PM har öppnat på huven och tagit en titt - Hur ser denna sk. "papparörelse" ut?

Transkript

1 En presentation av "Papparörelsen" mars 2012 Det har pratats mycket om "jämställdister" och "papparörelse" i blogg världen den senaste tiden. Speciellt uppmärksammat är Pär Ström (Genusnytt) och Pelle Billing s pubkväll i Stockholm, där alla var inbjudna att diskutera jämställdhet. En mer tystlåten grupp är den sk. "papparörelsen" vilket givit utrymme för fria spekulation och kränkande ryktesspridning i både blogg och artiklar. "Den framväxande papparörelsen..." Bilden vissa vill ge är att det är en grupp bittra, aggressiva och hotfulla pappor, eller pedofilförsvarare, eller patriarkala män som vill behålla kvinnan vid spisen. Andra menar att de har räddat livet på tusentals barn och föräldrar under de senaste åren... PM har öppnat på huven och tagit en titt - Hur ser denna sk. "papparörelse" ut? "Papparörelsen" har funnits ganska länge i olika former men efter 2006 års lagändring så skedde en radikal ökning av vårdnadstvister där en bredare grupp medborgare blev indragna i denna företeelse, vilket (naturligt) bidrog till ett större urval av kompetens som började genomskåda det spel som omgärdats av just boende och umgängesutredningar, domstolsbeslut och framför allt den systematiska kränkande synen på pappan som förälder då föräldraskapet ställts mot varandra. (Nedan exempel på utredning från socialtjänsten (Haninge 2009) där en dotter blir tillfrågad om boendet..."barn utryckliga vilja..."). I grunden är det pappor som på olika sätt blivit borttvingade från sina barn, utan egentlig saklig grund, annat än att mamman inte vill att barnen skall ha en nära kontakt. Vilket ca 50% av mammor anser efter en separation (Father For Life Kanada 2002) och skapar en enorm påfrestning på våra barn. En vårdnadstvist (ca 4800 st. 2011) är således bara toppen på ett isberg. Papparörelsen består inte bara av "pappor", utan är kanske den mest jämställda rörelse som man kan önska eftersom både mammor och pappor kämpar sida vid sida. Eftersom dessa organisationer främst vill uppmärksamma den obalans som finns, och värnar om delad umgänge och vårdnad, dvs. 50/50 så är det för dessa ganska naturligt att den andra halvan "50" mammor är ett välkommet inslag. Således får alla som söker hjälp deras stöd. I dessa grupper finns nästan lika många kvinnor som män och det är lika vanligt att mammor vänder sig till dessa föreningar, just för att de är resultatinriktade. De gemensamma nämnare som PM kunnat finna är följande: - Barn har behov och rätt till båda sina föräldrar - Inför barnkonventionen som Svensk lag - Inför könsneutral lagstiftning - Aktivt avstånd från våldsverkare och sexualbrottslingar - Argument och debatt skall föras med pålitlig och evidensbaserat underlag - Kvinnor och män är jämlika och lika värda - Den förälder som är förövare måste få hjälp

2 - Stärk barnets skydd mot egenmäktighet med barn på falska grunder - Stärk barnets skydd mot att bli manipulerad av vårdnadshavare och utredare (Från förälder, socialtjänst, barnhus, polis etc.) Organisationer utan stöd och resurser Trots att dessa kanske är den mest jämställda och ödmjuka grupp avseende synen på jämställt föräldraskap, så är det samtidigt den grupp som tampats med hårdast motstånd. Dessa föreningar saknar både stöd och ekonomisk hjälp att kunna bedriva sin verksamhet, trots att de är de enda som verkar för försoning och avsikt att lösa konflikten, snarare än att rida på konfliktvågen. (Klicka på ovan logga för att komma direkt till respektive hemsida.) Kompetens som gör förändring Det finns en bred kunskap och erfarenhet samlade i dessa grupper som sträcker sig ut i alla 290 kommuner, de flesta har en personlig livserfarenhet av separation och en vårdnadstvist, andra har arbetat inom bl.a. inom socialtjänst, domstolar, som advokater, eller bara varit anhörig till någon utsatt. Således finns det en bred kompetens inom sakfrågor som rör juridik, samhällsstatistik, psykologi, socialvetenskapliga frågor, barn och samhälle etc. Viktigaste arbetet (av allt annat) är dock att dessa föreningar är en livsavgörande fyr i mörkret för föräldrar som hamnat i den djupaste av livskriser; att bli borttvingad från ett barn. Kanske den mest smärtsamma och kränkande man kan utsättas för? - Ett mentalt fängelse på oviss tid. Där t.o.m. ett "vanligt" brott framstår som semester eftersom gärningsmannen vet orsaken. Dessa föreningar bedriver således en seriös samhällsfrämjande insats som förtjänar både respekt och sitt erkännande. Olika instanser på departement och utskott "efterlyser" kompetens inom just "barn och föräldrafrågor" och jag vill varm rekommendera dessa att kontakta någon av ovan organisationer vid frågor som rör just separation, boende och vårdnad, barn hälsa och samhällets syn på pappan som förälder. Dessa föreningar är en värdefull källa till varför ca barn håller på att utveckla psykiska ohälsa. Jag bifogar med denna skrivelse även Pappabarn som gjort sin analys om "Socialstyrelsens utredning om 2006 års vårdnadsreform", vilket innehåller värdefull information till berörda parter. Vänligen klicka på nedan bild så öppnas en PDF, eller fortsätt att läsa: Med vänlig hälsning //Markus Ollikainen Pappamanualen.se

