1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna

Transkript

1 Denna rapport är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild av läget för de mänskliga Utrikesdepartementet rättigheterna i landet. Information bör sökas också från andra källor. Mänskliga rättigheter i Angola 2010 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Angola är en konstitutionell demokrati med en vald president med omfattande befogenheter. Statschef är sedan år 1979 José Eduardo dos Santos. Legitimiteten i det nuvarande statsskicket förbättrades med det parlamentsval som hölls hösten Valet, då partiet Folkrörelsen för Angolas befrielse (MPLA) vann en jordskredsseger, övervakades av internationella observatörer och erkändes som fritt och rättvist. Den enda egentliga politiska oppositionen efter valet utgörs av partiet Nationella Unionen för Angolas totala självständighet (UNITA) som dock har en mycket begränsad parlamentarisk plattform. En ny angolansk konstitution, som mycket klart fastlägger rättsstatens grundläggande principer, antogs av parlamentet i januari Förhandlingarna och den förhållandevis öppna debatten om den nya konstitutionen kan ses som demokratiska framsteg. Strax efter antagandet tillträdde en ny regering, i vilken statschefen enligt konstitutionen också är regeringschef. En statssekreterare med ansvar uteslutande för frågor rörande de mänskliga rättigheterna ingår för första gången i den angolanska regeringen. Sedan inbördeskriget upphörde år 2002 har livssituationen för de flesta angolaner förbättrats. De övergrepp som ägde rum i samband med konflikten har upphört. Möjligheterna att röra sig fritt inom landet har förbättrats i takt med att vägnätet byggts ut och landminorna försvunnit utmed vägarna. Några reserestriktioner inom landet förekommer inte och angolaner har rätt att få pass för resa utomlands. Yttrandefriheten har förstärkts i viss mån sedan Internet fungerar förhållandevis väl och såvitt känt utan begränsningar. Debatten på nätet är

2 intensiv också i frågor som maktmissbruk, korruption, ekonomiska missförhållanden, etc. Trots att pressfrihet garanteras i konstitutionen kan inte journalister verka fritt. Självcensur är inte ovanligt. Några av de mest regeringskritiska angolanska journalisterna lever och verkar i utlandet. Utländska journalister har något bättre arbetsförhållanden än angolanska. Religionsfrihet råder. Utrymmet för politiskt deltagande har ökat och det civila samhället blir allt mer aktivt. Fackföreningarna är aktiva och kan verka utan större inskränkningar. We started with distributing bread and now we talk about human rights, som en ledande person i den angolanska enskilda organisationen ADRA beskrev situationen. Mycket återstår emellertid att göra för att förbättra det civila samhällets möjligheter att påverka utvecklingen i landet. Den allmänna respekten för och kunskapen om de grundläggande mänskliga rättigheterna har förbättrats under senare år. Statssekreteraren för mänskliga rättigheter reser i landet och för samtal med bland annat lokala myndigheter, polis, militär och fängelsepersonal, om vilket rapporteras utförligt i nyhetsmedia. Från den högsta politiska ledningen understryks ofta att den fortsatta demokratiska utvecklingen av landet måste baseras på de mänskliga fri- och rättigheterna. Den under inbördeskriget ofta överdrivna våldsanvändningen från polis och militär har minskat betydligt. Förhållandena i landets fängelser är fortfarande undermåliga men nya anstalter byggs och förhållandena för de intagna förbättras. Under åren hade Angola en mycket snabb ekonomisk tillväxt på närmare 20 procent årligen. Därefter har tillväxten sjunkit men är fortfarande positiv och landets ekonomi är fortsatt bland de snabbast växande i världen. Levnadsstandarden för många angolaner har därför förbättrats avsevärt, om än inte för alla. De flesta angolaner tvingas fortfarande överleva på motsvarande några få USD per dag. Regeringens utvecklingspolitik fäster stor vikt vid fattigdomsbekämpningen, bland annat överförs resurser från oljeindustrin till jordbrukssektorn i syfte att skapa arbetstillfällen och livnära befolkningen. Regeringen satsar även på utbildningssektorn. Marknadens behov av utbildad personal är stort men utbudet av personer med högre utbildning är mycket begränsat. Den utbredda korruptionen är en av landets största utmaningar och utgör en allvarligt hämmande faktor på landets fortsatta utveckling. Angola ligger på 2

