Projektredovisning Talande Orgel

Transkript

1 Projektredovisning Talande Orgel 1. Projektidé Vi sökte hösten 2013 projektstöd från Innovativ Kultur för att bygga om en kororgel till en sjungande kyrkorgel med en mekanisk/akustisk talsyntes. Projektet syftade till att få orgeln att tala och sjunga med hjälp av sina egna akustiska ljud. Orgeln skulle ställas ut som en del i en installation på Avesta Art under sommaren Där skulle man som besökare kunna konversera, styra och spela med henne i en postindustriell och postsakral miljö. 2. Bakgrund, Drivkrafter och motiv I skogen Ibland är en två år gammal konstnärsduo bestående av Olov Ylinenpää och Jens Peterson-Berger. Vi arbetar med ofta med projekt som tar det digitala till det fysiska, rörliga, låtande och mekaniska. Olov Ylinenpää är dataingenjör och konstnär och Jens Peterson- Berger är producent, tonsättare och konstnär. I skogen Ibland är initiativtagare till projektet och har i projektet fått stöttning och tips från KTH Institutionen för tal, musik och hörsel och från Ylva Ferneus och Anders Lundström på institutionen för interaktionsdesign. I vårt arbete med att gestalta det mänskliga som gjorts digitalt tillbaks till en fysisk, analog och musikalisk form har vi länge velat arbeta med en kyrkorgel. När vi sommaren hittade en fullstor sådan till salu och fick frågan om att ställa ut på Avesta Art 2014 så började iden formas. 3. Förnyelse Det har gjorts många försök med att skapa en mekanisk talsyntes ända sedan 1700talet men vad vi vet har inget liknande gjorts med en kyrkorgel. Försök har nyligen gjorts med talsyntes för ett piano, men enligt en helt annan modell, och utan möjligheter till direkt interaktion för besökare. Projektet blev på många vis både konstnärligt nyskapande med själva rummet och installationen, men även tekniskt i hur vi använt och byggt röstpipor tillsammans med en egen talsyntesmjukvara och kombinerat detta med musik. 4. Samverkan Vem/vilka: Akademi, forskning och högre utbildning Tal, musik, hörsel KTH Näringsliv Sundh Fastigheter Övriga offentliga aktörer Avesta Art I vilken form: Samtal Boende Arbetskraft I vilket syfte: Utreda olika sätt att angripa problemet Boende under residensperioden Upphängning av orgel, anläggning av gång, osv, osv.

2 5. Genomförande Orgeln Den kyrkorgel vi ursprungligen hade tänkt använda hann bli såld till en annan församling. Istället köpte vi en från Örnsköldsviks missionskyrka. Orgeln har tolv stämmor fördelade på tre vindlådor med respektive tre, fyra och fem stämmor. Två av vindlådorna har 52 toner och en 30. Efter att ha monterat ned orgeln och kört den med lastbil till Avesta så började ett pussel med att sätta ihop delarna igen. I Örnsköldsvik fick vi hjälp av orgelbyggaren Rolf Mauer att plocka isär orgeln, väl på plats så hade vi bara vårt eget minne och knapphändig dokumentation att tillgå. Pusslet bestod av slangar, fläkt, bälgar, elskåp, ca 800 orgelpipor, sladd, osv. Orgeln hade från början elektrisk styrning där varje ton aktiveras av en elektromagnet som är direkt kopplad till en tangent på ett klaviatur. Någon vecka gick åt till att löda tillbaka sladdarna till magneterna och digitalisera styrningen. Orgeln styrs nu från en dator via MIDI. För detta använder vi tre styrkort från JOmega electronics för tonerna och ett egenkonstruerat för motorerna som slår av och på olika stämmor. Nackdelen med de styrkorten vi använder är att varje grupp av åtta toner bara klarar 2A samtidig belastning vilket motsvarar fyra toner. Detta innebar en begränsning när vi skulle testa talsyntes enligt modellen med pixling. Vi har också råkat bränna upp ett par styrkort och delar av styrkort under arbetets gång. Vi har senare bytt ut styrkorten mot en modell utan den begränsningen. Talsyntes Vi hade planerat att pröva tre olika ansatser för talsyntesen. Det första som vi testade var syntesmodellen. Dvs den där vi genom att stämma om orgelpipor till röstens olika formanter och kombinera dem med en grundton återskapa vokaler. Vi gav upp denna efter en kortare period på grund av en rad svårigheter. Orgelns pipor var för rena i sitt frekvensomfång medans talets formanter snarare består av frekvensband. Dvs många frekvenser samtidigt inom ett spektrum. Dessutom visade det sig svårt att justera nivån på de olika formanterna som ju ligger i fallande styrka från första, andra och tredje formant. Efter att ha labbat med syntesmodellen så försökte vi oss på pixlingsmodellen. Dvs att pixla upp inspelat tal och spela upp det genom piporna. Olov byggde ett program som analyserar frekvensinnehållet i tal (eller musik), inspelat och i realtid, och spelar de toner som ligger närmast i frekvens. Efter att ha labbat med detta under en tid så insåg vi att denna modell inte var särskilt lovande. Resultatet var inte helt misslyckat, men gick knappast att uppfatta som tal. Det största hindret låg nog i orgelns inbyggda avsaknad av dynamik, dvs alla toner har samma styrka. Vi hade säkert kunnat få till något helt ok om vi arbetat med ljuden och finputsat enskilda ord eller meningar. Men att omsätta den modellen till en generell text-tilltalsyntes skulle vara svårt.

