verkligen tror på italienaren som sa att han hade JJ. Nu är jag uppe på

Transkript

1 synar. På turn hade jag hoppats att ett lågt kort skulle komma, men det kommer en dam. Tysken checkar och jag betar 2 000, tysken synar. River är en nia vilket är ett bra kort. Åter igen checkar tysken. Nu funderar jag på hur mycket jag ska värdebeta slänger jag in i potten. Tysken synar kvickt med KK. Nu är jag uppe på knappt igen och det känns riktigt bra. Om jag ska tillägga någon analys här är jag ju förstås nyfiken på om jag hade kunnat få av honom allt om jag spelat hårdare på floppen, men det var viktigare här att inte tappa honom och jag fick ju trots allt en bra pott. Pott 5: Den här och möjligen potten då jag åker ur turneringen är de två potter jag är lite osäker på om jag spelat bra eller inte. Jag höjer upp med KQ till på och får ett omslag av bordets aktivaste spelare som nu spelar från small blind. Jag gillar normalt sett inte att syna här, men med position och lite väl vekt spel från mig tidigare mot honom känner jag att jag inte bara ska ge bort för mycket för att slippa att ta några risker. Alla alternativ kommer upp, fold, syn eller re-raise. Till slut synar jag och har bestämt mig för att inte ge upp om jag träffar en kung eller en dam (utan ett ess på bordet). Floppen kommer J92 med två hjärter. Här hade jag nog spelat hårt om det kommit en bet. Istället blir det nu check och check. Turn är ett dåligt kort, hjärter 6. Nu betar min motspelare ut och jag väljer att ge upp. Sur pott, men så blir det ju ibland tyvärr. Pott 6: När vi blir 126 spelare ska vårt bord brytas (runt 220 startande dag 1a). När vi får reda på det så händer följande. Amerikanen till höger om mig går all in för på blinds med 75 i ante. Jag tittar in i AK och funderar inte så länge innan jag bestämt mig för att han troligtvis har ett mellanpar, men möjligheten finns även att han har AQ. Jag ställer in mina marker och small blind och big blind lägger sig. Amerikanen har Q J i spader. Här hade jag återigen framför mig, så nu får jag en bra chans att slå upp mig. Typiskt, efter fem kort på bordet har amerikanen fått kåk, Q J5 9 Q. Pott 7: Efter att ha fått komma till ett nytt bord får jag efter en stund QQ. Bet och omslag innan gör att jag inte känner mig så trygg med min hand, men nu har jag bara framför mig och förhållandet mot vad jag kan vinna gör att jag värderar QQ som ett monster. Dock vill jag gärna slippa spela mot AK, så för att verkligen visa att jag har riktigt bra kort höjer jag den här gången ganska lite. Det räcker för att båda ska lägga. De sa att de hade AK och JJ. Faktum är att jag Trafikstockning på venetianskt vis. verkligen tror på italienaren som sa att han hade JJ. Nu är jag uppe på Pott 8: Efter två varv på nya bordet får jag AJ på small blind. Det går runt till italienaren som la JJ och han spelar från knappen. Svårt läge. Jag har framför mig och vill inte riskera hela stacken pre-flopp. Eftersom den enda information jag fått är att han verkar tight har jag ingen lust att slå om heller, då jag om det kommer ett omslag får lov att vika mig. Att lägga sig kanske hade varit rätt, men det känns alldeles för tight med antar och allt. Jag tar synen. Big blind lägger sig. Floppen kommer 542. Om jag betar ut här kommer det att kosta en stor del av min stack. Chansen är dessutom stor här att jag blir bortbluffad om jag råkar vara bäst, det blir ungefär samma resultat som innan floppen. Alltså bestämmer jag mig för att bara checka. Italienaren betar ut och nu tycker jag att det blir svårt. Min första reaktion är att bara lägga mig. När jag funderat lite tänker jag att det kanske inte är så dumt i alla falla att gå all-in här, då jag faktiskt tror att han kommer att lägga AK eller AQ och att jag har en hyfsad chans mot ett mellanpar med mina i så fall tio outs. Tyvärr blir jag synad av KK och träffar inget av mina sju outs. Så här kan det gå Jag hade ju lika gärna kunnat åkt ut tidigare med mina AA mot AQ om tysken slagit om igen i pott nummer 2 på floppen, men det känns verkligen som om jag var värd ett bättre öde i åtminstone någon mer pott. Nya tag i sm-tävlingarna nästa gång. P o k e r Ma g a z i n e n r 5 j u n i

