MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET. om det europeiska gassystemets förmåga att klara försörjningsavbrott på kort sikt

Transkript

1 EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den COM(2014) 654 final MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET om det europeiska gassystemets förmåga att klara försörjningsavbrott på kort sikt Beredskap inför eventuella försörjningsavbrott under vintern {SWD(2014) 322 final} {SWD(2014) 323 final} {SWD(2014) 324 final} {SWD(2014) 325 final} {SWD(2014) 326 final} SV SV

2 1. INLEDNING Den 28 maj 2014 antog kommissionen en europeisk strategi för energitrygghet med en övergripande plan för att stärka vår energiförsörjning. 1 Mot bakgrund av situationen i Ukraina och risken för ett avbrott i gasleveranserna till EU ingick i strategin omedelbara åtgärder för att öka EU:s förmåga att stå emot ett stort avbrott i gasförsörjningen i vinter. Som ett led i dessa omedelbara åtgärder godkände Europeiska rådet den 27 juni 2014 kommissionens förslag om att genomföra ett s.k. stresstest för att bedöma hur väl det europeiska gasnätet kan klara ett allvarligt avbrott i gasförsörjningen till EU denna vinter. 2 I början av juli uppmanade kommissionen medlemsstaterna, de fördragsslutande parterna i energigemenskapen och Georgien 3 samt Schweiz och Turkiet att utreda vilka konsekvenser olika scenarier för ett sådant avbrott skulle få i deras länder i vinter, och att beskriva vilka åtgärder som finns på plats för att klara försörjningsunderskott. Kommissionen bad också Norge att informera om hur Norge skulle kunna reagera på ett sådant avbrott genom att öka sina gasleveranser. Kommissionen föreslog tre "fokusgrupper" för de regioner där konsekvenserna av ett avbrott skulle vara störst, nämligen den sydöstra regionen i EU (Bulgarien, Kroatien, Grekland, Ungern och Rumänien), de baltiska staterna och Finland och energigemenskapens parter. De nationella myndigheterna har arbetat hårt under sommaren för att samla in uppgifter och göra bedömningar med korta tidsfrister, och i augusti och september 2014 lade man fram sina nationella rapporter 4 för kommissionen. Europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystemen för gas (nedan kallat Entsog) har också utrett konsekvenserna av försörjningsavbrott för gassystemet i EU, och flera branschorganisationer, Internationella energiorganet 5, G7 och andra centrala partnerländer har också bidragit. Metod och scenarier för stresstesterna De scenarier som kommissionen föreslagit för alla deltagare i detta arbete avsåg ett stopp för den ukrainska transitvägen för gas och ett avbrott i alla ryska gasflöden till Europa för perioder på en månad och på sex månader (september till februari), under genomsnittliga vinterförhållanden i båda fallen. Dessutom tog Entsog fram ett underscenario med två veckors sträng kyla i februari för att få med konsekvenserna av en topp i efterfrågan i ett försörjningssystem som redan är högt belastat. Förslagen byggde på tidigare erfarenheter och 1 Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet Europeisk strategi för energitrygghet, COM(2014) 330 final. 2 Europeiska rådets slutsatser av den 27 juni 2014, EUCO 79/ De fördragsslutande parterna är Republiken Albanien, Bosnien och Hercegovina, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Republiken Moldavien, Republiken Montenegro, Republiken Serbien, Ukraina och Förenta nationernas interimistiska uppdrag i Kosovo enligt FN:s säkerhetsråds resolution Republiken Georgien är kandidatland för anslutning till energigemenskapen. 4 De nationella rapporterna ersattes av en gemensam rapport för de tre baltiska staterna och Finland. 5 Internationella energiorganet (IEA) har bidragit med en omfattande analys av LNG-marknaden. 2

3 behovet av att testa hur våra energisystem klarar mycket krävande förhållanden, dvs. ett avbrott i alla flöden från EU:s viktigaste externa leverantör av naturgas. Ett stopp för den ukrainska transitvägen eller ett fullständigt avbrott i den ryska försörjningen skulle få mycket likartade konsekvenser för länderna i sydöstra Europa, som till stor del försörjs via Ukraina. De baltiska staterna och Finland påverkas inte om transitvägen genom Ukraina stoppas. Kommissionen tar därför i rapporten främst upp konsekvenserna av scenariot med ett sex månader långt avbrott i gasförsörjningen från Ryssland under normala vinterförhållanden och en period med sträng kyla. Arbetet har redan varit mycket värdefullt, eftersom det är första gången en sådan fullständig bild ges av hur den europeiska gassektorn skulle påverkas och hur dess beredskap ser ut vid ett eventuellt allvarligt avbrott i gasförsörjningen från öst. Kommissionen redovisar i detta meddelande de viktigaste resultaten av detta stresstest och lägger fram ett antal specifika rekommendationer. Parallellt med meddelandet har kommissionen utarbetat arbetsdokument med rapporterna från de tre fokusgrupperna, en rapport om samarbetet med G7 och andra partnerländer samt en rapport om översynen av förordningen om trygg naturgasförsörjning 6. Dessutom ska kommissionen också anta en rekommendation om tillämpningen av inremarknadsreglerna för energigemenskapen. 2. RESULTATEN AV STRESSTESTERNA 2.1 Situationen beträffande transitflöden Parallellt med stresstesterna och redan från och med i våras har kommissionen gjort stora ansträngningar för att få till stånd en kompromisslösning mellan Ukraina och Ryssland i deras tvist om betalningar och fordringar för gas med syftet att garantera tillräckliga gasleveranser till Ukraina och en stabil överföring av gas till EU och övriga parter i energigemenskapen. Under året har en rad möten hållits mellan kommissionen, Ukraina och ryska myndigheter, även på ministernivå. Vid det senaste trepartsmötet på ministernivå den 26 september i Berlin närmade sig parterna varandra i fråga om huvudinslagen i ett kompromissförslag som kommissionen lagt fram. Detta vinterpaket är nu föremål för samråd i Moskva och Kiev och nästa trepartsmöte ska hållas före Europeiska rådets möte i oktober. Ett avtal skulle säkerställa gasleveranserna till Ukraina under hela vintern. Stabiliteten i de ryska gasleveranserna till EU och överföringen genom Ukraina är beroende av många faktorer, men bara vissa ligger inom EU:s kontroll. Det är därför klokt att överväga alla tänkbara scenarier, inklusive större avbrott i gasförsörjningen. Den bild som beskrivs 6 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 994/2010 av den 20 oktober 2010 om åtgärder för att trygga naturgasförsörjningen och om upphävande av rådets direktiv 2004/67/EG, EUT L 295, , s.1. 3

