30 år Seniordans i Finland

Save this PDF as:
 WORD  PNG  TXT  JPG

Storlek: px
Starta visningen från sidan:

Download "30 år Seniordans i Finland"

Transkript

1 Margareta Grigorkoff 30 år Seniordans i Finland Finlands Seniordansförbund r.f.

2 2

3 3

4 Margareta Grigorkoff 30 år Seniordans i Finland Finlands Seniordansförbund r.f. 4

5 Författare: Margareta Grigorkoff 2009 Utgivare: Finlands Seniordansförbund r.f. ISBN Grafisk form: Dick Lundell 5

6 F ö r e t a l Redan kyrkofader Augustinus förstod hur viktig dansen är i våra liv. Han skriver: O, människa, lär dig dansa, annars vet himlens änglar inte vad de skall ta sig till med dig! Seniordansen har spritt glädje bland tusentals äldre personer, som kanske annars hade suttit ensamma och isolerade i sina hem. Vi är glada att vi har kunnat stimulera så många och har fått dem att röra på sig och träffa andra likasinnade. När vi nu har hållit på med vår dans i 30 år har vi tyckt, att vi gärna skulle dokumentera vad vi har sysslat med och visa utvecklingen och nog också något av framtidsvyerna. Vi är tacksamma över alla våra duktiga och initiativrika seniordansledare, som har visat en sådan fin förmåga att leda och inspirera dansarna, och vi är också lyckliga över, att så många har velat dansa med oss genom åren. Ett varmt tack vill vi särskilt rikta till vd. Dick Lundell, som har varit oss till så stor hjälp vid ombrytningen och utformningen av föreliggande bok. Vi är också djupt tacksamma för de understöd som vi har fått av AV Huvudföreningen och Svenska Folkskolans Vänner. Helsingfors, den 21 november 2009 Margareta Grigorkoff Kate Björkman Gun Svenlin 6

7 Trettio år Seniordans i Finland Flera år före första världskriget uppstod det i Europa en trend bland ungdomen att närma sig naturen. I Tyskland grundades en ungdomsrörelse kallad Die deutsche Jugendbewegung. Deras mål var att förmå städernas ungdomar att söka sig ut på landet och närmare naturen. Man klädde sig enkelt och praktiskt och lade sig till med enkla och sunda levnadsvanor. Hade man ett instrument, en gitarr eller en flöjt eller violin tog man det med sig på utfärderna. Man vandrade i skog och mark och sjöng gamla folkvisor, och en viktig programpunkt var folkdansen, som nu fick sitt uppsving. Ilse Tutt och hennes systrar Irma Vogel och Anneliese Hirschfeld anslöt sig till den här nya ungdomsrörelsen och det var också där de fann sina blivande män. Rörelsen var mycket aktiv under 20-talet, men så mörknade livet i Tyskland, i och med att Hitler, med sina Nationalsocialister införde det som kom att bli ett skräckvälde. När Hitlerjugend, ungdomsorganisationen inom det nya Riket grundades, ville man inkorporera den gamla ungdomsrörelsen, men det ledde bara till att Die deutsche Jugendbewegnung upplöstes. Ilse, Irma och Anneliese upplevde sorgen att deras män stupade i Andra världskriget. Då DDR, d.v.s. den östra delen av Tyskland, där systrarna då bodde, bildades som en kommunistisk stat måste de fly över till Tyska Förbundsstaten. Ilse hade varit lärare och även lett folkdans, som var hennes stora intresse. Hon hade så smått försökt sig på att skapa en dansform, där även äldre personer, som inte längre kunde klara de hoppiga folkdansturerna, kunde ha glädje av. Hennes svärmor bodde på ett åldringshem i Koblenz och en dag då Ilse besökte henne sa hon: Kan du inte göra danser för oss här också? När Ilse såg sig omkring insåg hon att rörelseförmågan hos de gamla inte var så stor, så hon satte raskt igång med att göra dansrörelser, som man kunde göra med armar och ben i sittande ställning. Sittdansen hade fått sin början! Tillsammans med några väninnor, några av dem gymnastiklärare, började hon sedan utveckla danser på golvet, som var medryckande och roliga, utan alltför häftiga rörelser, och så hade det som hon snart kom att kalla Seniorentanz Seniordans skapats. Dansformen Seniordans togs upp av Röda Korset i Tyskland som ett komplement till Pensionärsgymnastiken. Snart började man inom kyrkliga, kommunala och statliga pensionärsprogram att utbilda seniordansledare. Det dansades inom 7

8 reuma- och rehabgrupper, t.o.m. av handikappade barn och vuxna, och en seniordansform utvecklades också för rullstolsbundna personer. En viktig uppgift för seniordansen är att aktivera pensionärer att själva utbilda sig till ledare och ta hand om egna grupper. Redan 1983 fanns det dansande pensionärer o.a. i Tyskland. Ilse Tutt och hennes systrar missionerade för att föra seniordansen vidare i både Europa och Nya Zeeland. Till Finland kom Ilse 1979, för att leda en introduktionskurs för blivande seniordansledare på Solvalla Idrottsintitut i Noux, Esbo Ilse Tutts levnadsbana: , 19.4 Ilse Tutt föds i Aachen giftermål med Fritz Tutt (som stupade i II världskriget) Lärare i Rossbach, Merseburg Lärare i Hessen Första försöket med Seniordans i Koblenz En sektion kallad Dans med seniorer grundas inom Deutsche Bundesverband Tanz ger Ilse Tutt med Inger-Merete Gerwig, Danmark, ut skriften Tanzen mit Senioren på Köglers förlag grundas Bundesverband Seniorentanz e.v. med Ilse Tutt som första ordförande medverkar Ilse Tutt i en rad publikationer i ämnet Seniordans håller hon första introduktionskursen i seniordans i Finland leder hon en uppföljningskurs på Solvalla deltar hon i en Midsommar dansträff i Sverige avlider Ilse Tutt Margareta Grigorkoff träffade Ilse Tutt sommaren 1973 vid en träff för tyska pensionärer, forna medlemmar i den f.d. tyska ungdomsrörelsen, som nu hade blivit en pensionärsrörelse. Där provade Ilse ut en del av de nya seniordanserna, och de mottogs med stor entusiasm. Vänskap uppstod och de träffades flera gånger vid de tyska pensionärsträffarna, där det alltid dansades Seniordans. Ni borde börja seniordansa i Finland sade Ilse vid en sådan träff Jag skulle gärna se Finland i vinterskrud. Kan du inte ordna en kurs nu i vinter? Margareta kontaktade Pensionärsförbundet, där redaktören för God Tid, Eija Francke, genast tände på tanken. Solvalla Idrottsinstitut kontaktades och så kunde kursen hållas i strålande, snörikt väder ute på Solvalla i januari Ett 40-tal 8

9 intresserade, många av dem gymnastikledare hade ställt upp, bl.a. pensionärsgymnastikens moder Hellen Tallqvist. Ilse Tutt och Margareta blev goda vänner. Kate Björkman, som tyvärr hade varit förhindrad att delta i introduktionskursen, kom dock snart in i seniordansen, genom att hennes gymnastvänner Lullu Palmgren, Inger Hernberg och Berit Erkkilä hade varit på kursen och kunde visa danserna för Kate när de träffades hemma hos varandra. Det visade sig snart, att seniordansen skulle komma att spela en stor roll i Kates liv. FSG brukade ordna sommarläger för pensionärer på Solvalla blev Kate ombedd att vara en av ledarna den sommaren. Hon skulle särskilt ta upp danser på lägret. Till hennes lättnad kom paret Reinhard och Walli Kroker, som var på besök hos Margareta till Solvalla och ledde seniordans två kvällar under lägret. Reinhard var då ordförande för Bundesverband Seniorentanz e.v. och hade också hand om utbildningen av seniordansledare, så det var en väldig lättnad för Kate att ha Krokers där. Sommaren 1982 kom Ilse Tutt på nytt, den här gången med sina två systrar, Irma Vogel och Anneliese Hirschfeld, båda utbildade dansledare. Ilse ledde nu en fortsättningskurs. 9

10 Annelise - Ilse -Irma På den tiden arbetade man mest med EP-vinylskivor, men det blev klart att det behövdes mera samlad musik. Kate gick då till Äänitoisto, en liten privat firma, som gjorde musikkassetter. Firman gjorde t.ex. kassetter för Marianne Linkos gymnastikgrupper, och det fick Kate reda på. Hon kunde nu tala in namnet på varje dans, innan musiken bandades. Samarbetet med Äänitoisto pågick ända till Vid det laget hade vi fått klart för oss att allt måste gå via TEOSTO, och en helt ny era inleddes, med allt det innebar av att fylla i detaljerade uppgifter om varje styckes längd i minuter och sekunder och varifrån musiken hade tagits. Det gällde att skaffa licenser för varje musikstycke en del överraskande dyra, andra till mera överkomliga pris. Sommaren 1983 skulle Ilse Tutt komma på nytt, men hon insjuknade och sände istället sin syster Anneliese. Det beslöts att Kate skulle leda danserna den första halva veckan och Annneliese den andra halvan. Hjälpledare var Inger Hernberg. I maj 1984 ordnades en Fortsättningskurs I i Bendorf, nära Koblenz och Kate och Margareta beslöt att delta i den. Bendorf var den ort där utbildningen av seniordansledare först började i maj 1975 vid institutet Hedwig-Dransfeld-Haus (HDH). I en av våra seniordanser ingår Bendorfer Tor, en hedersbetyglse till Bendorf och HDH. Kursen leddes av Luise von Trotha och Ilse Kassner. Det var ett stort utbud danser som ingick i F I-kursen, men vi lärde oss också extra danser, som t.ex. Grand Square, en härlig, men ganska fordrande dans. 10

11 Kates deltagarbevis. Kate och Margareta beslöt att ordna en dansstuga samma höst i Haga Ungdomsförenings lokal. Ett cirkulärbrev sändes till alla dem som hade blivit utbildade till seniordansledare. Den första dansstugan hölls och blev en verklig framgång. Det bjöds på lunch och kaffe i pauserna och på kvällen blev det en glad fest med ost och vin och dans. Kate och Margareta hade nu fått blodad tand och beslöt att delta i ännu en kurs i Tyskland, d.v.s. Fortsättningskurs II och Diplomkurs i maj 1985 i Klausenhof. Kurserna leddes av paret Kroker och utmynnade i att man skulle leda en dans själv. Kate fick Jakobs Leiter och Margareta Tant Hessie. Allt detta på tyska! På den tiden införde Bundesverband en regel om att man skulle förnya sitt diplom vart tredje år. Kate och Margareta deltog sedan regelbundet i dessa kurser och lärde sig också nya danser, som kom väl till pass när programmen för dansstugorna komponerades. 11

12 Margareta har förnyat sitt diplom. Organisation Seniordansen spred sig snabbt runt om i landet. Eija Francke introducerade dansen i Österbotten och det bildades snart flera seniordansgrupper på olika orter. Likaså fördes dansen ut kring huvudstadsområdet. Ilse Tutt uppmanade oss redan 1982 att organisera oss och bilda en förening. Saken stöttes och blöttes i några år, tills vi insåg att den här dansformen måste skyddas och föras vidare just som Seniordans. Det fick inte bli så att folkdansen, squaredansen och allmän salongsdans blandades med vår nya dansform. Det behövdes en fastare organisation. Den 5 februari 1985 samlades en grupp seniordansledare hos Berit Erkkilä på Drumsö för att dryfta möjligheten att bilda en förening. Vi kände alla att vi var redo för saken och att det brådskade! Så grundades en Seniordansförening. Beslöts att vidtala Margaretas far, major Kika Grigorkoff, som hade stor erfarenhet av föreningsliv att göra upp ett förslag till stadgar. Vid mötet var följande seniordansledare närvarande: Kate Björkman, Berit Erkkilä, Mona Forsström, Margareta Grigorkoff, Inger Hernberg, Maud Labbart, Solveig Lindblom och Juliana (Lullu) Palmgren. Till ordförande för mötet valdes Margareta, till sekreterare Maud (Mollie) och till protokolljusterare Berit och Inger. 12

13 Vi grundar en förening. I soffan: Katr. Mollie, Solveig Lindblom, Margareta. I bakre raden: Mona, Inger, Lullu, Berit. Foto: Dorrit Slöör. En fortsättning på det första konstituerande mötet hölls sedan, vid Byavägen 24 A 7, hos Margareta Grigorkoff. Närvarande var 14 personer.till sekreterare utsågs Ester Funck. Ett förslag till stadgar förelåg och behandlades nu. Efter några smärre ändringar och tillägg godkändes stadgeförslaget att föras till registrering. En interimsstyrelse utsågs för ett år framåt och fick följande sammansättning: Ordförande: Margareta Grigorkoff Vice ordförande: Eija Francke Verksamhetsledare: Kate Björkman Sekreterare: Ester Funck Skattmästare: Maud Labbart Husmor: Inger Hernberg Ledamöter: Berit Erkkilä, Mona Forsström, Mary Kekola Revisorer: Alice Wetterhof, Birgit Åberg Revisorssuppleanter: Juliana Palmgren, Solveig Lindblom Under det första verksamhetsåret skulle en medlemsavgift på mk 25,- uppbäras. Beslöts kontakta Svenska Pensionärsförbundet och Finlands Svenska Gymnastikförbund för eventuell anslutning. Beslöts att kalla föreningen Seniordansledarna i Finland. 13

14 Bild vänster: Konstituerande mötet på Byavägen 24: Berit, Margareta, Mona. Bild höger: Hellen Tallqvist, Alice Wetterhof, Solveig, Kate. Seniordansledarföreningens första årsmöte hölls kl. 19 i AV Huvudföreningens festsal. Därvid kunde ordförande meddela, att Seniordansledarna i Finland nu kunde foga bokstäverna r.f. till namnet, eftersom förslaget till stadgar hade godkänts oförändrat och Föreningen hade upptagits i Föreningsregistret den 22 januari 1986, under numret Vår förenings namn var nu alltså Seniordansledarna i Finland r.f. Första årsmötet: Essie Funk skriver protokollet, Margareta för ordet. Eija Francke, som hade varit föreningens första vice ordförande avsade sig omval vid årsmötet. Istället invaldes Lullu Palmgren till ordinarie medlem av styrelsen, och Gunvor Nyström blev revisorssuppleant i hennes ställe. 14

15 Styrelsen bestod nu av: Ordförande: Margareta Grigorkoff Vice ordförande: Mary Kekola Verksamhetsledare: Kate Björkman Sekreterare: Ester Funck Skattmästare: Maud (Mollie) Labbart Medlemmar: Berit Erkkilä, Mona Forsström, Inger Hernberg, Lullu Palmgren Till revisorer valdes Birgit Åberg och Alice Wetterhof, till revisorssuppleanter Gunvor Nyström och Solveig Lindblom Protokollet fördes av sekreteraren Ester (Essie) Funck. Det skulle visa sig vara sista gången hon förde protokoll. Redan 4 dagar senare, meddelade ordförande vid styrelsens följande möte, att Essie hade dött i en bilolycka på väg till Borgå, där hon tillsammans med Marita Rolin skulle leda en dansgrupp. De hade båda omkommit. De hade lett gruppen från oktober Deras minne hedrades av styrelsen med en tyst minut. Protokollena under de följande styrelsemötena fördes av verksamhetsledare Kate Björkman. Vid ett styrelsemöte beslöts öppna en skild fond, kallad Essies Fond, för att understöda dansledare som deltar i kurser. Gunvor Nyström deltog i den internationella sommarkursen för seniordansledare, som hölls på Åland i augusti Vid det styrelsemöte som hölls där, , förklarade hon sig villig att fungera som t.f. sekreterare. Det första protokollet, undertecknat av Gunvor fördes vid styrelsemötet Det var ett digert, 3- sidigt protokoll, eftersom det hade varit en händelserik tid och det också gjordes omfattande förberedelser för höstens många evenemang. För att ge våra läsare en uppfattning om vår verksamhet redan i detta tidiga stadium, har vi plockat fram några punkter: - Grundkurs i Vasa Grundkurs i Rovaniemi på finska - Dansstugan i Alberga servicehus - Frågan om kassetterna och tillstånd till musiken - Uppvisning av Seniordans i Jugendsalen. De Gamlas Vecka - Uppvisning på SAMS möte i SYK, Stormyrvägen - Grundkurs i vår egen regi på AV Huvudföreningen - Rapporter om internationella ledarträffen på Åland i augusti 1986 utsända till Bundesverband Seniorentanz e,v., God Tid, Liv och Spänst och AV-iten. - Planering för diplomkursen för seniordansledare sista veckan i augusti 1987 på Solvalla. 15

16 Nu infördes också mera detaljerade föredragningslistor, vilket i hög grad underlättade styrelsens arbete. Vid årsmötet beslöts att styrelsen skulle bestå av 9 medlemmar. Därvid föreslogs att Gunvor skulle väljas in som 9de medlem i styrelsen och förslaget godkändes enhälligt av årsmötet. Föreningen fyller 10 år Den 28de oktober 1995 kunde vi fira Föreningens 10-års jubileum med en fest på Skatuddens Officerskasino. De finska seniordansledarna representerades av Elina Karvinen, som var versamhetsledare på Kuntokallio Stiftelsen i Sibbo. I juli 1994 hade ordförande, Margareta Grigorkoff, fyllt 75 år och hyllats med en trevlig trädgårdsfest i Tomtebo, där sommardanserna brukar hållas. I samband med födelsedagen hade hon fått mottaga en penninggåva, som skulle utgöra en stipendiefond i hennes namn. Vi citerar ur protokollet vid styrelsemötet, : 6 10-års festen 28/10 Skatuddens officerskasino - 8 inbjudna, 49 medlemmar och 7 seniordansare, totalt 64 deltog i festen. - Föreningens första guldmärke utdelades åt ordförande Margareta Grigorkoff och styrelsemedlemmarna uppvaktade med var sin ros. Ordf. framförde nu sitt djupt kända tack till styrelsen. - Styrelsen uppvaktade föreningen med en gästbok. - Programmet upptog pianomusik av Robert Berglund, sång av Birgitta Nyberg, ledarna uppträdde med Can-Can, As Time goes by, Mexican Shuffle, Valse Lente ledda av Göta Gustafsson, Gunvor Nyström, Mona Forsström och Kate Björkman. Festen präglades av en varm och glad stämning. 16

