SWB vinner mark på de internationella hopparenorna

Transkript

1 SWB vinner mark på de internationella hopparenorna Under det senaste året har svenskfödda hopphästar skapat rubriker runt om i världen. Inte minst har våren och sommaren 2013 inneburit stora internationella framgångar för SWB hästar och deras ryttare från flera olika nationer. Som effekt av detta har ASVH för första gången på länge klättrat upp på 6:e plats på WBFSHs rankinglista över de avelsförbund som produceras världens mest framgångsrika hopphästar. Rankingen baseras på de poäng som hästarna får genom sina resultat vid FEI-tävlingar runt om i världen. Vid den senaste sammanställningen som baserar sig på stambokens sex mest framgångsrika hästars tävlingsresultat från 1 oktober 2012 till den 31 juli 2013 ser rankingen ut så här: 1. KWPN, Holland 2. Holstein, Tyskland 3. BWP, Belgien 4. Selle Français, Frankrike 5. Hannover, Tyskland 6. ASVH/SWB, Sverige 7. SBS, Belgien 8. Westfalen, Tyskland 9. Anglo European Studbook, AES, England 10. Oldenburg, Tyskland KWPN är för närvarande överlägsna i rankingen, med alla sina sex hästar bland de 10 högst rankade på den individuella rankinglistan. Det är mycket jämnt mellan placeringarna 2-3-4, och sedan återigen jämnt gällande placeringarna Noterbart är att Irish Sport Horse och Zangersheide inte platsar på 10-i-topp listan för närvarande. Vi kan också konstatera at SWB är ett av de numerärt minsta avelsförbunden på listan. KWPN, Hannover och Selle Français producerar årligen 3-4 gånger fler hästar än vad vi gör inom SWB-aveln. Det betyder att i relation till antalet producerade hästar så står sig SWB ännu starkare i jämförelse med många av de övriga toppförbunden. Svenska varmblod på världsrankingen augusti 2013 De sex individuellt högst rankade tävlingshästarna ligger till grund för vår 6:e placering i stamboksrankingen. SWB har tre hästar rankade bland de 50 bästa i världen, sex bland de 175 bästa samt 10 st bland de drygt 300 bästa. 17:e plats: Ohlala sto f. 2004, e. Orlando u. Carrera e. Cardento - Bonapart Ryttare: Lauren Hough, USA Uppfödare: Leif Nilsson, Vollsjö Ohlalas möderne går i direkt nedstigande led tillbaka till Miss Larette, Vagabondstoet som svenske mästaren i hoppning Leif Nilsson själv hade stora framgångar med i Svår Hoppning i slutet av 70- början av 80-talet. Ohlala deltog i unghästklasserna i Falsterbo både som femoch sexåring, deltog i Unghäst-VM i Zangersheide båda åren, och var placerad i 1.40-hoppning som sjuåring. Hon såldes 2012 till sin amerikanska ryttarinna Lauren Hough.

2 23:e plats: Lunatic valack f. 1998, e. Landlord u. Utriette e. Utrillo - Odén Ryttare: Jens Fredricson, Sverige Uppfödare: Magnus Dyrendahl, Slöinge Lunatic är ett resultat av ett mångårigt avelsarbete hos familjen Magnus Dyrendal. Magnus tog över en, i generationer konsoliderad stostam, från sin far och har sedan fortsatt att bedriva målinriktad prestationsavel för hoppning. Lunatics mor är det i aveln mycket framgångsrika ELIT-stoet Utriette e. Utrillo - Odén. Lunatic utbildades och tävlades med framgång i det svenska unghästsystemet, och blev 5:e placerad i Breeders Trophy som sexåring. Han debuterade och 1.50-hoppning som åttaåring och etablerade sig på 1.50-nivå året därefter, innan han sedan såldes och hamnade hos Jens Fredriksson. 42:e plats: Nice Stephanie sto f e. Cardento u. Ralméa e. Ralmé Z - Abbé Ryttare: Penelope Leprevost, Frankrike Uppfödare: Karin Engström och Stefan Israelsson, Uddevalla Nice Stephanie kommer ur ELIT-stoet Ralméa, som är efter hingsten Ralmé Z e. Ramiro Z - Almé, som lånades in till Sverige under en avelssäsong, och som visade sig vara en mycket framgångsrik förärvare i kombination med ett svenskt stomaterial. Nice Stephanie blev 3:a i treårschampionatet i hoppning, var finalist i Breeders Trophy som 4-åring och som 6-åring. Hon såldes 2011 till Frankrike. 65:e plats: Ligist val f e. Levantos II u. Chamina e. Robin Z - Hertigen Ryttare: Reed Kessler, USA Uppfödare Lars Erik Fyrberg, Täby Ligist kommer ur ELIT-stoet Chamina e. Robin Z - Hertigen, som producerat ett flertal avkommor med placeringar i Msv klass i hoppning. Ligist köptes ursprungligen till Ackordshäststiftelsen, på inrådan av Lars Bilock, och gick som skolhäst på Strömsholm. Här visade han snabbt sina goda kvaliteter som hopphäst och tävlades av Ann-Sofie Oscarsson upp tom Svår klass i hoppning innan försäljningen till USA och ryttarinnan Reed Kessler.