4 nedan bör inte ses som en prognos, utan snarare som ett möjligt scenario och en utgångspunkt för beredskapsåtgärder. I september och oktober 2014 var flödena av rysk gas till EU tidvis lägre än förväntat, vilket enligt kommissionens uppfattning är oroande. Särskilt under september rapporteras om minskade leveranser från Gazprom till en rad företag i EU, även om dessa minskningar inte har haft någon negativ inverkan på försörjningstryggheten i EU eller dess grannländer. Gastransporten i omvänd riktning från Slovakien till Ukraina var stabil. De omvända gasflödena från Polen till Ukraina avbröts tillfälligt under två dagar, men återupptogs snabbt igen. Leveranserna från Ungern till Ukraina avbröts den 25 september på obestämd tid till följd av att större mängder gas förs in till lagringsanläggningarna i Ungern. Kommissionen följer noga situationen i samarbete med gruppen för samordning av gasförsörjningen. 2.2 Europas gasförsörjning vid ett avbrott På kommissionens begäran har Entsog tagit fram olika scenarier för ett försörjningsavbrott. Modellen visar att EU och energigemenskapens parter utan Ukraina i de olika scenarierna för ett avbrott på sex månader, efter en omfördelning av energimixen, totalt sett fortfarande skulle sakna mellan fem och nio miljarder kubikmeter gas 7. Den visar också att förutsatt att infrastrukturen utnyttjas maximalt och under normala marknadsvillkor 8 den ryska gasen vid ett sådant sex månader långt avbrott ersätts främst genom ytterligare import av LNG. 9, 10 Entsog har visserligen inte ställt upp någon modell för priseffekterna av försörjningsavbrotten, men behovet av att ersätta gasmängder kommer att följas av prishöjningar, som i sin tur kommer att leda till import av väsentligt större mängder LNG. Det är dessa prissignaler som, i den mån sammanlänkningskapaciteten eller den direkta tillgången till LNG-importanläggningar medger detta, leder till att gas transporteras till marknader där den behövs mest för t.ex. uppvärmning och elproduktion. De högre priserna kommer också att medföra stora uttag av gas från lagren och en frivillig minskning av efterfrågan. Modellberäkningarna visar också vilka länder som skulle påverkas mest av avbrott i gasförsörjningen. 7 Detta motsvarar ungefär 1 2 % av EU:s årsförbrukning. 8 Det bör noteras att dessa förutsättningar tyvärr inte alltid gäller i praktiken. 9 LNG i energimixen skulle i det mest extrema scenariet öka med 130 %, dvs. från 24 miljarder kubikmeter till 56 miljarder kubikmeter. 10 Viktigt är att en ökad kapacitet i OPAL-ledningen (som är en av förlängningarna av gasledningen Nord Stream och löper från Greifswald i norra Tyskland till Brandov vid tjeckisk-tyska gränsen) till 100 % från nuvarande 50 % enligt Entsogs analys inte kommer att minska gasunderskottet i de östeuropeiska medlemsstaterna på grund av de hinder som föreligger i infrastrukturen mot öst. Om kapaciteten ökar till 100 % kommer LNG-volymer bara att ersättas i Västeuropa. 4

5 Tabell 1 Gasunderskott per berört land vid ett avbrott i de ryska gasleveranserna under sex månader och med en period av sträng kyla (totalt underskott i miljoner kubikmeter och största relativa månatliga underskott i %) Källa: Entsog Figur 1 Ersättning av rysk gas i scenariot med ett sex månaders avbrott i de ryska gasleveranserna Källa: Entsog Entsog har för detta stresstest tagit fram både ett scenario utan samarbete och ett scenario med samarbete. 11 Den största skillnaden mellan de två är att scenariot "med samarbete" förutsätter en lika (relativ) bördefördelning där solidariteten mellan medlemsstaterna tar sig uttryck i att gasunderskottet fördelas lika mellan angränsande medlemsstater. I scenariot utan samarbete skulle medlemsstaterna däremot minska eller stoppa gasexporten mellan varandra och till energigemenskapens parter när deras inhemska efterfrågan inte längre kan tillgodoses fullt ut. Scenariot "med samarbete" förutsätter att gas levereras kontinuerligt till Ukraina och Moldavien 12 från medlemsstaterna via åtminstone Slovakien med full kapacitet, medan scenariot utan samarbete förutsätter en export på 50 % av Slovakiens omvända gasflödeskapacitet. 11 I sin rapport till kommissionen betecknar Entsog dessa två scenarier som optimalt och ej optimalt. 12 Vad gäller Moldavien är det, trots Entsogs antagande om leveranser, kommersiella och regleringsmässiga frågor (rörande licenser) som förhindrar driften av sammanlänkningen Iași-Ungheni från Rumänien till Moldavien, trots att den har öppnats officiellt och tekniskt sett fungerar. Om inte detta problem kan lösas kommer gasunderskottet i Moldavien att uppgå till 100 % om de ryska leveranserna stryps. 5

6 I avsaknad av samarbete mellan medlemsstaterna och ytterligare nationella åtgärder kan allvarliga bristsituationer på 40 % eller betydligt mer uppstå13, åtminstone i slutet av de sex månaderna, för Bulgarien, Rumänien, Serbien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och Bosnien och Hercegovina (både i scenariot där transporten genom Ukraina stryps och i scenariot med ett fullständig försörjningsavbrott från Rysslands sida). Liknande underskott skulle uppstå för Litauen, Estland och Finland om de ryska leveranserna till EU stoppas helt. Ungern och Polen 14 skulle också påverkas avsevärt, om än i mindre grad, och underskott på 30 % respektive 20 % uppstå. Konsekvenserna av ett avbrott framgår av figur 2. I samarbetsscenariot dämpas effekterna av ett avbrott betydligt i de medlemsstater och energigemenskapens parter som påverkas mest, framför allt i Bulgarien, Estland, Bosnien och Hercegovina, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och Serbien. Grekland och Lettland skulle troligen också drabbas av vissa icke oväsentliga underskott 15. De medlemsstater som är gråmarkerade på kartorna skulle enligt simuleringen inte påverkas direkt på grund av sin befintliga gasförsörjningsinfrastruktur och sina gaskällor. Figur 2 Kartor över sannolika försörjningsavbrott innan nationella åtgärder vidtas i februari i slutet av ett sex månaders avbrott i de ryska gasleveranserna vid ett scenario med ett samarbete respektive utan samarbete under genomsnittliga vinterförhållanden 16 Scenario med samarbete Scenario utan samarbete Ses månaders avbrott i gasförsörjningen från Ryssland Sex månaders avbrott i gasförsörjningen från Ryssland Upp till 100 %. 14 Polen berörs bara vid scenariot med ett fullständigt avbrott i de ryska leveranserna. 15 Dessa båda medlemsstaters situation berörs vid ett scenario med samarbete, eftersom båda är omgivna av medlemsstater med en mycket hög exponering för ett försörjningsavbrott, men själva har infrastruktur lagringsanläggningar i Lettland och LNG-återförgasningsanläggning i Grekland som ger dem en buffert. Om denna infrastruktur delas ändras deras balans mellan tillgång och efterfrågan. 16 Båda kartorna illustrerar effekterna i februari vid ett sex månaders avbrott i de ryska gasleveranserna. Alla nationella åtgärder avseende t.ex. laststyrning, obligatoriskt byte av bränsle osv. utgår från detta förväntade underskott. Följaktligen kan medlemsstater som ser ut att stå utan alternativ om man bara ser till gasnätinfrastrukturen vilket är fallet i Finland använda sig av andra särskilda nationella åtgärder som till exempel det omfattande system för obligatoriskt byte av bränsle som finns för gaseldade elproduktions- och uppvärmningsenheter. 6