17 Föreningens 10-års fest: Eija Francke håller ett informativt tal. 7 Margareta Grigorkoffs stipendiefond - Fondens första stipendium utdelades på 10-års festen åt föreningens verksamhetsledare Kate Björkman, som nu på styrelsemötet tackade och berättade att hon blev överraskad, rörd och jätteglad över stipendiet. - Saldot på stipendiekontot är mk :70. På dansstugan samlade deltagarna in mk Styrelsen beslöt, att stipendiekontots bokföring bör separeras från föreningens, för att inte bokslutet visar fel resultat. Stipendiekontots medel är inte disponibla för föreningens behov Hedersmedlemmar Ur 5 i samma protokoll framgår följande: Eija Francke kallades till hedersmedlem på 10-års festen. Hon gjorde ett stort pionjärarbete, då seniordansen började i Finland, bl.a. i Åboland och Österbotten. Föreningen hade nu tre hedersmedlemmar, Ilse Tutt, HellenTallqvist och Eija Francke. 17

18 Femton år seniordans i Finland I samband med dansstugan i november 1994 kunde vi fira att seniordansen hade funnits i Finland i 15 år. Det gjorde vi med en middag med dans i Tekniska Föreningens sal. Margareta hade varit i Amerika i maj 1994 för att hålla en FI-kurs för vår amerikanska medlem Sondra Sperber i New Paltz, NYState. Sondra hade gått igenom en grundkurs i Helsingfors Nu ledde hon en seniordansgrupp i New Paltz. Hon ordnade en träff hemma hos sig i sitt vackra hus, där rådjuren åt upp hennes odlingar och vildkalkoner hördes goggla i skogen. Margareta blev i tillfälle att träffa paret Helvi och Richard Impola, båda födda i Amerika, men med rötter i Finland. Några år senare övertog de ledningen av Sondras grupp, vilken de fortfarande leder. De var flera gånger i Finland och vi kunde utbilda dem till seniordansledare. Båda kan finska och Richard kan också svenska. De får nu våra cirkulärbrev regelbundet och betalar prompt sina medlemsavgifter. Vi blir ett förbund Förbundsmärket designat av Kate och Lasse Näsman. Vid årsmötet, , meddelades de närvarande, att styrelsen hade gjort ett förslag till nya stadgar för ett Förbund, enligt mönster av Föreningsregistrets formulär. Samtidigt skulle även namnet Seniordansledarna i Finland r.f. ändras till Finlands Seniordansförbund r.f. Uppmaningen till namn- och stadgeförändring hade kommit från olika håll, såsom t.ex. FSG, som tyckte att det var fel att Föreningen bara hade dansledare som medlemmar. Också flera dansare hade undrat varför de inte kunde vara medlemmar. Diskussionen var livlig och många frågor ställdes. Man hoppades att dansarna skulle vilja bli stödjande medlemmar. Sondra Sperber, ISA, tillsammans med Göta Gustafsson och Göta Manelius. 18

19 Styrelsemöte hos Inger Hernberg i Humaljärvi: Från vänster: Mona, Lullu, Inger, Margareta, Gunvor, Birgit, Berit och Mollie (Kate tog bilden). Ett extraordinarie möte hölls i Arbis kafé, Dagmarsgatan 3. Sedan man konstaterat, att mötet var stadgeenligt sammankallat föreslog styrelsen att Föreningens namn skulle ändras till Finlands Seniordansförbund r.f.. Förslaget godkändes. I 6 behandlades stadgeändring nr VI, som föredrogs av ordförande paragraf för paragraf. Vid årsmötet, behandlades frågan om namn- och stadgeändring för andra gången, och årsmötet beslöt godkänna det omarbetade förslaget nr VIII att sändas till Föreningsregistret. Frågan om även en förening skulle kunna ansluta sig blev tyvärr inte förverkligad. Vi citerar här den där Förslag nr VIII, inklusive ändringar godkändes: 19 Namn- och stadgeändring. - Efter de stadgeenliga förhandlingarna övergick årsmötet till den andra behandlingen av namn- och stadgeändring. - Ordförande föredrog och jämförde stadgeförslag VII, som godkändes på det extraordinarie föreningsmötet den och förslag VIII, där styrelsen hade gjort några mindre omdisponeringar i 14 och 15, innehållet är oförändrat. Beslut om ändring av stadgar och förbundets upplösning samlas i 14, samt frågan hur förbundets medel vid upplösning används finns i Förslag VIII inkl. omdisponeringarna godkändes enhälligt av årsmötet. 19

20 Lasse Näsman Den 3dje juni 1996 godkändes namn- och stadgeändringen av Föreningsregistret. För att dels underlätta, dels effektivera styrelsens arbete tillsattes ett arbetsutskott, bestående av ordförande Margareta Grigorkoff, verksamhetsledare Kate Björkman och sekreterare Gunvor Nyström. AU sammanträdde inför varje styrelsemöte, för att förbereda de frågor som skulle tas upp vid mötet. Allt på frivillig basis För att en organisation skall fungera, behövs det dedicerade och hängivna medarbetare. När man tar del av de tidiga styrelseprotokollen(se t.ex. d. 2 oktober 1986) förstår man, att det redan då Föreningen grundades fanns en livlig verksamhet, helt ledd av frivilliga krafter. Det är så lätt att ta för givet, att det skall hållas utbildningskurser, dansstugor, Seniordansens Dag, julmatinéer, regelbunden sommardans mm., och att materialet till utbildningen och dansstugorna skall finnas översatt, tillståndet till musiken sökt och godkänt av TEOSTO och betalt samt tryckt och distribuerat. Men vem gör allt detta? 20

21 Trots upprepade försök att få understöd för åtminstone en ½-tids anställd kontorist har det visat sig helt omöjligt. För att inte tala om verksamhetsledarens, sekreterarens och övriga styrelsemedlemmars arbetsbörda, helt utan löner och arvoden. Verksamhetsledaren fick hålla allt material hemma hos sig alla skåp och lådor var fulla, fastän en del material också återfanns hos ordföranden och sekreteraren. En tid kunde man utnyttja ett rum med skild ingång i ordförandes hem vid Byavägen i Haga, men det tog slut, då ordförande flyttade till Folkhälsans Seniorhus, och det anhölls om att vi skulle få disponera ett kontorsutrymme där, för det numera ganska omfattande arkivet. Efter att vi flyttats omkring i huset, än i ½ rum, än i ett badrumsliknande kyffe utan fönster, där ljuset alltid slocknade efter 20 minuter, och ett par år i ett ljust och trevligt rum, som var delat med en extra vägg, där skåp och hyllor för vårt arkiv fanns tillgängliga. Vid en omorganisation inom Seniorhuset fick vi sedan äntligen disponera ett fint utrymme på 2 rum i andra våningen, för en rimlig hyra. För detta kan vi varmt tacka fastighetens vd. Dick Lundell. I det nya kansliet har vi möjlighet att hålla våra styrelsemöten, talkoträffar för att skicka ut medlemscirkulären och t.o.m. kurser i sittdans för blivande dansledare. I detta sammanhang vill vi rikta ett varmt tack till Lars Näsman, som har ritat vårt förbundsmärke och gjort åtskilliga av våra program och danshäften. Vårt stiliga silvermärke har han även designat. Utbildningen till Seniordansledare 1980-talet För att kunna föra seniordansen ut i vidare kretsar gällde det förstås att se till att det fanns sådana som kunde leda och instruera danserna. De första som genast tog upp den här utmaningen var ju Eija Francke. Hon missionerade ivrigt i såväl Österbotten som Esbo och på Kimitoön. Det kan kanske vara av intresse att se vilka danser som lärdes ut under introduktionskursen i januari 1979: 1. Jägermarsch 2. Muenchner Polka 7. Polka Promenade 3. Italiener 8. Neuer schwedischer Klapptanz 4. Zigeunerpolka 9. Vilma Stomp (blockdans) 5. Kleine Polonaise 10. Blues (kolo) 6. Paprika Lady 11. Englischer Gassentanz (gränddans) 12. Sittdans: DelRio 21

22 Det var allt det material man i början hade att arbeta med. Beskrivningarna var i knappaste laget, men man fick i alla fall i stort sett veta hur dansen skulle gå. Eija Francke lät göra en kassett med den musik som hörde till danserna, men då de inte presenterades var det inte alltid lätt att veta vilken musik som hörde till den ifrågavarande dansen. Här några exempel på de första dansbeskrivningarna. Så korta var de första dansbeskrivningarna. Margareta gjorde ett kort sammandrag på svenska av de tyska beskrivningarna, men missförstod hur figurerna skulle ritas. Ilse Tutt förklarade senare på ett ganska livfullt sätt hur kavaljererna skulle vara vända i dansens riktning (motsols), med spetsen framåt och damerna med brösten framåt. Men då hade de första beskrivningarna redan gått ut. Eftersom allt var så nytt i alla fall, så gick det bra att köra samma danser om och om igen. Principen var att ge pensionärer uppgiften att verka som ledare, men i mån av möjlighet skulle särskilt pensionärsgymnastikledare också anlitas för den här verksamheten. På sommaren 1980 skulle FSG som vanligt ordna ett pensionärsgymnastikläger på Solvalla. Marianne Linko, som tillsammans med Hellen Tallqvist hade lett lägren kontaktade nu Kate Björkman och Marie-Louise Paqvalen och bad dem ta hand om lägret. De åtog sig uppdraget, men till Kates förvåning gavs hon speciellt i uppdrag att leda dans. Det var en helt ny tanke, och Kate studerade allt hon kom över om gruppdans. Kate hade visserligen inte varit i tillfälle att deltaga i Ilse Tutts introduktionskurs , men hennes gymnastikledarvänner Inger Hernberg och Lullu Palmgren hade visat henne danserna och övat dem med henne. 22

23 När Margareta fick höra att FSG hade beslutat ta med dans på pensionärsgymnastiklägrets program tyckte hon att det var ett utmärkt tillfälle att introducera seniordansen där. Just då lägret började hade hon besök av ett tyskt seniordansledarpar, Reinhard och Walli Kroker. De ville gärna åtaga sig att ägna några timmar åt att leda seniordans på Solvalla, som de hade lärt känna vid ett tidigare besök. FSG kontaktades och likaså Kate och så beslöts inbjuda Krokers till Solvalla på några timmar. I själva verket blev det två kvällar! För Kate var det en stor lättnad att få den här hjälpen, och Krokers blev faktiskt hennes vänner för livet. Reinhard och Walli Kroker. Till sommarlägret 1982 inbjöds Ilse Tutt och hennes systrar Irma Vogel och Anneliese Hirschfeld att leda seniordans på Solvalla. De tre systrarna lyckades verkligen inspirera gruppen, där alla blev stormförtjusta. Det som särskilt fascinerade Kate i seniordansen var att man hela tiden bytte partner. På det sättet kom man i kontakt med olika dansare och det skulle senare också leda till att många värdefulla vänskapsband knöts. Allt var ju nytt och ovant och det gällde att lära sig att inte genast ge upp, om något kändes svårt. Man utvecklades som dansare och det var när man kände glädje inför en dans som man märkte att det började gå som det skulle. Det behövs nog en hel termin innan man kan avgöra om man vill fortsätta och det gör nog de allra flesta. Kate formulerade vårt valspråk, som ju är: Seniordans Ger Glädje, Gör Glad! 23

24 Ryktet om seniordansen spreds genom deltagarnas entusiastiska berättelser. Kate skrev en artikel om seniordansen och kontaktade Margareta Norrmén, Marcella, på Huvudstadsbladet. Marcella bad att få göra det till en intervju med Kate och så blev det. Intervjun illustrerades med en dansbild. Kate i förgrunden. Gymnastikföreningen i Helsingfors hade hyrt gymnastiksalen i Topeliusskolan, Toppan, för seniordans en gång i veckan. Marcellas intervju med Kate väckte så stort intresse att 80 personer dök upp när den första danskvällen skulle börja! Där stod lilla Kate med hela denna väldiga skara. Men hon visade sej vara situationen vuxen, och genom att bilda flera ringar innanför varandra hade hon snart fått igång dansen. Följande vecka hade antalet deltagare reducerats med hälften och så följde regelbundna danskvällar i åratal med minst 40 deltagare. Här dansas det Paprika Lady på Toppan. Svenska Pensionärsförbundet ville nu ordna en utbildning för seniordansledare på Solvalla sommaren Man beslöt att inbjuda Ilse Tutt som en av ledarna. Eija Franke besökte Toppan för att granska Kates arbete där och hon blev helt övertygad om att Kate kunde engageras för att leda en grundkurs. Ilse 24

25 Tutt hade tyvärr insjuknat, men hon föreslog istället sin syster Anneliese Hirschfeld. Så delades ledarskapet så att Kate ledde en grundkurs för blivande ledare och Anneliese en fortsättningskurs Utbildning i Tyskland Reinhard Kroker hade varit ordförande för det tyska Seniordansförbundet, Bundesverband Seniorentanz e.v var han ännu kvar som vice ordförande. Vi hade uppehållit kontakten med familjen Kroker ända sedan de ledde dans på Solvalla fick Kate ett brev av dem med inbjudan att tillsammans med Margareta dels deltaga i en Fachtagung , vilket var en förberedelse för det tyska Förbundets 10-års jubileum, 5 maj, dels att gå igenom en Aufbau-Lehrgang I (Fortsättningskurs I) i Bendorf, Båda inbjöds dessutom att bo hos Krokers under tiden innan kursen skulle börja. Det gick tyvärr inte att deltaga i alla dessa begivenheter, men båda anmälde sig till Fortsättningskursen och blev även antagna. Kate hade sedan tillfälle att bo hos Krokers under veckoslutet efter kursen, medan Margareta besökte vänner i Muenchen. Till allas glädje fick vi veta, att Ilse Tutt vid Förbundets 10-års fest hade valts till hedersordförande i Bundesverband. Bendorf-ledarna: Peter Duffens, Louise von Trotha, Ilse Kassner. Kursen i Bendorf var mycket intensiv och innehållsrik. Ledare var Luise von Trotha, Ilse Kassner och Peter Duffens. Det var vår första kontakt med Ilse Kassner, 25

26 och i enlighet med tysk sed var det mycket högtidligt med Frau Kassner hit och Frau Björkman hit och dit! Det var sedan seniordans för hela slanten. Kate var i tillfälle att lära ut två danser från Finland, Hellens vals och Ettans jenka, koreograferade av Hellen Tallqvist. Det var mera som en programpunkt. Båda danserna uppskattades varmt av deltagarna. Till kursprogrammet hörde även en föreläsning i gerontologi och grunderna för första hjälp. Dessutom lärdes man hur man skall se på sin grupp, hur man kan ta hänsyn till olika personers behov (nedsatt syn eller hörsel, tendens till yrsel m.m.) Viktigt var att man skulle använda ord istället för att bara räkna. Kate förde noggranna anteckningar om allt vi lärde oss, för att sedan kunna införa alla de här sakerna hos oss i Finland. De resestipendier som hon hade mottagit av Stiftelsen Pro Juventute nostra och Svenska Pensionärsförbundet hade verkligen visat sig välförtjänta och utbildningen av blivande seniordansledare fick nu en fastare form i Finland. Enda skillnaden var att de tyska kurserna omfattade 5 dagar, eller 40 timmar, medan vi måste nöja oss med 2-3 dagar. Kate och Margareta skrev in sig som medlemmar i Bundesverband Seniorentanz under kursen i Bendorf. Tre glada ledare på den första F II och Diplomkursen: Kate, Margareta och Ilse Kassner. När Kate besökte familjen Kroker efter kursen blev hon i tillfälle att deltaga i det som kallades en Arbeitskreis för seniordansledare, där nya danser lärdes ut och ledarna kunde diskutera danser och få goda råd. Kate upplevde detta som något så värdefullt, att hon beslöt införa sådan verksamhet även hos oss. Det var början till de årligen återkommande Dansstugorna och seniordansledarnas danstillfällen i Tomas kyrkas gymnastiksal i Helsingfors, varannan torsdag. Den tyska utbildningen till seniordansledare omfattar 120 timmar, fördelade på 3 kurser: Grundkurs, Fortsättningskurs I och II. I samband med FII: an hölls en s.k. Diplomkurs. Numera har man avskilt diplomkursen till en skild kurs, obunden av FII: an. Man betonar även starkt, att den som skall gå följande kurs bör kunna 26

27 bevisa, att han eller hon verkligen har lett en grupp under ett år. Vi planerar också att hålla diplomkursen skilt för sig. Utbildningen stabiliseras Genom de omfattande förbindelserna med det tyska förbundet, Bundesverband Seniorentanz e.v gav det sig naturligt att vi följde deras utbildningsprinciper och införde samma danser i vårt kursmaterial. En skillnad var att de tyska grund- och FI kurserna omfattade 5 dagar, medan vi måste inskränka oss till 2-3 dagar. Orsaken var dels att det brådskade med att utbilda tillräckligt många seniordansledare för att kunna sprida dansen runt om i landet. En annan orsak var att de som ville få utbildningen i regel inte hade något ekonomiskt stöd, utan måste betala övernattningar och kursavgifter ur egen ficka. Detta måste vi naturligtvis ta hänsyn till. I Tyskand bekostades utbildningen av olika organisationer. I praktiken blev modellen för Grundkursen och Fortsättningskurs I bara 2 dagar. Fortsättningskurs II kom att räcka 5 dagar, eftersom programmet var så pass digert. En nyhet i samband med FII var att vi började ordna s.k. Ledardagar samtidigt eller i anslutning till kursen. Därigenom fanns det tillräckligt med dansare, som kursdeltagarna kunde öva sig att lära ut danser till, och för de redan kursgångna ledarna var det ett fint tillfälle till rekreation och samvaro med andra seniordansledare. Till en grundkurs kunde vem som helst, som var intresserad av dans och gärna hade ett gott taktsinne anmäla sig. När vi hade organiserat oss och bildat föreningen Seniordansledare i Finland r.f. kunde de som gått igenom Grundkursen bli medlemmar. För att antas till FI måste man kunna visa, att man under ett år hade varit antingen assisterande dansledare för en seniordansgrupp, eller självständig ledare. För FII ställdes betydligt högre krav. Det förutsatte att man hade lett sin egen seniordansgrupp i ett års tid. Dessutom skulle man på förhand skicka in en redogörelse för sitt arbete med seniordans, och en viktig uppgift var också att med egna ord berätta hur man presenterar och lär in en given dans för sin grupp. Grundkursen omfattade 14 danser, FI 14 och FII 12 danser. Under FII-kursen fick deltagarna i uppgift att gruppvis göra en dans till en given musik. Det som hade en stor betydelse för FII-kurserna var att den skickliga tyska seniordansledaren Ilse Kassner kunde vara med och hjälpa oss att leda FII under många år. Hon hade alltid med sig nya danser från Tyskland och en del av dem användes för att öva kursdeltagarna att i grupper bena ut och visa upp en av de nya danserna för de övriga. De gav också god övning i att instruera en ny dans. Beskrivningarna hade översatts till svenska och tryckts i förväg. 27

