Lovsångens makt TILL att förändra

Transkript

1 Lovsångens makt TILL att förändra Av: Johannes Djerf För två söndagar sedan så började jag en liten mötesserie omkring tillbedjan, det som vi är skapta för ifrån allra första början, att finnas i en innerlig och hängiven relation med skaparen av allt liv där Gud får vara Gud. Där Gud får vara så ojämförlig och unik att ingen och inget annat ens kommer i närheten av hans plats i våra liv. Så unik som mina vanliga 80-tals skidor var helt ojämförliga med några andra skidor i skidbacken under vårt sportlovsäger nu i veckan. Nu för tiden har alla det som kallas carvin skidor och när en av de andra ledarna såg mina skidor som hängt med mig sedan tonåren så sa han du jag såg sådana upphängda som en klenod på väggen i Österrike för ett tag sedan. Jag förstod att mina skidor var ganska så sällsynta så jag sökte i liftkön varje dag efter någon som fortfarande hade ett par klassiska gamla skidor som jag, men av alla hundratals skidor så var mina helt unika och enastående, och när vi söker efter frid i livets liftkö, spår och backar då finns det bara en. Sedan så sviktar bilden med mina skidor. För trots mina skidors unika ställning så går det inte jämföras med Guds ställning. Gud är oövervinnerlig och evigt majestätisk. Hans suveränitet kommer aldrig att slockna. Om några år kommer även jag säkert ha köpt nya skidor och lagt undan dem för ett par nya, troligen redan till nästa säsong känner jag. Men Gud kommer aldrig att låta sin berömmelse blekna. Han kommer aldrig ge äran till någon annan. Jag delar inte min ära med någon annan säger Gud jes.48:11. Han är inte som en filmstjärna eller artist som står i rampljuset under en kort period för att sedan glömmas bort och lämna över till någon annan. Och i mötet med denna helighet så formas det en längtan efter att få tillbe honom. Inte för att Gud behöver det. Han är inte som en välgörenhetsgala på tv som söker efter vårt bidrag för att kunna vara den han är. Han låter sig inte betjäna sig av människohänder som om han behövde något, han som åt alla ger liv och anda och allt står det i apg.17:25. Men utifrån mötet med honom, utifrån att vi har blivit drabbad av hans makt, av hans heliga kärlek så behöver du och jag välja att tillbe honom, för att vi behöver det. Människan valde en gång att tillbe det skapade istället än skaparen, ett val som vi fortfarande får brottas med vilket leder till att Guds härlighet och närvaro inte alltid får den plats som Gud vill hos oss. Men när du och jag vänder vårt hjärta på nytt och tillber honom så finner vi den frid och den vilja som Gud har tänkt att vi ska leva i.

2 Guds närvaro, gemenskapen med vår skapare är upprättad och möjlig genom Guds son och vi har fortfarande samma kallelse som vi hade när Gud skapade människan, att tillbe honom för den han är. Och när vi kommer till Gud för att ära hans namn, inte vårt, inte någon annans, inte något annat utan endast honom då är vi tillbaka på rätt plats. När vi som individer, när vi som församling kommer till Gud för att kungöra att Gud är Gud, när vi riktar det vi har för att proklamera att han har makten i sina händer till att göra det han vill, när vi väljer att utifrån mötet med Jesus och det han har gjort för oss, går ut ur vår egen bubbla, bortanför våra egna begär och våra behov, då intar vi en plats som Gud har avsett för oss. Det är som en Gudstillbedjare, det är som en tillbedjande församling som vi kommer se Guds härlighet och Guds drömmar förverkligade. När vi i Ande och sanning, alltså tillber honom på ett sant sätt, utifrån vad vårt hjärta har mött genom korset av rening och förlåtelse, då kommer även Guds rike bli tydligt för oss. Ett öppet hjärta för Jesu majestät förändrar. Ett öppet hjärta för att tillbe den enda som är värd vår tillbedjan kommer att uppenbara att hans närvaro är här och nu och har makten att förändra inte bara oss utan hela vår värld. Och ett av tillbedjans uttryckssätt det är lovsången. En ny sång som föds genom mötet med den levande Guden, genom att Guds Ande gör tron på honom levande inom oss. Det är en sång som föds ur erfarenheten att vara räddad. När Mose och Israels barn räddades genom Röda havet undan den jagande egyptiska hären, så sjunger de Herren är min starkhet och min lovsång, han blev min frälsning. Alltså lovsången föds inte utifrån att någon säger till dig att sjunga, att det hör till tiden eller för att en sång är vacker och genom det måste sjungas, utan det är en sång som sätter ton på ditt gensvar, på din tacksamhet till vad Jesus gjort då han räddade oss ifrån död och ensamhet på korset. Och eftersom vår tacksamhet uttrycks genom våra olikheter som människor så handlar det aldrig om en speciell ton eller melodi, inte en viss sång, eller en viss låtstruktur. Och det känner jag att vi alltid behöver förtydliga då vi delar upp våra sånger i olika fack. Jag är själv uppvuxen med att en lovsång låter på ett speciellt sätt. Men jag försöker att träna bort det så gott jag kan då jag vet att det finns många sånger utanför mina tonsatta ramar som är lovsång. Sedan så finns det ändå en sak som jag tycker skiljer sånger åt. Och det är om sången är riktad Till Gud eller berättar om Gud. Det finns många sånger som handlar om Gud, som berättar om vem han är och hans gärningar vilket jag mer skulle kalla för förkunnande sång.