7 Källa: Entsog Effekterna av ett ihållande försörjningsavbrott för Ukraina Ukraina befinner i en närmast unik situation bland energigemenskapens parter. Den utvecklade överförings- och lagringskapaciteten, som visserligen är i behov av en modernisering, ger Ukraina verktyg för att hantera ett försörjningsavbrott på ett mer differentierat sätt än övriga parter. Ukraina förbrukar normalt cirka 50 miljarder kubikmeter om året, varav omkring 20 miljarder kubikmeter utvinns inom landet och större delen av återstoden importeras från Ryssland. Gasleveranserna från Ryssland för förbrukning i Ukraina är dock inställda sedan den 16 juni Stresstestet för Ukraina visar att den inhemska produktionen och landets lager kan täcka % av efterfrågan om laststyrningsåtgärder tillämpas. Importen från EU skulle bidra till att delvis täcka gasunderskottet i Ukrainas optimistiska scenario 17. Ett viktigt steg i denna riktning var ledningen för omvänt flöde mellan Slovakien och Ukraina som togs i drift i början av september och som kan transportera upp till 27 miljoner kubikmeter gas per dag, varav två tredjedelar som fast kapacitet. En hypotetisk tvåveckorsperiod med sträng kyla mot slutet av sexmånadersavbrottet skulle med all säkerhet förvärra försörjningssituationen. Såsom framgår av Figur 3 skulle enligt Entsogs modell ett samarbetsscenario även här leda till att underskotten i de mest berörda länderna skulle minska från den dramatiska nivå som skulle bli följden av ett scenario utan samarbete. I samarbetsscenariot skulle andra länder i Central-, Öst- och Västeuropa (t.ex. Österrike, Tjeckien, (norra) Tyskland 18, Italien och Slovakien emellertid också påverkas därför att gasleveranser skulle gå till länder där underskotten är högre. Deras underskott skulle, på grundval av modellen, ligga på en nivå under 10 %. Detta är normalt en nivå där en prisstyrd (naturlig) minskad efterfrågan skulle uppstå utan behov av ytterligare åtgärder. 17 Detta scenario förutsätter i synnerhet full kapacitet av omvänt flöde från Slovakien, Ungern och Polen samt minskad förbrukning inom fjärrvärmesektorn och industrin. 18 Marknadsområdet NetConnect Germany. 7

8 Figur 3 Kartor över sannolika försörjningsavbrott innan nationella åtgärder vidtas i februari i slutet av ett sex månaders avbrott i de ryska gasleveranserna vid ett scenario med ett samarbete respektive utan samarbete vid sträng kyla Scenario med samarbete Scenario utan samarbete Sex månaders avbrott i gasförsörjningen från Ryssland, med sträng kyla Sex månaders avbrott i gasförsörjningen från Ryssland, med sträng kyla 1 1 Källa: Entsog Uppvärmningssektorn exponering för ett gasförsörjningsavbrott Omkring hälften av EU:s primärenergiförbrukning används för rums- och tappvattenuppvärmning inom bostads- och tjänstesektorerna och för processvärme inom industrin. Rums- och tappvattenuppvärmningen i byggnader är särskilt gasintensiv i Ungern, Italien, Nederländerna och Storbritannien, vilket framgår av Figur 4 nedan. Figur 4 Fördelning efter medlemsstat av slutanvändarnas efterfrågan för rums- och tappvattenuppvärmning inom bostads- och tjänstesektorerna, uppdelat på bränsletyp och energibärare. Källa: Stratego Bedömning av värmemarknaden för EU 28 år

9 Merparten av rums- och tappvattenuppvärmningen (88 %) i EU genereras av enskilda pannor för egen förbrukning, medan andelen fjärrvärme är 12 %. Dessa genomsnittssiffror inbegriper dock stora skillnader, eftersom fjärrvärme i medlemsstaterna i norra, centrala och östra Europa och i de baltiska medlemsstaterna täcker % av förbrukningen 19 och försörjer från 10 % och upp till nära hälften av de inhemska konsumenterna. 20 I genomsnitt genereras 44 % av fjärrvärmen av gas med en andel på upp till 80 % i de länder där fjärrvärme är väletablerat som Lettland, Litauen, Slovakien, Bulgarien och Ungern. I de baltiska medlemsstaterna och Finland utgör fjärrvärme- och kraftvärmeverkens gasförbrukning i normalfallet ca 50 % av den totala gasförbrukningen. Gaseldade fjärrvärmeverk (om de inte kan ställa om till andra bränslen) och de enskilda privatkunderna betraktas generellt som skyddade kunder 21 och är de sista som berörs av ett eventuellt försörjningsavbrott. Många medlemsstater har dessutom ålagt värmeverken att de ska kunna byta bränsle, men andelen varierar kraftigt, från 100 % i Finland till under 20 % i Rumänien och Bulgarien. 2.3 Bedömning av de åtgärder som föreslås i de nationella rapporterna Som Entsogs scenarier visar skulle medlemsstaterna påverkas mycket olika om gasförsörjningen från Ryssland stoppas, beroende på deras geografiska läge och deras möjligheter till gasinköp. Denna varierande grad av påverkan återspeglas också i de åtgärder som medlemsstaterna och energigemenskapens parter räknar upp i sina stresstestrapporter till kommissionen. Vissa av de mest sårbara länderna kan behöva tillgripa radikala åtgärder (t.ex. begränsa försörjningen eller använda strategiska lager) relativt snabbt under perioden, medan andra medlemsstater låter sin gassektor styras av marknadskrafterna. Det är viktigt att notera att en lugn, marknadsbaserad hantering av försörjningskrisen i medlemsstater som berörs i mindre utsträckning kommer att ha en övergripande positiv effekt på hela EU och energigemenskapen när det gäller att åtgärda underskotten. 19 I Sverige, Danmark och Slovakien är denna andel t.ex. 56 %, 53 % respektive 54 % och i Finland är den 47 %. I Rumänien, Bulgarien, Slovenien och Österrike utgör den %. 20 I Sverige, Danmark, Finland, Lettland, Litauen, Polen och Slovakien har över 40 % av hushållen fjärrvärme. Fjärrvärme står för uppvärmningen för 10 40% av konsumenterna i Tyskland, Österrike, Ungern, Slovenien, Bulgarien, Kroatien, Rumänien och Tjeckien. 21 I förordningen om trygg naturgasförsörjning fastställs en kategori s.k. skyddade kunder som omfattar hushåll och, om medlemsstaterna fattar beslut om det, viktiga samhällstjänster och små och medelstora företag, inom vissa gränser, och fjärrvärmeanläggningar som inte kan övergå till andra bränslen och som levererar värme till andra skyddade kunder. 9