28 Till kurserna hörde inte bara dansövningar, utan en viktig del var teorin. Dels gällde det att lära sig räkna takter och analysera danser, men därtill kom även föredrag i t.ex. gerontologi, d.v.s. insikt i människans friska biologiska åldrande. Dessutom hölls även kurser i Första Hjälp. Deltagarna i F II-kursen. I samband med FII kunde deltagarna även välja att ta diplom. För diplomet krävdes en hel del extra prestationer. Den som klarade av att ta diplom var sedan berättigad att deltaga i utbildningen av blivande seniordansledare på alla tre nivåer. 28

29 Kursintygsblankett Finland var det första landet utanför Tyskland som höll diplomkurser, så det var faktiskt en fjäder i hatten för oss, som Gunvor Nyström vid ett tillfälle uttryckte det. Under de senaste åren har diplomkursen helt avskilts från FII och kommer i framtiden att hållas separat. Dansnyckeln Antalet olika danser ökar hela tiden. Man kan räkna med att c:a 400 danser finns publicerade. Det kommer också till en hel del nya begrepp, vilket ibland förbryllar dansledarna. Förbundets styrelse beslöt därför att ge ut en Dansnyckel, där de viktigaste termerna förklarades. Dansnyckeln har kommit ut på både svenska och finska och kan beställas av Förbundet. Den svenska nyckeln utarbetades av Mona Forsström, Ulla Holmström och Alice Wetterhof. Dansnyckeln 29

30 Sittdans Man kan väl säga, att seniordansen först manifesterade sig som sittande dans. När Ilse Tutt ombads att aktivera åldringar blev hon ju medveten om, att dans på golvet i de flesta fall var uteslutet. Men också i sittande ställning kan man utföra dansrörelser och leva sig in i rytmer till musik. I början av själva seniordansverksamheten försökte man lägga in ett par sittdanser bland de vanliga seniordanserna, men det skulle snart visa sig, att de aktiva dansarna inte kände för den formen av dans. Därigenom kom sittdansen snart att börja leva sitt eget liv. Till blivande sittdansledare kallades vanligen vårdpersonal på sjukhus och åldringshem, men också några aktiva seniordansledare skaffade sig den utbildningen. Det finns nu fyra kurshäften, men de bygger inte på varandra, utan är helt fristående samlingar danser. Sittdans I och II häftena har gjorts i Finland. Det tredje häftet är ett nordiskt samarbete, kallat Nordiska Sittdanser. Bidragen från Finland har koreograferats av medlemmar av den då (1997) sittande styrelsen. Senare gjorde man om danserna till vanliga seniordanser, som ingick i dansstugehäftet Det var praktiskt att kunna använda samma musikstycken. Det fjärde häftet är utarbetat och publicerat av Christina Lundahl-Ekholm, det svenska seniordansledarförbundets ordförande, och har alltså producerats i Sverige. Sittdans är populärt. 30

31 Sittdansen har blivit ett viktigt inslag i åldrings- och handikappverksamheten och uppskattas mycket av deltagarna. Man märker snart, att det verkligen är en god och mångsidig rörelseform. Det finns även en version, där den ena sitter och den andra dansar framför på golvet. Då kan man t. ex. praktisera principen med partnerbyte. Det behövs förstås flera rörliga dansare, och då det ofta kan vara svårt att uppbåda tillräckligt många sådana deltagare (främst personal), blir det inte alltid möjligt att utöva den här typen av dans. Utbildningen av sittdansledare är helt oberoende av den vanliga seniordansledarutbildningen, men det är många som sedan gärna vill utbilda sig också till seniordansledare. Främst önskar de gå grundkursen, där de får en ganska grundlig insikt i seniordans. Färdig sittdansledare blir den som har gått tre sittdanskurser. Handikapp behöver inte hindra dans Då vi första gången var representerade vid ett internationellt seniordansledarmöte i Ehringerfeld i Tyskland blev det en stor upplevelse att se rullstoldans uppföras. Den vackra unga damen, som satt i sin rullstol, en holländska, Corrie van Hughten, hade lett ett dansinstitut, men så hade hon råkat ut för en bilolycka och fått benen fullständigt förlamade. Hon gav sig emellertid inte! Hennes medarbetare och vän, Ondine de Hollo och hon utarbetade gemensamt en koreografi, där hon satt i sin rullstol och Ondine dansade, medan hon svängde Corries rullstol i takt med musiken. När de två svävade fram i en Wienervals, över det stora dansgolvet, var inget öga torrt bland publiken runt omkring! Corrie och Ondine i rullstolar. 31

32 I dansens virvlar. De deltog också då vi dansade våra seniordanser, och vi lärde oss hur man hanterar en person i rullstol och undviker att vrida armen ur led, som Corrie förklarade. Vi fick träffa paret några gånger till vid andra IST-tillfällen, och det var samma starka känsla varje gång. I Sverige har man gjort försök med rullstolsdans. Christina Lundahl-Ekholm, ordförande för det svenska Seniordansledarförbundet, var också med i Ehringerfeld och uppehöll kontakten med Corrie och Ondine. Hon har faktiskt lett en rullstolsdansgrupp i Trelleborg i 7 år. I Uppsala har Vuxenhabiliteringen också tagit upp denna specifika dansform. Kunde det vara något för våra handikapporganisationer att ta fasta på? Vi fick ju se Kalle Könkkölä i sin lätta rullstol dansa med sin fru på Slottsbalen ett par år. Vi har haft flera rullstolsbundna i våra sittdansgrupper, men det vore ju fint att få dem ut på golvet i någon härligt rytmisk cha-cha eller vals! Ett program där vi har varit aktiva är det s.k. Hand-i-hand-i-kapp. Huvudansvaret för det programmet är Chris Nyström. Det går ut på att för elever i olika skolor presentera olika former av handikapp. Bl.a. har Ulf Gustafsson berättat om hur det är att vara gravt handikappad och hur man övervinner svårigheter. Eleverna har också fått träffa t.ex. synskadade och har fått uppleva hur det känns att inte kunna se. 32

33 Och var kommer vi in? Jo, vi visar för ungdomen hur det är att bli gammal, men ändå kunna röra sig i dansrytmer och få ut en hel del av livet! Vi har uppträtt med våra seniordanser, både sittdanser och vanliga danser. Vi har ofta valt litet häftigare danser, som t.ex. Bossa Nova och har fått eleverna att dansa med oss. Gunvor Nyström, Göta Gustafsson och Kate Björkman har ansvarat för danserna, assisterade av olika dansledare. Förutom att vi har uppträtt i t.ex. Norsen och Lärkan, har det dansats i skolor i Kyrkslätt, Borgå och Sibbo. Chris Nyström kontaktade oss på nytt hösten 2008 om Hand-i-hand-i-kapp, och det blev uppvisning och dans med eleverna den 8.10 i Lyceiparkens skola i Borgå, med Eila Hällfors som ledare, och den i Norsen, med Inge-Maj Lindgren som ledare. Och det senaste var , när Kate Björkman ledde 13 seniordansare i Åshöjdens skola, och dansade sittdanser med eleverna. Vi kan också spexa: Margareta Sarvana som punkkare. Rounds Seniordansen stagnerar inte, det rör hela tiden på sig, och vi försöker följa med vår tid, så gott det går. Många modedanser har prövats, vi har dansat allt möjligt, från Lambada och Salsa till Rock-n - Roll! En form som alltmer vinner inträde i vår dans är rounds-dansen. Vår första kontakt var i Malle i Belgien, då Ilse Tutts son Ulf Tutt hade fått disponera ett skilt rum, där han visade några av oss hur man dansar rounds. Vi inbjöd Ulf att hålla en roundskurs på Solvalla. Som av bilden syns var det en fin kurs. 33

34 Ulf och Erika Tutt lär oss rounds. Det var intressanta och ofta ganska rivande turer. Vi ville gärna, att Ulf skulle omarbeta dem något, så att de kunde användas som seniordanser, och vi önskade också, att man skulle byta par. Det lät sig göra, och flera av danserna gick bra att aptera för våra behov. Ett krux är beskrivningarnas många förkortningar av engelska dansbegrepp, och i själva dansspråket har många nya ord kommit till. Vi dansar box och sax, laceup och lockstep. Allt måste läras in, och många av de ledare som har lett seniordans i flera år har vissa svårigheter att hinna med. Men man upptäcker faktiskt också, att vi redan har flera roundsdanser, som har formats om för vår seniordans, t.ex. When I Take My Sugar To Tea, Oh You Kid och Suviyö. Vi har försökt förmå dem som ger oss roundsdansbeskrivningar att göra det på svenska, enligt det mönster som vi är vana vid. En ny dansnyckel är planerad och kommer då att kunna ta upp de centrala roundsbegreppen. Det som vi inte alls har använt är s.k. callers eller cuers, som ropar ut turerna, på samma sätt som man gör i squaredansen. I vissa fall kan man få höra en cuer i bakgrunden av dansmusiken, och visst ropar vi ledare ofta ut kommandon i skanderande ton: växelsteeg, växelsteeg, men det gör vi i vår egen takt och där vi ser att det behövs. 34

35 Utvecklingen går framåt Intresset för rounds-dans har vaknat bland många yngre dansledare som aldrig upplevt Ulf Tutt. Vi har istället tagit del av danserna från vår nordiska träff där vi dansade Carmen, Shenandoah, Western Ballade, Jag er kun et gammel kulstykke. Jättetrevliga danser med moderna toner för att locka de yngre årgångarna med oss till seniordansen. Irritationen låg i luften när vi inte förstod de engelska beskrivningarna. Vi kände oss som analfabeter. Den här kunskapen måste vi få tillgång till. Christina Lundahl-Ekholm och Jan-Åke Ekholm i Schweiz. Vi bjöd in Christina Lundahl-Ekholm från Sverige till en kursweekend i Vörå hösten Deltagarna kom från Österbotten, Ekenäs och Helsingfors. Vi lärde oss engelska benämningar på turerna och Christina förklarade vad de betydde på svenska. Vi var nog stolta dansare när vi klarade av att dansa som Christina blandade om i turerna. Redan då beslöt Christina och Gun att ordna till ett läger på Åland kring Rounds, seniordans, sittdans och beröring. Kursplatsen blev Finströms folkhögskola i maj Veckan samlade 31 deltagare från Sverige och Finland. Efter det fick vi inbjudan till ledarkurser från Sverige och vi var några som nappade på möjligheten. Vi deltog i round ettan och round tvåan. Vi dansade twostep, modern vals, rumba och cha-cha. Vi var helt sålda men insåg också hur mycken träning som behövs för att klara av att leda denna dansform om vi vill hålla kvar den med engelska cues. Vi konstaterade att rounds-språket är som den modernaste mobiltelefon: vill man hänga med är det bara att lära sig. 35

36 Förbundet ordnade en introduktion i Helsingfors våren 2009 med Gun Svenlin. Kursen samlade 15 deltagare från Ekenäs och Helsingfors. Kursens äldsta deltagare seniordansledare Märtha Öblom från Ekenäs tyckte mycket om musiken och trodde nog att också en gammal hjärna kunde ta det här till sej. Esko och Pirkko Alanko, som är medlemmar i vårt förbund har dansat och lett kurser länge redan på finska, Salme Öström har också grupper i Helsingfors. Den ska roundskursgruppen, som har fortsättningskurs i Rounds i Vörå, dansa på själständighetsfesten på Norrvalla Rehab Center. Gun säger: Jag tror att rounds-dansen kommit för att stanna, den kommer att locka unga pensionärer med till seniordansen eller som skild dansform. Musiken är talsmusik som vi redan hunnit svärma till i tonåren. Vi kan inte vara bakåt strävare utan vi måste tänka långsiktigt. Det tar tid att utbilda ledare och att bli en bra ledare kräver övning och åter övning. Det här händer inte över en natt, ifall nu nån skulle tro det. Vi lär ut seniordans även på finska Det finska förbundet Suomen Kansainvälisen Senioritanssin Liitto r.y grundades 1997, men redan 1985 hölls den första grundkursen på finska på Kuntokallio i Sibbo. Det var Kate Björkman som sedan i 9 års tid organiserade verksamheten och ledde kurserna, med hjälp av olika dansledare ur vår förening(förbund). Det var inte bara på Kuntokallio som de finska kurserna hölls, utan våra dansledare åkte ut till olika delar av landet, främst för att hålla grundkurser och samtidigt vara i tillfälle att sprida kunskap om denna fina ny a rörelseform. Än var vi uppe i Rovaniemi, än var vi i Kouvola eller Lehmiranta utanför Salo. Kuntokallios verksamhetsledare Elina Karvinen och hennes assistent Ulla Oikarinen (senare Salminen) skötte om att dansbeskrivningarna fanns att tillgå på finska. Elina översatte helst direkt från de tyska texterna. 36

37 Suomen Kansainvälisen Senioritanssin Liitto r.y. Finska förbundsmärket SKSL r.y. grundades i Helsingfors Stiftande medlemmar var Elina Karvinen, Jyrki Pinomaa, Ulla Salminen och Tapani Sihvola. Enligt registret hade Förbundet i slutet av år personmedlemmar och 9 föreningsmedlemmar. Förbundets syfte är att främja och stöda särskilt den finskspråkiga seniordansverksamheten i vårt land. SKSL arbetar i nära samarbete med Ikäinstituutti och Finlands Seniordansförbund r.f., genom att utveckla den inhemska och internationella seniordansverksamheten. Det viktigaste är skolningen av seniordansledarutbildare, med vars hjälp lokala dansledares grund- och vidare skolning tryggas. Förbundet har sin egen webbsida, publicerar sin egen tidskrift 1-2 gånger om året och sänder vid behov andra informationer till sina medlemmar. Utvecklingsarbetet på riksomfattande nivå utförs för att stabilisera den lokala seniordansverksamheten och säkra beskaffenheten. Dessutom samarbetar Förbundet med åtskilliga organisationer, för att anpassa seniordans efter specialgruppers behov. Till specialgrupperna hör bl.a. utvecklingsstörda samt fysiskt handikappade personer. Man har även anpassat seniordans för barn. De lokala föreningar som grundats runtom i Finland främjar effektivt seniordansen på sitt eget område. Förbundet stöder grundandet av lokala föreningar. Deras verksamhet har varit mycket livlig och en del har också fått ekonomiskt understöd av sin egen kommun, bl.a. för att täcka kostnaderna för utrymmen för seniordansgrupper och utgifter för utbildning. I Finland ordnar även andra organisationer än de lokala dansföreningarna seniordans, s.s. t.ex. pensionärsföreningar, arbetar- och medborgarinstitut, kommunala motionsenheter, folkhälsoorganisationer samt sociala- och hälsovårds servicecentra och åldringshem. SKSL betjänar alla som idkar seniordans, 37

38 oberoende av om dansintresserade, eller de organisationer som ordnar seniordans är medlemmar i Förbundet eller inte. SKSL ordnar regelbundet riksomfattande seniordanstillfällen, tillsammans med Ikäinstituutti, Finlands Seniordansförbund r.f., samt regionala och lokala organ. Sedan 1999 har man ordnat seniordanskryssningar Helsingfors Stockholm, som årliga evenemang. Under kryssningarna har man njutit av samvaron och dansat traditionella seniordanser, rounddanser och sittdanser, under ledning av flera olika dansledarpar. Enligt SKSL:s kartläggning bor det seniordansare överallt i landet. Nästan hälften av dem bor i Södra Finlands län. I Östra och Västra Finlands län bor c:a 1/5. Även i Uleåborgs och Lapplands län har seniordansen en fast ställning. För att mera effektivt främja och informera om seniordans på lokal nivå, har Förbundet sammanställt ett riksomfattande territorialt utvecklingsnät. De territoriala utvecklarna tillhandahåller information om lokala utbildningar, ordnar lokala tillställningar tillsammans med olika lokala organ, och samlar deltagare till riksomfattande tillställningar. De ger även Förbundet viktig information om lokala begivenheter. En betydande del av SKSL: s verksamhet är det internationella samarbetet. Ledare och utbildare deltar regelbundet i Nordisk Träff- och International Seniordance Congressmötena och Förbundet har en egen representant i deras kommittéer. Mötena ger nytt utbildningsmaterial och ett utbyte av idéer för att främja seniordans. Dansstugorna Man kan säga, att de s.k. dansstugorna utgör en fortbildning och ett fördjupande av seniordansverksamheten i landet. De ordnas i Helsingfors och seniordansledare från hela Svenskfinland deltar. De omfattar alltid 2 dagar, d.v.s. ett veckoslut och där presenteras de nya danser som vi lär oss vid internationella och nordiska seniordansledardagar. Kate Björkman och Gunvor Nyström bildade ett arbetsteam, som valde ut ett lämpligt antal danser (högst 16, minst 12 danser), översatte dem, vanligtvis från tyska, och formulerade om de nordiska danserna, så att beskrivningarna fick en enhetlig utformning. Det tog flera månader att utarbeta texterna, renskriva dem och låta göra danshäften att distribueras på dansstugorna. Kate ritade en söt liten stuga som vinjett och var den som skötte om anskaffningen av musiken och de därtill hörande tillstånden hos TEOSTO. Gunvor var ansvarig för utarbetande av texterna och renskrivningen. För att underlätta det arbetet anskaffades en toppmodern el-skrivmaskin åt henne. Häftena trycks hos Multiprint (tidigare Monila), som vi har anlitat ända från början. För varje musikstycke måste tillstånd 38

39 sökas och betalas och det betydde, att Kate fick sitta och plita med oändliga, småpetiga blanketter (styckets ursprungsland, spelmännen musikerna, längden i minuter och sekunder o.s.v.) Det dyraste stycket visade sig vara Russische Kavallerie från Danmark, där alla medlemmar i kapellet skulle ha betalt. De 3000 fmk vi fick ro ut med den gången sved verkligen i skinnet! I år (2009) firar dansstugeverksamheten 26 år. Alltså 26 häften och musikkassetter (numera CD-skivor) att producera! Dansstuga Kate och Gunvor arbetar med dansbeskrivningarna. Den första dansstugan ordnades , när Kate och Margareta hade varit i Bendorf. Vi fick disponera Haga Svenska Ungdomsförenings lokal i Södra Haga. Där fanns det ett kök, så vi kunde ordna med mat under de två dagarna. 39