2 36

3 Ilaris manga ansikten Text: Marja Knut Bild: Samuli Karala

4 Ilari, Illu, Zigi, Ziigmund kärt barn har många namn. I Ilari Sahamies fall kan man inte bara prata om de olika namnen, utan också de olika personligheterna han är känd för. Kallt beräknande stenansikte eller galenpanna med förkärlek för utmaningar? Helyllekille eller elak chatt-attentator? Hur det än är med den saken så har denne 26-årige Omaha Kid vuxit som människa genom att bli mycket mer ödmjuk och en aning mer respektfull. en riktig spelare genom att först snorta upp saltet och sedan pressa limesaften i ögonen! Jaja, smakar det så svider det I våras var Ilari också med i den finska varianten av tv-programmet Fear Factor. Programmet spelades in i Buenos Aires. En del utmaningar var bra mycket jobbigare än de såg ut att vara, som att springa på tunnor på hög höjd. Men det värsta var nog att käka maskar och larver jag hade fullt sjå att inte vända ut och in på magen efter det. På nätet är Ilari känd under sitt fruktade nick Ziigmund, som låter lite freudianskt. Hehe, på helsingforsslang säger man att man tar en sigmund när man ska gå och sova. Jag ville ha ett riktigt dumt nickname, så jag tog det tyska namnet Sigmund och felstavade det avsiktligt. En hedervärd sportsman Ilari kommer till intervjun kånkande på en sportbag, eftersom han är på väg till simhallen efteråt. Jag har inte hunnit träna så mycket som jag velat, så jag känner mig ungefär lika spänstig som en blöt vetebulle. Men nu ska det bli ändring på det, säger han beslutsamt. När det gäller idrott är Ilaris meritlista nästan lika imponerande som listan över hans pokerframgångar. Bland annat har han blivit finsk ungdomsmästare i biljard och kommit femma i em tre gånger. Därtill har han hållit på med brottning, simhopp, fotboll, basket och gymnastik snacka om brett idrottsspektrum! Ilari utövade alla dessa sporter mest innan han började spela poker. Så får man också komma ihåg att hans gode vän Patrik Antonius var en mycket lovande tennisspelare innan pokerkarriären tog fart. Med din mångsidiga idrottarbakgrund hade du väl en viss fördel? Nej, inför programmet var jag i dålig fysisk form, men jag lyckades ändå bli tvåa. Det var lite synd att jag inte vann, för jag hade gärna skänkt vinstpengarna till välgörenhet. Inför en utbrytarövning under vatten avslöjade Ilari varför han hade gått så starkt i tävlingen. När programledaren frågade om Ilaris träningshemligheter svarade han: Ja, jag har bara ätit pommes frites och kebab de senaste två månaderna. Jag är nu i en sälliknande kondition, men vattenmiljön funkar ju bra för sälar. Nåväl, Ilari förlorade just den utmaningen. Så som många andra pokerspelare har också Ilari en viss svaghet för vadslagning. För en tid sedan slog jag vad med min gode vän Juha Helppi om att slå straffsparkar i fotboll. Jag fattar inte vad han trodde och varför han gick med på det, för han hade inte en chans. Han försökte nog att sträcka ut sig i målet, men det gick inte. Det var lättförtjänta tiotusen euro, det. Det berättas också om att Ilari har spelat biljard mot Daniel Negreanu i Monaco. Ja, öhum, och där fick jag stryk! Kan det vara så att toppidrottare har en fördel när de blir pokerspelare? Jag vet inte, kanske när det gäller koncentrationsförmåga. Ännu har vi inte sett någon som har blivit jättebra på poker, så det får vi se. Men Tomas Brolin är visst rätt bra. Jag spelade i hans team på NordicBet. Till yttermera visso knep Ilari i somras ännu ett finskt mästerskap i vattenrutschbaneåkning! Vi var och hälsade på hos min flickväns föräldrar i Karleby när vi fick reda på den där tävlingen. Jag var inte sen att anmäla mig och av de sjuttio tävlande lyckades jag åka snabbast! En utmaningsglad galenpanna Att Ilari inte backar för en galen utmaning framgår också av videon som man hittar på YouTube via sökorden Ziigy och tequila. Där visar han mycket pedagogiskt hur man dricker en shot tequila som Va du som har varit finsk mästare hur gick det till? Det var så dumt, jag visste ju inte hur pass bra han var. Jag var full och på jättekonstigt humör, jag kunde bara inte sänka en enda boll. Nästa dag hånade mina kompisar mig och undrade hur jag kunde vara så sopig att jag förlorade mot Daniel, men det var bara att konstatera fakta och betala. Som tur var så handlade det bara om en tusenlapp. Bara tusen dollar? Ilari uppfattar sarkasmen i min röst när jag undrar om man verkligen kan spela om så små summor. Absolut, det behöver inte alltid handla om en halv miljon för att det ska vara allvar. Just nu har jag ett vad om att inte dricka läsk eller äta godis, hamburgare, pizza eller annan skräpmat på en månad. Det har blivit alldeles för mycket av den varan på sistone, så jag slog ett ensidigt vad med en kompis om euro, så han slipper betala om jag vinner. Fördelen är att jag inte går och småäter chips och andra onyttigheter när jag vet att det skulle kosta så mycket. Släng er i väggen, Viktväktarna! Varför har jag inte tänkt på 38