10 Figur 5 Översikt över de olika åtgärder som medlemsstaterna planerar i sina rapporter med utgångspunkt i ett sex månader långt avbrott i leveranserna genom Ukraina och i alla ryska leveranser. Källa: Nationella stresstestrapporter Lagring Lagring, där sådan är tillgänglig, är ett viktigt verktyg för att balansera utbud och efterfrågan i alla medlemsstater och energigemenskapens parter 22. I början av oktober var lagren i EU mycket stora och fyllda till ca 90 %. Endast två medlemsstater (Ungern och Portugal) hade lagernivåer under 80 %, men Ungern har redan, på grund av sin stora lagringskapacitet, ett lager som ligger över genomsnittet i förhållande till efterfrågan. 22 Anm. lagringsanvändningen generellt har betraktats i ett nationellt sammanhang. 10

11 Figur 6 Lagernivåer (i %) efter medlemsstat, lagermängd som andel av inhemsk efterfrågan (i %) och lagringskapacitet som andel av inhemsk efterfrågan (i %), oktober Källa: GSE IGSA:s öppenhetsplattform, Eurogas och kommissionens analys. Enligt uppgifterna i de nationella rapporterna och Entsogs analys kan dock en långvarig kris eller helt enkelt en kall vinter snabbt tömma lagren och därmed kräva att man vidtar andra åtgärder för att trygga försörjningen för kunderna. Vid bedömningen av de olika nationella planerna för användningen av lager finns det några aspekter som måste beaktas. För det första finns det litet eller inget fysiskt utrymme för att öka lagringskapaciteten på kort sikt. För det andra kommer länder som ökar uttaget på kort sikt om åtgärder sedan inte vidtas för att förhindra att lagren töms alltför snabbt att märka av konsekvenserna senare om avbrottet håller i sig, bl.a. genom att mängden uttag vid låga lagernivåer minskar markant. Att fylla på lagren till mängder utöver det normala och se till att uttagen tar hänsyn till en eventuell lång vinter kan vara viktiga förberedande åtgärder i de medlemsstater som är mest utsatta vid en kris. Lagring kan användas för att trygga försörjningen på mer eller mindre marknadsbaserade sätt. Flera medlemsstater har vidtagit förebyggande åtgärder för att trygga försörjningen genom försörjningsrelaterade lagringsskyldigheter (t.ex. Bulgarien, Danmark, Frankrike, Italien, Polen, Portugal, Slovakien och Spanien) och strategiska lager (t.ex. Ungern). Dessutom ingår i vissa nationella planer, t.ex. Ungerns, åtgärder som gör det attraktivare att fylla lagren genom att minska överföringstarifferna, som kan utgöra en stor del av lagerkostnaderna. Särskild vikt bör läggas vid att sådana fullt legitima åtgärder som att underlätta uppfyllnaden av lager ofta med hjälp av importerad gas inte (explicit) sker på bekostnad av de gränsöverskridande transaktioner som syftar till att leverera gas ut ur landet. 23 I nuläget är det i stort sett bara Gazprom Export och de rumänska systemansvariga för lagring som inte rapporterar sina lagernivåer till Gas Storage Europe AGSI:s webbplats. 11

12 2.3.2 Kompensation genom ökad inhemsk produktion eller köp av gas från andra källor Ett uppenbart sätt att kompensera för brist på gas från en källa är att importera från en annan källa eller öka den inhemska produktionen. Generellt sett finns det få eller inga möjligheter att öka EU:s gasproduktion på ett sätt som ger betydande effekt på kort sikt, främst på grund av tekniska begränsningar i systemet. Vad gäller import är möjligheterna för ytterligare leveranser genom gasledningar från Nordafrika för närvarande begränsade och den norska produktionen ligger nära sin högsta kapacitet. LNG är den importkälla som har klart högst potential eftersom LNG-terminalerna i EU har tillräcklig kapacitet för att ta emot ytterligare kvantiteter. 24 Ur ett råvaruperspektiv är den globala spotmarknaden för LNG stor nog att erbjuda större kvantiteter, och detta gäller även sjöfartssektorn. Dessutom har sjunkande priser i Asien gjort LNG till ett mer ekonomiskt fördelaktigt alternativ för EU. I perioder av brist och försörjningsavbrott kommer emellertid LNG-priset att öka och det kan bli dyrt att köpa LNG-leveranser på spotmarknaden 25. Dessutom kan det ta minst en vecka innan en transport anländer till krisområdet Åtgärder på efterfrågesidan Man kan mildra effekterna av ett gasförsörjningsavbrott genom att minska behovet. Generellt sett saknar flertalet av de nationella rapporterna särskilt för de mest berörda områdena en bedömning av effekterna av en eventuell sänkt efterfrågan (från industrin eller potentiellt gaseldade kraftverk) på grund av prisökningar i samband med ett försörjningsavbrott. Kunder med efterfrågan med hög priselasticitet uppskattningsvis runt 10 % kan förväntas lämna marknaden först genom att stänga ner enheter av ekonomiska skäl eller, om detta är ekonomiskt fördelaktigt, byta till alternativa bränslen (biomassa eller olja). Marknads- och incitamentsbaserade åtgärder på efterfrågesidan har endast beskrivits i ett fåtal nationella stresstestrapporter och det finns ingen erfarenhet av att genomföra sådana åtgärder i de mest berörda länderna. Myndigheternas yttersta åtgärd för att styra efterfrågan som de alla är redo att använda, bland annat mot bakgrund av bestämmelserna i förordningen om trygg naturgasförsörjning är att begränsa tillgången för kunderna enligt en fastställd prioriteringsordning. Sådana planer börjar vanligen med de mest flexibla industriella användarna och slutar med skyddade kunder, främst hushåll. Vad gäller begränsning av efterfrågan kan kommissionen konstatera att många planer inte innehåller någon kvantifiering eller precisering av de planerade åtgärdernas exakta 24 Sammantaget ligger EU:s återförgasningskapacitet på ungefär 200 miljarder kubikmeter per år men det mesta koncentreras kring Medelhavet och Atlanten. På grund av begränsad sammankopplingskapacitet är det därför svårt för enskilda LNG-terminaler att erbjuda försörjning till alla berörda områden. 25 Internationella energiorganet (IEA) uppskattar att priserna kan öka med upp till 100 %. 12