3 Många gånger får det också vara en profetisk sång då vi kan bli berörda och förändrade av Guds ord genom att någon sjunger om vad han kan göra. Medans en lovsång är en sång som sjungs ifrån ditt och mitt hjärta i riktning till Gud, för att upphöja honom. Den sjungs i relation Till honom. Utifrån en längtan som finns i ditt och mitt hjärta. Det är en tonsatt bön men det är mer än bara en bön. Vi ber oftast för att få men vi tillber, vi lovsjunger för att ge, ge honom äran! En sång som jag personligen tycker att vi faktiskt många gånger saknar i vår gemenskap här i Törestorp. Jag kan uppleva att vi ibland fastnar vid den förkunnande sången om Gud. Den behöver finnas med både i t.ex. psalmsång eller solosång men då vi lever i ett konsumentsamhälle då det oftast handlar om tillfällig glädje och mättnad genom att vi bara själva ska få allt hela tiden, uppleva och ta, så är risken att vi blir precis lika förstoppade i vår tro, om vi bara ska lyssna och ta emot både genom predikan och genom sången och allt som sker på en gudstjänst söndag efter söndag. Det blir som när man har frossat i sig alltför mycket god mat på en kort tid, det är gött för stunden men man mår sällan särskilt bra efteråt och framförallt inte om inte kroppen får ge ut det man tagit in, om ni förstår vad jag menar utan att gå in på mer detaljer. Och så är det med vår tro. Om vi bara ska ta emot och aldrig får utrymmet att ge tillbaka så kommer vi till slut som församling inte må så bra och det kommer inte finnas mycket till liv kvar. Om det ska finnas rörelse i en församling så behöver det hela tiden finnas ett givande och inte bara ett tagande. Vårt hjärta har formats till att inte bara ta emot utan att också ge, det är till och med då i givandet som vi är saliga säger Jesus. Och därför så har jag en bön som jag önskar även skulle bli er. På samma sätt som bönen om en fungerande söndagsskola ligger nära många så önskar jag att bönen om att rummet för lovsången skulle få inta en ny plats i våra Gudstjänster och samlingar, skulle ligga nära oss. Och min bön är också att någon eller några skulle få uppleva att Gud kallar till att leda oss i lovsång och tillbedjan. Var med mig i den bönen för vår församlings skull. För det finns en anledning till att det över 250 gånger i Bibeln står att vi ska sjunga till Herrens ära och lova honom med sång. Det finns en anledning till att psalmisten uppmanar till lovsång gång på gång. Höj jubel till HERREN, alla länder! Brist ut i glädjerop och lovsjung! Lovsjung HERREN med harpa, med harpa och med lovsångs ljud! Ps.95:4-5. Mina läppar skall jubla, när jag lovsjunger dig, ja, min själ som du har friköpt, 71:23. Halleluja! Det är gott att lovsjunga vår Gud. Sådan lovsång är ljuvlig och skön, 147:1.

4 Kung David som skrivit de flesta av dessa psalmer satte in 4000 leviter i templet till att lovsjunga Herren med olika instrument, vars uppgift inte i första hand var att skapa vacker och njutbar musik utan för att lovsjunga Herren står det i 1.krön.23:5. Jag vet inte om alla spelade samtidigt men det visar att lovsången var en viktig del av tillbedjan och i gemenskapen där Guds folk samlades. Det är där i lovsången till Gud som hans frid finns. Låt Kristi frid regera i era hjärtan, den frid som ni blev kallade till i en enda kropp, och var tacksamma. Låt Kristi ord rikligt bo hos er med all sin vishet. Undervisa och förmana varandra med psalmer, hymner och andliga sånger och sjung med tacksamhet Guds lov i era hjärtan uppmanar Paulus oss i Kol 3:16. Han skriver om er och era hjärtan. Vi kan lovsjunga Gud för oss själva t.ex. i bilen till jobbet eller i hörlurarna på vägen till skolan men lovsången är som bäst när alla hjärtan är med. När vi sjunger tillsammans så formas vi av att se på livet och vår gemenskap genom hans ögon. I vår gemensamma längtan efter Gud så dras vi närmre varandra som hans barn. När vi samlas för att sjunga med tacksamhet Guds lov i våra hjärtan så förenas vi med alla andra som tillber Herren. När jag och Lisa var i Israel för några år sedan så besökte vi det som man tänker sig var den övre salen, alltså där Guds helige Ande blev utgjuten över de samlade lärjungarna och över allt kött. Carl-Erik som ledde oss försökte göra sig hörd i den stora salen men salen fylldes av stark och högljud lovsång ifrån några pingstvänner ifrån Brasilien som var där samtidigt, En sång som vi stämde in i. Lovsången till en och samma Herre förenade oss och fyllde hela rummet med en Guds närvaro, som jag aldrig kommer glömma, trots att vi sjöng på olika sätt och olika språk. Lovsången gör oss till en gemenskap av människor som älskar Jesus ifrån världens alla hörn. Och den förenar oss som församling på den här platsen. Där det yttre, där våra olikheter får stå åt sidan. Vi blir ett tempel, inte bokstavligen, utan vi blir ett hus, ett andligt bygge av levande stenar som Petrus uttrycker det i 1 petr.2:5. Vars andliga offer tas emot med glädje av Gud tack vare Jesus Kristus. En gemenskap som Herren älskar att vara i och fyller vårt hus, vårt hjärta med sin härlighet på samma sätt som vi kan läsa att han uppfyllde Kung Salomos tempel med sin närvaro när sångarna, trumpetarna och prästerna började lovsjunga Gud, 2.krön.7. Gud får plats. Guds Ande får plats att göra det han vill. Jag fick påminnas om det första kvällen på vårt sportlovsläger i Bjursås i veckan. Som pastor är jag van att hela tiden ge och tömma ut av mitt hjärta till andra människor, och jag är van att genom det vara beroende och hela tiden be om Guds hjälp och ledning.