5 P o k e r Ma g a z i n e n r 5 j u n i

6 40

7 det här sättet att banta? Men för mig skulle det vara knepigt att helt avstå från allt det goda när ingen ser på. Nej, men så kan man ju inte göra, man måste ju ha så pass mycket ryggrad att man inte fuskar med sånt, säger Ilari med ärlig indignation i rösten. Det där med ryggrad och moral är överhuvudtaget en viktig aspekt av pokerspel för Ilari. Jag måste säga att de flesta spelarna är överraskande schyssta, det är sällan man kan säga något annat. Nästan alla bra spelare som jag umgås med är rakryggade: Tore Lagerborg, Johnny Lodden, de flesta amerikanska spelarna och alla finska spelare och så framför allt Pate. En snäll och godhjärtad kompis Ilari är alltså god vän med Patrik Pate Antonius och med de flesta andra i den finska pokereliten. Till dem hör också Lars Luzak, alias Sami Kelopuro, som har gjort kometkarriär när det gäller både PLO- och no-limit hold em-spel på nätet. Luzak är bara 22 år år gammal, men jag tycker att han är världens bästa no-limit-spelare! Var det så att du och Patrik tog Sami under era vingar, så att säga? Höh, han behövde minsann ingen hjälp för att ta sig fram, han kunde redan allt, säger Ilari och skrattar. Uppenbarligen är han inte snål med att berömma andra spelare i alla fall. Varför det går så bra för så många finska spelare kan Ilari inte hitta någon allmän förklaring till. Du har många vänner i pokereliten, men har du även kompisar utanför pokerkretsar? Definitivt, jag tycker det är viktigt att inte bara umgås med pokerspelare. Mina barndomskompisar från Dickursby är egentligen mina bästa vänner, många av dem har jag känt sedan jag började skolan. Med tanke på dem och familjen så har jag ingen större lust att flytta till Monaco, som Pate och Luzak har gjort. Jag tycker verkligen om att leva i Finland. Elaka pokertungor från Helsingfors har redan talat om för mig att bland sina vänner är Ilari känd som en snäll kille som ställer upp, och inte alls som den buffliga typ han ibland vill ge sken av. Det känns inte osannolikt alls. En duktig skolpojke Ilari kommer från helt normala familjeförhållanden, uppvuxen som han är i Dickursby som är en förort till Helsingfors. Som enda barnet har han ett bra förhållande till sin mor och far, som båda har accepterat hans något udda karriärval. P o k e r Ma g a z i n e n r 5 j u n i