13 effekter på enskilda kundgrupper. Det är därför inte helt klart i vilken omfattning olika kundgrupper potentiellt skulle påverkas av ett försörjningsavbrott Övergång till andra bränslen Fjärrvärmesystemen i många berörda medlemsstater drivs främst med gas. Dessutom uppgick andelen gaseldad kraftproduktion 2012 till 25 % eller mer i Kroatien, Grekland, Ungern, Lettland och Litauen. 27 Höjda gaspriser kan i en krissituation leda till att man i viss utsträckning byter bränsle av ekonomiska skäl. Alla länder som löper sannolik risk för ett försörjningsavbrott har dessutom tagit med möjligheten till påbjuden övergång till andra bränslen i sina nationella planer. Detta innebär i allmänhet att användare som har möjlighet att använda annat bränsle måste göra det. Medlemsstaterna har rapporterat om skyldighet att lagra alternativa bränslen (t.ex. biomassa eller olja) på anläggningen under ett visst relativt litet antal dagar 28. I allmänhet räknade medlemsstaterna inte med några större problem vad gäller logistik eller tillgång i samband med övergång till andra bränslen under den nationella obligatoriska försörjningsperioden. Längre perioder av försörjningsavbrott och övergång till andra bränslen har emellertid inte testats. Vid behov kan strategiska oljelager användas för att driva kraftverk och centralvärmeenheter i enlighet med relevant lagstiftning 29. Kommissionen noterar att några länder i energigemenskapen kan få problem på grund av att det saknas olje- och kollager avsedda för uppvärmning. I Serbien och i Bosnien och Hercegovina kan till exempel en tredjedel av fjärrvärmeverken gå över från gas till olja, men oljelagren skulle snabbt ta slut. Även i Moldavien finns det risk för att en övergång från gas till kol för elproduktion inte skulle vara fullt möjlig om kollager inte säkerställs i tid. I flera nationella rapporter nämns möjligheten att gå över från gas till el, särskilt för uppvärmning, bland annat genom användning av förnybara energikällor (lokalt odlad hållbar biomassa, värmepumpar osv.) och dra nytta av möjligheterna till termisk lagring i fjärrvärmesystem. Övergång till el kan i stor utsträckning vara ett effektivt sätt att klara gasbrist, men man bör noga beakta aspekter som t.ex. de gaseldade kraftverkens funktion för att tillhandahålla reserver och balansering i systemet, och nätens begränsade förmåga att klara av förhöjd efterfrågan under en längre tid. 30 Diskussionerna mellan de baltiska staterna och 26 Ett exempel är Ukrainas särskilda plan enligt vilken man, för att minska den inhemska efterfrågan, avser att införa en ny lag om att sänka förbrukningen med %, främst genom att minska efterfrågan från fjärrvärmeverk, hushåll och kemisk industri och införa åtgärder inom den offentliga sektorn. Även om det går att driva igenom sådana minskningar är konsekvenserna för konsumenterna svåra att förutse. 27 Gas för kraftproduktion har minskat under de senaste åren. Skälet till detta är små eller negativa vinstmarginaler, särskilt jämfört med kolbaserad elproduktion. 28 Lagerkravet ligger normalt på cirka 5 15 dagar. Finland är ett särskilt undantag med ett bränslelagerkrav på upp till fem månader. 29 Rådets direktiv 2009/119/EG av den 14 september 2009 om skyldighet för medlemsstaterna att inneha minimilager av råolja och/eller petroleumprodukter 30 För vissa länder i Balkanområdet är det till exempel oklart i hur stor utsträckning en omfattande övergång till el, i kombination med effekterna av översvämningarna våren 2014 och minskade gasleveranser till 13

14 Finland, och även mellan andra länder såsom Grekland och Bulgarien, pekar på visst samarbete och vissa gemensamma hänsyn till samspelet mellan de två sektorerna. Totalt sett ger dock de nationella rapporterna och den bedömning som gjorts av Europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystemen för el (Entso för el), på grundval av bästa tillgängliga uppgifter, inte den nödvändiga fullständiga överblicken över spridningseffekterna till energisektorn från ett avbrott i gasförsörjningen Tidpunkt för införande av icke-marknadsbaserade åtgärder Figur 7 nedan visar kommissionens analys av möjliga tidpunkter för införande av ickemarknadsbaserade åtgärder under hela perioden på sex månader av fullständigt avbrott i försörjningen från Ryssland. Vissa av skillnaderna utöver skillnader i exponeringsnivå uppstår troligen också på grund av politiska beslut i medlemsstaterna avseende sättet att möta en försörjningskris. Vissa länder, till exempel Tjeckien och Tyskland, som enligt beräkningarna i Entsogs samarbetsscenario sannolikt kommer att påverkas i mindre grad och endast under perioder av sträng kyla, anger att icke marknadsbaserade åtgärder skulle införas på ett mycket tidigt stadium i förebyggande syfte för att garantera försörjningen till skyddade kunder. Skillnader kan också ses i valet mellan tidig övergång till icke marknadsbaserade åtgärder i t.ex. Grekland och Kroatien jämfört med en tydlig tonvikt på marknadsbaserade åtgärder så länge som möjligt i t.ex. Bulgarien, Ungern och Rumänien. Om man jämför dessa nationella analyser med Entsogs kartor över områdena och nivån på hur de påverkas av en försörjningskris kan man konstatera att införandet av icke marknadsbaserade åtgärder kan senareläggas avsevärt i ett samarbetsscenario. Detta innebär att situationen generellt sett kan förbättras genom närmare samordning. värmekraftverk, kommer att orsaka allvarliga brister i elförsörjningen. Dessa aspekter har inte undersökts i detalj i de nationella rapporterna. 14