40 Mollie i köket maten kommer snart. 32 deltagare hade ställt upp, 2 från Åland, 6 från Österbotten, 2 från Åboland och 13 från Nyland och därtill 9 från Helsingfors. En god spridning! Dansstugan leddes av Kate, med Margareta som assistent och Maud(Mollie) Labbart som husmor. Förutom att man lärde sig nya danser, hade det reserverats tid för att ställa frågor om tidigare dansmaterial och fördjupning i de nya danserna. Detta var början till de kommande dansstugornas program. Från Tyskland hade vi fått en videofilm, som visade alla utbildningsdanserna och de förevisades på lördag kväll en fin överraskning och mycket nyttig. Deltagarna fick veta, att de kunde hyra den vid behov. Vi har också själva producerat video filmer av Grundkursen och Sittdanskurs I. För filmningen stod Peppe Mörne. Fotografen Peppe Mörne. 40

41 Följande dansstuga hölls ett år senare, i samma lokal i Haga. Deltagarantalet var 33 dansledare. Överraskningsprogrammet denna gång var en Tarantella, som Lullu Palmgren hade gjort koreografin till och som framfördes av Kate, Lullu, Mollie och Maggo. Den togs emot med entusiasm och deltagarna gav sig inte förrän de också hade fått lära sig den. Man konstaterade att det var en utmärkt dans att använda som programnummer vid olika uppträdanden. Hur trevliga lokaliteterna än var i Haga, insåg vi snart att vi måste hitta en större danssal. Med hjälp av Ethel Blomander lyckades vi få hyra in oss i Alberga Servicehus, där alla 40 deltagare väl rymdes. Faktiskt hade det funnits 8 på en väntelista. Genom några annulleringar kunde vi få in 3 till. Det visade hur populära dansstugorna hade blivit fick vi komma in i Arbetets Vänner Huvudföreningens stora fina festsal. Då hade antalet antagna vuxit till 45. Där fick vi hjälp av Gunvor Nyström och Kurt och Birgit Andersson, som var medlemmar i AV. Dagen före dansstugan ordnades en sittdanskurs med 19 deltagare, ledd av Gunvor Nyström med Margareta som assistent. Det året hade vi fått komma till Arbis. De följande åren var vi omväxlande antingen i AV eller Arbis. Deltagarantalet växte hela tiden fick vi komma till det nya Servicehuset i Kampen. Det året var vi uppe i 67 deltagare. Kampen har sedan dess blivit vår stamlokal och har visat sig vara just det vi behöver. I början kunde vi få lunch i huset, men numera är utspisningen stängd under veckosluten. Det finns i alla fall många kaféer och restauranger i närheten. Många föredrar att ta egna smörgåsar med. Saft tillhandahålls under pauserna. En liten grupp brukar visa danserna först. Här en bild av den första gruppen i Kampen: Lullu, Birgit Andersson, Kate, Gunvor. 41

42 Uppställning till Möte med vännerna, dansk dans. Söndag morgon brukar inledas med en teoritimme, då dansbeskrivningarna presenteras och kommenteras. Ett bra tillfälle att ställa frågor gällande dansformer, steg och grepp. En förslagslåda brukar stå framme, där man kan komma med frågor och förslag, vilka sedan dryftas under teoritimmen. Dansstugorna ordnas nu regelbundet varje höst i Helsingfors. Också på finskt håll har man kommit i gång med att ha dansstugor på olika håll i landet. Kassetter och CD: n har därför också producerats gemensamt med Ikäinstituutti (f.d. Kuntokallio). Numera, från hösten 2008, hålls våra höstmöten i Kampen, sedan vi infört höstoch vårmöten, och vårmötena i mars. Ger Glädje Gör Glad All work, no play??? Nej, då, så är det inte alls! Vad är det bästa en seniordansare vet? Ja, det är ju att dansa. Och det ges det också rika tillfällen till. I Helsingfors med omnejd har det funnits och finns än många möjligheter att dansa. Ända sedan 1980-talet fram till slutet av 90-talet fick vi disponera festsalen i Topeliusgatans skola, Toppan, såsom redan nämnts (sida 24) Här kunde seniordansare från hela regionen samlas och dansa gamla och nya danser. För att ge seniordansledarna ett tillfälle att träffas och utbyta tankar om arbetet och att dansa började vi samlas varannan torsdag e.m. i Tomas församlings gymnastiksal. Här kunde olika dansledarna turas om att leda, särskilt danser där de hade behov att fråga om turer, som de var osäkra på. Eftersom det var ledarnas egen träff kunde man också pröva ut litet svårare danser. Våra grupper brukar börja höstterminernas dansverksamhet andra veckan i september. I medlet av januari sätter vi i gång med vårterminens danser och håller på till början av maj. I regel blir det olika danser per termin! Tänk på hur det är på restauranger och dansbanor, med kanske 3-4 olika danser och mestadels steg - steg växelsteg! 42

43 Men de danslystna vill nog inte vänta hela sommaren på att dansen skall börja, så vi började snart ordna sommardansträffar i samarbete med Fölisöstiftelsen. Ett par år dansade vi på en utomhusbana på Fölisön, men då var man beroende av vädret, och dessutom var det en ganska lång promenad till festfältet och den öppna dansbanan. Vi dansar på Fölisö banan. I pausen har vi en bra sittplats. Vi presenteras i Fölisö-broschyren. 43

44 Till vår lycka fanns det en dansbana med ett tak vid Tomtebo folklorecentrum, där det dansades folkdans. Vi fick tillåtelse att hålla våra dansträffar där varje tisdag kl , och det annonserades också i Fölisöns programhäfte. Tomtebobanan har tak. Ett tal dansare ur båda språkgrupperna samlas flitigt till dans varje tisdag, ledda av olika dansledare. Danserna leds då på både svenska och finska. Ibland dyker det upp danslystna turister, och vi har också haft besök av en tysk seniordansgrupp på kryssning, Efter dansen samlas man kring små kaffebord i trädgården, eller inne i det mysiga trähuset Entusiasmen är så stor bland våra dansare, att inte ens ett kraftigt åskväder kunde hindra oss att dansa! En oförglömlig tillställning var när Margaretas 75-års dag, , firades med ett dignande kaffebord, uppställt under ekarna. En fullständig överraskning för festföremålet, då ett 100-tal seniordansare, långväga ifrån, hade ställt upp och en bok med bilder och hälsningar från hela dans-finland överräcktes! Kate höll ett vackert tal, som finns med i den fina födelsedagsboken. 44

45 Kära Maggo! Du är vår ordförande, som vi tycker så oändligt mycket om och är stolta över, för att Du är Du, alltid naturlig, anspråkslös, intresserad av människor, har stor värme och humor, är gästvänlig. Samtidigt väcker Du respekt för allt Du gör. Idag vill vi fira Dig på ett speciellt sätt. Vi, alla Dina seniordansvänner har stiftat en stipendiefond: Margareta Grigorkoffs Stipendiefond. Vi har alla dragit våra strån till stacken och gjort en Hyllningsadress, som vi nu vill överräcka åt Dig, med önskan om att solen alltid skall lysa för Dig lika klart också i fortsättningen. Att Du får leva frisk och glädjas åt livet och seniordansen, som Du har gett oss. Margareta tackar! Festkommittén för 75-årsdagen: Fr.vä.: Göta Gustafsson, birgit Andersson, Pippe Paqvalén, Kate Björkman, Birgit Åberg, Alice Wetterhof, Göta Manelius. 45

46 Seniordansens Dag Den första stora samlingen för danslystna seniordansare var Seniordansens Dag på Solvalla, Det var en strålande vacker solig dag och på eftermiddagen kunde dansen trådas ute på den stora övre parkeringsplatsen. Seniordansledare hade inbjudits att komma med sina grupper och dansa och det hade kommit 306 deltagare från hela Svenskfinland. Det fanns österbottningar, som hade startat med bussar 4-5-tiden på morgonen. Så dansade de hela dagen och så bar det av hem igen på kvällen, hela den långa vägen. Det var verkligt imponerande och visade med vilken entusiasm man gick in för seniordansen Välkomna, hälsas vi under plakatet, som ritats av Åsa Laukonlinna. På parkeringsplatsen dansar 100-tals seniordansare. 46

47 Seniordansens Dag blev sedan en återkommande institution, oftast vartannat år. Följande Seniordansens Dag, , blev en svarsvisit i Österbotten, då 186 dansare mötte upp i Vörå, i Norrvalla Rehab Centers regi. Vi citerar här Kates rapport om Dagen i Vörå: 186 dansare, fördelade på 14 grupper hade anmält sig. Dansandet inleddes med ett kort anförande av verksamhetsledaren(kate). Hon berättade, att idén kom från Eija Francke, som i början ( ) reste omkring i Svenskfinland, höll kurser och lärde ut de första seniordanserna. I anförandet framhölls också vikten av glädjen i att dansa, vikten av att vara tillsammans utan tvång och stress Hur vackert, rytmiskt, mjukt kan inte en grupp äldre seniordansare röra sig Enklaste, anspråkslösaste dans kan bli till poesi För att ge österbottningarna och ävenså en stor grupp från Kuopio en chans att ha ett kortare avstånd togs kontakt med Kuortane Idrottsinstitut, där vi blev oerhört vänligt emottagna. Lokaliteterna var ju idealiska, den stora idrottshallen, med sitt blanka gröna golv var det bästa utrymmet vi kunde få för vår dans, och utspisningen sköttes galant av Institutets kök. Seniordansens Dag fortsatte sedan vartannat år i Kuortane ända till år Kate och Mona gör propaganda för Seniordansen. Dansringarna 47

48 Vi har tänt våra ljus. Omväxlande med Seniordansens Dag ordnades julmatinéer, antingen med uppvisningar av seniordanser, utförda av olika dansändars grupper, eller helt enkelt som ett tillfälle att dansa tillsammans av hjärtans lust. Den kanske mest oförglömliga juldansen var nog i Kuortane, , där 167 dansare hade mött upp. Till vår besvikelse hade ingen från Österbotten anmält sig, då det där samtidigt pågick andra program. Institutet hade ordnat med en fin jullunch vid sittande bord. Deltagarna hade tagit med sig små julgåvor, som delades ut till alla deltagare. Till slut samlades man i den stora hallen för att dansa Ljusdansen (Glocken des Friedens). När alla tände sina ljus gick brandalarmet! Nå, det stängdes av, och likaså belysningen, och vi kunde dansa hela ljusdansen, där de 167 ljusen speglades i det gröna golvet. Ringen stod sedan stilla och lyssnade till Stilla natt, Heliga natt. En fin stämning! Här dansar vi ljusdansen. 48

49 Seniordans i Österbotten Seniordansen i Österbotten har samlat stora grupper från Kaskö i söder till Karleby i norr. Finlands Seniordansförbund har genom kontinuerlig kursverksamhet lyckats med ledarutbildningen och många ledare har varit seniordansen trogna under många år. I den första inspirationskursen på Solvalla 1979 och med Eija Francke i Vasa samma år deltog flera österbottningar och flera deltagare fanns med i motsvarande kurs i Vasa 1982 och 1986 då kallad grundkurs. En dykning i arkivet talar om att vi hade 25 grundkursade seniordansledare redan Många var gymppaledare och de förde in seniordansen i gymnastiken. Ibland lyckades det så bra att det bildades seniordansgrupper antingen i pensionärsföreningens regi eller också via medborgarinstituten och Arbis. Seniordansen kom tidigt igång i Vasa med Gerda Hagman, Kaskö med Irma Winberg Nykarleby, Munsala, Oravais hade Maj-Lis Karlstedt som ledare och i Karleby var det Anne-Cathrine Nieminen. Strax därpå startade grupper i Jakobstad med Michéle Stål och Biggi Backlund. Kronoby ledd av Linnéa Tallgård och Terjärv ledd av Eva Stenborg. Med fortsatt kursverksamhet har seniordansen spridit dansglädje också till Korsholm med Gunilla Lindroos, Nedervetil med Eva och Pedersöre med Ann-Louise Wikblad. Förbundet ordnadevart annat år Seniordansens dag och en gång kom begivenheten till Österbotten. Året var 1988 i maj. Ur programmet plockar vi att grupper från Vasa, Närpes, Oravais och Jakobstad uppträdde och dansade tillsammans med grupper från södra Finland. 186 personer deltog i en lyckad satsning, tyvärr blev det bara den gången. Något senare flyttade seniordansens dag till Kuortane. Våra grupper deltog några gånger men upplevde att det skulle kännas bättre på närmare håll. Seniordansarna i Österbotten samlades till en gemensam våravslutning i Karleby med Anne-Cathrine Nieminen som huvudledare. Det var en mycket uppskattad och trevlig tillställning i Snellmanssalen med frukost, lunch och eftermiddagskaffe. Vi hann dansa 20 danser den dagen: River Kwai, Fröhlicher Kreis, Maggos Polka m.m. År 1993 kom ett brev från Michèle Stål i Jakobstad. Hon skrev: Nu har vi dansat seniordans i Jakobstad i 10 år och vill fira det genom att träffas och dansa med andra grupper i Österbotten. Vi upplevde gemenskap och dansglädje den 17 april på Norrvalla Rehab Center i Vörå. Denna samling blev upptakten till den årligen återkommande gemensamma våravslutningen för alla seniordansgrupper i Österbotten. Vi ser alla fram emot våren, att få mötas och dansa tillsammans danser vi övat under året i våra grupper. Antalet deltagare brukar hålla sig strax 49

50 under eller över etthundra. Under hösten samlas alla seniordansledare till en gemensam fortbildningsdag där vi dansar olika danser och lär av varandra. Vi kommer troget varje år ner till dansstugan i november för att ta del av årets nya danser. Det är lika trevligt varje gång att träffas och fortsätta pratstunden där vi senaste år blev. Tågresan hem från dansstugan är planeringsmöte inför vårterminen: Vilka danser ska med till vår- avslutningen, vem leder vad och när ska vi dansa ihop oss? Alla datum och platser spikas. Sittdansen blev för många gymnastikledare ett välkommet komplement till stolgymnastiken. De flesta seniordansledare är också sittdansledare. Kunskapen ökar möjligheterna att nå ut till en större publik. Det har under årens lopp blivit många sittdanskurser och nya ledare bland vårdpersonal. Sittdansens toner i rörelse har spridit glädje och aktiviteter på många åldringshem, serviceboenden, pensionärshem, bland såväl personal som klienter. Sittdansen har bidragit till många rörligt roliga programnummer på Marthamöten, pensionärsträffar, bussresor, på skola och i dagis. Tack vare goda kontakter med sjukvårdsutbildningen har många sittdanskurser ordnats i deras regi, dels som interna kurser för närvårdare, demensvårdare eller öppna kurser för alla arbetande inom åldringsvården. Vi har haft en naturlig återväxt i Österbotten och vi har tagit hand om nyutbildade ledare. De har snabbt kommit in i grupperna och fått öva sej i att leda. Därför märks inte heller generationsskiftena som så svåra. Vi har ett ungt ledargarde med många år framför sig men redan nu tänker vi 15 år framåt, vem ska då leda? Seniordansarna försöker synas i olika sammanhang. Vi klär ut oss ibland för att väcka om än mera uppmärksamhet. Oravais gruppen dansade Säkkijärven polkka i randiga flanellskjortor och stövlar och damerna med rutiga förkläden och hucklen. Seniordansarna i Kronoby blev så en gång ombedda att klä sej i folkdräkt när de kom till Sandbacka vårdcenter för att underhålla. Det blev högtidligt och väckte många minnen när musiken till Konvaljens avsked tonade ut i rummet. Seniordansarna uppträdde på Kronoby-dagen ute i det fria vid åstranden. De var klädda i gammaldags kläder. Damerna gick in på planen och såg sig sökande omkring, de ropade alla på en gång med ord från en gammal lek: Kalika, kalika gummorna är hemma nu, men gubbarna är borta! Gubbarna hade gömt sej litet varstans bland publiken och bakom buskar och träd. Kavaljererna kom springande, tog sin dam och dansen kunde börja. Publiken uppskattade det hela och tyckte att visst har seniordansarna det roligt tillsammans. 50

51 Seniordansarna deltog också i FSG: s gymnastikfest i Närpes i hällregn och i Karleby 2004 med Linnéa Tallgård som ansvarig ledare, likaså fanns vi med på festen i Grankulla 2008 där Kate och Mona höll i trådarna. Vi är glada idag över att ha två medlemmar i förbundsstyrelsen, det gör att förbundet kommer närmare oss. Det har känts avlägset ibland och Helsingforscentrerat, därav också svårt att motivera till medlemskap. Österbotten dansar vidare med nya utmaningar att ta oss an: Syd-Österbotten som inte längre har aktiva grupper och ledare, Inspirationsdagar för sittdansledare till pensionärsföreningarna och åldringshemmen. Skrivet av Gun och Linnéa FSG -100 år För första gången hade FSG bjudit in seniordansare och pensionärsgymnaster till en stormönstring när vi samlades i Ekenäs på den stora idrottsplanen i strålande sommarväder. Mona Forsström stod för hela koreografin och inövningen av programmet. Bl..a. hade hon ordnat att vi dansade Mexican Shuffle så att vi 80 dansare delades upp i två grupper med ansiktena mot varandra. Separat uppträdde en grupp från Helsingfors med några seniordanser på utomhusscenen i Stallörsparken, under ledning av Kate Björkman och en blandad grupp från Karis-Ekenäs ledd av Märta Sacklén uppträdde med två olika program. Till slut uppträdde allesamman med en gemensam dans. Vid en festbankett i Dragsvik utdelades FSG:s förtjänsttecken i silver till Gunvor Nyström, Kate Björkman, Margareta Grigorkoff och Marie-Louise Paqvalén Inmarschen med Mona i förgrunden. 51

52 Dans i Stallörsparken. Silvermedaljörerna, Gunvor, Kate, Margareta och Pippe. SYKE 100 år Den stora Takorganisationen för gymnastik och idrott fyllde år och vi uppträdde med dans på Kapellets dansbana. Vi dansar på Kapellets scen. 52