3 Gästinlaga från "PappaBarn.se" (Klicka på ovan bild för eller här för PDF) Om Socialstyrelsens utredning om 2006 års vårdnadsreform (+ 1 bilaga A) Socialdepartementet Äldre- och folkhälsominister Maria Larsson Stockholm Kopia: Ref: Socialstyrelsen Riksdagsman Anti Avsan (civilutskottet, m) Professor Anna Singer, Uppsala Skribent Hanne Kjöller, DN Allmänna Barnhuset, Ylva Söderlind Socialstyrelsens rapport nov 2011, Familjerätten och barnet i vårdnadstvister. Uppföljning av hur 2006 års vårdnadsreform slagit igenom i socialtjänstens arbete Föreningen PappaBarn har tagit del av SoS nyligen publicerade rapport om 2006 års vårdnadsreform. I allmänna debatten förekommer ofta vackert tal om fokus på barnen, barns bästa, barnen i centrum och liknande. Mot denna bakgrund förväntar man sig att rapporten ska ge svar på hur mycket bättre det blivit för svenska barn efter 2006 års reform? Rapporten ger inga sådana svar. Man får istället vet vad en del aktörer inom området tycker i svar på enkäter. Man får veta att socialtjänster tycker att de arbetar bra med dessa frågor och att de nu i större utsträckning än före 2006 låter barn komma till tals. Likaså anser organisationer som fått vara med i undersökningen, och som var dokumenterat för 2006 års reform exv Rädda Barnen, att det är bra att barn nu mer får komma till tals. Något svar på om det blivit bättre för barnen att mera lyssnas på framgår inte. Det finns nämligen en baksida i att i allt högre utsträckning låta barn i praktiken avgöra vårdnadsmål. Är det ens är etiskt och moraliskt försvarbart att låta barn besluta i en föräldrakonflikt? Kan barn överblicka konsekvenserna av att, om de förordar en av föräldrarna, så finns stor risk att de därmed kommer att mista kontakten med den andra föräldern under resten av uppväxten? I en seriös utvärdering av en viktig reform förväntar man sig att utvärderarna anstränger sig att få en allsidig sammansättning av fokusgrupper, dvs att man eftersträvar att få med både sådana som bedöms vara för reformen såväl som sådan som kan vara kritiska. Inga kritiska aktörer har tillåtits komma till tals i rapportarbetet. På direkt fråga till utredningsansvarig så säger hon att man försökt, men inte kunnat hitta någon kritisk organisation. Detta framstår som otroligt då det måste vara känt för SoS att det finns flera organisationer,