15 Figur 7 Tidslinjer för införande av nationella åtgärder Källa: Nationella rapporter, kommissionens analys 3. SLUTSATSER 3.1 Bedömning av medlemsstaternas åtgärder Ett längre avbrott i gasöverföringen via Ukraina och i synnerhet i alla ryska gasleveranser till EU kommer att ha en betydande inverkan på EU. De östra medlemsstaterna och länderna inom energigemenskapen kommer att påverkas mest. Det framgår av de nationella rapporterna att det finns två huvudsakliga brister vad gäller EU:s kortsiktiga försörjningstrygghet. För det första har flera infrastrukturprojekt som startats med det uttryckliga syftet att öka försörjningstryggheten efter 2009 års försörjningskris ännu inte (helt) genomförts av en rad olika skäl, alltifrån bristande politiskt stöd till dålig projektledning och brist på samarbete över gränserna. 31 För det andra är många nationella 31 Dessa omfattar särskilt sammanlänkningar mellan Grekland och Bulgarien, Rumänien och Bulgarien, Bulgarien och Serbien, Moldavien och Rumäninen samt Ungern och Slovakien, samt de rumänska projektet för 15

16 strategier för försörjningstrygghet av ensidig karaktär, otillräckligt samordnade och/eller har otillräckliga samarbetsinslag. Sammantaget leder detta till att gasförsörjningstryggheten i unionen inte hanteras på det mest effektiva sättet, vilket redovisas mer i detalj nedan. Entsogs analys visar att man genom samarbete med utgångspunkt i en optimerad infrastrukturanvändning och relativ ansvarsfördelning kan trygga försörjningen till skyddade kunder i medlemsstaterna och energigemenskapens parter, samt säkra betydande export till Ukraina. 32 Förutom att se till att de inhemska och gränsöverskridande gasflödena optimeras, kommer emellertid de baltiska medlemsstaterna, Finland samt medlemsstaterna i centrala och sydöstra Europa och energigemenskapens parter att behöva använda en rad ytterligare åtgärder för att se till att den uteblivna gasförsörjningen till icke skyddade kunder hålls till ett minimum. Eftersom potentiell ökad gastillförsel från nationell produktion, externa källor eller lagring redan har beaktats i Entsogs modell, är det mest sannolika nästa steget utöver annan typ av efterfrågestyrning övergång till andra bränslen av prisskäl eller för att sådan övergång görs obligatorisk. Ett bra exempel är Finland, som vid första anblick kan vara den mest utsatta medlemsstaten, med upp till 100 % utebliven gasförsörjning under modellens scenario med avbrott i försörjningen från Ryssland under sex månader. För det första är emellertid andelen skyddade gaskunder minimal. Tack vare en obligatorisk mekanism för övergång till andra bränslen och en skyldighet att hålla stora lager med alternativa bränslen, skulle landet med väl genomförd logistik med all sannolikhet kunna kompensera för hela den förlorade gasmängden utan att behöva minska efterfrågan. Det är dock mycket troligt att de mest berörda baltiska och central- och sydösteuropeiska medlemsstaterna samt energigemenskapens parter 33 kommer att behöva införa begränsningar för icke skyddade kunder, särskilt mot slutet av modelleringsperioden. Alla nationella rapporter innehåller åtgärder för att hantera ett eventuellt försörjningsavbrott. Det spelar stor roll i vilken ordning man sätter in dessa åtgärder och det är av högsta vikt att marknaden fungerar så länge som möjligt. Om marknaden fungerar kommer prissignalerna att locka nya gasleveranser främst LNG till EU, och inom EU till de länder där bristen är som störst, under förutsättning att den nödvändiga infrastrukturen finns. Prissignaler uppmuntrar till kommersiell användning av lagring som ett verktyg för att säkerställa balansen mellan utbud och efterfrågan, och de ger incitament till att sänka efterfrågan och övergå till andra bränslen av ekonomiska skäl. Medlemsstaterna bör inte hindra gasens rörlighet över gränserna. En prisökning är inte en försörjningskris och inte heller ett skäl för marknadsintervention med hänvisning till försörjningstrygghet. infrastruktur för omvända flöden. Dessutom har vissa sammanlänkningar ännu inte den fysiska kapaciteten att pumpa gas i två riktningar vilket begränsar flexibiliteten i systemet som helhet. 32 Med all sannolikhet kommer bristsituationen inte vara så allvarlig att skyddade kunder påverkas. I scenariot utan samarbete är risken för att skyddade kunder drabbas särskilt stor i Bosnien och Hercegovina och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien. Begränsningarna för icke skyddade kunder kommer sannolikt att vara märkbart större även i andra berörda länder. 33 Estland, Litauen, Lettland, Polen, Ungern, Rumänien, Bulgarien, Grekland, Bosnien och Hercegovina, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och Serbien. 16

17 Detta innebär emellertid inte att sårbara medlemsstater befrias från skyldigheten att utforma och prioritetsordna de åtgärder som krävs för att ha beredskap och för att klara en nödsituation. Även sårbara länder bör i första hand använda marknadsbaserade åtgärder fullt ut, men om sådana åtgärder inte längre är tillräckliga kan icke marknadsbaserade åtgärder krävas när ett krisläge har tillkännagivits. Om icke marknadsbaserade åtgärder måste tillämpas är det mycket viktigt att ge företräde åt de åtgärder som är minst snedvridande och mest proportionella innan mer ingripande åtgärder vidtas, samt att hänsyn tas till åtgärdens konsekvenser utanför landets gränser. 3.2 Behov av mer samarbete och samordning Som tidigare nämnts är de nationella rapporterna i allmänhet mer inriktade på den nationella nivån än på den regionala nivån vid utarbetandet av strategier för försörjningstrygghet. I sina rapporter har därför många medlemsstater gjort antaganden om osäkerhet i leveranser från vissa gränser vilket innebär att de även måste anta att ingen export kommer att äga rum. Detta försämrar försörjningstryggheten på en vidare regional nivå och på EU-nivå. Samarbete är därför av högsta vikt. I Östersjöområdet är till exempel lagret i Inčukalns så viktigt för Estland att landet utan detta lager skulle få slut på gas efter fem dagar och inte ens kunna erbjuda försörjning till de skyddade kunderna. Bristen på samordning kan utläsas genom att de åtgärder som anges av olika medlemsstater, ofta grannländer, inte stämmer överens. Det förekommer till exempel att ökad kapacitet hos samma externa leverantör räknas in i flera olika planer eller att man gör antaganden som skiljer sig åt vad gäller flödena i gemensamma sammanlänkningar. Detta är helt klart ett varningstecken på att ineffektiva resultat kan väntas, särskilt i en krissituation med begränsat utbud på marknaderna, och det kan ge en falsk känsla av säkerhet. Visserligen har viss samordning ägt rum före stresstestet och ytterligare stärkts genom nya diskussioner, men den jämförande analysen av rapporterna visar att det fortfarande finns utrymme för och behov av ökad gränsöverskridande samordning för att se till att som ett grundläggande mål realistiska antaganden görs vad gäller de förväntade gasflödena vid sammanlänkningspunkterna. Mot denna bakgrund är det uppenbart att gränsöverskridande samarbete måste vara mer än att bara kontrollera att nationella åtgärder är enhetliga mellan länder. Det bör utvidgas till att även omfatta identifiering av gränsöverskridande synergier och samsyn om hur man ska genomföra solidaritetsåtgärder. En sådan ansats skulle i grunden inte bara leda till ekonomiska effektivitetsvinster utan också trygga gasförsörjningen på mycket kort sikt. Sådant samarbete förekommer redan mellan vissa medlemsstater, och kommissionen välkomnar dessa första steg mot att effektivt förbättra försörjningstryggheten på regional nivå. Ett exempel är det planerade avtalet mellan Estland och Litauen som skulle innebära att skyddade kunder i båda länderna ges tryggad försörjning före de icke skyddade kunderna i något av länderna. Ett annat exempel är den mellanstatliga överenskommelsen mellan Ungern 17