53 Seniordans på internationell nivå Den första internationella Seniordansledarträffen hölls i Tyskland 1985 (kallad IST= Internationales Seniorentanzleiter treffen). Vi hade just börjat organisera oss som en förening och hade ännu inte anslutit oss till Bundesverband Seniorentanz e.v., så vi kunde inte då vara med. Följande träff ägde rum i augusti 1987 i Tyskland. Vi höll just då på med att förbereda oss för att deltaga i en stor finlandssvensk samling på Skansen i Stockholm, kallad Finlandssvensk vecka, men vi ville ändå inte tacka nej till Bundesverbands inbjudan till en internationell träff. Det beslöts alltså, att ordförande, Margareta Grigorkoff, skulle representera Finlands Seniordans i Ehringerfeld. Det gällde dels att berätta om vår verksamhet och att presentera två danser: Olli Mazi av Kate Björkman och Ettans jenka av Hellen Tallqvist. Det var ju trevligt att kunna berätta om att vi nu var en förening (Seniordansledarna i Finland r.f.) och om den ganska omfattande verksamhet som vi hade kommit i gång med. Att ensam framföra de två danserna för de 300 deltagarna var nog inte det enklaste, men Ilse Kassner förbarmade sig över Margareta och hjälpte till med att visa danserna. Margareta kunde sedan komma hem med flera nya, trevliga danser i baggaget. (t.ex. Kiwi Mixer) Dansen på Skansen skulle säkert fylla flera sidor, men vi kan här kort konstatera, att det blev en fin upplevelse. Först visade vi upp en rad seniordanser på en utomhusscen. Vi hade våra vackra Marimekko kjolar, damernas med olikfärgade ränder, och rött överst, kavaljerernas i mörkblått eller mörkblå byxor, och vita blusar eller skjortor. Dansuppvisning på Skansen. 53

54 Gunvors brev till HBL På eftermiddagen fick vi disponera en större utomhus danslave för allmän dans. Roligast var det när en grupp japanska turister smet iväg från sin guidade tur och kom och dansade Ettans jenka med oss! Till följande IST, 1989, hade en större grupp anmält sig (22) och den träffen var ordnad i Österrike, i den lilla staden Strobl vid Wolfgangsee. Gunvor Nyström, som 54

55 hade stor erfarenhet av att ordna resor, hade organiserat det hela som en bussresa genom Tyskland. Vi hade glädjen att ha hennes trevliga son Dick vid ratten. Varje gång vi stannade vid någon P-plats, blev det dans på asfalten! Orten var perfekt, ett underbart landskap. Tyvärr hade de olika evenemangen placerats på olika håll i den lilla staden, så det var ett evigt spring mellan husen. En dag dansade vi på stadens torg och en massa ortsbor hade samlats för att dansa med oss. Vår huvuddansledare, holländaren Jan Wouters, klängde i ett träd för att höras och ses. Vi dansar på torget i Strobl. Alla lediga stunder ägnades åt sightseeing i bergen runtom. Kate och Margareta deltog i planeringsmötet för nästa IST, och det var nära på att Finland skulle ha fått ta hand om den träffen, men våra utrymmen på Solvalla skulle inte ha räckt till, så det blev Danmark som övertog IST-91 Träffen i Danmark blev mycket intensiv. Till vår stora glädje vann Lullus What a Surprise Fox vid omröstning bland deltagarna om vilken dans som var populärast första pris. Här hade vi nu alla tillfälle att se Corrie van Hughten och Ondine de Hollo dansa sina fina rullstolsdanser. Det var en omskakande och härlig upplevelse. Vi fick också pröva på hur det kändes att sitta i rullstol och dansa. Till träffen hade danskarna gjort en trevlig gränddans, Möte med vännerna, som vi tog till oss med fröjd. De bjöd oss på fantastiskt god dansk mat, så det var bra att dansandet var så intensivt. Härligt var det också att se den österrikiska gruppen dansa Kreisfox i sina vackra dirndl-dräkter. 55

56 Vid IST-93 i Malle i Belgien deltog bara 10 seniordansledare från Finland. Träffen var en katastrof när det gällde inkvarteringen. Eller vad sägs om t.ex. svenskarnas placering i ett rum med 2 gifta par och en udda dam? Tre av våra deltagare placerades i ett rum, där 3 sängar hade trängts in i ett enpersons rum, så att en alltid måste gå ut när de andra två skulle klättra över sängarna. Tvätt- och toalettbestyret bestod av 2 rum - varav damernas måste stängas på grund av fel i ledningarna! Så trångt var det i rummet. Nå, själva dansandet var det inget fel på, och här blev vi för första gången bekanta med Rounds-danserna, ledda av Ulf Tutt, Ilses son. Den gången skulle man ha 4-5 danser med per land, vilket var alldeles för många. En rolig sak var att det varje gång vi skulle börja dansa hördes Steppin Out. IST-95 hölls i Beekbergen i Holland Huvudtemat var etniska danser, så vi bidrog med Emsalövalsen, Valse Lente (Oskar Merikanto) och två folkdanser, Wrethalla Pekarn och Herrskapspolka, tillrättalagda för seniordans. De framfördes vackert av Birgit Andersson och Esko Alanko Här introducerades för första gången värdinnor och värdar för varje utländsk grupp, och det var en stor hjälp och mycket angenämt. Vår värdinna hette Wil Brandt och vi avtackade henne genom att ge henne vår föreningsblus i vitt. Kanalfärd 56

57 Margareta Grigorkoff presenterade seniordansen i Finland på tyska, engelska och litet holländska och vid avslutningen tackade hon värdnationen på samma språk. Kate Björkman och Gunvor Nyström ledde våra medhavda danser, och de kunde glädja sig åt att de togs emot med entusiasm av deltagarna. Koreografin syntes genom våra kläder! 1998 träffades vi i Skåne, i Höör. Den svenska träffen var väl organiserad och då vädret var fint kunde vi både dansa och annars vistas ute. Inkvarteringen skedde i trevliga stugor, intill dans- och matsalarna och i ett trevligt hotell i Höör. Vi hade också valt somriga danser, som t.ex. Sommarvals och Åland, Åland, Åland att presentera. Här undertecknades ett copyright avtal gällande de nordiska seniordansförbundens material: Undertecknade förbund medger att seniordanserna, som man haft med sig till IST-98 fritt får användas av de undertecknade organisationerna (d.v.s. Finland, Sverige, Danmark, Norge) Träffen 2001 var i Schweiz. Schweizarna håller på rounds-danserna och har en tendens att göra om sina folkdanser till seniordanser, ofta med roundsförkortningar. Det finska förbundet hade sänt några representanter, som ingick i vår grupp. Deltagarna i Schweiz. Ulla Salminen, överst nr. 2 och Elina Karvinen, nederst nr. 2. Längst till vänster: Vår ordförande Gunvor Nyström och verksamhetsledaren Kate Björkman. 57

58 Anita och Kate i Fiesch, Schweiz. Gruppen samlad kring Värdinnan (med vår flagga). Danmark tog igen emot oss, då IST-2004 hölls i Vingsted, I träffen deltog 285 dansare från 13 länder. Också denna gång var både vårt Förbund och det finska Förbundet representerade. Det finska förbundet hade ju grundats Det var första gången som de finska dansledarna uppträdde som en skild grupp vid ett internationellt möte. Vi dansade också våra danser gemensamt. Det är svårt för de andra länderna att förstå, att vi har två skilda förbund och därför önskar sända två skilda grupper. Det har nu blivit så, att vi räknas som en grupp, men vårt deltagarantal är något större än bara ett land skulle förutsätta. När varje land får ta med bara två danser, måste vi ta med en dans per förbund. T.ex. hade vi nu med oss Nostalgi(av Kate) och Suviyön jenkka (finska förbundet). Kate hade låtit göra standar, med vårt märke, och de överräcktes till värdarna vid den högtidliga avslutningen. 58

59 IST-träffen i maj 2007 hölls i det berömda skidcentret i Willingen i Sauerland. Det har blivit sed, att man vid de internationella träffarna också ordnar en utflyktsdag. Vi fick göra olika saker, men det bästa var nog en busstur genom underbara byar, med de för Sauerland typiska korsvirkeshusen. Vi bodde i ett fint hotell, med en storartad utsikt över skidbackarna. Vi bidrog med Viva Espanja och det finska förbundet med Lahden tyttöjen pisto. Vi var mycket nöjda med de verkligt dansbara danserna som presenterades där. Gun Svenlin gav i uppdrag åt deltagarna att översätta danserna till svenska. Hon lottade ut dem och det var nog så nyttigt att få tänka sig in i en dans på egen hand. Frankrike tog lång tid på sig att bilda en förening, de sände år efter år bara samma grupp till träffarna, men nu har de organiserat sig och träffen 2010 blir i Frankrike, med hjälp av Belgien. Nordiskt samarbete Vår första kontakt med Norden skedde i form av en grundkurs, som vi ordnade i Mariehamn, Berit Erkkilä var god vän med den kända svenska gymnastikledaren, Gun Lindberg i Uppsala, och hon fick Gun intresserad av seniordansen. Gun tog med sig några av sina gymnastvänner. Eftersom en kurs för en grupp på fyra deltagare var för liten, inbjöds en i Mariehamn verksam seniordansgrupp, ledd av Barbro Lundberg, att komma med som försökskaniner. Kursen leddes av Berit Erkkilä, Margareta Grigorkoff och Maud Labbart. Margareta och Gun Lindberg från Sverige. 59

60 Vid den här kursen föddes tanken på att hålla en dansträff på Åland i augusti1986. Barbro Lundberg åtog sig att ordna med lokaliteter, och hon hittade också ett utmärkt ställe, Turisthotellet Gäddviken, som dessutom hade ett skilt hus med dansgolv. Huset var runt och det var stort nog för den grupp som planerades. Dansträffen fick en internationell karaktär, eftersom 21 tyskar, 5 svenskar och 14 finländare hade anmält sig. Det blev i alla fall en viktig nordisk träff, eftersom vi för första gången träffade Christina Lundahl från Trelleborg. Hon blev sedan den som drog i gång seniordansen i Sverige och är alltjämt ordförande för Svenska Seniordansledarförbundet, grundat Christina hade med sig sin familj, man och två pojkar. Hennes man spelade dragspel, vilket var ett fint tillskott till träffen. En kväll uppträdde hon, klädd i skånsk folkdräkt, i några fartfyllda folkdanser med sina söner. Skånsk familjebild. Ilse Tutt och hennes systrar var också med och bidrog med en indisk dans samma kväll. Reinhard och Walli Kroker, assisterade av Ilse Kassner ledde Francaisen. Dessutom filmade Reinhard hela lägret och den videofilmen finns i vårt kansli. 60

61 Dans utomhus. Till midsommaren 1988 blev vi bjudna till Fagerudd i Sverige. Det blev igen delvis en internationell träff, eftersom seniordansen i Österrike, Tyskland, Finland och Sverige var representerad. Vi körde med 4 bilar genom Enköping till Fagerudd, som verkligen visade sig vara ett fagert ställe. Det var midsommar och för alla, men förstås främst tyskarna var den svenska seden att fira midsommar en fin upplevelse. Vi fick binda blomsterkransar att ha på huvudet, och vi fick dansa kring majstången! Midsommardagen firade vi med att ordna vårt eget dansprogram, och där uppfördes för första gången Lullu Palmgrens härliga Seniorhumpa. Vi fick senare höra, att då dansledaren i Wien frågade vad gruppen ville dansa ropade alla Humpa! Banden med de svenska seniordansledarna knöts nu ännu fastare. En glad ordförande på Nordisk träff i Sverige med Hardy Forsström. 61

62 Det dröjde emellertid några år innan ett mera organiserat samarbete med Norden kom till stånd. Danmark hade redan flera år haft en livlig seniordansverksamhet, och när Sverige väl hade organiserat sig, 1989, kunde de också föra tanken vidare till Norge. Faktiskt hade vi kontakt med Island, då ett par islänningar deltog i en grundkurs på Åland. Vi försökte brevledes hålla kontakt med dem och uppmuntra dem till vidare verksamhet, men det verkar som om det är trögt att få i gång seniordans på Island. Desto verksammare var vi i det övriga Norden. Vi har Christina Lundahl-Ekholm speciellt att tacka för att det nordiska samarbetet har fått en så god start. Hon samlade de nordiska dansledare som deltog i ISTträffar till överläggningar och inspirerade till ett mera regelbundet samarbete. Finland tog upp tanken på en Nordisk Träff med entusiasm och vi organiserade sedan den första Nordiska Seniordansledarträffen på Åland i Käringsunds stugby, till vilken hörde en rymlig sal. Till träffen kom alla nordiska länder. Christina filmade danserna på ett föredömligt sätt, och den videokassetten visade sig vara mycket användbar för dansledarna att studera de olika danserna. Första nordiska träffen på Åland Fr.vä.: Kate, Margareta, Birgit, Biskop, Barbro Lundberg, Gunvor. 62

63 En del av träffen bestod av ett nordiskt seminarium, där många gemensamma frågor diskuterades, främst rörande utbildningen av dansledare, men också olika danstyper och vad som kan göras för att anpassa danserna efter dansarna. Ett viktigt beslut var, att det i framtiden skulle hållas ett Nordiskt seniordansledarmöte vart tredje år. Danmark anmälde genast intresse för att överta ansvaret för det 2dra Nordiska mötet. Här uppkom också tanken på att bilda ett Nordiskt Arbetsutskott, med tre representanter för vart land, för att förbereda följande NT dansträff och dryfta frågor kring copyright och andra gemensamma spörsmål. Det danska seniordansförbundet, Dansk Senior Dans hade valt en underbar plats för den 2dra Nordiska Seniordansledarträffen i Diget Sundhetshöjskole. Tidpunkten var Det var inte långt från Skagen, den nordiska konstens Mecca. Vi blev också i tillfälle att besöka Skagen tyvärr var vädrets gudar oss inte bevågna. Det regnade ordentligt! 96 deltagare hade ställt upp. Finland bidrog med 25 deltagare.(en var Sondra Sperber från Amerika, vår medlem och utbildad till seniordansledare i Finland och Amerika av oss). Här fick vi för första gången röda band för damerna och blå för kavaljererna, vilket småningom har börjat införas även hos oss. Vi hade vissa svårigheter med det danska språket (arkad uttalades t.ex. äkä), och måste göra en dansk-svensk ordlista till hjälp. Men seniordansen är ju vårt gemensamma språk, så det gick bra ändå. Luftväxlingen i danssalen var inte den bästa, eftersom dörrar och fönster måste hållas stängda för att hindra svalorna att flyga runt öronen på oss. Danskarna är duktiga på att sjunga, så den dagliga sångstunden var en välkommen omväxling i dansbestyret. Vi turades om att leda allsången och när Finland var i turen ledde Kurt Andersson sången med bravur. Vid det Nordiska seminariet, som hölls under Träffen undertecknades ett Nordiskt copyright avtal, som gäller beskrivningarna till de nordiska sittdanserna av Finland, Danmark och Sverige. Norge måste stå utanför avtalet, för att inte konkurrera med ett norskt förbund, som arbetar inom samma område som sittdanserna berör. Norge inbjöd deltagarländerna till följande NT-2000 Gunvor Nyström hade organiserat en bussresa genom Sverige. På återvägen besökte vi bl.a. Glasriket i Småland och åt middag i en riddarsal i fru Lipsanens slott, Marieberg. 63

64 Ett nordiskt AU-möte hölls i Stockholm, med 3 representanter från varje land, för att förbereda NT-2000 i Norge och utvärdera träffen i Danmark. Vi deltog med ordförande, Margareta, verksamhetsledare Kate, och sekreterare Gunvor. Den 3dje Nordiska Seniordansledarträffen hölls i Beitostolen i Norge. Deltagarantalet var 90, varav 22 från Finland. Beitostolen: Maj-Lis Saarikangas och Margareta. Det norska mötet hölls på ett fint fjällhotell i storslagen fjällnatur. De danser som de olika nordiska länderna hade bidragit med var härliga, användbara seniordanser. Gunvor Nyström hade igen ordnat med resan i en buss hyrd av Borgå Trafik. Vår trevliga och trygga chaufför Leif Johansson uppskattades varmt av alla. Ordförandeskifte Margareta Grigorkoff, som ursprungligen införde seniordansen i Finland 1979 och hade suttit som ordförande för Seniordansledarföreningen, senare Finland Seniordansförbund, i 15 år, avsade sig ordförandeskapet vid årsmötet , bl.a. för att hon just fyllt 80 år och dessutom ansåg att det var tid för att dra sig tillbaka och låta nya krafter ta vid. Vice ordförande var vid det här laget Mona 64

65 Forsström, men hon hade avsagt sig valet till ordförande. Styrelsen hade vid sitt möte 25.2 beslutat föreslå Gunvor Nyström till ny ordförande. På årsmötet vann förslaget understöd och hon blev alltså vår nya ordförande. Margareta Grigorkoff avtackades(enl. 28 i årsmötesprotokollet) för sitt uppoffrande arbete under 15 år som ordförande och kallades till förbundets hedersordförande. Styrelsemedlemmarna uppvaktade henne med var sin ros. Den nya ordföranden Gunvor önskades lycka och välgång med en vacker blombukett. Nya ordföranden Gunvor och avgående Margareta har fått blommor. Kate Björkman valdes nu till vice ordförande, förutom att hon kvarstod som verksamhetsledare. Till sekreterare valdes Ulla Holmström och Solveig Hindström återvaldes till skattmästare. Stadion Den nya ordföranden ställdes genast inför en stor uppgift. Tillsammans med det finska Förbundet skulle vårt Förbund ordna en stormönstring av seniordansen på Stadion i Helsingfors. Det skulle för vår del motsvara den traditionella Seniordansens Dag. Intresset var stort och redan flera månader tidigare hade ledare med sina grupper anmält sig. Allt som allt blev det 2015 deltagare från hela Finland! På morgonen övades danserna på den stora planen. Vi hade till all lycka tur med vädret. Varje deltagare fick en kasse med bl.a. en plastregnrock i en god regnförsäkring, tydligen. 65

66 Christina Lundahl-Ekholm tågade in med den svenska gruppen på 60 dansare och Sveriges flagga, tätt följd av Bodil Larsen med 50 danska dansare och Dannebrogen i spetsen. Så kom de över 2000 finländska dansarna och bildade 43 ringar på 50 dansare var, med två fördansare i mitten. En mäktig syn. Danskarna dansade Millennium, en fin seniordans, och svenskarna hade gjort en dans till finsk musik, med finsk sångare. Ballongerna stiger mot skyn. Stadion: De tre ledarna, Kate, Ulla, Esko 66