8 Ilari har störst framgångar på nätet där han spelar de allra högsta nivåerna, men drömmer om en stor framgång live och kommer i sommar att spela en hel del i Las Vegas under WSOP. Jag var kanske tolv år gammal när jag hörde en spelare från Vasa berätta om Texas hold em i ett populärt tv-program. Det fångade mitt intresse, men det var först när jag var 15 som jag började spela lite poker hemma hos Pate Antonius. Han var en duktig biljardspelare, det var så vi träffades. Pate var väl tre år äldre så han fick redan spela på kasinot, men jag fick vänta otåligt tills jag fyllde 18. Då kunde jag äntligen styra stegen till det gamla kasinot som inhystes i hotell Presidentti i Helsingfors. Var din mamma aldrig orolig för att hennes duktiga idrottarson hamnade i pokerkretsar? Jo, men på ett bra sätt, hon litade trots allt på mig. Jag måste säga att hon alltid har begripit det här med spelandet rätt bra. Det är klart att hon oroade sig för min skolgång när jag gick i gymnasiet och spelade kasinopoker på nätterna. Det var rätt stressigt. En gång frågade min tyskalärare på fullt allvar om jag var under medicinering eller om jag hade börjat knarka, berättar Ilari och ler åt minnet. I Finland är det fortfarande så att man måste klara av krävande och omfattande studentprov, så det är ingen självklarhet att få ta på sig studentmössan. Det måste alltså ha varit en bedrift att både spela och plugga för proven samtidigt. Nja, sååå himla svårt var det väl inte. Jag hade ganska lätt för mig i grundskolan, där mina resultat var bättre än genomsnittet. Så på något sätt klarade jag mig, fast farsan var inte alltid så glad över det här med poker. Men jag hade från början helt klart för mig att jag ville bli pokerproffs på hög nivå, jag märkte ju att motståndet inte var så hårt. Enda problemet var det där med pengar, jag hade så lite till att börja med. Men det funkade ändå. Och framgångarna på kasinot kom förstås omedelbart?... Nej, nej, det tog ett par år innan mitt spel blev framgångsrikt. Jag visste att jag kunde spela pot-limit Omaha och jag började på de lägsta nivåerna. Ändå kunde spelet gå galet för mig, insatserna var ju stora med tanke på den lilla inkomst jag hade jag spelade aggres- 42

9 Även om jag aldrig haft ett jobb som varat länge så har jag arbetat på byggarbetsplatser, hos Shell i oljehamnen och i Hobby Halls telefonväxel, så jag har nog sett hur livet är för en vanlig knegare. sivt och hade inte direkt någon bankrulle att spela bort. En gång när jag hade förlorat mark i limit Texas tog jag till och med ett frivilligt portförbud till kasinot! Emellanåt blev den redan då aggressiva spelaren pank och då var det bara att jobba ihop lite pengar. Även om jag aldrig haft ett jobb som varat länge så har jag arbetat på byggarbetsplatser, hos Shell i oljehamnen och i Hobby Halls telefonväxel, så jag har nog sett hur livet är för en vanlig knegare. Att det gick upp och ned med pokerframgångarna framgår av följande berättelse från Ilaris lärdomsår: Jag var skyldig morsan mark och Pate ytterligare mark. Jag hade kvar mark, så jag gick förstås på kasinot. Jag visste såklart att jag kunde förlora de där pengarna, så jag räknade med att jobba ihop de som morsan och Patrik skulle ha. Det skulle ta lång tid, men det skulle gå. Jag satsade en tusenlapp på rouletten och hade efter en stund mark. Sedan gick det bra på ett pokerbord, så jag gick från kasinot med totalt mark. Jag tog med mig pengarna och åkte till Lahtis där vi skulle spela finskt mästerskap i 8-ball. Därifrån fick jag skjuts hem av en kompis, men när jag närmade mig hemmet, så fick jag för mig att han skulle köra mig direkt till kasinot i stället. Där hade jag turen att vinna en bad beat jackpot när jag förlorade mot en kille med fyrtal mot fyrtal. Det gav mig hela , så nu hade jag totalt och kunde betala tillbaka till Pate och mamma. Morsan var rätt nöjd En finsk rapstjärna(?!) Jag var 19 när jag för första gången åkte utomlands för att spela. Det var på Aruba. Det skulle inte bli den enda gången som Ilari lockats till de karibiska öarna han har bland annat spelat på Sint Maarten flera gånger. Det går en historia om en av de första gångerna som man skrev om Ilari i tidningar: År 2004 var Ilari återigen på ön för att spela pot-limit Omaha på Sint Maarten Open. En av frågorna i anmälningsblanketten var profession och Ilari skrev dit Finnish rap artist som ett skämt. Men så råkade han vinna turneringen och dollar, och tidningarna fick fina rubriker i stil med Rap artist from Finland takes home first prize. De tog det lite väl bokstavligt, kommenterar Ilari lakoniskt. Men det var kul att vinna, det var ju rätt mycket pengar för mig på den tiden. En som snabbt uppfattade Ilaris pokertalanger var Hendon Mob-liraren och tillika wsop-armbandsvinnaren Ram Vaswani. När han träffade 19-åriga Ilari för första gången lär han ha sagt: Här har vi en stjärna. När jag berättar detta ser Ilari förvånad ut. Jag tänker på att de båda spelarna har en gemensam nämnare: biljardspel, Vaswani har ju också varit en professionell snookerspelare. När det gäller biljard håller Ilari gärna i kön fortfarande. Det går bra att spela med mina polare, men jag skulle definitivt inte platsa längre på mästerskapsnivån. En oberäknelig PLO-terrorist År 2003 började Ilari spela på nätet. Det tog inte lång tid innan folk började prata om hans vilda och oberäkneliga spelstil, speciellt som hans vinster ökade. Hur fort klättrade du upp på nivåstegen när du började spela på nätet? Jag började på 25/50-centsnivån, sen gick jag ganska snabbt över till 1/2-, 2/4- och 3/6-dollarsnivåerna. Det bara blev så, och nu spelar jag på 500/1 000-dollarsnivån som är den högsta på internet. Förra året lyckades Ziigmund terrorisera både pot-limit Omaha- och no-limit hold em-borden med sitt dödsföraktande spel till ett sammanlagt värde av 1,6 miljoner dollar. Takten har bara ökat sedan dess. Jag spelar på Full Tilt och Betfair, men också på de flesta andra sajterna. Självklart spelar jag mycket på PowerPoker, som är mina sponsorer. Jag trivs bra med dem, det är ett bra gäng. Hur känns det att spela på så höga nivåer som 500/1 000 dollar? På något sätt har jag tappat bort begreppet om hur mycket pengar det handlar om. Jag menar att när jag hoppar in i ett 1/2-dollarspel på PowerPoker, och potten är 200 dollar, så spelar jag på fullt allvar P o k e r Ma g a z i n e n r 5 j u n i