18 och Kroatien om försörjningstrygghet som, även om den ännu inte är genomförd, vittnar om en konstruktiv inställning till samarbete. Samarbete kan också ta formen av gemensam användning av infrastruktur, till exempel för lagring, eller ökad elproduktion i vissa medlemsstater så att andra medlemsstater kan använda den gas som frigörs för att trygga försörjningen för skyddade kunder. Ett intressant exempel på detta är det ökade samarbetet mellan Grekland och Bulgarien som innebär ett utbyte av gas och el för att stabilisera båda systemen i händelse av en allvarlig bristsituation. Stärkt samarbete kräver att de berörda parterna kommer överens om villkor och bestämmelser för samarbetet vad gäller organisation, handel och regelverk i händelse av kris. För att skapa förtroende måste man i förväg komma överens om tydliga regler på europeisk eller regional nivå. Det är möjligt att alla aspekter av ett sådant fördjupat gränsöverskridande samarbete inte hinner utvecklas fullt ut fram till den kommande vintern. Med tanke på den nuvarande förhöjda risknivån bör emellertid medlemsstater och länder som gränsar till varandra omedelbart inleda denna process, eller stärka pågående initiativ, för att nå samförstånd på de mest grundläggande områdena och om enskilda och gemensamma åtgärder under en eventuell krissituation. Sådana arrangemang, inklusive åtgärder som vid behov kan genomföras under kommande vinter, skulle kunna underlättas av Europeiska kommissionen i syfte att få till stånd ett avtal relativt snabbt. Olika typer av samarbete måste sättas in för att mildra effekterna av gasbrist i en medlemsstat genom att garantera och möjliggöra leveranser över gränsen, även om detta skulle leda till vissa uppoffringar i det bistående landet. För att tillämpa denna princip måste man se till att de systemansvarigas samordningsfunktion och försörjningstrygghetsansvar beaktas fullt ut, med stöd av nationella energitillsynsmyndigheter, så att de kan förse grannländer med gas även om de inte har fullt fungerande system inom sitt eget ansvarsområde. Detta skulle också kunna vara ett tillfälle att förbättra försörjningstryggheten på lång sikt genom regionala partnerskap. Kommissionen vill i detta sammanhang framhålla den särskilda rollen hos de medlemsstater som har gasflöden mot marknader i senare led på sitt territorium. När det gäller leveranser till centrala och sydöstra Europa, Tyskland, Tjeckien, Österrike, Slovakien, Ungern och Slovenien har alla dessa länder särskilt omfattande infrastruktur som måste användas på ett optimalt sätt redan som en grund för en fungerande inre marknad. I en särskild försörjningstrygghetssituation måste man också se till att dessa länder fortsätter att låta gas flöda till marknader där bristen är betydande. Självklart måste denna typ av samarbete vara ömsesidigt. Det bör finnas ett lämpligt system för fördelning av kostnaderna för de åtgärder som krävs för att hantera en kris på kort sikt och även på medellång och lång sikt. Konceptet att konsumenterna i ett land betalar för försörjningstrygghetsåtgärderna och därför bör ges en högre skyddsnivå har ofta utgjort ett hinder mot att utveckla samarbetssystem. Solidaritetsåtgärder är inte bidrag eller gåvor utan operativ katastrofhantering som mottagaren slutligen måste betala för. Solidaritet som 18

19 uppmuntrar till att utnyttja andra är inte solidaritet. Det skulle i alla händelser vara olämpligt att betrakta solidaritet uteslutande ur ett rent kortsiktigt ekonomiskt perspektiv. Fördjupat samarbete kommer inte bara att ge påtagliga fördelar på kort sikt för de medlemsstater som är mest utsatta för försörjningsproblem under den kommande vintern. Det finns även ett gemensamt intresse att fördröja och minimera de mest omfattande och radikala åtgärderna såsom efterfrågebegränsningar, handelsrestriktioner eller användning av beredskapslager eftersom dessa åtgärder kan undergräva den inre energimarknaden på varaktig basis. Detta kan i sin tur skada investerarnas förtroende (t.ex. för kommersiella lager) och göra EU-marknaden mindre intressant för externa leveranser från befintliga och nya källor. Lösningar som grundar sig på isolering och misstänksamhet ligger inte i linje med den solidaritet som behövs för att skapa en verklig energiunion. En förutsättning är emellertid att de sårbara medlemsstaterna gör sitt yttersta för att undvika en krissituation genom åtgärder som diskuteras närmare i avsnitt REKOMMENDATIONER EU:s energipolitik syftar allmänt sett till att fullborda den inre marknaden för energi, öka energieffektiviteten, minska utsläppen av växthusgaser, skapa större diversifiering av externa försörjningskällor och utnyttja inhemska källor. Alla dessa målsättningar stärker EU:s försörjningstrygghet. Denna rapport fokuserar emellertid på särskilda rekommendationer för att EU ska vara förberett och bättre kunna reagera på konkreta risker för försörjningsavbrott österifrån under den kommande vintern. 4.1 Viktiga rekommendationer för den kommande vintern Kommissionen har grupperat sina rekommendationer på kort sikt kring tre teman: i) se till att marknaden fungerar, ii) klart definiera när marknaden upphör att fungera och när nödåtgärder behövs, och iii) samordning och samarbete både i fråga om beredskapsplanering och eventuella insatser. i) Se till att marknaden fungerar på kort sikt 1. Maximera sammanlänkningskapaciteten och avlägsna eller bekämpa hinder för gränsöverskridande handel Sammanlänkningskapaciteten bör maximeras och det bör säkerställas att denna maximala kapacitet görs tillgänglig för marknaden, t.ex. genom att man utan dröjsmål inför ändamålsenliga förfaranden för hantering av överbelastning 34 och 34 Enligt kommissionens beslut 2012/490/EU om ändring av bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/