67 Ett trevligt inslag var en stor grupp skolbarn, som dansade Paprika Lady med oss. De kom inmarscherande med en mängd vita ballonger. Före föreställningen hölls en presskonferens, till vilken Hbl till vår förtrytelse inte hade infunnit sig. Ordförande Gunvor och hedersordförande Margareta uppvaktade dåvarande chefsredaktören Erik Wahlström ett par dagar senare och resultatet var sedan en liten rapport i Dagboken. Det var härligt att se den glädje med vilken det dansades där på Stadion. De entusiastiska tackbreven som Christina och Bodil sände oss visade hur lyckad samlingen hade varit. Mera Nordiskt Det nordiska samarbetet fortsatte med NT vart tredje år. Det 4de NT-mötet hölls i Sverige, i Höör, i Skåne, Från vårt förbund deltog 24 dansledare. Det finska förbundet, Suomen Kansainvälisen Senioritanssin Liitto r.y. deltog nu för första gången i en nordisk träff tillsammans med oss, med en egen grupp. Träffen hölls på Brunnsviks folkhögskola, som ligger vackert uppe på en höjd ovanom en sjö i Dalarnas Bergslagen. Vid det nordiska seminarium som hölls vid träffen godkändes ett nytt emblem, som skulle användas vid varje NT. Bara landsnamn och datum skulle bytas ut. Det dansades flitigt och vi kunde igen konstatera, att de flesta av de 20 danserna var väl gjorda och användbara. En trevlig utfärd erbjöd omväxling. Vi fick stifta bekantskap med den svenska dansbanetraditionen och utfärden kröntes av ett besök i en liten kyrka. Christinas grupp uppträdde med seniordans och det hela avslutades med vår ljusdans (Glocken des Friedens) framför altaret. Alla länders grupper fick uppföra sina danser på en gräsmatta nedanför folkhögskolan, där de filmades. Den nordiska träffen avslutades med en högtidlig stund, då en budkavle, snidad av Erling Österlund, överräcktes till Finland, där följande NT skulle hållas år Vår ordförande, Gunvor Nyström fick i uppdrag att framföra alla deltagarförbunds gemensamma tack till de svenska värdarna, vilket uppdrag hon skötte föredömligt. Kvällen avslutades med den vackra hymnen O, store Gud. På återvägen tackade Gunvor vår grupp både på sina egna och Kate Björkmans vägnar för att uppvisningen hade gått så bra och att gruppen så snabbt lärde sig de nya danserna. 67

68 Ännu ett ordförandeskifte Vid årsmötet avtackades Gunvor Nyström för sin vägande insats som ordförande i 6 år, och för den långa och uppoffrande tid hon verkat som sekreterare i Förbundet. Hon hade också utsetts att vara projektledare för NT-06 i Åbo och det åtog hon sig att fortsätta med. Kate Björkman hade undanbett sig omval till verksamhetsledare och ville nu tacka Förbundet för den tid hon hade fått verka som verksamhetsledare. Hon nämnde att 21 år är en lång tid och att det kändes både ledsamt och svårt att lämna. Kate Björkman valdes nu till ny ordförande. Hon tackade för förtroendet. Till ny verksamhetsledare valdes Gun Svenlin från Vörå. Kate sade, att hon visste att hon lämnar verksamhetsledarskapet i goda händer. Hon överräckte ett Kalevala smycke till Gun med orden: Känn ditt ansvar och lycka till! Kate donerade smycket till Förbundet och ville att det i framtiden skall vandra framåt till nya verksamhetsledare Gun Svenlin tackade för förtroendet och för halssmycket. Marita Granholm valdes till vice ordförande och sekreterare. Gunvor med blivande ordförande Kate. 68

69 Styrelsen Nordiskt i Finland NT-06 Nu var det igen vår tur att stå värdar för det 5te NT-mötet. Den här gången gjorde vi gemensam sak med det finska förbundet och organiserade tillsammans träffen i Åbo, i det stora fina hotellet Holiday Club Caribia. Där fanns en enorm sal och trappstegssitsar, som rymde en mängd. Det behövdes också, eftersom danserna gick till så, att respektive land först förevisade dansen och sedan tog publiken, d.v.s. de övriga seniordansarna med sig. Här hade under vintern det omåttligt populära TV-programmet Dansar med stjärnor hållits. På finska hette det Tanssii Tähtien Kanssa. Jyrki Pinomaa, som skötte den ekonomiska sidan av träffen sade, med en glimt i ögat att nu kunde han Tanssia Tätien Kanssa! NT-märket 69

70 Gun och Kate leder polonäsen. Gunilla främst, Elina följande. Polonäsen vid avslutningen. Man fick sitta emellan. 70

71 Utfärd med s/s Ukko Pekka. Gunvor Nyström var alltså projektledare, och hade många trådar i sin hand. Hon ingick i det gemensamma utskottet som planerade NT-06, där det finska förbundet och vi tillsammans drog lasset. Vid det högtidliga öppnandet hälsades de olika ländernas representanter på sina egna språk, svenska, danska, norska, och finska, av hedersordförande Margareta Grigorkoff, och vår ordförande Kate Björkman öppnade tillsammans med det finska Förbundets ordförande Elina Karvinen den nordiska seniordansledarträffen Deltagandet var imponerande. Från Sverige kom 18, från Danmark 25, från Norge 25 och från Finland 31 finska- och 31 svenskatalande seniordansledare, alltså inalles 120 deltagare. Så inleddes träffen med en polonäs, ledd av Kate Björkman och Gun Svenlin. Vid pianot satt Inkeri Simola-Isaksson. Polonäsen utmynnade sedan i vår kära gamla dans Fröhlicher Kreis. 71

72 Alla 500 dansare. Mitt i veckan, på onsdagen, hade vi öppet hus, och då strömmade det in 500 dansare med sina ledare. Till all lycka var det ju en mycket stor sal men visst var det fantastiskt att danserna kunde klaras av. Först fick all sitta och se på hur en dans skulle dansas, och så kom man ut i salen och bildade flera ringar. Sedan dansade man efter instruktioner via en högtalare. Det har blivit tradition, att ett avbrott i dansandet, i form av en utfärd ordnas. Vi fördes denna gång ut i Åbolands skärgård, till en liten holme, där deltagarna skulle utspisas med en god skärisoppa. Men oturen ville, att det hällregnade. Stämningen var trots allt på toppen, och ingen klagade över att soppan blev något utspädd med regnvatten! Så var avskedets stund inne. Sista kvällen hölls en stor fest, med uppträdanden av bl.a. en grupp unga, synnerligen viga aerobicdansare. Till slut stod vi i en stor ring, hand i hand och Danmark övertog symboliskt ansvaret för följande Nordiska Seniordansledarträff, år Nordisk träff i Danmark Seniordansledarna i de nordiska länderna har som tradition att träffas vart tredje år och utbyta danser med varandra Vi var drygt 40 ivriga seniordansledare från Finland som sammanstrålade på Helsingfors-Vanda flygstation i arla morgonstund för att flyga till Kastrup. Därifrån tog vi chartrad buss till Jylland och Wildbjergs sport - och kongresscenter där vår seniordanskongress gick av stapeln. Välvald plats tyckte många som inte varit på Jylland. Storkyro åker och Limingoäng var inget jämfört med det flacka landskap vi åkte igenom. Vi imponerades stort av broarna, speciellt bron över Stora Bält - helt fantastisk utsikt. 72

73 Det var glada skratt och hejarop och en massa kramar när vi möttes av våra danska värdar och alla andra som vi träffat redan i Åbo för 3 år sedan. Vi är som en stor dansfamilj. Vi hade ett digert dansprogram från morgon till sena kvällen. Förutom seniordans fick vi också ta del av vart lands sittande danser, 4 från vart land. Vi dansade även ett nytt danskt material i line dans, mycket uppskattat. Dansprogrammet var digert Vi startade morgnarna kl med valfritt: stavgång med Sverige, gymnastik med Danmark/Norge och vattengymnastik med Finlands Seniordansförbund. Alla evenemang var väl besökta. Dagarna avslutades med underhållningsprogram från vart och ett land kl Danskarna lärde oss nya kontradanser och polonäs, Norge berättade om nästa nordiska och vi sjöng norska sånger, Finland inviterade alla att sjunga på finska och dansade danser från dansstugan 2008, Kärestan från Karelen, Hafvet och Vöråvalsen på normännens begäran. Därefter bjöds runt rekvisita för Fula Bettan, öron, ögon, tänder och huvudbonad, mycket uppskattad. Sverige bjöd på seniordans och roundsdans. Torsdagen var helt vikt för en utflykt till Ringköping och Västerhavet alltså Nordsjön. Det hade regnat varje dag under veckan men denna dag sken solen och det blåste ordentligt. Vågorna gick höga och sanden piskade i ansiktet på sanddynerna. Avslutningskvällen bjöds vi på storstilad middag och underhållning av en gospelkör och lokala folkdansare som också tog oss med i dansens virvlar. Norrmännen inviterade oss till nästa nordiska träff år 2012 i norra Norge. Presentationen leddes av Norges manliga ordförande Torgeir Stene och ett harem av kvinnfolk, dansande till tonerna av Alexander Rybaks Fairytale årets eurovisions schlagervinnare. Utvärderingen av dansveckan gav vid handa att det är en generationsväxling på gång inom seniordansen. Växelstegen får ge vika för twostep. Salsa, mambo, rumba, lindans är nya trender i seniordansen, men ännu finns valserna, kontradanserna och polskorna naturligtvis med. Alltså hittar var och en sina favoriter. Till all musik från stående danser fanns också en sittdans. Det blev maffigt för många ledare av båda disciplinerna att ta in. På lördag morgon styrde vi kosan hemåt. Alla är vi en erfarenhet rikare och sammanhållningen med den finska gruppen blir bättre och bättre. 73

74 Seniordans ur personligt perspektiv gick en enkät ut till våra seniordansledare att skriva ner sina intryck och erfarenheter om seniordansen. Vi frågade bland annat: 1. När kom du med i seniordansen? Varför började du dansa? 2. Karakterisera seniordansen med tre ord 3. Vad har seniordansen betytt för dej? 4. Hur ser du på seniordansens framtid? Vi hade en lång lista på gamla ledare men också nya ledare fick frågorna. Här kommer svaren: 1. De allra flesta hade kommit via gymnastiken och folkdansen. En del via bekanta som lockat dem med sej. Många av ledarna säger att dansen finns med sedan barnsben. Gunvor Nyström skrev: Det var en ren slump att jag kom med i seniordansen och blev ledare. Jag såg en annons 1984 i HBL om en kurs i seniordans och tyckte att det var en bra fortsättning för en gammal folkdansare. Nyfiken och förväntansfull gick jag till kursen. Där fick jag stora chocken. Det var en kurs för blivande seniordansledare absolut ingenting för mej, som var hopplöst blyg. Vad göra helst vända om och försvinna, men det täcktes jag inte heller göra. Så på denna slumpens nyck följde många fina år. Sedan fullföljde Gunvor i alla fall i rask takt hela seniordansledarutbildningen och kom att bli en mycket anlitad och beundrad utbildare. Hon berättar såhär: Sedan 1988 har jag utbildat seniordans- och sittdansledare såväl på svenska som på finska. Jag har deltagit i alla internationella ledarkongresser ISDC och alla nordiska ledarseminarier NT Tack vare alla lärorika och intressanta workshops, som ISDC och NT bjudit på, bl.a. Methodik und Tanzeleben, ledd av danspedagog Jan Knoppers Är du skröplig på grund av ålder eller dålig form, samt enskilda kurser bl.a. Metodik och pedagogig 1 vecka i Gysinge ledd av en danspedagog från Danshögskolan i 74

75 Stockholm och Hur man bäst tacklar en situation, då man har en gravt syn- eller hörselskadad i sin grupp. Allt detta matnyttiga och ens egen erfarenhet har man kunnat väva in i skolningen av nya ledare deltog jag en vecka i ISDC/workshop med rounddances och sedan en vecka i förbundets kurs i rounds på Solvalla, ledd av Ulf och Erika Tutt. 2. Alla svarande är rörande eniga om att seniordansen är: GLÄDJE MOTION - VÄNSKAP Rörelseglädje, hjärngymnastik, trygghet, gemenskapskänsla, bra för knopp och kropp 3. Svaret på seniordansens betydelse låter vi Anne-Cathrine Nieminen från Karleby berätta, eftersom det är som en sammanfattning av alla de andras erfarenheter. Hon skrev om sitt liv som ledare till diplomkursen 1987: A-C Nieminen: Seniordansen kom in i mitt liv en varm höstkväll Medborgar- institutet i Karleby hade ordnat en liten medryckande introduktion i denna intressanta dansform. Intresset var väckt och utbildningen till seniordansledare fick för mej en flygande start redan samma höst med grundkursen som följdes av F1 våren -87 och diplomkursen på sommaren. Dansstugorna har sporrat till stigande intresse. Karriären som seniordansledare började i små portioner i olika gymnastikgrupper innan jag började med lektioner med enbart seniordans hösten 1987 i gymnastikföreningen Nordans regi. Från början av 1988 ansvarar jag också för svenska medborgarinstitutets seniordansgrupp, en mycket aktiv grupp som självsagt tarvar mycket arbete. Med sittdanserna besöker jag två gånger i veckan äldrecentra, mycket stimulerande och givande för båda parter. År 1990 startade en ny grupp med äldre tanhu dansare på finska. Denna grupp bara växer, har stora ambitioner, vilket medför stora krav på mej. Detta upplever jag som en fin utmaning att hela tiden hållas skärpt och inte stagnera. 75

76 När man är i kontakt med så många olika dansare varje vecka upptäcker man snabbt att alla är speciella individer och måste behandlas därefter. Denna sidan av seniordansledarens vardag är utan tvekan för många av oss den svåraste delen. Vi vill ju alla att våra dansare ska trivas, göra framsteg och stimuleras till aktivitet. Mina grupper är mycket heterogena, där finns alla från den tysta försiktiga som så gärna vill vara med på allt, men är livrädd för att göra bort sej till besserwissern som berättar för mej vad jag ska säga och göra. Alla mina pedagogiska och psykologiska studier till trots får jag ju ibland känslan av att inte räcka till. Det är dock bra att få uppleva denna känsla, man får söka fram en lösning, tackla problemet på ett eller annat sätt och träna upp sin diplomatiska förmåga. Som dansledare upptäckte jag snabbt att man måste vara mycket aktiv och utåtriktad, den drivande kraften, verkligen engagera sej och aldrig lämna något på hälft. Samtidigt skall man ha en stor portion humor, kunna skratta åt sej själv och inte vara livrädd för att göra bort sej. Dessa krav på mej som ledare har gjort att jag utvecklats positivt både som ledare och människa Rent musikaliskt får man hela tiden lära sej nytt, nåt du har glädje av i vardagen. Samvaron med alla aktiva seniordansare är en mycket trevlig umgängesform som vidgar ens horisont alldeles otroligt. Man kommer i kontakt med mänskor med så olika bakgrund och yrke. Mitt liv som seniordansledare upplevs som givande och stimulerande, utvecklande och utmanande. Att det ibland kan bli litet stressigt hör till. Det kan till och med verka som en liten puff framåt. Anne-Cathrine fortsatte att leda fram till 2000 då vattengymnastiken tog all hennes tid - liksom gubben. Asta Ingman som dog i år skrev såhär om seniordansen: Seniordansen skulle jag inte kunna vara utan, när jag dansar glömmer jag alla krämpor och musiken går ner i benen. Då vi år 2000 dansade på stadion hade jag 76

77 hälsporre, men när musiken och dansen började hade jag inga fel. Smärtan kom efter att dansen var slut. Jag somnar ofta på kvällarna övandes danser i mörkret. Få resa runt halva Europa. Nu innan jag blev opererad satt jag ofta i sjukhusstolen och dansade sittdans. Jag har musiken i huvudet och det finns så många takter och turer att välja mellan så det står härliga till. Asta Ingman 77

78 Vår första verksamhetsledare Kate Björkman har många minnen Kate Björkman vid Tomtebo dansbana. Det var början av januari 1979 Telefonen ringde och jag rusade för att svara. Hej, det är Berit, kommer du på en kurs i seniordans på Solvalla januari? Oj, då har Chrisse (vår son) födelsedag. Så synd att jag inte kan vara med. Vi har kalas. Det låter så spännande. Ni får lära mig danserna nästa gång vi träffas Lullu Palmgren, Inger Hernberg, Berit Erkkilä och jag var pensionärsgymnastikledare alla fyra och vi brukade träffas hos varandra och utbyta tankar om pensionärsgymnastik, äta gott och ha roligt tillsammans. Vi ville gärna få nya idéer till våra gymnastikprogram och det här seniordans kunde det vara något för oss? 78

79 Ja, jag kunde inte ana att seniordansen skulle bli mitt allt för hela framtiden. Ge mig massor av nya vänner, glädje och faktiskt ett nytt yrke - Seniordansledare! Få resa runt halva Europa. Besöka alla nordiska länder, för att inte tala om alla resor i vårt eget land! Höjdpunkten var Seniordansens Dag på Stadion i Helsingfors år 2000, med 2200 dansare! Ja, det var min framtid. Pippe Paqvalén och jag blev ombedda av Marianne Linko (vår kära jumppalärare guru) att leda Pensionärsgymnastiklägret på Solvalla, sommaren 1980.(Lägrena var en tradition). Vi tyckte det var toppen. Jag blev nog litet fundersam när jag blev ombedd att leda dans. Pippe skulle leda gymnastiken. Var jag mogen för en sådan här utmaning? Jag visste inte mycket om dans. Jag köpte en bok Danser från när och fjärran, och förstod ingenting av dansbeskrivningarna. Hjälp! Till min räddning kom ett samtal från Margareta Grigorkoff till FSG: s verksamhetsledare Tidis. Hon frågade om hennes gäster Walli och Reinhard Kroker kunde komma och leda seniordans på Solvalla PG-lägret. Reinhard Kroker var ordförande för det tyska Seniordansförbundet. Båda var ledare och utbildare. Till Solvalla kom Margareta med sin pappa Kika och paret Kroker. Vi kom att dansa seniordans två kvällar. Det var helt underbart. Walli och Reinhard var ett så rart, vänligt och uppmuntrande par. Båda vithåriga och så förtjusta i varandra. Det kunde man se. Jag minns hur jag blev förtjust i bl.a. Dreier Schottisch, en dans med en kavaljer, som hade en dam på var sin sida. Att byta partner, dans efter dans var roligt. Musiken passade så bra till varje dans. På bruten tyska tackade Pippe och jag Krokers för två härliga danskvällar och gav dem var sin ros. Att Margareta skulle bli en av mina käraste vänner visste jag inte då. 1982, på försommaren fick jag höra att det skulle ordnas en kurs i seniordans på Solvalla, och Ilse Tutt, seniordansens upphovskvinna från Tyskland skulle leda kursen. Den skulle jag delta i! Mina gymnastikledarvänner blev också ivriga. Men kursen var fullbelagd, bara 15 togs emot, sade man på Pensionärsförbundet Ridå! Jag protesterade, kunde inte flera vi få vara med. Ja, vi blev 30, jag var glad! Ilse Tutt var en reslig person. Hon utstrålade auktoritet, ingav respekt, jag var imponerad och litet spänd. Men hennes två systrar som var med verkade helt vanliga. Margareta och pappa Kika var deras värdar här i Finland. Pippe och jag delade rum på Solvalla, och på kvällen skulle vi öva danserna, men visste inte vilken musik som hörde till vilken dansbeskrivning. 79