3 Parallellt med detta så hade Jens börjat laborera med olika typer av röstpipor utifrån en rörbladsstämma på orgeln. Idén är att rörbladet motsvarar stämbandet och man bygger en resonanskropp som liknar ansatsrörets (halsen och munnen inkl. tungan) form för en viss vokal. Efter några dagars labbande med pvc-rör, gaffatejp, skumplaströr, lera och de halsmått för olika vokaler vi hittat fick vi fram ett antal relativt tydliga vokaler, vilket kan sägas var det första genombrottet. Vi bestämde oss att satsa helt på denna modell. Vår första tanke var att göra skalenliga modeller av det mänskliga ansatsröret och gjuta dessa i tenn såsom resten av orgelpiporna. Vi hittade ett program som används inom talsyntesforskning och som syntetiserar vokaler enligt en fysikalisk modell där ansatsröret simuleras. Ur detta program kunde vi få ut mått för ansatsrörets olika delar för olika vokaler. Olov skrev ett program som omvandlade måtten till 3D-modeller som vi skrev ut på en 3Dskrivare. Det kan nämnas att det mänskliga ansatsröret ju är svängt men att det fungerar lika bra att räta ut det till ett rakt rör med varierande diameter. Utskrifterna i plast användes som original från vilka tillverkade gjutfomar. Vi prövade en rad olika material och gjuttekniker. Vi gjöt av i olika typer av gjutformar med gips, sand och silikon. När vi efter många om och men lyckades gjuta ett par pipor så visade det sig att de var betydligt ljudsvagare än de prototyper vi byggt tidigare. Detta såklart beroende på att de mått vi använt var i mänsklig skala vid normalt tal. Det hade fungerat att skala upp piporna men eftersom gjutningen var en omständlig och dyr process och vi hade många pipor att tillverka bestämde vi oss för att ta en annan väg. Så bara några veckor innan vernissagedatum började vi samla material för att utifrån ungefärliga mått och känsla bygga röstpipor av bl.a. slaktade orgelpipor, vvs-rör i mässing och blandat skrot. Att arbeta intuitivt med öra utifrån ungefärliga instruktioner var den mest framkomliga vägen. Vägen från text till tal består i att texten skickas från huvudprogrammet till talsyntesprogrammet espeak( som returnerar en lista med fonem. Varje fonem eller kombination av fonem motsvarar ett midispår i Ableton. Detta innebär att varje fonem kan bestå av en eller flera toner på orgeln. I slutet av spåret ligger en ton som signalerar tillbaka till huvudprogrammet att det är dags att spela nästa fonem. Att allt "ljud" ligger i Ableton gjorde att det gick snabbt att laborera med t.ex längd på fonem och att de pipor som ej ännu fanns kunde ersättas av samplat ljud. Efter att ha byggt ca 30 olika röstpipor och placerat ut dem kunde vi börja patcha ljuden och i de fall det behövdes blanda flera pipor för att få en viss vokal eller konsonant. Det svåraste här visade sig vara konsonanterna och några plosiva konsonanter som s och t var extra svåra. Lufttrycket i själva orgeln var inte tillräckligt starkt för att åstadkomma de ljuden. Vi försökte med att koppla in slang från en kompressor in i själva vindlådan med en elektromekanisk ventil från en tandläkarutrustning som skulle släppa på starkt lufttryck i samband med de ljuden. Dessvärre gjordes detta under ett nattskift och ventilen drog mer ström än vad våra kort klarade av och vi brände ett kort pga detta.