4 debattörer och experter som har graverande kritiska synpunkter. SVT har exv inga svårigheter att hitta kritiker då de anordnar debatter och vår förening har frekvent samtalat och korresponderat med SoS handläggare. PappaBarn har exv lämnat förslag till omarbetningen av SoS handbok Vårdnad, omsorg och boende års reform var/är kontroversiell. Det var en backlash på 1998-års reform. JK uttalade innan dess införande att han bedömde reformen konfliktdrivande. Så har det blivit om man ser till Domstolsverkets statistik för vårdnadsmål i tingsrätt, se bilaga: FÖRE lagens införande ser man en konstant (eller möjligen svagt minskande nivå) på TR-fall. EFTER införandet ser man hur antalet fall varje år ökar år för år och är nu 78%(!) högre än medelnivån före 2006 års reform. Någon tendens till avtagande ökning syns inte. Tabell 4 i bilaga 9 i SoS rapport är inte korrekt och ger en felaktig bild om utvecklingen vad avser vårdnadsmål i TR under 2000-talet och hur antalet mål (dvs vårdnadskonflikternas utveckling) förändrats pga 2006 års reform. Den så signifikant ökningen av TR-ärenden efter reformen visar enl vår mening på ett MISSLYCKANDE. Det ökande antalet fall i tingsrätt ska säkerligen tolkas som att konflikterna även utanför domstolarna också har ökat sedan 2006 (men det vet ingen egentligen eftersom forskningsläget på området är allmänt sett uselt). De största förlorarna av fler och allvarligare vårdnadskonflikter är svenska barn. Vår bedömning är att 2006 års reform försämrat för svenska barn. Vår uppfattning om orsakerna till att reformen ökat vårdnadskonflikterna är: 1. Det räcker efter 2006 med att vara oense för att domstol ska döma till ensam vårdnad (prejudikat HD T ). Hur svårt är det att bli oense, eller påvisa att man är det? 2. Fråga barnen har medfört att alltfler föräldrar, som vill vinna vårdnadsmål, lockas att påverka barnen att säga det rätta när de tillfrågas av socialtjänsten, ett samtal som ofta sker hemma hos den trilskande föräldern. Det är dessutom en grannlaga uppgift att få reda på vad ett barn verkligen skulle vilja innerst inne (förmodligen är det att mamma och pappa blir sams igen ). Barnkonventionen förskriver att barnets fria vilja ska respekteras, inte bara dess vilja. 3. Införande av riskbedömning för att komma åt övergrepp och misshandel av barn innebär att icke bevisade utsagor om brottsligt beteende av förälder (oftast pappan) får betydelse för utgången enligt talesättet ingen rök utan eld. Eftersom sanktionen för falska anklagelser är obefintligt så har frekvensen falska påståenden om hot, våld och övergrepp ökat betydligt. Vi har exempel på socialtjänster som mer eller mindre rutinmässigt noterar att anmälan gjorts av mamma under processens gång. Men då soc direkt förstått att den är uppenbart falsk så avskrivs den utan vidare åtgärd. 4. Antalet bortförande av barn inom landet av mammor har ökat. Man flyttar helt enkelt iväg med gemensamma barn vilket förstås underlättar kommande umgängessabotage. Snabbt återförande av barnen förekommer inte inom Sverige eftersom verktyg saknas (till skillnad om barnet förs utomlands). Den enda möjligheten som står tillbuds för den andra föräldern är att starta rättsprocess. När den efter överklagande och förhalningar äntligen är klar så blir domslutet ändå vanligtvis att barnet stannar hos den flyttande föräldern: Barnet har nu rotats där (kontinuitetsprincipen). 5. Att helt enkelt strunta i att följa domar om boende och umgänge har ökat väsentligt. Anledningen är att inget händer om man gör så, vilket de smarta har kommit på. Reglerna om verkställighet är oanvändbara i fall där inte grava missförhållanden råder, vilket sällan i oense -fall. Socialtjänsten är skyldig att tillgodose behov att få domar till efterrättelse enl Socialtjänstlagen 5 kap, 1, 6:e strecksatsen. Men få socialtjänster känner till att paragrafen finns, än mindre har man den minsta idé om vad man skulle kunna göra. SoS verkar inte heller förstått skrivningen innebörd och ger råd om tillämpningen endast på ett par rader i sin handbok exv samarbetssamtal. Ett illustrativt exempel på möjligheterna att helt negligera domar är Solnafallet där en pappa tilldöms vårdnaden om 4 barn i samtliga rättsinstanser upp till HD, men mamman ändå behåller dem (Svea HR dom T , 23 okt 2009). Fallet torde vara det mest omfattande (dyra) som genomförts i Sverige och där antalet instanser som inblandats är enorm. Efter att barnen nu olovandes hållits undan och indoktrinerats av mamman i 1,5 år så stämmer hon nu om ensam vårdnad och fallet startas om igen i Solna TR denna vår. Vi är väl medvetna om att våra belackare inte kanske håller med om vår bedömning av orsakerna till att 2006 års reform misslyckats, pkt 1-5 ovan. MEN, i den bristfälliga kunskapssituationen om hur det verkligen står till så