5 Men då det många gånger är lätt att tappa bort lovsången. Att endast ge, tacka och lovsjunga Gud ifrån mitt hjärta för den han är utan att behöva säga hjälp mig med detta. Jag hade inte ansvar för undervisningen den första kvällen och var genom det ovanligt avslappnad för att vara jag, och blev översköljd av Guds närvaro och kärlek redan i de första textraderna då vi inbjöds till att lovsjunga honom. Gud fick möjlighet att prata med mig, visa sig för mig och ge av sin frid inför veckan som låg framför. Och varje kväll som vi sjöng och varje kväll som vi ledare träffades för att lovsjunga Gud så påmindes jag om vilket kraftfullt vapen lovsången är för Guds närvaro, och för Guds rikes utbredning. När man lever nära människor under en lägervecka vars syfte är att lära känna Jesus så ser man tydligt att det finns en kamp om människan, om vem hon skall leva tillsammans med och vem hon skall tillbe. Det är en andlig kamp mellan Gud och djävulen, vilket man märker inte bara på tonårsläger utan var vi än befinner oss tror jag. Men då det händer något avgörande i hela andevärlden när vi lovsjunger. Jag läste om en anglikansk kyrkoherde som berättade att satanister som blivit kristna i England vittnat om att de inte kunde utföra sina riter och offer inom 6-8 km avstånd från en kristen församling där man lovsjöng Jesus. Med andra ord, mörkret måste fly när vi lovsjunger Gud. Det uppstår förvirring. Vilket berättelsen om Josafats seger över Moab och Ammon i 2 krön.20 är ett bra exempel på då Gud kallar folket att träda fram mot slagfältet och stå stilla. Striden var inte deras utan Guds. Och Israels kung Josafat rådgjorde med folket och ställde upp sångare som skulle gå före dem och sjunga Tacka Herren ty hans nåd varar i evighet. Och vi kan läsa vad som händer i vers Alltså när Guds folk lovsjöng Gud så uppstod det förvirring och fienden förgjorde varandra. Och om lovsång har samma kraft att förvirra ondskans makt på detta sätt och lika mycket som när jag nästan dagligen lägger in plånboken i kylskåpet eller gång på gång går in i ett rum utan att veta vad jag skulle göra där, då vill jag välja att lovsjunga Jesus! Lovsången bryter också ner murar. Murar som finns gentemot Gud. Murar som finns gentemot människor, murar som vi känna finns gentemot oss som församling. Vilket berättelsen om Josua och intåget i Jeriko vittnar om, vilket måste vara musikkårens favoritbibelställe kan jag tänka mig. Då de på Guds angivelse gick runt staden med instrument i högtidsprocession under 6 dagar och på den sjunde dagen, dagen för gudstjänst tågade sju varv och gav upp ett härskri och blåste i hornen till Gud, och murarna föll.

6 Ännu ett tydligt exempel är berättelsen om när Paulus och Silas sitter fängslade i Fillipi pågrund av att de hade konfronterat den ondes makt, som vi kan läsa till sist. Apg.16: Lovsången är oberoende av yttre omständigheter och den har makt att bryta fängelsemurar och befria oss ifrån bojor som binder oss. Vem lovsjunger du? Får lovsången till Jesus rum i ditt liv? Får den rum i vår församling för att visa på Guds unika ställning och makt? Jesus är värd vård hjärtas tillbedjan och han vill visa vem han är på den här platsen. Låt oss vända vårt hjärta till och honom och sjunga hans lov.