3 3 plats 168 bland de sammanlagt 178 länder som ingår i organisationen Transparency Internationals index över korruption för år Den angolanska regeringen har infört en noll-toleranspolitik för att få bukt med korruptionen. 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Angola har ratificerat: - Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR) - Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR). - Konventionen om avskaffandet av all slags diskriminering mot kvinnor, Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination Against Women (CEDAW), och tillhörande protokoll Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC), samt de tillhörande protokollen om barn i väpnade konflikter samt handel med barn och barnpornografi - Flyktingkonventionen, Convention Relating to the Status of Refugees, samt det tillhörande protokollet från Den afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter Angola har inte ratificerat rasdiskrimineringskonventionen(cerd) trots att landet sade sig ha för avsikt att omgående ratificera konventionen i och med att Angola år 2007 blev invald som medlem i FN:s råd för mänskliga rättigheter. Inte heller har konventionerna mot tortyr (CAT), rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD) eller mot så kallade påtvingade försvinnanden (CED) ratificerats. Även om Angola var en av grundarna av den Internationella brottmålsdomstolen (ICC) har stadgan inte ratificerats, då den angolanska regeringen menar att den strider mot delar av landets grundlag.

4 4 MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Det förekommer inga rapporter om av statsmakten sanktionerade mord eller avrättningar. Några uppgifter om slaveri eller slaveriliknande förhållanden finns inte, inte heller om påtvingade eller ofrivilliga försvinnanden. Förhållandena är svåra i landets fängelser, även om återkommande rapporter om systematiska övergrepp och onödig våldsanvändning inte längre förekommer. Det kan i detta sammanhang vara av intresse att notera att inrikesministern och viceministern med ansvar för migration och gränskontroll i september 2010 fick avgå efter uppdagade oegentligheter i hanteringen av utvisningen till Angola av en portugisisk medborgare. Människorättsorganisationer rapporterar inga systematiska övergrepp i Angola och det förekommer inte heller några inga rapporter om tortyr. 4. Dödsstraff Dödsstraffet är avskaffat sedan Rätten till frihet och personlig säkerhet Det finns inga restriktioner för angolaner att fritt röra och bosätta sig inom landets gränser. Minröjningen, det utbyggda vägnätet och en förbättrad kollektivtrafik gör också att allt fler angolaner reser i landet. Säkerhetskontroller och vägspärrar förekommer dock ofta. Angolaner har rätt att få pass och kan fritt lämna och återvända till landet. Att skaffa pass och identitetskort är dock förenat med omfattande krångel och det uppges vara vanligt med mutor för snabb hantering av en ansökan. Inga uppgifter har inkommit om godtyckliga frihetsberövanden eller påtvingade försvinnanden. 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen Den nya konstitutionen fastlägger mycket klart rättsstatens grundläggande principer. Bristande kapacitet och omfattande korruption är dock stora utmaningar.

5 5 7. Straffrihet Vi har inte nåtts av några uppgifter om att straffrihet, i här avsedd mening, skulle förekomma, inklusive för polisen, vilket i viss mån tidigare var fallet. 8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet, m.m. Konstitutionen tillförsäkrar medborgarna samtliga dessa friheter. Även om Angola utvecklas i en demokratisk riktning och mot ökad tolerans och öppenhet, finns fortfarande exempel på inskränkningar i de grundläggande friheterna. Yttrandefriheten och tryckfriheten hämmas av det begränsade utbudet av oberoende medier. Landets enda rikstäckande dagstidning, Jornal de Angola, är statsägd och starkt statskontrollerad. Allt fler fristående angolanska radio/tvstationer, tidskrifter och veckotidningar etableras emellertid. Dessa tar upp stora och komplexa samhällsfrågor och kritiserar öppet regeringen, dess medlemmar och andra personer inom den politiska och ekonomiska makteliten. Spridningen av denna information sker dock i huvudsak i huvudstaden. Antalet Internetanvändare är begränsat, men tydligt är att detta informationsoch kommunikationsmedel får allt större genomslag i samhällsdebatten. Exempelvis har flertalet artiklar och rapporter om den omfattande korruptionen i landet publicerats på nätet. Såvitt känt finns inga begränsningar i Internettrafiken eller mobiltelefonin, som fungerar väl i landets större städer. En mycket oroande incident som av vissa ses som ett exempel på en allvarlig inskränkning i yttrandefriheten är dödsskjutningen av en journalist i början av september Journalisten Alberto Graves Chakussanga arbetade på Radio Despertar och hittades skjuten i ryggen utanför sitt hem. Radiostationen var ett resultat av fredsöverenskommelsen mellan MPLA och UNITA år 2002 och påbörjade sina sändningar Stationen har kritiserats av MPLA för att använda sig av odemokratiska metoder och driva en politisk agenda. Det är i dagsläget oklart vem eller vilka förövarna var, liksom motivet. Enligt uppgift från den angolanska fackföreningsrörelsen Sindicato dos Jornalistas Angolanos har journalister vid några tillfällen blivit fråntagna sin utrustning då de varit ute på uppdrag. En person knuten till det katolska universitetet i Luanda har förlorat sin anställning i ett av ministerierna efter en kritisk rapport om det ekonomiska läget. Det finns fler liknande exempel som visar hur yttrandefriheten i praktiken alltjämt inskränks. Enligt organisationen Reportrar utan gränser intar Angola