10 Jag vet ju riskerna och egentligen borde jag inte spela på den högsta nivån, för svängningarna blir så enorma. Bara för några dagar sen förlorade jag dollar heads-up mot Durrrr på nätet. och det känns jättespännande. Och om jag vinner så får jag nästan samma kick som på den högsta nivån, skrattar Ilari. Men hur känns det om du förlorar på högt spel? Inget vidare, förstås. Jag vet ju riskerna och egentligen borde jag inte spela på den högsta nivån, för svängningarna blir så enorma. Bara för några dagar sen förlorade jag dollar heads-up mot Durrrr på nätet. Så Tom durrrr Dwan har nyss vunnit lika mycket pengar av Ilari som mänga människor hinner jobba ihop under en livstid, och ändå sitter Ilari här glad i hågen, äter grillad tonfisk och skrattar. Han måste verkligen ha jobbat med sitt tiltande, tänker jag. Tre 44

11 dagar efter intervjun berättar Ilari att han vunnit 1,5 miljoner av Durrrr de senaste dagarna. Det illustrerar ganska väl svängningarna i deras spel. Händer det att du blir helt gul? Nej, det var länge sen. Nog kan jag förlora enorma summor, men det går inte längre så långt. Men för många år sen kunde det hända. En gång när jag var 22 förlorade jag allt, men Pate var schysst och såg till att jag kom igång igen. Jag är helt självlärd när det gäller poker, jag har egentligen aldrig läst en enda pokerbok. Med det vill jag inte säga att det är dumt att läsa, jag bara känner att jag inte har så mycket kvar att lära P o k e r Ma g a z i n e n r 5 j u n i