20 kapacitetstilldelningsmekanismer 35. I synnerhet kan exportrestriktioner ha en skadlig inverkan i händelse av en gaskris. Såsom framgår av den analys som gjorts av Entsog kan exportrestriktioner allvarligt förvärra effekterna av en gaskris i de mest drabbade medlemsstaterna, och öka antalet länder som drabbas av allvarliga försörjningsavbrott. Kommissionen erinrar i detta sammanhang om artikel 11.5 i förordningen om trygg naturgasförsörjning, enligt vilken åtgärder inte bör vidtas vid någon tidpunkt som otillbörligt begränsar gasflödet inom den inre marknaden, eller som sannolikt utgör ett allvarligt hot mot gasförsörjningen i en annan medlemsstat. Kommissionen uppmuntrar till ett snabbt genomförande av regler för tredjepartstillträde till infrastruktur (inklusive lagring) även i de fall där undantag från tredje energipaketet har beviljats, t.ex. i Estland och Lettland. 2. Optimera utnyttjandet av lagring Öppenheten om lagringsnivåer har ökat kraftigt under de senaste åren, och plattformen Gas Storage Europe (GSE) är ett lovvärt initiativ som ger aktuell information om nästan alla EU:s lager. Rumänien (Romgaz) bör göra en sista satsning för att offentliggöra uppgifter om sina lagringsnivåer 36, inte minst via GSE-plattformen. Tillsynsmyndigheterna i medlemsstaterna har tillgång till verktyg för att t.ex. genom att minska överföringsavgifterna för att tillföra gas till lager skapa incitament på marknaden och därmed främja ökad lagring. Detta har fungerat väl på senare tid i Ungern, vilket har lett till en stadig tillväxt i lagringsnivåer under de senaste veckorna, även om lagringsnivåer i Ungern fortfarande ligger något under EU-genomsnittet. 37 Mönstren för hur gas tas ut ur lager styrs av ekonomiska överväganden, och har inte nödvändigtvis något att göra med en strategi för försörjningstrygghet, särskilt om normerna för försörjning inte genomdrivs i tillräcklig omfattning. Ekonomiska incitament kan sättas in för att avskräcka marknadsaktörerna från att tillgripa lageruttag för snabbt så länge andra gaskällor som LNG också kan utnyttjas. Sådana incitament, som redan tillämpas av den systemansvarige för överföringssystemet i Danmark, kan ta sig formen av (i sista hand offentligfinansierade) utbetalningar till gasägarna för att de ska behålla sin gas i lager i stället för att ta ut den. Som en sista utväg och under väl motiverade omständigheter (om sådana incitament förblir verkningslösa) kan man överväga att införa avskräckande avgifter för att ta ut gas ur lager, eller till och med uttagstak eller uttagsbegränsningar under olika tidsperioder, under 35 Enligt kommissionens förordning (EU) nr 984/2013. Denna förordning ska genomföras senast den 1 november 2015, men tidigare tillämpningar välkomnas. 36 I enlighet med artikel 19.4 i förordning (EG) nr 715/2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten. 37 Samtidigt har det lagringstillskott som uppkommit genom ökade importer av rysk gas via Ukraina medfört att exporter till Ukraina avbrutits, vilket är en beklagansvärd konsekvens. 20

21 vintermånaderna. Detta bör syfta till att säkerställa en mer försiktig tömning av lager, särskilt under perioder när EU:s marknader är mindre anstränga. Det måste dock framhållas att sådana avgifter eller tak måste stå i proportion till riskerna för försörjningstryggheten, och att de inte får försämra grannländernas försörjningstrygghet. 3. Se till att infrastrukturprojekt slutförs i tid Kommissionen välkomnar den kommande LNG-terminalen i Klaipeda i Litauen. Förekomsten av sådana infrastrukturer som möjliggör diversifiering av energikällor är avgörande både för kunna utnyttja olika källor och för att garantera ett mer flexibelt gasnät. Därför måste det säkerställas att projekt som enligt planerna skulle slutföras under de kommande månaderna tas i drift utan dröjsmål. Under den kommande vintern omfattar sådana projekt bland annat sammanlänkningen mellan Slovakien och Ungern (1 januari 2015), och LNG-terminalen i Świnoujście (Polen) (1 februari 2015). Medlemsstaterna bör i god tid meddela kommissionen om förseningar kan uppstå, och ange skälen till detta, för att man tillsammans ska kunna identifiera möjliga omedelbara åtgärder som skulle göra det möjligt att undvika eller åtminstone minska förseningen. ii) Klart definiera när marknaden upphör att fungera och när nödåtgärder behövs 4. Att uppfylla de normer för försörjning som föreskrivs i förordningen om trygg naturgasförsörjning Gasleverantörerna bör uppmuntras att på ett ansvarsfullt sätt förebereda sig inför de olika försörjningsproblem som kan uppstå nästa vinter. En tryggad energiförsörjning handlar om att vara väl förberedd inför ett eventuellt avbrott detta är ett ansvar som delas mellan offentliga myndigheter och branschen. Förordningen om trygg naturgasförsörjning innehåller normer för försörjning som bör respekteras, uppfyllas och tillämpas i praktiken. Europeiska kommissionen kommer att underlätta ett fullständigt genomförande av alla bestämmelser i denna förordning. Det ankommer emellertid på de behöriga nationella myndigheterna att se till att försörjningsnormen efterlevs och att övervaka huruvida leverantörerna enligt olika scenarier garanterar tillräcklig försörjning och erbjuder flexibla alternativ för sina leveranser till kunderna under nästa vinter. Om så inte är fallet bör de nationella behöriga myndigheterna, beroende på vilka instrument de förfogar över enligt nationell lagstiftning, på affärsmässiga grunder rekommendera eller beordra inköp av ytterligare gas eller alternativ som ökar flexibiliteten. Såsom påpekats ovan är möjligheterna att förse EU med ytterligare gas via rörledning begränsade, och vissa medlemsstater har begränsad tillgång till gasförsörjning via rörledning från andra källor än Ryssland. Därför är LNG det viktigaste alternativet för att öka tillgången om allvarliga försörjningsproblem skulle uppstå. Ur kommersiell och driftsmässig synpunkt kan det emellertid vara både dyrt och tidskrävande att snabbt handla upp LNG-leveranser under en kris. Därför kan man begränsa företagens exponering väsentligt genom att lagra ytterligare 21