4 I slutändan blev det hyfsat begripligt tal. Ett intressant psykoakustiskt fenomen är att vissa meningar blir tydliga om man vet vad som sägs men annars inte. Andra meningar kan förstås utan hjälp. Till nästa år vill vi bygga in en slags talremsa så att man ser vad som sägs, karaokemodellen. Utställning Den talande orgeln är för närvarande en del av en installation i det gamla järnverket i Avesta. Det är en slags glänta och sakralt rum (30x20x11m!) och vi arbetade parallellt med talet mycket med rum och musik. Vi ville att det skulle kännas som ett talande och spelande orakel. Orgeln hänger i luften från en gammal travers i form av en sorts fågel och vi prydde framsidan med 80 vita strutsplymer som vajar när orgeln byter register. Musiken kan styras via en persisk matta där man genom att kliva på sexton små fyrkanter slår av och på olika lager i musiken (dvs olika kombinationer). Framför orgeln står två stycken otroligt sköna läderfåtöljer för lyssning och kontemplation. Från varje elektromagnet som öppnar och stänger klaffen för respektive klaff hänger en kristall för att förstärka den mekaniska rörelsen. Fram till orgeln går en belyst gång i vitt grus kantad av en dunkel granskog. I skogen placerade vi ut järnverkets gamla maskindelar och belyste dem så att de framträdde som varelser i rummet. Tal och musik Vi hann tyvärr inte integrera talet i installationen på det viset vi tänkt oss. Den interaktiva delen där man skulle kunna prata/chatta med orgeln kommer realiseras till Avesta art Under 2014 så har man manuellt behövt ställa om mellan musik och tal, och en person från verket alt vi har behövt mata in text i orgeln. Man har alltså inte själv som besökare kunnat skriva in text. 6. Resultat & effekter Vårt syfte var att skapa en talande orgel som en del i en utställning på Avesta Art. Sommarens utställning har haft ca besökare varav ca en tredjedel från Stockholm. Efter mycket positivt mottagande från besökare så har Avesta Art ställt frågan om möjligheten att ställa ut ytterligare en sommar. Effekterna som projektet har haft för näringsliv är svåra att uppskatta. Då installationen fått en hel del medial uppmärksamhet och varit uppskattat hos besökare kan man gissa att det har en viss effekt på besöksnäring lokalt. För oss som konstnärsduo så har projektet betytt mycket på flera olika plan. Dels kunskapsmässigt då vi fått möjlighet att fördjupa oss inom många ämnen som ligger inom och utanför vårt verksamhetsområde. Den stora skillnaden från projektbeskrivningen är att installationen kommer att få stå ytterligare en sommar. Vår ambition var ursprungligen att finna en plats för den i Stockholm, men då chansen gavs att ytterligare förbättra installationen tog vi den. Planen är alltså att hitta en plats för installationen i Stockholm under sommar/höst 2015

5 Press DN Kultur ( ) hade Avesta Art på första plats över sommarens besöksmål med vårt verk omnämnt. P4 Dalarna P2 TV4 SVT Tidningen Kulturen ( ) Dala-Demokraten (2 artiklar) Avesta Tidning (2 artiklar) 7. Fortsättning Verket kommer att vara kvar under Avesta Art 2015 i utbyggd form och vi kommer fortsätta arbeta med talsyntesen och interaktionen under våren. Under 2015 så kommer installationen mer få karaktären av ett orakel, där man som besökare kan ställa frågor av politisk, filosofisk eller andlig karaktär. Arbete pågår samtidigt med att hitta ett tillfälligt eller permanent hem åt orgeln i Stockholmsregionen.