12 Ta Gus Hansen till exempel, jag kör hårt mot honom och han vet att jag bara skojar. Men det är klart, om man bara rycker ut dessa meningar ur chatten så kan det kanske låta riktigt elakt. mig. Fast ibland kan jag tycka att det skulle vara bra om jag läste lite om turneringsspel. Jag läste någonstans att du tyckte att det skulle vara dumt att försöka spela som du, eftersom ditt sätt att tänka är helt annorlunda än andras. Vad menade du med det? Ilari verkar tycka att frågan är obekväm, för han vrider på sig och mumlar något om att han inte vet vad han ska säga. Egentligen är det ju så att varje spelare har sitt sätt att tänka, inte bara jag. Det finns inget allmänt sätt att spela, allt hänger ju på situationen ändå. Men om du och Patrik nu lärde er att spela tillsammans, kan man säga att ni har något gemensamt i era spelsätt? Oj, det vet jag inte, det är nog bäst om någon annan får svara på det. Men jag tror inte det, för Pate är numera en så bra spelare! Jaha, vad ska man avläsa av detta svar, funderar jag medan Ilari avfyrar ännu ett oförskämt pojkaktigt leende. Klichén om buttra finnar stämmer verkligen inte på honom. Ilari börjar skratta när han ser min förbryllade min och förklarar: Med det menar jag att Patrik numera är en sådan jämn spelare. Han tiltar inte inte som jag gör, i alla fall! Allt det där beror helt på hur jag känner mig. Ibland är stämningen sådan att jag vill sitta och lyssna på musik, ibland vill jag inte det. I tidningar och på olika pokersajter har man tagit upp Ilaris elakheter som ett exempel på hur man inte ska bete sig när man spelar på nätet. Den kritiken bekommer inte Ilari nämnvärt, utan han viftar med handen och kommenterar: Äsch, det där är ju för det mesta bara på skoj. Jag brukar köra den stilen mot folk som jag känner och de tar det inte på allvar. Ta Gus Hansen till exempel, jag kör hårt mot honom och han vet att jag bara skojar. Men det är klart, om man bara rycker ut dessa meningar ur chatten så kan det kanske låta riktigt elakt. På nätet finns en vida utspridd tråd med chatten mellan Ilari och kompisen Thomas Wahlroos, som för ett halvår sedan spelade om en pott på dollar när Thomas nätkoppling dog. Ilari kammade hem pengarna, och efteråt tjafsade de två kamraterna om vem som egentligen borde ha vunnit. Återigen utväxlades det hårda ord, och många åskådare trodde att vänskapen var över. Ilari ser uppriktigt häpen ut när han hör om detta. Men det där är ju helt löjligt, vi är ju jättebra kompisar, och det där var inget som vi fäste någon uppmärksamhet vid. Han skakar på huvudet och jag kan riktigt höra hur han tänker: Railbirds är fanimej inte kloka. En hetsig tiltare med rätt att håna Ilari bjuder mig gratis på ett samtalsämne som jag ändå är nyfiken på. Han är ju känd som en spelare med bitvis hett temperament, och hans tiltsituationer på nätet har ofta följts av en del illa förtäckta förolämpningar och kraftuttryck. För övrigt pratar han helsingforsslang under hela vårt samtal, men utan ett enda svärord, vilket får mig att febrilt försöka städa bort de milda svordomar som jag pryder min finska med. Utan att lyckas, måste jag tillägga. Det där med tilt är nog ett problem för mig. Men jag måste ändå säga att jag inte alls tiltar lika ofta numera som förut. Något har jag väl lärt mig under årens gång. På turneringar har jag ibland sett Ilari spela snällt och stilla som ett lamm, lyssnande på musik i hörlurarna. Man kunde lätt föranledas att tro att det är ett sätt att koncentrera sig när det är mycket stoj och stim i bakgrunden. En festprisse som nobbar öl Ilari tackar artigt nej till ölen jag vill bjuda honom på. I stället smuttar han på mineralvatten och grönt te, på väg till träning som han är. Det föranleder mig att återkomma till hans hälsosamma matvadslagning; innefattar den också alkohol? Nej, SJÄLVKLART inte! Bara tanken på något så fullständigt absurt får honom att skratta. Ilari har öppenhjärtigt i olika medier berättat om olika gånger då han spelat poker full. Jag tror att jag har spelat bort ungefär tre miljoner dollar när jag varit packad. Därtill har jag förlorat otroliga summor när jag varit bakis. Men jag har blivit bättre, för på nätet har jag inte spelat full på ett och ett halvt år, och jag brukar inte dricka under turneringar. Fast när jag spelar cash-games live gillar jag att vara lite lullig 46