6 plats 104 bland de 200 länder som ingår i den ranking man har över hur arbetssituationen är för journalister. Denna uppgift offentliggjordes i den angolanska pressen under rubriken Angola sämst bland de portugisisktalande länderna. Representanter för det civila samhället bekräftar att respekten för mötes- och föreningsfriheten ökar stadigt. Offentliga demonstrationer som inte är knutna till eller organiserade av regeringspartiet MPLA förekommer emellertid mycket sällan. Rapporter om våld mot representanter för oppositionspartier förekommer men i mindre omfattning än tidigare. Det är svårt att fastslå omfattning, bakgrund och motiv till våldet, men det går inte att utesluta att våld eller hot om våld ibland används för att förhindra oppositionen från att föra fram sitt budskap. Religionsfrihet råder och inga inskränkningar förekommer i rätten att enskilt eller i grupp utöva sin religion. Fackföreningsrörelsen är mycket väl utvecklad och dess röst väger ofta tungt i samhällsdebatten. 9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Efter krigsslutet 2002 påbörjades arbetet med en ny konstitution men detta fick avbrytas 2003 då UNITA drog sig ur förhandlingarna. Arbetet med att föra Angola i demokratisk riktning fortsatte dock och hösten 2008 genomfördes parlamentsval. Valet blev en mycket stor framgång för MPLA som fick drygt 80 procent av platserna i parlamentet. UNITA:s position försämrades kraftigt och en kombination av inre stridigheter i detta parti och en i övrigt mycket svag politisk opposition i parlamentet, gör att MPLA idag helt dominerar den angolanska politiken. I viss mån har detta lett till en sammanblandning av parti och stat. De olika strukturer partiet under åren skapat har också en dominerade roll i landets kommersiella aktiviteter och därmed i Angolas ekonomiska utveckling. Det är till exempel vanligt förekommande att parlamentsledamöter och ministrar driver privat verksamhet vid sidan av sina politiska uppdrag. Efter valet 2008 intensifierades arbetet med en ny konstitution. Förhandlingarna och den politiska debatt som ledde fram till antagandet i januari 2010 kan, liksom själva konstitutionen, ses som demokratiska framsteg för landet. Den angolanska regeringen består till ca 20 procent av kvinnor. Av parlamentets 220 ledamöter är cirka 40 procent kvinnor. 6

7 7 Kvinnor och män har samma rättigheter att delta i val och att väljas. I praktiken är dock kvinnors deltagande lägre än mäns. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Även om Angola kunnat uppvisa en imponerande ekonomisk utveckling sedan freden 2002 är andelen angolaner som står utanför den formella ekonomin och arbetsmarknaden stor. Det finns emellertid vare sig officiella eller inofficiella trovärdiga uppgifter om arbetslöshetens storlek. En stor del av den ekonomiska tillväxten sker i landets städer med stark koncentration till huvudstaden Luanda. Allt fler angolaner söker därför sin inkomst i städerna där arbetsmarknaden inte på långa vägar kan absorbera denna, i stort sett outbildade, arbetskraft. Många angolaner i städerna, uppskattningsvis närmare halva stadsbefolkningen, tjänar därför sitt uppehälle med mycket okvalificerade arbeten för motsvarande några få USD per dag. Avsaknaden av elektricitet, vatten och avlopp, med mera för de boende i städernas utkanter gör livssituationen svår. Den etablerade arbetsmarknaden har behov av utbildad och kvalificerad personal. Utbudet är emellertid ytterst begränsat. Det angolanska skol- och utbildningssystemet är därmed en sektor som regeringen prioriterar. För den som fått ett arbete finns rimliga möjligheter att tjäna sitt och familjens uppehälle. Det är emellertid inte ovanligt att en familj med ansvar för såväl äldre som flera barn tvingas klara sig på en enda inkomst. Tvångsarbete förekommer inte, liksom inte heller etablerad diskriminering på grund av kön, hudfärg, religion och politisk tillhörighet. Organiserat barnarbete som i vissa andra länder på kontinenten förekommer enligt uppgift inte, men barn deltar ofta i arbetet, inte minst på landsbygden. Den informella sektorn är stor och kan i städerna sysselsätta drygt halva befolkningen. De inkomster som skapas räcker dock nätt och jämt till att överleva på. På landsbygden dominerar självhushåll. Statens efterlevnad av rätten till egendom har ifrågasatts i samband med vissa uppmärksammade vräkningar av boende i Luandas och andra städers kåkstäder. Det rör sig i allmänhet om personer utan lagfart på marken de bebor, vilket försvårat kompensationsfrågan. Regeringens mål har varit att så långt som möjligt erbjuda ett alternativt boende på annan plats. Dessa