3 141:a plats: Märtha Louise sto f. 2004, e. Maloubet de Pleville u. Virginia Wolf e. Wolfgang - Nabuur Ryttare: Conor Swail, Irland Uppfödare: Karl-Henrik Heimdahl & Ola Petterson, Flyingeby Märtha Louise kommer ur ELIT-stoet Virignia Wolf (ex. Fatina) e. Wolfgang - Nabuur, som 1990 importerades från Holland av Britt Hagström, Kållered. Virginia Wolf fick 12 avkommor som alla visat utmärkt talang för hoppning. Märtha Louise var finalist i Breeders Trophy som 5- och 6-åring, samt gick Falsterbo som 6-åring. Våren som 7-åring gick hon tre internationella klasser i Lummen, Belgien, och blev högt placerad i alla starterna. I Lummen såldes hon till köpare från USA, men har numera kanadensiska ägare. 175:e plats: Cyklon hingst f. 2001, e. Cardento e. Cassandra e. Cortus - Falstaff Ryttare: Shane Sweetnam, Irland Uppfödare: Bo Lindroos, Vislanda Cyklon godkändes för avel vid bruksprovet 2005 med höga poäng för sin fina typ, hoppförmåga och goda ridbarhet. Han deltog sedan i både Falsterbo och Breeders Trophy som 5-åring, och blev som 6-åring finalist i Falsterbo samt 7:a i Breeders Trophy. Under Niklas Arvidsson fortsatte sedan framgångarna upp tom svår hoppning nationellt och internationellt. Cyklon verkade endast sparsamt i avel i Sverige, men producerade flera fina avkommor. Ur hans första årgång kommer t ex Cobolt som haft stora framgångar med Niklas Arvidsson i sadeln. Cyklon såldes till Spy Coast Farm i Florida, som anställt irländaren Shane Sweetnam till att rida deras hästar. Därefter följer som 7:e till 10:e högst rankade SWB-häst: 222:e plats - Malou sto f. 2004, e. Maloubet de Pleville - Carthago Ryttare: Meredith Michaels-Beerbaum, Tyskland Uppfödare Svante Johansson, Varberg 306:e plats - Pimlico sto f. 2000, e. Cardento - Premier - Violon xx Ryttare: Anna Gromzina, Ryssland Uppfödare: Filippa Böckman och Johan Fribing 243:e plats - Glory Days valack f. 2001, e. Cardento - Diamond Serpent Ryttare: Katherine Dinan, USA Uppfödare: Royne Zetterman, Skyrup Totalt finns för närvarande hästar med på WBFSH/FEIs individuella rankinglista i hoppning. 288:e plats - Titan valack f. 2003, e. Camaro M - Cardento Ryttare: Emma Emanuelsson, Sverige Uppfödare: Annika Wärmefjord, Nossebro

4 Listan på de 10 högst rankade SWB-hästarna ger anledning till ett antal reflektioner: 1Hingsten Cardentos stora betydelse för svensk hopphästavel är numera helt oomtvistad. Hans avkommor har dominerat unghästchampionaten i Sverige i många år, och vi ser nu tydligt att han producerar hästar även för den internationella toppsporten. Sex av de tio SWB-hästarna har Cardento i härstamningen, fyra är direkta avkommor och två har honom som morfar. Han är även far till ett par utlandsfödda hästar på rankinglistan. För den framtida hopphästaveln i Sverige är det viktigt att många av de fina ston efter Cardento som nu tävlat i ett antal år, också tas till vara som avelsston. De bär på en ytterst värdefull genbank för hoppning, och är några av de som skall producera nästa generation hopphästar inom SWB. 2Hingsten Maloubet de Pleville har, trots endast en kort tid i aveln och med totalt endast 123 registrerade avkommor (jmf Cardento med avkommor), två stycken bland de tio högst placerade SWB-hästarna. Ytterligare två avkommor finns med på rankinglistorna. Dessa fyra kommer alla ur hans första årgång från 2004 och är alltså ännu relativt unga. Maloubet-avkommorna har visat att de är framgångsrika i sin ålderskategori redan som unghästar och att de har förmåga att utvecklas vidare till framgångsrika internationella topphästar. Maloubet de Pleville har själv en guldkantad härstamning för hoppning, e. Baloubet du Rouet ur ett mycket starkt prestationsmöderne med internationella GP-stoet Dayade II e. Rox de la Touche som mor, varför hans framgångar som avelshingst inte kommer som någon stor överraskning. Även här finns nu i Sverige ett framstående, men numerärt litet stomaterial som det är viktigt att ta vara på i vår framtida avelsverksamhet. 