13 Ilari kommer att från och med nästa nummer skriva en dagbok exklusivt här i Poker Magazine. Mycket av dagboken kommer att handla om de stora potterna han spelar på nätet mot bland andra Gus Hansen och Durrrr. ibland, jag vet inte varför. Det har hänt att jag har vaknat upp dagen därpå och upptäckt att mitt spelkonto visat noll, men jag har aldrig egentligen tappat minnet av vad som har hänt. Ett par gånger har jag väl vunnit stort när jag varit full, men å andra sidan har jag förlorat ett otal gånger. Hur brukar folk reagera när de ser att du dricker vid bordet? De flesta säger väl ingenting, men jag ser hur några rynkar pannan och tänker vad kommer han hit och gör sig märkvärdig för. Och du bryr dig förstås inte om vad de tycker? Nja, det kan jag inte säga, utan i själva verket bryr jag mig ganska mycket om det, men kanske inte tillräckligt för att låta bli att dricka. Men som sagt, jag dricker inte när jag spelar alls så mycket nu som förut. En lagom big spender Mitt i intervjun ringer Ilaris träningskompis och frågar om någonting, varpå Ilari svarar: Men jag orkar inte ta fram och tvätta den! Aha, kamraten vill säkert ta en tur i Ilaris splitternya Ferrari, som är en illa dold hemlighet i Helsingfors pokervärld. Ilari blir lite förbluffad när jag gissar vad de precis pratat om. Hmm ja, det är klart det är kul att ha en Ferrari. Den väcker ju rätt mycket uppmärksamhet, men också en del avundsjuka förstås. Jag är noga med att inte parkera den på bötesplats, även om jag spelar poker med stora insatser. Sånt tycker jag är bara korkat och fjantigt. Har du en rätt normal och vettig livsstil i övrigt? Jag är nog inte rädd för att bränna pengar på dyra grejer och P o k e r Ma g a z i n e n r 5 j u n i

14 48

15 Det är klart det är kul att ha en Ferrari. Den väcker ju rätt mycket uppmärksamhet, men också en del avundsjuka förstås. Jag är noga med att inte parkera den på bötesplats, även om jag spelar poker med stora insatser. festande, men kanske inte tokmycket. Ibland kan det hända att jag bjuder alla i mitt sällskap på dricka, men jag är noga med att inte ha det som vana, annars väntar sig folk att jag ska göra det jämt, och det vore ju knappast vettigt. Anser du att du är en gambler? Till en viss del, kanske, men inte så mycket som allmänheten tycks tro. Men jag håller gärna på med sportsbetting och spelar roulett ibland. Förut spelade jag också blackjack, men inte nu längre, det är ju trots allt så att kasinot alltid vinner i längden. Något gamblingproblem har jag absolut inte, jag får inte så stora kickar av att vinna på betting eller roulett. Vad skulle du göra om du såg att en god vän skulle hamna i spelmissbruk? Jag vet inte, det skulle ju ändå inte sjunka in vad jag än sa. Som tur är så tror jag inte att jag känner någon på riktigt den nivån, eller så är jag för jävig för att säga det. En internationell mediakändis Du har spelat poker i internationella tv-program. Hur har det varit? High Stakes Poker gick pinsamt dåligt, jag hade inte sovit ordentligt på en vecka när det spelades in. Jag hade sällskap av Durrrr, Negreanu, Benyamine, Greenstein och andra, och jag var den som gav ett löjligt intryck där. Det är nog ingen annan som har förlorat så mycket pengar som jag i det programmet. Men The Game gick just som det skulle, det är jag nöjd med. Också Poker After Dark var en kul grej att få uppleva. Jag deltar gärna i liknande program framöver. Om det finns en offentlig utmärkelse som får Ilari att se generad ut så är det tredjepriset han fick i tävlingen för Finlands bäst klädda man ifjol, där vinnaren för övrigt var komikern André Wickström. Här sitter han i sina bekväma (och säkert dyra) fritidskläder och harklar sig. Jag vet inte varför de gav tredjeplatsen till just mig, jag går ju inte omkring i kostym annat än på fester. Annars ser jag ut som en rätt vanlig kille med byxhäng. Kanske hade det något med min egen stil att göra. Personligen tycker jag att Phil Ivey är pokervärldens stiligaste spelare. Ilari tycker att det trevligt men märkligt att han har många fans bland railbirdsen. Fast jag tänker inte på sånt och jag känner verkligen ingen press att vara förebild för unga spelare. Om jag anses som en känd person så är det inget som påverkar mitt liv negativt, ingen kommer och stör mig när jag går på stan. Vad innebär Coinflip-projektet som du är involverad i på internet? Det är en pokernyhetssajt med bloggar av mig och Lars Luzak. Snart ska där också visas videor med pokerstrategi av Jens Kyllönen. Han är bara 19 år, men han är duktig och vann ept i Köpenhamn i februari (där Peter Nalle Hedlund blev tvåa, red:s anmärkning). Vårt intervjuobjekt kommer även att medverka exklusivt i Poker Magazine med en kommande dagbok som givetvis får heta Being Ilari. Ja, vi får se vad den kommer att innehålla. Jag tror att den mest kommer att handla om händer och spelsituationer jag har absolut inget intresse att berätta för läsarna om mitt privatliv. Vi får uppenbarligen förvänta oss något helt annat än det som ingick i Being Patrik Antonius -serien i vår tidning En framtida affärsman? Cashgame är förstås det som Ilari Sahamies förknippas mest med, men överraskande nog säger han att hans största kickar kommer från turneringar. Där är hans bästa resultat än så länge andraplatsen i Helsinki Freezeout Texas no-limit hold em i januari i år. Med tanke på att han i slutspelet återigen var rejält snygg i luvan kan prispengarna på euro nästan ses som en gåva från ovan. Senare skötte Ilari sig hederligt genom att be om ursäkt och skaka hand med vinnaren Jani Valkeinen. Stejkar du andra spelare? Nej, det är jag inte intresserad av. Inte heller brukar jag låta någon annan stejka mig. Jag kör hellre mitt eget race. P o k e r Ma g a z i n e n r 5 j u n i