80 Kursen var så trevlig och lärorik. Jag fick lära känna Eija Francke, som var tolk under kursen, ännu en blivande kär vän. Jag minns ännu de dagarna, som i går, precis. Alla ville vid kursens slut ha musiken till danserna så fort som möjligt, en kassett borde spelas in, innan man skulle glömma danserna. Jag hörde mig själv säga att jag kunde åta mig uppgiften. Varje dans skulle anmälas, så man visste vilken musik som hörde till vilken dansbeskrivning. Äänitoisto var studion där kassetten skulle bandas. Det kändes litet skrämmande att anmäla danserna. Ibland måste vi ta om, men det gick bra till slut. Äänitoisto kom att spela in våra kassetter i många år. Efter 1988 blev det Studio Martin Brushane. Gymnastikföreningen i Helsingfors (GFH) skulle hösten 1982 inleda sin verksamhet. Jag hade lett PG-gymnastik i några år. Jag blev ombedd att fortsätta och tackade ja, och samtidigt berättade jag om den härliga seniordanskursen på Solvalla. Skulle du vilja leda en egen seniordansgrupp? Jaaaa.. så klart. GFH:s styrelse råkade just då ha höstmöte och tog upp frågan. Clara Anttila, som då var sekreterare ringde tillbaka om en stund. Jo, du får börja i Toppan. Döm om min glädje. Jag skrev en artikel om seniordans och gick upp med den till HBL, till Marcella(Normén) på dagboken. Den här tar jag in, men vi gör om den till en intervju. 16 september var det premiär. Jag vaknade säkert vid 5-tiden och hörde hur Husis droppade in i postluckan. Och där var den, intervjun. På kvällen brakade det lös. Över 80 personer väntade i Toppans aula. Där var också Margareta och pappa Kika. Mina vänner Lullu, Mollie, Inger och Berit hjälpte till och dansen löpte, trots att jag bävat i början. Pappa Kika var en bra, förtjust dansör. Han sade att han var som en gammal cirkushäst när han hörde musiken ville han bara dansa. Jag förde noggrann bok över deltagarna. Till slut bestod gruppen av ett 40-tal trogna dansare. Det var så roligt och gav mersmak. Våren 1984 kom en inbjudan från tyska Seniordansförbundet om att jag var välkommen att deltaga i en Fortsättningskurs I. Margareta hade fått en liknande inbjudan och vi beslöt att åka till Tyskland. Jag fick ett stipendium av Svenska Pensionärsförbundet och ett från Pro Juventute nostra, som var till stor hjälp. Vår kurs hölls i Bendorf. Det var så spännande. Vi fick lära oss många nya danser. Min tyska var dålig, men Margareta hjälpte mig. Vi beslöt att översätta danserna och göra en kassett och skicka ut brev till alla dem som tidigare hade gått i en kurs. Senare har jag fått flera stipendier från Svenska Kulturfonden till IST-träffar. Kursen skulle hållas i Haga Ungdomsförening, i det lilla huset mellan två huskolosser. 80

81 Då fick jag idén att kalla vår kurs Dansstuga. Så blev det och är i denna dag, 25 år senare. Jag var huvudledare från 1984 till 2006, då Gun tog över. Våren 1985 åkte Margareta och jag på nytt till Tyskland för att deltaga i en Fortsättningskurs II och ta diplom, för att i vår tur kunna utbilda Diplomdansledare i Finland, och på så sätt sprida seniordansen i vårt land På så sätt hade vi fått hela vår utbildning i Tyskland. Idén att bilda en förening kom ursprungligen från Ilse Tutt, och hade grott en tid. På en bjudning hos Berit Erkkilä slog vi till och skålade för vår blivande Seniordansförening. Margaretas pappa Kika skrev våra stadgar, som sedan godkändes oförändrade. Vårt första föreningsmöte hölls hos Margareta, som valdes till ordförande, Eija Francke blev vice ordförande, Essie Funck sekreterare, Mollie Labbart skattmästare, jag blev verksamhetsledare, Inger Hernberg husmor och medlemmar blev Mona Forsström, Berit Erkkilä och Mary Kekola. Föreningens namn blev Seniordansledarna i Finland r.f. Alla var nöjda. Vår uppgift, enligt stadgarna, var att utveckla seniordansen och sprida den över hela landet. I och med att Seniordansledarna i Finland r.f. började sin verksamhet satte arbetet på allvar i gång. Ordförande Margaretas och verksamhetsledare Kates samarbete löpte bra. Att utveckla kursverksamheten för att sprida seniordansen och göra den bekant stod först i tur. Vi ville ha flere ledare och flere seniordansare. Själv ledde jag en seniordansgrupp i Arbis redan 1983 och från 1990 en finsk grupp i Kampens Servicecentrum, vilka jag fortfarande leder. Båda grupperna är jättetrevliga. Att leda Kampengruppen på finska är en fin utmaning. Men följande uppgift var att få någon organisation som stöd åt vår förening. Vi vände oss till Svenska Pensionärsförbundet. Tyvärr blev det inte av 1985, för vi hade blivit tvungna att betala 7 mk för varje medlem i vårt förbund och det hade vi inte råd till. Så vi vände oss till FSG (Finlands Svenska Gymnastikförbund) och där blev det ja. Ordförande Hjördis Trygge sade: vi har ju haft marthor som medlemmar också. Senare efter några år sade hon: det tycks vara något man missat!. Jag säger definitivt Att skriva artiklar i God Tid och Liv och Spänst hörde till mina uppgifter. Det blev många, då jag försökte skriva i varje nummer. Ibland rymdes artikeln inte med, på grund av utrymmesbrist och då var jag besviken. Kontorsmaterial med vår logo såg dagens ljus, likaså vårt fina silvermärke, utformat av Lasse Näsman. Så småningom gjordes ett stiligt standar och pricken på iet var en fin förbundsfana (2000). 81

82 Vi har haft flera matinéer och uppvisningar. Till dem har programblad tryckts, också då för Lasses hand. Vi är tacksamma för allt han gjort och villigt hjälpt oss med sin kunskap under årens lopp och alltjämt. Jag var verksamhetsledare i 21 år, en lång tid. Väldigt mycket hände under de åren. Så mycket att jag inte här kan skriva om allt. Men följande passerar revy för mina ögon inte bara kurser, men också resor runt Europa, Norden och inom Finland kommer för mig, men också glada och sorgliga händelser. En sorglig och omstörtande tragisk händelse skedde våren 1986, då Essie Funck (vår sekreterare) och hennes assistent Marita Rolin omkom i en bilolycka på väg till Borgå för att leda sin seniordansgrupp. I Gunvor Nyström fann vi en bra och kompetent ersättare. Gunvor kom att sköta sekreterarposten ända till år 2000, då hon övertog ordförandeskapet efter Margareta. Tillsammans med Gunvor följde ett gott samarbete. Vi skrev varje års stughäften från 1988 till Vi översatte text från tyska, engelska och finska(ibland t.o.m. danska och holländska). Vi övade danser, valde danser, lät spela in danserna på kassett, hos Studio Martin Brushane. Gunvor skrev danserna på maskin, jag läste korrektur. Igen skrev Gunvor och jag läste tills allt var bra och klart- trodde vi. Men många gånger fick vi andtäppa när häftena kom från tryckeriet (Monila). Än stod det omotiverat 1998 på flera blad, och en gång hade omslaget fel färg. Annars löpte samarbetet med tryckeriet jätte bra. Nuförtiden heter tryckeriet Multiprint och samarbetet fortsätter i denna dag som är. Mina tankar går nu till Internationella Seniordansledarträffar. Den första vi skulle deltaga i var i Ehringerfeld i Tyskland. Margareta och jag hade anmält oss, men så kolliderade träffen med Finlandssvensk Vecka på Skansen. Vi hade fått inbjudan att dansa för och med publik. Jag valde att resa med dansgruppen till Sverige. Uppvisningarna gick bra. Dansarna i sina fina Marimekkokjolar lyste. Att dansa med publiken var också roligt. Av alla IST-träffar sätter jag Strobl i Österrike vid Wolfgangsee 1989 som nummer ett. Dit åkte vi med egen buss hela vägen. Gunvor var en utmärkt reseledare och Dick hennes rara son var chaufför. Vi var 24 som förväntansfullt satt i bussen. Vi åkte genom Tyskland och stannade på olika orter, både på dit- och hemvägen. Det starkaste minnet av träffen var nog ändå när vi fick se rullstolsdans, Corrie sittande i sin rullstol, Ondine svepande framför runt stolen till ljuvlig musik. Sedan dess har vi deltagit i alla IST-träffar hölls en samnordisk seniordansledarträff på Åland vid Käringsunds stugby. Träffen var den första nordiska och var så lyckad, att vi beslöt 82

83 fortsätta med träffarna. Danmark stod värd för följande träff 3 år senare. Sedan kom Norge i tur och sist Sverige. År 2006 var det vår tur igen. Då hölls träffen i Åbo. Det finska förbundet stod för arrangemangen, tillsammans med vårt förbund Vi fick bl.a. uppleva en dag med flera hundra gäster, ivriga seniordansare. Ulla Salminen och jag stod på var sin stol och ropade ut de olika danserna och turerna. Alla de olika deltagarländernas dansbidrag videofilmades och det är den bästa videofilm som gjorts Allt klaffade bra och samhörigheten med finnarna och de övriga deltagarna blev bara bättre och bättre. Vår första Fortsättningskurs II Diplomkurs hölls Jag var ledare, tillsammans med Margareta och Ilse Kassner från Tyskland. Ilse hade vi redan lärt känna 1984 när Margareta och jag var i Tyskland på vår första kurs i Bendorf. Ilse gav guldkant åt hela veckan på Solvalla. Hon hade med sig flera nya danser. Ilse är en enastående dansledare och tog oss alla med storm. Efter den kursen har hon kommit till Finland varje gång vi har haft Fortsättningskurs II, utom den senaste år 2008 i Pargas. Hon har sedan 1984 varit en kär vän och skickat dansbeskrivningar och musik, som vi har kunnat använda vid våra dansstugor. Hennes stöd har varit ovärderligt. Att bli ett förbund kändes stort, inte skrämmande, men nästan. Det blev vi 1996 och vi var nog stolta. Arbetet inom styrelsen fortsatte som förut, men litet mer fordrades, tyckte jag. Ännu mer reklam utåt, söka understöd och stipendier, representera förbundet vid olika begivenheter, jubiléer och möten, liksom förr, men ändå, ett förbund. Det som alltid har varit viktigt för mig är Tomasträffarna, ja sedan Min tanke var den att också ledarna skulle ha roligt och träffas för att dansa tillsammans, kanske öva någon svårare dans och diskutera vad vi hade på hjärtat. Att dansa tillsammans fick oss att känna gemenskap, att vi gör ett gemensamt arbete. Tomasdansen i Tomas kyrkas gymnastiksal har fortsatt i alla år. Om vi också har blivit färre så fortsätter vi! Under sommarmånaderna kände sig säkert många seniordansare ensamma. Tanken att ordna ett danstillfälle i veckan för dem föddes. Fölisöns festplan var ett alternativ inledde Maj-Lis Saarikangas sommarseniordansen på Fölisöns festplan, tisdagar I stekande sol gick de flesta från bussen till planen, dansade två timmar och promenerade tillbaka till bussen. Det var en lång väg! Visst fick våra dansare motion kunde vi flytta till Tomtebo. Vi kunde nu dansa på en estrad och ha tak över huvudet, som skyddade oss mot starkt solsken och regn. Ibland, men sällan, öste regnet ner på plåttaket. Vi dansade på, fast vi inte kunde höra musiken. Att olika ledare stod för ledandet blev trevligt och omväxlande. Så 83

84 har vi fortsatt alla år. Sommarseniordansen är mycket populär dansade i medeltal 69 och 2008 dansade 48, inte dåligt var nog rekord år: då dansade 78 i medeltal. Seniordansens Dag hör till våra stora upplevelser. Eija Fancke drömde redan 1983 om en sådan dag, då alla dansare kunde träffas och dansa tillsammans. Den drömmen gick i uppfyllelse 1986, då 17 seniordansgrupper träffades den 10 maj ute på Solvalla i härligt försommarväder. 313 dansare dansade och njöt på stora parkeringsplatsen, men också i idrottshallen och gymnastiksalen. T.o.m. seniordansare från Österbotten kom i hyrda bussar. De hade startat kl. 4-5-tiden, dansade hela dagen och åkte hem först när dansandet var slut!! Följande Seniordansdag hölls på Norrvalla, , med 186 deltagare. Den här gången var det vår tur att åka norrut var det igen SDDag på Solvalla, med hela 486 dansare. Därefter hölls Dagarna vid Kuortane Idrottsinstitut. Den trevligaste Dansens Dag hölls före jul då den första snön föll. Vi åt jullunch, delade ut julklappar och dansade Glocken des Friedens med värmeljus, och Stilla Natt avslutade dagen. Det var den mest stämningsfulla dagen, en riktig jul- och jubelfest. Seniordansens Dag, 5 juni år 2000 blev en verklig minnesdag seniordansare i 43 ringar dansade tillsammans på Stadion planen i Helsingfors. Jag ledde danserna på svenska och Ulla Salminen och Esko Alanko på finska. Vita ballonger släpptes upp mot skyn. Hedersordförande Margareta, det finska förbundets ordförande Elina Karvinen och Kuntokallio Stiftelsens direktör Tapani Sihvola höll tal. Vi hedrades med gäster från Danmark och Sverige, som dansade var sin dans för oss. Solen strålade och den första vårvärmen kändes. En grupp barn deltog med oss i dansen Paprika Lady. Dagen blev en fest som aldrig glöms uppträdde 14 dansare från Toppan på restaurant Royal, på en tillställning, som Centralförbundet för de Gamlas Väl ordnat. I publiken satt Elina Karvinen och Ulla Oikarinen (num. Salminen). De representerade Kuntokallio Stiftelsen. Från den dagen ändrades mycket. Seniordansen hade nått det finska Finland. Nu följde ett samarbete mellan finnarna och oss, som fortsätter allt intensivare i den dag som är. Utbildningen på finska, den första Grundkursen hölls april 1985 på Kuntokallio i Sibbo. Ledare var jag, Elina Karvinen och Margareta. Från och med den kursen satte utbildningen i gång där med fart. Jag ledde kurser från 1985 till 1993 på Kuntokallio. Därefter gick utbildningen på egna ben. Den första Fortsättningskurs II diplomkursen ledde jag tillsammans med Margareta. Vi klarade det riktigt bra 84

85 på finska. Vi har dansat tillsammans med finnarna, rest tillsammans, ordnat Nordisk träff i Åbo tillsammans. År 2013 hålls Internationell Seniordansledarträff i Finland. Både det finska förbundet, Suomen Kansainvälisen Senioritanssin Liitto r.y. (grundat 1997) och vårt förbund kommer att stå för arrangemangen. Tummarna upp! En viktig händelse fast vi inte visste det då var då Gun Svenlin och jag träffades på en sittdanskurs, som jag ledde i Tomas kyrkas utrymmen. Hon var käck, med ränsel på ryggen.. Följande gång var 1995 när jag flög till Vasa och Gun kom efter mig med sin bil från Norrvalla. Vi skulle dra en sittdanskurs i mysiga Rökiö Kvarnstuga. Vi hann prata mycket om seniordans, bilturen tog en timme. Vi tänkte i mångt och mycket på samma sätt och vi blev genast vänner. En tanke föddes i mig: här är den som kan bli följande verksamhetsledare, äntligen har jag hittat henne! Men. De långa avstånden avskräckte just då. Men Gun lät optimistisk. Vi ledde flere sittdanskurser tillsammans i Rökiö Kvarnstuga i Vörå. Det är nog Guns förtjänst att sittdansen har fått ett stort uppsving och lockar allt flera som arbetar med och för gamla och handikappade. Ja, också barn och fullvuxna i alla åldrar. Publik av olika slag med flera kan både sittdansa och dansa på golvet. Guns glada och ivriga person lämnar ingen oberörd. Gun älskar gamla människor. Hon är en duktig och uppmuntrande ledare. År 2006 hade jag beslutat avgå. Då var också Gun mogen att ta över. Så blev det - 21 år som verksamhetsledare, det var på tiden. 2 april, då vi hade årsmöte avgick jag som verksamhetsledare och vice ordförande. Gun valdes till ny verksamhetsledare. Vice ordförande blev Marita Granholm, som också varit sekreterare och är det i dag. Åt Gun överräckte jag ett Kalevala halsband med orden Känn ditt ansvar Halsbandet går i arv till följande verksamhetsledare. Till ny ordförande valdes jag. Jag känner mitt ansvar Att säga vad seniordansen betyder för mig med tre ord är svårt. Det förstår nog läsaren också. Jag älskar att dansa och leda. Jag älskar musiken. Mest av allt älskar jag dansarna. Efter alla dessa år som gått vill jag tacka för all uppmuntran och stöd jag fått. Tack, kära Maggo! Tack för att du har gett oss alla och fler seniordansen, och att du finns! Framtiden: Det finns bara en väg och det är framåt! Kate 85