8 8 vräkningar har skapat områden som kan liknas med flyktingläger i städernas utkanter. Angola har ratificerat den Internationella arbetsorganisationens (ILO) åtta centrala konventioner vad gäller mänskliga rättigheter. 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Enligt FN:s världshälsoorganisation (WHO, 2008) uppgår medellivslängden i Angola till 45 år för män och 48 år för kvinnor. Motsvarande siffror i regionen är 52 respektive 54, alltså betydligt högre. Dödligheten bland barn före det femte levnadsåret (som enligt UNICEF år 2009 var 161 per 1000 födda) är även den betydligt högre än i andra länder i regionen. Förekomsten av hiv/aids (som enligt UNAIDS 2009 var två procent av befolkningen, det vill säga omkring personer) är lägre i Angola än i andra länder i regionen. I takt med att rörligheten ökar inom landet och över gränserna kan smittoläget dock komma att försämras. Regeringen har erkänt problemet och har för detta också fått beröm. Informationskampanjerna är omfattande och medvetandet i samhället om hiv/aids är numera utbrett. Frågan är heller inte längre fullt lika tabubelagd. Det offentliga hälsovårdssystemet i Angola har stora brister och flertalet angolaner kan inte få adekvat vård. Tillgången på hälsovård varierar också beroende på var i landet man befinner sig. Majoriteten av sjukhusen finns i städerna. Drygt halva befolkningen bor dock på landsbygden där möjligheterna till vård alltså är än mer begränsade än i städerna. I städerna finns numera även relativt gott om privata kliniker. Vid allvarliga sjukdomar söker de som har möjlighet vård utomlands, företrädesvis i Sydafrika och Portugal. 12. Rätten till utbildning Det råder skolplikt i Angola till och med det nionde läsåret. Många angolanska barn har emellertid inte möjlighet att gå i skola. Detta har att göra med både stora avstånd, brist på undervisningsmaterial och lärare, samt det faktum att barn ofta måste hjälpa till att säkra familjens uppehälle. Skillnaderna i skolans kvalitet och kontinuiteten i undervisningen är stora mellan städerna och landsbygden. De som har möjlighet betalar ofta höga avgifter för att ge sina barn plats på bättre och ofta privata skolor. Den högre utbildningen svarar inte på långa vägar upp mot marknadens behov av kompetens och generellt kan konstateras att bristen på skolgång och högre utbildning är kraftigt hämmande faktorer på landets utveckling.

9 9 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Konstitutionen ger varje angolan rätt till en tillfredsställande levnadsstandard. Regeringen har även fattigdomsbekämpningen som en av sina huvudsakliga prioriteringar. Bristande kapacitet och en begränsad budget försvårar dock ofta arbetet i praktiken. OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 14. Kvinnors rättigheter Enligt författningen har kvinnor och män samma rättigheter. Kvinnor och flickor har sannolikt allt bättre förutsättningar att delta i landets utveckling. Det finns inga formella hinder för kvinnor att få tillgång till hälsooch sjukvård, arbete, utbildning, etc. Inga uppgifter finns om kvinnlig könsstympning eller tvångsäktenskap. Våld i hemmet, i huvudsak mot kvinnor, är omfattande. Rapporterade incidenter återges emellertid ofta i nyhetsmedia och informationen och kunskapen om hur våld i hemmet ska kunna minskas, blir allt bättre. Abort är olagligt men tillåts då kvinnans liv eller fostrets naturliga utveckling är i fara. I praktiken förekommer aborter ofta. 15. Barnets rättigheter Konstitutionen garanterar barnet alla de grundläggande rättigheterna. Den angolanska regeringen har ett nära samarbete med FN:s barnfond Unicef som har stor lokal närvaro. Ett särskilt nationellt råd för barn har skapats för att övervaka hur lagstiftning och policies efterlevs. Gatubarn förekommer fortfarande men i betydligt mindre omfattning än tidigare. Rapporter finns om barnprostitution, barnarbete och handel med barn liksom med kvinnor. Myndigheterna är emellertid uppmärksamma på detta och informationen till allmänheten är omfattande. Seminarier anordnas med jämna mellanrum och dessa ges också stort utrymme i nyhetsbevakningen. Barn under 18 år får inte ingå i militära förband. För kvinnor är åldersgränsen 20 år.

