipp ur dokumentären om Palme, eftersom den för henne symboliserar två av årets tydliga trender: 19 - Det har varit väldigt bra svenska dokumentärer i år, där Palme har seglat upp tillsammans med Searching for Sugar Man. Det finns också andra exempel. Big Boys Gone Bananas och mer personliga och okonventionella som Våga minnas, För dig naken och Pojktanten. Det blir intressant att se om de här dokumentärerna kan fortsätta sitt segertåg världen över också nästa år och mycket tyder på det, i synnerhet för Suger Man, sa hon.