86 Gun berättar och ser in i framtiden Det är jag som ofta kallas ungdomen, lilla flickan min, barnrumpan. Kärt barn har många namn tänker jag, fast det kanske inte alltid är tänkt som nån komplimang. Jag är den som går fram som en ångvält, talar först och tänker sen och är van att bestämma och kommendera, lejon som jag är. Jag är Gun Svenlin, verksamhetsledare för vårt förbund sen Kate avgick från posten. Jag är nykomlingen i seniordansgruppen. Jag kom in i sittdansen via ett program på Eurosportkanalen om rullstolsdans i Holland. Jag såg en snutt av vad jag idag vet var sittdans. Jag blev heltänd. I samma veva kom Valvennus- kolmios bok Iloisesti Ikääntyen. Där fanns info och beskrivningar till några sittdanser och jag tog dem genast till mig på mitt jobb på Norrvalla Rehab Center i Vörå. På mitt arbete fanns såväl sittdans som seniordans- material, som min föregångare på fritidssektorn lämnat efter sig. Jag läste och räknade takter och prövade mig fram. Jovisst, det stod copyright endast åt den som gått kurs. Men ändå, jag hade lett gymnastik i olika former sen jag var 15 år, det var inte så svårt att tolka. Jag kommer ihåg när Britta Siggberg kom på rehabilitering: jag var nervös för vad hon skulle tycka när jag ledde utan kurs, men hon bara skrattade och hjälpte mig med nya danser. Ethel Blomander och jag ledde tillsammans när hon och Håkan var på NRC. Jag blev bekant med Eija Francke på Norrvalla och hon gav mig många goda råd och uppmuntrade verkligen mig att gå på kurs. Jag ringde förbundet och frågade om kursmöjligheter och på den vägen är jag. Jag gick i rask takt alla förbundets kurser och diplomkursen på Solvalla Sen dess har jag satsat på utbildningar av nya ledare och missionerat på alla möjliga ställen för speciellt sittdansen som en rehabiliterande aktivitet för såväl äldre som yngre. För mig blev det ett självförverkligande att få sitta i centrum av ringen i sittdansen (fy skam, fy skam, för ingen vill ha na). Tji fick alla de som bråkade med mig i skolan, nu satt jag i mitten och var den som höll i taktpinnen. Jag älskar att utsätta mig för denna dansfrom om och om igen. Jag njuter av att få se alla som försöker efter egen förmåga att hänga med. Jag njuter av hur alla lever sig in i historierna som berättas i åskvädret, i roddturen, i resa utmed Klarälven. Den blev en grupps hemliga resa. Jag har haft förmånen och utmaningen att dansa sittdanser med karlöverskott i grupperna, med veteraner och krigsinvalider. Vi har dansat Blumenfrau, men utan blommor. Istället har vi tänkt oss en pilsnerflaska och en hel korg och halsat och druckit gutår. Vi har dansat Flirten som en utmaning oss karlar emellan, vem är bäst och störst och starkast. 86

87 Det är en fröjd för ögat att se barnen på dagis dansa sittdans. Jag vet vilken stor nytta de har av rörelserna och koordinationen för kommande läs och skrivträning. Jag ser det som en stor utmaning att lyckas fånga in alla ledare till olika grupper, där de får möjlighet att leda danser. Det tar tid att bli en bra ledare. Jag vill utbilda sittdansledare för åldringsvården och handikappvården. Jag vill sprida kunskapen om senior- och sittdansens fysiska och sociala effekter. Jag tycker det är viktigt med förnyelse och därför ser jag Rounds dansen och linedansen som nya trender för att nå ut till de unga pensionärerna. Vi behöver nya unga ledare, som får börja öva sig att leda och som sen kan ta över grupper när den tiden kommer. Jag vill inte att nån ska behöva göra som jag, hoppa in i en gammal grupp med bara grundkursdanserna. Jag gjorde det för att inte gruppen skulle dö som deras ledare Maj-Lis Karlstedt gjorde. Därför bör alla beredas möjlighet att öva under ledning. Dans är glädje, så låt oss glädjas tillsammans. Gun 87

88 Ilse Kassner Vi har haft privilegiet att få ha med oss en van och skicklig seniordansledare från Tyskland, Ilse Kassner, som under många år har hjälpt oss varje gång vi har genomfört en F II- och Diplomkurs på Solvalla. Ilse började sin bana som seniordansledare 1978, under ledning av Walli Kroker. Hon hade varit träningsledare för sportare och alltid tyckt om dans och lyssnat på musik, så hon gladde sig åt att finna likasinnade i seniordansen tog hon diplom vid en kurs ledd av bl.a. Ilse Tutt. Sedan kunde hon deltaga i utbildningen av seniordansledare i Bundesverband Seniorentanz regi blev hon bekant med Kate och Margareta, då hon ingick som medlem i ett ledarteam i Bendorf. Från 1987 deltog hon regelbundet i den finlandssvenska seniordansledarutbildningens F II-kurser på Solvalla Ilse har också i många år lett sittdansgrupper i åldringshem. Hon ser den dansformen som oerhört viktig för den åldrande människan, bl.a. för att den tränar minnet och koncentrationsförmågan det finns ju en bestämd ordning dansrörelser, en koreografi, också i sittande ställning. Eftersom de flesta av oss lever längre, behöver vi en stimulerande verksamhet även i hög ålder. Vi citerar (i översättning) Ilses kommentarer till seniordansen: - Dansen utmanar hela människan och är balsam för själen. Den innebär inte endast kroppslig övning, utan därtill kommer även andra faktorer, s. s. t.ex. glädje, rytmik, kommunikation och en ny känsla av självförtroende och gruppmedvetenhet. Det är ett givande och ett tagande. - Genom kontakterna med dansare i andra länder är det en viktig del av seniordansen, att man knyter bestående vänskapsband över landets gränser. 88

89 Kate och Ilse på en alptopp i Schweiz. 89

VAR REDO ATT KÄMPA! Asylsökande barn och föräldrar berättar om sin första tid i Sverige

VAR REDO ATT KÄMPA! Asylsökande barn och föräldrar berättar om sin första tid i Sverige VAR REDO ATT KÄMPA! Asylsökande barn och föräldrar berättar om sin första tid i Sverige RÄDDA BARNEN 2014 1 Rädda Barnen kämpar för barns rättigheter. Vi väcker opinion och stöder barn i utsatta situationer

Läs mer

Bilkörning på äldre dar en kvalitativ studie om att åldras som trafikant

Bilkörning på äldre dar en kvalitativ studie om att åldras som trafikant VTI notat 83 2000 VTI notat 83-2000 Bilkörning på äldre dar en kvalitativ studie om att åldras som trafikant Författare FoU-enhet Projektnummer 40346 Projektnamn Uppdragsgivare Distribution Gunilla Sörensen

Läs mer

Oklart uppdrag. Om rollen som god man för ensamkommande flyktingbarn

Oklart uppdrag. Om rollen som god man för ensamkommande flyktingbarn Oklart uppdrag Om rollen som god man för ensamkommande flyktingbarn Rädda Barnen kämpar för barns rättigheter. Vi väcker opinion och stöder barn i utsatta situationer - i Sverige och i världen. Oklart

Läs mer

Nr 2/05. Tema: Etik och värdegrund. Verktyg vid beteendestörningar

Nr 2/05. Tema: Etik och värdegrund. Verktyg vid beteendestörningar Nr 2/05 Tema: Etik och värdegrund Verktyg vid beteendestörningar Innehåll sid 2 Livet - en gång till 3-5 När etiken blir vardag 6-7 Tro på individens inneboende möjligheter 8-10 Se osynliga funktionshinder!

Läs mer

OLIKA MEN LIKA ATT ARBETA MED BARNKONVENTIONEN I FÖRSKOLAN

OLIKA MEN LIKA ATT ARBETA MED BARNKONVENTIONEN I FÖRSKOLAN OLIKA MEN LIKA ATT ARBETA MED BARNKONVENTIONEN I FÖRSKOLAN Foto: Mostphotos Metodbok Rädda Barnen kämpar för barns rättigheter. Vi väcker opinion och stöder barn i utsatta situationer i Sverige och i världen.

Läs mer

Vi är inte bra på barn som Oscar hur kan vi bli det? Lena Pettersson

Vi är inte bra på barn som Oscar hur kan vi bli det? Lena Pettersson En berättelse om en skola som stod frågande inför en enskild elev och hur de idag arbetar i skolan så att både den enskilde eleven och hans kamraters behov av en bra undervisning tillgodoses. Vi är inte

Läs mer

STöDMATERIAL. Vi lämnar till skolan det käraste vi har. Om samarbete med föräldrar en relation som utmanar

STöDMATERIAL. Vi lämnar till skolan det käraste vi har. Om samarbete med föräldrar en relation som utmanar STöDMATERIAL Vi lämnar till skolan det käraste vi har Om samarbete med föräldrar en relation som utmanar Vi lämnar till skolan det käraste vi har Om samarbete med föräldrar en relation som utmanar 1 beställningsadress:

Läs mer

VI GÅR ALLA OMKRING MED EN VINGE. Drama och teater i gymnasiet en rapport, en färdbeskrivning och ett inspirationsmaterial

VI GÅR ALLA OMKRING MED EN VINGE. Drama och teater i gymnasiet en rapport, en färdbeskrivning och ett inspirationsmaterial VI GÅR ALLA OMKRING MED EN VINGE Drama och teater i gymnasiet en rapport, en färdbeskrivning och ett inspirationsmaterial UTBILDNINGSSTYRELSEN Duplikat 4/2002 Utbildningsstyrelsen Ombrytning: Layout Studio

Läs mer

Det är mödan värt. Vallentuna gymnasium 1986 2004

Det är mödan värt. Vallentuna gymnasium 1986 2004 Det är mödan värt Vallentuna gymnasium 1986 2004 För den trötta samhällskroppen vore kanske bästa boten ifall tankarna från toppen kom från roten Tage Danielsson Vi tackar alla våra arbetskamrater som

Läs mer

Kommunal en lärande organisation? Nya perspektiv på kommunikation och förändring

Kommunal en lärande organisation? Nya perspektiv på kommunikation och förändring Kommunal en lärande organisation? Nya perspektiv på kommunikation och förändring För att en process ska hållas vid liv, måste den ständigt fyllas med ny energi och få andrum för att ladda energi. Processen

Läs mer

Ska vi tala finska? En idéskrift för finskan i Sverige. Leena Huss

Ska vi tala finska? En idéskrift för finskan i Sverige. Leena Huss Ska vi tala finska? En idéskrift för finskan i Sverige Leena Huss Ska vi tala finska? En idéskrift för finskan i Sverige Leena Huss Leena Huss / Hugo Valentin-centrum Foto, omslag och layout: Kai Kangassalo

Läs mer

Når vi fram? Hur ökar vi tillgängligheten av anpassade medier för målgruppen barn och unga med läshinder?

Når vi fram? Hur ökar vi tillgängligheten av anpassade medier för målgruppen barn och unga med läshinder? Når vi fram? Hur ökar vi tillgängligheten av anpassade medier för målgruppen barn och unga med läshinder? Maria Ehde Andersson Regional utveckling av biblioteksverksamhet 15 hp Högskolan i Borås Institutionen

Läs mer

Den nya vägen in. ett migrantperpektiv. Veronica Nordlund och Lisa Pelling

Den nya vägen in. ett migrantperpektiv. Veronica Nordlund och Lisa Pelling Den nya vägen in ett migrantperpektiv Veronica Nordlund och Lisa Pelling 1 Innehållsförteckning Inledning... 4 Bakgrund och metod... 5 Urval... 5 Fördelningen arbetskraftsinvandrare/skyddssökande... 5

Läs mer

Copyright 2011 Enköpings kommun

Copyright 2011 Enköpings kommun Utgivare: Enköpings kommun, Vård- och omsorgsförvaltningen Formgivare: Kristina Gyld och Angelica Runqvist, Enköpings kommun Illustration omslag: Charlotta Carlqvist, Charlotta Illustration Foto: se respektive

Läs mer

FÖRENINGAR. - grunderna i hur ideella föreningar fungerar MARITA ISAKSSON

FÖRENINGAR. - grunderna i hur ideella föreningar fungerar MARITA ISAKSSON FÖRENINGAR - grunderna i hur ideella föreningar fungerar MARITA ISAKSSON Får kopieras om källan anges. Marita Isaksson 2009 INNEHÅLL FÖRENING VAD ÄR EN FÖRENING? s. 1 Ideell förening Ekonomisk förening

Läs mer

VAD KAN EN SKOLA VARA? Glimtar från en gymnasieskola på väg mot framtiden PROVUPPLAGA PETER BECKER ANNELIE DREWSEN

VAD KAN EN SKOLA VARA? Glimtar från en gymnasieskola på väg mot framtiden PROVUPPLAGA PETER BECKER ANNELIE DREWSEN VAD KAN EN SKOLA VARA? Glimtar från en gymnasieskola på väg mot framtiden PROVUPPLAGA PETER BECKER ANNELIE DREWSEN Vad kan en skola vara? 2 Peter Becker och Annelie Drewsen Vad kan en skola vara? Glimtar

Läs mer

Waldorfpedagogiken och elever med inlärningssvårigheter och funktionshinder

Waldorfpedagogiken och elever med inlärningssvårigheter och funktionshinder Waldorfpedagogiken och elever med inlärningssvårigheter och funktionshinder Synsätt bemötande arbetssätt Ingrid Liljeroth Monica Naeser Bo Dahlin Projektet Waldorfskolor i Sverige Delrapport 6 Karlstads

Läs mer

PÅ VÄG MOT ÅTERHÄMTNING

PÅ VÄG MOT ÅTERHÄMTNING PÅ VÄG MOT ÅTERHÄMTNING Ett studiematerial om att hantera svåra psykiska besvär Tommy Engman Studiematerialet är framtaget av Återhämtningsprojektet, som är ett samarbete mellan Riksförbundet för Social

Läs mer

Margareta Ågren. en dag i taget. En rapport om livet vid 92 års ålder. Institutet för gerontologi Jönköping

Margareta Ågren. en dag i taget. En rapport om livet vid 92 års ålder. Institutet för gerontologi Jönköping Margareta Ågren en dag i taget En rapport om livet vid 92 års ålder Institutet för gerontologi Jönköping 2 FÖRORD Denna rapport beskriver vad livet i mycket hög ålder, och vägen dit, kan innebära. De som

Läs mer

Kontaktpersoner för ungdomar genom socialtjänsten

Kontaktpersoner för ungdomar genom socialtjänsten FoU-Södertörns skriftserie nr 89/10 Kontaktpersoner för ungdomar genom socialtjänsten - en studie om hur dessa insatser avslutas Sini Teng Förord Kontaktperson tillhör en av de vanligaste insatserna inom

Läs mer

ATT ÄGA SIN BOSTAD Berättelser från Kaptensgatan på Råå. Institutet Skinfaxe Uppsala

ATT ÄGA SIN BOSTAD Berättelser från Kaptensgatan på Råå. Institutet Skinfaxe Uppsala ATT ÄGA SIN BOSTAD Berättelser från Kaptensgatan på Råå Patricia Ericsson Kent Ericsson Institutet Skinfaxe Uppsala FÖRORD Strax före årsskiftet 1993-1994 fick vi en förfrågan om at t göra en uppföljning

Läs mer

SOM ATT LÄGGA ETT PUSSEL

SOM ATT LÄGGA ETT PUSSEL SOM ATT LÄGGA ETT PUSSEL Uppföljning tio år efter Backabranden Ann Hanbert LarsÅke Lundberg Lars Rönnmark Innehåll Förord att läsa före och/eller efter 4 Inledning 6 Kapitel 1. Det magiska mötet 9 Tidsaxel

Läs mer

Att få vara den jag är trots allt

Att få vara den jag är trots allt Att få vara den jag är trots allt Om hälso- och sjukvård på ett äldreboende Anette Hansson Klevner Maria Karlsson Rapport 4:2004 Se hur jag sitter som en uppdragen eka. Här är jag lycklig. Tomas Tranströmer

Läs mer

Pedagogers definition och syn på lek

Pedagogers definition och syn på lek Pedagogers definition och syn på lek En enkätstudie mellan pedagoger inom två pedagogiker Maria Svensson & Linda Torstenson Kurs. LAU370 Handledare: Staffan Stukát Examinator: Pia Williams Rapportnummer:

Läs mer

Läsning som redskap inom äldreomsorgen

Läsning som redskap inom äldreomsorgen Länsbibliotek Västmanland Läsning som redskap inom äldreomsorgen erfarenheter från projekt Andersson, Pettersson, Lundström och jag i Västmanland 2001-2003 Ett samarbete mellan Länsbibliotek Västmanland,

Läs mer

Vill du vara med och DESIGNA DIN FRAMTID och ge andra samma möjlighet?

Vill du vara med och DESIGNA DIN FRAMTID och ge andra samma möjlighet? Vill du vara med och DESIGNA DIN FRAMTID och ge andra samma möjlighet? Den här handboken är ett PEPP-PAKET som inspirerar och guidar dig från början till slut! PEPP-PAKETET innehåller Introduktion... 3

Läs mer

Sverigekontakt. En tidning för all världens svensktalande Nr 1 mars 2009. Riksföreningen Sverigekontakt

Sverigekontakt. En tidning för all världens svensktalande Nr 1 mars 2009. Riksföreningen Sverigekontakt Sverigekontakt En tidning för all världens svensktalande Nr 1 mars 2009 Riksföreningen Sverigekontakt Välkomna att beställa boken! (ISBN 978-91-974907-4-0) Den kostar 200 SEK + porto Birger Sjöberg-sällskapet

Läs mer

Sju ungdomar om sin rättegång RAPPORT 2002:18

Sju ungdomar om sin rättegång RAPPORT 2002:18 Sju ungdomar om sin rättegång RAPPORT 2002:18 BRÅ centrum för kunskap om brott och åtgärder mot brott Brottsförebyggande rådet (BRÅ) verkar för att brottsligheten minskar och tryggheten ökar i samhället.

Läs mer

Det var jobbigt, men jag är nöjd med hur det var

Det var jobbigt, men jag är nöjd med hur det var MITTUNIVERSITETET Institutionen för humaniora Svenska språket B Sommaren 2011 Helen Jonsson Det var jobbigt, men jag är nöjd med hur det var En redovisning av vad elever och lärare tycker om placering

Läs mer