16 Bild: Tommi Lahtonen Jag vill fortsätta med poker, men jag skulle också vilja hålla på med någon sorts business. Jag vet ännu inte vilken, men jag funderar på saken. En joker som kan överraska När jag frågar Ilari om olika saker så får jag intrycket att han vill tänka igenom saken innan han svarar något. För att underlätta tankeprocessen stryker han ofta över sitt huvud säkert en trevligt kittlande känsla när man har tre millimeters hårväxt! Några tomma åsikter för åsikters skull förekommer inte, vilket är ett rätt så sympatiskt finskt karaktärsdrag. Nu tycker jag att det är dags att bli lite extra förtrolig med Ilari, så med fladdrande ögonfransar och mitt gulligaste leende fiskar jag efter hemligheten bakom hans starka spel. Vadå starka spel?! Höhö, jag är ju aggressiv men ibland är jag också helt galet aggressiv och spelar dumt. Kanske är det en styrka att jag är rätt oberäknelig. Tyvärr kan det också hända att när jag spelar mot till exempel Phil Ivey så drar jag mig in i mitt skal, börjar spela check-call hela tiden och tappar rytmen av det lagom aggressiva spelet. Men jag gillar att spela mot Phil, även om det är han som ligger på plus totalt. Vilka kända spelare lirar du gärna mot på nätet? Gus Hansen! Jag tycker inte att han är så aggressiv som folk tror, utan snarare semi-weak. Fast det är lite synd att han tycks undvika mig och slår ibland om till sit-out när jag kommer in i spelet. Jag tror inte att han är feg, utan att han vet att jag är knepig att spela mot när det gäller djupa stackar. Mot Pate gillar jag inte att spela, han har blivit så bra, också i pot-limit Omaha. Jag tycker förstås om att spela mot Durrrr, men han tiltar mig alltid om han drar förbi mig, och så skänker jag honom ännu en halv miljon En ovanlig syn. Ilari deltog i de finska mästerskapen i vattenrutschbaneåkning i Karleby Det slutade med vinst med tiden 11,71 sekunder. Vad vill du åstadkomma i din framtid? Tja, jag gillar ju verkligen att spela poker så det vore kul att vinna någon stor utländsk turnering. Typ ett wsop-armband eller så, jag ska dit i sommar. Jag vet inte ännu vilka spel jag ska delta i, men det ger sig efter midsommar. Poker för Ilari är både levebröd och hobby, och han har svårt att se att han skulle tröttna på den i fortsättningen. Kanske hjälper hans icke-pokerspelande gamla vänner från Dickursby att hålla honom någorlunda på jorden. Lever man endast i pokervärldens sus och dus under flera år kan det väl hända att man tappar spellusten. Hur är ditt förhållande till Sverige och svenska spelare? Jag har inte spelat så mycket i Sverige, men jag spelar gärna med Bengt Sonnert, Erik Sagström, William Thorson och många andra. Casino Cosmopol i Stockholm har jag besökt någon gång, men jag tycker väl inte att det är något toppenställe. Jag föredrar verkligen Grand Casino i Helsingfors, det är så tydligt och välorganiserat med bra personal. Bobby s Room på Bellagio är förstås en annan personlig favorit. Läsaren får själv dra slutsatser om de olika sidor som Ilari visar upp. En sak måste man i alla fall konstatera: Ilari har en rejäl dos ödmjukhet och självdistans som vittnar om ett vinnande sätt. Om det tillsammans med hans ibland överraskande spelstil räcker för att vinna ett armband i Las Vegas i år återstår att se. Lycka till Ilari, kör så det ryker fast det vet vi ju att du gör i alla fall! 50