10 16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk Inga rapporter finns om att staten skulle sanktionera diskriminering av personer som tillhör någon av landets minoriteter. Vissa mindre etniska grupper som bor i mycket avlägsna områden har fått särskilt stöd för undervisning av sina barn. Det finns vidare inga uppgifter om att exempelvis mindre trossamfund skulle diskrimineras eller att sanfolket, Angolas urinvånare, skulle utsättas för någon negativ särbehandling. 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Homosexualitet eller samkönat sexuellt umgänge är förbjudet enligt en lag från kolonialtiden och påföljderna är böter eller straffarbete. Homosexuella, bisexuella och transsexuella (HBT) personer straffas emellertid inte idag på grund av sin läggning eller könsidentitet och förföljs eller utsätts inte heller för någon, av staten sanktionerad, diskriminering. 18. Flyktingars rättigheter I dagsläget befinner sig förmodligen närmare en miljon kongoleser i Angola. Dessa flyktingar kan emellertid knappast sägas ha en sämre livssituation än många angolaner. Många livnär sig, liksom en stor del av den angolanska befolkningen, på småskalig handel och bidrar på så sätt till landets utveckling. Under senare år, med kulmen hösten 2009, har dock ett stort antal kongolesiska medborgare (och även personer av andra nationaliteter) utvisats då de varit involverade i olaglig diamantbrytning. Angola har sedan flera år tillbaka ett samarbete med FN:s flyktingorgan (UNHCR). Dialogen och samarbetet har utvecklats och fördjupats under senare år. Vissa uppgifter pekar på att flyktingsituationen är av en sådan begränsad omfattning att UNHCR:s verksamhet i Angola eventuellt kan komma att avvecklas. 19. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning Angola har inte anslutit sig till konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Det stora antalet som årligen skadas i trafiken och av trampminor har medfört att myndigheterna inte kan blunda för situationen för personer med funktionsnedsättning. 10

11 11 Det finns program för att återintegrering i samhället men i praktiken är de resurser som avsätts för detta ändamål begränsade. Personer med funktionsnedsättning utsätts inte för någon diskriminering eller göms undan. ÖVRIGT 20. Frivilligorganisationers arbete för mänskiga rättigheter Då Angola granskades av FN:s medlemsstater inom ramen för FN:s råd för mänskliga rättigheters allmänna ländergranskning (Universal Periodic Review, UPR) den 8-19 februari 2010, noterade Angola i sin nationella rapport att sammanlagt 462 frivillighetsorganisationer var aktiva i landet på olika områden (329 nationella och 133 internationella). Organisationerna är i huvudsak verksamma inom områdena utbildning, hälso- och sjukvård, mänskliga rättigheter, kultur och jordbruk. De flesta har sin verksamhet i Luanda men en tredjedel av dem har även verksamhet i en eller flera provinser. Förhållandet mellan organisationerna och den angolanska regeringen har sedan krigstiden karaktäriserats av misstro och misstänksamhet, vilket fortfarande i vissa avseenden är fallet. Dialogen förbättras dock ständigt och organisationerna bekräftar att deras möjligheter att påverka har ökat. Här spelar sannolikt statssekreteraren med ansvar för mänskliga rättigheter en betydelsefull roll. 21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter Afrikagrupperna är aktiva i Angola och har ett samarbete med flera angolanska frivillighetsorganisationer, bland annat med ADRA, som är den största av dessa. Frågor som rör de mänskliga rättigheterna ges prioritet i deras samarbete. EU:s politiska dialog med Angola är begränsad. Under det svenska EUordförandeskapet hösten 2009 överlämnades emellertid ett förslag om ett strategiskt partnerskap ( Joint Way Forward, JWF) mellan EU och Angola, liknande det EU redan har med Nigeria och Sydafrika. Förhoppningen är att JWF ska innebära en intensifierad dialog, inklusive i frågor som rör de mänskliga rättigheterna, mellan EU och den angolanska regeringen.

12 EU-ländernas lokala policy vad avser de mänskiga rättigheterna (EU Human Rights Strategy 2010 Angola) antogs i Luanda den 13 oktober I strategin ingår bland annat en handlingsplan för att förbättra dialogen med och stödet till människorättsförsvarare. 12