3Av de sex hästar som räknas in i stamboksrankingen så kommer fyra ur ELIT-ston, de övriga ur ston som precis börjat sin avelskarriär, men som har gedigen prestationshärstamning i botten. Detta ger återigen fokus på vikten av att använda bra ston i aveln för att kunna komma framåt. mål för den unga hästen, men att man också är lyhörd för när individen inte passar in i systemet och ändrar därmed fokus och målsättning beroende på hästarnas individuella utveckling och förmåga. Den inställningen och förmågan att läsa de unga hästarna behöver dock även fortsättningsvis förmedlas ut även till mindre erfarna unghästutbildare. 5Fem av de tio SWB-hästarna är endast 9-10 år gamla, och representerar alltså en ny generation svenska hopphästar. Detta känns mycket inspirerande inför framtiden. 6Åtta av de tio främsta SWB-hästarna rids av utländska ryttare och har utländska ägare! Fem ägs i Nordamerika (USA, Kanada), två i Sverige, en i vardera Tyskland, Frankrike och Ryssland. Av ryttarna är tre från USA, två från Irland, två svenska, och vardera en tysk, fransk och rysk ryttare. Av de sex avkommor som räknas in i stamboksrankingen är endast en riden av svensk ryttare och med svensk ägare. Detta leder osökt till ett antal intressanta frågor som underlag till en viktig diskussion inför framtiden. Varför har inte fler av dessa hästar uppmärksammats och köpts in av svenska hästägare och ryttare? De har varit framgångsrika som unghästar och borde ha väckt ett intresse bland dem som vill investera i tävlingshäst med framtiden framför sig. Många har istället valt att göra stora ekonomiska investeringar i utlandsfödda hästar från Tyskland och Holland som i många fall inte alls håller/ hållit den kvalitet som dessa svenskfödda hästar har. Känns det lättare att betala en relativt stor peng för en utlandsfödd häst istället för en svensk? Har vi själva gått på myten att det som föds i Sverige är så mycket sämre än det som föds utomlands? Har svenska investerare och svenska ryttare inte förmåga att se kvalitet när det finns i det egna närområdet? Vad ser utländska hästmänniskor i våra hästar som vi inte har förmåga att se själva? Det finns ett antal exempel på SWB-hästar som sålts utomland och som sedan haft en explosionsartad utveckling under utländska ryttare. Har för många av våra ryttare inte förmågan att på rätt sätt förvalta de lovande hästarna när de kommer högre upp i klasserna? Har vi i vår ryttarutbildning fått fram ett antal mycket duktiga ryttare på nivå, men som saknar kunskap och erfarenhet att utveckla hästarna vidare? 4Med något enstaka undantag har hästarna utbildats och fostrats i det svenska unghästsystemet med kvalificering och deltagande i Breeders Trophy och Falsterbo som fyra-, fem- och/eller sexåringar. Det visar att vårt unghästsystem är väl genomtänkt, ställer utvecklande krav på rätt nivå för de olika ålderskategorierna och tjänar som en språngbräda för de unga hästarna att ta sig vidare upp i klasserna. Det är min uppfattning att de flesta erfarna unghästryttarna idag har lärt sig att se championatsdeltagande som ett SWB-uppfödare kan, SWB-hästar kan! Dessa hästar visar att SWB-hästar kan och att SWB-uppfödare kan! Därmed inte sagt annat än att vi alltid måste sträva efter att lyckas ännu bättre och producera ännu finare hopphästar. De hästar som nämns i den här artikeln är de som just nu lyck-

5 ats bäst på de internationella tävlingsbanorna. Det finns ett gäng SWB hästar som låter tala om sig i sporten men som ännu inte finns högt på rankinglistorna. Många av dessa rids också av svenska ryttare och ägs av svenska hästägare. För att få poäng i världsrankingen så måste man tävla på FEI-tävlingar runt om i världen. I Sverige finns årligen endast en handfull tävlingar som ger poäng till WBFSH/FEI rankingen. Ute i Europa och i Nordamerika finns en mängd sådana tävlingar att välja på i stort sett varje vecka. För SWB-födda hästar gäller det därför att antingen hamna hos utländska ryttare som lyckas på internationella