5 vet vi, att inte heller de vet hur situationen är. Vår bedömning/uppfattning enl ovan är därför lika rätt eller sann som någon annans. Det är enl vår bestämda mening hög tid att genomföra en revision av 2006 års vårdnadsreform. För att sådan revision inte ska baseras på gissningar och tyckande av intressegrupper som skedde i 2002 års vårdnadsutredning bör direktiven utformas så att utredningen tar fram faktaunderlag om hur det verkligen står till för svenska barn efter skilsmässa och att utredningen utifrån kunskap utformar förslag till en bättre ordning än dagens: vad består konflikterna av och varför andelen fall där det finns skyddsskäl, andelen där föräldrarna bara är oense frekvensen falska anmälningar frekvensen bortförande inom/utom landet följs domar? Hur bör förstanivån, socialtjänsten, förändras/förstärkas så färre fall förs till rättsprocess? Inriktningen ska givetvis vara att tillvarata och betona barns tillgång till sina BÅDA föräldrar efter skilsmässa, utom i de fall där finns verkliga skyddsskäl. Spelutrymmet för krångel ska minskas genom att krånglande förälder inte ska gynnas av sådant beteende. Sanktioner mot falska anklagelser måste till. Barn ska förstås placeras hos den förälder som har störst sannolikhet att tillse fungerande umgänge med den andra föräldern. Ett ökat och enklare bruk av vite är förmodligen verkningsfullt för att övertyga en krånglande förälder att medverka. Eftersom de flesta vårdnadskonflikter passar dåligt att lösa i domstol måste socialtjänstnivån ändras så att färre oense -fallen inte förs vidare till domstol. Nu erbjuder socialtjänster oftast bara hjälp till de föräldrar som redan är överens och i övrigt snabbt hänvisa till domstolar och advokat. Vi önskar att socialtjänsten ändras till bli en verkansfull förstanivå, till en vass instans som inte håller med eller indirekt uppmuntrar till fortsatt krångel. Med den könsfördelning som finns inom socialtjänsten blir det förstås en långsam process att ändra värderingarna från att pappor är bra att ha men bara om mammorna vill till en som inser att pappor är lika nödvändig som mammor för att barn ska få en bra uppväxt. Det överlägset viktigaste för ett barn, speciellt efter föräldrars skilsmässa, är att de under sin uppväxt ges möjlighet att ha normal och frimodig relation med sina närmaste. Det svenska systemet, speciellt efter 2006, gör onödigtvis svenska barn halvt föräldralösa i många fall. Med vänlig hälsning Hasse Nyland Jan Angner ordförande styrelseledamot hasse.nyland@pointofview.se jan1@angner.se

6 Bilaga A Vårdnadsfall i tingsrätt Jan Angner PappaBarn.se Ny utgåva: Statistik för års statistik har publicerats: Ökningen av TR-fall fortsätter! 2006 infördes förändringar i Föräldrabalken innebärande att domstol kunde döma till ensam vårdnad om oenighet kunde påvisas. JK varnade för att konflikterna skulle öka vilket vi kan se i statistik från Domstolverket. Eftersom vårdnadskonflikter som förs till tingsrätt har ökat så är det rimligt att anta att konflikterna i allmänhet har ökat eftersom inte alla fall av oenighet drivs till domstolsprocess. Statistik från Domstolsverket (verksamhetsmål 1216 Vårdnad, övriga familjemål ): Som synes var inkomna mål ungefär konstant ca 2700/år. From 2006 vänder kurvan uppåt var tingsrättsfallen drygt 4000, 2010 är fallen ca 4300 och nu i slutet av 2011 ca 4800, dvs ökningen fortsätter! Sedan lagändringen 2006 har vårdnadsmålen i tingsrätt ökat med 78%! (1,78*2700=4800). Notera även att kurvan inte visar tecken på att plana ut! Under tidsperioden , alltså efter lagändringen 2006, så har tingsrätterna fått ta hand om ca 6300 fler fall räknat från den medelnivå som rådde före 2006 (ca 2700/år). Antag att varje domstolsfall kostar samhället 500 tkr (advokater, socialtjänst, Bup, polis, vittnen, experter, domstolshantering ). Då har samhällets kostnader under tidsperioden ökat med >3 miljarder kronor! Sedan 2006 till 2011 har Sverige alltså fått ca 6300 fler föräldrapar än tidigare så oense att de gått till domstol. Detta kan inte tolkas på annat sätt än att lagändringen 2006 är misslyckad. Redan överlastade domstolar får handlägga fler mål. Härtill hör egentligen inte vårdnadsmål hemma i domstol då de oftast är av psykologisk art. Största förlorare vid ökade antal vårdnadskonflikter är sannolikt de berörda barnen