tävlingar, alternativ hamna hos någon av de relativt få svenska ryttare som har möjlighet att tävla på många FEI-tävlingar utomlands. Här finns ytterligare en faktor som är till nackdel för SWB när det gäller att jämföra sig med andra europeiska avelsförbund. Även denna faktor antyder att vi sannolikt producerar ett ännu bättre hästmaterial i Sverige än vad rankinglistorna låter påskina. Vi behöver unna oss att känna stolthet Vi har haft en flerårig debatt i Sverige om att våra uppfödare inte duger till att få fram tillräckligt bra hästar och att vårt avelsmaterial skulle vara för dåligt för att kunna producera tillräckligt bra hästar. Det är dags att ändra på den inställningen. SWB-hästar kan, och SWB-uppfödare kan. Vid en objektiv jämförelse får vi fram ett bra hästmaterial som står sig väl i den internationella konkurrensen. Det är upp till oss i övriga delar av hästnäringen att ta till vara det materialet och förädla dessa produkter på bästa möjliga sätt. Vi behöver unna oss att känna stolthet över vad Sverige producerar i ett internationellt perspektiv. Det känns tråkigt att behöva konstatera att vissa intresseföreningar i ledarartikel efter ledarartikel i sina publikationer helt fokuserar på att svensk uppfödning inte duger, och därmed långsamt smular sönder engagemanget och intresset hos många av våra uppfödare. Man förespråkar avelsmetoder som den vanlige uppfödaren inte har några som helst realistiska resurser eller ekonomiska möjligheter att använda sig av och när man låter det framstå som enda vägen till framgång skapas en känsla av uppgivenhet i uppfödarkåren. Men visst kan och skall vi hela tiden sträva efter att bli bättre på det vi gör. Om vi slår oss till ro och känner oss nöjda springer utvecklingen snabbt ifrån oss. Därför har ASVH under hösten 2013 öppnat upp stamboken på ett sätt som gör det möjligt för SWB-uppfödare att använda sig av hela Europas utbud av internationella hingstar, såväl sådana som står stationerade i Sverige som sådana som står stationerade utomlands. Per automatik godkänns för avel i SWB alltid de allra bästa hingstarna på WBFSH rankinglista över världens bästa hoppförärvare. Vi har alltså ett antal framgångsrika SWB-hästar ute i världen. Både de som exponeras via rankinglistorna, men också ett antal hästar som ännu inte syns högt i den officiella statistiken. Som exempel kan nämnas att i en internationell 1.50-hoppning i början av augusti på klassiska Dublin Horse Show CSIO5* (där inga svenska ryttare deltog i år) startade sex SWB-hästar, tre av dessa var felfria och blev alla högt placerade efter omhoppning. I en annan 1.50-hoppning vid samma meeting dominerade de tre startande SWB hästarna resultatlistan. 1:a Cadence e. Cardento - Irco Marco uppfödd hos Marina Björkman, Flyinge, riden av Mclain Ward USA. 2:a Double O Seven e. Carnute - Irco Mena, uppfödd hos Marita Nordgren, Vollsjö, riden av Denis Lynch Irland, 4:a Glory Days som finns beskriven ovan. Svenska uppfödare producerar utmärkta hästar. SWB-hästar är med och slåss om segrar och placeringar på de internationella arenorna. Nu gäller det att arbeta målmedvetet vidare, använda det stomaterial med starka prestationshärstamningar för hoppning som finns i landet och betäcka dessa med välmeriterade hopphingstar med starkt möderne. Som en effekt av den nya generationens goda tävlingsresultat har det internationella intresset för våra hästar ökat och SWB-epitetet har återigen blivit något som väcker intresse bland åskådare och ryttare på de internationella tävlingsplatserna. SWB återfår alltmer sitt rykte som en kvalitetsstämpel. Det är dags för oss i Sverige att inse att det produceras utmärkta tävlingshästar i landet. Hästar uppfödda under goda djurskyddsmässiga förhållanden, uppfödda på svenskproducerat foder, introducerade till tävlingsbanan i ett framgångsrikt unghästsystem, hästar vars bakgrund är transparant och med tillgänglig information för presumtiva köpare. SWB-uppfödare kan, SWB-hästar kan! Karl-Henrik Heimdahl VD ASVH